Søgningsresultat

Sthlm, H. A. Nordström, (1815)-16. 8:o. 530 + 574,(2) s. Två fina samtida pappbd med rikt guldornerade röda ryggar och gröna titel- samt gröna och runda röda deltiteletiketter i glättad papp. Gröna pärmpapper och gula snitt. Ryggarna lätt solkiga och spricka i ytterfalsen på frampärmen till del II. Pärmarna med några fuktfläckar. Några blad i del II med svaga fuktfläckar i övre marginalen. Bortskuret nedre hörn i del II på s. 503. Bra ex. Graesse III:201. Brunet III:23. Arbetet är en etymologisk studie av termerna ”ljus” och ”syn” i götiskan och dess paralleller i en rad europeiska och asiatiska språk. Hallenberg, som vid denna tid var upptagen av religionshistoriska spekulationer, ansåg att termerna vittnade om forntida solkulter och Lindroth skriver apropå verket: ”man känner sig försatt till Stiernhielms och Rudbecks dagar, det är delvis samma metod och samma handgrepp”. ”Disquisitio de nominibus” är det enda som trycktes av Hallenbergs stora etymologiska lexikon, som i övrigt endast nådde handskriftsstadiet. Bondsonen Jonas Hallenberg (1748-1834) var riksantikvarie och Vitterhetsakademiens sekreterare samt en av de första svenskar som studerade sanskrit.

Köpenhamn, A. F. Stein, 1786. Stor 4:o. (8),XVI,(4),256,(35) s. Samtida ljusbrunt svartstänkt skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och brun titeletikett. Helt guldsnitt. Pärmarna av spegelbandstyp med ramtryck i guld och blindpressade ramverk med fält i olika färger och inplacerade guldtryckta blomsterstämplar. Främre ytterfalsen med en mindre maskskada upptill. Frampärmen lätt nött och med några bläckstänk. En längre mycket ytlig skrapning på bakpärmen. Vackert inre pärmpapper med röd och svart dekor. Ericsbergs biblioteks exlibris. Fiske Icelandic collection s. 441. Bibliotheca danica I:1084. Jón Ólafsson (1731-1811) var isländsk filolog och författare. Bland hans övriga skrifter märks ”Syntagma historico-ecclesisticum de baptismo” (1770).

Uppsala, 1916-20. (6),367,(2) + (6),510,(1) s. & plr. Två fina men nötta och blekta ljusbruna marmorerade och lackade hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och mörkröda titeletiketter (Hedberg). Övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade. Omslagen medbundna. Ryggarna med några repor och smärre fläckar, bland annat på ena titeletiketten. Med Per Hiertas namnteckning. Bibliofilupplagan tryckt i 200 numrerade exemplar, varav detta är nr 22. Den enklare avhandlingsupplagan saknar planscher. Ett bokhistoriskt standardverk om det systematiska tagandet av böcker och bibliotek som krigsbyten i Sveriges krig under stormaktstiden. Områden som drabbades var Baltikum, Böhmen, Danmark, Polen och Tyskland. I Per Hiertas fina bibliotek ingick självfallet en del krigsbytesvolymer.

