Søgningsresultat

Kuopio, O. W. Backmans boktryckeri, 1891. Folio. 31,5 x 23,5 cm. [x] + 222 sid. + 70 delvis tontryckta planscher. Varje plansch med flera illustrationer (planer, detaljritningar, bilder av fönster, räcken, ugnar m.m.). 290 bilder i texten. Texten på svenska, planscherna med rubriker / beskrivningar på svenska och finska. Text och planscher sammanbundna i ett samtida klotband med titeltryck i guld på frampärmen (J. E. Bourghardt & Son, Stockholm). Bandet med ytliga nötningar och smärre blekning, men helt solitt och i gott skick. Inlagan genomgående fin trots en svag lagerfläck på de första två bladen. Planscherna indelade i avdelningar för boningshus, stallbyggnader, torpstugor, ladugårdar, mejerier, rior och tröskningshus, lador och gödselskjul, sädesmagasiner, bodar, källare och lider, badstugor, arbetarebostäder, svinhus, hönshus, iskällare, tomtplaner, samt detaljer (fönster, snickarglädje, ugnar och spisar, avskiljningsväggar för stallar, räcken, grindar, utfodringssystem m.m.).

Stockholm 1891. Folio. 39,5 x 29 cm. [iv] + 40 sid. + 48 delvis tontryckta planscher med sammanlagt flera hundra bilder (planer och exteriörerbilder, detaljer av fönster, dörrar, ugnar och spisar, arkitektoniska detaljer m.m.) Samtida klotband med titeltryck i guld på frampärmen (J. E. Bourghardt & Son, Stockholm). Bandet med lätta bruksspår och aningen nötta kapitäl, gott skick. Fin inlaga med planscher. Innehåll (planscher): Afträdeshus / Arbetarebostäder / Bakugnar och spislar / Barrierer och stolpar till verandor / Boningshus / Dagsverks- och slöjdstugor / Detaljer för takornament och brädfodring / Detaljer för stolpar och barrierer till verandor / Dörrar till boningshus / Dörrar till ladugårdar och logar / Fårhus / Fönster, luft- och höintagningsgluggar / Fönster till boningshus / Grindar och staket / Hönshus med gårdar / Källrar / Ladugård, byggd på Hjortsberga (Mölnbo, Gnesta, Södermanland) / Ladugårdar / Ladugård och loge / Ladugårdsinrede / Mejerier / Paviljonger / Planer till ladugårdar och logar / Redskapshus / Skogvaktare- eller trädgårdsmästarebostad / Slöjd- och dagsverksstugor samt smedjor / Smedjor / Soldatstugor / Spannmålsmagasin / Spislar och bakugnar / Staket och grindar / Stallar / Stall, loge och ladugård / Stallinnanrede / Svinhus / Svinhusinnanrede / Takornament m. m. / Torpstugor / Trädgårdsmästare- och skogvaktarebostäder / Trädgårdspaviljonger / Verandor, detaljer till .till stolpar och barrierer / Villa.

Paris, Éditions de la Lampe d'Or chez L. Baudel, 1925. 4to. [iv] + viii + 360 pp. With 30 colour engravings, 14 in full-page. No 80 of a total edition of 330 numbered copies, one of 150 copies on papier de Rives with the engraved plates coloured "à la poupée". Contemporary half dark blue morocco, spine gilt in compartments, top edge gilt, else uncut, wrappers bound in, silk marker (Flammarion). Bookplate of Palle Helmer-Petersen. Very slight traces of wear to bindning, two corners slightly bumped, and a couple of faint scratches to marbled paper on lower cover. Fine.

