Søgningsresultat

Skara, A. Kiellberg, 1709. 8:o. (24),578,(30) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. + SWEDBERG, JESPER. Parentis optimi, canticum Svecicum, ungdoms regel och ålderdoms spegel/ ex. ecclesiast: c. XII latino carmine exhibitum ab Emanuele Swedbergio, filio. Skara, typis Kielbergianis, 1709. 8:o. (8) s. Samtida något nött mörkbrunt mönsterpressat karduansbd med upphöjda bind, guld- och blindlinjerad rygg samt mörkröd titeletikett i skinn. Titeletiketten med litet nagg i övre vänstra hörnet. Smärre sprickor och maskhål i bakre falsen. Fuktfläckar på övre och främre snittet har trängt in i marginalerna med små och knappast störande fuktfläckar som följd. En kraftig rostfläck i texten på s. 573-76. Sista bladet delvis loss och lite naggat i marginalen. Frampärmens insida med träsnitt föreställande Palmskiöldska vapnet. Frampärmen med de pressade initialerna ”W*S*” och försättsbladet med Wilhelm Mauritz Schwartz namnteckning daterad Arboga den 12 juni 1728 samt Sven Månsson Billströms namnteckning daterad den 30 mars 1859. Tryckpappersexemplar med prisuppgiften ”en och half carolin”. Skrivpappersexemplar har prisuppgiften ”2 caroliner” på titelbladet. Med en hyllningsvers av P. Hesselius. I sin ”Lefwernes beskrifning” skriver Swedberg: ”Åhr 1703 sammansatte jag Salomos predikares tolffte kapitel i songwis. Wisan begynnes så: Så gläd tig tu yngling i ungdomen tin. Then förklarade jag i twå fredags predikningar i Upsala bondakyrkio. (: Storkyrkian war förderfwad af wådelden :) Then jag ock sedan här i Skara af trycket lät utgå [...] och hafwer dedicerat eller tilskrifwit bokena then studerande ungdomen i Upsala.” Hyde A bibliography of the works of Emanuel Swedenborg 9 respektive Stroh & Ekelöf Kronologisk förteckning öfver Emanuel Swedenborgs skrifter 6 för det andra arbetet som är översatt till latin av sonen Emanuel Swedberg, senare adlad Swedenborg. Den svenska originaltexten återfinns i början av ”Ungdoms regel och ålderdoms spegel”. Uppgifterna i Hyde 8 om att den latinska översättningen även är avtryckt i det första arbetet är med all sannolikhet ett missförstånd, då föreliggande tryck, som här, emellanåt är medbundet i detta verk. Wilhelm Mauritz Schwardz (1708-71) hade enligt anteckning fått boken av sin mor. Billsten, som titulerar sig bomullsvävargesäll, köpte boken på auktion i Stockholm. Sven Månsson Billsten (1797-1870-talet) var född i Skåne och bomullsvävaregesäll. Han sålde i början av 1870-talet sina böcker till bokauktionskommissarie Claes Gartz och en del fanns bland de böcker som denne sålde 1894. Dessa uppgifter kommer från Carlander som sedan nämner att Billsten hade ovanan att klippa ut vapensköldar ur heraldiska verk och klistra in som ett slags exlibris i sina böcker, som i denna volym. Detta hade förvillat Carlander som tagit upp några av dessa vapensköldar som exempel på olika exlibris i första upplagan av ”Svenska bibliotek och ex-libris”. På Carlanders fråga svarade Gartz: ”Billsten gick på bokauktionerna i slutet av 1860-talet, såg ut som en halfbonde, men hade bra reda på böcker”. Han är ett mycket ovanligt historiskt exempel på en samlare av äldre böcker som tillhörde arbetarklassen.

