Søgningsresultat

Jena, ex officina Kelleria, 1767. 8vo. Wood cut front,+ (10),+ CCXVIIII pp. All pages printed within woodcut frame. Stain in corner first six leaves, minor spotting. Bound together with:SCHWABE, I. G. S. De deo Thoro commentatio quam edit Io. Gottlob. Sam. Schwabe. Jena, Io Christoph. Straussii, 1767. 8vo. 72 pp. Title with engr. vignette. Rather large spot pp. 15-16. Contemporary swedish half calf, gilt spine with raised bands with black label, marbled board papers, front edge with stain marks. From the library of Ericsberg castle with the bookplate of Carl Jedvard Bonde. VD18 10595554 resp. 1105705X. Warmholz 1448 for the second work. Second edition, a Titel-Auflage, of Johann Walch’s book on the Celtic god Taranis. The first was published in Jena 1766. Bound together with the first edition of Johann Schwabe’s book on the Nordic god Thor.The Celtic god Taranis, mentioned by Lucanus as worshipped in Gallia, was most probably a thunder god. The Romans associated him with Jupiter. Taranis's name corresponds etymologically to that of the Germanic god Donar (i.e. Thor). The frontispiece depicts a reconstructed altar to Taranis from the second half of the 2nd century found in Böckingen. Warmholtz is a bit disappointed by Schwab’s book as Schwab want to proof that Thor is the same god as Jupiter tonans. Fine combination of two Gods related to thunder, one Celtic and one Nordic.

(Frankfurt), Fridericum Hulsium, 1631. 4:o. 202,+ (1) s. Med 7 helsides graverade porträtt i pagineringen. Det sista bladet utgör en genealogisk tabell över gustavianska släkten. Titelbladet uppfodrat med lagad skada. Genomgående brunfläckig med fläckar och enstaka bläckanteckningar. Sammanbunden med: Armorum svecicorum continuatio: In quâ breviter describuntur omnia ea, quæ à serenissimo & potentissimo rege Sveciæ Gustavo Adolpho, & aliis principibus protestantibus confœderatis, post pugnam Lipsensem, in Imperio Romano memoratu digna gesta sunt. Frankfurt, Friederici Hulsii, 1632. 4:o. 23 s. Fläckig. Sammanbunden med: Armorum svecicorum continuatio; sive series et descriptio omnium eorum, quæ a ser. svecorum, &c. rege, Gustavo Adolpho, & principibus germaniæ protestantibus confoederatis, ab obsidione urbis Donawerthæ, usq; ad autumnum anni 1632. gesta sunt. Utan ort, 1632. 4:o. (2),+ 7-34,+ (2 blank) s. Sammanbunden med: (Armorum svecicorum continuatio...) Utan ort, (1633). 4:o. 1-42,+ (2 blank) s. Sammanbunden med: (HILDEBRANT, Andreas.) Genealogia serenissimorum, potentissimorumq. regum Sveciæ, e diversis historiographis collecta & ad præsentem usq. ann. 1630. continuata ab Andreas Hiltebrando Pom. med. d. Stettin, Nicolaum Bartholdum, 1631. 12 s.+ utvikbar tabell. Titeln med Gustav II Adolfs porträtt som grav. vinjett. Fläckig. Hfrbd från början av 1700-talet med upphöjda bind och beige ryggtiteletikett, röda stänksnitt. Rääfs exlibris. Arma svecica: Klemming Sveriges krig, s. 324ff. Nr. 5, 6, 14 och 17. Planer 240, 241, 245, 246. Warmholtz 3793. Hildebrand: Planer 192 (endast den tyska upplagan). Warmholtz 6568. Första upplagan av den latinska utgåvan av “Arma svecica”, som utkom i fyra delar. Något titelblad till fjärde delen utkom aldrig. Tredje delen saknar här dock bladen A1-A3. Parallellt med denna latinska utgåva utkom även en tysk. De är dock inte är helt identiska med varandra. När dessa fyra hade givits ut, gavs de ut igen med ett gemensamt titelblad “Hoplophorus Sueco-Regius, ...”. Denna bibliofila klassiker inom svensk historia avslutas vid slaget vid Lützen och Gustav II Adolfs död. Vem författaren Arlanibæus skall ha varit, har Warmholtz inte lyckats röna ut, men han bör ha varit en statsman. Hildebrands verk är i andra upplagan. Den första trycktes 1630.

