Søgningsresultat

Sthlm, J. Beckman, 1850. Stor 4:o. 38,(2 blanka) s. & 6 tonlitograferade plr. Bra rött marmorerat klbd med svart titeletikett och gula snitt (Hedberg). Det första gula tryckta häftesomslaget medbundet. Omslaget med lagade revor. Mindre stötskada överst på ryggen. Med Fredrik Vult von Steijerns guldpressade pärmexlibris. Snoilsky Svenska historiska planscher 1850:1-2. Utgavs på Albert Bonniers förlag och kom ursprungligen ut i tre häften. Sidorna 35-38 med genealogiska uppgifter. Planscherna är utförda av A. Weidel och litograferade av A. M. Spong. Fyra är gjorda efter förlagor av Fritz von Dardel. De avbildar: ”H.k.h. prinsessan Louise’s och dess föräldrars landstigning vid Biskopsudden den 15 juni 1850”, ”Kongl. familjens färd från Biskopsudden till Haga den 15 juni 1850”, ”Förmälnings-processionen vid hemkomsten till kongl. slottet, den 19 juni 1850”, ”Vigselakten emellan d.d. k.k. h.h. kronprins Carl och prinsessan Louise i Storkyrkan den 19 juni 1850”, ”Carl” och ”Louise”, de två senare i varsitt helfigursporträtt. I detta exemplar är dessutom medbundet ett porträtt föreställande sångarprinsen Gustav. Fredrik Vult von Steijern (1851-1919) var till en början musikrecensent på ”Dagens nyheter” men skaffade sig med hjälp av Rudolf Wall aktiemajoritet i tidningens bolag och efterträdde denne som chefredaktör och senare även som vd. Han skulle också komma att bli en av Strindbergs vänner och finansiärer. Vid sidan av arbetet på tidningen samlade Vult von Steijern böcker och skapade ”ett af de mest utvalda och gedigna privatbibliotek, som någonsin en svensk samlare hopbragt”, med bland annat märkliga samlingar av Birgitta-, Goethe- och Wagnerlitteratur samt imponerande avdelningar svensk historia, topografi och vitterhet. Han var en flitig kund hos Gustaf Hedbergs bokbinderi.

Lund, J. Lundblad, 1788. 8:o. 54,(10) s. Tagen ur band. Enstaka småfläckar. Med D. P. Tisells namnteckning. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1301. Du Rietz Gastronomisk spegel 47. De sista opaginerade sidorna består av ett register och bokreklam från J. Lundblads boklåda. Första upplagan utkom 1784 och den tredje 1793. Bygger på arbeten av i första hand Carl von Linné och Fr. H. Lueder men även J. Ahlich, J. L. Kammecker och P. Lundberg. Engelbert Jörlin (1733-1810) var en av Linnés lärjungar och verksam vid Lunds universitet och sedan som lärare i Göteborg. Daniel Peter Tisell (1762-1843) var brukspatron på Hassla bruk, Östergötland.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och röd titeletikett av marokäng. Stänkta snitt. Skinnskada i ryggslutet och några avskavningar av ytskinnet på främre falsen. Delvis lagerfläckig och hårdare fläckad på några ställen, t.ex. de första opaginerade sidorna. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad och oskuren i nött och fläckigt samtida gråpappersomslag. Fragment av en handskriven titel på den delvis defekta ryggen. En handskriven notering på främre omslagets insida, ”Stockholm den 30 may 1817.” Inlagan genomgående lager- och småfläckig. Delvis bruntonad mot marginalerna. Planschen och bakre omslaget nästan helt loss. Med J. W. Beckmans namnteckning. Från Ericsberg. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Bibliotheca Walleriana 11282. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk. Johan Wilhelm Beckmans boksamling såldes på auktion 1874 och bestod främst av hymnologi och därmed besläktade ämnen. Carl Jedvard Bonde var en av de mest aktiva köparna.

Uppsala, 1907-43. (4),III,(1),341,(1 blank,1),344-47 + (4),IX,(1),373,(1 blank,3) + (4),II,(2),342 + (4),IV,365,(1) + (6),366 + (4),II,445 + (8),192 + (8),200 + VIII,429,(1) + (8),297 s. Åtta blå hklbd med guldlinjerade ryggar. Ryggarna lätt blekta och med några små fläckar. Alla omslag medbundna. Registret till del I:1 bundet längst bak i del I:2. Med Einar Hansens exlibris. Bra svit. Del I-VII är utgivna med noter av Th. M. Fries. Del VIII och andra avdelningens båda delar är utgivna med noter av J. M. Hulth och den sista delen färdigställd efter dennes död av Arvid Hj. Uggla. Den andra avdelningen avtrycker den utländska brevväxlingen från Adanson till Burman. Efter dessa delar avstannade tyvärr det ambitiösa utgivningsprojektet i tryckt form.

