Søgningsresultat

Rom [= feigned, probably printed in Germany], 1704. 8vo. 109,+ (blank); (2),+ 113-205,+ (blank); (2),+ 209-302 pp. Foxing. Dampstains in the beginning. small loss of paper in the margin at pp. 81-82. Stain on pp. 129-34. Worn contemporary marbled stiff paper wrapper. Spine faded and with ink numbering. Old purchase notation on inside front wrapper. From the library at Säby, with owner’s signature of Germund Ludwig Cederhielm on inside of front wrapper, and from Ericsberg. At least six ”Eröffnungen” of this rare satircal journal were published. Philip Balthazar Sinold von Schütz (1657-1747). Was a prolific author who published several journals (most famously pehaps ”Die europäische Fama”), as well as hymns, spiritual teachings and utopian litterature.

Rostock, Johan Richels Erben, 1633. 4:o. 23 s. Något bruntonad. Tagen ur band och insatt i nyare pappersomslag med handskriven titeletikett. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 39:137440X. Årtalet i dateringen återgivet i två kronogram. Zacharias Deutsch (1601-38) var pastor i Rostock.

Riga, Georg. Matth. Nöllerum, (1693.). Folio. (36) s. Sista sidan med dödskalle i träsnitt. Tagen ur band. Warmholtz 6603. Hyllning till Ulrika Eleonora av den betydelsefulla professorn i Riga Henning Witte (1634-96). Han studerade vid som ung vid Gustaf Adolf gymnasiet i Riga och tillbringade därefter lång studetid utomlands. Han återkom till Riga 1666 och blev 1677 professor i retorik och historia vid sitt gamla gymnasium. Han räknas som en av barockepokens viktigaste litteraturhistoriker. Mest känd för sitt förord till den av honom redigerade samlingen av tal och minnesskriftrt ”Memoriae theologorum nostri seculi clarissimorum renovatae...” som utkom mellan 1674 och 1685. Ulrika Eleonora d.ä. (1656-93) från Danmark var gift med Karl XI och var svensk drottning från 1680 till sin död. Hon dog på Karlberg 26 juli 1693.

Stockholm, typis Hantschenianis, (1668). Folio. (32) s. Tagen ur band. Collijn sp. 129 (två bibliotek). De tre sista sidorna utgörs av Johannes Schefferus svar. Akademiskt tal av Carl Gabriel Bååt (1650-1698), son till riksskattmästaren Seved Bååt. Han blev student i Uppsala 1662, kansliråd 1674 och senare vice landshövding i Stockholms och Uppsala län. Talet hölls inför hans förestående utlandsresa.

Handwritten vocal score with piano accompagnement, from ca. 1825. Folio. 72 pp. Contemporary half calf, green paper boards, front board with handwritten label and number signum ”1567. Later owner’s signature of Lilly Amy Malmberg in pencil. Finely made handwritten piano score, with the German text accompagned with a Swedish translation. Johann Christian Friedrich Schneider (1786-1853) was a German composer and conductor, musik director of the Elbe-Verein. The oratorium ”Das verlorene Paradis” was composed in 1824 and conducted by the composer for the first Elbe-Verein festival at Magdeburg in 1825. It was first printed in 1829.

Riga, Johann Friedrich Hartknoch, 1767-69. 8:o. (2),+ 285,+ (1); (2),+ 347,+ (1); (2),+ 326 pp. Some spotting in part three. Contemporary full calf, spine richly gilt, boards with gilt frame and all edges red. Slight wear to top of spine. All published. Collection of German translations of Saint-Real’s (1639-92) popular historical essays and novels, mostly of Roman History. This set contains in volume 1: Geschichte der Verschwörung wider die Gracchen. Angelegenheiten des Marius und des Sulla. Betrachtungen über den Lucullus. Verschwörung der Spanier wider die Republik Venedig. Cäsarion. Volume 2: Geschichte des Don Carlos, Spanischen Prinzen. Betrachtungen über verschidene berühmte Römer und Römerinnen; ... . Epicaris oder Geheime Geschichte der Verschwörung des Piso wider den Nero. Volume 3: Cäsarion (continued from part 1). Denkwürdigkeiten der Herzogin von Mazarin betreffend. Historische Vorrede zu dem Denkwürdigkeiten der Kinderjährigkeit Ludwigs XIV. Vom Gebrauche der Geschichte. Moralische Abhandlungen.

