Søgningsresultat

Sthlm, H. Fougt, 1772. 8:o. (2),132,135-52 s. Häftad i lite fläckigt samtida gråpappomslag. Ryggen med ett större hål och ett par småhål. Inlagan delvis loss i häftningen. Flera småveck i övre hörnet. Enstaka småfläckar. Små trycksvärtefläckar i marginalen på s. 56, 110 och 152. Lite nagg i övre marginalen på s. 29-32 och 81-86. Rostfläck efter gem överst på s. 151. På omslagets insida namnteckningar av Carl Henrik Bäck som givit boken till Johan Ludvig Bäck vilken i sin tur givit den till Christ. L. Bäck på julafton 1828. Titelbladet med svårläst gammal namnteckning. Översättning utförd av Johan Fredrik Grundel av Tourneforts (1656-1708) reseskildring ”Relation d’un voyage du Levant”. Tournefort var fransk botaniker och resan gjordes i vetenskapligt syfte.

Sthlm, H. Keyser, 1679. 4:o. (16),330,(37,1 blank),1-93,(11) s. Nött nära samtida skinnbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och blåstänkta snitt. Ryggen med delar skinnet avskavt överst och nederst samt ett hål på ett av binden. Pärmarna ngt skavda och med stötta hörn. Främre inre falsen delvis lite sprucken och den bakre inre med genomgående spricka och små maskangrepp överst, vilket även går in en bit i de sista bladen. Inlagan lite lager- och småfläckig. Understrykningar i början och en del sporadiska marginalanteckningar. Med Johan Eric Ficks namnteckning daterad den 18 februari 1726, en svårläsbar namnteckning daterad 1837 och J. A. Borgströms exlibris samt R. Borgströms namnteckning. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 808. Första upplagan utkom 1674. Med hyllningstext av J. Loccenius. Clas Rålamb (1622-98) var riksråd, överståthållare och president i Göta hovrätt. Han var en av tidens främsta och mest lärda politiker och jurister. Boken är en klassisk handledning i civil- och civilprocessrätt, ägande-, testaments- och arvsrätt m.m. Den avslutande avdelningen, som har separat deltitelblad och egen paginering, återfinns endast i denna upplaga och är den äldsta svenska reseskildringen till Turkiet. Rålamb reste dit 1658 som Karl X Gustavs sändebud med uppdraget att förhandla fram en pakt med det Osmanska riket mot Polen och Österrike. J. E. Fick (1703-60) var professor i juridik vid Uppsala universitet och undervisade främst i processrätt. Kommen från enkla förhållanden hade han gjort den verkliga ”klassresan”, beskrivet i ett brev till universitetskanslern 1747 där han säger sig ha studerat i obeskrivlig fattigdom och nu ha ett hushåll på 17 personer att försörja. Johan Alfred Borgström (1855-1941) var redaktör för ”Wecko-posten”, svenska baptistsamfundets organ.

Riga, J. F. Hartknoch, 1770. 8:o. 240 s. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Stötta pärmhörn. Delvis ngt lagerfläckig inlaga. Med Joh. Pet. Strelings och Johan Lundblads överstrukna namnteckningar och Christian Wåhlins namnteckning samt Christian Hammers exlibris. Författaren (1742-1816) till denna vägledning för informatorer var luthersk teolog, verksam i nuvarande Lettland och själv i yngre år informator. Johan Lundblad (1753-1820) var professor i latin och akademibokhandlare m.m. i Lund. Christian Wåhlin (1761-1829) var domprost i Lund och aktiv läroboksförfattare.