Skara, A. Kiellberg, 1709. 8:o. (72),817,(31) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida hårt nött och mörknat pergamentband med handskriven ryggtitel. Falsarna spruckna och bokblocket delvis loss från pärmarna. För- och eftersättsblad saknas. Något lös i häftningen. Titelbladet solkat och fläckat samt med marginalanteckningar. Återkommande fuktfläckar i marginalerna. Mängder med samtida anteckningar och understrykningar i marginaler och text fram till s. 660 och i registret på slutet. Med Otto Ottonius (?) namnteckning daterad 1748 på titelbladet. På pärmens insida Sven Månssons Billstens namnteckning från 1850-talet, Karl Torins namnteckning, stpl från Quidings antikvariat och G. O. Adelborgs kollationeringsanteckning samt blyertsanteckning ”Dagsnäs” med Bertil Ekbergs hand. Ett tidigt Skaratryck. Variant med prisuppgiften ”2 1/2. caroliner” på titelsidan. Nya upplagor utkom 1729-30 och 1772. Med tryckt dedikation till barn och barnbarn. Ett förord undertecknat av Sven Bierchenius och Magnus Detterberg är daterat ”Skara/ then 3 october, åhr 1708 tå then stora jordbäfningen i Westergiötland skedde”. De många samtida marginalanteckningarna är så gott som samtliga på latin och är litteraturhänvisningar och kommentarer till texten. På s. 101 återfinns emellertid en liten vers i marginalen till den tryckta texten ”Nappa/ nappa knappenål / lychtas med en silfwerskål / stulit bröd wel smakar.” Den handskrivna versen lyder: ”Ach! Ach! Nej! / Jag giör det ei: / ty Gud förböd mig det!” I det avslutande registret är i marginalen inskriven en bön som inleds: ”O! Gud med tin nåde - på jämnan bahn mig föhr”. Sven Månsson Billsten (1797-1870-talet) var född i Skåne och bomullsvävaregesäll. Han sålde i början av 1870-talet sin böcker till bokauktionskommissarie Claes Gartz och en del fanns bland de böcker som denne sålde 1894. Dessa uppgifter kommer från Carlander som sedan nämner att Billsten hade ovanan att klippa ut vapensköldar ur heraldiska gravyrverk och klistra in som ett slags exlibris i sina böcker. Detta hade förvillat Carlander som tagit upp några av dessa vapensköldar som exempel på olika exlibris i första upplagan av ”Svenska bibliotek och ex-libris”. På Carlanders fråga svarade Gartz: ”Billsten gick på bokauktionerna i slutet av 1860-talet, såg ut som en halfbonde, men hade bra reda på böcker”. Han är ett mycket ovanligt exempel på en samlare av äldre böcker som tillhörde arbetarklassen. Såldes 1930 i Björck & Börjessons stora raritetskatalog 250 för 10 kr.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1781. 8:o. Grav. titelblad,(47,1 blank),302,(2) s. Hårt nött samtida hfrbd med upphöjda bind och spår av brun titeletikett. Ryggens ytskinn till stor del avskavt liksom titeletiketten och binden. Hårt avnötta pärmkanter och stötta pärmhörn. Enstaka spridda småfläckar. Huvuddelen av texten interfolierad med skrivblad, vilka har många intressanta samtida anteckningar på svenska och latin, ofta med hänvisningar till Bergman och Kirwan. Även några mindre anteckningar och kemiska tecken i marginalerna. Första sidföljden har dessutom några marginalanteckningar på svenska. På frampärmens insida en samtida latinsk lista över sjutton ämnen och deras kemiska symboler och den något senare namnteckningen E. O. Kullberg. Titelbladet är graverat av J. Snack. Det sista opaginerade bladet består av rättelser och bokannonser. Första upplagan, som utkom 1758, inledde enligt Sten Lindroth ”det nya skedet i mineralogins historia”. Boken översattes till tyska, franska, engelska, ryska och italienska.

Stockholm, Central-tryckeriet, 1880-82. 638,(1),XII s. & planscher. Nio häften. Omslagen med riss och nötta ryggar. Det tredje häftet med pappersförlust på främre omslaget. Några av de bakre omslagen med småfläckar. Sista häftet nött och nästan isär i häftningen. Zetterlund I:14. Originalutgåvan i den form den först såldes. Det sista häftesomslagets baksida gör reklam för originalpärmarna till verket. På andra omslag görs reklam för både ”Röda rummet” och ”Gillets hemlighet”. Häftesomslagen bär den otympliga titeln: ”Gamla Stockholm. Dess gator, gränder och torg; folkklasser, typer, personnager, original; dess folknöjen och förlustelseställen; sedvänjor vid högtider och fester; olyckor, eldsvådor, farsoter, tumult; korporationer, skrån, gillen, ordnar; ungdom, dess lekar och skollif; polis, bevakning, belysning; vidare ordlista öfver Stockholms-målet med bångmål, visor, skrock, gåtor; och till slut gatans flora och fauna. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor framletade, samlade och utgifna af Claes Lundin och August Strindberg.” Detta, det första större kulturhistoriska verk som Strindberg skrev, har liknats vid en förstudie till hans stora ”Svenska folket”. Det var från början tänkt att Strindberg skulle skriva arbetet själv men uppgiften visade sig honom övermäktig och Claes Lundin kallades in som medhjälpare. Denne kom sedermera att i själva verket skriva merparten av boken. De två författarna hade inte samma åsikter om hur arbetet skulle bedrivas, Strindberg ville skriva underhållande, Lundin var mer grundlig. Lundin gav några år senare ut även ”Nya Stockholm”, denna gång helt utan Strindbergs inblandning.

