Søkeresultat

Birmingham, typis Johannis Baskerville, 1772. 12mo. (2),+ 307 pp. Light foxing, ink stain pp. 306-307. Somewhat later vellum, gilt spine with raised bands and black label, boards with gilt frame, red edges. Slight crack in lower front hinge, boards are slightly warped. Owner’s signture in ink on the title page. Library stamp of Johan B. W. Polak. From the library of Bengt Lassen. Gaskell 47. Schweiger p. 1070. Moss II, p. 675 with wrong year. Dibdin II, p. 477. A complete text edition with all six comedies by Terence printed by John Baskerville, who printed both a 4to and a 12mo edition the same year. Leaf G2 in cancellans. Bengt Lassen (1908-74) var hovrättsråd och åren 1953-73 VD för Norstedts förlag. Han var en duktig latinist och hade en fin samling romerska författare. Han figurerar i bakgrunden i Maria Langs deckare ”Mördarens bok”.

Stockholm, Kongl. Ordenstryckeriet, 1832-33. 4:o. 183 s. Sammanbunden med: Avskrift av Kongl. maj:ts utslag uppå de besvär förre majoren[...] anfört deröver [...]. Handskrift. (8) s. Sammanbunden med: Kongl. maj:ts nådiga kungörelse, rörande amnesti för politiska förbrytelser och högmåls-brott; gifwen Stockholm slott den 20 october 1834. Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1834. 4:o. 4 s. (Swensk författnings-samling 1834, no 31.) Något nött senare svart hfrbd med guldornerad rygg. Ur O. B. Hults bibliotek, med hans exlibris. Anders Gustaf von Düben (1785-1846) var militär och deltog i Gustav IV Adolfs pommerska fälttåg. Han tog sedermera avsked ur armén och fick 1815 majors titel. Under en vistelse i Berlin 1832 uppdrog Düben sin kollega Johan Fredrik Ernst von Vegesack (1792-1863) att i något ärende uppsöka prinsen av Vasa, dvs den avsatte Gustav IV Adolfs son. Detta uppsnappades, och eftersom all kontakt med den avsatta kungafamiljen var förbjuden väcktes åtal för högmålsbrott mot von Düben och von Vegesack. De förnekade att ha bedrivit förrädiska stämplingar men dömdes till ständig landsflykt. Genom den 1834 utfärdade amnestin för politiska förbrytare fick både von Düben och Vegesack rätt att återvända till Sverige.

Tübingen, Joh. Georg Cotta, 1671. 8vo. (26),+ 896,+ (31) pp. Contemporary vellum, hand written titel on spine, front board with gilt monogram ”E. F.V. D.” under gilt crown and on rear ”1671” in gilt. Discret bookseller stamp on fly leaf. VD17 12:198473. Fine copy. There are three versions of the 1671-edition, all with different dedications. This is with dedication to ”Wilhelmo Ludovico”. Fourth (but not the last) edition of Myler’s inaugural dissertation from 1640 at the university in Tübingen, where he later on held lectures on ”Staatsrecht”. Nicolaus Myler von Ehrenbach (1610-77) became in 1643 ”regierungsrat” in Stuttgart and chancellor of the university in Tübingen and later vice chancellor in Würtemburg.

Stockholm, ex typographeo Olai Olai [Olof Olofsson Helsing], (1620). 4:o. (12),+ 104,+ (3) s. Titel inom träsnittsram tryckt i rött och svart. Småfläckar, genomgående med en stor men svag fuktrand i övre hörn. Breda marginaler. Modernt skinnryggsband med upphöjda bind, pappärmar. Med Daniel Columbus namnteckning och anteckning på titelbladet. Warmholtz 3030. Likpredikan över Gustav Vasa av biskopen i Västerås Peder Andreae Swart (-1562), utgiven av Sylvester Johannes Phrygius (1572-1628). Peder Swart (Niger) är mest känd för sin krönika över kungen, som trycktes första gången av Klemming år 1870.

