Søgningsresultat

Lund, A. Habereger, 1712. 4:o. (34),619,(1) s. Samtida ngt nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och sparsamt blinddekorerad rygg samt infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med spår av äldre handskriven pappersetikett. Interfolierad. Fuktfläck i nedre hörnet på s. 555-64. Några enstaka samtida tillägg på de interfolierade bladen och eftersättsbladet. Med Samuel S. Loenboms överstrukna namnteckning daterad i Uppsala 1752 och Ulric Celsings namnteckning. Från Biby. The Hannås collection 616. På sidorna 583-602 återfinns en ”förtekning på några fransöska ord som äro nu inblandade uti swenskan/ och kan hende af allom icke rätt förstås”. Sten Lindroth kallar Spegels lexikon ”ett pionjärverk, det första i sitt slag. Redan i instruktionen för antikvarierna 1630 ingick åliggandet att utarbeta ett svenskt lexikon, och Bureus, Stiernhielm och andra grep sig an med saken, men det skedde i götisk-antikvarisk anda och resultatet blev som vi sett magra. Spegels Glossarium meddelar väl också fornnordiska ordprov liksom i jämförande syfte tyska, engelska, latinska osv., men är främst en inventering av det samtida ordförrådet”. Denna karaktärisering, som ytterst går tillbaka på språkforskaren Adolf Noreens uppfattning, har ifrågasatts och omformulerats i modern tid. Bo Ralph exempelvis skriver att ”när man undersöker Spegels ordbok från 1712 slås man i första hand av hur underlig den är, sedd med våra ögon. Den innehåller vitt skilda typer av artiklar, alltifrån vad vi nu uppfattar som helt vanliga ordboksartiklar till långa utredningar av närmast encyklopedisk karaktär. Till många ord fogas oändliga rader med ekvivalenter eller på annat sätt liknande ord hämtade från andra språk. Syftet med ordboken uppges vara att underlätta för de nya sydsvenskarna, som före Roskildefreden 1658 hade varit danskar, att läsa den heliga skrift på svenska. Hur väl lämpad för denna uppgift den har varit är det svårt att avgöra [...]. Däremot finns det åtskilligt hämtat från dialekternas ordförråd och – framför allt – ålderdomliga ord och uttryck från de fornsvenska texterna samt antagligen för de flesta samtida svenskar tämligen obegripliga norröna ord”. Ralph sammanfattar att det är riktigt att ”Spegels ordbok är den första svenska ordbok som inte på något tydligt sätt ansluter till latintraditionen. Men det är ändå missvisande att betrakta den som den första ’moderna’ svenska ordboken”. Exemplaret har tillhört den flitiga urkundsutgivaren och historikern Samuel Loenbom (1725-76), amanuens hos rikshistoriografen, och Ulric Celsing (1731-1805), diplomat i bl.a. Konstantinopel, vars boksamling utgjorde grunden för fideikommissbiblioteket på Biby.

(Basel, T. Guarin), 1570. 8:o. (28),164,163-282 s. Samtida mjukt pergamentbd med präntad titeltext och några pappersetiketter med bläcknumreringar på ryggen. Genomgående ngt dammig på snitten och pärmkanter. Svaga inre falsar. Lite lagerfläckig på sina håll. En fuktfläck i övre yttre hörnet på s. 113-63. Från Biby. VD16 V 503. Franciscus Sonnius (1506-76) var teolog under tiden för motreformationen. Han var rådgivare till påven Paul IV och blev sedermera biskop i Antwerpen.

Göttingen & Gotha, impensis Dieterichianis, 1770. 8:o. (8),119 s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Ryggen med några småskador. Några vikta hörn. Genomgående lätt lagerfläckig och dammig samt med spridda äldre marginalnoteringar i blyerts. Från Biby. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1263 för den fjärde uppsatsen, ”de Hyperboreis”. Johann Eberhard Fischer (1697-1771) var född i Schwaben men verksam främst som historiker i S:t Petersburg. 1740 efterträdde han Gerhard Friedrich Müller som forskare i den så kallade Andra Kamtjatka-expeditionen, som under ledning av Vitus Bering utforskade Sibirien under åren 1733-43. Med hjälp av Müllers anteckningar och egen forskning utgav han 1768 sin ”Geschichte von Sibirien”. Utgivaren av föreliggande publikation, August Ludwig von Schlözer (1735-1809), var en viktig företrädare för den tyska upplysningen och verksam bland annat som historiker och filolog. Han tillbringade tid både i Sverige och S:t Petersburg innan han blev professor i Göttingen. Framförallt är han känd för sina insatser för rysk historieforskning och för sin utgåva av Nestorskrönikan. På senare tid har det också uppmärksammats att han var den som lanserade forskningsmetoden ”etnografi” i dess moderna mening. Särskilt intressant är att den första att utveckla denna metod var just Müller i sina instruktioner till Fischer under Kamtjatka-expeditionen. Schlözer hade träffat både Fischer och Müller under sin tid i S:t Petersburg. Uppsatserna i denna skrift är daterade 1756 (den första) och 1754 (den fjärde). De behandlar olika frågeställningar kring folkens historia i de norra delarna av Europa och Asien, med referenser till bland andra Strahlenberg. Den första delen behandlar det ungerska folkets härkomst, som var hett omdebatterad just kring 1770 i svallvågorna efter Maximilian Hells ”Demonstratio idioma Ungarorum et Lapponum idem esse”. Fischer hade studerat detta i en större sibirisk kontext, och exemplifierar bland annat med en tabell med jämförelser över ord på finska, ungerska och olika sibiriska språk. Den andra delen tar upp tartarerna och mongolerna och deras språk och den tredje behandlar olika benämningar på Kinas härskare. Den fjärde delen om ”hyperboreerna” är skriven på tyska, till skillnad från de övriga som är på latin. Warmholtz noterar att Fischer ”stannar i den mening, at intet särskilt folkslag gifvits, som burit namn af hyperboreer, utan at grækerne, som i anseende til belägenheten kallat thraserne för boreaner, hafva med namnet hyperboreaner velat utmärka de folkslag, som bodde utöfver Thracien”.