Uppsala, typis Edmannianis, (1775-86). 4:o. (8),56 + (2),57-88 + (2),89-104 + (2),105-20 + (4),121-38 + (2),1-16 + (4),17-36 + (2),37-52 + (4),53-68 + (2),69-84 + (4),85-100 + (2),101-16 + (2),1-12 + (4),13-22 s. Fjorton häften, varav några tagna ur band. Del IV är ouppskuren. Några häften lite småsolkiga, t.ex. del III och IV. Nedre yttre hörnet på titelbladet bortklippt i del V. Tillskrifter nederst på titelbladen till del II, VII, XIII och XIV. Ur Gustaf Rudbecks bibliotek. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 182 och 183. Lidén Catalogus disputationum 112-13 och 2 respektive Marklin Catalogus disputationum 3-13. Respondenterna till del III-XII och supplementdelarna var i tur och ordning Henric Nylén, Israël Edenmark, Johannes Olavi Lexelius, Nicolaus G. Agander, Carl Ulric Norlin, Abraham Thorberg, Olavus Thavenius, Eric Samuel Norling, Petrus Ellström, Carl Henric Linde, Martin Hyltén och Fredric Peterson.

Köpenhamn, F. de Tengnagel, 1832. 8:o. VIII,555,(1) s. Ngt nött samtida marmorerat hfrbd med sparsamt guldornerad rygg och brandröd titeletikett i glättad mönsterpressad papp. Ryggskinnet och pärmsidorna ställvis ytligt nötta. Inlagan genomgående ngt lagerfläckig med med smala fuktfläckar i nedre marginalen på s. 171-80. Enstaka småfläckar. Pappersförtunning med litet hål i yttermarginalen på s. 275. Med Christopher Eichhorns exlibris och hans anteckning: ”denna öfvers. blef confisquerad”. Första danska utgåvan av ”Les liaisons dangereuses” i en översättning av Hans Fr. Hellesen. Enligt Erslews ”Almindeligt forfatter-lexicon” blev boken konfiskerad.

Sthlm, C. Delén, 1803-05. 8:o. Grav. porträtt,(11,1 blank,1,1 blank),247,(1 blank,1) + (9,1 blank,1,1 blank),320,(1) s. & 3 grav. plr + (4),328,(5) s. & 4 grav. plr + (13,1 blank,2),367,(1) + (10),352,(2) s. Fem samtida blå klistermarmorerade pappbd med röda titel- och deltiteletiketter. Oskurna snitt som endast är försiktigt putsade. Några små nötningsmärken på rygg och pärmar. Två titeletiketter med obetydliga nagg. Inlagorna lagerfläckiga på sina håll, särskilt i del II från s. 303 till slutet och även i början av del III. Liten repa i nedre hörnet på porträttet, smutstitelbladet till del I med en gammal lagning och en bläckplump på eftersättsbladet. Fin svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 3314. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 187. Dedikationen undertecknad ”Dechaux”, d.v.s. Jean Baptiste de Chaux, fransk språkmästare, som var medhjälpare till den verklige utgivaren J. G. Oxenstierna. Del IV-V innehåller ett urval av kungens brevväxling. En ny upplaga av första delen utkom 1805 och en svensk upplaga i sex delar publicerades 1806-12. Planscherna i denna franska upplaga är inte desamma som i den svenska. Här är kungens porträtt graverat av C. S. Gaucher efter förlaga av N. Lafrensen d.y. och den första planschen av Heland samt de övriga sex planscherna graverade av de franska kopparstickarna Dambrun, Gauché, Halbou och De Launay efter förlagor av Karl Jakob Hjelm och Emanuel Limnell.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1820-24. 8:o. (10),LXVI,419 s. Sidorna LXV-LXVI är en utvikbar tryckt tabell + XXXII,406,(2 blanka) s. Två fina samtida ljusbruna hfrbd med vacker guld- och blindpressad ryggdekor och ljusgröna titeletiketter och runda små nummerskyltar. Alrotsmarmorerat pärmpapper och gula snitt. Ryggarna med några små fläckar och nötningar. Andra volymen med lång spricka överst i främre ytterfalsen och mindre skada nedtill i samma fals samt med mindre spricka i främre innerfals, Några småfläckar på båda försättsbladen. Enstaka lagerfläckar. Gammal namnteckning J. W. Beijer. Schreber Svenska jaktens litteratur 265 respektive 267. ”Skandinavisk fauna” började utges 1820 och utkom i fyra delar vilka behandlar däggdjur, fåglar, amfibier (sköldpaddor, ödlor, ormar och grodor) respektive fiskar. Första delen som har undertiteln ”Däggande djuren” utkom i en ny omarbetad upplaga 1847. Andra delens första häfte har undertiteln ”Foglarna” och dessutom ett extra titelblad med texten ”Svensk ornithologi, eller beskrifning öfver Sveriges foglar”. Det står även ”andra alldeles omarbetade upplagan” eftersom det är en översättning av författarens ”Ornithologia Suecica”, vilken utgavs på latin 1819-21. Ytterligare två häften av fågeldelen utkom 1828 och 1834, men är ovanliga då de 1835 ersattes av en ny upplaga i två volymer. Det är endast dessa delar och denna första upplaga som bär undertitlarna ”En handbok för jägare och zoologer”, då verket under arbetets gång skiftade fokus från att vara en praktisk nyttoinriktad handbok till att bli en mer populärvetenskaplig nationalfauna. ”Svenskt biografiskt lexikon” sammanfattar: ”N:s Fauna blev en rikt flödande kunskapskälla för generationer av naturintresserade i Sverige. Sin friskhet äger den genom författarens ojämförliga förtrogenhet med sitt material och hans förmåga att med ett oftast livligt och målande språk skildra djurens förekomst och uppträdande i deras naturliga miljö”.

