Søgningsresultat

Strängnäs, L. A. Collin, 1776. 4:o. 63 s. Elegant halvpergamentbd med röd titeletikett av skinn och rödstänkt övre snitt, övriga snitt oskurna (Hedberg, 1954). Titelbladet har en gammal lagning i nedre yttre hörnet. Avslutas med ett inbundet grått blad med anteckningar av C. M. Carlander. Fint ex. med Gustaf Bernströms exlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3138, som anger F. V. Brannius som katalogens upphovsman. Han var förvisso bibliotekarie vid Strängnäs domkyrkobibliotek, men föddes inte förrän 1780. En annan uppgift har gjort gällande att det var hans far Johan Wilhelm Brannius, kanslist i Riksarkivet, som sammanställde katalogen, men av allt att döma rör det sig i stället om Carl Gustaf Barkman (1725-99). Han är känd för sin latinska grammatik som utkom i flera upplagor. Katalogen förtecknar den krigsbytesrika boksamling som än idag står i domkyrkan i Strängnäs och nästan uteslutande består av böcker tryckta på 1400- och 1500-talen samt de första årtiondena av 1600-talet. På sidorna 57-63 förtecknas biskop Johannes Matthiæs donation. Carlanders medbundna anteckningsblad är ett utdrag ur ”Lärda tidningar” 1750 om biblioteket.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1795. 8:o. (4),223,242-374 s. Ngt nött samtida stänkdekorerat hfrbd med sparsamt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett i glättad papp och stänkta snitt. Gamla noteringar på insidan av främre pärmen. Spår av en liten gammal auktionslapp klistrad på titelbladet. Bra inlaga med sporadiska småfläckar. Med Jac. Lunds namnteckning. Bra ex. Arbetet översattes till tyska och utkom i Leipzig 1798. Hoppet i pagineringen beror på sättarslarv. Anders Jahan Retzius (1742-1821) läste som ung vid Lunds universitet, försörjde sig därefter en tid som apotekare men återvände till universitet och blev professor i naturalhistoria samt ansvarig för den botaniska trädgården. Från 1782 var han också ledamot av Vetenskapsakademien. I ”Försök til mineral-rikets upställning” är mineralerna strikt uppordnade i klasser och ordningar. Systemet hämtades, enligt Lindroth, i huvudsak från Cronstedt, varifrån även titeln är lånad. Arbetet är dock uppdaterat med nyare forskningsrön. Retzius inleder sålunda: ”Åter en handbok i mineralogien, och en handbok hvaruti man hvarken fölgt Bergmans eller Werners plan! Har man icke nog af Kirwans, Succows, Veltheims, Lentz, Emmerlings, utom alla de föregående? Nej säkerligen icke. Jag har dristat öka dessas antal, och blifver visserligen icke den sista”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Retzius ”befäste ett för tiden modernt betraktelsesätt genom att beskriva mineralen med utgångspunkt i deras kemiska sammansättning, inte deras yttre egenskaper”.

Sthlm, Wildiska tryckeriet, 1757. 4:o. (8),48 s. Tagen ur band. En hel del lager- och småfläckar, bland annat på titelbladet. Tilltagande mörktonad fuktfläck i övre marginalen från s. 25 och framåt. Hårt skuren i övre marginalen på s. (5-6) så det snuddar översta textraden och s. 11-12 respektive 19-22 där pagineringen är beskuren. Från Säbylund. Översatt av Carl Michael Bellman och med dedikation såväl som en dikt ställd till hans moder. Den svenska utgåvan är ett sammandrag av von Schweinitz (1600-67) original, redigerat av den 17-åriga översättaren. Arbetet recenserades i februari 1757 i Gjörwells ”Den swenska Mercurius”, vilket gör det sannolikt att översättningen utförts redan 1756. Hyllningen till Catharina Bellman är den äldsta kända tryckta originaldikten av Bellman. Dessutom innehåller en del av betraktelserna avslutande dikter.