Altona, J. F. Hammerich, 1818-20. 8:o. XXIV,446,(2) + VIII,392 s. & 8 tryckta tabeller på 5 blad, varav 2 utvikbara + XVI,414,(2 blanka) s. Tre fina samtida pappbd med glättade grågröna ryggar, marmorerade pärmpapper och tryckta titeletiketter. Lätt nött i ryggändarna, lite mer nederst på andra volymen. Liten samtida markering med rödkrita på bakpärmens insida i del I. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Fin svit med breda marginaler. Bring Itineraria svecana 400. Bibliotheca danica II:406. Det danska originalet utkom 1814-17 efter att mindre delar av texten publicerats i den danska tidskriften ”Athene”. Även svenska och holländska översättningar utkom. På s. 279-410 i del III återfinns ”Kurzer Umriss der Epochen in der Geschichte der schwedischen Nationallitteratur”. Christian Molbech var bibliotekarie vid det Kongelige bibliothek i Köpenhamn och från 1829 professor i litteraturhistoria vid Köpenhamns universitet. Under resan knöt han förbindelser med svenska författare, särskilt romantikerna i Uppsala och Stockholm, och mycket plats i reseskildringen ägnas åt Sveriges vittra och lärda kretsar och miljöer. Han reste genom Skåne, Småland, Västergötland, Värmland, Närke, Västmanland, Uppland, Stockholm, Östergötland och Blekinge. En ny resa till Sverige gjordes 1842.

Amsterdam, chez J. Desbordes, 1739. 8:o. V,(1),133 s. & 1 grav. plansch. + (DESFONTAINES, PIERRE FRANÇOIS GUYOT) La Voltairomanie avec le preservatif, et le factum du sr. Claude François Jore. A Londres, 1739. 8:o. (8),88 s. Trevligt samtida pergamentbd med oxiderad titeltext på infärgat titelfält. Röda snitt. Pärmar och rygg aningen solkiga. Första arbetet med sporadiska småfläckar. Det andra arbetet rent men med ett mindre hål på s. 55. Med Torsten Jungners exlibris. Bengesco Voltaire. Bibliographie de ses œuvres 118 vad gäller första upplagan från 1738. Planschen graverad av P. Tanjé. Pierre Desfontaines (1685-1745) var fransk journalist, översättare och historiker. Idag är han väl mest känd som en föregångare inom modern litteraturkritik och journalistik genom sina gräl med Voltaire. I sin kritik eftersträvade han såväl estetik som etik i motsats till den dittills förhärskande kritiken som enbart siktade på summeringar, upprepningar och parafraser. Hans kritik riktade sig mot Voltaires dramatiska arbeten; något som ansågs anmärkningsvärt då Voltaire hade använt sitt inflytande för att hjälpa Desfontaines tillbaka till Paris efter en ofrivillig exil. På kritiken svarade Voltaire med en ganska besk satir betitlad ”Le préservatif, ou critique des observations sur les écrits modernes” (1738), på vilken Desfontaines svarade anonymt med en kort satir, ”La Voltairomanie” (1738). Denna skrift innehöll alla skandalösa historier som omgav Voltaire och fick mycket riktigt ett åtal som följd. Dock gav Voltaire upp när Desfontaines återigen publicerade ”La Voltairomanie” i ”Amsterdam gazette” den 4 april 1739.