Freistadii [=Amsterdam], 1647. 12mo. Engr. extra title,+ (22),+ 576 pp. Small spot on p. 47, and leaf N5 with a tear. Bound together with:(PUFENDORF, Samuel.) Severini de Monzambano, Veronensis, De statu imperii Germanici, ad Lælium fratrem, dominum Trezolani, liber unus. Editio nova, emendata & aucta. Verona, Franciscum Giulium, 1668. 12mo. Engr. extra title,+ (22),+ 275 s. Contemporary vellum, spine with handwritten title in ink. Old owner’s signature on front fly leaf. From the library of Rolf G. Norberg, with his bookplate. VD17 1:018812L. USTC 2115958. One of several versions printed in 1647 of Chemnitz’ critic of the the Holy Roman German Empire. The first edition was published in 1640 and at least 8 different ones were printed in 1647, five of them with the false imprint of Freistadt.Here bound together with the second (?) edition of Pufendorf’s critic of the constitution of the Holy German Empire. It was first published the same year with the false imprint Eleutheropoli. It caused a sensation in Germany and was soon printed in new editions. It was immediatly criticised by authors as Prasch, Kulpis and Oldenburger but several of the governments within the Empire supported it.

Stockholm, Henr. A. Nordström, 1816. 8:o. 530; 574,+ (2) s. Lagad reva, utan textförlust, s. 71 i första delen, samt ett par obetydliga småfläckar. Vackra välbevarade hfrbd med blind- och gulddekorerade ryggar, marmorerade pärmpapper och grönsprängda snitt. Från L. F. Rääfs bibliotek på Forsnäs och med dess exlibris. Två volymer. Fint exemplar. Hallenbergs stora etymologiska lexikon kom bara till handskriftstadiet, men han lyckades publicera denna studie över termerna “ljus” och “syn” med lärda paralleller till övriga europeiska och asiatiska språk samt koppling till solkulter. “Man känner sig försatt till Stiernhielms och Rudbecks dagar, ...” för att citera Lindroth. Hallenberg var bl. a. en av de första svenskar som studerade sanskrit. Enligt obekräftad uppgift skall boken endast vara tryckt i 30 exemplar. Oavsett denna uppgifts giltighet, syns den ytterst sällan till.

Paris, J. Rothschild, 1870. Large 8vo. XII,+ 231,+ (blank),+ 1-274 pp.+ 60 chromolith. plates. Stains on pp. 55-59, 103-07, 161-69 and 217-18. Some pencil notations. Contemporary slightly worn green morocco, gilt spine and raised bands, sprinkled edges. First gathering partly loose. With the owner’s label of ”M. de Coincy”, library notations on the fly leaf, and with the bookplate of Nils Fries and his purchase notation in pencil on the last page. Volbracht 427. Stafleu 1229. Uellner 284. Nissen 404. The book is actually a very much expanded, later edition of the author’s ”Guide de l’amateur de champignons” from 34 years earlier. The illustrations are drawn from nature by A. D. Cordier. François Simon Cordier (1797-1874) was a French physician and botanist, a founding member and later president of the Société botanique de France.

(Parfis, 1860.) 4to. 273-307 pp. Together with:PASTEUR, Louis. Recherches sur le mode de nutrition des mucédinées. In: Compte rendu des séances de l’Académie des sciences. Séance du Lundi 12 Novembre 1860. 4to. 695-782. (Paris, 1860.) Two articles from a very scientifically productive time in Louis Pasteur’s career. Gerald L. Geison writes in ”Dictionary of Scientific Biography” about the first essay:”[...] he showed in 1860 that a specific mold, penicillium glaucum, selectively metabolized the right-handed form in a solution of ammonium paratartrate containing a little phosphate. Later qualified, modified, and generalized by others, Pasteur’s new method become applicable to the separation of left- and right-handed forms in a number of compounds.” And concerning the second essay: ”In November 1860 Pasteur described the successful cultivation of Penicillium “or any mucedinous fungus” in a medium of pure water, cane sugar, phosphates, and an acid ammonium salt.” This was the first step in an investigation that led him to discover that the organisms involved were (unlike those that cause fermentation in brewing, wine production and lactic fermentation) animalic, and also that said organisms lived without access to free oxygene.