Sthlm, C. Reusner, 1622. Folio. (12),324,(14) + (6),415,(9) s. Titelbladen tryckta i rött och svart. Med en träsnittsavbildning av Tegels vapen i slutet av andra delen. Trevligt ngt nött hfrbd från mitten av 1700-talet med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, svart infärgat titelfält och stänkta snitt. Pärmsidorna tämligen nötta. Inlagan ställvis småfläckig och med en del smärre revor i marginalerna, t.ex. på titelbladet till del I. En hel del äldre lagade revor, hål och hörn: i del I på s. (10)-3, 7-14, 19, 43-44 och 253; i del II på s. 313, 357 och 369 samt på s. 335-36 med mindre textförluster. De sista 25 sidorna i del II med eskalerande fuktfläckar och en tillplattad gråsugga i övre marginalen på det näst sista registerbladet. Ur Carl Gustaf Warmholtz bibliotek och med dennes anteckningar på försättsbladet. Med Skottorps exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 913-14. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3041. En ny upplaga utkom 1671. Med tryckta dedikationer till Gustav II Adolf och Maria Eleonora samt hyllningsskrifter av S. J. Phrygius, J. Dieterus, J. Lehus och två av J. Salvius. Historiken skrevs på Karl IX:s befallning för att vederlägga uppgifter om Gustav Vasa i Huitfeldts krönika om Kristian III. Tegel hämtade mycket stoff ur Peder Swarts krönika. Arbetet har fortsatt ett värde genom de där publicerade brev, riksdagsbeslut och andra handlingar, vilka annars hade varit förlorade. Carl Gustaf Warmholtz (1713-85) var hessiskt hovråd och bosatt på sin gård Christineholm i Södermanland. Han är en av sin tids främsta boksamlare och sammanfattade sina stora kunskaper rörande den svenska historiska litteraturen i bibliografin ”Bibliotheca historica Sueo-Gothica” utgiven i 15 delar 1782-1817. Han sålde sitt historiska bibliotek till sin förläggare C. C. Gjörwell.

Riga, bey Georg Matthias Nöller, (1706). Högsmal-12:o. (18),412,(40) s. Elegant stänkdekorerat och lackat skinnbd med svagt upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och rödbrun titeletikett av marokäng (Hedberg). Rödstänkta snitt. Blekt rygg. I något nött brun svartstänkt skinnskodd och fodrad pappkassett. Smutstitelbladet uppfodrat med saknad övre blank del utan textförlust. Spridda småfläckar. VD18 12775215. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8175 för förstaupplagan i 4:o 1670. Tryckåret återfinns på sista sidan. Boktryckaren och bokhandlaren Georg Matthias Nöller var baserad i Riga, vid tiden en svensk provins. Översättning utförd av juristen Johan Enander (1660‑1732) som utnämndes till generalguvernements- och krigsfiskal i Riga 1691, assessor i Dorpats hovrätt 1695 och preses i svenska kommissorialrätten i Kurland 1707. Han översatte även lands- och stadslagen till tyska 1709. Initiativet till översättningarna kom åtminstone delvis från Erik Dahlberg. Dessa översättningar var en starkt bidragande orsak till att Enander adlades Enanderhielm 1714.

Sthlm, L. J. Hjerta, 1839. 12:o. 168 s. + (SNELLMAN, JOHAN VILHELM) Det går an. En tafla ur lifvet. Fortsättning. Sthlm, L. J. Hjerta, 1840. 12:o. (2),188 s. + (SILFVERSTOLPE, MALLA MONTGOMERY) Månne det går an? Fortsättning af ”Det går an.”. Uppsala, Leffler och Sebell, 1840. 12:o. (2),64 s. Samtida mönsterpressat violett klbd med dekorativ lyra i guld mitt på ryggen och guldtryckt titel. Gröna snitt. Ryggen blekt mot brunt och med litet brytmärke. Pärmarna med enstaka småfläckar och den bakre med ringformad fuktrand efter glas samt svart missfärgning i övre hörnet. Försättsbladet med ett prydligt samtida handskrivet register. Inlagorna med enstaka småfläckar. Första titelbladet till hälften loss i ryggen och reva i inte marginalen på s. 23-26. På frampärmens insida en handskriven blå numrerad etikett liksom namnteckningar av G. Stenman i bläck och Carl Åkermark i blyerts. Almquistiana 231 för första arbetet. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 156 för Silfverstolpe. Almquist i andra upplagan. Med ett nyskrivet förord. Första upplagan trycktes 1838, men makulerades och är endast känd i ett par exemplar. Inget har synts till på marknaden sedan Göteborgs universitetsbibliotek köpte ett på Carlanders auktion 1892. Snellmans fortsättning är den mest betydelsefulla följdskriften i ”Det går an”-debatten. Trycket är utformat på samma sätt som förlagan. Försättsbladet med handskrivet register av den samtida ägaren G. Stenman, där författaren till det sista arbetet felaktigt anges vara ”professorskan Knös” i Uppsala, med rättelse i blyerts av Åkermark. Carl Åkermark (1888-1983) var banktjänsteman och stor boksamlare. Hans bibliotek auktionerades ut av Sten Lundquist och Styrbjörn Öhman. Åkermark donerade en fond till Svenska akademien för att dela ut stipendier till ”förtjänta artister inom svensk teater (dramatiker, skådespelare, regissörer eller scenografer)”. Aldrig har väl Lidköping fått så mycket uppmärksamhet i den svenska litteraturen som åren 1839-40 då både ”Det går an” och båda här medbundna följdskrifter utspelar sig där. Ytterligare ett antal följdskrifter utkom.