(Sthlm), 1801. 4:o. (10) s.,580,579-80,583-1274 spalter,(1) s. + MÖLLER, J. G. P. Tysk och swensk ord-bok. Andra delen. Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, A. J. Nordström, 1802. 4:o. (2) s.,5-1168,1165-462 spalter. Två trevliga samtida mörkbruna stänkdekorerade och alrotsmarmorerade skinnbd med guldornerade ryggar, ljusrosa blekta titel- och grågula deltiteletiketter i glättad papp. Samtliga pärmar med två mindre ovala fält och under dem ett större cirkelformat fält i ljusare alrotsmarmorering samt med pärmbårder och hörnstämplar i blindtryck. Med blåstänkta snitt och vackra kattuntryckta pärmspeglar och försättsblad. Banden etikettsignerade Johan Berggren, Lund. Ryggarna lite solbrända och med smärre nötningar. Första volymen med ett litet maskhål i nedre delen av frampärmens innerfals. Ryggen till andra volymen med små maskhål överst och även några minimala maskhål på pärmarna och i den bakre pärmens ytterfals. Inlagorna bitvis småfläckiga, t.ex. i del I i spalt 509-12, 699, 866-7 och 902-03. En gammal lagning i övre hörn vid spalt 178. Del II med mindre maskhål som på sina håll orsakat bokstavsförluster. Några ytliga maskhål på några få ställen i översta marginalen. Ett litet hål med förlust av någon bokstav i spalt 520. Med Ragnar Bruzelius namnteckning daterad Löderup den 11 november 1842. Hammarsköld Förtekning s. 30. Karlson Bokband och bokbindare i Lund s. 69-73. Sista sidan i första delen med bokreklam. Första upplagan trycktes i Greifswald 1782-85. Del I är utgiven av Kongl. academiska bokhandeln i Uppsala, men enligt förordet tryckt i Stockholm. Tysken J. P. G. Möller (1729-1807) var professor i retorik och historia vid universitetet i Greifswald i svenska Pommern och hans ordbok kännetecknas av sitt rika ordförråd. Trots att Möller i förordet skarpt kritiserar sin föregångare Linds arbete – ”ofullkomligt, otilräckligt och felactigt”, ”författaren synes utom des icke hafwa warit rätt mägtig det tyska språket” – har forskningen visat att Möller i mångt och mycket själv har använt sig av Linds ordbok. I förordet till denna andra upplaga skriver Möller om sin tacksamhet till Tyskland och Sverige: ”Den ena af dessa nationer har jag at tacka för min födelse, den andra för min lycka”. Johan Berggren (1775-1815) är den mest kända och framstående av Lunds bokbindare. Efter hans död drevs rörelsen vidare, först av änkan Elsa Maria Berggren och därefter av son och sonson. I William Karlsons ”Bokband och bokbindare från Lund” på plansch XXXVII upptas två bokband av Berggren med samma karaktäristiska pärmdekor, bestående av cirklar utförda i en ljus alrotsmarmorering mot en mörkare stänkdekorering. Stilmedlet var en del av hans särart och fantasifullhet som bokbandskonstnär. Ragnar Bruzelius (1832-1902) var professor i medicin och kunglig livmedikus. Hans far Magnus Bruzelius (1786-1855) var kyrkoherde i Löderups och Hörups församlingar.

