Søgningsresultat

Akvarell. Signerad och daterad: "Forssell. 69". 8,5 × 14,5 cm. Inramad. Proveniens: Amanuens Erik Sörling, Stockholm. Litteratur: Viggo Loos, Victor Forssell (1951), sid. 23 (avbildad) & sid. 230 (med felaktigt angivna mått). | Hans Rabén, "Victor Forssell - den minst kända av våra erkända konstnärer", Konsthistorisk tidskrift, 1936, sid. 61 (avbildad) & sid. 66. Utställd: Stockholm, Kungl. Akademien för de fria konsterna. Minnesutställning över Ivar Nyberg, Emerik Stenberg, Alfred Bergström, Victor Forssell, mars 1932, under 1869, kat. nr 218 ("Landskap. Akvarell."). | Stockholm, Holländsk konst A.-B. (Arsenalsgatan 10 A), Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning, september 1941, under Akvarell, kat. nr 86. | Stockholm, Sveriges Allmänna Konstförening. Victor Forssell 1846-1931. Minnesutställning i Konstnärshuset, september 1950, kat. nr 130. Denna lilla akvarell från 1869 är den tidigaste kända målningen av Forssell enligt Viggo Loos' katalog över hans verk. Den har utställts flera gånger och avbildas bl. a. i Loos' monografi. Akvarellen "föreställer ett kustlandskap med höga, skogklädda bergpartier, bakom vilka man skymtar havet under en blekt lysande himmel med stormrivna moln. [...] Han har här släppt sig lös från det akademiska tragglet i en slarvig men charmfull improvisation, som koloristiskt redan låter ana den blivande mästaren" (Rabén sid. 66). - - - "Det mer summariska behandlingssättet präglar en liten akvarell från 1869. Det är en landskapsutsikt med bergshöjder, skogklädda åsar och stormslitna moln på himlen. Formerna äro lätt och en smula osäkert antydda och bilden har karaktären av en improvisation. Bälten av mörkare och ljusare färg bygga upp kompositionen. Utan tvivel ligger häri ett försök till frigörelse från den akademiskt bundna stilen." (Loos).

Olja på duk. Osignerad, med påskrift på spännramen: "Fredrique Hyltén / född Berencreutz / Måladt af Zoll omkr. 1850 / Jkpg." 15,3 x 12 cm. Förgylld originalram. Proveniens: Rullesås gård, Sandhem (Mullsjö, Jönk.). Föreställer Christina Fredrika Hyltén, née Berencreutz (född i Småland 1820 och död som änka i Stockholm 1891), gift 1844 med grosshandlaren Ferdinand Hyltén (Romeleds socken, Vg 1805-1861 Jönköping). - - - Det fina och anspråkslösa porträttet får mycket av sin karaktär av den något förskjutna komopositionen och föremålets öppna, forskande blick. - - - Original oil painting by Swedish artist Kilian Zoll (1818-1860), a portrait of Fredrique Hyltén, Jönköping, Småland. Original gilt frame. Condition is very fine.

Lavering över blyerts på ett skissboksblad. Signerad i blyerts, "a. c. w-g." Odaterad, men utförd under Wetterlings tid i Italien 1828-31. 18,2 x 19,5 cm. / Proveniens: Allan Broomés samling. Alexander Clemens Wetterling hörde till de s.k. "målande militärerna" under 1800-talets första hälft, en grupp officerare som gjorde sina kanske viktigaste insatser på konstens område. En utmärkt teckningsundervisning ingick nämligen ända till 1873 i kadettutbildningen, och eleverna fick också lära sig rita befästningar och kartor. Wetterling, som redan i sjuttonårsåldern "erhållit blodsdopet i drabbningarna vid Grossbeeren, Dennewitz och Leipzig" (1813) fortsatte sin militära karriär till kapten vid Svea artilleriregemente och major i armén. Konsten intresserade honom dock mera, varför han med ekonomiskt stöd av sina släktingar begav sig utomlands 1826 för att vidareutbilda sig. Han kom att tillbringa fem år i Frankrike och Italien, anlände till Rom i januari 1828 och kom omedelbart in i kretsen av konstnärer kring skulptören Byström på Villa Malta, där han umgicks med bl. a. Nicander och andra skandinaver. Sedan Byström sålt villan till kung Ludwig av Bayern bodde Wetterling en tid i Byströms nya bostad vid Augustus mausoleum som husvakt, medan ägaren vistades i Sverige. Tack vare det resestipendium som blivit ledigt efter Mörners hemresa tog han sig även till Neapel 1830. Där tillbringade han en stor del av året och berättade om sina upplevelser i mycket intressanta brev till bl. a. modern hemma i Sverige. Slutligen blev det hans egen tur. Mycket motvilligt återvände Wetterling till hemlandet 1831 efter att ha fått order att inträda i sin militära tjänst. Resten av sitt yrkesliv tillbringade han som lärare i artilleriritning vid Mariebergs artilleriläroverk i Stockholm. Liksom många andra såg han tillbaka på sina romerska år som en höjdpunkt i livet.

Etsning. Signerad och numrerad 14/75 i blyerts. Odaterad, utförd 1926. 20 x 24,5 cm (plåten), 24 x 31,8 cm (bladet). Bladet med några markeringar i nedre marginalen, troligen från konsthandeln. Monterad i passepartout. / Litteratur: Robert Meyrick & Harry Heuser: Charles Tunnicliffe. Prints: A Catalogue Raisonné (2017), nr 31. Detta tidiga blad med motiv från konstnärens barndomsmiljö i Cheshire anses höra till hans allra finaste. Tunnicliffe kom att tillbringa större delen av sitt liv på ön Anglesey i Wales, och blev med tiden särskilt känd för sina fågelmotiv. En presentationstext från det museum som (efter en besvärlig tvist) bevarar hans kvarlåtenskap liknar honom bl. a. vid två svenska kolleger: "Tunnicliffe's name is now associated with the all time greats of bird portraiture, John James Audubon, Bruno Liljefors, Archibald Thorburn, Raymond Ching and of course Lars Jonsson." (John Smith, Oriel Môn, 2001).