Sthlm, Central-tryckeriet, 1881. Tvär-folio. Extra färglitograferat titelblad,(4) s.,10,(2 blanka),1-18,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-24,1-16,1-14,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-32,1-28,1-16,1-12,1-12,1-14,(2 blanka),1-20,1-28,1-10,(2 blanka),1-34,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-16,1-20,1-8,1-8,1-24,1-6,(2 blanka),1-44,1-20,1-14,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-16,1-14,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-12,1-18,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-18,(2 blanka),1-34,(2 blanka),1-6,(2 blanka),1-28,1-18,(2 blanka),1-32,1-8,1-10,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-26,(2 blanka),1-12,1-10,(2 blanka),1-26,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-12,1-6,(2 blanka),1-24,1-8,1-16,1-10,(2 blanka),1-36,1-14,(2 blanka),1-20 spalter,38 s. & 60 färglitografiska plr & 1 utvikbar tryckt genealogisk tabell. Titelsidan tryckt i rött och svart. Med ett fåtal illustrationer i texten. Rött välbevarat oklbd med rikt guldornerad rygg och blindpressade pärmar. Guldtryckt titel på frampärmen med ett riksäpple i mitten. Planscherna har skyddspapper av pergamyn. Häftningen är som vanligt med smärre svagheter men håller ihop bra. Fin och i princip fläckfri inlaga. Mycket fint ex. Det ståtliga planschverket utgavs av F. & G. Beijers förlag. Beskriver sextio herrgårdar i bokstavordning från Aske till Österby. Även planscherna är tryckta på Centraltryckeriet. Den genealogiska tabellen rör Grillarvingarna på Söderfors. De sista 38 sidorna är rättelser och register. De gårdar som beskrivs är med verkets stavning: Aske, Bogesund, Djursholm, Edsberg, Eka, Ekebyhof, Ekebyholm, Ekholmen, Ekolsund, Forsmark, Frötuna, Fånö, Gimo, Granhammar, Grönsö, Görveln, Haga, Hammarskog, Harg, Hesselby, Hjulsta, Hufvudsta, Håtunaholm, Kaggeholm, Krusenberg, Lennartsnäs, Löfsta, Linnés Hammarby, Margretelund, Marielund, Nybyholm, Näsby, Penningeby, Rungarn, Runsa, Rydboholm, Rånäs, Salsta, Signildsberg, Sjö, Skebo, Skokloster, Skånelaholm, Stafsund, Steninge, Strömsta, Stäket, Sundby, Sätuna, Söderfors, Torsåker, Ulfsunda, Wallstanäs, Vik, Väsby, Ådö, Åkeshof, Örbyhus, Östanå och Österby bruk.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1788-89. 4:o. Grav. titelblad,(12),568,(2),569-1096 s. Med 1 grav. vinjett på s. 1. + grav. titelblad,(2),480,(2),481-1248,(26) s. + 34 grav. plr i tvärfolio. Två häftade, oskurna och ouppskurna volymer i samtida gråpappomslag. Stämplade numreringar på ryggarna som har några små revor. Det separata planschdelen i tvärfolio likaledes i samtida gråpappomslag med något skadad rygg. Inlagorna lätt lagerfläckiga, något mer i del I. Denna del har några tråkiga fläckar i yttermarginalen på de första opaginerade sidorna och även fuktfläckar i början, sporadiskt fram till s. 116 och på deltitelbladet mellan s. 568-69. Även delvis med svaga fuktfläckar i yttermarginalen i del II, t.ex. på s. 33-36. Planschdelen har svaga fuktfläckar i yttermarginalen, dock utanför plåtkanterna, och enstaka småfläckar. Pappersförlust i yttermarginalen på den sista planschen. Häftningen av detta exemplar är utförd i enlighet med de bokbindaranvisningar som återfinns på sista sidan. Titelbladen med författarens porträtt efter Sergels medaljong är graverade av J. Gillberg. En av planscherna är signerad [Johan] Grandel. En tysk översättning utkom 1808-09. Rinman hade utgått från ett efterlämnat manuskript av A. R. Bellander som han totalt omarbetade och väsentligt utvidgade. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Bergwerks lexicon är en huvudkälla för vår kunskap om den äldre järnhanteringen, och som sådan har den en ovärderlig betydelse för förståelsen av olika arbetsprocesser och arbetsoperationer inom så gott som alla järn- och metallhanteringens områden innan modernare metoder började införas från 1820-talet och framåt”.