Basel, sumptibus L. Regis, 1642. 8:o. (16),667,(27,2 blanka) s. Boktryckarmärke i träsnitt. Med träsnitt i texten. Något nött stänkdekorerat skinnbd från 1700-talets första hälft med upphöjda bind och svartlinjerad rygg men utan titeletikett. Pärmarna med blindpressade ramverk av spegelbandstyp, vilka har fält av olika färg. Röd- och blåstänkta snitt. Bakpärmen med en lång skrapskada och frampärmen med en lagad mindre skinnreva. Enstaka spridda fläckar. På frampärmens insida spår av gammal auktionslapp. Bibliotheca Reuterholmianas bruna graverade exlibris med datering 1740 i bläck. Från Ericsberg. VD17 23:270321W. Krivatsky A Catalogue of Seventeenth Century Printed Books in the National Library of Medicine 12626. Duveen Bibliotheca alchemica et chemica s. 612 för den troliga första upplagan från 1582. Nya upplagor utkom fram till 1750. Johann Jacob Wecker (1528-86) var en schweizisk läkare och filosof mest berömd för föreliggande arbete vilket är en slags uppslagsbok i genren ”Books of secrets” i sjutton avdelningar över praktiska och teoretiska kunskaper inom främst farmaci och medicin men även rörande ämnen såsom astronomi och kosmetik samt en mängd mer esoteriska och hermetiska kunskaper inom alkemi och trolldom. Det inleds med en förteckning över drygt hundra läkare, filosofer och mystiker ifrån vilka Wecker hämtat upplysningar, inklusive sådana som Nostradamus, Paracelsus och Zarathustra. Bibliotheca Reuterholmiana byggdes upp av landshövdingen Nils Esbjörnsson Reuterholm (1676-1756) och var inriktat på ”teologien, naturalhistorien, oeconomien, historien och politiken” samt bundet ”i en art af engelska band” som dessa. Efter hans död delades samlingarna i fem delar mellan arvingarna, allt enligt Gjörwell. Nils Reuterholm var först landshövding i Dalarna och från 1739 i Närkes och Värmlands län. Han var en tidig mecenat till Carl von Linné och när Vetenskapsakademien grundades 1739 var Reuterholm den första invalda ledamoten efter de sex grundarna.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1772. 8:o. 334 s. Samtida stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind, blindpressad rygglinjering, ljusbrun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Lätt stötta pärmhörn. Inlagan med enstaka förstrykningar i blyerts. Några smärre solkfläckar på s. 83-85 och 118. En samtida namnteckning skriven på bakre pärmens insida. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Trevligt ex. från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8995. Sallander Litteratur om Västergötland 411. Det första separata arbetet om västgötadialekten och enligt ”Svenskt biografiskt lexikon” ”vår första vetenskapliga dialektmonografi” överhuvudtaget. Arbetet inleds med en utförlig grammatisk del som följs av en ordlista på sidorna 81-334. Ordlistan förtecknar de västgötska orden vilka översätts till uppsvenska och latin. Språkforskaren Adolf Noreen (1854-1925) kallar ”Dialectus vestrogothica” ”ett arbete, som ej blott ojämförligt överglänste hela den föregående litteraturen i ämnet både i fråga om utförlighet och vetenskaplig hållning, utan som i båda dessa avseenden först i vår tid blivit överträffat”. Arbetet innehåller även en liten ordlista över västgötaknallarnas månsing. Sven Hof (1703-86) var lektor vid Skara gymnasium och gjorde viktiga insatser inom den svenska språkvetenskapen.

Sthlm, N. Wankijff, 1674-76. (20),1-110,109-524,515-94,(48) + (24),1-16 s.,17-32 blad,33-474,(30) s. Samtida ståtligt men lätt nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg samt mörkröd titeletikett. Röda stänksnitt. Titeletiketten med lite småskavanker. Inlagan något lager- och fuktfläckad samt med smärre revor och hål. Litet hål på s. 296 och lagad reva med obetydlig textförlust på s. 562 i del I samt några lagningar i marginalerna i båda delarna. Lite bruntonad mot slutet av andra delen och de två sista registerbladen uppfodrade i nedre marginalen. På titelbladet namnteckning C. V. Tolstedt [?] och försättsbladet med Wilhelm Thams lilla namnteckning. Med Göteborgs museums biblioteks- och duplettstplr samt Helge Lilliestiernas lilla blå monogramstpl under adlig krona och stplr från Stora Eks bibliotek. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 771 med felaktig kollationering. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2495. Hadorphs bilagor i andra delen är den första utgivna samlingen av svenska historiska urkunder och innehåller handlingar från 1308 till 1523. På grund av slottsbranden 1697, då många av originalhandlingarna gick upp i rök, har dessutom denna del av arbetet fortsatt aktualitet.