Strassburg, Amand König, 1754. 8vo. (8),+ 451,+ (5) pp. Spotting. Worn contemporary half calf, spine with tear at tail, board papers with tears. French-German parallel text. A later edition of the famous treatise on good manner by Jean Baptiste del la Salle (1651-1719), first published in 1695. First edition of the German text, an anonyme translation.

Stockholm, Biörkman, 1726. 4:o. (2),+ 28 s. Bläckpaginering i övre hörn. Tagen ur band. Hebbe 542. Bring, Riksdagshandlingar, s. 22.

Köpenhamn, Gyldendalske bokhandling, 1821-23. 8:o. LI,+ (1),+ 274,+ (2) s.+ utvikbar tabell; VI,+ (2),+ 319,+ (1); VI,+ (2),+ 312; IX,+ (5),+ 349,+ (3),+ XII s. Exemplar på skrivpapper. Litet brännhål s. 203-204 i fjärde delen. Häftade och oskurna, i något nötta samtida blå pappomslag med tryckta ryggetiketter. Fyra volymer. Fiske s. 110. Översättning av alla sångerna i den poetiska, eller Sämunds, Edda, utom Rígsthula och Grottasöngr. Del fyra med ett ordregister, vilket bygger på det register som Finnur Magnússon gjorde till den viktiga Arne-magnenanska utgåvan av Sämund Eddan ”Edda Sæmundar hinns Froda”, som utkom 1787-1818. Den sista pagineringsföljden i fjärde delen är prenumerationsförteckning. Detta är den andra danska översättningen av Eddan. Den första innehöll ett urval sånger i översättning av B. C. Sandvig 1783-85. Finn Magnusen (Finnur Magnússon) (1781-1847) kom från Skalholt på Island. Efter juridikstudier i Köpenhamn var han verksam som jurist på Island till 1812, då han återvände till Danmark och en post vid Gehejmearkivet, där han stannade till sin död. Han grundade 1826, tillsammans med C. C. Rafn, det Kongelige Nordiske Oldskrift-Selskab. Magnusen var i sina tolkningar av de fornnordiska myterna mycket fantasifull och tolkade gärna myter som personifikationer eller symboler för naturfenome, vilket dock framträder mest i hans ”Eddalæren” från 1824-26.

Paris, Goujon fils, 1802. 8vo. (4),+ 208 pp. The last four pp with small part of text overdrawn with ink. Sewn as issued, with later gray wrapper, worn spine. Jean-François Le Sueur (1760-1837) was a french composer with some opera successes in the early revolutionary years. He was named professor at the Ecole de la Garde Nationale, in 1793, and become one of the inspecteurs at the newly founded Conservatoire. Dissatisfied when his new operas were refused Le Sueur published a violent pamphlet, ”Projet d'un plan général de l'instruction musicale en France”, attacking the Conservatoire, and its director Sarrette, and was discharged in september 1802.

Tokyo, Bestsellers Publishing Company, 1980-82. Oblong 8vo. (2),+ 431,+ (1); (2),+ 471,+ (1); (2),+ 358,+ (2) pp. A small paper cut in upper margin through the last pages of part three. Publ. dec. cloth in publ. printed slip cases. Three volumes. Vol. 1: Battleships & Battle Cruisers. Vol. 2: Cruisers, Corvettes & Sloops. Vol. 3: Aircraft Carriers, Seaplane Tenders & Torpedo Boat & Submarine Tenders.

Köpenhamn, Thiele, 1875-89, 1896. 8:o. III-XV,+ (blank),+ 910; (6),+ 1021 s.+ 2 litogr. planscher; 40 s. Första delen saknar smutstitelblad och med enstaka blyertsmarkeringar i marginalen. Nötta samtida hfrbd med guldornerade ryggar och med ”Sem. f. Nord. Spr” präglat med guld på frampärmarna (Ömanssons bokbinderi). Två volymer. Första delen något lös i främre inre fals, band två med trasigt övre kapitäl. (Islendinga Sögur, fjerde bind.) Stämplar och utgallringstämplar från nordiska seminariet Uppsala. Fiske s. 420. Första delen innehåller den isländska originaltexten med varianter. Andra delen innhåller uppsatserna ”Njáll eller Niáll? En undersögelse om femstavelsede verslinier i sædvanlig dróttkvædr háttr”, ”Saganavnet Njála”, ”Bemærkninger til lvaderne i Njála”, ”Tillægg og rettelse til Njála II” av Konr. Gíslason, ”Om håndskrifterne af Njála” av Jón Thorkelsson m.m. Första textkritiska utgåvan av Nials saga, här komplett med registret som utgavs av Finnur Jónsson 1896.

(Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1756) 4:o. 6 s. Sammanbunden med: Adolph Friedrich med Guds nåde...[=Rubrik] ”...underdånig skrifelse... praemier måge utsättas för hummer-hukare, som här i riket byggas...” Stockholm i råd-cammaren den 27 september 1757. (Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1757). 4:o. (2) s. Tagna ur band. Efter en militär karriär, bl.a. hos kung Stanislaus i Polen slog sig Wilhelm Albrech d’Orchimont (1716-87) ner som handlande och skeppsredare i Strömstad, där han ärvde sin svärfar borgmästar Strömdahls privilegium på hummerhandel. Genom att bygga en egen hummerhukare (med vilken man kunde transportera hummern levande) gjorde han sig oberoende av holländska uppköpare. Den 6 mars 1756 gjorde hans hukare, ”Prins Carl”, sin premiärtur med en last hummer till Holland under befäl av kapten Niklas Bergman. Efter flera framgångsrika resor förliste dock i oktober 1758 hans hukare vid Lister, och 1761 upphörde privilegiet. Om Wilhelm Albrech d’Orchimont och hans hummerhukare har Birger Strandell skrivit ”Wilhelm Albrecht d'Orchimont och Sveriges första hummer-hukare. En episod från 1700-talets Strömstad”, (1953).

Paris, Prault fils, 1753. 8vo. (8),+ 160 pp.+ 2 engr. plates. Contemporary full mottled calf, spine richly gilt with raised bands and red label, sides with tripple filets, red edges. Upper joints weak. Fine copy. Eitner IX, 146. First edition.

Senare marmorerat pappband med beige ryggetikett ”Dissertationes in Litteratura Graeca”. Ur Börje Knös bibliotek, med hans namntekning, och Torsten Bloms. Försättsbladet med påbörjad innehållsförteckning, men som avlutats efter de två första. Börje Knös (1883-1970) var kulturhistoriker, statssekreterade och univesitetskansler. Han disputerade i grekiska 1908 med avhandlingen ”Codex Graecus XV Upsaliensis” men lämnade sedan den akademiska banan för en karriär i staten. Han lämnade dock aldrig grekiskan utan utgav en mängd mindre uppsatser samt 1952 boken ”Nygrekisk medeltids- och renässansdiktning. Han översatte även Kazantzakis böcker till svenska liksom dikter av Seferis. Samlingen innehåller även texter av Börjes anfader Gustav Knös.

Paris, Treuttel et Würtz, 1802. 8:o. XV,+ (1),+ 356 s.+ stor utvikbar grav. karta; (4),+ 371,+ (3); (4),+ 384,+ (3) s. Genomgående med småfläckar. Samtida hfrbd, guldornerade ryggar med upplda bind och röda resp. blå titel- och deltiteletiketter, röda stänksnitt. Tre volymer. Ur greve Gustaf Pipers bibliotek, med hans namnteckning och graverade exlibris, vilka här är handkolorerade, och ur Alf Henriksons bibliotek, med hans exlibris. Bibl. danica II, 716. Carlander III, s. 201. Redogörelse för Danmarks statistik, handel och utrikespolitik. Tredje delen innehåller bl.a. ett appendix med deklarationer rörande Danmarks neutralitet i det nordamerikanska kriget. Den ståtliga kartan, av Lapie och graverad av Blondeau, visar hela Norden och Baltikum, och i mindre sidfält visas de danska kolonierna, dvs Island, Färöarna, Grönland, Guineakusten, delar av Indiens kust och Västindien. Jean Pierre Catteau-Calleville (1759-1819) var en tysk-fransk författare av hugenottbakgrund. Han var en period pastor vid reformerta församlingen i Stockholm. Han reste i slutet av 1780-talet runt i Nordeuropa och Skandinavien, och gav ut ett antal olika skildringar från olika länder, liksom en allmän om Östersjön. Han skrev även en bok om drottning Kristina. Hans böcker är mycket inriktade på handel och statistik. Gustav Pipers (1771-1857) exlibris finns både graverat av Sam Anderson och litograferat, och är ibland som här handkolorerat. Färgerna varierar.

