Søgningsresultat

Berlin, G. Reimer, 1821. 8:o. LXXVIII,290 s. Häftad och oskuren i samtida lite solkigt gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Omslagets rygg nött och med revor. De första 32 sidorna delvis lösa i häftningen. Ngn enstaka småfläck, men fin inlaga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Sembdner Kleist-Bibliographie 33. Första utgåvan av Kleists efterlämnade otryckta skrifter. Tiecks omfattande förord är en viktig källa till Kleists biografi.

London, T. Childe, 1720. 8:o. VIII,111 s. & 8 utvikbara grav. plr. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind och sparsamt blinddekorerad rygg. Stänkta snitt. Maskhål i övre marginalen på titelbladet. Bring Itineraria svecana 116. Andra upplagan utkom 1727. Innehåller i huvudsak uppgifter om Sveriges mineralogi och bergsbruk. Författaren besökte bland annat Skåne, Småland, Trollhättan och Bergslagen.

Sthlm, förr detta Grefingska tryck., 1772. 8:o. (8),120 s. Fint stänkdekorerat pappbd med guldtryckt titeletikett i nötbrun oasis (Hannah Morrissey, osignerat). Gamla stänkta snitt. Enstaka lager- och småfläckar. Årtalet 1766 skrivet i bläck på titelbladet. Lite gammalt bläckkludd vid slutvinjetten på sista sidan. Bra ex. Du Rietz Bibliotheca Polynesiana 157. En upplaga trycktes även i Uppsala samma år. Utgiven på bokhandlaren D. Segerdahls förlag. Översatt av Daniel Djurberg och med flera fotnoter av denne. Han har även författat ett förord i vilket han översatt ”en berättelse om patagonske jättarne, efter den underrättelse, som en annan officerare på commendeuren Byrons skepp meddelt”. De tidiga upptäcksresandena i Patagonien hade beskrivit landets invånare som jättelika; Byrons något mera nyktra iakttagelser bidrog till att förpassa de patagoniska jättarna till myternas värld. John Byron (1723-86) var kapten på skeppet Dolphin och passade på sin världsomsegling bland annat på att hävda engelsk överhöghet över Falklandsöarna. Han var farfar till författaren George Gordon Byron.

Sthlm, C. Delén, 1813. 8:o. (8),85 s. Med boktryckarens spegelmonogram på titelsidan. Häftad och oskuren med synligt bindgarn och skadad samtida ryggremsa av gråpapper. Lätt fläckigt titelblad med understruket författarnamn. Sista bladet delvis loss, vikt och med en reva vid ryggen. Stpl från ett bibliotekl i finska Jyväskylä och dess utgallringsstpl på titelbladets baksida. Lonchamp L’œuvre imprimé de madame Germaine de Staël 108. Första upplagan. Med tryckt dedikation till kronprinsen Karl (XIV) Johan. Vid mitten av 1700-talet hade både Voltaire och Rousseau argumenterat för individens rätt att ta sitt eget liv och gått till angrepp mot samtidens officiella fördömande av självmordet. David Hume anslöt sig till de radikala leden med sin ”Essay on suicide” 1783, där han hävdade att självmord inte kunde vara ett brott mot den egna personen, då ingen människa skulle ta sitt liv om det fortfarande var värt att leva. Madame de Staël vände sig mot dessa idéer i denna skrift, som skrevs 1810, genom att hävda att då människan i huvudsak utvecklades genom smärta och motgångar förhindrade självmordet människans utveckling. de Staël, som hade varit gift med den svenske ambassadören i Paris, befann sig i landsflykt och vistades i Sverige mellan september 1812 och juni 1813. Arbetet utkom under hennes vistelse i Stockholm.

”Londini Scanorum” [men sannolikt Amsterdam], ”sumtibus authoris”, 1682. 4:o. (10),565,(1 blank,32) s. Samtida pergamentbd med handskriven ryggtitel och ”duplet” i bläck på frampärmen. Rödstänkta snitt. Enstaka småfläckar på bandet och stor svag fuktfläck på bakpärmen. Enstaka fläckar. Två små maskhål i nedre hörnet från titelbladet fram till s. 98, därefter har endast den ena masken orkat gnaga vidare fram till s. 234. Några blad med oskuren nedermarginal. Fint ex. från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. STCN 036345679. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 16.85. Detta är den tredje, omarbetade och utvidgade, upplagan av detta kontroversiella arbete om polygami. Den första tryckes i Danmark och omfattade 96 sidor, den andra 174 sidor. Båda dessa upplagor dömdes att brännas. Tryckorten för denna upplaga är omdebatterad, några attribuerar den till Lund, men fler till Amsterdam med stöd av vissa av stiltyperna och de typografiska vinjetterna. Den tyska prästen Johann Lyser (1631-84) förde en livslång kamp för att polygami skulle tillåtas och till och med upphöjas till norm i samhället då han ansåg det vara i enlighet med bibelns lära. För dessa tankar tvingades han föra en irrande tillvaro runt om i Europa till sin död. Under en tid vistades Lyser i Danmark, men utvisades av Christian V med hot om dödsstraff om han återvände och hans skrifter brändes av Köpenhamns bödel – vid bokbål som detta var tanken att bödelns stigma skulle smitta av sig på den brända skriften. Intressant nog besökte Lyser även Sverige, vilket framgår av ett utslag i Stockholms rådhus 1679, då Lyser anklagades för att ”här i staden utspridt en förargelig skrift de Polygamia”. Stockholms rådhus dom blev densamma som den danska: ”i anseende til sakens grofhet och den farliga efterfölgd som harpå tima torde, haft fog honom med lifs-straff belägga; dock emedan han sig på det högsta bedyrar, aldrig hafwa haft i sinnet höga öfwerheten offendera, altså pröfwar rätten skäligt, det bör han landet förwisas, och ofwanberörde hans förargeliga scriptum offenteligen på torget i hans åsyn af skarprättaren förbrännas” (avtryckt i del IV av Loenboms ”Handlingar til konung Carl XI:tes historia”, sidorna 167-71).