Växjö, A. Thetzells enka, 1800. 8:o. (1),X,(5),384,389-94,(2) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad i något fläckigt och lätt nött samtida gråpappomslag och med rödstänkta snitt. Inlagan ställvis lite lagerfläckig och med fuktrand i nedre marginalen mot slutet. En solkfläck i inre marginalen på s. 145. Planschen har en handskriven pagineringshänvisning i bläck innanför plåtkanten. En tabell saknas som vanligt. Med författarens kontrollstpl inklistrad på titelbladet. Från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5679. Ottervik Litteratur om Blekinge 1772. Haugen A bibliography of Scandinavian dictionaries 199 för ordlistan på sidorna 171-80. Planschen är graverad av M. G. Hellström och avbildar medeltida sigill och inskriptioner. De fyra sista opaginerade sidorna är rättelser, vilka förklaras av ”auctors långwäga wistande från tryckeriet”. Rör nuvarande socknarna Jämshög och Kyrkhult i Olofströms kommun i Blekinge. Jöran Johan Öller (1740-1811) var prost i församlingen.

Lund, A. Habereger, 1712. 4:o. (34),619,(1) s. Samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind. Nött rygg med småskador och lite lagningar, mest i ytterfalsarna, samt en svårläst handpräntad titel i rött. Pärmarnas marmorering är lite ojämn och samsas med fläckar av olika slag. Bra inlaga med ett fåtal fläckar, t.ex. på s. 325-27. Med gammal namnteckning And. Dubb [?]. Exlibris för Rolf G. Norberg med alfabetsmotiv, utfört av Christer Jonsson 2013. The Hannås collection 616. På sidorna 583-602 återfinns en ”förtekning på några fransöska ord som äro nu inblandade uti swenskan/ och kan hende af allom icke rätt förstås”. Sten Lindroth kallar Spegels lexikon ”ett pionjärverk, det första i sitt slag. Redan i instruktionen för antikvarierna 1630 ingick åliggandet att utarbeta ett svenskt lexikon, och Bureus, Stiernhielm och andra grep sig an med saken, men det skedde i götisk-antikvarisk anda och resultatet blev som vi sett magra. Spegels Glossarium meddelar väl också fornnordiska ordprov liksom i jämförande syfte tyska, engelska, latinska osv., men är främst en inventering av det samtida ordförrådet”. Denna karaktärisering, som ytterst går tillbaka på språkforskaren Adolf Noreens uppfattning, har ifrågasatts och omformulerats i modern tid. Bo Ralph exempelvis skriver att ”när man undersöker Spegels ordbok från 1712 slås man i första hand av hur underlig den är, sedd med våra ögon. Den innehåller vitt skilda typer av artiklar, alltifrån vad vi nu uppfattar som helt vanliga ordboksartiklar till långa utredningar av närmast encyklopedisk karaktär. Till många ord fogas oändliga rader med ekvivalenter eller på annat sätt liknande ord hämtade från andra språk. Syftet med ordboken uppges vara att underlätta för de nya sydsvenskarna, som före Roskildefreden 1658 hade varit danskar, att läsa den heliga skrift på svenska. Hur väl lämpad för denna uppgift den har varit är det svårt att avgöra [...]