Östersund, Utgifvarens förlag / Jämtlandspostens Boktryckeri, 1888-98. 8:o. 18,1 x 12,8 cm. 32; + 32; + 32; + 32; + 32; + 32 sid. De första tre häftena med ordförklaringar på slutet. Samtida halvfranskt band, ngt blekt rygg och obetydliga bruksspår. Sirliga namnteckningar av A. E. Näslund / Stugun, samt oval stämpel för densamme på titelsidorna i häfte 1-4. Handskriven uppgift på främre spegeln: "Inbunden år 1919". Ytterst sällsynt, och den första separata skrift som utkom på jamska. Äcke Olsson var en pionjär inom skriven jämtska (jamska), och dessa häften är det jämtska skriftspråkets föstligsverk; första dikten är betitlad "Modersmåle". - - - "Med utgivningen av skriftsamlingen Gott humör under åren 1888-1899 kan [Olsson] sägas ha lagt grunden för jämtskan som skriftspråk. Äcke var en stor upptecknare av den jämtländska folkmusiken, och han upptecknade omkring fyrahundra melodier som gav honom epitetet 'den jämtländska bondebefolkningens Bellman'. Tillsammans med Anders Backman startade han år 1906 årsboken Jämten, som fortfarande utges, men sedan 1913 av Jämtlands läns museum Jamtli och föreningen Heimbygda."

Teckning i svart krita. Påskrift i blyerts: "Nettun". Osignerad och odaterad, men utförd i Italien 1854/55. 30 × 23,5 cm. Vattenmärke: "De Canson Frères". Bladet ngt mörknat, svag missfärgning längs nederkanten, ett par små nålhål i övre hörnen. Gammal påskrift av konstnärsnamnet på bevarat äldre stödblad, som även vid något tillfälle burit en teckning(?) av Lefrén enligt påskrift. I passepartout (yttermått 50 × 40 cm). Folkdräktsbild från Nettuno, som är beläget i Lazio vid havet omkring 7 mil söder om Rom. Vi har tidigare haft en mycket snarlik bild av Amalia Lindegren, en kritteckning med påskrift i blyerts: "Procida nära Neapel. / Ritadt av Amalia Lindegren" (33,5 x 21 cm). - - - Amalia Lindegren var en av de första kvinnor som med särskild dispens fick studera vid Konstakademien i Stockholm, och blev 1850 även den första kvinnliga konstnär att erhålla ett resestipendium. Det förde henne till Paris, där hon i fyra år studerade vid Léon Cogniets och Jean-Baptiste-Ange Tissiers damateljéer. Hon reste även söderut till München och Rom, där hon bl. a. målade genrebilder, och återvände efter ytterligare ett år i Paris till Sverige 1856. Hennes senare genre- och folklivsbilder har ofta ett sentimentalt drag, vilket helt saknas i denna fina studie.

Zürich, bey Orell, Füssli & Compagnie, 1798-1806. 8vo. 68 + 300; + 420; + [ii] + 16 + 262; + [ii] + 278 pp. With index and portrait vignettes. In German. Four volumes, lightly worn original blue boards, spines renewed, some foxing. A fine set. Rudolf Füssli (the youngest, Zürich 1737-1806 Vienna) was brother of Johann Heinrich Füssli (Henry Fuseli). The title of this work in English translation: "Hans Rudolph Füsslin's critical list of the best engravings available from the most famous painters of all schools. For art lovers who want to acquire a clear understanding of the artistic character specific to each classical painter through a small but select collection of engravings. (1:) The Florentine and Roman Schools, (2:) The Lombard and Bologna Schools, (3:) The Venetian School, (4:) The Flemish and Dutch Schools. Substantial chapters on prints after Leonardo d Vinci, Michelangelo, Raphael, Mantegna, Correggio, the Carracci, Caravaggio, Guido Reni, Guercino, Tizian, Tintoretto, Veronese, Salvator Rosa, Luca Giordano, Murillo, Rubens, Lucas van Leiden, Maarten van Heemskerck, Frans Floris, Goltzius, Abraham Bloemaert, Rembrandt and others. - - - Füssli was a Swiss administrator, painter, etcher and court draughtsman in Vienna. His knowledge of art led to his appointment in 1800 to set up and direct the Kupferstichkabinett and library of the Akademie der bildenden Kunste.