Sthlm, O. Enæo, 1705. 4:o. Grav. front,(16),259,(1) s. & 10 utvikbara grav. plr. Trevligt lätt nött hfrbd från 1700-talets mitt med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och beige titeletikett i glättad papp. Röd- och blåstänkta snitt. Enstaka spridda fläckar. En stor fuktrand börjar på titelbladet och fortsätter sedan i skiftande styrka fram till s. 25. Några små rostfläckar på s. 129-36 och ett rosthål på s. 147-48 med bokstavsförlust. Liten fuktrand i övre hörnet på s. 169-76. Från s. 241 tilltagande fuktrand först i nedre och sedan i övre hörnet, och de sista fyra sidorna med starkt fläckade hörn. Trots fläckarna ett trevligt ex. från Trolleholm och ur Tommy Hellmans bibliotek. Detta är det äldsta och noggrannaste svenska verket i ämnet före 1794. Den tekniska inriktningen syns inte minst på de trevliga planscherna där kanonerna och dess manskap avbildas i detalj.

Köpenhamn, J. F. Schultz, (1786). 8:o. Grav. porträtt,102,(2 blanka),1-212,113-16,217-34,233-40,141-45,(1) s. Häftad i ngt nött samtida bronserat omslag med bakre nedre hörn bortrivet. Pärmar och snitt solkiga och ryggen ngt mörknad. Bra inlaga med enbart några enstaka mindre fläckar och ett litet hål i yttermarginalen på s. 141. Bibliotheca danica IV:572. Den första pagineringsföljden innehåller vetenskapliga instrument, kartor och grafik och den andra böcker. Med ett förord av Frederik Ekkard. Johann Samuel Augustin (1715-85) var född i Slesvig och dansk ämbetsman. Sedan ungdomsårens studier intresserade han sig för matematik, astronomi och geografi, vilket biblioteket bär vittne om. Han studerade bl.a. Tycho Brahes observationsanteckningar. På auktionen gjorde bl.a. P. F. Suhm många inköp.

Sthlm, N. Wankijff, 1675. 8:o. Grav. front,(22),300,(3) s. Mycket vackert hfrbd från 1800-talets början med rikt guldornerad rygg och titeletikett i glättad papp. Gula snitt. Ryggen med en liten svag fläck. Lagad reva i yttermarginalen på s. 9. Lagning i s. 15-16 med textförlust i marginalkommentaren. Med Ericsbergs biblioteks exlibris. Saknar sju sidor på slutet som utgörs av en biografi över författaren. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 335. Första svenska upplagan utkom 1629. Den fina frontespisen, signerad H. Padt-Brugge, visar två herremän som sirligt bugar inför varandra mot bakgrund av en pastoral scen med åkrar och plöjande bönder samt ett slott. Franciskanern Antonio de Guevara (ca 1480-1545) var spansk biskop och Karl V:s hovpredikant. Den saknade biografin som skrevs av Widekindi har aldrig varit inbunden i detta band och saknas t.ex. även i Linköpings stiftsbiblioteks exemplar, liksom i Hiertas, som dessutom saknade ett antal preliminärblad. Denne undrade också varför denna bok är så rar!

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1772. 8:o. (16),67,(1) s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven ryggtitel. En skur små bläckfläckar på främre omslaget och mindre maskhål nedtill i främre falsen samt i bakre omslagets ytterkant. Enstaka lager- och småfläckar. Ett hål i ryggmarginalen på s. (15-16) s. och lite lös i häftningen där. Titelbladet med liten fuktrand. Bra ex. från Biby med Ulric Celsings namnteckning. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2677. Schreber Svenska jaktens litteratur tillägg 388a. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 703: ”Näppeligen lärer någon förmodat, at denna berättelse, efter förlopp af et seculum, skulle få skåda dagsljuset”. Tornæus arbete inleds med en sextonsidig kommenterad bibliografi över skrifter om samer, vilken är sammanställd av utgivaren Samuel Loenbom. Tornæus (död 1681) var kyrkoherde i Nedertorneå socken och lät översätta flera skrifter till samiska. Detta arbete innehåller kapitel om samernas historia, seder och bruk, klädedräkt, jakt och fiske m.m. Stort utrymme lämnas åt samernas ursprungliga religion, missionsarbetet i Lappmarken och kristendomens närvarande tillstånd bland samerna. Kemi lappmark ligger idag i nuvarande Finland och Torneå lappmark är uppdelad mellan Sverige, Norge och Finland.