. Däremot finns det åtskilligt hämtat från dialekternas ordförråd och – framför allt – ålderdomliga ord och uttryck från de fornsvenska texterna samt antagligen för de flesta samtida svenskar tämligen obegripliga norröna ord”. Ralph sammanfattar att det är riktigt att ”Spegels ordbok är den första svenska ordbok som inte på något tydligt sätt ansluter till latintraditionen. Men det är ändå missvisande att betrakta den som den första ’moderna’ svenska ordboken”.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1843. 8:o. (1 blank,3),IV,150,(2 blanka) s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria under åren 1843 och 1844. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1845. 8:o. (1 blank,3),V-IX,(1 blank),224 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria under åren 1845 och 1846. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1847. 8:o. (1 blank,3),V-IX,(1 blank),276 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för åren 1847 och 1848 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1851. 8:o. X,333 s. + BOHEMAN, CARL H. Årsberättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för åren 1849 och 1850 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1852. 8:o. VIII,239 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1851 och 1852. Till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1854. 8:o. X,342 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1853 och 1854 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1857. 8:o. VIII,295 s. + BOHEMAN, CARL H. Berättelse om framstegen i insekternas, myriapodernas och arachnidernas naturalhistoria för 1855 och 1856 till kongl. Vetenskaps-akademien afgifven. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1859. 8:o. VIII,362 s. Åtta häftade, oskurna och ouppskurna volymer i tryckta omslag av olika färg. Den sista volymen med smärre omslagsrevor på baksidan. Enstaka fläckar. 1843-44 med fuktränder i början och mot slutet. 1853-54 med fuktränder i titelbladets marginaler och i början av inlagan. Främre omslaget till 1855-56 med dedikation från författaren till professor P. F. Wahlberg. Komplett och bra svit ur Bengt-Olof Landins bibliotek. Elof Colliander Kungl. svenska Vetenskapsakademiens skrifter 1826-1917, s. XIX. De tre första häftena utkom som andradel i ”Årsberättelser om zoologiens framsteg” för respektive år. Detta framgår av omslagen och serietitelbladen i häftenas början. Carl-Henrik Boheman (1796-1868) var en av tidens mest framstående entomologer. Hans studier av insekterna avbröts inte av den militära karriären som han inledde 1813. När Fries 1837-38 vistades i Bohuslän förestod Boheman intendentsbefattningen vid Riksmuseet och 1841 kallades han till professor för museets entomologiska samlingar. Han utgav dessa årsberättelser för åren 1840-56 som en del i Vetenskapsakademiens storstilade projekt att genom årliga redogörelser berätta om utvecklingen inom alla dess vetenskapsgrenar. Peter Fredrik Wahlberg (1800-77), som fått ett av häftena dedicerat till sig, var professor i naturalhistoria vid Karolinska institutet. Han skrev en rad entomologiska uppsatser.

