Søkeresultat

Göteborg, Joh. Olssons eftr., (1928). 24 s. Klammerhäftad. Fint skick. Persson inleder sin skildring: ”I en enkel berättelseform vill jag härmed i huvudsak skildra det hemska öde, som drabbade ångaren ’Tryggves’ besättning och de två medföljande passagerarna, ett ungt nygift par vid namn Lindgren från Stockholm, vid ångarens kantring i Bottniska Viken den 14 aug. 1927”. Ångaren Tryggve, hemmahörande i Uddevalla, förliste på en resa mellan Stockholm och Leningrad. Ombord fanns tolv besättningsmän samt tjänstemannen i ryska handelsdelegationen i Stockholm Bruno Lindgren och dennes maka. Persson hittades i ångarens livbåt, som är avbildad på främre omslaget och titelbladet, drivandes omkring på havet av ett finskt skepp. Enligt Persson skedde olyckan på grund av ångarens fellastning. När han blev funnen var han svårt medtagen och var inlagd på Kalmar lasarett i två månader. ”Ja, sådant är en sjömans liv och leverne i hans hårda kamp för tillvaron” avslutar Persson sin berättelse.

Särtryck ur Upsala Läkareförenings förhandlingar. Uppsala, Ed. Berling, 1878. 8:o. 12 s. inklusive omslag. Häftad. Första bladet med ett par fläckar och inlagan med ett par småfläckar. Instruktioner för läkare vid undersökning av färgblindhet. Särskilt uppmanar Holmgren läkare i nordligare trakter som ”hafva tillfälle att komma i beröring med den lappska befolkningen, att icke försumma undersöka dessa”, då Holmgren anser detta kunna ge värdefull information rörande ”färgsinnets beskaffenhet och ett folks kulturgrad.” Holmgren meddelar vidare att han anser denna information som ett värdefullt komplement till de resultat han inväntar från Nordenskiölds expedition. Frithiof Holmgren (1831-97) studerade medicin i Uppsala, tog där medicine licentiatexamen 1860 och disputerade året därpå vid samma lärosäte. 1861 reste han till kontinenten för att fördjupa sina studier och studerade i Wien under Ernst von Brücke, en bekantskap som skulle göra djupa intryck på hans karriär. Efter tiden i Wien och ytterligare studier i Tyskland återkom han till Sverige och tillträdde landets första professur i fysiologi. Utlandet lockade snart igen och 1869 reste han, tillsammans med sin fru Ann Margret Tersmeden, till Heidelberg för att där arbeta under Hermann von Helmholtz. Helmholtz hade stort inflytande på Holmgren och vistelsen i Heidelberg ledde till att hans forskning alltmer kom att fokusera på färgsinnet. Holmgrens forskning blev alltmer praktiskt inriktad efter en förödande järnvägsolycka vid Lagerlunda 1875 då Holmgren ansåg orsaken till olyckan vara lokförarens bristande färgseende. Han utvecklade då den metod han är mest berömd för idag; undersökning av färgseende med hjälp av provdockor av färgat ullgarn.

Hektograferad handskrift, reproducerad av Centraltryckeriet i Stockholm (1905?). (1,1 blank),316 s. Nött rött pappbd med klotrygg. Främre pärm nästintill helt loss. En liten reva i försättsbladet, yttre övre hörn veckat fram till s. 4, en ljus smutsrand på s. 314, enstaka småfläckar. Ägarnotering daterad 1905 på försättsbladet. Rikliga tillägg i blyerts. Johan Arvedsons (1862-1937) lärobok i sjukgymnastik, innehållande instruktioner för hundratals praktiska övningar såväl som mer teoretiskt hållna avdelningar, vilken användes vid det av honom 1889 grundade Arvedsons Gymnastiska institut (AGI) - en av de första privata skolorna för sjukgymnastik. Institutet utbildade kvinnliga sjukgymnaster och erhöll 1902 dimissionsrätt likvärdig med Gymnastiska Centralinstitutet (CGI). Vid Arvedsons död 1937 lades institutet ner. Den tidiga sjukgymnastiken utvecklades av Pehr Henrik Ling (1776-1839) och var då ett manligt yrke men 1864 öppnades utbildningen i sjukgymnastik vid CGI, som då hade utbildningsmonopol, för kvinnor. En intressant inblick i undervisningen i sjukgymnastik under en period av förändring och modernisering.

Kanehara & Co, Tokyo, Osaka, Kyoto, Japan, Sole agent in Denmark, Sweden & Finland C. A. Reitzels Boghandel, 1936. 24 s. & 32 färgplanscher. Något nött och bågnande grönt förlagsklbd. Textbladen något veckade. Titelbladet med en klisteretikett från Aktiebolaget Nordiska Bokhandeln delvis täckande tryckinformationen. Instruktioner på engelska, franska och tyska samt trettiotvå planscher med färgblindhetstester vilka utgörs av färgmönster som ”gömmer” en siffra patienten ska identifiera. Shinobu Ishihara (1879-1963) var en japansk oftalmolog och kirurg, mest känd för utvecklandet av detta färgtest publicerat första gången 1917, här i sjunde upplagan. Känt under namnet ”Pseudo-isochromatic plates” och med en mängd uppföljare i olika varianter.

Särtryck ur Upsala Läkareförenings förhandlingar. Utan ort, (1888). 8:o. 38 s. Häftad i tryckt originalomslag. Enstaka minimala fläckar. Föredrag om färgseendets evolution innehållande bland annat en diskussion kring Charles Darwins pangenesisteori och dess betydelse för synsinnet. Frithiof Holmgren (1831-97) studerade medicin i Uppsala, tog där medicine licentiatexamen 1860 och disputerade året därpå vid samma lärosäte. 1861 reste han till kontinenten för att fördjupa sina studier och studerade i Wien under Ernst von Brücke, en bekantskap som skulle göra djupa intryck på hans karriär. Efter tiden i Wien och ytterligare studier i Tyskland återkom han till Sverige och tillträdde landets första professur i fysiologi. Utlandet lockade snart igen och 1869 reste han, tillsammans med sin fru Ann Margret Tersmeden, till Heidelberg för att där arbeta under Hermann von Helmholtz. Helmholtz hade stort inflytande på Holmgren och vistelsen i Heidelberg ledde till att hans forskning alltmer kom att fokusera på färgsinnet. Holmgrens forskning blev alltmer praktiskt inriktad efter en förödande järnvägsolycka vid Lagerlunda 1875 då Holmgren ansåg orsaken till olyckan vara lokförarens bristande färgseende. Han utvecklade då den metod han är mest berömd för idag; undersökning av färgseende med hjälp av provdockor av färgat ullgarn.