Amsterdam, chez Arkstée & Merkur, 1767. 12:o. (4),170,(2 blanka) + (4),188 s. Samtida marmorerat skinnbd med mycket rikt guldornerad rygg, röd titeletikett i marokäng och röda snitt. Enkelt blindlinjerat ramverk på pärmarna och blindpressad kantdekor. Den ngt nötta ryggen med skada upptill och ett minimalt maskhål nedtill. Samtida anteckningar på baksidan av försättsbladet. En del fläckar förorsakade av stearin eller vax, i del I i yttermarginalen på s. 83 och i texten på s. 119-20 samt i del II i yttermarginalen på s. 86 och 151-52 samt i texten på s. 157. Med Karl XIII:s guldpräglade pärmexlibris. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken nr 13, figur 239. Även Lovisa Ulrika ägde ett exemplar av boken. Verket är ett originalarbete på franska och inte en översättning från engelskan som titeln vill påskina. Däremot översattes det till engelska under annan titel, vilken år 1800 kom att återöversättas till franska!

Sthlm, C. F. Marquard, 1802. 8:o. 84 s. Nära samtida glättat grönmarmorerat pappbd utan titel. Ryggen något blekt och obetydligt stött upptill. Bra endast lätt putsad inlaga med några enstaka lagerfläckar. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Fint ex. från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5709. Wingborg Litteratur om Dalarna 9611. Sandqvist Litteratur om svenska industriföretag 2831. Älvdalens porfyrverk grundades 1788 och driften upphörde 1889. Porfyrverket var i kungafamiljens ägo 1818-56 och den vulkaniska bergarten användes främst till prydnads- och nyttoföremål, byggnadsdetaljer och gravstenar. Peter Jacob Hjelm (1746-1813) var kemist och mineralog samt föreståndare för Bergskollegiets kemiska laboratorium. Han hade hand om försäljningen av produkter från porfyrverket från 1797 och blev senare även styrelseledamot i bolaget.

Sthlm, C. F. Marquard, 1802. 8:o. 84 s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Oskuren. Omslagets rygg blekt och med revor. Obetydliga lagerfläckar. Bra ex. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5709. Wingborg Litteratur om Dalarna 9611. Sandqvist Litteratur om svenska industriföretag 2831. Älvdalens porfyrverk grundades 1788 och driften upphörde 1889. Porfyrverket var i kungafamiljens ägo 1818-56 och den vulkaniska bergarten användes främst till prydnads- och nyttoföremål, byggnadsdetaljer och gravstenar. Peter Jacob Hjelm (1746-1813) var kemist och mineralog samt föreståndare för Bergskollegiets kemiska laboratorium. Han hade hand om försäljningen av produkter från porfyrverket från 1797 och blev senare även styrelseledamot i bolaget.

Sthlm, 1884. (2),CX,(2),340 s. & 2 porträtt. Elegant lackat och marmorerat hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och röd titeletikett samt marmorerade snitt (Hedberg). Ryggen något nött och torr samt flammig. Med ytliga nötningar i ytterfalsarna. Med Sten och Britta Westerbergs exlibris. Från Beatelund. Sandqvist Litteratur om svenska industriföretag 42. Henriksson Litteratur om Alingsåsbygden Q 185. Enligt uppgift tryckt i 150 exemplar. Alingsås manufakturverk grundades 1724 av Jonas Alströmer, som också lyckades knyta flera inflytelserika personer till projektet, bland annat Gyllenborg, Tessin och Höpken. Företaget fick betydande förmåner vid 1726-27 års riksdag samt beviljades frikostiga lån ur den nystartade Manufakturfonden. Under följande riksdagar understöddes textilverket med tillverkningspremier, tullförhöjningar och införselförbud. Verkets omsättning fördubblades under de första 20 åren. Med hattpartiets fall 1765-66 drogs dock privilegierna in. Manufakturverket förde sedan en tynande tillvaro tills det slutligen lades ned 1847.

(Sthlm, 1776). Stor tvärfolio. Ettbladstryck. Vikt. Beskuren nedtill i vänstra yttermarginalen. Lite lagerfläcklad och bruntonad. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 497, nr 2. Utmaningsskrift daterad Ekolsund i augusti 1776 riktad till brodern Karl (XIII) rörande det tornerspel som samma år skulle hållas ”vid fältplatsen”. Med luckor i texten där datumet var tänkt att ifyllas. Även de tomma vapensköldarna vid medundertecknarnas namn var möjligen tänkta att ifyllas (Arvid Stenbock, Axel Fersen, Fredric Horn, Axel Oxenstierna, Carl Ehrensvärd och Adolf Fredrik Munck).