Sthlm, sal. H. C. Merckells enka, 1735. 8:o. (4),131,(1) s. Prydligt marmorerat hfrbd med guldlinjerad rygg och röd titeletikett av marokäng (Hedberg, 1964). Stänkta snitt. Bandet med lätt nötta ytterfalsar och obetydligt blekt rygg. Enstaka lagerfläckar och inlagan lite bruntonad. Ur Bengt Bernströms bibliotek. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 326. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stads s. 54. En av Schupps käpphästar var att akademiska avhandlingar skulle skrivas på tyska och inte på latin. Gröndahls förord upptar sidorna 3-36 och innehåller en kronologiskt uppställd genomgång rörande de bränder som drabbat Stockholm mellan 1297 och 1734 samt några exempel på andra förödande bränder i bland annat Troja, St. Petersburg och Uppsala. Dessutom upptas sidorna 130-31 av ett litet supplement som förtecknar ytterligare fem Stockholmsbränder 1713-35.

Sthlm, L. Salvius, 1744. 8:o. (10),68 s. Häftad och insatt i en ny gråpappersryggremsa. Inlagan endast putsad. Enstaka småfläckar. Titelbladet med några små solkfläckar och s. (5-8) med en liten pappersförlust i övermarginalen. En ca fem cm lång reva i yttermarginalen på s. 11-12. Trycktes på tyska i ”Sammlung russischer Geschichte” IV, 1760. Den första viktigare etnografiska skildringen av kalmuckerna. Kalmuckerna är ett mongolfolk vars rike omfattade bl.a. nuvarande Östturkestan och den kinesiska provinsen Sinkiang. Joh. Christ. Schnitscher (1682-1744) var kornett vid Gyllenstiernska dragonerna och hade 1711-15 medföljt den kinesiska ambassadören till Kalmyk Aiuk Khan. Hans berättelse nedskrevs i staden Zaratoff och kopierades av en svensk officer vars avskrift så småningom hamnade i Salvius händer. I Salvius förord anges att arbetet är försett med noter av ”capitein Renat”. Denne är identisk med den svenska styckjunkaren vid artilleriet Johan Renat, som i rysk tjänst blivit tillfångatagen av kalmuckerna: ”denne herrens 17 års wistande ibland calmuckerne har nog warit tilräckeligt, at förwärfwa honom mycken kunskap om deras tilstånd”. Renat, som var av judisk börd och vars föräldrar invandrat till Sverige och övergått till kristendomen, upprättade även några tidiga kartor över Centralasien.

Uppsala, 1928-29. 132,(2),XXVI + 105,(3),XXX s. & 220 plr. Två ståtliga ljusbruna oklbd med guldtryckta titlar på ryggar och frampärmar samt guldpräglade ornament på de främre pärmarna liksom övre guldsnitt, de övriga snitten med råkant (Herzogs, Sthlm). Ryggarna lite mörknade och den andra volymens frampärm med en ljusrand upptill. Med ett bilagt tryckt tackkort från författarna. Bra svit. Tryckt i 100 numrerade exemplar, varav detta är nummer 22. Del I behandlar svenska arbeten och del II utländska. Bortsett från de många planscherna även med illustrationer i texten. Det svenska standardverket om medeltida broderi och vävnad, huvudsakligen för kyrkligt bruk. Ett vackert utarbetat bokverk.

