Lund, 1976. 144 s. Häftad. Gott skick. En mycket liten ägarnotering i bläck på första sidan. Illustrerad. Temanummer om homosexualitet. Innehåller artiklarna ”Birgitta Stenberg skriver om sin bisexualitet”, ”Om den traditionella kärnfamiljen och ett lesbiskt förhållande”, ”R gästar ett bögkollektiv med sex killar”, ”Om ett heterosexuellt kollektiv med en ensam homosexuell kille”, ”En ensamstående lesbisk tjej med barn går för första gången ut med sin homosexualitet”, ”Om en homosexuell kille som levt i avhållsamhet i 35 år”, ”Jörn Svensson - VPK-riksdagsman - menar att homosexualiteten måste erkännas som ett likvärdigt alternativ”, ”Lesbisk Front presenterar sig”, ”RFSL - Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. En presentation” och ”Homosexuella Socialister presenterar sitt program”. En intressant samling reportage från tiden när homosexualitet fortfarande var sjukdomsklassat.

Stockholm, P. A. Norstedt, 1944. (4) s. Tagen ur band. Hålad i inre marginalen. Lagen som avkriminaliserade homosexualitet i Sverige den 1 juli 1944. Den aktuella lagen på s. (1-2). I och med denna lag försvann skrivningen ”Öfwar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller öfwar någon otukt med djur; warde dömd till straffarbete i högst twå år” i strafflagens 18 kap. 10 § till ”Övar någon otukt med annan av samma kön, som ej fyllt femton år, dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Har någon övat sådan otukt med den, som fyllt femton men ej aderton år, och var han ej själv under aderton år, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse. Har någon, som fyllt aderton år, övat otukt med annan av samma kön, som fyllt aderton men ej tjuguett år, under utnyttjande av dennes oerfarenhet eller beroende ställning, straffes som i 2. mom. sägs. Försök till brott, som nu sagt är, straffes efter ty i 3 kap. stadgas”. I och med detta blev alltså samkönat sex mellan vuxna lagligt. Som en konsekvens av att den tidigare skrivningen togs bort legaliserades samtidigit tidelag. Utöver att 10 § fick en ny lydelse infördes också den nya 10a §: ”Övar någon otukt med annan av samma kön, som är sinnesjuk eller sinnesslö, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år. Samma lag vare, om styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman eller vaktbetjänt vid inrättning, som avses i 6 § 2 mom., övar otukt med där intagen person av samma kön, eller om någon eljest övar, otukt med annan av samma kön under grovt missbruk av hans beroende ställning”. I samband med avkriminaliseringen av homosexualitet ansåg sig lagstiftarna även tvungna att ändra 25 kap. 20 § till: ”Varder ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom, enligt 18 kap. 6 § 1 mom. eller 10 § dömd till fängelse för otukt med ungdom som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 § till ansvar för någon tukt eller sedlighet sårande gärning därav synnerlig fara till sådan ungdoms förförelse kom, skall tillika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas. Sådan påföljd må ock, om det med hänsyn till hans ämbetsuppgift finnes påkallat, ådömas, där han i annat fall än nyss sagts dömes till fängelse enligt 18 kap. 10 §”.

Uppsala, Adolf Anderssons boktryckeri, 1886. (2),137 s. + Stockholm, Nya boktryckeriet, 1886. (1-4),XII,5-66 s. + Stockholm, Nya boktryckeriet, 1886. 152 s. I gula respektive rosa tryckta omslag. Det första arbetet med hårt nött rygg samt med några små pappersförluster i omslagets marginaler, det främre omslaget helt löst. Inlagans två första blad bruntonade och med små pappersförluster i marginalerna. Främre omslaget med Arvid Klingspors namnteckning. Det andra arbetet med nött rygg och solkigt omslag. Två blad i den romerska pagineringen helt lösa. Det tredje arbetet med hårt nött rygg och med endast en häftestråd bevarad. Främre omslaget med revor. Med Karl J. Bergströms namnteckning och stämplar från Stockholms högskolas juridiska bibliotek. Avtrycker rättegångshandlingarna i åtalet mot Carl von Mecklenburg för ”otukt som mot naturen är”. Titellikheten mellan det första och det tredje arbetet förklaras i förordet till det sistnämnda: ”Under den vilseledande titeln ’Fullständiga rättegångshandlingar i det s. k. Mecklenburgska målet’ är tidigare denna bok utgifven. Enär man i densamma synes systematiskt utlemnat det, som kunnat lända C. L. von Mecklenburg till fördel, har man jemväl nu utgifvit en annan broschyr med titel ’Handlingar i det s. k. Mecklenburgska målet’, hvari det sålunda uteslutna upptagits. Men enär man vid utdelandet af densamma ej vill lika partiskt förfara, som den okände utgifvaren af denna vilseledande förra boken, har man tillåtit sig aftrycka densamma, för att vid utdelning åtfölja det andra arbetet”. Carl von Mecklenburg var 18 år gammal när han i maj 1882 först våldtog en nioårig pojke i trädgården vid Flustret i Uppsala och senare samma kväll betalade en sextonårig pojke för analt samlag i en sandgrop inte långt därifrån. Efter en lång och mycket invecklad rättsprocess dömdes von Mecklenburg 1885 för ”otukt som mot naturen är” till åtta månaders straffarbete för samlaget med den sextonåriga pojken. Han friades dock för våldtäkten mot den nioåriga pojken. Detta främst beroende på att vittnen dragit tillbaka sina anklagelser efter att ha blivit uppvaktade av von Mecklenburgs rika och mäktiga familj. Fallet väckte enorm uppståndelse i samtiden och skandalpressen publicerade mänger av artiklar om det. Göran Söderström beskriver fallet ingående i ”Sympatiens hemlighetsfulla makt” där det beskrivs som ”det första fallet av homosexuell ’otukt’ som väckte stor uppmärksamhet i svensk press”. Högst ovanliga.

U.o., (1729). 4:o. (3,1 adressida) s. Tagen ur band och ytterst lätt solkig. Vikt som kuvert med hovrättens skadade röda lacksigill och handskriven adressering lydande: ”Till rådstugu rätten uti Christianstad detta wälwilligen Christianstad”. En kanslinotering daterad den 8 december 1729 i övre marginalen på första sidan. Undertecknad av Germund Cederhielm samt kontrasignerad av R. Lilliecreutz och Carl. A. Lillecreutz i trycket. Med plats för två handskrivna tillägg i trycket, i detta exemplar ifyllt ”rådstugurätten i Christianstad” på första sidan och ”rådstugurätten” på tredje sidan. Skrivelsen meddelar att trots de kungliga breven till landshövdingarna 1686 och 1710 fortsätter tidelag vara vanligt förekommande i landsorterna. Skrivelsen meddelar därför att de husbönder som trots möjlighet att använda kvinnor vid vallningar istället använder pojkar ska bötfällas med 40 marker silvermynt. Tidelag var belagt med dödsstraff för såväl den som utförde handling som för det utsatta djuret. Fram till 1644 kunde påföljden vara att brännas levande på bål, men därefter användes oftast halshuggning. Den sista avrättningen för tidelagsbrott skedde 1778. Åren 1864-1944 reglerades tidelag i strafflagen, där brottet återfanns under samma paragraf som homosexualitet, de båda brotten avkriminaliserades samtidigt 1944. Samma år tillkom dock Djurskyddslagen, vilken gav visst skydd mot djurplågeri. Sedan 2014 är dock tidelag åter ett brott i Sverige.