Sthlm, sal. Wankijfs änckia, 1694. 4:o. (24) s. + MERRET, CHRISTOPHER. Engländaren Christopher Merrets beskrifning om pottaske-siuderiet, med Joh. Kunckels anmärkningar; innehållande sättet at siuda och calcinera pottaskan på wisza orter i Tyskland och annorstädes efter kongl. maj:ts och riksens Commercie-collegii befalning till almän nytta af tyskan öfwersatt åhr 1742. Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1742). 4:o. (20) s. & 1 grav. plansch. + DUHRE, ANDERS GABRIEL. Utdrag af Anders Gabriel Duhres oeconomiske tractat, kallad Sweriges högsta wälstånd, hwarutinnan sammanhanget så wäl som sakens höga wigt och angelägenhet/ til alla wälsinte patrioters widare ompröfwande/ warder kort och tydeligen å daga lagd. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1738. 4:o. (4),76 s. + Thens stormächtigeste och höghborne herres och konungz/ her Gustaf Adolfs/ Sweiges/ Göthes och Wendes konungz/ storförstes til Finland/ hertigs uthi Estland och Carelen/ herres uthöfwer Ingermannaland/ konungzlige breff på the jorde-godzen och kyrckiotijenderna/ som k. m:tt til Upsala konglige academia nådigst gifwit hafwer. Uppsala, E. Matzson, 1624. 4:o. (16) s. Med ett träsnitt på titelsidan. Hfrbd från mitten av 1700-talet med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och stänkta snitt. Ryggen lite blekt. Första arbetet något lagerfläckigt och det sista snävt skuret i nedre marginalen på titelbladet med förlust av delar av tryckåret. Från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 392 och Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 982 för det första arbetet. En upplaga i oktav och en tysk översättning utkom även. Den som tog sig an Hiärnes frågor på allvar hade många timmars arbete framför sig. Svaren samlades i ”Den korta anledningen/ til åthskillige malm och bergarters/ mineraliers och jordeslags &c. efterspörjande och angifwande/ beswarad och förklarad” som utgavs 1702-06. Anders Gabriel Duhre (omkring 1680-1739) var bland annat privatlärare i matematik och en tidig företrädare för utilitarismen i Sverige. Mot slutet av sitt liv ägnade han sig åt att sammanställa sina tankar om ekonomin. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”som obotlig optimist och sangviniker fortsatte D. att bygga allt större luftslott. Hans 1738 utgivna ’Sweriges högsta wälmåga etc.’ upptog på nytt förslag till en Oeconomisk societet på ett fantastiskt och förfluget sätt. Denna societet skulle vara ett ämbetsverk, som å kronans vägnar drev all näring i landet – en utopi, som i viss mån återspeglar platonska idéer och förebådar modern kommunism. Societetens ledamöter (151 föreståndare, 302 medhjälpare, 60 övermästare och 5000 pådrivare) borde vara gudfruktiga män, som ej finge äga fast egendom. När D:s naiva förslag, dedicerat till ständerna 1738, avvisades i riksdagens justitiedeputation 13 mars 1739 anmäldes, att D. med döden avgått”. Warmholtz 9152 för det sista arbetet. I syfte att stärka bildningen i riket och göra landets enda universitet självförsörjande donerade Gustav II Adolf en mängd gods i Uppland och Västmanland till Uppsala universitet. Den årliga avkastningen var vid denna tid 10350 daler till vilka tillkom kyrkotiondena från åtta socknar. Dessa medel finansierade huvuddelen av universitetets verksamhet långt in på 1800-talet och fortfarande är denna donation en viktig inkomstkälla för universitetet.