Mariefred, Collin & Comp, 1826-27. 3-296; 3-251,+ (1) s. Enstaka småfläckar, något större fläck s. 136-138 i del ett, bläckplump i marginalen s. 131-132 i del två. Serieltitelblad saknas i båda delarna. Samtida hfrbd, guldornerade rygar med beige titeletiketter. Två volymer. Med C. A. Grevesmühls exlibris med namnet bortskrapat, och från S:ta Claras församlingsbibliotek, med diskret gammal blå rundstämpel och utgallringsstämpel på titelbladet. Ovanlig svensk översättning av den engelska kaptenen Basil Halls (1788-1844) populära ”Extracts from a Journal, written on the Coasts of Chili, Peru, and Mexico, in the Years 1820, 1821, 1822”, London 1825. Utgiven som nummer 5-6 i serien ”Archiv för resebeskrifningar”. Carl Adolph Grevesmühl (1744-1827) var grosshandlare i Stockholm och ägde Herresta i Toresunds socken. Han grundande den Grevesmühlska friskolan. 

(Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1756) 4:o. 6 s. Sammanbunden med: Adolph Friedrich med Guds nåde...[=Rubrik] ”...underdånig skrifelse... praemier måge utsättas för hummer-hukare, som här i riket byggas...” Stockholm i råd-cammaren den 27 september 1757. (Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1757). 4:o. (2) s. Tagna ur band. Efter en militär karriär, bl.a. hos kung Stanislaus i Polen slog sig Wilhelm Albrech d’Orchimont (1716-87) ner som handlande och skeppsredare i Strömstad, där han ärvde sin svärfar borgmästar Strömdahls privilegium på hummerhandel. Genom att bygga en egen hummerhukare (med vilken man kunde transportera hummern levande) gjorde han sig oberoende av holländska uppköpare. Den 6 mars 1756 gjorde hans hukare, ”Prins Carl”, sin premiärtur med en last hummer till Holland under befäl av kapten Niklas Bergman. Efter flera framgångsrika resor förliste dock i oktober 1758 hans hukare vid Lister, och 1761 upphörde privilegiet. Om Wilhelm Albrech d’Orchimont och hans hummerhukare har Birger Strandell skrivit ”Wilhelm Albrecht d'Orchimont och Sveriges första hummer-hukare. En episod från 1700-talets Strömstad”, (1953).

Paris, Prault fils, 1753. 8vo. (8),+ 160 pp.+ 2 engr. plates. Contemporary full mottled calf, spine richly gilt with raised bands and red label, sides with tripple filets, red edges. Upper joints weak. Fine copy. Eitner IX, 146. First edition.

(Hamburg), 1776. 8:o VIII,+ 542 s. Genomgående något lager- och småfläckig. Med bläckanteckningar på för- och eftersättsbladen, troligen av Gustaf d’Albedyhll. Nära samtida hfrbd, guldornerad rygg med röd titeletikett och upphöjda bind samt röda snitt. Liten skada på övre kapitäl. Ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat ovanpå ett äldre, troligen d’Albedyhlls. Setterwall 4709. Warmholtz 5983a. Första upplagan. En ny och utökad upplaga utkom 1782. Warmholtz anser boken både illa skriven och vårdslöst tryckt, men medger ändå att den “... gifver mycket ljus i Nordiska Historien, ifrån 1715-1718.” Moser hävdar i detta verk att beskyllningarna mot Goertz var ogrundade och att ett justitiemord begicks när han avrättades. Carl Friedrich von Moser (1723-98) var politiker och historiker i Hessen-Darmstadt, där han avancerade till förste minister.