Paris, Germer-ballière, 1840. 8vo. (2),+ 22,+ (2, blanks),+ (4),+ 27-65,+ (5),+ 71-94,+ (4),+ 99-205,+ (3),+ 209-348,+ (2),+ 25-38 pp.+ lith. portrait of Mehmet Ali,+ 2 fold. lith. maps (of which one coloured),+ large fold. engr. colured map. Foxing, quite heavy in beginning, the engraved map with paper repair. Somewhat worn contemporary blindstamped full calf, spine gilt and boards with gilt frame and blind stamped pattern, all edges gilt and with the printed wrappers preserved. Partly loose in inner front hinge. A collection of off-prints from ”Extrait de la Revue du XIXe siècle” during 1839 and 1840, published under the title of Mémoires sur l’Orient ancien et moderne. Contains the articles: ”Route de l’Inde par l’Egypte et la Mer Rouge, considérée sous le point de vue de la question d’Orient (Extrait de la Revue du XIXe siècle du 7 juillet.)”; Commerce des anciens dans l’Inde” (13 octobre); ”État actuel de l’Inde et de l’Asie Centrale” (13 octobre); ”L’Égypt ancienne et moderne” (5 janvier 1840); ”L’Égypte sous le gouvernement de Mohammed-Aly” ( 7 juin)”; L’Algérie” (7 décembre).

Köln, Peter Marteau, 1716. 8:o. (8),+ 198 s. Lättare lagerfläckar från s. 129. Samtida hfrbd, ryggen med tre lätt upphöjda bind, stänkmarmorerade pärmpapper. Ur Carl Gustaf Nordins bibliotek, med hans namnteckning och ur Ericsbergs, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Med ett äldre signum ”224” med rött bläck och en ”duplet”-anteckning med blyerts. Warmholtz 6835, not. Carlander II, 775f. Första tyska separat tryckta översättningen av den berömda ”Les anecdotes de Suède”, som utkom samma år. En ny titelupplaga utkom 1722 med titeln ”Samuel von Pufendorfs historische Nachlese”. En annan tysk översättning publicerades dock redan tidigare 1716, i nummer 25 och 28 av J. J. Schmauss ”Bücher und Staatscabinet”. Författarskapet till ”Les anecdotes de Suède” är fortfarande omtvistat även om den numera oftast tillskrivs Johan Olivekrantz. Den har tidigare oftast tillskrivits Samuel Pufendorf, men han är ej författaren konstaterar Bo Lindberg i SBL. Den har även attribuerats till Samuels bror Esaias, Lapiquetière och Mauritz Wellingk. Historikern Carl Gustaf Nordins (1749-1812) boksamling var enligt Pehr Tham dåtidens största privatbibliotek inom historieämnet. Det såldes på auktion 1815.