Sthlm, N. Wankijff, (1678). 4:o. 44 s. Tagen ur band och försedd med en senare gråpappersryggremsa. Snävt skuren upptill nuddande de första orden i titeln och en och annan sidrubrik. Ett fåtal solkfläckar. Några blad med maskhål i innermarginalen och s. 35-38 loss. Gammal duplettmarkering i blyerts. Melander Personskrifter hänförande sig till Finland 708. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 7697. En ny upplaga trycktes i Åbo av änkan som gifte om sig med Johannes Gezelius d.ä. Avslutas med en intressant personaliaavdelning på sidorna 31-43 där den avlidnes resor och militära bravader beskrivs. Amiralen Johan Bergenstierna, som avled ombord på skeppet Victoria strax innan sjöslaget vid Rügen 1676, reste bland annat till Ostindien och besökte till exempel Java, Siam och Japan. Bergenstierna brukar räknas som den första svensken som besökt Japan, vilket skedde 1647. Det här är den enda presentationen från äldre tid av hans resor och amiralitetspredikanten Alcinius hade uppenbarligen tillgång till Bergenstiernas reseanteckningar. Dessa är numera förlorade och gör detta tryck till huvudkällan rörande hans resor. Bergenstierna hade egendomen Hadnäs på Åland och ligger begravd i Lemlands kyrka.

Sthlm, N. Wankijf, 1685. Folio. (8),298,(18) s. Hfrbd från 1700-talets andra hälft med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och lejongul titeletikett. Stänkta snitt. Ryggen avnött allra överst, ngt nötta pärmkanter och hörn samt delvis ytligt nött pärmpapper på bakre pärmen. Något bruntonad med ställvisa fukt- och lagerfläckar. De första och sista sidorna med bruntonade marginaler. Liten bläckfläck i övre hörnet på s. 201-10. I början rester av en bortriven gammal auktionslapp och en rund orangeröd sigillrest på försättsbladet. Thorsten Laurins guldtryckta exlibris. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 870. Första upplagan av den 11000 verser långa lärodikten som trycktes om flera gånger under 1700-talet. Den har antika förebilder i Lucretius och Ovidius men även mer moderna som till exempel Guillaume de Salluste du Bartas och i synnerhet dansken Anders Arrebo. Spegel, född i Skåne, var föga förvånande danskorienterad men tog ovanligt nog intryck också från engelskt kulturliv. ”Gudz werk och hwila” har likheter med Miltons ”Paradise lost” (1667), något som föranlett litteraturhistoriker att kalla ”Gudz werk och hwila” den första influensen av Miltons epos på kontinentens litteratur. Samtidigt är verket lärdomshistoriskt intressant då det söker att ge en bild av hela skapelsen, en skapelse som fortfarande var under upptäckt: ”Jag skal likwäl rätt nu om andra saker röra/ så framt man tåleligt tekz blotta nampnen höra / om giraf, hwilket diur iag fuller intet kenner/ men andra säya thet uti Jamaica renner”. Thorsten Laurin (1875-1954) var en av ägarna och drivkrafterna i Norstedts förlag samt hade en stor bok- och konstsamling i sitt hem på Djurgården. Hans exlibris är tecknat av Carl Larsson.

London, apud I. Littleburii, 1684. 4:o. (4),343,(30) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida ngt nött och lite solkigt pergamentbd med handskriven ryggtitel. Spår av flera auktionsetiketter på främre pärmens insida. Delvis med fuktrand och enstaka lager och rostfläckar. Någon enstaka samtida understrykning och marginalnotering. Med G. Peringer Lillieblads och Er. v. Rolands namnteckningar på titelbladet samt Eric Filenius överstrukna namnteckning daterad 1761, gammal handskriven biblioteksetikett och Gunnar Wennerbergs namnteckning och exlibris på frampärmens insida. ESTC R34796: ”Apparently a reissue of the Leiden edition of 1684 to be sold in England, with a new title page giving the London bookseller’s name”. Boken är tryckt i Leiden av D. à Gaesbeeck. Detta är första upplagan av Catullus i Vossius edition. Gustaf Peringer Lillieblad (1651-1710) var orientalist, professor i österländska språk i Uppsala och sedermera censor librorum och hovbibliotekarie. Han adlades 1693. Exemplaret har sedan ägts av kanslirådet Erik von Roland (1675-1754) som deltog i Karl XII:s krig och en tid var auskulant vid Riksarkivet. Samuel Älf mindes honom i ett brev som ”en underlig gubbe och alla böcker han ägt bära märken af hans flitiga läsning och beläsenhet i andra skrifter”. Allan Ranius, som skrivit om Rolands bibliotek, tillägger: ”De klassiska auktorerna - som för Roland var ojämförliga - fanns inte bara i original, utan även i talrika översättningar till moderna språk.” Rolands bibliotek kom via biskop Eric Filenius donation till Linköpings stiftbibliotek, varifrån en del böcker sålts på duplettauktioner. Den senast ägaren som lämnat spår i boken är Gunnar Wennerberg (1817-1901), ”Gluntarnes” upphovsman.