Köpenhamn, S. Popp, 1796-99. 8:o. XXX,(2),336 + (8),346 + 368 + 372 + 352 + (2),XXVI,3-324 s. Sex häften i samtida ngt nötta och lätt fläckade gråpappomslag med tryckta ryggtiteletiketter. Oskurna, del II-VI dessutom ouppskurna. Delvis med svaga fuktränder. I del I är s. 221-24 slarvigt uppskurna med liten pappersförlust i marginalen som följd. Arken Q-Z i tredje respektive fjärde delen förväxlade vid inbindningen! Fin svit! Bibliotheca danica I:1004. Allt som utkom. Översatt av J. Werfel som även skrivit kommentarer och ett översvallande företal i del VI. I detta skriver Werfel om Rousseau: ”Hvo, der vil negte, at han maaskee først om tusinde aar, om verden end imidlertid uafladeligen følger oplysningens bane, vil finde sine jævnlige, den er enten for inbildsk af sin tidsalder eller for inskrænket i begrep til at fatte endog en tusindedeel af hans ord.” Detta exemplar med ett extra gemensamt titelblad för del V-VI, motsvarande titelblad existerar även för del I-II och III-IV.

Sthlm, C. Deleen, 1818. 4:o. (4),37 s. + HÄLLSTRÖM, C. P. Förteckning på de orters geografiska bredd och längd, i Vesterbottens höfdingdöme, som blifvit bestämde genom astronomiske observationer. Sammandragen. Sthlm, C. Delén, 1803. 4:o. 40 s. Trevligt samtida ngt nött grönt pappbd med handskriven oval orangefärgad pappersetikett på främre pärmen med texten: ”Long-der och lat-der.”. Rödstänkta snitt. Ryggen med skador. Fin lagning i nedre hörnet på s. 13 i det första arbetet. Det första arbetet interfolierat och med flera prydliga samtida tillägg och korrigeringar rörande norra Sverige och Norge. Med tillskrift på främre pärmens insida daterad augusti 1819: ”Gåfva af baron S. G. Hermelin till S. P. Nordstedt” och tillägget ”baron Hermelin afled i Stockholm den 4 mars 1820 i dess 76 lefnads år.” Med flera löst bifogade handskrivna blad. På s. 35-37 i det första arbetet återfinns longituder och latituder för orter i Norge, vilka kompletteras med två tätskrivna sidor noteringar. Carl Peter Hällström (1774-1835) var bördig från Ilmola socken i Vasa och har av Ekstrand i ”Svenska lantmätare” kallats ”Sveriges förnämsta kartograf”. Han gjorde en mängd forskningsresor i Sverige och Finland, resor som sammantagna uppskattats till ca 8000 mil. Hällström blev i Bergskollegium bekant med S. G. Hermelin hos vilken han blev informator och som 1797 bekostade Hällströms geografiska ortsbestämningar i Sverige och Finland. Åren 1798-1818 utarbetade Hällström 22 kartor i det Hermelinska kartverket och det var i mångt och mycket Hermelins frikostighet som möjliggjorde Hällströms forskning. Bland de bifogade handskrivna bladen återfinns ett kortare odaterat brev från C. P. Hällström till ”herr ingenieuren Nordstedt” angående Umeås läge, ”Latituder och longituder af ställen i Sverige, Norrige och Finland - utdragit af Hällströms annotationer”, ”Längdbestämmelse af Backen i Brunflo socken i Jemtland” och ett blad med överskriften ”Phaenomenerne som blifvit observerade” som bär Johan Törnstens namn. Det sistnämnda rör observationer gjorda under 1770-talet i Lund, St. Petersburg och Uppsala jämförda med egna observationer gjorda i Backen i Brunflo samt sedan omräknade till Frösöns horisont. Johan Törnsten (1738-96) var extra ordinarie lantmätare i Västernorrlands län. Han bestämde läge och stadsplan för Östersund. Ekstrand nämner att Törnsten genom kungligt brev 1770 fick uppdraget att göra longitudbestämningar i Jämtland genom observationer på Jupiters månar, vilka är antecknade på detta blad.