Upsala, Leffler & Sebell, 1837-8. 8vo. viii + 334; + [ii] + 388 pp. [Och:] Stockholm, P. A. Norstedt & Söner, [1838]. (=Vol. 1, s. 17-32.) Samtida danskt halvfranskt band, guldornerad rygg med fyra upphöjda bind. Bandet nött, ngt skört och med kapitälskador, svaga falsar, de första och sista bladen ngt lagerfläckade. Främre spegeln med dikutgåvans främre omslag uppfodrat, med Atterboms egenhändiga dedikation a tergo: "Till Chr. Molbech med oförändrad ungdomsvänskap från Diktaren". Ett mycket fint associationsexemplar av första samlingen av Atterboms dikter, sammanbunden med Geijers berömda recension i Litteratur-bladet. Den danske historikern och språkmannen Christian Molbech (1783-1857) hade lärt känna Atterbom under sin resa i Sverige 1812. De möttes åter när Atterbom besökte Köpenhamn 1825, vid vilket tillfälle Molbech hälsade honom med en fin dikt. De utväxlade även en mängd brev mellan Uppsala och Köpenhamn genom åren. 1843 tillägnade Atterbom sin vän andra delen av sin svenska litteraturhistoria, Svenska Siare och Skalder: "Till den äldste af mina danska vänner Christian Molbech egnas dessa blad med djup tacksamhet".Föreliggande exemplar av Atterboms samlade dikter kan följas i Atterboms och Molbechs brevväxling. Den 3 maj 1838 tackar Molbech för den första delen, medan den andra ännu inte anlänt. Okunnig om hur förkrossad Atterbom var över Geijers recension i Litteratur-bladet råkade Molbech till och med skriva att han delvis höll med om den! Han planerade även att själv skriva en artikel om Atterboms poesi. Atterbom i sin tur berättade om hur han upplevde Geijers artikel i ett långt fint brev i oktober, varefter Molbech försiktigtvis undviker ämnet i fortsättningen. Han upprepar dock att han gärna vill skriva en egen artikel, om han hinner. (Det gjorde han uppenbarligen aldrig.) I mars 1839 kan han äntligen tacka Atterbom för andra delen av dikterna, som Atterbom skickat med en vän nästan ett år tidigare.Geijers artikel, som är medbunden här, har Molbech naturligtvis inte fått av Atterbom, utan av Henrik Reuterdahl (brev daterat April 15, 1838). Det finns olika tolkningar av denna ryktbara recension, en av de händelser 1838 som signalerade Geijers "avfall" från konservatism till liberalism. En del har betraktat den som taktlös och örättvis, andra menar att den på ett rättvisande sätt pekar ut både starka och svaga sidor i Atterboms romantiska poesi. John Landquist uppger att Geijer efter att ha läst första delen avsåg att skriva en berömmande recension, men ändrade sig efter att ha tagit del av Atterboms skrytsamma och pretentiösa efterord i andra delen. Efter den inledande fnurran lyckades Atterbok och Geijer trots allt förbli vänner.

Träsnitt på tunt japanpapper. Monogramsignerat och daterat 1923 i trycket. 25 x 20 cm (bildmått), 35 x 30 cm (bladmått). Passepartout i ren bumullskartong, handmålad ram. Denna intensiva och kraftfulla monokroma bild lyfter sig högt över det som är Carl Palmes egentliga "claim to fame" som grafiker, hans pyssliga och ytterst avancerade färgträsnitt.

Stockholm, Nordiska Bibliofilsällskapet, 1939. 4:o. 164 s. Rikt illustrerad. Trägravyrerna signerade i blyerts av Sallberg. Handkolorerat originalpergamentband utformat av Harald Sallberg, färgat blått snitt. Aningen blekt band, mycket fint exemplar. Exlibris: Gunnar Brusewitz. Exemplar av första utgåvan. Större delen av upplagan utkom dock inte 1939 som planerat, utan först i en restupplaga 1942 med nytt omslag och i pappband. Tryckt i 770 ex varav detta är nr S191, tryckt för författaren, konstnären och tecknaren Gunnar Brusewitz (1924-2004), enligt densammes namnteckning i kolofonen (som väl i själva verket skrivit sitt namn senare). Brusewitz utförde bl. a. diplomen för Nobelpriset i litteratur 1963-1988 och flera frimärken, men var även en framstående och mycket uppskattad bokkonstnär. Han illustrerade dels sina många egna böcker, ofta på temat djur och natur, dels verk av bl. a. Carl von Linné och Frans G. Bengtsson. De fyra ingående skrifterna är "Tal om märkvärdigheter uti insecterna", "Naturaliesamlingars ändamål och nytta", "Tal vid der Kongl. Majesteters höga närvaro" och "Deliciae naturae".

Olja på duk. Ristad monogramsignatur. Odaterad, men möjligen från 1930-talet. 38,5 x 46 cm. Originalram. Sympati för konstnären är en av flera pusselbitar som spelar in när man hittar sina favoriter. Zetterberg hör till en grupp lågmälda och hederliga utforskare som förmodligen arbetade mera för sin egen skull än för publikens. I detta stilleben är det värmande hur han med självklarhet avstår från att göra något effektfullt och inställsamt med bildens spegel.