Strängnäs, typis Paulinianis excudebat J. Barkenius, 1630. 4:o. (59) s. Titeln inom bred träsnittsram. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Delvis lätt bruntonad. Några samtida understrykningar. Titelbladet med ett liten pappersförlust i övre hörnet. Bra ex. från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 691. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1227. Teijler Litteratur om Örebro län 864. En samtida svensk bearbetning existerar i manuskript i Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek med titeln ”Een liten berättelse och underwijsning, hwad och huru man skall hålla och döma om engla uppenbarelser [...] såsom och thet under, som är händt med ene prästedotter uthi Näricke i Kumbla sock:n a:o 1627”. Det tryckta arbetet bygger på ett föredrag biskopen Paulinus höll vid ett stiftsmöte i Strängnäs 1629. Han inleder med en betraktelse över uppenbarelser i allmänhet i vilken han slår fast att sådana bör behandlas med stor försiktighet då de ofta är satans verk. Sedan övergår Paulinus till att på sidorna 21-57 redogöra för den besatta prästdottern Margareta och hennes predikningar. Författaren stödjer sig bland annat på en nu försvunnen handskrift av Margaretas far, kyrkoherden i Kumla Johannes Laurentii. Paulinus tendens är klar: Margaretas syner härrör inte från gud. Som Margaretas främsta underverk räknades botandet av en stum pojke, men hon förknippades också med ljus- och ljudfenomen samt höll förmanande predikningar som påverkade även kyrkans män. Vid ett tillfälle uppgav sig Margareta varit besatt av sju onda andar och omkring sig i sovrummet sett ytterligare 700 andar eller änglar. Paulinus ironiserar över att dessa 700 inte förmådde kasta ut de sju onda andarna i Margareta då det i bibeln står att en enda ängel kunde slå 185000 assyrier. Det enda verkliga kätteri Paulinus anklagar Margareta för är hennes vilja att helighålla även lördagen, den judiska vilodagen; hon var med andra ord en tidig förespråkare för fem dagars arbetsvecka. Hennes vidare öden är okända. Händelserna i Kumla på 1620-talet är ett uttryck för de apokalyptiska stämningar som uppstod i spåren av oroligheterna på kontinenten. J. Gabrielsson skriver i sin uppsats om Margareta i ”Kyrkohistorisk årsskrift” 1924: ”att det var en kvinna som utövade dessa funktioner gjorde saken så mycket värre och var för biskopen ett synnerligt bevis på uppenbarelsens djävulska ursprung”.

Sthlm, Nyström och Stolpes förlag, 1764. 8:o. (14),256,(2) s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar träsnittsplansch med kompletterande tryckt text. Med spridda illustrationer i texten. Samtida trevligt något nött hfrbd med upphöjda bind och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Tre små maskhål i främre och bakre pärmen som även har ett litet maskangrepp. Svaga lagerfläckar här och var. Titelbladet lite solkigt. Litet maskhål från s. 251 till slutet och genom de båda planscherna med förlust av en runbokstav. Med J. Åhmans och M. Flincks namnteckning, Carl Bernhard Ulrik von Dübens och Gunnar Brusewitz exlibris, det förra klistrat över ett äldre exlibris. Ur Vegeholmsbiblioteket. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 655 och Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 250-52. Med tryckt dedikation till Vetenskapsakademien, hyllningsdikt av Magnus Beronius och företal av Sven Bælter. Den stora planschen avbildar ”Delsbo rune-häll”. Författarens arbete med denna sockenbeskrivning var färdigt i manuskript redan 1736, men utgivningen drog av okänd anledning ut på tiden. När utgivningen väl kommit till stånd fick boken ett syrligt mottagande. Inte minst gällde detta i Gjörwells ”Swenske Mercurius”, där signaturen Democritus stod för en häcklande genomgång av hela arbetet. Forsbom menar att personen bakom signaturen Democritus var J. H. Lidén, ”som på detta sätt tog hämnd på Lenæus för dennes kritik av Rhyzelii Episcoposcopia”. En försvarsskrift publicerades i samma tidning 1766 tillsammans med förnyad kritik av Democritus. Arbetet är inte desto mindre en grundlig genomgång av hela Delsbo socken med beskrivning av geografi, mineralogi och bergsbruk, märkliga händelser i socknens historia, traditioner, dialektala uttryck, folkdräkter m.m. Knut Nilsson Lenæus var född i Lena socken i Uppland 1688, men blev kyrkoherde i Delsbo 1733 och stannade där till sin död 1776. Vegeholm ägdes under 1700-talet av släkten Cedercrantz. Både Johan (död 1699) och sonen Isak Cedercrantz (död 1754) vinnlade sig om att bygga upp ett fint bibliotek. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes Vegeholm av de tre ogifta syskonen Isak Johan, Charlotta Maria och Vilhelmina Ulrika. Den sistnämnda hade en fosterdotter, Gunilla Lindros, som 1797 gifte sig med tjänstemannen och dåvarande borgmästaren i Landskrona, Magnus Flinck. Han flyttade in på Vegeholm och tog till stor del över driften av gården. Under denna tid skänkte Vilhelmina Ulrika farfaderns och faderns bibliotek till Magnus Flinck som väsentligt ökade dess storlek. När både Vilhelmina Ulrika Cedercrantz och Magnus Flinck dog, 1814, såldes Vegeholm och änkan Gunilla Lindros flyttade med biblioteket till Rögle. Senare flyttades samlingen till Ängelholm för att 1868 köpas av Magnus Flincks, i sitt första äktenskap, barnbarn Carl Bernhard Ulrik von Düben. Biblioteket ställdes senare upp på von Dübens Södra Lindved, där det fanns kvar till dess huvuddelen såldes på Libris bokauktioner 1982-85.