Sthlm, J. L. Horrn, (1734)-38. 8:o. (6),344,(2),353-744 + (4),592 + (4),723 s. Tre samtida trevliga men ganska nötta marmorerade skinnbd med upphöjda, bind, rikt guldornerade ryggar, bruna titel- och gröna deltiteletiketter. Vackra blå klistermarmorerade snitt. Ryggarna med en del nagg upp- och nedtill. Fin inlaga. Med Charlotta C. Hillbergs och M. Stålbergs namnteckningar samt Bernhard Kempes röda namnstpl. Första och enda svenska översättning av Steeles ”The ladies library”. Översättningen gjordes av Johan Ihre, J. Steuchius och J. von Düben på drottning Ulrika Eleonoras anmodan. Det var i och med att han övertog detta översättningsarbete som Johan Ihre kom in på den germanska språkvetenskapens bana, där han sedan skulle komma att göra sin största insats som forskare.

Sthlm, C. Delén, 1804. 8:o. 31 s. & 2 grav. plr, varav den ena handkolorerad. Häftad i ett för litet samtida gråpappomslag. Ryggen sprucken och med en rosafärgad blank etikett högst upp. Ngt solkig och fläckig i marginalerna på titelbladet. Med Ulrica Christina Nordins namnteckning. Trevligt ex. Planscherna tecknade av Palmstruch och graverade av C. W. Venus. Det tryckta omslaget, som saknas här, hade den utökade titeln ”samt något till upplysning om det längesedan utdöda mammot- eller behemotdjuret.” Med anledning av att man i allmänhet hade felaktiga föreställningar om elefanten, författade Quensel denna skrift i samband med att den första elefanten besökte Sverige. Den kom med båt från Åbo till Stockholm 1804 och hörde till Gautiers och Agazzis menageri, som utöver elefanten förevisade en babian och ”flere sorter wackra djur och foglar”. I nästan två år stannade menageriet i Stockholm, med dagliga visningar i de särskilt uppförda barackerna på Brunkebergstorg. Klimatet var hårt för de exotiska djuren och elefanten led av kölden ”ehuru rummet, der han med en kedja och rem om foten, förvaras, eldas och hålles varmt. Af det tvungna lefnadssättet under resan, stillaståendet, klimatet och andra omständigheter, är han styf i lederna, har tvungen ställning och hvilar mest på remmar, som gå under buken och äro fästade upp i väggarna på sidorna om djuret”. Elefanten kunde ändå utföra några konster, hälsa genom att falla på knä, bära ett brinnande ljus, dra korken ur en butelj samt därefter konsumera innehållet. I november 1804 inställdes visningarna, eftersom djuret efter flera månaders vaka hade fallit i sömn.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1858. Imperialfolio. Grav. titelblad,(2) tryckta blad med graverade ramverk & 86 grav. plr med medaljer och text inom grav. ramverk. Häftad i samtida gråpappomslag med ursprunglig röd klotryggremsa, vilken är lite skadad nederst. Omslagssidorna med enstaka fläckar. Planscherna oskurna. Enstaka marginella fukt- och småfläckar. Plansch 14 och 70 med obetydlig liten fläck mittpå, plansch 64 med liten bläckfläck i översta marginalen. Några fuktfläckar i nedre innerhörnet och delvis innanför plåtranden på plansch 23. Några fuktfläckar i övre marginalen på planscherna 56, 58-59, 67 och 74 samt i nedre inre hörnet på plansch 75. Fint ex. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5090. Hesse Svensk numismatisk litteratur 0437. Planscherna graverade av J. Gillberg och M. R. Heland. Verket hade G. J. Adlerbeth som redaktör. Allt utgivet av detta ståtliga fragment som var tänkt att bli en exposé över den ambitiösa historia i medaljer som Gustav III lät påbörja över sin egen regeringstid. Arbetet på planschverket pågick mellan 1779 och slutet av 1790-talet. Ytterligare 24 planscher var planerade och först 1858 blev de färdigställda planscherna utgivna på Vitterhetsakademiens uppdrag av Hildebrand i en liten upplaga på fint papper, vilket delvis är äldre. 26 av de avbildade medaljerna blev aldrig utförda i verkligheten.