Akvarell och blyerts. Signerad och daterad: "G Börje 1926". 33 × 24,5 cm. Inramad. Proveniens: Konstnärens familj till 2013, senast hos brorsdottern Marianne Börje. Utställd: Thielska galleriet, Stockholm 2006 (Gideon Börje [...] 14 januari-19 mars 2006), nr 12, "Visby".

Stockholm, [Gjöthström & Magnusson, 1830]. Folio. 35 x 26 cm. 16 litograferade planscher, varav 4 kolorerade. Komplett. Helt litograferat tryck. Samtida nött skinnryggsband med häftesomslag monterade på pärmarna, frampärmen med titeltryck och monterad vinjett. Planscherna i tämligen gott skick trots ställvis obetydlig fingersmutsning och skrynkling. Proveniens: Joh. Ax. Almquist (etikett), senare namnteckning "U. Otterstedt 1960" på främre spegeln. Winqvist (1972), sid. 126-32 i textdelen & G 107-22 i bilddelen. Mörners Stockholmska scener är det andra album han utgav efter hemkomsten. Det har stort kulturhistoriskt värde och hör till de av hans bilder som oftast reproduceras i litteraturen om 1800-talet. Motiven är ofta från det borgerliga sällskapslivet med starka inslag av humor och karikatyr. En del gatubilder har stockholmstopografiskt intresse, andra underhåller med fyllehumor eller scener från ungkarlslivet med krog- och spelmotiv. Winqvist uppmärksammar hur illustrerade verk av olika slag började bli ett viktigt inslag på borgerskapets salongsbord, och att Mörners två första album efter hemkomsten till Sverige fyller de båda viktigaste behoven: dels resebilderna från främmande länder i "Rese minnen från Frankrike Tyskland och Italien", dels den välbekanta hemmamiljön i "Stockholmska scener". - - - "Scenes from Stockholm drawn and lithographed", album of lithographs by Swedish count Hjalmar Mörner (1794-1837). Stockholm, [Gjöthström & Magnusson, 1829]. Folio. 35 x 26 cms. 16 lithographs, 4 of which are hand-coloured. Issued in 4 instalments with no title or text. Complete. Contemporary calf-backed boards with the original printed wrappers covering the sides, worn. Plates rather fine despite some very slight finger-soiling and creasing. Provenance: Joh. Ax. Almquist (label), later ownership inscription "U. Otterstedt 1960" on front pastedown. - - - Hjalmar Mörner was a Swedish military man, one of the most talented draughtsmen among the many "artist soldiers" of his time. Having received an artistic training aimed at drawing military maps etc., Mörner spent many years away from Sweden, in Italy, England and France, where he died in 1837. In England he published two rare albums, "Miscellaneous Sketches of Contrasts" (1831) and "Humourous Sketches" (1832), greatly influenced by the English caricaturists.

Tuschlavering, signerad: "Carl Bennet". Odaterad, men i en teknik som Bennet av jämförelsematerial att döma använde under senare delen av sin karriär. 22,5 × 34 cm. Påskrift i blyerts a tergo, "11". Originalram. En virtuos lavering i omväxlande mörkt mot ljust och omvänt, miljön ännu oidentifierad. Det är den flertungade flaggan (?) som ger kungliga associationer.

Akvarellerad teckning. 20,5 × 13,5 cm. Inramad. Säkerligen utförd under Egron Lundgrens år i England. Paret tycks beundra ett hästhuvud som skymtar ytterst svagt ovanför dem. Det leder tankarna till de skulpturer från Akropolis som funnits i England sedan början av 1800-talet, de så kallade 'Elgin marbles'. De inköptes 1816 av brittiska staten och utställdes i British Museum, och det är inte omöjligt att vårt eleganta par befinner sig just där under ett kostymevenemang av något slag.

Stralsund, bei Wilh. Trinius, 1828. 8vo. [iv] + 124 pp. + lithographed frontispiece signed Weber depicting a female grouse. Recent boards, title along spine, printed green wrappers preserved. Neat, small contemporary German ownership inscription. An attractive copy of this very rare book. German translation by Mohnike of "Fågelleken" by Esaias Tegnér, printed alongside the original Swedish text. The first Swedish edition appeared in the same year, printed in large oblong format with lithographed music by Bernhard Crusell (1775-1838). In addition to Mohnike's translation, "Die Vogelfaltz", with commentary, the book contains an essay on "Geschichte des Auerhahns" (History of the Grouse), taking up most of the 124 pages.