Kalmar, C. F. Berg & P. Ahlquist, 1822-27. 8:o. (6),VII,(1 blank),3-450,(12) s. & 2 litograferade plr, varav 1 utvikbar + grav. front,298 s. & 14 grav. plr, varav 2 utvikbara + (2),VII,(1 blank),3-272,275-320,(4) s. & 18 grav. plr, varav 4 utvikbara. Sidorna 373-74 och 381-82 i del I är utvikbara tryckta tabeller. Två nötta samtida hfrbd med guldlinjerade ryggar, bruna titeletiketter och ovala nummerskyltar. Gula snitt. Ryggskinnet till del lite naggat överst och del II har några små maskhål i falsarna. Enstaka marginalanteckningar. I del I en reva i yttermarginalen på s. 377 och en längre lagad reva på s. (7) i subskribentförteckningen på slutet. Inlagorna tryckta på blåtonat papper med rätt talrika råkanter. Med Ebba Sjögrens grav. exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6249. De graverade planscherna signerade C. P. Ringberg. Abraham Ahlqvist (1794-1844) var prost på Öland och författade förutom ”Ölands historia och beskrifning” några uppsatser med anknytning till öns historia och natur samt den öländska delen av Löfgrens herdaminne över Kalmar stift. Från 1825 var Ahlqvist ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att föreliggande arbete karaktäriseras av ”en ospard möda att samla alla till buds stående uppgifter, bland vilka aldrig någon detalj utelämnas såsom oväsentlig, samt noggrannhet vid begagnandet av källorna.”

Prag, bei K. Barth, 1803-04. 8:o. Grav. porträtt,(16),323,(5) s. + grav. front,(10),424,(2 blanka) s. Med grav. vinjett på sista sidan. Första delen i ett samtida ngt solkigt pappbd med guldornerad rygg av ljusare korkmarmorerat papper och svart titeletikett samt mörkare marmorerade pärmpapper. Andra delen i ett lätt nött samtida marmorerat skinnbd med guldornerad rygg, röd titeletikett och svart oval nummerskylt. Pärmarna och pärmkanterna med enkel dekorativ guldornering. Båda titelbladen, frontespisen och porträttet, som är på avvikande papper, är ngt lagerfläckiga. Första delen med liten fläck på s. 36 och liten reva på s. 43. Andra delen med liten reva på s. (7). Johann Gottlieb Naumann var hovkapellmästare i Dresden men kallades till Stockholm av Gustav III och stannade där åren 1777-78 och 1782-83. För Kungliga teatern i Stockholm skrev han operorna ”Amphion”, ”Cora och Alonzo” samt ”Gustaf Wasa”. Den sistnämnda med libretto av Kellgren efter idé av Gustav III. Naumanns svenska tid behandlas på s. 10-98 i del II och hans danska uppehåll på s. 99-133.

(London, 1706). Liten 8:o. (24),55 s. Läckert tegelrött marokängryggbd från 1960-talet med rikt guldornerade skinnfalsar och rödstänkta snitt. En del blyertsanteckningar på insidan av pärmarna, i synnerhet den bakre. Titelbladet med en lagad reva i övre marginalen. En del hörn med vikmärken. Med Erik Dals namnteckning och uppgiften att han fått boken 1966 av Bent Juel-Jensen, Oxford. ESTC T225101. Bibliotheca danica I:255. Sannolikt en översättning ur Dells ”Several sermons and discourses” 1652. Med en inledande text ”Til den danske oc norske lutherske menighed, i London i Engeland” på s. (9-24), undertecknad av Meidel och daterad i ”Chelmsford-fengsel” 1706. Norrmannen Meidel hade varit utsänd som luthersk präst till London men kommit i kontakt med kväkarna och så småningom övergått till deras lära. I sitt förord berör han bl.a. anledningarna till att han konverterat och det motstånd han mött bland sina landsmän. Meidel hade bl.a. missionerat för kväkarnas sak i Norge 1702 och uppmuntrat i synnerhet ”gement folk” att emigrera till Pennsylvania, vilket ledde till hans landsförvisning 1703. Meidel hade 1705 översatt ett arbete av William Penn och lät senare utge översättningar av Robert Barclay, samtliga dessa arbeten trycktes i London.