Stockholm, Pet. Momma, 1743. 4:o. (84) s. Spridda lätta solkfläckar. Handskriven sidnumrering från tidigare samlingsband. Tagen ur band och med blåstänkta snitt. Ur Ericsbergs bibliotek. Warmholtz 6205. Skildring av och aktsamling kring dalupproret 1743, den stora daldansen. De första 38 sidorna upptas av Gustaf Boneauschiölds ”Berättelse om en del dal-almoges och thes medföljes sammangaddning och upror” (”tros icke wara så aldeles owäldig” enligt Warmholtz), resten är avtryckta handlingar om upproret. Stora daldansen 1743 var det sista av de stora bondeupproren, orsak denna gång var dock mindre Dalarnas gamla upprorstradition än försämrade ekonomiska förutsättningar för Dalarna, såväl gällande den viktiga gränshandeln som hemslöjden. I bakgrunden fanns även bondeståndets missnöje med regeringens förordande av Adolf Fredrik som kronprins. Den 4500 man starka upprorshären lämnade Falun den 11 juni, tvingade landshövdingen Wennerstedt och andra ståndspersoner med sig, och tågade mot Stockholm, där nervositeten steg. Några av de mer aggresiva tågade in i Stockholm och den 22 juni avlossades de första skotten på Norrmalmstorg (nuv. Gustav Adolfs torg). Ganska snart var dock bondehären fullständigt slagen, och ledarna avrättades. När ordningen återställts kunde även tronföljarvalet genomföras och redan den 23 juni valdes Adolf Fredrik till svensk tronföljare.

Stockholm [=Erfurt], 1744. 8:o. Grav. porträtt,+ 3-316 s. Titeln tryckt i rött och svart. Något nött samtida hfrbd, ryggen med upphöjda bind. Rikligt med samtida bläckantecknignar på försättsbladet. Utraderad namnteckning på frampärmens insida. Tillsammans med supplementet: Geschichte der Cron Schweden von 1736 bis 1746. Utan ort och år. 8:o. 55 s. Häftad, i senare pappersomslag med handskriven titeletikett. Ur Ericsbergs bibliotek. Warmholtz 6226 & 6231. Det första verket, som Warmholtz kallar för ett ”Marknads-arbete”, slutar september 1743, och det andra, som har rubriken ”Fortzetzung der Lebens-Geschichte Friedrichs Königs von Schweden”, slutar med 18 augusti 1744.

Stockholm, Anders Zetterberg, 1800. 8:o. 259 s. 8:o. Fläckig och lagerfläckig, med en bläckplump s. 21, ful fläck i nedre hörnet s. 3, och sista bladet med lagning i innerkant. Nött senare hfrbd med guldornerad rygg. Ur Carl Fredrik Jakalins bibliotek, med hans stämpel 1813 på titelbladet, och ur O. B. Hults bibliotek, med hans exlibris. Bring, Rättegångshandlingar, 833:1. Ett supplement utkom. Vid en festlighet vid Uppsala universitet den 4 april 1800 för att fira Gustav IV Adolfs kröning hade de jakobinskt färgade docenterna Gustaf Abraham Silfverstolpe och Marcus Wallenberg smugit in stycket ”Bataille de Fleurus” av kompositören Metzger. Detta stycke innehöll bitar av Marseljäsen, vilket naturligtvis var fruktansvärt olämpligt vid en kröningsfest och näst intill ett majestätsbrott! Tilltaget upptäcktes i sista stund av ledningen och framförandet förbjöds. Istället byttes noterna i allra sista stund ut mot en symfoni av Haydn. Stora delar av kapellet, däribland naturligtvis Silfverstolpe och Wallenberg, lämnade i protest lokalen. Kvar blev fyra musiker, som enligt vittnen åstadkom en ”skärande olåt” av Haydn. Åtal väcktes i konsistoriet och de åtalade försvarades vältaligt av ingen mindre än Hans Järta. Den olycklige musikdirektören Leijel, som först lurats att ta med det förbrytliga stycket, och sen förvärrat saken genom att inte våga tala om för musikanterna att framförandet förbjudits av rektor, utan istället hävdat att han glömt noterna hemma, ansågs ha handlat synnerligen inkompetent men utan brottsligt uppsåt. Silfverstolpe och Wallenberg dömdes däremot bl.a. till att förlora sina docenturer och de förvisades från Uppsala. Carl Fredrik Jakalin (född 1791), disputerade i Uppsala 1813 och blir landskanslist i Östegötlands län. Han hade enligt Carlander två stämplar, en med 1813 och en utan.

