MESSENIUS, Johannes.

Stockholm, Olavi Enæi, 1700-05. Folio. Grav. porträtt,+ (6),+ 98,+ (4),+ 96,+ (4),+ 79,+ (blank),+ (4),+ 91,+ (1),+ (4),+ 120,+ (4),+ 59,+ (blank),+ (4),+ 104,+ 116,+ (6),+ 82,+ (6),+ 44,+ (2),+ 44,+ 260,+ (8),+ 87,+ (blank),+ (8),+ 156,+ (113) s. Enstaka småfläckar, något fler i sjunde och nionde delen. Lagerfläckar del 11-12 och s. 7-8 i 12:e delen liksom s. 113-114 i 15:e med litet brännhål. Samtida pergamentband, ryggen med handtextad titel, röda snitt. Äldre proveniens ur Nathan Alfvings bibliotek. Sedan ur landshövdingen S. V. Gynthers bibliotek, med hans namnteckning och ur August Stiernstedts, som köpt den på auktionen efter Gynther 1874. Med C. Fr. Waerns biblioteksstämpel. Bilagt finns en 1800-talsavskrift i bläck ”Utur Erici Johannis Schroderi Berättelse om Messenii Scondia illustrata, af d. 11 Dec. 1636”. Folio. (2) s. Något nötta kanter, reva längs ned med förlust av ett ord. Warmholtz 2509. Första upplagan av Johannes Messenius mycket viktiga svenska historieverk, postumt utgiven av Johan Peringskiöld. Här med det nästan alltid saknade porträttet av Messenius, graverad av Truls Arwidsson. Utgiven i 14 delar, numrerade 1 till 15 (nummer 14 utkom aldrig) av planerade 20. De första åtta utgör första delen och de övriga andra. Johannes Messenius (1579-1636) var sin tids mest betydande svenska historiker, med ett tragiskt livsöde. Han blev professor i juridik och politik vid Uppsala universitet 1609. Men efter stridigheter med Johannes Rudbeckius flyttade han sitt eget kollegium till Stockholm och till en tjänst vid kansliet. Stridigheter fortsatte dock, nu med Nils Chesnecopherus och Erik Jöransson Tegel, och år 1616 blev han dömd till döden för papistiska stämplingar, vilket dock mildrades till livstids deportation till Kajaneborgs fästning i Finland. Där bodde han sedan i tjugo år (år 1635 mildrades dock straffet till förvisning till Österbotten, och han bosatte sig i Uleåborg), och där skrev han detta sitt livsverk, Scondia illustrata. Detta verk bildade epok. Han införde en viss kritik mot Johannes Magnus och dennes sagohistoria, men framförallt använde han sig av mycket arkivmaterial i sin medeltida del, och behandlade detta kritiskt, och för den äldre historien förde han in ett helt nytt källmaterial, den isländska sagokretsen. Det sistnämnda, inte minst historien om Oden-Othinus som vandrade till Sverige från Troja och grundade Uppsala, fick för den efterföljande svenska historieskrivningen en stor betydelse, ända fram till E. G. Geijer. Eric Johannes Schroderus (1609-39) fick efter sin magisterpromotion 1635 order av förmyndarregeringen att besöka Messenius i Uleåborg och skaffa information om arbetet med Scondia illustrata. Han anlände i januari 1636 och stannade till Messenius död i november samma år. Han rapporterade regelbundet hem och skickade avskrifter ur arbetet. Dessa brev finns dock ej bevarade. Efter återkomsten till Stockholm, lämnade Schroderus den 11 december in sin slutrapport, ”Relation om D. Johannis Messenii Scondia illustrata”. Denna finns bevarad i sammanlagt 4 avskrifter, tre på KB och en i UB. Rapporten sammanfattar kort innehåller i de 20 banden, av vilka han hunnit läsa tio. Avskriften som återfinns här innehåller sammanfattningen av delarna 14 och 16-20, dvs de som ej blev tryckta.