Linköping, C. Günter, 1644. 4:o. (62),604 s. Titeln inom typografisk ram. Samtida mycket skadat och solkigt pergamentbd med blåstänkta snitt. Stora bortrivna bitar av ryggens pergament. På frampärmen har pergamentet släppt upptill. Bakpärmen saknar den yttre hälften av pergamentet med pappärmen väl synlig. Båda innerfalsarna med sprickor och maskangrepp. Inlagan är i betydligt bättre skick än vad bokens yttre låter ana och har endast spridda fläckar och enstaka små marginalnoteringar i bläck. Erratalistan i slutet är överkorsad och rättelserna införda i texten. I titelbladets nedre marginal ägaranteckning av Gudmund Laurentius [?] daterad Linköping den 20 juni 1645. Bortklippt namnteckning nedtill på ett av försättsbladen och strax bredvid namnteckning Friderich Chourlingh [?]. På bakpärmens insida anonym förvärvsanteckning daterad Stockholm den 22 maj 1728. Collijn Svensk biobliografi 1600-talet 159. Predikningar nedtecknade av Melchior Neukirchen och översatta till svenska av Arvidus Olavi Scheningensis (1609-1663). På arken a-c i början finns också ”Jesu Christi lefwernes historia” av Claudius Botvidi (1573-1646). Med lång tryckt dedikation av Olavi till ”fröken Christina Augusta” och fjorton andra högättade kvinnor, bland dem Ebba Brahe, följt av ett hyllningsepigram på latin av Samuel Enander. Martin Chemnitz (1522-86) var född i Brandenburg och utbildade sig först till vävare, varefter han under en tid hjälpte till i familjens klädeshandel. Han påbörjade därefter universitetsstudier i Frankfurt an der Oder och när han av ekonomiska skäl fick avbryta dessa försörjde han sig som lärare. 1545 började han studera i Wittenberg under Martin Luther, vars föreläsningar han enligt egen utsago inte uppmärksammade tillräckligt, och Philipp Melanchthon, vilken blev hans första teologiska läromästare. Efter en tids studier vid universitetet i Königsberg fick han en tjänst som hovbibliotekarie hos hertig Albert av Preussen och därmed också tillgång till vad som ansågs vara ett av dåtidens finaste bibliotek. Chemnitz bibehöll samtidigt vänskapen med Melanchthon och flyttade 1553 tillbaka till Wittenberg där han från 1554 blev medlem av universitetsfakulteten. Han prästvigdes samma år och fick sedan anställning som medhjälpare åt superintendenten i Braunschweig, vars tjänst han övertog 1567 och bibehöll livet ut. Chemnitz var drivande i genomförandet av reformationen i Braunschweig-Wolfenbüttel och även ledande i arbetet bakom Konkordieboken 1580 - den enande bekännelsetext som de flesta reformerade tyska kyrkorna ställde sig bakom. Han var även ett av de främsta namnen i den polemiska stridslinjen gentemot katolicismen och motreformationen, framförallt genom sina stora undersökning i fyra delar (1565-73) om kyrkomötet i Trient. Teologiskt anses Chemnitz tankegångar utgöra en övergång mellan reformationens ursprungliga inriktning och den kommande lutherska ortodoxin. Chemnitz sonson Bogislaus Philipp von Chemnitz (1605-78) skulle senare hamna i Sverige där han 1644 blev rikshistoriograf. Fredricus Chourling (1659-1708) var verksam som präst i Linköpings stift.

Göteborg, S. Norberg, 1817-19. 8:o. XII,614,(2 blanka),615-27 + XIV,(2),384,375-470 + (4),476 s. Tre eleganta välbevarade bruna halvmarokängbd med upphöjda bind och gulddekorerade ryggar (Hedberg, 1943). Övre brunstänkta snitt, annars endast lätt putsade inlagor. Fyra små revlagningar i yttermarginalen på de första sidorna i del I. Enstaka småfläckar. Ställvis med något fler marginalfläckar, t.ex. i mitten av del II. Fin svit ur Bengt Bernströms bibliotek. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5789. Granlund Litteratur om Halland 2173. Krok Svensk botanisk litteratur 1 för kapitlet ”Hallands flora” i del I på sidorna 386-404, vilket bygger på anteckningar av P. Osbeck och L. Montin. Med de ovanliga sista sidorna 615-27 i första delen. Andra delen har ett företal av N. H. Sjöborg. Prosten och skriftställaren Sven Peter Bexell (1775-1864) var bland annat ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Den beskrivning över Halland, som han 1817–19 utgav, vilar utom på omfattande litteraturstudier på material, som insamlats under resor i landskapet; bl.a. anlitade B. kyrko- och stadsarkiven samt Aschebergska papperen. Fornlämningarna äro utförligt beskrivna efter ett av N. H. Sjöborg framlagt schema”.

Sthlm, H. A. Nordström, 1808. Stor folio i tvärformat. (1) s. & 1 färgtryckt och handkolorerad grav. plansch som är tänkt att delas upp i två, numrerade 1 och 2. Oskuret ex. som är vikt en gång och lite nött i vecket. Planschen är ovikt. Plansch 1 är nygraverad och plansch 2 omgraverad jämfört med planscherna i författarens ”Kopporna kunna utrotas” från 1802.

