Vis indholdet

DE LA BRACHE, HELGA.

[Två egenhändiga och ett dikterat brev författade av ”Riksspöket” Helga de la Brache rörande hennes pension och rättsprocessen mot henne. Tillsammans med ett originalfotografi föreställande De la Brache post mortem]

Antikvariat Ström
stro635
[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer.

Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak. I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.
Adresse:
-
129 53 Stockholms län
Sweden
CVR/VAT:
SE 880 327 055 501

Nyligt importeret fra Antikvariat Ström

BOHM, KRI.
Antikvariat Ström
stro826
Karlskrona, 1977. 75 s. Häftad i tryckt omslag. Omslaget minimalt nött och solkigt. Ytligt sprucken i häftningen mellan s. 14 och 15. Debattbok om kvinnlig homosexualitet utgiven två år innan homosexualitet upphörde att klassas som en psykisk störning. Betraktas som en av mest inflytelserika svenska böckerna i ämnet. Bakre omslagets text: ”Det påstås ofta att ’vanliga’ människor skulle se med större tolerans på lesbiska kvinnor än på homosexuella män. Det må vara hur som helst med det - ett faktum är att lesbiska kvinnor har det svårt nog på grund av omgivningens attityd. Ska det behöva vara så? Det är den fråga som Kari Bohm ställer i sin bok. Utifrån sin egen och andras erfarenhet beskriver hon hur det är vara lesbisk. Det är att möta fördomar och skräck, misstänksamhet och förakt, och, om man vill undvika det, att vara tvungen att smyga och inte kunna vara sig själv inför andra människor - men också att upptäckta vad lesbisk kärlek kan ge i jämförelse med den heterosexuella: ett mjukare och mer föråelsefullt samliv och större utrymme för personlig utveckling och självständighet. Intervjuer med lesbiska och bisexuella kvinnor ingår i boken”.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro824
Lund, 1976. 144 s. Häftad. Gott skick. En mycket liten ägarnotering i bläck på första sidan. Illustrerad. Temanummer om homosexualitet. Innehåller artiklarna ”Birgitta Stenberg skriver om sin bisexualitet”, ”Om den traditionella kärnfamiljen och ett lesbiskt förhållande”, ”R gästar ett bögkollektiv med sex killar”, ”Om ett heterosexuellt kollektiv med en ensam homosexuell kille”, ”En ensamstående lesbisk tjej med barn går för första gången ut med sin homosexualitet”, ”Om en homosexuell kille som levt i avhållsamhet i 35 år”, ”Jörn Svensson - VPK-riksdagsman - menar att homosexualiteten måste erkännas som ett likvärdigt alternativ”, ”Lesbisk Front presenterar sig”, ”RFSL - Riksförbundet för sexuellt likaberättigande. En presentation” och ”Homosexuella Socialister presenterar sitt program”. En intressant samling reportage från tiden när homosexualitet fortfarande var sjukdomsklassat.
Se hele beskrivelsen
LUNDSTEDT, VILHELM.
Antikvariat Ström
stro827
Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri, 1933. 111 s. Häftad. Gott skick. Utgiven i serien Bonniers små handböcker i vetenskapliga ämnen. Första delen med rubrikerna: ”Frågan om homosexuellas handlingars straffbarhet bedömes utifrån rådande straffrättsdoktrin”, ”Realiserbara synpunkter på frågan om homosexuella handlingars straffbarhet”, ”Sociala nackdelar av homosexuella handlingars straffbarhet”, ”Närmare om ett straffbuds sociala funktion”, ”Straffbudet mot homosexuella handlingar kan icke fullgöra någon funktion”, ”Behovet av straffbud mot utpressning”, ”Överblick av homosexuella handlingars straffbarhet under olika tider och i olika länder” och ”Detaljmotivering för yrkandet”. Andra delen, med titeln ”Om homosexualitet”, utgörs av en vetenskaplig redogörelse kring det dåvarande forskningsläget om homo- och bisexualitet. Här redogörs bland annat för frågan om medföddhet och antalet homosexuella, med referenser till bland annat Hirschfelds forskning. Vilhelm Lundstedt (1882-1955) var professor i juridik och socialdemokratisk riksdagsledamot. I föreliggande motion yrkar han för att legalisera homosexualitet från arton års ålder. Homosexualitet legaliserades först 1944.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro825
Stockholm, P. A. Norstedt, 1944. (4) s. Tagen ur band. Hålad i inre marginalen. Lagen som avkriminaliserade homosexualitet i Sverige den 1 juli 1944. Den aktuella lagen på s. (1-2). I och med denna lag försvann skrivningen ”Öfwar någon med annan person otukt, som emot naturen är, eller öfwar någon otukt med djur; warde dömd till straffarbete i högst twå år” i strafflagens 18 kap. 10 § till ”Övar någon otukt med annan av samma kön, som ej fyllt femton år, dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Har någon övat sådan otukt med den, som fyllt femton men ej aderton år, och var han ej själv under aderton år, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse. Har någon, som fyllt aderton år, övat otukt med annan av samma kön, som fyllt aderton men ej tjuguett år, under utnyttjande av dennes oerfarenhet eller beroende ställning, straffes som i 2. mom. sägs. Försök till brott, som nu sagt är, straffes efter ty i 3 kap. stadgas”. I och med detta blev alltså samkönat sex mellan vuxna lagligt. Som en konsekvens av att den tidigare skrivningen togs bort legaliserades samtidigit tidelag. Utöver att 10 § fick en ny lydelse infördes också den nya 10a §: ”Övar någon