Handskriven katalog i liten 8:o, omfattande innehållsförteckning på främre fribladet, titelblad samt 186 numrerade sidor text, inklusive en del tomma sidor mellan resp. avdelning (utrymme för nyförvärv). Odaterad, men förd från 1855 till åtminstone 1880. Lätt nött samtida klotband, blank rygg. Med namnteckning, "J. Palm". Bland namn som förekommer i katalogen (både som upphovsmän, upphovsmän till verk av vilka samlingen innehåller kopior, och möjliga attributioner m.m.), finns - med katalogens stavning: Stäck, Plagemann, Elias & J. F. Martin, Sandberg, Lagerholm, Koskull, N. Andersson, Mörner, Mordt, Kierings, Hilleström d.y., Laureus, Cederholm, Holmlund, Belanger, Hisrchmann, Westerling, Kirschau (Kiaerskou / Kierskou / Kierschou), Hörberg, Post, Ankarsvärd, Limnell, Björck, Röhl, Rosalba Carriera, Schvartz, Tiebel, Roselli, Caroline Walter, Brander, Heideken, Boguet, Masreliez, Gillberg, Lefrén, Wetterling, Palm, Kjellberg, Brusewitz, Knolle, Steinla, Wille, Baudet, Dufour, Savin, Gmelin, Rieter, Zingg, Brandt, Duttenhofer, Salvator Rosa, Guerin, Charpentier, Ouvrier, Schroeder, Godefroij, Couler, Ireland, Akrel, Hogarth, Beauvarlet, Wille, Vivares, Mason, Rylands, Aliamet, Natalis, Woolett, Claude / Le Lorrain, Ward, Petersen, Du Change, Floding, Forssell, Couché, Halbou, Cumlien, Longueil, van Dyck, Drevet, Miiller, Schmidt, Suruque, Cordier de Bonneville, Thorvaldsen, Kjellberg, Malmqvist, Bossi, Hofling, Wilander, Sinding. Ytterligare många är av då oidentifierade mästare, och vissa har understrukna antaganden om högt värde. Josef Palms målning av Gillis van Coninxloo tycks finnas bland de ännu oidentiferade, med beskrivning på sid. 43-44 och uppgift om säljare och pris. Josef Palm (1816-1882) var auskultant vid Göta hovrätt i Jönköping (1835) och senare hovrättsnotarie. Han ska genom åren ha upprättat flera förteckningar över sina omfattande konstsamlingar, men här rör det sig inte om någon avskrift, utan möjligen originalet, med vissa tillägg och ändringar, och avslutad bara ett par år före hans död. Den är sirligt skriven i liten stil, mycket utförlig och lämnar noggranna och intressanta uppgifter om Palms förvärv, inköpskällor och priser, biografiska uppgifter samt omdömen om konstnärerna och verken, samt emellanåt uppgifter om konstens restaurering och liknande. En del av Palms konstsamling donerades efter hans död till Lunds universitet, däribland en av samlingens toppnummer, ett "Fantasilandskap" av Gillis van Coninxloo. - - - Om Palm visste man länge mycket litet, vilket föranledde Otto Waldes notering "Vad är detta för en kurre?" i hans handskrivna katalog över gods- och släktarkiv. Detta fick sedan utgöra titel till Anders Carlssons långt innehållsrikare artikel om Palm i STM-Online vol. 7 (2004), "'Vad är detta för en kurre?' Om attribueringen av J. Palms musiklexikon på Statens musikbibliotek", som bl. a. avhandlar Palms vänskap och korrespondens med Wilhelm Berg i Göteborg. Hos Carlsson får vi veta betydligt mera om konst- och musikvännen Palm, och presentationen av densamme är det både hederligast och mest ändamålsenligt att citera: "Josef Palm var född 1816 på Bärby gård på Hisingen norr om Göteborg, där fadern Johan Palm var lagman i Östra och Västra Hisings härader. Sonen följde i faderns fotspår med juridiska studier vid Lunds universitet, där han examinerades våren 1835, blott 19 år gammal. Samma år fick han anställning som auskultant vid Göta hovrätt, Jönköping, vilket också blev hans permanenta arbetsplats respektive bostadsort för resten av sin levnad. Efter en yrkeskarriär till hovrättsnotarie var han från och med år 1874 tjänstledig för sjukdom, och från juni 1879 avgick han formellt från sin tjänst. Han avled 1882 och efterlämnade hustrun Charlotta (f. Lyckberg 1815-95), men av bouppteckningen att döma inga barn. Josef Palm hade ett mycket allmänt intresse för konst. I nästan vart och vartannat brev till [Wilhelm] Berg skriver han att han antingen har förvärvat någonting nytt eller att han är spekulant och undersöker möjligheterna till förvärv. Han upprättade vid flera tillfällen förteckningar med beskrivningar av sina samlingar, och en sådan donerades till Wilhelm Berg: 'Till Herr Kamrer W. Berg Högaktningsfullt från J. Palm: Några Anteckningar rörande en del af de förnämste föremålen uti J. Palms till omkring 560 Nr uppgående Konst-Samling'. Förteckningen är på 39 sidor och omfattar, som anges, 560 föremål. I den bouppteckning som gjordes efter Palms bortgång framgår omfattningen av Palms konstsamling. Bland annat uppges 28 kopparstick, 41 oljetavlor, 29 pastell- och glasmålningar, 38 miniatyrporträtter, 19 gravyrer och handteckningar i portföljer, 36 porslinskärl, 13 glaspokaler, 13 porslinsfigurer, 18 elfenbenspjäser, 47 emaljpjäser, 45 porslinspjäser, 87 gamla mynt, medaljer och "minnespengar" m.m. Sammanlagt uppger bouppteckningen under rubriken 'Konstsaker' 642 föremål. Efter Palms bortgång donerades till Lunds universitet en del av paret Palms konstsamling. Detta var enligt konsistorieprotokollet vid Lunds universitet överenskommet makarna emellan i ett inbördes testamente. Berg hjälpte änkan Palm att värdera konstsamlingen och också att avyttra en del föremål i Göteborg inom den del av societeten som Berg umgicks i." I en bilaga (3) anger Carlsson vilka konstnärer som var representerade i donationen till Lunds universitet. - - - Carlsson meddelar ett särskilt kapitel om "Josef Palm och konsten", vilket också är rimligt att citera i detta sammanhang: "För att vara en 'gammal, sjuklig jurist i en småstad' hade Palm en mycket stor verksamhet och breda kontaktytor. Hans stora konstsamling och det faktum att han fortsatte att göra nyförvärv, även från det att han p.g.a. sjukdom från 1874 var tjänstledig och därmed utan inkomst, tyder på att Palm hade en mycket god ekonomi. Han skriver visserligen ibland att ekonomin just nu är ansträngd t. ex. för att han och hustrun skall tillbringa sommaren i Hjo, men detta är undantag och oftare skriver han om nyförvärv med åtföljande kostnader. Trots en utebliven inkomst från tjänst har det med andra ord funnits andra inkomster alternativt en stor förmögenhet. En stor del av sin tid och ekonomi ägnade Palm således åt att förvärva olika konstföremål. Bouppteckningen ger ingen detaljerad kunskap om vilka konstnärer Palm innehade verk av. Det gör däremot hans egna förteckningar, varav en skänktes till Berg. I den och i förteckningen över de olika konstverk Palm donerade till Lunds universitet efter sin död återfinns åtskilliga konstnärer som också omnämns i Nationalencyklopedien. Om man dessutom söker information i särskilda konstlexikon ökar antalet konstnärer som kan identifieras. Som hovrättsnotarie och dessutom son till en högt respekterad lagman har Palm alltid rört sig i samhällets olika toppskikt, och han har lärt sig att rikedom inte automatiskt medför den bildning som han själv värdesatte. Tvärtom erfor Palm att de mest förmögna människorna i samhället ofta inte hade några större konstsamlingar i sina hem. Efter att ha arbetat med en konstutställning i Jönköping, som grundade sig på vad enskilda människor hade i sina hem och kunde ställa till utställningens förfogande, reflekterade han: 'En iakttagelse - visserl. ingalunda ny - var, att flere af samhällets förmögnaste familjer dels hade jemförelsevis få eller mindre betydande, dels ägde alldeles inga saker af värde att utställa. Egentligen inträffade detta med de industriella eller merkantila medlemmarne af befolkningen; då deremot, - för att nämna blott några ur andra samhäll[eliga] klasser, - Landshöfd. Ekström och f.d. Artilleri-Öfversten Munck, (hvilka begge torde få räknas till de mest behållne bland Embetsmännen) hade några präktiga och särdeles väl conserverade artiklar'. [...] Palms bekantskapskrets inom konstområdet var stort. Under förutsättning att Palm var uppriktig, vilket vi inte har någon anledning att betvivla och i många fall lätt skulle ha avslöjats av Berg som själv hade många kontakter inom konstvärlden, kan namn såsom Johan Fredrik Höckert (1826-1866, konstnär och prof. vid Konstakademin från 1864) och Frithiof Kjellberg (1836-1885, skulptör och prof. vid Konstakademin från 1873) nämnas (8.9.1877). I ett av breven berättar Palm att han: 'i sommar haft besök af flere, kända och förut okända Konstwänner, senast af Etnogr. Saml. i Stockh. stiftare, Lector Hazelius. Han fick af mig, flere ej ointressanta, men föga vackra målnr af Hörberg (2 stora taflor äro dock till upphofvet obestämda) äfvensom en liten lyckta och en från min Far ärfd oljemålning, rätt god, föreställande Bröst-Bild i naturligt storlek af Carl XII. Jag har ofta tänkt skänka den åt härvarande Skola, men är glad, att den nu kommer att hamna i Hazelii värdefulla Museum. Hr H[azelius] tycktes med intresse emottaga min lilla present och tackade mig derför mer än en gång'. (2.9.1877) Ytterligare intressant är ett omnämnande av en fröken Nyström som Berg och Palm tycktes villiga att hjälpa genom att få hennes konstverk sålda. I ett brev (25.1.1879) skriver Palm alldeles mot slutet: 'Om Hr Kamrn hitskickar Fröken Nyströms teckningar, skall jag göra mitt bästa att försöka få sälja dem.' Senare under våren återkommer Palm till ärendet: 'I fall Hr Kamrern, såsom i ett bref för någon månad sedan antydes, kommer att hitsända några teckningar af artisten Jenny Nyström, torde det tillåtas mig att hemställa till Nordströmska Bokhandeln, om ej konstverken, för försäljning, kunde få af mig dit inlemnas, emedan Boklådan, som ligger i stadens förnämsta del, rätt ifrigt freqventeras'." - - - Förutom som samlare var Palm intressant som rastlöst verksam amatörforskare (i likhet med vännen Berg). Bl. a. var han tidigt ute med planer på svenska konstlexika, utarbetade ett omfattande kompilatoriskt verk om svenska konstnärer (A-Röök) och påbörjade både ett om världens främsta gravörer och ett om svenska konstsamlingar. Han redovisade framstegen i sina brev till vännen Berg: "För närvarande håller jag på med utarbetande af 3.dje Häftet af ett arbete öfver Sverges Konst-Samlingar, deras uppkomst, (så vidt utrönas kunnat) deras öden och de belopp, hvartill de, vid skedda försäljningar, uppgått. Ofvannämnda Häfte innehåller, på 70 à 80 Qvart-sidor, beskrifning på Taflor och andra Konstverk på Sko-Kloster" (1.6.1878). Kort senare var det dags för miniatyrmåleriet: "Med anlitande af dels ett nyss erhållet Tyskt arbete om miniatyrmåleri, dels andra böcker har jag börjat ett 'försök till Lexicon öfver Miniatyrmålare'. Jag tror mig få reda på 5, kanske 600, som idkat denna märkliga konstbranche. - Arbetet blir täml. stort; måtte blott krafterna stå bi. [...] På mitt försök till Lexicon öfver miniatyr-målare har jag hunnit 155 sidor. Sannolikt torde detta opusculum komma att innehålla 400 sidor" (19.10 / 19.11 1880). - - - Palms omfattande arbeten trycktes inte, men finns i stor utsträckning bevarade i Nationalmusei arkiv (konstnärsarkivet, enskilda arkiven, J. Palm).