Sthlm, A. Gadelius, 1817. 12:o. 98 s. Gråpappbd från början av 1900-talet med guldlinjer och titel på ryggen. Det tryckta omslaget medbundet. Bandet med en liten skada upptill. Omslaget med några små lagningar och det främre med en samtida numrering. Bra inlaga. Bandet inlagt i en elegant nutida kassett med guldornerad markokängrygg och röd titeletikett. Med Ellen S. Westers och Svante Svedlins namnteckningar samt den senares förgyllda pärmexlibris på kassetten. Almquistiana 202. Ferguson Bibliography of Australia Addenda 691a. Almquist ”Parjumouf” är förmodligen det första svenska skönlitterära verk vars handling är förlagd till Australien. Den nya kontinenten kallas förutom Nya Holland även ”Ulimaroa”, ett namn Almquist säkerligen funnit i geografen Daniel Djurbergs skrifter. Både Cook och Banks hade hört ordet användas på Nya Zeeland som beteckning för Australien. Ellen S. Wester (1873-1930), eller mer känd under signaturen E. Weer, var en av de framträdande översättarna under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Sthlm, f.d. Kongl. tryckeriet, 1773. 8:o. 64 s. + (TUDERUS, GABRIEL & WESTEN, THOMAS von) Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser, och afguderi. Sthlm, Kongl. Finska boktryckeriet på J. A. Carlbohms bekostnad, 1773. 8:o. 72 s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Fuktränder på omslaget. Det andra arbetet har några små lagerfläckar på de första sidorna. Sista bladet ofullständigt skuret i yttermarginalen så ett litet stycke sticker ut. Bra ex. av två ovanliga verk. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 754, noten, för originalet ”Memoire sur les samojedes et les lappons” som utkom i Königsberg 1762. Översatt av Samuel Loenbom. T. M. von Klingstedt (1730-86) var ryskt statsråd och hans arbete rör huvudsakligen samer och samojeder på ryskt territorium. Klingstedt argumenterar bland annat för att samerna härstammar från finnarna, medan samojederna är ett tartariskt folkslag.Setterwall Svensk historisk bibliografi 7028 och Marklund Övre Norrland i litteraturen 378 för det andra arbetet. Samuel Loenbom utgav och sammanställde de två berättelserna och har även skrivit förordet. Den första berättelsen är skriven av Gabriel Tuderus (1638-1705), ”de finska lapparnas apostel”, som var verksam i Enare och Kemi lappmark i Finland samt sedermera som kyrkoherde i Nedertorneå. Här återfinns bland annat en nedteckning av den så kallade björnsången. Den andra berättelsen är författad av Thomas von Westen (1682-1727) som missionerade i de norska lappmarkerna. Han gjorde bland annat några uppmärksammade resor 1716-23 och grundade såväl kyrka som sameskola i Mo i Rana.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Textdelen oskuren i samtida gråpappomslag. Spridda lagerfläckar men fler fläckar på titelbladet och s. 21-25. Ett litet hål i första textraden på s. 119-20. Naggar i övre hörnet på s. 17-24 i sista sidföljden. Planschdelen i samtida brungrått hfrbd med blekt, nött och torr rygg med svagt upphöjda bind och guldlinjer. Gula snitt och marmorerade pärmpapper. Vacker orange guldtryckt titeletikett på frampärmen. Titelbladet och de två kartorna något lagerfläckiga. Marginalfläckar på plansch 13-17. Plansch 25 med fuktrand och fler fläckar. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthylogiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”.

Uppsala, typis Wernerianis, 1709. 8:o. Grav. front,(16),1-22,24-28,28-144 s. Titelbladet tryckt i rött och svart. Med ett flertal träsnittsillustrationer i texten. Nytt trevligt halvpergamentbd (Johanna Röjgård). Gamla brunstänkta snitt. Några enstaka lagerfläckar. Gammal understrykning och marginalanteckning på s. 81 och 94. Carl Nyréns namnteckning och L. von Horns stpl på titelbladet. Bra ex. Bibliotheca Walleriana 4878. Varianten med en vers av J. Upmark på baksidan av titelbladet. Frontespisen utförd av J. Spiegelberg. Med en hyllningsvers av J. Linder, adlad Lindestolpe. Utgiven med Lars Robergs hjälp efter de anatomiska föreläsningar över människans reproduktion som Hoorn höll på Södra stadshuset i Stockholm. Ett ibland förekommande porträtt saknas här liksom två extra dedikationsblad.