Sthlm, C. Deléen respektive G. Scheutz respektive Wennlundska boktryckeriet, 1822-27. Folio. Litograferat titelblad,53 s. & 44 litograferade porträttplr. Samtida något nött hfrbd med gulddekorerad rygg och tegelbrun titeletikett av glättad papp samt alrotsmarmorerat pärmpapper. Blåstänkta snitt. Stötta pärmhörn och smånötningar i pärmpappret. Samtida prisanteckning för bandet. Både porträtt och planscher ställvis lagerfläckade, främst i övre marginalen. Hårdare och lite fult fläckad på s. 13-16 och 43-44 med tillhörande planscher. Planscherna på tjockt papper och texten delvis på tjockt papper. Som helhet ett bra ex. Allt som utkom av detta verk som publicerades i elva häften. En andra upplaga av första häftet utkom 1823. Det utbjöds även kolorerade exemplar. Sista sidan felpaginerad ”55”. Några planscher signerade ”Lith. af C. T. L.”, de fyra sista planscherna i sista häftet signerade med hela namnet C. T. Löwstädt samt ”Stentr. af Müller”. Carl Theodor Löwstädt (1789-1829) var verksam som tecknare och grafiker samt utgav bland annat denna serie historiska porträtt. Carl Müller tillhörde de första litograferna i Sverige och startade sin verksamhet i Stockholm 1818. Verket innehåller bara porträtt och inleds med ett stiligt porträtt av Gustav Vasa och fortsätter med Catharina Månsdotter, Nils Sture och bondeståndets talman Per Olsson, efter Ehrenstrahls helfigurporträtt. Alla porträtt föreställer svenska historiska personer med ett undantag, Tycho Brahe. Ett porträtt av Görtz återfinns på baksidan av Erik XIV:s porträtt (nr 5) är kanske ett provtryck till den plansch som återfinns i följande häfte som nr 12. På provtrycket tycks det vara numrerat 8.

Linköping, C. Günter, 1647. 8:o. (88) s. + [(LAURINUS, LAURENTIUS LAURENTII) Epigramma in structuram novi templi, quod [...] dominus Johannes Casimirus, [...] in Gothorum maritimis ad arcem Rönöö nuper ab ejus celsitudine ædificatam, in dei honorem parochialis ecclesiæ usum, proprijs sumptibus extrui curavit annis r. o. 1641 & 1642. (Linköping, C. Günther, 1647)]. 8:o. (1) s. Samtida hårt nött målat mjukt pergamentbd med trasig rygg överst och små maskstygn på pärmarna. Med flera anteckningar i bläck och fuktränder. Delvis solkig och med flera fläckar. Sista bladet med reva. Pärmarnas insidor och de inledande bladen med ett flertal namnteckningar. Collijn Sveriges bibliografi 1600-tal 508. Larson Christopher Günther Boktryckare i Linköping 181. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2514: ”af ringa värde”. En ny utökad upplaga utkom 1717. Arbetets sista fyra sidor upptas av ”then 9 psalmen k. Dawidz”. I volymen är medbundet ett tryckt blad med verser på latin undertecknade av L. L. Laurinus d.y. Detta blad är det andra av totalt två blad i dennes och faderns hyllningsskrift ”Epigramma” i upplagan från 1647 (se Collijn 508-09 och Larson 182). Den skrevs ursprungligen i samband med Rönö kyrkas ivigning 1642.

Köpenhamn, Fabers og Nitsches forlag, 1786. 8:o. Grav. titelblad,III-XVI,248 s. Ganska nött samtida hfrbd med upphöjda bind och brun titeletikett. Skinnet nött nedtill på ryggen och titeletiketten naggad. Senare pärmpapper. Ngt lagerfläckig i början och på slutet. En ljus fuktfläck i övre marginalen på s. 17-112 och en kraftig rostfläck med en liten textförlust på s. 165-66. En gammal namnteckning, Beijer. Bibliotheca danica I:1114. Biljard beskrivs på s. 167-86 och schack på s. 187-94.

Uppsala, J. F. Edman, 1800. 8:o. 78 s. Tagen ur band. Gamla tätt blåstänkta snitt. Enstaka lager- och småfläckar. En liten fläck allra längst ned på sista sidan. Bra ex. Du Rietz Captain James Cook 15. Johann Reinhold Forster (1729-98) vetenskapsman på James Cooks andra expedition ombord på ”Resolution” till Stilla havet. Hans son, Johann Georg Adam Forster (1754-94) etnolog och skribent, deltog även han i samma expedition. Från början var tanken att fadern skulle skriva den officiella rapporten om expeditionen, men på grund av sitt häftiga lynne, råkade han i ständiga gräl med officerarna och manskapet ombord och detta i kombination med olika uppfattningar om ersättningen för hans deltagande, förbjöd amiralitetet honom att ge ut arbetet. Han lät då sin son publicera boken, vilket fick till följd att han avskedades från brittisk tjänst. Johann Reinhold återvände till Tyskland där han skrev ”Observations made during a voyage” som utkom 1778 och översattes till franska och italienska. De båda författarnas skrifter rörande sina upplevelser på ”Resolution” gav upphov till en mängd följdskrifter.