Akvarell, baserad på ett trästick i The Illustrated London News, 1855. Signerad med initialer: "C.G.P." 13 x 24,5 cm (dagermått). Smärre skador, fäst på kartong. / Proveniens & litteratur: Thulins antikvariat, Stockholm, Katalog nr 18 (Originalteckningar och akvareller samt böcker illustrerade av svenska konstnärer, Stockholm [1951]), s. 51 (nr. 230), avbildad. Herrarna var här ännu inte identifierade, och bilden uppgavs framför allt vara dräkthistoriskt intressant med tanke på de brokiga kravatterna. Beträffande bildens teknik uppger katalogen: "Figurerna sannolikt porträttbilder och utförda i en miniatyrartad teknik, som föranlett gissningar på ett litografiskt underlag. Efter särskild undersökning på Nationalmuseum visar sig detta emellertid icke vara fallet". Denna berömda schackbild trycktes ursprungligen i The Illustrated London News 1855 som en svartvit xylografi, och var i sin tur baserad på fotografier av de sju herrarna. Plagemann utförde denna akvarell av motivet ungefär samtidigt (senast 1868), rimligen med tidskriften som förlaga, och har bl. a. försett männen med färgglada mönstrade kravatter. Att det rör sig om en akvarell, och inte ett övermålat tryck, framgår bl. a. av den granskning på Nationalmuseum som antikvariatkatalogen från 1951 hänvisar till, och att schackbrädets vinkel skiljer sig en aning. - - - En akvarell från pionjäråren för schackspelets organisation på 1850-talet, och som avbildar så pass kända schackpersonligheter, måste betraktas som en raritet. - - - Bilden av sju schackspelare i Leamington i Warwickshire 1855 är berömd och ofta reproducerad. Mötet ägde rum i slutet av juni 1855 och kallas ibland 'kongress' - enligt vissa uppgifter skall British Chess Association ha grundats vid detta tillfälle. Arrangör var Rosario Aspa (1827-1905), en italienare från Sicilien som bosatt sig i Leamington 1846 (The Leamington Society Newsletter, december 2006, online). Aspa hade blivit en rätt framstående medborgare i staden och mångsysslade som både musiker, tonsättare, konstnär, amatörfotograf och skicklig schackspelare. Han räknade många välkända spelare bland sina vänner och vid detta möte i hans hemstad tävlade tre engelsmän i lag mot tre utländska spelare. Det utländska laget vann det första av tre dagslånga partier medan de följande blev oavgjorda. - - - De sju männen runt bordet är inte vilka som helst: Från vänster till höger sitter Johann Löwenthal (ungersk professionell schackmästare bosatt i England), Jules Arnous de Rivière (tidens främsta franska spelare), Marmaduke Wyvill (engelsman, andrapristagare i den första internationella turneringen 1851), Ernest Falkbeer (österrikisk schackförfattare och spelare), Howard Staunton (legendarisk engelsk schackpersonlighet och spelare, initiativtagare till den första internationella schackturneringen 1851 och ansvarig för utformningen av de ännu använda standariserade schackpjäserna), Lord Lyttelton (välbärgad schackmecenat, ordförande för mötet 1855) och Hugh Alexander Kennedy (engelsk schackmästare, sjätte plats i den internationella turneringen 1851). - - - I anslutning till schackmötet i Leamington 1855 dokumenterade Aspa deltagarna i fotografier. Det är troligen de tidigaste fotografier av schackmästare som överhuvudtaget tagits (schackspelare fotograferades dock av Fox Talbot redan 1840). De epokgörande fotografierna tycks inte ha bevarats, men de låg till grund för den skickligt konstruerade gruppbilden, en xylografi som publicerades bara någon vecka senare i Illustrated London News (14 juli 1855, s. 44, "with details of the meeting at Leamington Chess Club on other side"). Rosario Aspa berättade senare själv om händelsen i ett insänt brev till British Chess Magazine (Augusti 1896, s. 331-2), och anger avslutningsvis hur bilden kom till: "In those days I had already become an ardent amateur photographer and, needless to say, I did not let this opportunity go by of securing portraits of so many great chessplayers. A week or two after the meeting, the Illustrated London News gave in woodcuts from my negatives the six players of the match just described, Lord Lyttelton, the president of the meeting, sitting in their midst. I have been told that the portrait of Staunton is the only one known, and in the group Mr Marmaduke Wyvill will be found sitting at his right hand." - - - Det är denna xylografi - eller trästick med ett annat ord - som svensken Carl Gustaf Plagemann kopierat i föreliggande akvarell, troligen ungefär samtidigt och senast 1868, året för hans bortgång. Omständigheterna kring akvarellen är inte kända, men Plagemann befann sig nära konstmarknaden, var känd som kopist (och förfalskare av äldre mästare på 1830-talet) och har troligen utfört sin bild på beställning eller för att saluföra. Han utförde även ett annat grupporträtt i samma teknik föreställande franska officerare vid tältläger (Thulins antikvariat, Stockholm, Katalog nr 18, s. 50, nr. 228).