Utan ort, 1767. Liten 8:o. 32, 49-56 s. Häftad, i senare marmorerat pappomslag, med etikett med författarnamnet. Delvis hårt skuren. Från Ericsbergs bibliotek. Åhlen 17:218. Warmholtz 6451, utan att avslöja författarnamnet! En vederläggning av skriften ”Lettre d'un suedois demeurant à Londres, skriven av dåvarande ”svenskfienden” Ludvig von Hess och publicerad samma år; en smädeskrift som enligt Warmholtz lyser av ”okunnoghet, dierfhet och det bittraste parti-agg”. Warmholtz påstår, troligen på grund av ett skrivfel, att hans skrift polemiserar mot skriften ”Der enlarvte falsche Statist”, också av Hess. I Hess skrift hävdas hattåsikten att Sverige borde lämna den nya vänskapen med England och Ryssland och istället alliera sig med Frankrike. Warmholtz tyckte som gammal god mössa givetvis mycket illa om dessa åsikter. Även C. G. Tessin lät, enligt Warmholtz, sig genom denna skrift blameras. Heinrich Ludwig von Hess (1719-84) var en pommersk (en del källor gör dock gällande att han var född i Göteborg) debattör och satiriker som förde ett kringflackande liv. 1746 vistades han i Wismar men gjorde sig omöjlig genom en grov satir över stadens magistrat. Han bosatte sig i Stralsund men trakasserades av det av honom bittert kränkta svenska riksrådet. Han flyttade hastigt till Hamburg och Altona, varifrån han propagerade mot Sveriges dåvarande mösstyrda regering. Vid slutet av 1765-66-års riksdag, som åter givit mössorna makten, utnyttjade hattarna den nya tryckfriheten för att på alla sätt komma åt mössorna. Även den utländska pressen utnyttjades. Rådet försökte med alla medel få stopp på detta. Man hotade boktryckare, och på postkontoret i Hamburg konfiskerade man brev för att komma åt misstänkta författare. (Malmström VI, s. 19). Hess lyckades med denna och en rad andra smädesskrifter reta upp rådet så till den grad att man diskuterade möjligheten att helt sonika låta kidnappa honom. Han steg snabbt till danskt justitieråd och erhöll en pension. Dessa gunstbevis grusade han dock 1767 genom att skriva ”falska och skadliga” meddelanden om Danmark i utländska tidningar. Endast genom en hastig flykt undgick han att bli gripen. Efter statsvälvningen 1772 togs han till nåder i Sverige, utnämndes till regeringsråd och erhöll så småningom Nordstjärneorden. Han flyttade till Hamburg varifrån han forsatte sitt skriveri, snart lyckades han dock återigen göra sig omöjlig genom gravt förolämpande anmärkningar på stadens styrelse. Hans förgripliga skrift brändes offentligt. Hess publicerade en ”Warnung an andere arrogante Magisträte”, flyttade till Erfurt och slutligen till Berlin där han avled 1784. Otto Beneke skriver i ADB om Hess stora mångsidighet, han behandlade bl.a. teologiska , juridiska, biografiska, historiska och medicinska frågor, och hann dessutom med en omfattande tidningsproduktion och ”litterära holmgångar, samt satirer av den fräckaste, mest maliciösa sort”. Om han inte besuttit sådana oädla karaktärsegenskaper, menar Beneke, och behandlat sitt stoff lite mer noggrant, hade han kunnat räknas till sitt århundrades främsta författare.

Strängnäs, Johannes L. Barkenius, 1636. 4:o. (20),+ 78,81-145,145-150,+ (1)+ 30, 32-414, 414-415,+ (16),+ (blank),+ 168,+ (15) s. Titel tryckt inom träsnittsram. Titelbladet lagat upptill, med liten förlust av ramtryck, s. (9-10) med lagat övre hörn, småfläckar mest inledningsvis. Samtida pergamentband med småfläckar på frampärmen, saknar försättsbladet. Äldre namnteckning på titelbladet och med Bengt Löws blyertsnamnteckning på frampärmens insida. Collijn sp. 694. Biskopen i Strängnäs, Laurentius Paulinus Gothus - från 1637 ärkebiskop - bidrog enligt Lindroth inte med något nytt i denna sin stort upplagda svenska historia. Den kan däremot betraktas som det mest typiska uttrycket för hur en lärd historieskrivning tog sig ut, innan 1700-talets källkritik tog vid. Paulinus Gothus för fram sin historia till sin samtid och avslutar den år 1633, därefter följer en samtidighetstabell och en exkurs ”De gothis externis” om folkvandringsfolkens (dvs enligt dåtidens synsätt svenskarnas) bravader utomlands.