Sthlm, Nyström och Stolpes förlag, 1764. 8:o. (16),256,(2) s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar träsnittsplansch med kompletterande tryckt text. Med spridda illustrationer i texten. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, mörkbrunt infärgat titelfält och stänkta snitt. Liten spricka allra överst i främre ytterfalsen. Pärmhörnen nötta. Pärmarnas insidor fuktfläckiga upptill. Försättsbladet och titelsidan ngt solkiga och småfläckiga. Sporadiska mindre lagerfläckar, t.ex. på den avslutande träsnittsplanschen. Med Johan Adolf Ernsts guldpräglade monogram på främre pärmen, J. G. Ekströms namnteckning och Göteborgs realläroverks stpl samt J. G. Holmstedts donationsstpl. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 655. Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 250-52. Med tryckt dedikation till Vetenskapsakademien, hyllningsdikt av Magnus Beronius och företal av Sven Bælter. Författarens arbete med denna sockenbeskrivning var färdigt i manuskript redan 1736, men utgivningen drog av okänd anledning ut på tiden. När utgivningen väl kommit till stånd fick boken ett syrligt mottagande. Inte minst gällde detta i Gjörwells ”Swenske Mercurius”, där signaturen Democritus stod för en häcklande genomgång av hela arbetet. Forsbom menar att personen bakom signaturen Democritus var J. H. Lidén, ”som på detta sätt tog hämnd på Lenæus för dennes kritik av Rhyzelii Episcoposcopia”. En försvarsskrift publicerades i samma tidning 1766 tillsammans med förnyad kritik av Democritus. Arbetet är inte desto mindre en grundlig genomgång av hela Delsbo socken med geografiska beskrivningar, mineralogi och bergsbruk, märkliga händelser i socknens historia, traditioner, dialektala uttryck, folkdräkter m.m. Knut Nilsson Lenæus var född i Lena socken i Uppland 1688, men blev kyrkoherde i Delsbo 1733 och stannade där till sin död 1776. Den stora planschen avbildar ”Delsbo rune-häll”. Johan Adolf Ernst (1710-81) var kommerseråd i Stockholm. Han hade en ”ej obetydlig” boksamling (enligt bouppteckningen över 700 band) som såldes året efter hans död.

Kalmar, L. Lindeblad, 1765. 4:o. (12),209,(35) s. Ngt nött samtida hfrbd med upphöjda bind. oxiderad ryggdekor och stänkta snitt. Ryggen torr, blekt och flammig. Författarnamnet skrivet med rödkrita i yttermarginalen på s. (2), möjligen en beställningsanteckning av en bokbindare. Enstaka lagerfläckar och råkanter. Fint ex. med handskriven dedikation till Christopher Faxell och Ulric Celsings initialer. Från Biby. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1987. Med förklarande anmärkningar och register. Christopher Faxell (1704-80) var överinspektör vid Lantmäteriverket och från 1775 överdirektör, en tjänst han redan periodvis skött under Jacob Faggots sjukdom. Adolph Modéer (1739-99) var lantmätare, ekonomisk författare och sekreterare i Patriotiska sällskapet. I den tjänsten ingick även redaktörskapet av sällskapets ”Hushållnings journal”. Han var även ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm och Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg.

Uppsala. 1923-28. XVI,373,(1 blank,1) + 396 + 389,(1 blank,1) + 431 s. Två fina röda halvmarokängbd med upphöjda bind och guldornerade ryggar samt övre guldsnitt. Alla omslag medbundna baktill. Med J. O. Nauclérs exlibris. Stilig svit! Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 902. Luleå stift utbröts från Härnösands 1904. Leonard Bygdén (1844-1929) var verksam vid Uppsala universitetsbibliotek och hann precis avsluta detta hans sista storverk som han arbetade med efter sin pensionering.