Sthlm, P. J. Nyström, 1746. 8:o. (16),464 s. Träsnitt på titelbladet och i texten. Fint osignerat brunt marokängbd från 1900-talets andra hälft med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och svarttryckt titel. Röda gamla och solkiga snitt. Inlagan med en del fläckar och solkigheter. Enstaka marginalrevor. Liten lagning och fläck i nedre innerhörnet på s. 7-8. Sista sidan med solkfläck och några bläckfläckar samt utplånad ägaranteckning skriven uppochned i nedre marginalen. Gammal namnteckning Emil Blom på ett gammalt extra medbundet försättsblad. Avslutas med ett fylligt register på sidorna 439-64. Översättning av Ericus Petri Ljung, som också skrivit ett företal, undertecknat Eric Ljung Päderzon. Han var kyrkoherde i Rekarne i Södermanland. Den första svenska utgåvan av denna kända tyska folksaga utkom 1621. Denna andra utgåva är en nyöversättning på prosa med kommentarer i marginalerna. Träsnitten är i huvudsak återanvända från 1621-års utgåva. Träsnitten på s. 26, 67, 94, 119, 170, 174, 237 och 265 är dock naiva efterbildningar av dessa.

Sthlm, viduæ Gutterwicianæ, 1611. 8:o. (7,1 blank),126,(2) s. Titelsidan med typografiskt ramverk. Ljusbrunt skinnbd från cirka 1900 med blindpressad rygg- och pärmdekor samt guldtryckt titel, etikettsignerat Ömanssons bokbinderi i Uppsala. Ryggen lätt blekt. Ett maskhål längst ned i bakre falsen. Oskuren och något ojämnt skuren inlaga. Titelbladet med senare tråkiga lagningar vid ryggen med förlust av delar av vänstra stycket av ramverket och av några bokstäver i dedikationen. Utfluten gammal bläckanteckning i marginalen på s. 15. Delvis lagerfläckig, se t.ex. s. 29-32, 42-46 och 57-62 samt på slutet. Delvis snävt skuren i övre marginalen och på några få ställen snuddande översta textraden. Snett och nära skuren nedtill på s. 123-26. Från Säbylund med Eugène Lewenhaupts exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 607. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1873. En ny upplaga trycktes i Leipzig 1685. Med tryckt dedikation till Sveriges biskopar och Uppsala universitets rektor. Messenius biskopskrönika löper från landets kristnande till hans samtid och är uppdelad i särskilda kapitel för varje stift. Warmholtz kallar detta tidiga Messeniusarbete för ”mycket felaktigt och ofullkomligt; hvarföre han ock sedan fant sig föranlåten, uti sin Scond. illustrata, och särdeles uti sina Libris Analectorum, detsamma, på ganska många ställen, at rätta, ändra och föröka. Han förer icke allenast de gamla stiftens första biskopar til orätta år, och ofta blandar den ena med den andra, utan förbigår också, eller utesluter aldeles månge av dem”.

Sthlm, Wennberg & Nordström, 1770. 4:o. (10),48,(11) s. & 12 plr. Häftad i samtida trevligt klistermarmorerat pappomslag. Röda snitt. Ryggen med revor och småskavanker. Några fläckar på s. 47 och några av planscherna. Underbart ex. Lundberg s. 44. Med ett extra tryckt dedikationsblad till Axel von Fersen (d.ä.) som inte finns i Kungliga bibliotekets exemplar eller i andra som antikvariatet har haft. Gyllenborgs arbete syftar till att dra upp riktlinjer för ett framgångsrikt och långsiktigt hållbart fiske i svenska insjöar, ”denna naturens dyrbara-skatt-kammare”. Han vänder sig i synnerhet emot det överdrivna bruket av notar och förordar i stället fiske med nät, ”ty ingen konst är at med not och mycket folk kunna få mycken fisk, skiämma lekar, och utdöda sjöarna, för sig, andre, och efterkommande”. I texten redogörs bl.a. för lektider för lake, gädda (såväl för ”is-gäddan, ”frö eller gloss-gjäddan” som ”blomster-gäddan”), abborre, löja, mört, sarv, brax, gers och ål. Illustrationerna avbildar fiskeredskap och hur not, nät och revar bör läggas i sjöar. Det handskrivna bladet med nära samtida anteckningar om bl.a. ”At binda ryssjor”, ”Aborrnät hvarpå kan fås gäddor” och ”At lätta nät”.