Akvarell med förhöjningar i täckvitt. Signerad: "N. Anderson 1854". 17,2 × 21 cm. Samtida eller gammal montering på ett större papper. Inramad. Proveniens: Överste Carl Anders Claus (1882-1963), Karlskrona; "N. 4-".

Stockholm, stentr. hos Gjöthström & Magnusson, [1829]. Folio. 36 x 26 cm. 24 litograferade planscher, varav 6 kolorerade. Komplett. Helt litograferat tryck. Utgavs som 6 häften utan titelblad eller text. Bygger på skisser utförda 1816-29. Samtida nött skinnryggsband med häftesomslag monterade på pärmarna, frampärmen med titeltryck och vinjett. Planscherna i tämligen gott skick trots ställvis obetydlig fingersmutsning och skrynkling, något enstaka kantriss och smärre fläckar på baksidan av några planscher. Proveniens: Namnchiffer daterat 1830 i bläck på främre fribladet, uttytt i blyerts "G. W. Palm". Senare namnteckning "U. Otterstedt 1950" på främre spegeln. Winqvist (1972), sid. 123-6 i textdelen & G 79-102 i bilddelen. Mörners Reseminnen är hans första litografiska album efter återkomsten till Sverige, och utgör det tidigaste svenska resealbum inom genren "voyage pittoresque" där intresset i första hand är inriktat på människor och med en mer realistisk än pittoresk lokalfärg. Winqvist uppmärksammar hur illustrerade verk av olika slag började bli ett viktigt inslag på borgerskapets salongsbord, och att Mörners två första album efter hemkomsten till Sverige fyller de båda viktigaste behoven: dels resebilderna från främmande länder i "Rese minnen från Frankrike Tyskland och Italien", dels den välbekanta hemmamiljön i "Stockholmska scener" följande år. - - - "Memories from Travels in France, Germany and Italy", album of lithographs by Swedish count Hjalmar Mörner (1794-1837). Stockholm, Gjöthström & Magnusson, [1829]. Folio. 36 x 26 cms. 24 lithographs, 6 of which are hand-coloured. Issued in 6 instalments with no title or text, based on drawings from the years 1816-29. Complete. Contemporary calf-backed boards with the original printed wrappers covering the sides, worn. Plates rather fine despite some very slight finger-soiling and creasing, a few very short tears and stains to verso of a few plates. Provenance: Initials in ink of artist Gustaf Wilhelm Palm dated 1830 on front flyleaf. Later ownership inscription "U. Otterstedt 1950" on front pastedown. - - - Hjalmar Mörner was a Swedish military man, one of the most talented draughtsmen among the many "artist soldiers" of his time. Having received an artistic training aimed at drawing military maps etc., Mörner spent many years away from Sweden, in Italy, England and France, where he died in 1837. In England he published two rare albums, "Miscellaneous Sketches of Contrasts" (1831) and "Humourous Sketches" (1832), greatly influenced by the English caricaturists.

Teckning i tusch över blyerts. Signerad: "Arvid Fougstedt", odaterad (utförd 1924/5). 16 x 48 cm (det frisformade motivet), 39 x 48 cm (det oskurna bladet). Papper med triangelformat vattenmärke. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 50 x 60 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram. Förlaga för en oljemålning / grisaille. De avbildade är Roslin, Sergel, Martin, Eckersberg, Thorvaldsen, Marstrand, Köbke, Constantin Hansen, Marcus Larson, Gude, och Johan Christian Dahl. (I oljeversionen av bilden tillkom Kristian Krohg som ung längst till höger.) - - - "En med älskvärt ironisk blick återgiven parafras på den av konstnären älskade 1800-talskonsten, alltifrån den första stränga klassicismen till och med Düsseldorfskolan" (Hans Eklund om versionen i olja). - - - Jfr versionen i olja / grisaille av samma motiv i katalogen för minnesutställningen 1952-3 (Riksförbundet för bildande konst), nr 35 & Konstakademiens utställning 1992 över far och son Fougstedt, sid 12 (avbildad i svartvitt).