Olja på duk, signerad "Jungstedt" samt monogramsignerad, betitlad, och daterad 1957 a tergo. 39 x 46,5 cm. Kurt Jungstedts konstnärsväg hade flera filer. Han är i stor utsträckning känd som tecknare och illustratör, men experimenterade även med kubistiskt måleri på 1910-talet i Köpenhamn och utförde dekorationer för M/S Kungsholm på 1920-talet. Möjligen kan man uppfatta spår av sådana erfarenheter i detta fina stilleben från 1950-talet, med sin ganska stränga, dekorativa komposition. I sina bästa stunder kunde Jungstedts måleri vara så här kraftfullt, formsäkert och självklart.

Stor litografi. Signerad och numrerad i blyerts: "8/15 Bjurström". Bladmått 56,5 x 74 cm. - - - Inramad med syrafri passepartout (bomullskartong) och UV-glas.

Blyertsteckning. Osignerad. 25,5 × 38,5 cm. Inramad. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Förlaga för etsningen "Motiv från Cagnes" (25,7 × 39,5 cm), som ingick i Föreningen för Grafisk konsts portfölj för 1931 (nr 44 i katalogen för minnesutställningen i Konstnärshuset, Stockholm 1952).

Två teckningar i tusch och täckvitt på blått papper, den ena signerad och daterad: "Stig Åsberg 1946". 28 × 20 resp. 28,7 × 23 cm. Gustav Sandgrens Skymningssagor (1-2, 1936-46) hör till de mest välkända av svenska illustrerade böcker från 1900-talet. De får nästan alltid representera Stig Åsbergs insats som bokkonstnär i utställningar av illustationskonst, såsom Konstnären och boken (Nationalmuseum 1962) och Hundra illustrerade böcker ur en privatsamling (Kungl. Biblioteket 1980). - - - Åsberg ska ha utfört sitt första omslag 1934 för Artur Lundkvists bok Floderna flyter mot havet, och bilderna till Gustav Sandgrens Skymningssagor (1, 1936) blev hans genombrott. Bland övriga böcker som Åsberg illustrerade finns exempelvis Färjesång (1941) av Gunnar Ekelöf. - - - "Andra samlingen Skymningssagor av Gustav Sandgren utkom 1946. Här finns några helsidesbilder, lite fler halvsides samt små vinjetter, totalt tjugofem teckningar, plus omslagsvinjetter. [...] Skillnaden mot bokens första del tio år tidigare är markant. Omslagsvinjetterna är målade med svart och vit täckfärg med lite bredare penseldrag är vanligt. Originalteckningarna målade Åsberg på papper med samma blå nyans som bokomslaget, för att exakt kunna se slutresultatet" (Göran Martling, Stig Åsberg. En svensk grafiker (2003), s. 98).

Laverad teckning i blyerts- och bläck. Signerad "C Flodman". 9 × 12,2 cm (oval). Inramad. Den talangfulle landskapsmålaren Carl Flodman studerade vid Konstakademien 1883-86 men gick bort endast 25 år gammal efter en kort tids sjukdom. Hans efterlämnade produktion av målningar är mycket liten. - - - Flodman utmärkte sig i hög grad som tecknare: "Hur förträffliga hans taflor än äro, öfverträffas de likväl af hans pennteckningar, och ritstiftet förde han med ändå större säkerhet än penseln" (Gustaf Lamm, Carl Flodman och hans etsningar (1888), sid. 4). Mot slutet av sitt liv utförde Carl Flodman 11 även landskapsetsningar i litet format, de hör till klenoderna i svensk etsningskonst.

Liten oljemålning på papp. Diskret signerad, tydligare i blyerts a tergo. 15,8 × 10,4 cm. Ngt nött, ett hörnveck, krackelerad. Monterad på bomullskartong och insatt i en förgylld ram från tiden.