Sthlm, J. G. Lange, 1783. 8:o. (16),344 s. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och lite naggad rödbrun titeletikett i glättad papp. Stänkta snitt. Pärmarna solkiga och ytligt nötta. Ett litet maskhål på ryggen och ngt snedläst. Insidan av bakre pärmen med en liten barnslig blyertsteckning. Enstaka lagerfläckar. Sporadiska fuktfläckar i övre marginalen. Titelbladet har några smärre bläckfläckar. En pappersförorening i yttermarginalen på s. 91-92 och solkfläckar i texten på s. 108. Med P. Halldins namnteckning daterad 1834. Du Rietz Gastronomisk spegel 46. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 27. Med tryckta dedikationer till Clas Alströmer, Pehr Wargentin och bagarna Nils Lychau och Jacob Röhl samt rekommendation från Vetenskapsakademien undertecknad av P. J. Bergius. Carl Nyréns förord är daterat i Stockholm så tidigt som den 31 oktober 1782, så eventuellt påbörjades tryckningen redan det året. Nyrén skriver att det är tveksamt om arbetet kan kallas en översättning då han uteslutit vissa delar som inte passar för svenska förhållanden och själv tillagt ”hele paragrapher och capitler”. Carl Nyrén (1726-89) var kontraktsprost i Kuddby, medarbetare till Jonas Alströmer och flitig översättare.

Sthlm, J. H. Werner, 1717. 4:o. (7) s. Tagen ur band och insatt i en ny ryggremsa av gråpapper. En gammal uträkning i bläck på den sista blanka sidan. Bra ex. Utformat som ett aktieprospekt och exklusivt privilegium för ett saltsjuderibolag under ledning av Christopher Polhem bestående av 200000 ”låtter”. Det tillkom i samarbete med Emanuel Swedenborg som 1719 utgav ”Underrettelse om docken/ slysswercken och salt-wercket”. Saltsjuderiverket var enligt Swedenborgs skrift tänkt att ligga i Strömstad. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”De kortvariga förbindelserna med Karl XII innebar att P fick stor frihet och betydelsefullt gensvar för sina idéer angående olika projekt i Sverige. Av de diskuterade förslagen genomfördes bl a fartygsdockan i Karlskrona medan andra aldrig fullbordades. Detta gällde t ex vittgående industrialiseringsplaner samt den kanal som initierades av P med en påbörjad sluss i Trollhättan men som förverkligades först lång senare – då under namnet Göta kanal. Kungens död 1718 satte stopp för alla dessa planer”.

Hamburg, bei B. G. Hoffmann, 1797. 8:o. XIV,522,(1,1 blank,1) s. & 7 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Samtida ljusbrunt stänkdekorerat hfrbd med guldornerad rygg och tegelröd titeletikett i glättad papp. Stänkta snitt. Ryggen lite blekt och med några mörka småfläckar. Fin inlaga. Med spår av L. J. Sederholms exlibris. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Bra ex. VD18 10381945. Detta exemplar med bokbindaranvisningen medbunden i slutet. Planscherna föreställer ursprungsbefolkning, afrikanska slavar, redskap och musikinstrument samt vid s. 148 hur en jättelik pytonorm upphängd i ett träd avlivas. John Gabriel Stedman (1744-97) var soldat i holländsk tjänst och ledde en styrka på 800 man vars uppdrag var att rensa de områden inom kolonin där förrymda slavar levde. Till sin hjälp hade han även en trupp av friköpta slavar som utlovats frihet och en bit land i utbyte mot att de deltog i expeditionerna. Detta resulterade i ett utdraget gerillakrig med stora förluster på bägge sidor. Stedman förde under tiden dagbok som så småningom omarbetades till ”Narrative of a five year’s expedition against the revolted negroes of Surinam” som publicerades 1796. Det engelska originalet har illustrationer av William Blake inspirerade av Stedmans beskrivningar av den fruktansvärda behandlingen som slavarna i kolonin utsattes för. Resebeskrivningen kom därför att bli ett verktyg för abolitionisterna, trots att Stedmans inställning till slaveriet inte var okomplicerad: han kunde uppröras över behandlingen av enskilda personer samtidigt som han verkar ha betraktat slaveriet som institution som en nödvändighet. Ett sammandrag på svenska utgavs av Samuel Ödmann 1800 under titeln: ”Capitain Johan Stedmans dagbok öfwer sina fälttåg i Surinam, jämte beskrifning om detta nybygges inwånare och öfriga märkwärdigheter”.