Kortfattat och charmigt brev daterat "Thorsdag afton 1 nov 1894" till chefredaktören på Nya Dagligt Allehanda Johan Abraham Björklund (1844-1931). 8:o. 4 sid. Fint handgjort papper med råkanter (vattenmärke "De La Rue & Co / London / Chaucer Note Paper"), spår av ett veck, med 18 rader handskriven text på första sidan, brevet signerat "Din Carl Larsson". Carl Larssons första separatutställning ägde rum i Stockholm hösten 1894 på Blanches lilla lokal vid Hamngatan. Han gjorde där särskilt succé med sina akvareller från Sundborn, som senare publicerades i "Ett hem". I detta brev ber han redaktör Björklund att skicka en "konstförståndiger" man från Nya Dagligt Allehanda till utställningen för att säga "ett par vänliga eller djäkliga ord" i tidningen. Utställningen ska öppna på söndagen och Carl Larsson tror sig vara någorlunda redo att ta emot "de af pressens män, som vilja göra mig den äran" på lördagen. Björklund agerar raskt och tidningen rapporterar lördag den 3 november inför öppnandet: "I hr Th. Blanchs konstsalong öppnas från och med i morgon söndag en liten utställning af några bland denne like produktive som populäre konstnärs nyaste saker, utförda i olja, aqvarell, pastell och teckning. Man finner der den stora panneaun ['De mina'], framställande familjehyddan och hela familjen, som lär varit så omtyckt vid Chicagoutställningen, en större, särdeles fint tänkt och utförd tafla, kallad 'De sista strålarne', ett icke obetydligt antal porträtt samt en stor mängd af dessa lustiga bilder i färg och blyerts, som hr Larsson är en mästare att, i dubbel mening, qvickt utkasta". Man nämner även illustrationerna till Singoalla. Den pågående utställningen hade sedan flera annonser i NDA, och rapporterade kortfattat om kungens besök den 6 november och prins Carls dito den 19 november, dagen före stängningen. Georg Nordensvan skildrar evenemanget i sin monografi (1920-21, 2:55ff): "På hösten i novemberrusket bjuder Carl Larsson på sin första separatutställning, anordnad i Blanchs lilla lokal vid Hamngatan. Nu får stockholmspubliken se De mina. Andra oljemålningar äro De sista solstrålarna, Ulf i aftonsol och Evas dotter. Vidare ses här hela raden av akvareller från de sista åren, Singoallaserien, kamratkarrikatyrer m. m. Framgången är stor och avgjord, även om en och annan kritiker måste uttala sina betänkligheter över 'en del vårdslöst utförda, genialt vansinniga eller halvfärdiga dukar'. Det är säkert Solstrålarna, som är vårdslöst målad, och Evas dotter, som är genial och vansinnig. Evas dotter var samma målning, som 1888 varit utställd i Köpenhamn - utan framgång - och som där blivit kallad Antonii frestelse. [...] Akvarellerna äro omotståndliga. Nyblom är nu helt omvänd och finner det vara en glädjefest, när Carl Larsson utställer. Han anser konstnären vara 'splitterny' i Singoallabilderna, som äro genomstuderade och äga lugn och värdighet. För familjeporträtten har han idel lovord, även De mina är förtjusande, men tvärslån över duken förargar. Jag framhöll (i Aftonbladet 7 nov.) bland annat färgstämningens dekorativa enkelhet och helhet, den okonstlade grupperingen och teckningens överlägsna säkerhet. De mina var i själva verket av största betydelse som stilistiskt och måleriskt uppslag, som gränsmärke i Carl Larssons utveckling. Därom var mästaren själv fullt medveten. Han skrev till Fürstenberg: 'En av mina tavlor, som tillhör framtiden, ty den är ett stort slag, fastän just mina busenfreunde just ej vilja ut med det, är tavlan med min familj i hr Fürstenbergs till mig skänkta ram. Den skall göra epok.' Utställningen - skriver han - 'besannar vår gamla sats, att publiken utvecklas utan att den själv har en aning därom. Mina aftonsolstavlor göra här stor succés.' Vanligt gott folk ojar sig och - kallar dem förtjusande. Då i Göteborg och Paris man med högst få undantag finner dem otäcka. - Som hr Fürstenberg hör, har jag redan blivit dryg. Men vad skall man göra? Det är så många medelmåttor, som lömskt titta på min lätthet att yngla av mig konstverk och som i smyg söka dra ner mig med sina 'tja, tja. Men jag skall tja'a dem, jag.' Han trodde sig märka, att hans f. d. förbundsbröder förargades över att han utställde separat, och han misstänkte, att hans arbeten ej voro i deras smak. 'Jag vet ej varför', anförtror han Fürstenberg, 'men jag är så misstrogen mot mina stridskamrater ibland. Jag tänker mig, att de smussla ibland bakom min rygg. Och då ville jag gråta blod, ty jag är en hederlig själ, fastän jag ibland ser full i fan ut'".