Etsning. Signerad: "L M" i bilden och "L. Masreliez inv: et sculpsit 1769" i plåten under bilden. Med graverad rubrik och tre rader text: "Janvier. Ce mois étoit consacrée a Janus [...]". 29,3 × 22,6 cm. (Bladet 37,5 × 28,2 cm.) Fint exemplar med råkanter. Litteratur: E. & C. Hultmark & C. D. Moselius, Svenska kopparstickare och etsare 1500-1944 (1944), s. 232. Ny ram, förgylld med bladguld. Syrafri passepartout. Liksom i sin övriga konst återger Masreliez i sina grafiska verk ofta bibliska eller antika motiv. Den romerske guden Janus var bl. a. symbol för ingången och begynnelsen och årets första månad januari är uppkallad efter honom.

20 teckningar i tusch och blyerts, som störst omkring 15 x 19,5 cm, alla signerade, monterade på något större kartongblad (19 x 23 cm) med handskriven numrering 1-20 och text nedanför bilderna. I en liten klotklädd mapp med förslutningsflik samt Esther Kjerners visitkort fäst på framsidan. Teckningarna med enstaka klisterfläckar längs kanterna, stödbladen med några hundöron och lätta bruksspår. Odaterad men synbarligen från 1800-talets sista decennium eller 1900-talets första, då Esther Kjerner studerade på Konstakademien 1890-95 för att därefter företa studieresor till Italien, Frankrike och Holland 1896-98, Tyskland och Italien 1903-04, samt Holland och Frankrike 1908. En av bildtexterna hänvisar till "perspektiviska minnesreglerna No 39 b", vilket prydligt sammanfaller i tiden med "Perspektiviska minnesregler" från 1894 av Pontus Henriques, akademiens lärare i perspektiv sedan 1886 och vice professor i perspektivlära 1910-12. - - - Några av stadsmotiven förefaller kunna vara franska / parisiska (med bl. a. Invaliddomen i fjärran), men det är nog otillräckligt som grund för slutsatser om de rätt olikartade bildernas tillkomst. En teckning föreställer den välkända romerska skulpturen av brottare, som idag finns i Uffizierna i Florens, och flera av landskapsmotiven skulle kunna vara svenska. - - - Ett ovanligt fint och konstnärligt exempel på undervisande nyttobilder. De utgör tillsammans en praktisk perspektivlära med angivna perspektivlinjer i rött, utförandet är ambitiöst och möjligen kan man tänka sig att Kjerner tänkt sig att ge ut dem som ett häfte. Bilderna innehåller långt mera av miljö, detaljer, staffage och skuggning än nödvändigt för sitt syfte, och röjer de konstnärliga ambitionerna. De åtföljande texterna är stundom undervisande, "Alla linier som i verkligheten äro paralella med hufvudlinjen böra på en perspektivbild sammanlöpa i h.p.", stundom rena instruktioner: "Insätt i ett landskap [...] en byggnad i sned ställning".

Teckning i tusch. Signerad: "Arvid Fougstedt". 19,5 x 26,2 cm (dagermått). Ej granskad ur ramen. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Ingick i Erik Wessel-Fougstedts donation till Konstakademien, som genom försäljningar använts för att finansiera stipendier och utlandsvistelser för konstnärer. / Utställd: Ingick möjligen på debututställningen 1919, där såväl målningen som en teckning med samma titel ställdes ut. / Stockholm, Konstakademien, 1992, avbildad som frontispis på sid. 4 i katalogen, upptagen som nr 13 och daterad till omkring 1918. / Stockholm, Konstakademien, 2016/17 (Fougstedt x 2). Detta är ett av Fougstedts mest kända motiv, som han varierade i flera teckningar och några snarlika målningar. Temat betraktas ofta som programbild för den s.k. Nya sakligheten i Sverige, en klassicerande konstriktning där Fougstedt spelade en central roll. - - - Det har talats om "dämpad experimentlusta" inom konsten efter det grymma världskriget, och konstnärer som kunde resa ut i Europa igen sökte sig ofta tillbaka till äldre konst och inspirerades av såväl tidig renässans som av 1800-talets stora målare, inte minst Ingres, den "ideala verklighetens målare". Man sökte harmoni, avspänning och frid och resultatet var ett slags modern klassicism, visserligen sval och harmonisk med linjeteckningen som grund, men samtidigt modern, ofta med konstlat arrangerade scener eller en gåtfull och overklig stämning. - - - Stilen kallas ibland "Ingrism", eller "Le style ingriste", och ämnet för denna bild är just Jean Auguste Dominique Ingres (1780-1867), som studerade i Jacques-Louis Davids ateljé 1797-1801, och David själv, som bedömer sin favoritelev. Uppslaget kan ha kommit från den stora utställningen "David et ses élèves", som Fougstedt möjligen såg i Paris 1913. Konstnärskollegerna i bilden är sysselsatta med att måla en modell i antik dräkt, medan Ingres själv är vänd i motsatt riktning. Han sitter vid det lyrformade staffli som ännu lär finnas bevarat och arbetar på en oval duk, förmodligen med ett helt annat motiv än de övriga. Ateljéns hela uppmärksamhet är riktad mot honom: Till höger står den jämnårige eleven Eckersberg (1783-1853) och sneglar på hans duk. Modellen kan inte vända sig och titta, men man kan nästan se hur han lyssnar på samtalet. - - - Fougstedts olika teckningar och målningar på detta tema uppvisar smärre skillnader; exempelvis är modellen i en av målningarna en kvinna, och i en av skisserna visar Eckersberg sitt lantliga ursprung genom att bära träskor. - - - Målningen "Ingres i Davids ateljé" hade en framträdande plats på Fougstedts debututställning i februari 1919 hos Ciacelli på Strandvägen, och väckte rätt stor uppmärksamhet. Den omnämndes utförligt i en recension av Pär Lagerkvist, och kritikern Gotthard Johansson utpekade senare utställningen som impulsgivare för den svenska 1920-talsklassicismen. Senare forskning har tagit fasta på att klassicismen låg i tiden även på andra sätt, och att man exempelvis visade dansk guldålderskonst på Nationalmuseum 1917 och 1918. - - - Bengt O. Österblom ger en huvudsakligen personlig tolkning av målningen i sin monografi över konstnären från 1946, och betonar dess självbiografiska inslag. Fougstedt hade återvänt från Paris sommaren 1917 och kort senare flyttat in med sin familj i den sedermera välkända konstnärsbostaden på Heleneborgsgatan 4 på Söder. Samtidigt tillkom de första skisserna till målningen. Österblom ser projektet som ett slags uppvisning och programförklaring av en världsvan konstnär som återvänt till sitt hemland med rika erfarenheter i bagaget. Ateljén blir i denna tolkning Matisse-skolan i Paris, och den bredbent sittande Ingres är i själva verket Fougstedt själv. För Österblom handlar bilden bl. a. om stolthet och revansch. Jacques-Louis David motsvarar inte bara Mästaren / Matisse, utan även den far som vägrat att uppmuntra Fougstedts konstnärsbana, och som här förevisas vad sonen åstadkommit med en elegant och självmedveten gest mot staffliet.