Sthlm, C. F. Marquard, 1802. 8:o. (6),XIV,346,(14) s. & 15 utvikbara grav. musikplr, numrerade I-XIII, XIV a-b på 14 blad. Praktfullt samtida alrotsmarmorerat skinnbd med rikt guldornerad rygg, brun titeletikett och gula snitt. Guldpräglade smala pärmbårder. Bandet etikettsignerat av Carl C. Askelund, Stockholm. Etiketten dock nästan helt svartnad. Bra inlaga med endast sporadiska småfläckar. Med J. A. Almquists exlibris. Saknar som ofta ett smutstitelblad. Med prenumerantförteckningen. Vår första musikaliska uppslagsbok med facktermer är i första hand baserad på Rousseaus ”Dictionnaire de musique”. Carl Christopher Askelund (1759-1842) var son till Jöns Håkansson Askelund som var bokbindare i Eksjö. Dock lärde sig Carl yrket av sin styvfar Henrik Hillgren och efter flera ansökningar fick han göra sitt mästarprov 1794 på Caloanders verkstad i Stockholm. Provet ansågs ”svarsgodt”, d.v.s. det blev godkänt. Burskap i Stockholm beviljades 1796. Askelund titulerades ”bankobokbindare”, sannolikt med uppdrag från Riksbanken. Möjligen kan svärfadern, Adam Thoran, ha haft ett finger med i spelet då han var bankokommissarie.

Sthlm, F. B. Nestius, 1826. 12:o. (2),84,(2) s. Turkost hklbd från 1800-talets slut med guldlinjerad rygg och brun guldtryckt titeletikett i skinn. Enstaka fläckar. På s. 27 tre små rättelser i texten och en fuktfläck i nedre marginalen. Fint skrivpappersexemplar med vattenmärke från ”Honig & zoonen”. Ett extra försättsblad med en handskriven dedikationsdikt från J. A. Afzelius till fru C. B. Kellström. Bladet är hårt skuret med förlust av några bokstäver i yttre marginalen. I detta exemplar avslöjar sig översättaren J. A. Afzelius i den handskrivna dedikationsdikten: ”Till fru C: B. Kellström, född Winbor[g]. Till nyårsskänk från fjerran jag dig sänd[er] ett obetydligt werk af egna händer. Må då du öpnar dessa ringa blad, en barndoms hugkomst, leende och glad, uti ditt goda hjertas sköte tändas och minnet någongång då äfven vändas på den som teknat under denna rad”. Johan Arvid Afzelius (1790-1845) var son till professorn och kirurgen Per von Afzelius. Han var vid denna tid expeditionssekreterare. Hans syssling Arvid August Afzelius översatte Byrons ”Parisina” 1830. En ny översättning av ”Korsaren” utfördes av C. V. A. Strandberg och trycktes första gången 1868.

Sthlm, P. J. Nyström, 1737. Stor 4:o. (20),224,(4) s. & 1 stor grav. vy & 1 utvikbar träsnittskarta. Med flera träsnitt i texten. Marmorerat och lackat hfrbd med svagt upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och brun titeletikett, alrotsmarmorerade pärmpapper och brunmarmorerade snitt (Hedberg). Ryggen lite nött och med enstaka småfläckar. Marginalerna ställvis något lagerfläckiga. Bruna fläckar i nedre marginalen på s. 153-54 och yttermarginalen på s. 157-58. Träsnittskartan något solkig och fuktrandig samt med några uppfodringar på baksidan. Kartans nedre vänstra hörns terräng med mindre bildförlust, vilken blivit ersatt i bläck i gammal tid. På eftersättsbladen är en bild över Arboga samt tre sidor tidskriftsurklipp från 1896 om staden uppklistrade. Med Elof Förbergs vackra grav. exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 411. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1337: ”Myntverket/ med myntavbildningar”. En andra upplaga trycktes som följetong i ”Arboga tidning” 1881-83 och en ny upplaga utkom 2001. Arbogagravyren är ur ”Suecia antiqua et hodierna” och graverad av J. v. d. Aveelen 1703. Med åtta tryckta dedikationverser av författaren och hyllningsverser av C. J. Posselt, C. E. Dillman, J. Ehrenström och L. Wendelius. Jacob Benjamin Lohman (1708-82) var född i Arboga och verksam som först rektor och sedan präst i staden.