Greifswald, Jacobi Jegeri acad. typ., 1657. 4:o. (211) s. Sammanbunden med: COYET, Peter Julius.) Expositio causarum, quibus s. r. m. Sveciæ bellum à rege regnoque Daniæ sibi illatum, etiam post pacem Roschildiæ initam, continare coacta fuit. Anno cIc Ic CLVIII. Stockholm, typis Cäsarianis Regii Typographi, (1658). 4:o. (2),+ 141,+ (1),+ 172,+ (2) s. Titeln något smutsig med lätt fuktrand i nedre hörn, enstaka små fläckar och sid. 137-38 med liten reva utan textförlust. Sammanbunden med: Wederläggning och wälgrundat swar, på thet danske manifest; hwarutinnan klarligen betyghes och godt görs, thet kongl. May:ts och Sweriges crono, emoot all skääl och sanning förwijtes, thetta krijgh, konungen i Danmarck, uthan orsaak, åthwarning och emoot förtienst at hafwa påfördt. Stockholm, Henrich Keyser, 1644. 4:o. (201) s. Enstaka fläckar. Sammanbunden med: Manifest; förklarandes orsakerne, som kongl. May:tt til Swerige, etc, beweekt och nödgat hafwe, at resolvera til krijgs, och förswara medh wapn, sin, sitt rijkes och sine undersåtares undertryckte rätt, emot sin frändes och naboos, konung Christians then 4des aff Danmarck, fiendtlige och wåldsamme attentater. Stockholm, Henrich Käyser, 1644. 4:o. (117),+ (3 blanka) s. Enstaka fläckar och med samtida bläckunderstrykningar. Marmorerat pappband från början av 1800-talet, ryggen med beige etikett med titeln: “Manifester Tom.1.”Ur L. F. Rääfs bibliotek. Samlingsvolym med fyra svenska manifest och utsagor rörande de två stora danska krigen, Torstenssons 1644 och Karl X Gustavs 1657-58, vilka ledde fram till frederna i Brömsebro resp. Roskilde. 1657-58: Klemming Sv. förhållanden, s. 142 resp. s. 153f. Warmholtz 4617 resp. 4670. Första upplagan av “Responsio ...”. Edvard Ehrensteen (1620-1686) var svensk diplomat och ett lyckligt exempel på ståndsklättring i 1600-talets Sverige. Härstammandes från en fattig östgötsk prästsläkt, lyckades han genom Gustav II Adolfs instiftade stipendier studera i Uppsala. Efter tronskiftet 1654 startade hans diplomatiska karriär och han blev en av den svenska diplomatins främsta kännare av den samtida stormaktspolitiken. Han adlades 1657 och blev hovkansler 1674. Första upplagan av “Expositio causarum...”, som 1659 utkom i svensk, tysk och engelsk översättning. Det är krigsmanifestet mot Danmark och tillika diplomaten Coyets viktigaste tryckta arbete, där motiven bakom det förnyade svenska angreppet på Danmark klarlades för den europeiska opinionen. Det är en skickligt gjord framställning med händelseutvecklingen från krigets utbrott 1657 fram till freden i Roskilde och består av 142 sidor berättelse och 172 sidor med bilagor. 1644: Klemming Sv. förhållanden, s. 71, varianten med Corrigenda, resp. s. 65f. Warmholtz 4201 resp. 4164. “Wederläggning ...”, som är ett försvar för angreppskriget, utkom samtidigt även på tyska och “Manifest ...”, krigsförklaringen, utkom både på tyska och latin, samt senare på holländska.

Cologne [= Amsterdam], Jean de la Pierre, 1704. 12mo. 64,+ (10),+ 532,+ (2) pp. Title printed in red and black. With an engraved title page included in the pagination. Tear in p. 55. Small stain on p. 483. Very nice contemporary sprinkled paper boards with handwritten title label. Red sprinkled edges. From the library of the Provincial masonic lodge of Gothenburg, with its bookplate and its partially removed handwritten number-label on spine. VD18 15317617. Later edition of texts by Jeanne-Marie Bouvier de la Motte-Guyon, commonly known as Madame Guyon, (1648-1717). She was a French mystic and, although she never called herself a Quietist, accused of advocating Quietism, which was considered heretical by the Roman Catholic Church, and she was imprisoned from 1695 to 1703. Among other things this volume contains the texts: ”Moyen court et tres-facile de faire orasion” (1685), ”Les torrents spirituels: Qui est comme une suite naturelle du Moyen court et tres-facile de faire orasion”, and ”Le cantique des cantiques de Salomon, interpreté selon le sens mistique & la vraie representation des États interieurs” (1688).