Sthlm, A. Gutterwitz, 1607. 4:o. A4-Zzz4 = (551) s. Nöra samtida svart skinnbd med upphöjda bind och fint guldornerad rygg utan titel. Dubbla ramlinjer i guld på pärmarna. Röd- och blåstänkta snitt. Några små maskhål på bandet, ytligt krackelerade pärmar och några småskador på frampärmen. Eftersättsbladet sitter fast i bakpärmens insida i en punkt. Enstaka fläckar och delvis något bruntonad, ca 20 sidor hårdare. Några små marginella maskhål. Blad Fff2 lagat i nedre marginalen. Flera samtida marginalanteckningar. Bläckmonogram NB på det sista eftersättsbladet. Med Carl Bernhard Ulrik von Dübens exlibris och från Vegeholm. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 162. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3299 som berättar att Chesnecopherus, enligt uppgift från Messenius, förföljt en viss Erik Pampineus efter att denne påstått att arbetet var både oriktigt och enfaldigt. Även Karl IX var missnöjd med Chesnecopherus resultat och åtog sig att själv överse och förbättra texten inför den andra upplagan som utkom 1609. Denna översattes till latin av Messenius och utgavs 1610. Skriften är en förklaring över varför Sigismund blev avsatt.

Västerås, J. L. Horrn, 1771-97. 8:o. Grav. titelblad,(12),129,(3),1-30,(2) s. & 1 utvikbar gränskolorerad grav. karta + grav. titelblad,(12),272,1-33,(3) s. & 1 utvikbar gränskolorerad grav. karta + grav. titelblad,(12),124,1-8 s. + grav. titelblad,(16),392,1-72 s. & 1 utvikbar gränskolorerad grav. karta + grav. titelblad,(16),344,1-64 s. & 1 utvikbar gränskolorerad grav. karta + grav. titelblad,(16),160 s. + HÜLPHERS, ABRAH. ABR:SON. Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland. Femte samlingen. 3 bandet. Om lappmarken. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1922. (2),227,(1 blank),1-24,1-34 s. Del I-V:1 bundna i tre samtida trevliga men ngt nötta hfrbd med guldornerade ryggar och gröna titel- samt tegelröda deltiteletiketter i glättad papp. Gula snitt. Med författarnamnet stavat ”Hylphers”. Ryggarna ngt hårdare nötta upptill och första bandet med skrapmärken och ytlig sprickbildning. Det tredje bandet med lackad rygg och därför lite mörkare i tonen samt med ny deltiteletikett. Del V:2-3 bundna i två fint eftergjorda och snarlika hfrbd, stämpelsignerade Nordiska Kompaniet och N. B. Andersson, 1925. Stänkta snitt. Den sista delen med medbundna omslag. Några av delarna ngt småfläckiga. Del I-III med svag fuktrand på yttre snittet och delvis i yttermarginalen. Titelbladet till Härjedalsdelen med stor fuktrand. Kartan över Medelpad bruntonad och den över Jämtland delvis missfärgad. Del V:2 med en inklistrad tryckt etikett på sista sidan: ”Säljas i Björnståhls bokhandel”. Tredje volymen med en raderad namnteckning daterad 1800. Med Aug. W. Stjernstedts namnteckning daterad 1852, A. J. Zetterstedts stpl och Gottfrid Östemans lilla blåstpl i övre och nedre marginalen på titelbladet till den första, fjärde och femte delen. Komplett och trevlig svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5636. Carli Ångermanlands bibliografi 1065. Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 39. Hasselberg Bibliografiska anteckningar rörande Jämtland och Härjedalen s. 122. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2391. Fiske Runic literature s. 33 för beskrivningen av Jämtland. Med hyllningar av bland andra J. M. och E. M. Fant, G. A. Boudrie, J. Schedvin, P. Svedelius, O. Bergklint, N. J. Funck, J. A. Lindblom, O. Strandberg, L. Hydrén, J. H. Lidén, G. A. Tayarden och P. N. Christiernin. Årtalet på det graverade titelbladet till del IV är enligt Kungliga bibliotekets katalog ändrat för hand på alla påträffade exemplar, liksom här. Komplett svit av Hülphers Norrlandsbeskrivningar med del V:3 som utkom först 1922. De behandlar i tur och ordning Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Ångermanland, Västerbotten inklusive en särskild del om städerna och Lappland. 1793 påbörjade Hülphers en separat serie där endast Gästrikland beskrevs, vilken inte ingår här. Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-98) är en av de flitigaste och mest betydelsefulla topografiska författarna i Sverige under 1700-talet. Hans topografiska arbeten tillkom enligt en fast arbetsordning. Väl hemkommen från en resa sammanställde Hülphers sina intryck grundade på anteckningarna ur sin resedagbok. Detta utkast sändes till kyrkoherdar och ståndspersoner i den berörda trakten med en begäran om kompletteringar och rättelser av utkastet. Hülphers bifogade även en omfångsrik frågelista som var inspirerad av den som J. Faggot hade presenterat i sin uppsats ”Tankar om fäderneslandets känning och beskrifwande”, tryckt i ”Vetenskapsakademiens handlingar” 1741. I ett nära samarbete med sina informanter och genom en omfångsrik brevväxling växte så småningom en färdig text fram. I beskrivningen av Ångermanland återfinns självfallet ett surströmmingsrecept från Härnösand!