Sthlm, J. C. Holmberg, 1803. 8:o. (32) s. Häftad i samtida något fläckigt gråpappomslag. Ryggen med revor. Spridda lager- och småfläckar. Bra ex. med J. H. af Forselles namnteckning. Marklund Övre Norrland i litteraturen 6962. Första upplagan utkom 1788, tredje, fjärde och femte 1812, 1825 respektive 1844. Förutom hamnar längs norrlandskusten beskrivs även inloppen till Eckerö på Åland, Kristinestad, Gamla Karleby och Brahestad i Österbotten. Jacob Henrik af Forselles (1785-1855) studerade i Åbo och Uppsala samt genomgick bergsexamen 1812 och blev amanuens vid mineralogiska kabinettet 1814, fick bergmästares titel 1816 och utnämndes till bergshauptman i Sala 1817. Han var ledamot av Vetenskapsakademien från 1817 och ledare av de geognostiska undersökningarna i Sverige 1838-55. 1825 deltog han i den kommitté som skulle föreslå åtgärder till bergshanteringens upphjälpande i Norrbotten och gjorde även en resa dit. Han ägde Strömfors bruk i Lindesbergs socken.

Sthlm, J. Merckell, 1751. 8:o. XII,208,(2) s. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind och röd titeletikett i skinn. Stänkta snitt. De nedre pärmhörnen ngt stukade. En del blad med mindre fläckar, t.ex. s. 32-33. Trevligt ex. med A. D. Enanders initialer på titelbladet och med L. F. Rääfs exlibris. Bring Itineraria svecana 162. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 283. Hasselberg Bibliografiska anteckningar rörande Jämtland och Härjedalen s. 110. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 422. Med en rekommendationsskrivelse undertecknad av Pehr Wargentin. Johan Otto Hagström (1716-92) var lärjunge till Linné och provinsialläkare i Östergötland. På det jämtländska prästerskapets begäran om en beskrivning av landskapet valde Linné jämtlänningen Hagström för uppdraget. Denne utarbetade sin beskrivning med Faggots topografiska punktprogram som utgångspunkt och det tidstypiska nationalekonomiska tänkesättet är framträdande i hans detaljrika beskrivning. Adolf Daniel Enander (1751-1820) tillhörde L. F. Rääfs bekantskapskrets i Östergötland och var aktiv medlem i det av Rääf grundade Kinda läsesällskap. Under studietiden i Uppsala hade han bevistat Linnés föreläsningar och hans uppsats om det svenska sillfiskets historia från äldsta tider till Gustav Vasa trycktes i ”Vitterhetsakademiens handlingar” 1802. I ett brev till Adlerbeth berättade Rääf att han och Enander 1813 tillsammans arbetade på en sockenbeskrivning.

Uppsala, H. Curio, 1663. 8:o. (13),270,(1) s. Med Curios boktryckarmärke på titelsidan. Samtida charmigt brunt skinnbd med blank rygg med svagt upphöjda bind. Pärmarna har dubbla blindpressade ramlinjer med en blomma i vardera hörnet och en blomma i mitten. Pärmarna är ett par mm kortare än inlagan i ytterkanten. Ryggen med fläckar. Inlagan med enstaka fläckar. Samtida namnteckning på titelbladet och blyertsanteckning på frampärmens insida av vilken det framgår att boken tillhört Säfstaholmsbiblioteket samt en anteckning att den såldes på Bokauktionskammaren den 10 september 1924. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 682. Rålamb Swedish contributions to classical philology 155. Parallellutgåva på grekiska och latin. Med tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie. Den antika grekiska författaren Palaephatus, om vars identitet det tvistas, söker i detta hans hans enda bevarade arbete bland annat ge rationella förklaringar av antika myter och legender. Emellertid tvingas han ofta till halsbrytande etymologiska spekulationer för att rädda myternas trovärdighet. Martin Brunnerus (1627-79) var professor i grekiska och teologi i Uppsala och förmodligen mest bekant för sin kamp mot samtidens häxförföljelser. Sten Lindroth skriver i ”Svensk lärdomshistoria” att boken är ”en samling nöjsamma småstycken om kentaurer, hesperider, heroer och gudinnor - med utmärkta noter”. Brunnerus ”förbättrade texten med nya läsarter, hämtade från en handskrift, som hans kollega, orientalisten Christian Ravius fört med sig från Konstantinopel”.