Stockholm, Joh. L. Horrn, 1730. 4to. Engr. portrait,+ (28),+ 284 pp. Title printed in red and black. Portrait partly loose, and shaved at the lower edge with loss of text. Foxing. Bound together with:CHRIST, Johannes Friedrich. Origines langobardicae e membrana pervetusta edidit et commentarium adiecit Iohan. Frid. Christius. Accessit Conradi a Liechtenau historia langobardorum et ex aliis excerpta quaedam. Halle, Iohannem Christophorum Krebsium, 1728. 4to. (8) pp.+ 38 leaves. Bound together with:DIJKMAN, Petter. Historiske anmärckningar, öfwer, och af en dehl runstenar, i Swerige, angående dhe uhrgambla, sviar och giöthers kyrkie och werdzliga wäsende, uthi åthskilliga måhl, hwar af man har att finna något en så förr kunnigt; om deras religion och evangeliske lährans hijt uthi Swerige inkomst, tungomåhls ahrt, runska bokstäfwers nampn och tahl, krigzuttogh, commercier, och andra resor härifrån Swea- och Giötaland til the uthi Africa, Asien och i Europen belägna orter, med hwad mehra, man så wähl af rijtningarne, som ordesätten och stafwelserne, förmedelst stenarnes jämbförelse har kunnat inhempta, författat uthaf Petter Dijkman den äldre åhr Christi 1708. Stockholm, Henr. C. Merckell, 1723. 4to. (8),+ 183 pp. Title and parts of the dedication printed in red and black. Slight foxing. and a few small stains. Contemporary vellum. Signature of Gustaf Flygare. Bookplate of L. F. Rääf. Warmholtz 2517, 1386 resp. 1625. Fiske Runic literature, p. 19 (for Dijkman). Ett av Verelius tidigaste författade arbeten i svensk historia, vilket han dock själv inte ansåg vara värt att trycka. Manuskriptet utgavs av Petrus Schenberg med ett företal av A. O. Rhyzelius. Innehåller även en förteckning över Verelius skrifter, som Schenberg enligt Warmholtz fått av Stiernman. Warmholtz ansåg det för väl att eftervärlden var av en annan uppfattning än Verelius själv, inte bara på grund av de goda ting den innehåller utan även för “... des sköna historiska styl, hvaruti Verelius var en mästare”. Schenberg gav samma år även ut “Vereliana”, som innehåller ett urval av Verelius mindre skrifter, brev m. m. Christs historik över langobarderna är i själva verket ett utdrag ur Paulus Diaconus “Historia langobardum”, dock något förvanskad. Den innehåller även ett utdrag ur Conrad av Lichtenaus krönika om langobarderna samt ett utdrag ur Saxo. Johannes Friedrich Christ (1701-56) var professor i poetik i Leipzig. Petter Dijkmans bok om runstenar är postumt utgiven av tryckaren Henric Merckell. Petter Dijkman (1647-1717) var fornforskare och hängiven rudbeckian. Hans främsta arbete anses vara “Antiquitates ecclesiasticae”, som utkom 1703 och är det första försöket till en svensk kulthistoria. Gustaf Flygare (1743-1805) var professor i juridisk ekonomi i Uppsala, och ett flertal av dennes böcker köpte Rääf.

Lübeck [probably false], 1695. 8vo. (4),+ 384 pp. Slight spotting, small worm holes in margin. Modern marbled paper binding. VD17 12:108735Q. Two supplements were published, sometimes found together. First edition of this postumously published work by Samuel Pufendorf (1632-94) on the reunification of protestants in Europe. ”Jus feciale divinum” sets forth Pufendorf’s basis for the reunion of the Lutheran and Calvinist confessions. It can be seen as a complement to his view of toleration discussed in ”De habitu religionis christianae ad vitam civilem”, published in 1687. In both these late works Pufendorf examines the best way to secure peaceful co-existence of different confessions in a state. However, reconciliation between Protestants and Catholics is declared to be impossible. A second edition, augmented with an index, was published in 1716.

London, Henry Butterworth, 1841-45. 8vo. xxv,+ (blank),+ 588,+ 12; xii,+ 622,+ 16; xi,+ (blank),+ 744,+ 16; x,+ 572,+ 16 pp. Original grey cloth, spines with worn original printed paper labels, volumes two rebacked with the original cloth pasted upon the new. Four volumes. From the library of Nils. S. von Koch at Augerum. Sweet and Maxwell I, p. 339. First edition. Henry John Stephen (1787-1864) was an English legal writer and serjeant-at-law. His reworking of Blackstone’s Commentaries on the law of England is regarded as an entirely new work, and it was very succesful and appreciated and went through twentyone editions up to 1950. An American editon was printed already in 1843–46. Nils S. von Koch (1801-81) was an influential Swedish liberal jurist and politician, married to Francis Eliza Lewin from England. He was very engaged in the social questions of his time like education, penalty laws and prisons, voting rights etc. Thanks to his wife he also had a broad English network.