Sthlm, C. Deleen, 1820. 8:o. 40 s. & 1 litograferad plansch & 5 grav. plr, varav 1 delvis handkolorerad. Brunt hklbd från slutet av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg. Inlagan med tydliga bruksspår och lätt solkig, åtminstone i början. Fuktfläckar förekommer, bl.a. från titelbladet till s. 8 i nedre hörnet, på s. 17-20 och 29-32 i nedre marginalen. Gamla lagningar på den inledande planschen och de två sista planscherna. Med C. M. Carlanders exlibris. Från Ericsberg. Allt som utkom. Den kolorerade planschen 2 är ett grovt skämt med Atterboms fatala rim ”Der jorden en enda omätlig tulpan uppglödgas i vällust av solens sultan” ur diktsviten ”Blommorna” i ”Poetisk kalender för 1812”. Planschen visar en gul tulpan ovanpå ett grått jordklot. På tulpanen står Moder Svea med blågul hjälmbuske. Verket är indelat i sex kapitel med varsin tillhörande plansch. Kapitel 1 är ”Salig Dumboms och redactörernes porträtter efter naturen”. Kapitel 2 handlar om Atterboms nämnda tulpan. Kapitel 3 är ”Vinter-scen i Stockholm” där planschen visar en hästkärra där man just tappat latrintunnan i gatan. Kapitel 4 och 5 är P. Nordquists ”Min lefnads-skuta”. Kapitel 6 ”Glasögonen” har en plansch som visar soldater utanför slottet, varav fyra har glasögon.

Uppsala, Reg. academiæ typographi, 1820. 8:o. (2),IV,262 + 179 + 102 s. + MARKLIN, GABR. Ad catalogum disputationum in academiis et gymnasiis Sveciæ Lidenianum. Supplementa addidit. Uppsala, Reg. academiæ typographi, 1820. 8:o. (2),117 s. Ngt nött med trevligt opappbd med brunmarmorerad rygg och trasig röd titeletikett. Gula stänkdekorerade pärmsidor. Ryggen blekt och med en ytlig längsgående spricka. Ouppskuren. Sporadiska smärre sotfläckar. En pappersförlust i nedre hörnet på s. 39 i del III. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1212-13. Den avslutande delen är ett supplement till Lidéns ”Catalogus disputationum” 1778-80. Marklins första fortsättning på Lidéns avhandlingsbibliografi täcker tiden 1778-1819 och är fortfarande standardverket på sitt område. Gabriel Marklin (1777-1857) var entomolog och adjunkt vid Vetenskapssocieteten samt skicklig boksamlare. Han intresserade sig främst för naturvetenskaplig litteratur och svenska akademiska avhandlingar. Hans huvudsamling på det sistnämnda området uppgick till 23000 avhandlingar och den förvärvades av Kungliga biblioteket redan under hans livstid.

Uppsala, 1927. 161,(1 blank,1) s. Med inklistrade illustrationer i texten. Titelsidan och dedikationsbladet tryckta i rött och svart. Rödbrunt halvmarokängbd med upphöjda bind, blind- och guldornerad rygg, marmorerade pärmpapper med gulddekorlinjer, övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade (Hedberg). Omslaget medbundet. Ryggen något blekt och med skrapmärken på ett par av de upphöjda binden. Tryckt i 25 numrerade exemplar, varav detta är nummer 2, tryckt för Ruben G:son Berg. Innehåller uppsatserna ”Svenskt i ’Blätter für literarische Unterhaltung’ 1827-1845” av Ruben G:son Berg, ”De äldsta trycklistorna från Göteborg” av Gustaf Clemensson, ”Bokbindare i Jönköping 1672-1900” av Arvid Hedberg, ”Linné och Patriotiska sällskapet” av Johan Markus Hulth och ”Ur A. O. Rhyzelii självbiografi i Linköpings stiftsbibliotek” av Gustaf Odencrants. Den sistnämnda avslutas med genealogiska tabeller över Rhyzelius släkt.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind och svartpressade linjer vid binden. Stänkta snitt. Skada i rygghuvudet med cirka en cm avrivet skinn. Svart fläck efter etikett i översta fältet. Pärmarna med något skavt marmorerat pärmpapper och lätt fuktbuckliga. Försättsblad urrivet. Enstaka lager- och småfläckar. Återkommande fuktrand i övre hörnet fram till s. 88. Några småfläckar på s. 27. Tryckåret 1747 tillskrivet med bläck på titelbladet. Samtida numrering ”244” på främre pärmens insida, och därunder namnteckning för C. Burenstam. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiska historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok. Diplomaten och historikern Carl Burenstam (1829-1907) skrev följande i ett brev till C. M. Carlander om sitt bibliotek på Tjälvesta 1897: ”Böckerna här äro till allra största delen samlade af mig, ej mer än 2,376 voll. efter sista räkningen år 1895; f.n. kan man nog säga i rundt tal 2,400 hufvudsakligen i historiska, bibliografiska och litterärhistoriska ämnen”.