Akvarell, ovalt format. Osignerad och odaterad. Fäst i passepartout, dagermått 12,6 x 10,4 cm. Konstnärens och föremålets namn i samtida påskrift a tergo. Enkel originalram från "Aug. Andersson ramfabrik" enligt etikett, yttermått 20,5 x 18 cm. Förlaga för ett porträtt i trästick som trycktes i Konstakademiens elevtidskrift Palettskrap nr 43 (16 febr. 1886). Både Lundberg och Carl Johansson studerade på Konstakademien vid denna tid. Samma porträtt illustrerar senare artikeln om Carl Johansson i Svenskt konstnärslexikon. Den graverade versionen skiljer sig från akvarellen i smärre detaljer, såsom en något yvigare frisyr och en konstnärlig kravatt. - - - Litteratur: Jfr. "Svenskt konstnärslexikon", 3 (1957), sid 286. - - - På konstens område är Carl Johansson Härnösands store son. Han var född i staden, studerade i början av 1880-talet på Konstakademien och var 1885 den yngste att underteckna Opponenternas berömda protestskrivelse till samma institution. 1886 deltog Carl Johansson i bildandet av Konstnärsförbundet vars program var att i konsten uttrycka det nationella och det provinsiella. Carl Johansson gjorde sig senare känd för stämningsfulla vinterbilder och norrländska landskap. Han deltog med "Vinterdag i Sverige" på Parissalongen 1889 - Eiffeltornets år - och belönades med en 'mention honorable'. - - - En träffande karakteristik av tidens och Carl Johanssons konst gav Thor Hellström i sitt tal vid invigningen av Carl Johanssons minnesrum på Murberget i augusti 1944: "År 1882 vann Carl Johansson inträde vid Konstakademien endast 19 år gammal. Han förblev elev t. o. m. året 1885. Som vi alla veta blev 1885 ett betydelsefullt år för den svenska konsten, ty då avsände de s. k. 'opponenterna' sin skrivelse till Konstakademien med reformkrav och det året öppnade parissvenskarna sin första utställning kallad 'Vid Seinens strand' visande allmänheten de nya strömningarna inom konsten. I Paris hade måleriet växlat färg, en helt ny luft hade trängt in i salongernas utställningssalar. Tavlornas traditionella varma, feta, mustiga färger hade försvunnit, blonda toner dominerade, blått, violett, ljusgrått. Över hela linjen gick en strävan till ljus och luft och till brett målningssätt. En målning skulle ge ett stycke verklighet, skulle ge intryck av en utsikt genom ett fönster. Kompositionssättet hade lämnat de gamla reglerna och verkade nu tillfälligt. Den impressionistiska stilen hade trängt igenom med delikat färgbehandling och ett energiskt valörstudium. Åttiotalet medförde inom svenskt måleri ett uppsving, höjd nivå, stegrad konstkultur. När man nu långt efteråt ser alstren av denna tids konst, som, när den var ny, väckte så mycken tvist och oro och blev så ensidigt bedömd, stannar man i förvåning över dess styrka, friskhet och gedigenhet. [...] Med denna korta översikt av konsten från år 1885 ha vi fått en utmärkt bakgrund till Carl Johanssons konst. Vi förstå vilket vårbrus, vilken hänförelse det måtte ha varit för den unge konstnären, då han lämnade akademien och fick vara med om konststriderna, fick bli konstnärsförbundare, fick vara med om ljusets och luftens segertåg och tillblivelsen av vår nationella konst. Allt detta måtte ha satt ett outplånligt spår i hans konstnärssjäl."

Blyerts. Osignerad, odaterad. Intygad under bilden av bildens föremål: "Vera Nilsson intygar Catharina Nilsson". 34,5 x 21 cm. Bladet lätt kantnött. / Proveniens: Arv i konstnärens familj till nyligen. - - - Ej inramad. Monterad i syrafri passepartout (bomullskartong) med yttermått 40 x 30 cm som passar standardramar. Fotograferad i en ekram från Stockholm ram.

Blyertsteckning. Signerad "C. Flodman". Titeln återgår på en egenhändig notering i nedre marginalen. 16,2 × 25 cm. Svag missfärgning längs bladets marginaler från äldre passepartout. Inramad. Den talangfulle landskapsmålaren Carl Flodman studerade vid Konstakademien 1883-86 men gick bort endast 25 år gammal efter en kort tids sjukdom. Hans efterlämnade produktion av målningar är mycket liten. Från Vaxholm finns utöver denna teckning även oljemålningen "Uppdragna båtar", daterad 26/2 1885. Viggo Loos' karakteristik av målningen säger en del även om teckningen: "Det var framför allt vid stränderna och fiskelägena, som Flodman fann motiv för sitt friluftsstudium utan allt effektsökeri. Han nöjde sig med det enklast tänkbara, några svarta båtskrov och en röd sjöbod" (Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885 (1945), sid. 309 & 353. Målningens frusna strandmotiv återger ett svart båtskrov som avtecknar sig mot vattnet i bakgrunden. Den såldes som nr 63 på Beijers klassiska vårauktion 1990 (Kat. 40, Stockholm 1990)). - - - Flodman utmärkte sig i hög grad som tecknare: "Hur förträffliga hans taflor än äro, öfverträffas de likväl af hans pennteckningar, och ritstiftet förde han med ändå större säkerhet än penseln" (Gustaf Lamm, Carl Flodman och hans etsningar (1888), sid. 4). - - - Mot slutet av sitt liv utförde Carl Flodman även 11 landskapsetsningar i litet format, de hör till klenoderna i svensk etsningskonst.