Uppsala, J. Edman, 1772. 8:o. Front,XVIII,411 s. & 7 utvikbara grav. plr. + BERGMAN, TORBERN. Physisk beskrifning öfver jord-klotet, på Cosmographiska sällskapets vägnar författad. Andra uplagan, tilökt och förbätrad. I-II. Uppsala, J. Edman, 1773-74. 8:o. Front,XVIII,470 s. & 4 utvikbara grav. plr + (2),528,(1),532-35,(1) s. & 3 utvikbara grav. plr. + INSULIN, STEPHAN. Verlds-beskrifningens III:dje del om folkslagens seder och lynne. På Cosmographiska sällskapets åstundan författad. Strängnäs, L. A. Collin, 1772. 8:o. Front,(10),438 s. Fyra samtida ganska nötta skinnbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, röda titeletiketter och delvis infärgade deltitelfält. Röda snitt. Dubbla ramtryck i guld på pärmarna. Nötta falsar. Spricka överst i främre falsen på andra volymen och nedtill i bakre falsen på tredje volymen. Småskador i rygghuvudena förutom på första volymen. Liten ytskada i skinnet på första volymens frampärm. Enstaka fläckar. Namnteckning J. N. Hård på försättsbladen och med Nils C. Bonde av Björnös exlibris. Trevlig svit om än något medfaren till det yttre. Moström 88 för Bergman. Komplett uppsättning av Cosmographiska sällskapets ”Werlds beskrifning” med de fina av Årre graverade frontespiserna. Bland planscherna återfinns bland annat en liten karta över Lofoten och en ”Utsickt af den så kallade Jättevägen i Irland”. Mallet hade 1762 anonymt publicerat ”Kort beskrifning om globers nytta och bruk”, ett resultat av hans samarbete med gravören Anders Åkerman, tillverkare av de första svenska globerna. Första arbetet i denna svit är en fullständigt omarbetad version av denna. Bergmans arbete utkom första gången 1766 i en volym, men är mycket utökad i andra upplagan och enligt Sten Lindroth ”ett mästerverk” och ”med viss rätt har den betraktats som den första moderna fysiska geografin över huvud”. Den översattes till danska, tyska och ryska. Den mångsidiga Torbern Bergman, mest känd som kemist, var en av Cosmographiska sällskapets stiftare. Insulins arbete är inte bara en etnografisk beskrivning av världen utan beskriver även de olika ländernas politiska geografi.

Stockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri, 1927. 80 s. Häftad och lätt nött. Bra ex. Första upplagan, som drogs in och makulerades av författaren. Om de olika upplagorna av denna bok skriver Gustaf-Otto Adelborg att ”Conradson, som var till ytterlighet självkritisk och noga övervägde varje faktum, ord och formulering, tyckte emellertid, att denna första upplaga hade vissa brister, och lät inom kort draga in den i och för makulering. En andra ’ny, översedd och något tillökad upplaga’, omfattande 90 sidor trycktes 1928, men makulerades omedelbart. Mot slutet av 1928 trycktes så (i 500 ex.) ’ny, översedd och ytterligare tillökad upplaga’, som med sina 110 sidor tillsvidare blev den slutgiltiga.” Boken är en moraliserande genomgång av djurs egenskaper. Framförallt behandlas katten, som beskrivs med ett oreserverat äckel och ett till det psykotiska gränsande hat. ”Hur den ser ut! En blandning av sliskighet och rovlystnad, ett ohyggligare uttryck än den vilda mordlusten. [...] Ett inställsamt, sliskigt pinoredskap [...] en blick med endast ondskans liv. Hur lömsk den ter sig.” ”Hur vederstygglig den är skapad. Vilken vidrig eld i ögonen, de brinna, där den färdas tyst som en skugga”. ”Och vad är det för slags känsloliv som trivs med katten? Det är för lågt känsloliv.” En av sina få tillskyndare fann boken i ovan nämnda Adelborg, själv katthatare av rang. Han skrev långt och välvilligt om boken i ”Social-demokraten” 1927, och sedan ännu längre när den tredje upplagan kommit ut, en artikel som publicerades först i hans bok ”Redogörelser och utredningar” 1952. ”Man behöver inte läsa många rader i den skrift, som här refereras till”, menar Adelborg där, ”för att finna, hur fri från fördomar dess författare är, hur höjd över fåfänga spekulationer och blöt sentimentalitet. Författaren är saklig utan att vara torr, han är skarpsinnig och tydlig, men tillika så uppenbart varmhjärtad och så livlig, frisk och naturlig i sin skildringskonst, att framställningen blir sällsynt gripande och övertygande.” Adelborgs djupa sympati för Conradssons bok kom också att leda till en slutgiltig brytning mellan honom och kattägaren Vilhelm Ekelund. ”Det är egentligen blott två svenska moderna författare som djupt fängslat mig” skriver han i ”BLM” 1952, ”Vilhelm Ekelund och Ivar Conradson. Redan från början skattade jag dock Conradson högre [...]. Det stod genast klart för mig, att detta var en märklig skrift, av största betydelse för en klar, rättvis uppfattning av livets fenomen”. Adelborg sände boken och sin recension till Ekelund och ansåg sig ”ha all rätt att vänta, att han skulle tydligt visa sig förstå och erkänna vad boken gällde och betydde.” Istället skickade Ekelund en månad senare en kort lustifikation. ”En förolämpning utan gräns” enligt Adelborg, och därmed var bollen satt i rullning som skulle leda till slutet för deras vänskap.