otukt med annan av samma kön, som är sinnesjuk eller sinnesslö, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år. Samma lag vare, om styresman, föreståndare eller annan tjänsteman, läkare, uppsyningsman eller vaktbetjänt vid inrättning, som avses i 6 § 2 mom., övar otukt med där intagen person av samma kön, eller om någon eljest övar, otukt med annan av samma kön under grovt missbruk av hans beroende ställning”. I samband med avkriminaliseringen av homosexualitet ansåg sig lagstiftarna även tvungna att ändra 25 kap. 20 § till: ”Varder ämbetsman, till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom, enligt 18 kap. 6 § 1 mom. eller 10 § dömd till fängelse för otukt med ungdom som han i kraft av sitt ämbete eller eljest hade till undervisning eller uppfostran, eller dömes han enligt 18 kap. 13 § till ansvar för någon tukt eller sedlighet sårande gärning därav synnerlig fara till sådan ungdoms förförelse kom, skall tillika till avsättning eller till mistning av ämbetet på viss tid dömas. Sådan påföljd må ock, om det med hänsyn till hans ämbetsuppgift finnes påkallat, ådömas, där han i annat fall än nyss sagts dömes till fängelse enligt 18 kap. 10 §”.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro828
Uppsala, Adolf Anderssons boktryckeri, 1886. (2),137 s. + Stockholm, Nya boktryckeriet, 1886. (1-4),XII,5-66 s. + Stockholm, Nya boktryckeriet, 1886. 152 s. I gula respektive rosa tryckta omslag. Det första arbetet med hårt nött rygg samt med några små pappersförluster i omslagets marginaler, det främre omslaget helt löst. Inlagans två första blad bruntonade och med små pappersförluster i marginalerna. Främre omslaget med Arvid Klingspors namnteckning. Det andra arbetet med nött rygg och solkigt omslag. Två blad i den romerska pagineringen helt lösa. Det tredje arbetet med hårt nött rygg och med endast en häftestråd bevarad. Främre omslaget med revor. Med Karl J. Bergströms namnteckning och stämplar från Stockholms högskolas juridiska bibliotek. Avtrycker rättegångshandlingarna i åtalet mot Carl von Mecklenburg för ”otukt som mot naturen är”. Titellikheten mellan det första och det tredje arbetet förklaras i förordet till det sistnämnda: ”Under den vilseledande titeln ’Fullständiga rättegångshandlingar i det s. k. Mecklenburgska målet’ är tidigare denna bok utgifven. Enär man i densamma synes systematiskt utlemnat det, som kunnat lända C. L. von Mecklenburg till fördel, har man jemväl nu utgifvit en annan broschyr med titel ’Handlingar i det s. k. Mecklenburgska målet’, hvari det sålunda uteslutna upptagits. Men enär man vid utdelandet af densamma ej vill lika partiskt förfara, som den okände utgifvaren af denna vilseledande förra boken, har man tillåtit sig aftrycka densamma, för att vid utdelning åtfölja det andra arbetet”. Carl von Mecklenburg var 18 år gammal när han i maj 1882 först våldtog en nioårig pojke i trädgården vid Flustret i Uppsala och senare samma kväll betalade en sextonårig pojke för analt samlag i en sandgrop inte långt därifrån. Efter en lång och mycket invecklad rättsprocess dömdes von Mecklenburg 1885 för ”otukt som mot naturen är” till åtta månaders straffarbete för samlaget med den sextonåriga pojken. Han friades dock för våldtäkten mot den nioåriga pojken. Detta främst beroende på att vittnen dragit tillbaka sina anklagelser efter att ha blivit uppvaktade av von Mecklenburgs rika och mäktiga familj. Fallet väckte enorm uppståndelse i samtiden och skandalpressen publicerade mänger av artiklar om det. Göran Söderström beskriver fallet ingående i ”Sympatiens hemlighetsfulla makt” där det beskrivs som ”det första fallet av homosexuell ’otukt’ som väckte stor uppmärksamhet i svensk press”. Högst ovanliga.
Se hele beskrivelsen
Antikvariat Ström
stro821
U.o., (1729). 4:o. (3,1 adressida) s. Tagen ur band och ytterst lätt solkig. Vikt som kuvert med hovrättens skadade röda lacksigill och handskriven adressering lydande: ”Till rådstugu rätten uti Christianstad detta wälwilligen Christianstad”. En kanslinotering daterad den 8 december 1729 i övre marginalen på första sidan. Undertecknad av Germund Cederhielm samt kontrasignerad av R. Lilliecreutz och Carl. A. Lillecreutz i trycket. Med plats för två handskrivna tillägg i trycket, i detta exemplar ifyllt ”rådstugurätten i Christianstad” på första sidan och ”rådstugurätten” på tredje sidan. Skrivelsen meddelar att trots de kungliga breven till landshövdingarna 1686 och 1710 fortsätter tidelag vara vanligt förekommande i landsorterna. Skrivelsen meddelar därför att de husbönder som trots möjlighet att använda kvinnor vid vallningar istället använder pojkar ska bötfällas med 40 marker silvermynt. Tidelag var belagt med dödsstraff för såväl den som utförde handling som för det utsatta djuret. Fram till 1644 kunde påföljden vara att brännas levande på bål, men därefter användes oftast halshuggning. Den sista avrättningen för tidelagsbrott skedde 1778. Åren 1864-1944 reglerades tidelag i strafflagen, där brottet återfanns under samma paragraf som homosexualitet, de båda brotten avkriminaliserades samtidigt 1944. Samma år tillkom dock Djurskyddslagen, vilken gav visst skydd mot djurplågeri. Sedan 2014 är dock tidelag åter ett brott i Sverige.
Se hele beskrivelsen