Sthlm, C. Stolpe respektive Kumblinska tryckeriet respektive J. C. Holmberg respektive P. Sohm, 1779-1806. 8:o. XVI,773,(31) s. & 10 utvikbara grav. plr. Med 2 inklistrade grav. vinjetter. + 504,(28) s. & 11 utvikbara grav. plr. Med 1 grav. vinjett. + 515,(1 blank,2) s. & 3 grav. plr varav 2 utvikbara. Med 1 grav. vinjett. + 311,112-113,314-493,(19) s. & 3 utvikbara grav. plr. Med 1 inklistrad grav. vinjett. Samtliga delar med grav. titelvinjetter. Fyra samtida ganska nötta hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och ljusa titeletiketter samt stänkta snitt. Den fjärde volymen skiljer sig från de övriga i utformning genom sin ryggdekor och ljusare skinnfärg, men passar ändå fint ihop med de övriga volymerna. Första delens rygg är tråkigt skadad nedtill. Inlagan med några spridda fläckar. De inledande bladen i del I med fuktfläck i övre marginalen. Ett ”hack” i övre marginalen på s. 13-34 i del IV med åtföljande pappersförlust och lagerfläckig på s. 111-28 och 407-18. Denna del saknar dessutom den inklistrade grav. vinjetten på s. 229. Med samtida stpl ”C. I. H.” nedtill på titelbladet i de tre första delarna. Ur Richard Du Rietz bibliotek. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 102. Krok Bibliotheca botanica suecana 4. Du Rietz Gastronomisk spegel 44. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 261. Bihanget från 1796 saknas som ofta. Den av P. Sohm tryckta förklaringen till planscherna i del IV är här i den längre varianten över två sidor och med impressum. En av vinjetterna och två av planscherna är signerade av Snack. Planscherna illustrerar bland annat den omfattande artikeln om bin och biodling. Fischerströms ambitiösa intention att skapa en svensk ekonomisk encyklopedi försinkades av ekonomiska problem och verket avbröts vid författarens död 1796, varför endast bokstäverna A-C hann utkomma. Skriftställaren Johan Fischerström (1735-96) författade en rad arbeten inom ekonomi och lanthushållning samt ”Utkast til beskrifning om Mälaren”.

Köpenhamn, typis M. Godicchenii, sumptibus P. Haubold acad. bibl., 1666. 8:o. (12),119,122-23,224-26,127-28,229-30,131-50,(1) s. Sannolikt samtida pergamentryggbd som på 1700-talet klätts i brunt stänkdekorerat papper och försetts med handskriven titeletikett. Ryggen delvis defekt, i synnerhet upp- och nedtill. Genomgående lagerfläckig. Bibliotheca danica IV:548. Thesaurus librorum danicorum 331. En ny utvidgad upplaga utkom 1699. Sista opaginerade sidan är ett ”Typographus Lectoris” som är en ursäkt för att Niels Stensen inte är nämnd i bibliografin. Det saknas ofta. Bröderna Albert och Thomas Bartholin var söner till den berömda danska polyhistorn Caspar Bartholin. Arbetet färdigställdes av den äldre brodern Thomas efter att Albert dött 1663. Det är den första författarbibliografin i Norden och ett av de äldsta bibliografiska arbetena i regionen överhuvudtaget.

Berlin, impensis Jeremiae Schrey, & hered. Henrici Johannis Meyeri, 1695. Folio. Graverad front,grav. porträtt,(12),3-728 + (2),729-1634,(82) s. Två graverade titelvinjetter. Graverad vinjett på dedikationsbladet och graverad vinjett och anfang på s. 3 i del I. Två ståtliga och tunga marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och mörkröda titeletiketter i marokäng. Kantförgyllning och brunrödstänkta snitt. Inre svarta streckmålade denteller och vackert klistermarmorerade pärminsidor. Något nötta pärmar och lite nötta pärmkanter samt stötta hörn. De första och sista sidorna i båda volymerna med bruntonade marginaler. Spridda små fukt- och lagerfläckar. Ställvis lite fler fläckar i första bandet. Litet hål i texten på s. 567-68 med ett antal bokstävers förlust. Med Carl Oxenstiernas namnteckning och diplomaten Ulric Celsings namnteckning daterad 1782 och prisanteckning 3 rdr 10 sk inskrivet på båda försättsbladen. Från Biby fideikommissbibliotek. VD17 547:648294T. Frontespisen och porträttet graverade av S. Blesendorff. Friedrich Wilhelm (1620-88) var kurfurste och markgreve över Brandenburg samt hertig över Preussen från 1640 fram till sin död. Han kallades allmänt för ”Der grosse Kurfürst”. Verket utgavs postumt och ”Svenskt biografiskt lexikon” beskriver det och det 1696 utgivna verket om Karl X Gustav: ”Verken handlar uteslutande om det diplomatiska och militära skeendet och säger föga om den inrikes utvecklingen; sådant intresserade inte de utlänningar vilka var dessa texters publik. P:s historieskrivning grundar sig på omfattande arkivstudier. Trovärdighet är enligt förordet till Commentarii de rebus Suecicis historikerns särskilda plikt och P framhåller, att han ingenstans har gjort tillägg till dokumentens vittnesbörd. För att inte förlorarna i de krig han skildrar skall ta illa vid sig har han också undvikit affekterade omdömen. Denna sakliga och återhållsamma attityd innebär emellertid ingen strävan till objektivitet i modern mening. Perspektivet är hela tiden det svenska resp brandenburgska, och inget försök görs att utröna motsidans motiv eller förklara skeendet ur en neutral synpunkt. Delvis beror P:s återhållsamhet på hans dubbla lojaliteter. P var inte färdig med Karl Gustavs historia när han gick i brandenburgsk tjänst, och när han beskrev Fredrik Wilhelms historia, jämfördes hans skildring med vad han skrivit förut om Karl X Gustav, för att inte diplomatiska förvecklingar skulle uppstå mellan Brandenburg och Sverige. Moraliska omdömen grundade i den folkrätt P utvecklade i sina naturrättsliga skrifter saknas när det gäller svenskar och brandenburgare. När de bryter ingångna avtal handlar de i statsnyttans intresse, som i P:s historieskrivning blir en mer fundamental princip än folkrättens. Däremot är det påfallande, att danskarna, som P aldrig tjänade och hos vilka han suttit fången, klandras moraliskt för sitt beteende”. Kärnan i fideikommissbiblioteket på Biby var Ulric Celsings boksamling. Celsing (1731-1805) var diplomat i bland annat Konstantinopel och i Dresden från 1782 där han blev chef över den tidigare ägaren Carl Oxenstierna till Eka (1753-1815) som var svensk diplomat i bland annat Dresden, Portugal och Danmark.