London, 1788. 8:o. XVI,(4),536 + (4),563,(1 blank,4) s. Två samtida marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter och gröna deletiketter. Vackert marmorerade snitt. Ryggarna lite blekta och den första volymen med några nötningar på binden, Första volymens bakre pärm blekt i överkanten. Ställvis lätt lagerfläckiga inlagor med enstaka lite starkare fläckar. Gammal hyllmarkering ”C 25” i bläck på försättsbladen. Fin svit från Ericsberg. Första upplagan. La Salles första större arbete, i vilket han presenterar sin teori om universums balans utifrån de motstridiga krafterna utvidgning och sammandragning. Antoine de La Salle (1754-1829) var filosof och vetenskapsman som efter studier i hydrografi tjänstgjorde i flottan och besökte platser som Newfoundland, Indien och Kina. Han återvände till sin födelsestad Paris 1780 där han sedan författade ett antal filosofiska verk innan han blev tvungen att gå i exil i Rom under franska revolutionen. Han återvände senare till Paris och dog i stor fattigdom.

Paris, chez Briasson, 1735. 4:o. XIV,389,(2) s. & 1 grav. plansch. Häftad och oskuren i samtida marmorerat omslag. Ryggen defekt. Enstaka fläckar. Reva i titelbladet som snuddar texten men inte på ett störande vis. Bruntonade marginaler på de första bladen. Planschen har en ursprunglig pappersförlust i nedre marginalen. Med anteckning av Johan Gabriel Sack daterad Stockholm den 20 mars 1735 på omslagets insida med prisuppgift från Amsterdam. En annan upplaga av denna översättningsvolym trycktes i Amsterdam samma år. Den bygger huvudsakligen på författarens ”Essay toward a natural history of the earth” John Woodward (1665 eller 1668-1728) var en engelsk geolog, historiker och samlare. Hans namn lever kvar i den professur han lät inrätta i Cambridge, dit han också skänkte sin omfattande samling fossil. Föreliggande bok är en översättning av en essä om jordens geologiska historia. Woodward ansåg att en global översvämning hade stöpt om jordskorpan och orsakat fossilernas spridning över jorden, och att de en gång varit levande växter och djur. Planschen visar jorden i genomskärning med en jordskorpa i fyra lager kring en kärna av vatten. Publikationen innehåller dessutom ett svar på kritik som riktats mot Woodwards teorier samt några smärre utdrag ur brev som stöttar teorin. ”Dictionary of scientific biography” sammanfattar ”His work were widely read and must have done much to stimulate interest in the earth sciences”. Johan Gabriel Sack (1697-1751) var kapten i det militära och senare kansliråd. Han byggde upp biblioteket på det sörmländska godset Bergshammar tillsammans med sin fru Eva Bielke. Sack är begravd i Fogdö kyrka med en epitafium i stenstil författat av vännen Carl Gustaf Tessin. Större delen av biblioteket förvärvades av Björck & Börjesson på 1930-talet.