Stockholm, C. Stolpe / J. Carlbohm, 1769-83. 4:o. (6),+ 600,+ (2); (28),+ 880,+ (4);(8),+ 880; XXXVIII,+ (2),+ 532,+ (8),+ 533-604 s. Lättare enstaka lagerfläckar och småfläckar, tydligare på s. 14 och 19 i första delen, och med en fuktfläck s. 66-67, samt s. (8) i fjärde. Nötta samtida hfrbd, lätt guldornerade ryggar med upphöjda bind och svart titeletikett. Fyra volymer, skada på övre kapitäl på band två och tre, saknar försättsblad. Ur J. A. Bredbergs bibliotek med hans blåstämpel på titelbladen, med Elin och Carl Blidbergs exlibrisstämpel och med Henrik Svennungssons namnteckning. Warmholtz 2541. Setterwall 398. Första upplagan av Lagerbrings klassiska svenska historia som omfattar Sveriges historia fram till år 1457. Fjärde delen, som är utgiven av C. C. Gjörwell, innehåller ett långt förord av Lagerbring och en tilläggning av Gjörwell. En planerad fortsättning, skriven av lärjungen Fant, började utges 1794, men endast fyra ark utkom. Lagerbring redovisar inte bara den politiska historien utan även ”rikets tilstånd”, ”vetenskapernas tilstånd”, ”kyrkans tilstånd” etc. under de olika perioderna.

Leiden, ex officina Elzeviriana, 1640. 12mo. Engr. title,+ (14),+ 400 pp.+ fold. printed tab; (2),+ 403-726, (2), 727-746,+ (16) pp. With one full page engraving in pag. Contemporary full vellum, red marbled edges. From the library of Bengt Lassen. USTC 1028607. Schweiger p. 1002. Willems 509. Berghman 2146. Ter Meulen 515. Moss II, p. 643. Dibdin II, p. 452 ”It is one of the scarcest of the Elzevier classics,...”. The third and best Elzevir editon of Tacitus, and the only with the commentaries and annotations by Hugo Grotius, here published for the first time. A classic and rare edition with the sometimes missing ”Stemmata Augustae domus” present. The page engraved by Cornelius Cl. Duysent depicts Augustus, Livia and Tiberius. The first part contains ”Annals”, the second ”Histories”, ”Germania”, ”Agricola”, ”Dialogus de oratoribus”, and the commentaries by Grotius. Bengt Lassen (1908-74) var hovrättsråd och åren 1953-73 VD för Norstedts förlag. Han var en duktig latinist och hade en fin samling romerska författare. Han figurerar i bakgrunden i Maria Langs deckare ”Mördarens bok”.

Stockholm, Samson & Wallin, 1891. 8:o. XV,+ (blank),+ 479 s.+ 40 planscher. Rikt illustrerad. En plansch lös. Förlagets dekorerade pergamentryggsband med rikt dek. klotpärmar, helt guldsnitt, något repad rygg. Dedikation till Bertrand Hybennet Khan, daterad Stockholm febr. 1892. Hess I: 2. Mycket bra associationsexemplar av första upplagan av Sven Hedins andra bok.Den unge Sven Hedin följde som ”drogman”, dvs tolk, med på Oscar II:s beskickningsresa till Persien, ledd av F. W. Treschow. På sidan 129 i boken, när gruppen äntligen närmar sig Teheran, skriver Hedin: ”I närheten av byn Mahrabad ligger ett litet karavanseraj. Här stodo vid vägen tvenne svartklädda blonda herrar. Det var hela den svenska kolonien i Teheran, schahens andre lifmedikus och tandläkare, general Bertrand Hybennet Khan, och hans broder d:r M. Hybennet. Den förste, som tog emot oss i Teheran, var således en landsman”. Bertrand Hybennet Khan (1846-1931) hade sedan 1872 varit schahens tandläkare och stod således hovet mycket nära. Han visade sig också vara en utmärkt kontakt för den svenska delegationen, och på en middag hemma hos paret Hybonnet tilldelade F. W. Treschow Hybennet kommendörtecknet av Vasaorden för hans insatser. Men inte minst viktig blev Hybennet för Sven Hedin. Hybennet såg till att Hedin, efter att den övriga svenska delegationen åkt tillbaka till Sverige, fick följa schahens hov till de olika sommarresidensen och han gav vid flera tillfällen Hedin möjlighet att få träffa schahen och andra högt uppsatta personer. Hedin förringar inte heller på något sätt Hybennets betydelse och i boken är hans ett av de mest återkommande namnen. De blir goda vänner och vid samtliga de tre tillfällen då Sven Hedin kom att besöka Teheran var det Hybennet som tog emot honom och visade honom runt. Först 1906 återvände Hybennet till Sverige för att några år senare flytta till Frankrike, där han dog 1931. Sina stora samlingar av persiska konstföremål skänkte han redan på 1880-talet till Göteborgs museum, och de finns idag på Världskulturmuset i Göteborg.