Paris, chez Ladvocat, imprimerie de Fain, 1825. 8:o. (4),VII,(1 blank),414,(1) + (4),396,(1) + (2),394,(1) s. Tre eleganta samtida ljusröda halvsaffianbd med guldornerade ryggar och gråa titel- och deletiketter. Gula snitt. Ett fåtal småfläckar av olika slag. På frampärmarna den blivande kung Oskar I:s guldmonogram ”O” under hertiglig krona. Mycket fin svit från Frötuna. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken nr 14, figur 310. Carlander berättar om Oskar I: ”Hans stora boksamling delades mellan arfvingarne, och ur den tillföllo äfven ansenliga lotter Kongl. biblioteket och universitetsbiblioteken, hvarjemte från konung Carl XV 5.000 volymer derur skänktes till Augustana-synoden i Förenta staterna. Hans böcker voro märkta med anglosachsiskt O med hertiglig krona och sedermera kunglig; båda i guldtryck å perm”. Dessa volymer har tillhört Carl Oscar Bernadotte af Wisborg (1890-1977) som ägde Frötuna. Carmontelle, eller egentligen Louis Carrogis (1717-1806) var fransk dramatiker, målare och gravör. Han var anställd som lektör och smakråd hos hertigen av Orléans, för vars fester han skrev tillfällighetsdramatik. För hertigen gjorde han även planritningarna till Parc Monceau i Paris. Som konstnär gjorde han många porträtt av samtidens Parissocietet.

Åbo, J. Winter, 1693. 4:o. (16),136,136-41,141-51,151-353,336-37,356-796,(38) s. Samtida pergamentband med gammal handskriven ryggtitel. Röda snitt. Rygg och pärmar solkiga samt flera bläckfläckar på frampärmen. Bokblocket helt loss i främre innerfalsen där ett tunnare arbete skurits ut. Även lite svag i bakre innerfalsen. Delvis något lagerfläckig i marginalerna. Flera samtida understrykningar och marginalanteckningar. Registerbladen i slutet med fuktränder i övre marginalen. Samtida latinska tillskrifter på pärmarnas insidor. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 318. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi intresserade sig G särskilt för teologiska fakulteten och för en effektiviserering av undervisningen där. Under en lång följd av år höll han själv homiletiska föreläsningar och ledde predikoövningar. Han lade stor vikt vid högmässopredikan och utgav av trycket utkast till predikningar, vilka flitigt togs i bruk av prästerskapet till fromma för förkunnelsen inom stiftet”. Johannes Gezelius d.ä. (1615-90) hann avlida innan föreliggande verk utkom och det färdigställdes av hans son, Johannes Gezelius d.y. (1647-1718). Sonen efterträdde fadern som biskop i Åbo.

London, S. Bentley, 1830. 8:o. Litograferad front,XII,383 s. & 1 utvikbar grav. karta & 4 litograferade plr + litograferad front,VIII,377,(1 blank,2) s. & 1 grav. karta & 1 grav. plansch & 4 litograferade plr. Med illustrationer i texten. Två ngt nötta prydliga samtida hfrbd med guldornerade och blinddekorerade ryggar. Rödstänkta snitt. Ryggarna med viss ytlig sprickbildning. Någon enstaka småfläck, några av planscherna med svaga lagerfläckar. Reva i s. 67 och 235 i del I. Ovanligt bra ex. med the earl of Malmesburys förgyllda ryggexlibris och Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. Schreber Den svenska jaktens litteratur 246. Bring 497. Schiötz 613a för del II. En andra upplaga utkom 1831 och en tredje 1842. Sista bladet i andra delen är en förlagsannons. Llewellyn Lloyd (1792-1876) var född i London där fadern var bankir och när han kom till Sverige 1823 medförde han förutom sin äventyrslusta och jaktpassion även en tjock plånbok. Han hade inspirerats av kapten Brookes reseskildringar från Skandinavien och det sägs att Lloyd ”som järnfilspånet till magneten” genast drogs till den tidens mest berömde björnjägare, överjägmästaren i Värmland, Herman Falk. Lloyds upplevelser i slutet av 1820-talet resulterade i ”Field sports of the north of Europe” som på svenska fick namnet ”Jagt-nöjen i Sverige och Norrige”. Trots sin bakgrund var Lloyd säkert bättre lämpad för ett skogsmannaliv än för societetslivet i Stockholm, där han som synes var föga uppskattad. Fritz von Dardel, som illustrerade flera av Lloyds böcker, beskriver honom så här 1873: ”Frånsett sin specialitet som björnjägare är denne engelsman för övrigt en bra ledsam typ. Det språk han talar, en blandning av svenska och engelska, de onödiga frågor han gör utan att någonsin vänta på svar, förarga och trötta även den välvilligaste åhörare. Karlen är dessutom ogrannlaga och saknar takt.” Gunnar Brusewitz har ägnat Lloyd ett kapitel i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där skriver han om ”Field sports of the north of Europe”: ”ur många synpunkter är detta förstlingsverk Lloyds bästa och mest läsbara arbete. I varje fall är det hans mest personliga. Det visar oss en författare med skarp blick för både människor och miljöer och den ger oss en inträngande bild av hur livet tedde sig i de gammalsvenska skogarna. Lloyd intresserade sig långt ifrån enbart för jägarlivet utan passar också på att kommentera så vitt skilda ting som brottmålslagarna och deras tillämpning – ett ämne som han senare skulle bli väl insatt i av skilda skäl – svalans flyttning, livet på gästgivargårdarna, vägarnas beskaffenhet, julseder, bondbröllop, skrock, skidåkning och andra märkliga företeelser.” Exemplaret har sannolikt tillhört James Edward Harris, den tredje earlen av Malmesbury (1778-1841), vilken gjorde sig känd som en hängiven jägare och samlare av naturalier.