Uddevalla, S. V. Bagge, 1842 respektive C. G. Malmgren, 1843-45. 8:o. (4),XIX,(1 blank),182,(2) s. & 2 litograferade plr + (5,1 blank),280,(2) s. & 2 litograferade musiknoter på 1 plansch & 2 litograferade plr + (2),503,(6) s. & 2 litograferade plr, varav 1 utvikbar. Med illustrationer i texten. Samtida hfrbd med guldornerad och blindpressad rygg. Ryggen kraftigt blekt. Oskuren och delvis ouppskuren inlaga med enstaka obetydliga lagerfläckar. En del sidor med lite störande spegeltryck, särskilt mot slutet. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 47. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5688. En andra upplaga utkom 1867. Del I utgörs av en allmän beskrivning av Bohusläns natur, historia och sedvänjor, del II-III behandlar de olika socknarnas historia, karaktär och förhållanden. I andra delen återfinns flera träsnitt av hällristningar i texten, bland annat de i Tanum. I tredje delen återfinns ett helsides träsnitt av Bohus fästning på sidan 372. ”Svenskt biografiskt lexikon” understryker arbetets ”spännvidd och detaljrikedom” och kallar det en av klassikerna i svensk topografisk litteratur. Axel Emanuel Holmberg (1817-61) hade verkat som pastorsadjunkt i Bullarens härad och författade flera arbeten och artiklar med anknytning till svensk historia och arkeologi, bland annat ”Skandinaviens hällristningar” (1848).

Stockholm, 1872-75. Rikt illustrerad i texten. Fyra ganska nötta samtida mörkblå hfrbd. Främre pärmen på den första volymen med brytmärke. Återkommande fuktränder och fläckar. Delvis med tidningsbevillningsstämplar. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur II:475. Allt som utkom sånär som på ett ”Profnummer” som utgavs i december 1871. Innehåller följande artiklar av Strindberg: ”Adolf Sjödén” (Ej i Zetterlund*), ”Konstens martyrer” (Zetterlund VI:15), ”Vilhelmina Stålberg” (Ej i Zetterlund), ”Kärlek” (Zetterlund VI:23), ”Något om Darwinism” (Zetterlund VI:28), ”Jonas Lie” (Ej i Zetterlund*), ”Markus Larsson advokat” (Zetterlund VI:33), ”Högsommar” (Ej i Zetterlund). Artiklarna är här förteckande efter en artikel av Torsten Eklund i ”Samlaren” 1930. De artiklar som märkts med * är enligt denne inte helt säkert skrivna av Strindberg. Återkommande artiklar under rubriken ”Teater” (bl.a. Zetterlund VI:39) som har tillskrivits Strindberg har visat sig inte vara författade av honom. Svårigheten att fastställa Strindbergs upphovsmannaskap beror bl.a. på att han själv inte var angelägen om att skylta med sitt brödskriveri. I ett brev till vännen Gustaf Eisen i mars 1872 berättar han om sina antagna artiklar men ber sedan: ”men säg ej någon ting derom – ty jag erkänner ej dessa flyktiga utkast såsom några efterföljare af Den fredlöse – det är blott för att kunna skrifva dramatik jag kastar ut sådant skräp som ger mig bröd under tiden”. Detta förhindrade dock inte att han ansåg sig få dåligt betalt för ”skräpet” och minns i sin självbiografi att efter alla efterforskningar och självstudier som krävts för t.ex. den biografiska artikeln om Wilhelmina Stålberg ”så hade han för hela arbetet femton kronor. Han räknade ut att det per timme var mindre än ett stadsbud hade i inkomst.”