Uppsala, Henricus Curio, 1665. 8:o. (4),+ 267,+ (1),+ 16 s. Fuktrand inledningsvis, fläckar och med enstaka kompletteringar och markeringar med bläck. Samtida pergamentband, fläckig och något solkiga pärmar, ryggen med handskriven titeln i bläck. Delvis bortskrapad namnteckning på titelbladet, anteckningar och kladd med bläck på pärmarnas insidor och försättsblad. Collijn sp. 530. Almquist s. 116. Andra upplagan av Loccenius juridiska lexikon. De extra 16 sidorna i slutet av lexikonet består av det ibland felande tillägget “Auctarium lexici juris, et speciatim legum Westro-gothicarum, Westmannicarum & Sudermannicarum”, som endast utkom till denna andra upplaga. Första upplagan utkom 1651 och en tredje 1674. Johannes Loccenius (1598-1677) som föddes i Holstein blev juridisk doktor i Leiden 1625 och samma år inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitsbibliotekarie, rikshistoriograf 1651 och assessor i antikvitetskollegiet 1667. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige. För skapandet av svensk rättsvetenskap fanns emellertid ett stort behov av ett lexikon som definierar och översätter och det ålderdomliga svenska rättspråket till latin. Detta verk fyllde det behovet och Loccenius arbetade ständigt vidare på sitt lexikon och varje upplaga innebar förbättringar.

Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1847. 4:o. (6),+ 186,+ 146,+ 183,+ (blank),+ (2),+ 160,+ (1) s. Lätta småfläckar. Sammanbunden med:Förslag till Handels-balk och Utsöknings-balk m.m. Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1850. 4:o. (6),+ 123,+ (blank),+ 119,+ (blank),+ 22,+ 159-251,+ (2) s.Tillsammans med:Förslag till Straff-balk. Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1844-45. 4:o. (6),+ 83,+ (blank),+ 8,+ 23,+ (blank),+ 64,+ (2),+ 203,+ (1) s. Understrykningar med rödkrita och enstaka marginalanteckningar. Sammanbunden med:Förslag till Rättegångs-balk. Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1849. 4:o. (8),+ 171,+ (blank),+ (2),+ 87,+ (blank),+ 38,+ (2),+ 167,+ (3) s. Nära samtida ljusbruna uniforma hfrbd med svart- och guldornerad ryggar, svarta pärmpapper och marmorerade snitt. Två volymer, markerade 1 och 2. Svag svart textning på andra bandets rygg. Med Alvar Montelius exlibris. De tidigare liberala förslagen till ny civillag (1826) och kriminallag (1832) stöp båda på det konservativa motståndet, även ett omarbetat förslag av kriminallagen stoppades. Efter Karl XIV Johans bortgång drog dock de stora lagberedningarna igång igen med reformerande av de gamla lagarna. Den nya förstärkta Kriminallagsberedningen hade återigen J. G. Richert som ledande kraft och nu dessutom den mer liberala Oskar I bakom sig. Detta hjälpte dock inte och straffbalksförslaget stöp på 1847-års riksdag och år 1849 lade samma beredning fram detta förslag till ny rättegångsbalk, vilket dock förblev liggande och först 1864 antogs den nya kriminallagstiftningen. Det gick inte mycket bättre för det nya civillagsförslagen som till hösten 1847 lades inför riksdagen. Efter åtskilliga turer röstades även detta, liksom det föregående förslaget till ny civillag, ned av både Riddarhuset och prästeståndet, vilket åter innebar ett stort nederlag både för reformvännerna och för lagberedningen, vilken hade tillsatts 1841 för att omarbeta 1826 års stora förslag.Häradshövdingen i Östra Värends domsaga Lars Henning Montelius (1847-1907) var bror till arkeologen Oscar Montelius.Alvar Montelius (1880-1949) var bl.a. 1920-22 ledamot och sekreterare i den s.k. lilla strafflagskommissionen, och publicerade ett flertal arbeten inom straffrätt. Han var brorson till Oscar Montelius.