Strängnäs, Z. Brockenius, 1669. 8:o. A8-T8 = (304) s. + [TERSERUS, JOHANNES ELIA. Förklaring öfwer catechismum, eller the sex wår christlige läras hufwudstycken. Thet wyrdiga ministerio vthi Åboo stifft til ähra och tiänst förfärdigat, och til en lijten nyåhrs gåfwo förährat. Åbo, P. Hansonius, 1662]. 8:o. A8-M8,N2,O8-Z8,Aa8-Kk8 = (516) s. Samtida mörkbrunt karduansbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och stänkta snitt. Blindpressade ramverk på pärmarna med hörn- och mittstämplar. Sannolikt är för- och eftersättsblad, liksom pärmarnas innerspeglar förnyade kring år 1800. Guldlinjerna på ryggen är troligen tillagda kanske 100 år senare. Enstaka småfläckar. Första arbetet med den gamla bläckinskriften ”In Christo Wivo”, bakom vilken kanske en ägare med samma begynnelsebokstäver döljer sig. Inledningen till det andra arbetet med en del marginalanteckningar och understrykningar och blad P1 med ett bortrivet nedre hörn. Med A. H. Stenholms namnteckning daterad den 16 oktober 1815. Andra arbetet saknar titelblad. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 227 respektive 917-18. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 16.65 respektive 16.54. Terserus i varianten där andra bladet i N-arket är omtryckt samt tredje och fjärde bladet i samma ark borttagna. N-arket omfattade i ursprungsversionen endast fyra blad. Båda dessa katekeser förbjöds och har länge varit begärliga samlarobjekt. Emporagrius är dock lika vanlig som Terserus är sällsynt. Titelbladet saknas oftast till den senare. Det första arbetet förbjöds av änkedrottning Hedvig Eleonora eftersom författaren i förklaringen av det tionde budet räknat hustrun till mannens lösöre: ”thet är hans löösören/ eller rörlige egendom/ ehwad nampn han hafwer/ aff hwilken hustrun är thet förnämsta stycket”. Om det andra arbetet skriver ”Biografiskt lexikon över Finland”: ”ett av katekesens mål var att minska motsättningen mellan lutherdom och kalvinism så att övergången till den lutherska läran skulle kunna ske smidigt. Metoden baserade sig på den Helmstedtska teologins princip att skilja oförytterliga och mindre oförytterliga trossatser från varandra. Terserus mål var alltså inte en synkretistisk union av den typ som förfäktades av Johannes Matthiae. Biskopen framlade delar av katekesen till diskussion redan innan den blev färdig i december 1662”. Terserus (1605-78) anklagades för att katekesen inte var lutherskt renlärig och den förbjöds samtidigt som han förlorade sin biskopstjänst i Åbo 1664.

Sthlm, Stolpiska tryckeriet, 1783. 8:o. 182 + 164 s. Med dekorativa träsnittsillustrationer efter varje kapitel. Hårt nött samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Nött rygg med helt sprucken främre ytterfals, vilken dock håller ihop bra. Spridda fläckar, främst i första delen. Blyertsförstrykningar på s. 76-87 i andra delen. Det gemensamma huvudtitelbladet daterat 1782 saknas som ofta. Bibliotheca Walleriana 20043. Arbetet har tidigare tillskrivits både brodern August Nordenskiöld och Peter Fredell. ”Oneiromantien” – av grekiska ”oneiros”, dröm, och ”manteia”, spådom – är utformad som ett drömlexikon, vars innehåll Kellgren lär ha beskrivit som ”lutter swedenborgianism”. Harry Lenhammar har i ”Tolerans och bekännelsetvång” behandlat ”Oneiromantien”, som i själva verket var ett försök att kringgå censuren för att sprida swedenborgianismens tankar i en tid då originalarbeten av Swedenborg var omöjliga att trycka i Sverige. Carl Fredrik Nordenskiöld arbetade med boken på Drottningholm under våren 1782 och brodern August Nordenskiöld bidrog med att författa två artiklar och några tillägg. Arbetets syfte framgår bland annat av de för en drömbok något annorlunda uppslagsorden, till exempel ”Föras från naturs-ljuset”, ”Försyn” och ”Tiden”. Antalet tryckta exemplar var 1000. Arbetet väckte uppmärksamhet i samtiden och blev några år senare slagträ i debatten mellan Kellgren och swedenborgarna. En andra utgåva utannonserades i nr 45 av ”Swensk litteratur-tidning” 1814 och trycktes enligt SWIM kraftigt förkortad samma år i Karlskrona hos F. G. Bagge. Carl-Michael Edenborg skriver att arbetet ”at first sight appears to be merely a handbook of dream interpretation. A closer reading reveals that the brothers in their joint volume communicated their swedenborgian ideas and presented relatively advanced esoteric knowledge in areas such as numerology, magic, Kabbalah, and alchemy. Parts of the book were based on Dom Pernety’s Les fables égyptiennes et grecques dévoilées (1758), could be interpreted as a sort of swedenborgian correspondence system”.