Göteborg, J. E. Kallmeyer, 1739. 4:o. (8),231,(5) s. & 4 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Något nött samtida skinnbd med upphöjda bind som är markerade med blindpressade bårder. Stänkta snitt. Ryggen skadad upptill, binden ganska nötta och pärmarna bågnade. Bra inlaga som endast har några enstaka obetydliga fläckar. Kartan har några smärre brunfläckar i nedre vänstra hörnet och planscherna är alla ganska bruntonade. Planschen vid s. 46 har en gammal lagning in över plåtkanten, men utanför bild. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 527. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 2. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0650. Med hyllningsdikter av E. Poppelman, E. Wall och A. D. Leenberg. Några av planscherna är signerade Gudmund Svensson (1687-1744). Ett kapitel behandlar stadens handel och bland annat Ostindiska kompaniet. Eric Cederbourg (död 1758) var rådman i Göteborg.

Sthlm, 1998. XVI,829 + X,885 + X,796 + X,782 + X,791 + X,777 + X,797 + X,842 + X,789 s. Med vapenavbildningar i texten. + SZABAD, CARL. Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor ursprungligen utgivna av Gustaf Elgenstierna. I-II. Falköping, 2008. 686 + (4),687-1362 s. Elva lätt nötta ljusblå oklbd. Det första arbetet är en faksimilupplaga utgiven av Sveriges släktforskarförbund. Originalupplagan utkom 1925-36. Detta personhistoriska standardverk beskriver ingående de introducerade adliga ätterna och deras medlemmar från Abrahamsson till Östner. Avslutas med ett lika omfattande som användbart personregister över alla i verket omnämnda personer som inte är födda inom de beskrivna ätterna, både ingifta och förfäder. De rättelser och tillägg som Elgenstierna placerade i sista delen av sitt verk är här inarbetade bland övriga rättelser och tillägg i de båda supplementvolymerna.

Sthlm, P. Momma, 1743. 8:o. 144 s. & 1 utvikbar grav. karta. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind och guldornerad rygg utan plats för titeletikett. Stänkta snitt. Revor upptill i båda falsarna med små skinnförluster där. Lite nötta pärmkanter och bakpärmen med liten skada ytterst. Lätt bruntonad och med enstaka fläckar, t.ex. en fläck i nedre marginalen på s. 46. Ljusbrun fuktrand i ryggmarginalen på s. 11-19. Kartan är praktiskt fäst vid sista bladet, lätt lagerfläckig och med en marginalreva vid infästningen. And. C. Arrhéns samtida namnteckning. Bra ex. Bring Itineraria svecana 146. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 401. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 284. Carli Ångermanlands bibliografi 1119. Marklund Övre Norrland i litteraturen 4234. Kartan ritades av Sam. Heusler och graverades av Carl Bergquist. Arvid Ehrenmalm (1720-45) blev redan 1740 notarie vid Vetenskapsakademien. På akademiens program stod bland annat att understödja resor i Sverige för att kartlägga landets tillgångar. Ehrenmalms resa var den första som företogs i detta syfte och på akademiens bekostnad. En av de pådrivande krafterna var Jacob Faggot, som även undertecknat den tryckta rekommendationsskrivelsen på titelbladets baksida. Med på resan var även C. W. Cederhielm, en av Vetenskapsakademiens stiftare och tillika Ehrenmalms kusin. Reseskildringen översattes senare både till tyska, franska och engelska.