Stockholm, Kongl. finska boktryckeriet, 1766. 8:o. (16),+ 96, 96-102 s. Småfläckig, något solkig s. 38-41 och med marginalnoteringar med bläck och blyerts. Nött samtida pappband, ryggen något trasig nedtill och med ”Peterson” svagt med bläck. Ägarnamnteckningar på titelbladet, bl.a. ”Carl Ifvarsson tillhörig”. Waller 4203. Peter Peterson (1708-83) var läkare i Neustadt och följde 1743 tronföljaren Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp till Sverige och blev 1747 dennes livmedikus. Han adlades von Heidenstam 1770. Han var far till den blivande svenska ministern i Konstantinopel, Gerhard Johan Baltasar v. Heidenstam och farsfars far till den mer kände författaren.

London, The Thera Foundation, 1990. 4:o. 511; 487; 242 pp. Illustrated. Decorated publ. cloth with dustwrappers. Three volumes. From the library of Robin Hägg and Nanno Marinatos, with an inserted letter to the latter. Volume one: Archaeology. Edited by C. G. Doumas, J. A. Sakellarakis. P. M. Warren. Volume two: Earth Sciences. Edited by J. Keller, V. P. Galanopoulos, N. C. Flemming, T. H. Druitt. Volume three: Chronology. Edited by A. C. Renfrew.

Kalmar, Lars Lindeblad, 1765. 4:o. (12),+ 209,+ (35) s. Tryckt på skrivpapper. Reva i titelbladet och försättsbladet, samtida rättelser med bläck. Något nött samtida skinnband, guldornerad rygg med upphöjda bind och beige titeletikett med liten skada, pärmarna med förgylld ram, helt guldsnitt. Frampärmen med eventuellt Carl Gustaf Löwenhielms förgyllda pärmstämpel ”C.G.L.” Flertal äldre ägarnamnteckningar på främre pärmens insida och på försättsbladet, bl.a. Nils Adolph Ponterius . Fint exemplar. Carlander III, s. 357. Warmholtz 7605. Hebbe I, 1987. En kommenterad sammanställning av Modéer av lantmäteriförordningarna, utgiven med ett utförligt register. Boken är utgiven med tryckt dedikation till Carl Gustav Löwenhielm (och Carl Lagerberg), varför detta kan vara dedikationsexemplaret till Löwenhielm vilket även skulle förklara det fina - om än något nötta - bandet.

Paris, au siège de la société, Hotel des Sociétés Savantes, 1928. 8vo. VII,+ (1),+ 96 pp. Sewn as issued, in worn and torn printed wrappers, uncut and unopened. In cloth box. (L’Astronomie. Revue mensuelle d’astronomie, de mètéorologie et de physique du globe et bulletin de la Société Astronomique de France. 42e année. Supplément au Bulletin de Mars 1928.) Alicke, The Moon in Science & Fiction 113: ”one of the earliest and really serious papers on interplanetary travel and on the exploration of the upper atmosphere, by means of rocket.” Ley, Rockets, Missiles, and Space Travel (1959), p. 505. First edition, first issue. A second issue with a corrected sheet and a different cover was soon published due to a mistake in an equation on p. 56. This lecture and the publication of it are considered important milestones in fields of rocket science and space exploration. At the same conference, Esnault-Pelterie and his banker friend, André Louis Hirsch, announced an annual price (and medal) of 5000 francs to be awarded to a person who had made the most important contribution to the field. The first award went to Esnault-Pelterie’s German colleague Hermann Oberth and was a factor in giving him broader scientific respect.