Newcastle, S. Hodgson, R. Beilby, & T. Bewick, 1790. 8vo. VIII,456 pp. With 200 wood-engraved figures of quadrupeds, 103 wood-engraved tailpieces and 1 wood-engraved figure in text. Almost uncut in modern brown morocco-backed marbled boards, spine tooled and lettered in gilt, top edge gilt, a blank leaf, probably being a blank front cover, preserved. Small specks at lower part of spine. Light browning and some soiling throughout, with more prominent stain affecting pp. 427-436. Outer margins of pp. 9, 148 and 149 with later paper repairs, lower margin of p. 149 also repaired with neat repair to vertical tear affecting a couple of letters, two further neat repairs to vertical tears at pp. 61 and 163. Tear at upper margin of p. 60 not affecting text, large nick with loss to outer margin of p. 122, and lower margin of p. 135 excised. Old annotation in pencil on the blank front cover. With the bookplate of Gunnar Brusewitz and his signature in ink. Despite faults an appealing large copy. Nissen Die zoologische Buchillustration 315. Tattersfield Thomas Bewick 1.1. Roscoe Thomas Bewick a bibliography raisonné 1b, variant B. Thomas Bewick’s beautifully illustrated study of the mammals of the world, which revealed his considerable skills as an engraver for the first time, and ultimately led to a renaissance in wood engraved illustration. Though never formally taught, Bewick (1753-1828) showed a talent for drawing from an early age. In 1767, when he was 14, he was apprenticed to Ralph Beilby, an engraver in Newcastle whose name appears in the imprint of the present work together with Bewick’s. In 1775 Bewick received a premium from the Royal Society for the Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce and became a partner in Beilby’s workshop in the following year. ”A General History of Quadrupeds” was his first publication and appeared in 1790. In this ambitious work, over 250 mammals of the world are described, of which over 200 are illustrated, ranging from cats to bats, and lions to seals. It is particularly strong on domestic and local animals and Bewick had acquired an intimate knowledge of their habits during his constant excursions into the countryside as a devoted naturalist and ornithologist. Whilst renowned for the skill and accuracy of the depictions, it is the inclusion of a further 103 humorous tailpiece vignettes that helped to seal the work’s enduring popularity and success. By the late 18th century, the woodblock was the poor relation to steel or copper engravings. Bewick, unlike his predecessors, would carve in harder woods, notably boxwood, against the grain, using fine tools normally favoured by metal engravers. This proved to be far superior, and in so doing Bewick revolutionised the printing of illustrations using wood and brought the medium back to life and popularity. Bewick’s teacher Ralph Beilby (1744-1817) was an English engraver, working chiefly on silver and copper. The texts for Bewick’s ”A General History of Quadrupeds” (1790) and ”History of British Birds: Land Birds” (1797) were drafted by Beilby and revised by Bewick. Both works proved immensely popular and went through numerous editions and variants. The present copy does not have the watermark ”TW” at p. 328. The fly on p. 176 faces right, and the opossum on p. 376 is not labelled (indexed as Opossum of New South Wales; and subsequently called the Squirrel-opossum in the second edition) which accounts for the ”wrong” catchword on p. 375. The annotation on the blank cover paper tells us that Bewick had the opportunity to show his skills as an illustrator to the Grand Duke Nicholas of Russia when he visited Newcastle on the 14th of December 1816.

Sthlm, 1867-84. (4),995,(1) + (4),996 s. + Svensk bok-katalog för åren 1866–1895. Sthlm, 1878-1900. (8),331 + (8),437,(2) s. & medbunden rättelselapp + (8),520 s. Fem mörkbruna hfrbd där Linnströms två tjocka volymer har upphöjda bind, guldornerade ryggar, marmorerade pärmpapper, röda snitt och första främre respektive sista bakre häftesomslagen medbundna (Hedberg) och Svensk bok-katalog med guld- och blindornerade ryggar, marmorerade pärmpapper och stänkta snitt. Omslagen till 1876-1885 respektivel 1886-1895 medbundna. Samtliga band med visst bruksslitage, ryggen till Svensk bok-katalog 1866-1875 lite mer nött och den sista volymen med en liten spricka nedtill i bakre ytterfalsen. Några småfläckar. Markeringar och anteckningar med blyerts, enstaka med bläck och s. 84-85 i Svensk bok-katalog 1876-85 missfärgade av bilagt tidningsurklipp. Med Johannes Rudbecks guldpräglade vapenstämpel på ryggarna på de fem volymerna och dennes namnteckning i de fyra första volymerna samt Bengt Åhléns exlibris i samtliga. Alla delarna tillhör upplagorna tryckta på bättre papper. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 140 för Linnström och 143-45 för de tre första volymerna av ”Svensk bok-katalog”. Bland redaktörerna för ”Svensk bok-katalog” märks Carl Broberg, Arvid Thelin och Alfred Victorin. Denna Sveriges nationalbibliografi utkom i tryckt form för perioden 1830-1985.

Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (16),144,143-74,177-327,(9) s. + SCHEFFERUS, JOHANNES. De antiquorum torquibus. Syntagma. Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (4),62 s. Fint samtida pergamentband med handskriven ryggtitel och pärmar med blindpressad ramlinje. Stänkta snitt. Delvis lätt bruntonad. Små rostfläckar på s. 61, 64 och 104. Oskuren yttermarginal på s. 289-96. Äldre bibliotekssignum på frampärmens insida. På frampärmen de svartpressade initialerna ”BFVL”. Titelbladets baksida med en gammal vapenstpl med initialerna ”BFHVL” överst. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 329 respektive 825. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1585, noten, för det andra arbetet. Emund Gripenhielm (1622-75) hette Figrelius innan han adlades 1660. Han utnämndes efter en lång bildningsresa i Europa till professor i historia vid Uppsala universitet 1650 och blev riksråd 1673. Han var dessutom Karl XI:s lärare. Föreliggande verk behandlar den romerska skulpturen och är Sveriges första tryckta konstvetenskapliga arbete. Enligt Sten Lindroth är den ”typisk för genren, imponerande främst som lärdomsprov. Figrelius har gått igenom hela den tillgängliga antika litteraturen, textställen från grekiska och romerska författare flödar, också inskriftsmaterial använder han. Här stod allt att inhämta i ämnet, systematiskt ordnat: de olika slagen av romersk skulptur, hur guda- och kejsarbilder dyrkades, vilka enskilda personer som hedrades med statyer och formella ting om känslornas uttryck i höjda händer (gestuosa manus). Utblickar ges mot Grekland och Orienten, religionshistoriska problem antyds. Plinius var en guldgruva, liksom Strabon, Suetonius och Plutarchos; bara sporadiskt öppnar Figrelius diskussion med moderna forskare. Fastän den antika skulpturen för tidens klassicism framstod som högsta norm, undviker han estetiska värderingar”. Schefferus arbete behandlar ”de gamles halsringar” enligt Lindroth.

(1845?). 7,2 x 10,5 cm. (1) s. Spår av tidigare montering i hörnen på den blanka baksidan. Jacob Seib (1812-83) var daguerreotypist i Frankfurt am Main. Han är känd för sina fina porträtt av Arthur Schopenhauer och de porträttdaguerreotypier han tog av många av medlemmarna i Frankfurterparlamentet 1848-49. Den 25 juni 1845 annonserar han i ”Frankfurter Ober-Post-Amts-Zeitung” om sitt nya ”Daguerreotyp-Cabinet” på Bockenheimer strasse. 1852 var han verksam på Hochstrasse i Frankfurt.

Sthlm, H. A. respektive A. J. Nordström, 1797-1801. 8:o. (4),102 + (2),182 + (2),107 + (2),157,(1) + (2),176,(4) + (4),138,(2) + (2),205,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),188,(1) + (2),190 + (2),89,(4) + (4),135,(1) + (2),116,(1) + (2),157 + (2),120 + (2),151 s. & 1 utvikbar grav. karta + (2),215 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),131,(5),(10) + (2),207 + (2),183,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),218 + (2),144,(4) + (6),449,(1) s. & 2 utvikbara tryckta tabeller & 3 utvikbara grav. plr. Nio något nötta samtida hfrbd med guldlinjerade ryggar, beige titeletiketter och runda olivgröna nummerskyltar, varav de två volymerna med årgång IV med mörkare titeletiketter. Rödstänkta snitt. Ryggarna delvis något flammiga och med några småfläckar. Andra och fjärde volymerna med minimala maskhål i främre falsen. Enstaka fläckar. Bläckfläckar i innermarginalen på titelbladet till årgång V. Exlibris för Stellan & Martha Vennersten. Komplett och trevlig svit. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 330 b. Register med (10) sidor över det dittills utkomna samt över ”Läsning för landtmän” i sjätte volymen, slutet av tredje årgången. Föregicks av Adlersparres ”Läsning för landtmän” 1795-96. Ryktbar tidskrift där innehållet är en blandning av vitterhet, lanthushållning, ekonomi, juridik, filosofi och politik. Den lär ha kallats ”Läsning i brännbara ämnen” i samtiden. Bland medarbetarna fanns Adlerbeth, Franzén, Gyllenborg, Järta, Oxenstierna och Leopold, som var den flitigaste bidragsgivaren vid sidan av redaktören. Här finns texter av och om Kant, Gibbon, De Lolme och inte minst Adam Smith, som genom denna tidskrift blev bekant för den svenska allmänheten. Sammanlagt finns nio översatta texter av Smith i tidskriften. Utförligt och illustrerat med en karta presenteras Rutger Macklean och hans omdaningsarbeten på Svaneholm.