Sthlm, B. G. Schneiders encka, 1738. 8:o. (8),143,184-344 s. & 8 grav. utvikbara plr. Vackert samtida hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, grå titeletikett av pergament och röda snitt. Lätt blekt rygg. Inlagan med enstaka små lager- och småfläckar samt små blyertsnoteringar. Fläck i yttermarginalen på s. 231-56. Planscherna III-VI med små bläckstänk i marginalerna. Planscherna III och VI med reva i inre marginalen. På frampärmens insida överkluddad gammal namnteckning med avfärgning i bläck på försättsbladet. Nyare namnteckning i blyerts av Karl-Axel Lagergren. Bra ex. Bibliotheca Walleriana 8178. Första upplagan trycktes 1736, denna andra upplaga är väsentligt utvidgad och omarbetad. ”Compendium anatomicum” är en lärobok i anatomi och var författarens första större arbete. Det är försett med kopparstick av Jonas Silfverling. De första sex planscherna är daterade 1736 och ingick redan i första upplagan, de sista två tillkom till denna upplaga. Lindroth skriver: ”Förut fanns på svenska bara Robergs föga användbara Lijkrevningstaflor; Rosensteins kompendium är långt fylligare. Han bemödar sig om att ge de anatomiska termerna på svenska. Först redogör han för människokroppens konstruktion av fasta och flytande delar, dvs. dess ’rör’ och de vätskor som flyter fram i dem, och ger därefter en noggrann topografisk beskrivning av organsystemen: skelettet, musklerna, ådrorna, nerverna, inälvorna och sinnesorganen (här om hjärnan); könsorganen vågar han sig inte på. [...] Hans ledstjärnor är moderna anatomer som Ruysch och Winslow jämte de båda oundvikliga: Boerhave och Hoffmann”.

Venice, F. Bolzetta, (1602). 12mo. Engraved title,(3),167 ff. With 5 full-page engravings included in pagination, and woodcut head- and tailpieces and initials. 17th-century Italian vellum, red morocco label on spine lettered in gilt, small accession number in ink at upper corner of upper board, covers with some minor soiling. Title page a little loose, with faint marginal dampstaining affecting outer margin of first few leaves, and sporadically throughout though very unobtrusive, a few neat marginal markings. With the bookplate of Gunnar Brusewitz and his note of acquisition dated Rome 1947. Schwerdt Hunting, hawking, shooting II:278. Souhart Bibliographie générale des ouvrages sur la chasse 477. Ceresoli Bibliografia delle opere italiane latine e greche su la caccia 541. Harting Bibliotheca accipitraria 273, note. Third edition (first 1591) and the first illustrated with copper engravings, the previous two were illustrated with woodcuts. One of the classics of Italian hunting and falconry, by the Italian poet Erasmo di Valvasone (1523-1593). Harting elaborates: ”This poem on the chase [...] was very popular in its days, and is still held in some esteem by collectors of opera cynegetica. It is divided into five cantos dealing with different branches of field sports, each preceded by a full-page illustration on copper. The fifth canto relates to falconry, in which allusion is made to the different hawks used by falconers, the methods of catching and training them, and the remedies for their ailments. The annotations of Marcucci are chiefly directed to an explanation of the classical allusions made by the poet”. Olimpio Marcucci was the pseudonym of Scipione di Manzano (1560-1596). The title page depicts allegorical figures, including the goddess of hunting and weapons, trophies, an owl and a hare, etc. Each of the five cantos is illustrated with a fine engraving: the first shows well-equipped huntsmen preparing to set out with their dogs, including a bitch with pups in a kennel; the second depicts boar and stag hunting with horns, firearms and spears; the third illustrates stag hunting; the fourth shows a variety of sports, including boys wrestling, a ball game played with baskets strapped to the players’ arms (palla col bracciale derivato della pallacorda), and swimming, with a bear hunt in the background; the fifth is largely concerned with falconry, showing an owl in an enclosure in the foreground and a walled seaport in the background. In all these five plates dogs play a prominent role.