Mannheim, Cura & Sumptibus Societatis literatæ, 1779-83. 8vo. XL,+ 391; 326; 298; (4),+350; (blank leaf),+ 309; 354; 224,+ 253-268,+ 221-252; 263; 286; 208,+ 215-216,+ 213-214,+ 211-212,+ 209- 210,+ 223-224,+ 221-222,+ 219-220,+ 217-218,+ 225-288,+ 277-321; 351; 253 pp. Occassional minor stains and light foxing. Part I: Dampstain lower corner p. 13. Part II: Light stains p. 255-257. Part IV: Brown stain top of p. 231-234. Part VIII: Dampstain at top of pp. 17-50. Part IX: Diagonal crease p. 71. Part XI: Recurring light dampstain in upper margin. Well preserved near contemporary half calf, spines gilt, with greenish labels, all edges yellow. 7 volumes. A fine set. From the library of L. F. Rääf at Forsnäs, and with its exlibris. Schweiger I p. 537. Contains Freinsheim’s supplement.

Amsterdam & Leipzig, chez Arkstée & Merkus, 1764. 8vo. viii,+ 396 pp.+ 7 engr. fold. plates. Minor paper repair in margin pp. 7-10. Contemporary half calf, blindstamped spine with raised bands and gilt title. From the library of the family von Friesendorff with its engr. bookplate. OCLC 898974812. Jordan, Bibliographie zur Geschichte des Festungsbaues, 0233. There seems to exist two versions, one with 8 preliminaries and one with 39. Bernard Forest de Belidor (1698-1761) was an important French engineer and professor in artillery. His main achievements are in the developments of the science of hydraulics and ballistics, and his most famous book is ”L'architecture hydraulique” published in four volumes in 1737-53.The Friesendorff bookplate was first used by Fredrik von Friesendorff (1707-70). Three of his sons made military careers. The bookplate was used by the eldest Fredrik Ulrik (1740-93) and his son Carl Gustaf (1783-1817), who also started a military career but unfortunatly died during a journey from Genua to Naples.

Stockholm, Kongl. ordens tryckeriet, 1826. 4:o. Litograferat titelblad,+ 208 s. Tryckt på fint papper. Något nött samtida skinnband, rikt guldornerad rygg med röd titeletikett, helt guldsnitt. Ur Eugéne Lewenhaupts bibliotek på Säbylund, med hans exlibris. Setterwall 5098. Fint exemplar av allt som utkom. G. W. af Tibell (1772-1832) var ämbetsman och militär, och chef för Krigskollegiet. Som praktiskt begåvad arbetsmänniska och en av landets bäst utbildade militärer, utgav han vid sidan av detta arbete en författningssamling, 1822, samt ett flertal arbeten i militära frågor. Han var även inblandad i utgivandet av Svenskt diplomatarium och var ordförande i den år 1827 bildade redaktionskommittén.

Riga, Georg. Matth. Nöllerum, (1693.). Folio. (36) s. Sista sidan med dödskalle i träsnitt. Tagen ur band. Warmholtz 6603. Hyllning till Ulrika Eleonora av den betydelsefulla professorn i Riga Henning Witte (1634-96). Han studerade vid som ung vid Gustaf Adolf gymnasiet i Riga och tillbringade därefter lång studetid utomlands. Han återkom till Riga 1666 och blev 1677 professor i retorik och historia vid sitt gamla gymnasium. Han räknas som en av barockepokens viktigaste litteraturhistoriker. Mest känd för sitt förord till den av honom redigerade samlingen av tal och minnesskriftrt ”Memoriae theologorum nostri seculi clarissimorum renovatae...” som utkom mellan 1674 och 1685. Ulrika Eleonora d.ä. (1656-93) från Danmark var gift med Karl XI och var svensk drottning från 1680 till sin död. Hon dog på Karlberg 26 juli 1693.