Stockholm, Centraltryckeriet, 1884-85. Bladen litograferades av Hermann Markman. 13 stora litograferade foliokartblad (varje bildram 65,5 x 46,5 cm), varav 12 visar staden i skala 1:3000 och en specialkarta visar Gamla stan i skala 1:2000. Små revor och enstaka hörn med veck. Det första bladet med pappersförlust, utanför kartan, i hörnet. Blad 7 med reva i marginalen. Lösa blad, vikta på mitten, i originalpappmapp med blå klotrygg och tryckt etikett, bakre pärmen trasig. Östman, Akrells samling, 1764. Lundgrens stora karta över Stockholm räknas som det första moderna kartverket över Stockholm och är en guldgruva av information. Den visar den äldre bebyggelsen före namnrevisionen 1885 med de bevarade gatunamnet, och äldre kvartersnamn, nuvarande och föreslagna är skrivna i olika stilar. Husens olika byggnadsmaterial särskiljs med olika färger, t.o.m. träden delas upp i barr- och lövträd. ”Ett av stadens stora praktkartverk” anser Stockholmskällan.

Stockholm, 1913-31. 4:o. Tillsammans med:Form. Svenska slöjdföreningens tidskrift. Stockholm, 1932-36. 4:o. Rikt illustrerade. Röda uniforma kbd med guldornerade ryggar (G. Hedberg). 18 volymer. Från Vitterhetsakademiens bibliotek med exlibris, blindstämpel och utgallringsstämplar. Fin tidskrift om arkitektur, konsthantverk, industridesign, hemslöjd med artiklar av

Köln [=Bryssel], chez Pierre du Marteau [=Eugéne H. Fricz], 1677. 12:o. (24),+ 427; 477; 496 s. Genomgående med fläckar, bläckunderstrykningar och enstaka marginalanteckningar. Bläckfläck s. 15 och 388-389 i första delen liksom litet mashål genom sid 21-28, med delbokstavsförlust, och en reva sid 123-124, andra delen med bläckfläck titelbladet och sid. 55-56, reva 29-30 och fuktfläck sid 27-30, tredje delen med svag fuktrand nedtill sid. 23-50. Nötta samtida skinnband, guldornerade men oxiderade ryggar med upphöjda bind och röda titeletiketter. Tre volymer. Volym tre med skada på övre kapitäl. Namnteckningar i bläck på titelbladen av P. J. Monthan och Carl Carsell. Trevliga band men fläckiga inlagor. VD17 39:123821T. Warmholtz 8322. Willems 1910. Berghman 1797. Weller (2, s. 28) anger tryckorten till Amsterdam, men VD17 ger Brysssel. Med titelbladet i första delen som anger årtalet 1655, och inte 1652. Andra upplagan, den första utkom i Paris 1675. Författare till depescherna var den franska diplomaten Pierre Hector Chanut (1604-67) som åren 1645-49 var fransk ministerresident i Sverige samt innehade ambassadörsposten i Stockholm och i Lübeck 1649-53. Depescherna från 1649 till 1655 anses dock huvudsakligen vara skrivna av Chanuts sekreterare de Piques. Martin Weibull har i "Historisk tidskrift" 1887-88 redogjort för verkets innehåll i jämförelse med originalrapporterna och kritiserar utgivaren Linage de Vaucienne för uteslutningar, misstag m.m. Chanut vann Kristinas gunst och förmedlade bl.a. kontakten med Descartes samt anses ha påverkat drottningen i religionsfrågan. Han var också en av de få samtida som skrev positivt om Kristina. Ett svensk urval utkom 1826 med kommentarer skrivna av Kristina, hämtade ur hennes eget exemplar av ”Memoires”. Lagmannen P. J. Monthan (1729-93) var häradshövding i Västergötland och Skåne innan han vid fyrtiofem års ålder blev lagman över Skåne. Han gifte sig med Helena Maria Carsell och de fick två söner. Tillsammans med sin ena son byggde Monthan upp ett fint historiskt-topografiskt bibliotek.