Örebro, N. M. Lindh, 1806-07. 12:o. (8),200,(3) s. & 10 grav. plr + 230,(4) s. & 8 grav. plr + 194,(3) s. & 8 grav. plr + 196,(4) s. & 16 grav. plr. Fyra oskurna volymer i tryckta gräddvita pappomslag, vilka är något solkiga och småfläckiga. Ryggpappen saknas nästan helt på första delen, delvis på andra och tredje delen samt till hälften på fjärde delen. Lösa och ställvis spruckna i häftningen. Inlagan med spridda små solk-, lager- och bläckfläckar. Stark bläckfläck i övre hörnet på de sista tio sidorna i tredje delen. De två registersidorna i fjärde delen med fläckar och fuktrand. Samtida prisuppgift på första delens främre omslag och samtida lite svårtytt bläckmonogram, ”F. N”[?], på frampärmarnas insidor. Trevlig svit komplett med alla planscher. Klingberg Barn- och ungdomslitteratur utgiven i Sverige 1806:5. Med tryckt dedikation till kronprins Gustaf. Det franska originalet hade utkommit 1801-02. En svensk andraupplaga av del I utkom 1837 och av hela verket i två volymer 1839. Gravander (1775-1846), som vid denna tid var docent i numismatik i Uppsala, har ganska grundligt bearbetat Buffons original och anpassat det till svenska förhållanden med tillägg om den inhemska faunan. Dal skriver att han vid översättningen hade hjälp av Thunberg och Afzelius, men ”texten blev ändå ställvis rätt häpnadsväckande”. I presentationen av djurvärlden är värdeomdömen inte ovanliga. Om mandrillen kan man till exempel läsa att den är ”den fulaste och ohyggeligaste af alla apor” och att ”de hafva nästan alltid slemmig näsa och tycker om att slemmen rinner in i munnen”. Gunnar Brusewitz skriver i förordet till Redivivas faksmilutgåva 1978 att det är märkligt ”att utgivaren kostat på verket en helt ny illustrering med inte mindre än 134 gravyrer av de två svenska konstnärerna S. Andersson och C. G. Lundgren. Man sparade alltså inte möda på att göra verket så attraktivt som möjligt och resultatet blev – som synes – ett mycket charmfullt bokkonstverk i empirens anda”. Brusewitz fortsätter: ”I sin romantiska framställning är boken ett mycket tidstypiskt exempel på djurbeskrivningen under empiren. Porträtten är personligt färgade, förmänskligande, känslomässsigt uppfattade och ofta framställda på ett sätt som entydigt uttrycker författarens värderingar. ’Vinklade’ skulle vi kanske säga, med ett modeord”. Brusewitz tycks inte ha haft tillgång till den franska originalupplagan när han skrev sitt förord; han nämner inte att samtliga illustrationer är direkt kopierade från denna. Enda undantaget är silkesfjärilen, som nygraverats.

Moskva, C. Rüdiger und Claudi, 1796-97. Stor 4:o. (8),IV,663 + (2),626 s. Samtida marmorerat skinnbd med oxiderad linjedekor på ryggen och ryskspråkig titeletikett. Gula snitt. Ryggen ganska nött och lite fläckig samt med lite sprickor i titeletiketten. Inlagan med enstaka spridda fläckar. Tryckt på blåtonat papper. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Ordboken förtecknar tyska uppslagsord med förklaringar på ryska och franska. Johann Heym (1769-1821), professor vid högskolan i Moskva, gav ut en rad läroböcker och lexikon. 1831 trycktes på svenska hans ”Tal-öfningar i ryska språket”.

Sthlm, P. A. Norstedt & filii, 1829. 8:o. Grav. porträtt,(2),LXXIV,188 s. & 3 grav. plr, varav 2 utvikbara. Med en grav. titelvinjett. Rödbrunt fint halvmarokängbd från 1900-talets andra hälft (Henning Jensen). Rödstänkta snitt. Ryggen lätt flammig. Ställvisa lagerfläckar i marginalerna. Planschen med gravvården vid s. 1 med diagonala skurar av trycksvärta. De stora botaniska planscherna i slutet något lagerfläckiga. Ur Sven-Erik Sandermann Olsens bibliotek. Krok Bibliotheca botanica suecana 56. Porträttet graverat av Ruckman. Den graverade titelvinjetten avbildar en minnesmedalj över Swartz. Olof Swartz (1760-1818) var Vetenskapsakademiens sekreterare och främst botanist. Som sådan reste han mycket, besökte olika delar av vårt land och samlade under en flera år lång resa växter i Nordamerika och på de Västindiska öarna. Hans många publicerade arbeten rör främst botaniken, men ”Vetenskapsakademiens handlingar” innehåller också några zoologiska uppsatser av honom. Föreliggande arbete utgavs av Johan Emanuel Wikström med biografiska anteckningar av förutom honom själv, även Kurt Sprengel och Carl Adolph Agardh. Dessutom återfinns en bibliografi över Swartz tryckta produktion på sidorna LXII-LXXIV.