Sthlm, Z. Hæggström, 1831. 8:o. VIII,473,(7) s. + LÆSTADIUS, PETRUS. Fortsättning af journalen öfver missions-resor i lappmarken, innefattande åren 1828-1832. Sthlm, H. G. Nordström, 1833. 8:o. (2),IV,(2),536 s. Två prydliga ljusbruna hfrbd från 1900-talets andra hälft med upphöjda bind och guldornerade ryggar. Olika äldre snitt, blåsprängda på första delen och blåa på andra delen. Volymerna är obetydligt olika höga. Enstaka spridda lager- och småfläckar. Första delen med lätt lagerfläckigt titelblad. Andra delens titelblad med rest av bortriven blå etikett. Trevligt ex. Bring Itineraria svecana 498 och 507. Marklund Övre Norrland i litteraturen 3600 och 3604. De sju sista sidorna i första volymen är reklam för L. L. Laestadius bok ”Om möjligheten och fördelen af allmänna uppodlingar i Lappmarken; jemnte förslag till en nybyggsscholas anläggande derstädes, eller anvisning att på allmän bekostnad befrämja allmänna uppodlingar i nämnda landskap, till båtnad för staten”. Lappmarksmissionären Petrus Læstadius (1802-41) var bror till Lars Levi och kyrkoherde i Vibyggerå. Hans ”Journal” är en viktig etnologisk källskrift till samernas seder och bruk, då Læstadius – som själv talade lulesamiska – nedtecknade detaljer ur vardagslivet på ett sätt som saknade föregångare. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver om Læstadius relation till samerna att han var ”den förste bland lappmarksbeskrivarna [som] har kunnat upplysa om denna folkgrupp med den inre samhörighetens insikt o värme o samtidigt med forskarens vetgirighet o distans”. Till detta bidrar den levande berättarstilen som gjorde Læstadius till ett litterärt löfte, om än aldrig fullt infriat.

Köpenhamn, typis Godichianis, (1777). 8:o. (6),586 s. Ngt nött hfrbd med renoverad guldornerad rygg, röd titeletikett och stänkta snitt (Hedberg). För- och eftersättsbladen med bläckanteckningar. Titelbladet uppfodrat, inlagan med en svag fuktrand i nedre hörnet mot slutet av boken och den sista sidan lite solkig samt med lagning i inre marginalen. Med J. A. Almquists biblioteksetikett och C. M. Carlanders stpl. Supplementet om 37 sidor saknas i detta exemplar. Bibliotheca danica IV:582. Jacob Langebek (1710-75) är framförallt känd som en av Danmarks främsta historiker. Hans tryckta katalog omfattar omkring 11000 nummer och en handskriftsamling om 985 poster. Langebek ägde bl.a. en ovanligt fin samling svenska tryck och J. H. Lidén uppgav att han aldig sett så mycket svecana samlat någonstans utanför Sverige. Denne tillhörde också köparna på auktionen, bl.a. förvärvade han det exemplar av ”Psalterium Upsalense” 1510 som nu befinner sig i Lunds universitetsbibliotek. På försättsbladet har Carlander antecknat: ”Å auktionen i Köpenhamn på Langebeks efterlemnade bibliotek inköptes för Kongl. bibliotekets räkning ’böcker i historien, antiqviteterna och språken’ för en summa af 6,000 dal. kmt. (jfr Samlaren 8/10 1773 o. Stockholms lärda tidningar 1777 n:r 75.) Katalogen (586 sid.) jemte supplement (37 sid.) omfattar 13,276 n:r (Sv. bibl. o. exlibr (2a uppl.) I:297)” och på eftersättsbladet återfinns en sammanställning av katalogens volymantal av samma hand.

Sthlm, L. J. Hjerta, (1836)-40. 4:o. (2),38,1-16,1-20,1-6,1-6,1-11,1-20,1-16,1-24,1-14,1-12,1-8,1-4,1-10,1-18,1-6,1-8,1-24,1-6 s. & 224 litograferade plr. Bra samtida ljusbrunt hfrbd med breda upphöjda bind, guldornerad och blindpressad rygg samt mörkbrunt infärgat titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med några små repor och pärmpappret med obetydliga nötningar. Stötta pärmhörn. Bra inlaga med ett fåtal fläckar. En Sörmlandsplansch med några fläckar på baksidan, en Värmlandsplansch med fläckar i hörnet och Ornäsplanschen i Dalarna med några fläckar. Mycket fint ex. Planscherna trycktes hos Spong & Cardon. Arbetet utkom i 25 häften plus Stockholmsdelen, som även har ett separat tryckt titelblad, vilket saknas här. Stockholmsdelen, som inte alltid medföljer verket, är i detta exemplar bunden först.