Paris, apud Ludov. Billaine, 1672. 8vo. (4),+ 190,+ (1) pp. A few marginal notes in ink. Slight foxing on title. Worn contemporary calf, spine gilt with red label, marbled edges, head of spine defective and with hole in front upper hinge, a small worm hole in lower compartment. From the library of Bengt Lassen. OCLC 7521088. Graesse II, p. 322. A reprint of Martius Milesius Sarazanius (1570–1633) edition of the writings of Pope Damasius I, first published posthumously in Rome 1638 by Federicus Ubaldini. This was the earliest edition solely dedicated to the writings of Damasus. Greek and latin text.Pope Damasus I (c.305-384) was one of the important early popes. With St. Jerome as his secretary he supported the production of the Vulgata Bible and he presided over the Council of Rome of 382 that determined the canon of sacred scriptures and he also began referring to Rome as the apostolic see. He fought against major heresies in the church and encouraged the veneration of martyrs and he introduced Latin as the official language of the mass. Among his texts are letters, some disputed, and poems, epigrams on martyrs and saints. Bengt Lassen (1908-74) var hovrättsråd och åren 1953-73 VD för Norstedts förlag. Han var en duktig latinist och hade en fin samling romerska författare. Han figurerar i bakgrunden i Maria Langs deckare ”Mördarens bok”.

Stockholm, Joh. H. Werner, 1713. 4:o. (8) s. Fläckar. Häftad. Ur Ericsbergs bibliotek. Jmf. Bibl. danica III, sp. 286, för titelvarianten ”Utförlig efterrättelse...”. Klemming, Sveriges krig, s. 275. Warmholtz 5678. Magnus Stenbocks armés seger över de danska och sachsiska trupperna vid Gadebusch kom att bli det svenska stormaktsväldets sista större seger.

Leipzig, In Verlegung Zachar. Schürers S. Erben und Matth. Götzen. Gedruckt bey Gregorio Ritzschen, 1633. 4:o. 28 s. Tagen ur band med rester av marmorerad ryggremsa. insatt i senare pappersomslag med handskriven titeletikett. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 39:109722Q. Warmholtz 3834. Återtrycktes ett flertal gånger, även i folio. Den inflytelserika lutheranen Matthias Hoe von Hoenegg (1580-1645) var en av de främsta anhängarna av alliansen med Sverige i det kursachiska hovet. Från 1613 var han överhovpredikant vid hovet i Dresden.

Stockholm, Niclas Wankijf, (1674). 4:o. (35),+ (blank),+ 104, 104-111, 111-374,+ (39) s. Lagerfläckar, enstaka bläcknoteringar i marginalen, papperslagning i övre marginal s. 17-18. Något nött samtida pergamentband, ryggen med ett infärgat titelfält med präglad titel. Saknar graverat extra titelblad. Collijn sp. 808. Det av Padt-Brügge graverade extra titelbladet saknas, vilket det gör i många exemplar. Första upplagan av riksrådet och ståthållaren i Stockholm Clas (Claes) Rålambs (1622-98) betydelsefulla handbok i juridik. Stora delar skrev han redan på 1650- talet och den spreds i avskrifter tills denna utgåva 1674 trycktes på initiativ av Antikvitetskollegiet. Den blev fort mycket berömd och åberopas i samtida domstolshandlingar och har uppenbarligen lästs i vida kretsar, skriver Björn Asker i SBL. Redan 1679 kom en ny upplaga, då utökad med hans Constantinopolitanska resa.