Cambridge, Joann Hayes, 1670. 8:o. (32),+ 96, 95-488,+ (19) s. Litet hål sid. 147-148 med förlust av pagina. Enstaka småfläckar med en något större sid. 345-346. Sista bladen med fuktrand. Samtida pergamentband, röda stänksnitt. Ur Hemming Forelius bibliotek, med hans namnteckning på titelbladet, daterad 1699, med Gahm Perssons namnteckning på frampärmens insida, daterad 1767 samt med dennes exlibris, med D. G. Neschers biblioteksstämpel på titelbladet och ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat ovanpå Gahm Perssons. Med KB:s ”Dupl”-anteckning i bläck. Warmholtz 1327. Carlander II, 174, 561ff, III, 12 resp. 564ff. Då Sheringham i denna bok om det engelska folkets härkomst stöder den svenska linjen, att goternas/ geternas/ göternas härkomst är att finna i Skandinavien och att Noaks söner är förfäder till göterna, vinner den Warmholtz fulla gillande. I övrigt behandlar Sheringham Britanniens läge, saxarnas, anglernas och ”geternas” ankomst dit, bruk och seder. Sheringham förfäktade åsikten att saxarna och cimbrerna härstammade från Troja. Robert Sheringham (1602-78) var språkvetare och historiker i Cambridge men fick gå i landsflykt till Holland för rojalism 1644, där han undervisade i arabiska och hebreiska. Först efter restaurationen 1660 kunde han återvända till England. Fin kedja av provenienser. Vältalighetsprofessorn i Uppsala Hemming Forelius (1654-1708) boksamling såldes efter hans död på auktion i Uppsala 1709, enligt tryckt förteckning. Arkivarien Sigfrid Lorents Gahm Perssons (1725-94) stora boksamling såldes likaledes efter hans död på auktion, efter att Nescher därur uttagit och köpt 230 nummer (troligen däribland detta). Hans exlibris, som är graverat av Snack, har i runslinga texten: “Merki af Sigfrid Gahm Pedersson” (det syns dock inte här). Bibliofilen, vinhandlaren och myntsamlaren Daniel Georg Neschers (1753-1827) bibliotek var särdeles starkt i svensk historia och skulle efter hans död också säljas på auktion i Stockholm 1828, men förvärvades istället av Kungliga biblioteket, och därifrån har denna sålts som dubblett, troligen vid 1831-års stora dubblettauktion. Den kan mycket väl ha gått till Carl Jedvard Bonde därifrån via d’Albedyhll.

Stockholm, Kungl. ordens-tryckeriet, 1792. 8:o. (7),+ (blank),+ 215,+ (9) s. Enstaka fläckar och lagerfläckar. Sammanbunden med:FORTIS, Abbé Albert. Bref om Morlackerna. Öfwersatte af Samuel Ödman. Göteborg, Samuel Norberg, 1792. 8:o. 64 s. Fläckigt titelblad. Sammanbunden med: TOPHAM, Edward. Bref om Skottland; af E. Topham. Öfversättning från tyskan. Stockholm, Johan A. Carlbohm/ Isaac Utters förlag, 1798. 8:o. (4),+ 164 s. Något nött samtida hfrbd, rikt guldornerad rygg med beige och brun titeletikett, marmorerade pärmpapper. Bläckplump på övre snittet som delvis färgat nr på pappret. Äldre namnteckning G. Risberg på frampärmens insida och med kraftigt överkryssad namnteckning på titelbladet. Det ena titelfältet med texten ”Ödmanns samlade öfversättningar” och det andra med ”Poirets bref”. Samlingsband med tre översättningar och bearbetningar av Samuel Ödmann. Poiret är översatt efter den tyska upplagan från 1789 och avslutas med en förteckning på Numidiens fauna och flora. Fortis bok behandlar Dalmatien, då fortfarande under Ottomanskt styre.. pch är en översättning av ett av breven i Fortis’ “Viaggio in Dalmatia”, som utkom 1774. Verket översattes snabbt till både franska och tyska. Ödmanns översättning är troligen efter den tyska upplagan. Tophams resa är ett av de första verken på svenska om Skottland. Det är översatt av Samuel Ödmann efter en tysk upplaga utgiven året efter det engelska originalet från 1776 ”Letters from Edinburgh; written in the years 1774 and 1775”. Det är även ett av de första verken på svenska som behandlar golf: ”Skottarne hafva i öfrigt et aldeles egit tidsfördrif, som kallas Golf,...” (s 51f.).

Kassel, Johann Friedrich Hampen, 1753. 8:o. (2),+ 74, 85-134 s. Fint samtida skinnband, guldornerad rygg med upphöjda bind och svart titelfält, stänkmarmorerade snitt. Liten skada på nedre främre fals. Något mycket litet arbete har troligen tagits ur bandet. Ur Joh. Ax. Almquists bibliotek, med hans etikett. Warmholtz 8531 och 4457 not. Första upplagan. Första delen, om traktaterna, skrevs ursprungligen på svenska 1735, men endast den tyska översättningen trycktes. I den tryckta varianten har slutkapitlet ej tagits med. Andra delen är Arckenholtz svar på Holbergs kritik av första delen av “Memoires concertant la Reine Christine”. Svaret utgavs samma år på franska under titeln “Reponse à la lettre de Mr. le Baron de Holberg”. Den föreliggande tyska översättningen utfördes av Reisstein och utkom även separat.