Sthlm, 1698. 8:o. (12),84 s. & 8 träsnittsplr. Ngt nött och solkigt samtida svinläderryggbd med gråpappersöverdrag på träpärmarna. Pärmkanterna hårt nötta, en träflisa saknas och med mindre maskhål överst på ryggen. Lätt sprucken i innerfalsarna. Spridda småfläckar och enstaka diskreta understrykningar i rödkrita. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 394. Första upplagan, som var oillustrerad, utkom i form av disputationer 1678. Föreliggande andra upplaga utgavs och illustrerades av Lars Roberg. ”Synopsis physica” betecknar det definitiva genombrottet för den nya cartesianska världsuppfattningen i Uppsala och Sverige. För att undvika konfrontation med teologerna nämns Descartes aldrig vid namn, trots att hans teorier och vetenskapliga resultat är skriftens huvudsakliga innehåll! Hoffwenius anser här att jorden och solsystemet inte tillkommit genom någon gudomlig skapelse utan genom en långsam och naturlig utveckling. ”Svenskt biografiskt lexikon” menar att arbetet bygger på verk av J. Clauberg och J. de Raei. ”Synopsis” användes som lärobok in på 1700-talet. Petrus Hoffwenius (1630-82) var professor i medicin vid Uppsala universitet och hade redan 1665 väckt anstöt hos konsistoriet med sin afhandling ”Parec-basis, qua tropos epistemos seu” som också präglades av cartesianskt tankeinnehåll. Stridigheterna om den nya filosofin avmattades något efter förmaningar riktade till prästerskapet från Magnus Gabriel De la Gardie.

Sthlm, L. L. Grefing, 1761. 8:o. (12),540,(16) s. & 9 utvikbara plr med förslag till bordsdukningar. Samtida ganska nött hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och brun titeletikett. Röda snitt. Nötta pärmkanter och delvis avnött pärmpapper. Spridda fläckar. Veck i övre hörnet på s. 223-24. Avrivet nedre ytterhörn på det näst sista registerbladet. Planscherna har några fläckar och extra vikningar. Du Rietz Gastronomisk spegel 37 nämner 8 planscher men att det även funnits exemplar till salu med 9. Detta är ett sådant. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 209 nämner inte planscherna alls. En ny upplaga trycktes 1803. En av de klassiska svenska kokböckerna. Dukningarna 1-3 har vardera två planscher för första och andra anrättningen. Dukningarna 4-6 visar middagar utifrån råvaror som kunde finnas i januari-februari, februari-mars respektive september-oktober-november.

Sthlm, 1935-39. IV,562 + V,(1 blank),594 + V,(1 blank),657,(1) + IV,672 + IV,664 + IV,656 + IV,661,(1) + 132 s. Åtta mörkgröna hfrbd med upphöjda bind, blindlinjerade ryggar och titeltryck i guld. Med övre guldsnitt, de övriga skurna. Samtliga omslag medbundna. Ryggarna något blekta i lite olika nyanser av brunt och grönt. Ryggen till del I med tre småfläckar och del II med en liten fläck, del III med en liten större sådan över bindet ovan titeltrycket och en repa i guldsnittet samt ryggarna till del V och VII något flammiga. Den sjunde volymens pärmpapper lätt nötta, likaså registerdelens pärmpapper. Några av pärmhörnen med mindre nötningar och försättsbladens baksidor med korta blyertsnoteringar. Bra komplett uppsättning ur Bo Bergmans bibliotek. Med delrubrikerna: ”Gustav III:s akademi”, ”Under förmyndarregering. Under Gustaf IV Adolf”, ”Akademien 1809-1819. Rosensteins sista tid”, ”Akademien 1824-1836”, ”Akademien 1836-1848”, ”Akademien 1848-1868”, ”Interregnum. De sista femtio åren”. Verket påbörjades med anledning av Svenska akademiens 150-årsjubileum. Litteraturhistorikern Henrik Schück (1855–1947) var själv under 34 år ledamot av Svenska akademien. Han invaldes 1913 på stol nummer 3 och efterträdde historikern Carl Gustaf Malmström (1822–1912). En imponerande översikt som mycket sällan syns på marknaden.

Sthlm, L. Wennberg, 1776. 8:o. 16 s. Stänkdekorerat pappbd från 1900-talets mitt med svart titeletikett i skinn på frampärmen. Med ett antal blyertsanteckningar om boken på titelbladet liksom för- och eftersättsblad. Fint ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sveo-Gothica 491 a. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5922. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 97. En ny upplaga utkom 1923. Joachim Ståhl (1715-70) var kamrer i Krigskollegium. En av den svenska topografins stora sällsyntheter!