Sthlm, H. Käyser, 1636. 4:o. (4),116,(19) s. Titelbladet med typografiskt ramverk och Oxenstiernas vapen i träsnitt. Marmorerat pappbd från 1800-talets första hälft. Genomgående fuktfläckig och tämligen solkig i början. Gamla lagningar på s. (3), 3 och 6-7, den sista med viss textförlust. Titelbladet med handskriven dedikation till Andreas I. Bornaeus. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 670 och 947. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 9183. Innehåller utom orationer, program etc. också tre föreläsningsförteckningar för perioden 1634-35, vilka tycks vara de äldsta tryckta från Uppsala universitet. Gabriel Gabrielsson Oxenstierna (1618-47) var rektor 1634. Andreas Jönsson Bornaeus (-1657) var huspredikant till Beata Oxenstierna på Herresäter i Östergötland från 1629, krigspräst i Stettin 1637 och kyrkoherde i Grebo från 1647. Beata Oxenstierna (1591-1652) var kusin med Gabriel Oxenstiernas far och hovmästarinna hos drottning Kristina 1639-47 efter att som ung varit kammarjungfru hos drottningens mamma. Beata, som i samtiden fick höga vitsord för sin tid vid hovet, gifte sig 1613 med Erik Ulfsparre (1577-1631).

Amsterdam, chez M. M. Rey, 1770. 8:o. (4),439 s. & 2 utvikbara grav. kartor & 7 grav. plr, varav 6 utvikbara. Med en grav. titelvinjett & ett nottryck på s. 157. + (4),492,(1) s. Med en grav. titelvinjett. Två samtida pergamentbd med blekta handskrivna ryggtitlar och rödstänkta snitt. Pärmarna något bågnade. Främre pärmen till del II lite solkig. Rena inlagor. Den första kartan har en liten reva vid häftningen. I del II är de nedre yttre hörnet på s. 9-11 felskurna och ouppskurna. Med Ulric Celsings namnteckning. Från Biby. Saknar 8 preliminärblad i del I. Sabin A dictionary of books relating to America 38304. Tredje franska upplagan, men den första fullständiga. Översättningen av föreliggande upplaga gjordes från det ryska originalet som utkom 1755, medan den första franska utgåvan från 1767 gjordes via en engelsk översättning från 1764. Den andra franska översättningen återfinns i den tredje volymen av Chappe D’Auteroche’s ”Voyage in Siberie” från 1768. Boken är uppdelad i fyra underavdelningar, två i varje del: ”I. Le mœurs & les coutumes des habitants du Kamtchatka. II. La géographie du Kamtchatka, & des pays circonvoisins” respektive ”III. Les avantages & les desavantages du Kamtchatka. IV. La réduction du Kamtchatka par les russes, les révoltes arrivées en différents temps, & l’état actuel des forts de la Russie dans ce pays”. Kracheninnikow deltog i Berings expedition 1725 och arbetet innehåller en av de första redogörelserna rörande Amerikas nordvästkust. Det är förläggarens 16-sidiga förord och innehållsförteckning som saknas i del I. De har aldrig varit medbundna i detta exemplar.

Leipzig respektive Grimma, bey G. J. Göschen, 1801. 8:o. Grav. front,(2),8,III-XII,1-467,(1 blank,1) s. + grav. front,(2),VIII,542,(3) s. & 1 utvikbar delvis handkolorerad grav. karta & 1 utvikbar grav. plansch + grav. front,(10),566,(1) s. + grav. front,(2),VIII,605,(1 blank,1,1 blank,1) s. & 2 utvikbara grav. plr. Med en del illustrationer i texten. Fyra bra samtida hfrbd med guldornerade ryggar, tegelröda titeletiketter och runda gröna nummerskyltar i glättad papp. Rödstänkta snitt. Ryggarna blekta och med några mörkare småfläckar. Inlagan med enstaka småfläckar. Spår av L. J. Sederholms borttagna exlibris. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Bring Itineraria svecana 313. Schiötz Utlendingers reiser i Norge 554a**. Aberstén Göteborg i utlandets litteratur s. 34. En andra upplaga utkom 1804. Läraren och reseskildraren Carl Gottlob Küttner (1755-1805) gjorde sin resa i sällskap med tre engelska lordsöner vilkas guvernant han varit. Den svenska delen av resan, som skildras i del II, går från Helsingborg över Göteborg, Trollhättan och Uddevalla till Oslo. På återresan besöks bl.a. Falun, Uppsala, Stockholm och Norrköping. För Sveriges naturskönhet har han en öppen blick: ”Många trakter i Sverige förtjäna långt mera att bli besökta än tusen utsikter i Europas mera besökta delar” (Aberstén). Kartan i andra delen är över Stockholm med omgivningar.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1785. 8:o. (16),132,(2),133-324,(2) s. & 6 utvikbara grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Med en inklistrad gravyr på s. 15. Elegant marmorerat och lackat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och blekblå titeletikett (Hedberg). Ramtryck på pärmarna med bladslingor, kantförgyllning och inre förgyllda denteller. Röda snitt. I skinnskodd och fodrad marmorerad pappkassett. Inlagan har en del lagerfläckar, vilka dock ger ett blekt intryck eftersom inlagan uppenbarligen blivit tvättad. Tre namn i landshövdingelistan tillagda med blyerts i marginalen på s. 148. Fredric Klingspors namnteckning. Ex. på stort och tjockt papper ur Bengt Bernströms bibliotek. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5827. Teijler Litteratur om Örebro län 4369. Harbe Litteratur om Västernärke s. 3. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 495. Planscherna, varav några är signerade Fr. Akrel, avbildar bland annat Örebro kyrka och slott samt planritningar över staden. J. F. Bagge (1744-1805) skriver i sitt förord att han arbetat i 15 år med sin Örebrobeskrivning. Han hade redan 1769 varit respondent för Johan Ihre vid en disputation betitlad ”Dissertatio hist. topogr. de arce regia Oerebroënsi”, eller i översättning ”Örebro slott, sådant som det nu är”, se Warmholtz 396. Detta är ett av de sällsynta exemplaren tryckt på extra tjockt papper, vilket gör volymen dubbelt så tjock som ett vanligt exemplar.