Förlaga i blyerts till etsningen med samma namn, signerad och daterad 1938. Bladets storlek 19,5 × 23,5 cm, teckningen (14,5 × 18,5 cm) inom enkel ramlinje. Inramad. Litteratur: Jfr Nils Lindgren, Bertil Bull Hedlund (1952), sid. 125f, etsningen avbildas på sid. 126; nr 113 i förteckningen. Etsningen avhandlas i Nils Lindgren bok om Bull i i avsnittet om Gastronomi och exlibris: "Från Frankrikevistelsen 1938 härstammar 'Le Diner'. Här är det paret från 'Wienervals I' eller 'Sommarnatt', som återkommer i en ny inkarnation, desillusionerat när det gäller kärleken och kampen för tillvaron men med känslan för bordets nöjen förstorad. Karakteristiken är gjord med nålvass skärpa, och en rad lysande ljusglober understryker kraftigt bladets svart och vitt-verkan".

[Yverdon, Imprimerie de la Société littéraire et typographique] 1777. 8vo. 104 pp. Original paper boards, spine defective and crudely mended, fine internally despite very slight occasional spotting. First edition, very rare. - - - Louis François Élisabeth Ramond, baron de Carbonnières (1755-1827) was a French politician, geologist and botanist, and is regarded as one of the first explorers of the high mountains of the Pyrenees. During his law studies at the university of his home town Strasbourg he befriended another student, Jakob Michael Reinhold Lenz (1751-1792), a writer of the Sturm und Drang movement. During this period Ramond discovered German Romantic literature, in particular Goethe's Werther, which inspired him to become a writer and to publish the present very rare little Werther-influenced book, "Les Dernières aventures du jeune d'Olban" (The Last Adventures of Young Olban).

Två laverade pennteckningar på ett och samma blad, båda i liggande format. Landskapsbilden omgiven av en tecknad ramlinje och signerad "F. R.". C:a 14 × 20 resp. 10,2 × 17,5 cm. (Bladet 27,8 × 21,8 cm.) Bladet något smutsat. Inramad. Den småländske bondsonen Frans Roselli växte upp vid hemmanet Rosan utanför Eksjö och bildade senare sitt efternamn från gårdsnamnet. Han sattes i lära hos en målarmästare i Eksjö vid 14 års ålder men var ambitiös och blev omkring 1858 elev i Marcus Larsons 'konstskola' i Flenshult vid Vimmerby. I Axel Gauffins skildring av målarskolan omtalas Roselli som trumslagare och när han 1867 kom till Konstakademien i Stockholm skrevs han in i principskolans matrikel som "f. d. hautboist från Småland" (Axel Gauffin, Marcus Larsson, ett svenskt geni (1943), s. 152. Stockholm, Konstakademien. Principskolans matrikel 1849-1870 nr 2637. Inskriven 5 februari och på nytt 1 november 1867). - - - Roselli var i sitt måleri tydligt påverkad av Marcus Larson och "sökte efterfölja sin mästare i ljuseffekternas bravur" (Ewert Wrangel, Smålands konstnärers utställning i samband med Hantverks- och industriutställningen i Nässjö 21 juni-16 juli 1922 (Nässjö 1922), s. 9). Efter sejouren i Stockholm försökte han sälja sina tavlor i Tyskland, men var inte tillräckligt framgångsrik för att ta sig till Rom som han hoppats. Han insjunkade kort senare i en lungsjukdom och dog vid endast 35 års ålder. - - - Av dessa fina skisser framgår att Roselli var en långt mer framstående tecknare än målare. Men källmaterialet är begränsat. Hans teckningar är sällsynta och tycks inte finnas ens i våra större museer, frånsett ett blad med enkla studier av fötter i Nationalmuseum och en likaledes enkel teckning i Teckningsmuseet i Laholm.