Leipzig, Schickertschen Verlage, 1792. 8vo. XXIV,+ 540 pp. Foxing at the beginning and at the, minor spotting. Somewhat worn contemporary half calf, gilt spine with red label, torn at upper hinge. Book plate of Palle Alsfelt. Eitner IV, p 29. Wolffheim I, 221. Hirsch IV, 1040. First edition of this still important bibliography on music literature.

Stockholm, Ignatium Meurer, (1670). 4:o. (8),+ 103, 106-114, 113-239,+ (13),+ 122,+ (9) s. Enstaka samtida marginalanteckningar med bläck, små fläckar, något större fläck på s. 15 i andra delen. Samtida pergamentband, ryggen med något kladdig handskriven titel med bläck. Ur Hind. Westerlings bibliotek, med hans namnteckning daterad 1699, och med Hinr. Adlercreutz namnteckning samt Hans Rudbergs exlibris. Titelbladet med en bortskrapad namnteckning. Collijn sp. 319. Warmholtz 3046 & 3146. Arkivsekreteraren Aegidius Laurentii Girs (1583-1639) var lärjunge till Messenius och hade på 1620-talet uppdraget att verka som riksens historicus, dvs en föregångare till rikshistoriografposten. Girs blev så småningom hovrättsassessor. Han skrev på kungens uppdrag krönikor om de tre första vasakungarna men ingen blev utgiven under hans livstid. Denna utgåva, som innehåller krönikorna om Gustav Vasa och Erik XIV, publicerades av historieprofessorn Johan Bergenhielm (1629-1704) 31 år efter Girs död. Den främsta av krönikorna anses den om Johan III vara, vilken av Anders Anton von Stiernman dock publicerades först 1745. Alla tre är dock enligt Lindroth byggda på aktningsvärda studier och är tekniskt drivna, präglade av en humanistisk stilkänsla ”...som ibland stegras till fingerade tal i Livius anda”.

London, Hippolyte Bailliers, 1845. 8vo. xvii,+ (blank),+ 596 pp.+ 45 engraved plates, of which 40 are hand-coloured (with 44 illustrations). Richly illustrated in the text. All colour plates with tissue guards. Slight off-setting to the b&w plates. Contemporary black half calf, rebacked spine gilt with raised bands and somewhat rubbed red label, boards with gilt frame, marbled edges. Second and enlarged edition of Prichard’s ”The Natural History of Man”, first published in 1843 with only 36 colour plates. It’s a popular and condensed version of his larger ”Researches Into the Physical History of Mankind”, published in five volumes 1836-47. The 44 fine hand coloured illustrations come from different sources, among them Catlin. James Cowles Prichard (1786-1848) was a British physician and anthropologist, and an early scientist in the emerging discipline of ethnology, the study of the human race.His thesis is that all humans are part of a single specie, rather than made up of separate races, thus holding to the biblical notion of man derived from a single being. He was raised as a Quaker and remained devoutly Christian throughout his life even if he converted to Anglicanism. In the early editions he also claims that the human race from the beginning probably was dark skinned and that the whiteness of the white man developed under the influence of civilization (PMM pp. 183-4). He was an early member of the Aborigines' Protection Society. Beside his ethnographical works he also in 1835 published the important ”Treatise of insanity”.

Lyon, Ioan. Tornaesium & Guililmum Gazeium, 1554. 16mo. 581,+ (25) pp. Title within wood cut frame. Near contemporay vellum, spine with raised bands and with title in ink, end papers partly loose. Traces of ties. Owner’s signature of Jacobus Postel ”Med. doctor” on the title page together with a with ink erased signature. USTC 151482. Cartier 271. Hoffman I, p. 91. Second edition by Jean de Tournes in Lyon, a reprint of the 1549-edition. They are based on the Gryphius edition from 1542. It contains from p. 534 ”Q. Sereni Samonici De medicina praecepta saluberrima, Antonii Molinii Matisconensis opera, diligenter emaculata” and from page 576 the hexameter poem ”De ponderibus en Mensuris” by Q. Rhemnius Fanniu. Almost nothing is known of Celsus, except that he lived in the time of Tiberius and that he wrote an encyclopedia which treated agriculture, medicin, law, mlitary tactics, philosophy and rhetoric. Only ”De Medicina” have survived. It contains much supetstition but also a good deal of practical wisdom and common sense. The work ”Medicina Praecepta” by Serenus Sammonicus, who lived in Caracalla’s time, is based on Pliny.