Sthlm, C. Reusnero, 1616. 8:o. (8),356,(4) s. Samtida nött skinnbd med upphöjda bind och fin riklig blindpressad dekor på pärmarna. Knytbanden saknas. Främre pärmen är delvis maskangripen och den bakre är fuktskadad. Ryggen med några små maskhål och skada nederst. Titelbladet med pappersförlust i nedre yttre hörnet. Genomgående med fuktränder och spridda småfläckar, främst i marginalerna. Några maskhål mot slutet. Sidorna 37-44 är delvis loss. Med gamla ägaranteckningar på för- och eftersättsbladen respektive titelbladet. Trevligt ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 335. E-arket har satts slarvigt och arksignerats fel vilket gör att pagineringen på s. 66-79 är mycket oregelbunden. Det spanska originalet ”Reloj de principes” utkom 1529. Författaren var bl.a. hovpredikant och rikshistoriograf hos Karl V. Boken var, enligt Henrik Schück i ”Den svenska förlagsbokhandelns historia”, ”en av tidens mest populära ’umgängesskolor’ och hade förmodligen god åtgång.” Den utkom i flera upplagor på spanska och översattes redan under 1500-talet till flera andra europeiska språk. Ericus Schroderus var lärare, tillsammans med brodern Johan Skytte, i läsning och skrivning åt prins Karl Filip och utsågs 1612 till korrektor över kronans tryck med tillägget att han skulle låta översätta sådant som kunde anses nödvändigt. Tyngdpunkten av dessa arbeten låg naturligt nog på furstespeglar och sedelärande berättelser. Schroderus agerade själv förläggare för flera av böckerna med hjälp av frikostiga anslag från statskassan, genom den s.k. ”bibeltryckstunnan”.

Sthlm, P. Momma, 1747 respektive Göteborg, L. Wahlström, 1776. 4:o. Grav. utvikbart porträtt,(6),274 s. & 5 utvikbara grav. plr + (14),202 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten i del I. Samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Stänkta snitt. Rygghuvudet med liten skinnskada och ytterfalsarna med obetydliga små sprickor. Pärmhörnen stötta. Första delen lätt bruntonad och andra delen ställvis lagerfläckig. Den tryckta tabellens yttermarginal sticker ut något och har små revor. Jacob Pontusson De la Gardies exlibris klistrat på första titelbladets baksida har skrynklat till detsamma en del. Typtryckt kataloghänvisning på frampärmens insida och typtryckt hyllplacering på inklistrad lapp överst på titelbladet. Från Löberöd och med Charlottenlunds exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 509. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5759 för del II. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 316. Det sällsynta porträttet av Georg Wallin är graverat av Carl Bergqvist 1762 och hör inte till verket, men föreställer författaren. Del II utgiven av författarens son M. G. Wallenstråle. Innehåller bland annat. kapitel om Gotlands vapen och sigill, Visbys gamla kyrkor, Roma kloster och Solbergs nunnekloster samt förtecknar öns superintendenter, till vilkas skara även författaren själv kunde räkna sig åren 1736-45. Georg Wallin (1686-1760) hade tidigare varit verksam som universitetsbibliotekarie i Uppsala och slutade som biskop i Göteborg. G. Fritzell skriver apropå Wallin i en inledning till en nyutgåva: ”Han är utan tvekan bäst i de rent historiska kapitlen, där han har ett fast urkundsmaterial till sitt förfogande, medan hans teorier om de gotländska ortnamnen i en total avsaknad av vetenskaplig metod och kritik blir till ett allmänt resonemang där tyckandet satts i system. Även dessa partier som saknar vetenskapligt värde innehåller emellertid på grund av den rudbeckianska inställningen ofta roande och spexartade inslag”. Som ett utslag av denna anda får väl även den bifogade kartan över Gotland betraktas, som tjänar till att stärka författarens tes att Gotland är identiskt med Platons Atlantis. Fritzell understryker att ”Gothländska samlingar” under alla omständigheter bygger på ”ett stort primärmaterial från 1700-talet, som endast på detta sätt bevarats”.