(Sthlm, Generalstabens litografiska anstalt, 1869). 4:o. (1 blankt,47) blad. Med kolorerade initialer. + (KLEMMING. G. E.) Om Vita b. Catharinæ. [=rubrik]. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1869. 4:o. 11,(1) s. Ljusbrunt oskinnbd med upphöjda bind och blindpressad pastischdekor på pärmarna. Snitten endast putsade och det övre i huvudsak ouppskuret. Ryggen ngt blekt och lätt nött samt med smärre fläckar. Pärmarna med vertikal fuktrand närmast ryggen. Från Ericsberg. Bibliographia Klemmingiana s. 19. Jämför Collijn Sveriges bibliografi intill år 1600 I, s. 53-69. Faksimiltryck i 85 exemplar av biografin över Birgittas dotter Katarina. Originalet trycktes enligt Collijn i Stockholm av Bartholomaeus Ghotan 1487 och är idag bara känt i två kompletta exemplar och några fragment. Originalbandet är komponerat av G. E. Klemming. Det lilla texthäftet är ett särtryck med egen paginering ur Klemmings ”Ur en antecknares samlingar” s. 92-104.

Sthlm, (1896)-1904. (4),VII,(3),467,(1) + (6),412 + (8),413-850,(1) + (2),666,(1) + (8),432 + (8),433-989,(1),XCVIII s. & plr. Sex något nötta ljusbruna hfrbd med upphöjda bind och röda titel och deltiteletiketter, marmorerade pärmpapper, dito snitt och medbundna omslag (Norrköpings bokbinderi). Ryggarna fläckiga. Med Hjalmar Lundgrens guldpräglade pärmexlibris och graverade exlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 2613. Tryckt i en upplaga om 400 exemplar. Första upplagan utkom i tre volymer 1889-94. Arbetet som beskriver offentliga bibliotek, lånebibliotek och privata boksamlingar i Sverige från medeltid till 1900 avslutas med en förteckning över svenska bokbindare genom tiderna. I verket återfinns också många biografiska uppgifter rörande bibliotekarier, boksamlare och bokbindare. Carlanders insats för den svenska bokhistorien är svår att överskatta och även om en mängd uppgifter saknas eller är ofullständiga är ”Svenska bibliotek och ex-libris” ett mycket användbart uppslagsverk och fortfarande det bokhistoriska standardverket rörande Sverige. Hjalmar Lundgren (1880-1953) var chef för Norrköpings bibliotek och konstmuseum samt själv stor boksamlare.

Falun, J. F. Åkerblom, 1845. Folio. (3) s. i sex spalter. Häftad i samtida nött marmorerat pappomslag. Främre pärmen loss. Enstaka småfläckar på kartorna. Första bladen med marginalrevor. Textbladen med fuktränder. Exemplar med enbart svensk text.

Lund, 1795. 8:o. 102,(2 blanka) s. Tagen ur band. Oskuren endast lätt putsad inlaga. Några enstaka små lagerfläckar. Fint ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 54. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 422. En andra upplaga utkom i Strängnäs 1834. ”Ett av den store skaldens mest sällsynta arbeten” enligt Du Rietz.