Teckning i grå lavering över blyerts och tusch. Signerad med initialer: "JFB". 34,7 × 24,2 cm. Bladet ojämnt skuret, smutsat och med några fläckar, veck längs övre kanten, reva i höger marginal, baksidan sotad och med spår i hörnen efter tidigare montering. (Sotning görs ofta som ett led i kopieringen av en teckning till ett annat blad.) Oramad. Proveniens: Fil. dr. Emil Hultmarks samling. Johan Fredrik von Breda var son till Carl Fredric von Breda, studerade på Konstakademien och deltog från 1804 i dess utställningar med porträtt och landskap samt med kopior efter äldre mästare. Teckningens motiv bidrar till att datera den. Breda ingick 1814-15 tillsammans med J. G. Sandberg och B. E. Fogelberg i den götiska oppositionen mot Konstakademien, och Vidar är i nordisk mytologi en av asarna. Han beskrivs som tystlåten och mycket stark, starkast näst Tor själv, och kallas ibland "Gudarnas hämnare". Hans främsta kännetecken, även i denna bild, var hans tjocka sko ("järnsko") som tillverkats av alla skomakares överblivna läderbitar, som inget vapen kunde tränga igenom. Vid Ragnarök hämnades Vidar sin faders död genom att sätta skon i Fenrisulvens käftar och bryta upp dem tills besten dog. Teckningen är möjligen identisk med (eller en förlaga till) den bild som Breda utställde på Götiska förbundets utställning 1818. Bland 4 "handritningar" av fornnordiska gudar (Ägir, Brage och Thor) finns även "Widar, tystnadens gud" (nr 95c i katalogen): "Insvept i sin kappa, håller han i venstra handen en jernsko, hvilken han skall bruka vid Ragnarokur (Gudarnes undergång), då han sitter med Fenris Ulven och hämnas Fader Odins död". Vid Götiska förbundets konsttävling samma år, där bilden visades utom tävlan, beskrivs den som "Ritad och laverad i touche".

Tuschlavering. 11 x 17 cm. Osignerad. Baksidan med skiss föreställande skördefolk bärande på räfsor och liar och en beskuren signatur av Laureus med dateringen 1809. Bladet ngt ojämnt, spår av japanpappersremsa för montering överst a tergo. Proveniens: Karl Asplund. / Utställd & Litteratur: Nationalmuseum, Stockholm, 1935, Akvareller och handteckningar ur fyra privatsamlingar. Ragnar Aschberg, Karl Asplund, Herman Gotthardt, L. Gösta Olsson, Stockholm 1935, Nationalmusei utställningskatalog 53, nr 141. / Bildantikvariatet P. Thulin, katalog 2, Svenska handteckningar och akvareller (1965), s. 34 (nr 278): "Lavering i ett elegant och luftigt manér. Den främste ryttaren håller en fackla som kastar ett dramatiskt ljus (utsparat) över motivet". En vacker och ovanligt representativ liten teckning av Laureus, där fackelskenet framställts genom en utsparning i lavyren. Han hade studerat för Hilleström, var mycket påverkad av Gottfried Schalken (1643-1706) och är i hög grad känd som målare av "eldskenstycken". Nattliga ryttare är ett tema som förekommer hos Laureus flera gånger, bl. a. i några av hans fåtaliga gravyrer, och i flera av de målningar han ställde ut på Konstakademien 1808 och närmast följande år. Avseende teknik och format påminner denna teckning om en "Nattsegling" i Nationalmuseum (NMH A 206/1974), som dock är mera statisk och stillsam.

Två laverade pennteckningar på ett och samma blad, var och en omgiven av en tecknad ramlinje. Den ena, i liggande format, signerad "Roselli" på en sten i förgrunden, den andra, föreställande ett vattenfall, i stående format. 14 × 20,5 resp. 19 × 12,8 cm. (Bladet 28 × 21,5 cm.) Bladet något smutsat. Oramad. Den småländske bondsonen Frans Roselli växte upp vid hemmanet Rosan utanför Eksjö och bildade senare sitt efternamn från gårdsnamnet. Han sattes i lära hos en målarmästare i Eksjö vid 14 års ålder men var ambitiös och blev omkring 1858 elev i Marcus Larsons 'konstskola' i Flenshult vid Vimmerby. I Axel Gauffins skildring av målarskolan omtalas Roselli som trumslagare och när han 1867 kom till Konstakademien i Stockholm skrevs han in i principskolans matrikel som "f. d. hautboist från Småland" (Axel Gauffin, Marcus Larsson, ett svenskt geni (1943), s. 152. Stockholm, Konstakademien. Principskolans matrikel 1849-1870 nr 2637. Inskriven 5 februari och på nytt 1 november 1867). - - - Roselli var i sitt måleri tydligt påverkad av Marcus Larson och "sökte efterfölja sin mästare i ljuseffekternas bravur" (Ewert Wrangel, Smålands konstnärers utställning i samband med Hantverks- och industriutställningen i Nässjö 21 juni-16 juli 1922 (Nässjö 1922), s. 9). Efter sejouren i Stockholm försökte han sälja sina tavlor i Tyskland, men var inte tillräckligt framgångsrik för att ta sig till Rom som han hoppats. Han insjunkade kort senare i en lungsjukdom och dog vid endast 35 års ålder. - - - Av dessa fina skisser framgår att Roselli var en långt mer framstående tecknare än målare. Men källmaterialet är begränsat. Hans teckningar är sällsynta och tycks inte finnas ens i våra större museer, frånsett ett blad med enkla studier av fötter i Nationalmuseum och en likaledes enkel teckning i Teckningsmuseet i Laholm. - - - I dessa teckningar är inflytandet från Marcus Larson märkbart, åtminstone beträffande motivvalet. Mindre larsonsk är deras odramatiska, nästan rofyllda stämning.