Paris, Louis Carré / Mourlot, 1945. 4to. 56 pp. including frontispiece in colour and numerous full-page illustrations in black & white. Title printed in red, black & grey. Folding lithograph cover bound first, in perfect condition. No 648 of just 950 copies printed. A beautiful copy, bound by the Bonnier bindery in full cloth with contrasting leather labels to spine, lithographed colour cover bound first. With a few photographs enclosed (one with the printed label of Galerie Louis Carré on verso). Provenance: Swedish art historian Hans Eklund (1921-2018). Exhibition catalogue of Leger's paintings prior to 1940. Written by Bazaine in 1942 during the German occupation but published in connection with the Léger exhibition at Galerie Louis Carré shortly after the Liberation in 1945.

Blyertsteckning på ett oskuret blad. 21 × 33 cm. Osignerad. I passepartout, yttermått 40 × 50 cm. Proveniens: Jean Bolinder (1813-1899), inköpt på dennes auktion (Bukowskis 1899) av Ludvig Broomé, därefter i arv till civilingenjör Gösta Broomé, Stockholm. Broomés samling av Linnerhielmbilder ställdes till Örjan Lindbergers förfogande för en uppsats om Linnerhielms naturskildring i Ord och Bild 1939 och omnämns på sid. 454. Linnerhielm avhandlar Drottningholm ("Majestätets Lust-boning") i sin första reseskildring, Bref under resor i Sverige (1797), sid. 188 ff.

Teckning i svart krita. 31 × 47 cm. Signerad och daterad: "Gustava Stenhoff 1811". Proveniens: Jan Westas samling, Äppelbo. Vacker originalram. Stenhoff var elev till G. E. Westerling och utförde skickligt målade akvareller av fåglar, bär och växter samt kopior efter landskaps- och figurmålningar. Hon deltog i Konstakademiens utställningar 1813, 1815, 1816 och 1822; den vinbärskvist hon utställde 1815 ingick i Konstakademiens jubileumsutställning 1935 som nr 797. I katalogen citeras ett samtida uppskattande omdöme om Stenhoffs konst av Lorenzo Hammarsköld.

Teckning i brunt bläck, lagd på styvt vitt papper. Kursiv initialsignatur i brunt bläck: "CSG". 3,5 x 7,3 cm. Inramad. Utförd under konstnärens mångåriga vistelse på Danvikens hospital, Stockholm. / Proveniens: Bukowskis klassiska auktion 3 dec. 2014, nr 930 (avbildad på en tredjedels sida), med uppgifter om tidigare proveniens: Fredrik August Dahlgren (1816-1895), hans samling nr 398; Stockholms Auktionsverk, 26 januari 1929, nr. 285 (påskrift a tergo: "inr. i konk. med Nationalmus."); Hovintendent Gösta Stenman (1888-1947), hans samling nr. 6553, i arv till hans dotter Ulla Fock, Stockholm; därefter i arv till 2014. Det är ofta psykisk obalans och sjukdom som givit upphov till de få fall, där framstående svenska konstnärer från äldre tid har givit oss bilder som trotsar den akademiska skolningen, och därigenom ställer oss inför verk präglade av den nerv och närhet som gör att vi upplever dem som moderna, äkta och djupt mänskliga. Det gäller en Hill eller Josephson, men även Carl Samuel Graffman (1801-1862), vars sinnessjukdom bröt hans kraftigt uppåtgående bana i förtid och förpassade honom till hospital för resten av livet. Korsnedtagningen är inte något typiskt motiv från hans sjukdomstid, som domineras av landskap och en del figurteckningar. Men det är belagt att vissa av hans teckningar är inspirerade av konstreproduktioner, och man kan även undra om inte Graffmans intresse för denna offerscen är personligt och sprunget ur hans sjukdom. - - - Carl Samuel Graffman hade fått sin tidiga skolning som konstnär hos bl. a. Emanuel Limnell och Fredric Westin och kom senare under inflytande av landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz, vars landskapsstil han försökte efterlikna. Ett viktigt och tidstypiskt romantiskt steg tog han 1830 med en resa till Skottland, vars storartade natur väckt uppmärksamhet genom Ossians sånger och Walter Scotts romaner. (Fahlcrantz hade 1827 gjort en snarlik både litterär och konstnärlig resa i Norge, inspirerad av Frithiofs saga.) Resultatet blev flera målningar i mindre format med skotska motiv, men framför allt teckningssamlingen "Skottska vyer tecknade efter naturen", som han utgav 1831-33 med bilderna litograferade av Carl Johan Billmark. Han såg sitt anseende öka betydligt, vann agrévärdighet vid Konstakademien och erhöll 1834 ett resestipendium. De första tecknen på hans sinnessjukdom visade sig i Frankrike 1836, och brytpunkten kom sommaren 1838, sedan Graffman hörts hota att skjuta den ryske tsaren som väntades till Stockholm, och även dragit fram ett par pistoler. Han fänglades och föll enligt läkaren Sondéns rapport "i complett vansinne med raseri och affördes till Danviks Dårhus", där han intogs 10 juni 1838 för att aldrig mer bli fri. - - - Graffmans produktion före sjukdomen är liten, och hans rykte vilar i hög grad på de omkring 200 teckningar som han utförde på Danviken, många under åren 1841-42. Denna oeuvre är både konstnärligt betydande och stark som vittnebörd om en bruten konstnärs envisa bildvilja, trots omöjliga omständigheter. Verken består till större delen av "landskapsbilder samt vegetations- och figurmotiv av stor intensitet, romantiska, men med en starkt personlig ton, dynamiska i formgestaltningen och hetsiga i svärtan" (Jungmarker). Därtill bl. a. porträtt föreställande medpatienter och vårdpersonal samt fria kopior efter reproduktioner av konstverk. Formatet är ofta anmärkningsvärt litet och verken är ibland utförda på återanvända blad med handskriven text - Sten Åke Nilsson har dragit slutsatsen att Graffman helt enkelt saknade tillgång till fullvärdigt papper. Några bilder är så små att det ryms tjugo stycken på en foliosida. Så har de ofta nått eftervärlden: ihopsamlade och uppklistrade på större blad, brevfragment eller utskurna boksidor. Inte alltid på samma ledd, utrymmet har utnyttjats maximalt och vittnar om Graffmans omsorg om sina bilder, och ansträngningar för att bevara dem. Mitt i sjukdomen fanns en stark självmedvetenhet - det är rörande att vid närstudiet av en teckning, stor som ett visitkort, plötsligt upptäcka konstnärens signatur.