Paris, imprimerie de Dondey-Dupré, 1824. 8:o. XVI,240 s. Häftad och oskuren i tryckt gråpappomslag. Ryggen nött. Omslaget med vikta hörn, och det bakre med några revor. Enstaka lagerfläckar i marginalerna. Reva i övre marginalen på s. 171-72. Med P. O. Liljevalchs namnteckning daterad Paris 1843 på främre omslaget. Bra ex. Verket omtrycktes 1836 i del I av den efter författarens död utgivna samlingsvolymen ”Hygiène publique”. Alexandre Parent du Châtelet (1790-1836) var läkare och verksam i Paris. Han är mest känd för sitt stora verk om prostitutionen i Paris, vilket utkom postumt 1836. I förordet till ”Essai sur les cloaques”, som beskriver Paris avloppssystem och dess funktion, skriver Parent du Châtelet att han besökt alla platser han beskriver i texten: ”j’ai surmonté sans hésiter la répugnance et les dangers inséparables de pareilles recherches [...]. J’ai fait tout ce que doit faire un homme jaloux de découvrir la vérité, et de jeter quelque lumière sur un sujet obscur”. Peter Olof Liljevalch (1807-77) var läkare och från 1844 livmedicus hos kungafamiljen. Under åren 1842-45 företog han en vetenskaplig resa till Paris bekostad av allmänna medel och det var vid detta tillfälle som föreliggande skrift förvärvades. Liljevalch var en stor bok- och handskriftssamlare. Hans bibliotek såldes på auktion 1877. När de europeiska storstäderna växte i snabb takt under 1800-talet uppstod ett akut behov av fungerande avloppssystem och i Paris byggdes så småningom ca 200 mil kloakledningar under staden. I Sverige påbörjades byggandet av ett avloppssystem i Göteborg först 1866 och i Stockholm 1868.

Sthlm, H. A. respektive A. J. Nordström, 1797-1801. 8:o. (2),102 + (2),182 + (2),107 + (2),157,(1) + (2),176,(4) + (4),138,(2) + (2),205,(1) + (2),188,(1) + (2),190 + (2),89,(4) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (4),135,(1) + (2),116,(1) + (2),157 + (2),120 + (2),151,(1 blank,10) + (2 blanka,2),215 + (2),131,(5) s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar tryckt tabell + (4),207 + (2),183,(1) + (2),218 + (2),144,(4) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (6),449,(1) s. & 2 utvikbara tryckta tabeller & 3 utvikbara grav. plr. Fem lite nötta samtida hfrbd. Volym I i lätt nött med guldornerad rygg, beige titeletikett och oval nummerskylt infälld i grönt fält samt stänkta snitt. Volymerna III-V i snarlika men ljusare band. Volym II i avvikande band med guldornerad rygg, beige titel- och deletikett samt fläck upptill på ryggen. I volym II bortskrapad namnteckning och några små bläckfläckar på snittet. Detta band är uppenbarligen kompletterat senare; i band I finns en anteckning att häfte 14-18 saknas i sviten (vilket alltså inte längre stämmer). Inlagorna med enstaka fläckar. Kartan i häfte 27-28 med liten reva vid infästningen. Ej helt enhetlig men ändå acceptabel svit. 1 utvikbar tabell saknas i femte årgången. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 330 b. Samtliga nummer ovanligt nog i första upplagan. Föregicks av Adlersparres ”Läsning för landtmän” 1795-96. Ryktbar tidskrift där innehållet är en blandning av vitterhet, lanthushållning, ekonomi, juridik, filosofi och politik. Den lär ha kallats ”Läsning i brännbara ämnen” i samtiden. Bland medarbetarna fanns Adlerbeth, Franzén, Gyllenborg, Järta, Oxenstierna och Leopold, som var den flitigaste bidragsgivaren. Här finns texter av och om Kant, Gibbon, De Lolme och inte minst Adam Smith, som genom denna tidskrift blev bekant för den svenska allmänheten. Sammanlagt finns nio översatta texter av Smith i tidskriften. Utförligt och illustrerat med en karta presenteras Maclean och hans omdaningsarbeten på Svaneholm.