Blyertsteckning. 24,5 x 36 cm. Signerad och daterad 1925. Inramad. Utförd under den långa Spanienresa som Sixten Lundbohm företog 1924-1925 tillsammans med målarvännen Sven Ekstedt tack vare ekonomiskt stöd från prins Eugen. Prinsen var god vän till Sixtens farbror Hjalmar Lundbohm, och hade lärt känna den unge konstnären då de sammanstrålat i Rom under våren 1921. Sedan dess hade Sixten vistats i föräldrahemmet i Fritsla sydväst om Borås, tagit hand om sin åldrande farbror och saknat ekonomiska möjligheter att ägna sig åt konsten. Det var i detta läge som prinsen sände Sixten Lundbohm ett uppmuntrande brev och 4000 kronor för att han skulle få möjlighet att utan distraktioner pröva om konstnärsbanan var hans kall. Stödet fick helt avgörande betydelse för Lundbohms vägval, och med tiden skulle flera av hans målningar tillföras prinsens samling på Waldemarsudde. - - - Under denna spaniensresa ägnade sig Lundbohm framförallt åt att teckna, och först efter återkomsten till Sverige hösten 1925 översattes en del av motiven till målningar.

L'imprimerie Duval 1960. Folio. Nr 4 av 500 exemplar (osignerade), tryckta på velin d'arches. Reproducerar Dubuffets manuskript, med bilder återgivna i fototypi. Häftad i styva omslag med flikar, skyddsomslag i pergamyn, i skjutfodral. Proveniens: Gerard Bonnier (1917-1987) och hans hustru Elisabeth ("Peggy", 1922-2013). Med Gerard Bonniers exlibris, en etsning av Bertil Bull Hedlund föreställande basaren på Norrbro. Denna "artists' book" består av handskriven patafysisk text tillsammans med bilder av skägg (barbe), ett återkommande tema i Dubuffets verk.

Akvarell. Signerad och daterad: "Forssell. 69". 8,5 × 14,5 cm. Inramad. Proveniens: Amanuens Erik Sörling, Stockholm. Litteratur: Viggo Loos, Victor Forssell (1951), sid. 23 (avbildad) & sid. 230 (med felaktigt angivna mått). | Hans Rabén, "Victor Forssell - den minst kända av våra erkända konstnärer", Konsthistorisk tidskrift, 1936, sid. 61 (avbildad) & sid. 66. Utställd: Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna. Minnesutställning över Ivar Nyberg, Emerik Stenberg, Alfred Bergström, Victor Forssell, mars 1932, under 1869, kat. nr 218 ("Landskap. Akvarell."). | Stockholm, Holländsk konst A.-B. (Arsenalsgatan 10 A), Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning, september 1941, under Akvarell, kat. nr 86. | Stockholm, Sveriges Allmänna Konstförening. Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning i Konstnärshuset, september 1950, kat. nr 130. Denna lilla akvarell från 1869 är den tidigaste kända målningen av Forssell enligt Viggo Loos' katalog över hans verk. Den har utställts flera gånger och avbildas bl. a. i Loos' monografi. Akvarellen "föreställer ett kustlandskap med höga, skogklädda bergpartier, bakom vilka man skymtar havet under en blekt lysande himmel med stormrivna moln. [...] Han har här släppt sig lös från det akademiska tragglet i en slarvig men charmfull improvisation, som koloristiskt redan låter ana den blivande mästaren" (Rabén sid. 66). - - - "Det mer summariska behandlingssättet präglar en liten akvarell från 1869. Det är en landskapsutsikt med bergshöjder, skogklädda åsar och stormslitna moln på himlen. Formerna äro lätt och en smula osäkert antydda och bilden har karaktären av en improvisation. Bälten av mörkare och ljusare färg bygga upp kompositionen. Utan tvivel ligger häri ett försök till frigörelse från den akademiskt bundna stilen." (Loos).