Sthlm, L. Salvius, 1755. 8:o. (14),66 s. + BERGIUS, PETER JONAS. Försök til de uti Swerige gångbara sjukdomars utrönande, för år 1755. Efter de till kongl. Colleg. medicum af provincial medicis insände berättelser och egna i Stockholms stad gjorda rön och anmärkningar, til det allmännas tjenst, upsatt. Sthlm, L. Salvius, 1756. 8:o. (8),120 s. + BERGIUS, PETER JONAS. Försök til de uti Swerige gångbara sjukdomars utrönande för år 1756. Efter de till kongl. Colleg. medicum af provincial medicis insände berättelser och egna i Stockholms stad gjorda rön och anmärkningar, til det allmännas tjenst, upsatt. Sthlm, L. Salvius, 1758. 8:o. (4),92 s. Trevligt mörkbrunt stänkdekorerat pappbd med benvit titeletikett (Johanna Röjgård). Gamla stänkta snitt. Det första arbetet är tämligen lagerfläckigt i början och till viss del även mot slutet. Enstaka obetydliga fläckar för övrigt. Allt som utkom. Genom Collegium medicums försorg samlades vid 1700-talets mitt ett rikt material in från landets provinsialläkare rörande olika farsoter och deras härjningar. Från 1755 och ett par år framåt sammanställdes dessa uppgifter av Peter Jonas Bergius i denna serie, senare gjorde kollegiets tryckta riksdagsrelationer samma tjänst. Bland de rapporterande provinsialläkarna märks bland andra Johan Haartman, Lars Gumælius, Nils Retzius, Johan Gustaf Wahlbom, Sven Brodd och Johan Otto Hagström, men även Nils Rosén von Rosenstein bidrog med information. Abraham Bäck har skrivit ett efterord i första arbetet och Johan Haartman en avslutande text i andra arbetet.

London, J. Childs and son, 1870. 8:o. Extra illustrerat titelblad,X,479,(1) s. & 9 plr. Grönt oklbd med guldpräglad rygg och blindpressade ramverk och pärmdekorationer. Små obetydliga nötningar i ytterfalsarna. Häftningen har professionellt förstärkts, vilket inte syns. Ett litet hål i övre marginalen på s. 339 och en mindre reva på s. 441, även den i den övre marginalen. Bra ex. Bring Itineraria svecana 802. Utgavs i svensk översättning 1871 under titeln ”Svenska allmogens plägseder”. Om svenska bröllopsseder, jultraditioner, folktro och -lekar, midsommarfirande, skolväsen och samhällsordning. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Redan på 1850-talet hade L gjort omfattande anteckningar kring folktraditioner om årshögtider, folktro m m, som han först 1870 lät gå till tryckning under titeln Peasant life in Sweden. Trots titeln återges även traditioner ur andra samhällsklasser än böndernas t ex flera sagotexter. Han redogör dessutom i korthet för bl a skolväsendet, krigsmakten och rättsväsendet. I boken relaterar L egna erfarenheter och ger ymnigt med uppgifter ur bl a olika topografiska verk. Arbetet mötte emellertid inte ett lika positivt gensvar som hans jakt- och fiskeskildringar. Man menade att L:s beskrivning i flera avseenden var föråldrad. Inte minst gällde det L:s kritiska synpunkter på domstolsväsendet som var ’mer än lovligt antikverade’ (Harald Wieselgren).” Llewellyn Lloyd (1792-1876) var född i London där fadern var bankir och när han kom till Sverige 1823 medförde han förutom sin äventyrslusta och jaktpassion även en tjock plånbok. Han hade inspirerats av kapten Brookes reseskildringar från Skandinavien och det sägs att Lloyd ”som järnfilspånet till magneten” genast drogs till den tidens mest berömda björnjägare, överjägmästaren i Värmland, Herman Falk. Lloyds upplevelser i slutet av 1820-talet resulterade i ”Field sports of the north of Europe” som på svenska fick namnet ”Jagt-nöjen i Sverige och Norrige”. Lloyd besökte under sina jakter bl.a. Värmland och Dalarna. Trots sin bakgrund var Lloyd säkert bättre lämpad för ett skogsmannaliv än för societetslivet i Stockholm, där han var föga uppskattad. Fritz von Dardel, som illustrerade flera av Lloyds böcker, beskriver honom så här 1873: ”Frånsett sin specialitet som björnjägare är denne engelsman för övrigt en bra ledsam typ. Det språk han talar, en blandning av svenska och engelska, de onödiga frågor han gör utan att någonsin vänta på svar, förarga och trötta även den välvilligaste åhörare. Karlen är dessutom ogrannlaga och saknar takt.”