Søkeresultat

Utan ort, (1710). Folio. (3) s. Bläcknumrering på första sidan. Liten pappersförlust i nedre ytterhörnet. Daterad i Malmö den 15 mars 1710. Ur Ericsbergs bibliotek. Stenbock har erfarit att förordningen av år 1620 som förbjöd resande ut ur landet ”utan behörigt tillstånd och pass” inte blivit ”rätteligen observerad och effterlefwad”. ”[S]ärdeles har man denna tiden, sedan fienden inföll, mot all förmodan måst röna icke allenast en stor kallsinnighet hoos mången här i landet, emot des rätta tillbundne öfwerheet, utan och en högst strafbar oredelighet och afwikande ifrån deras undersåtelige plicht till dhe danskas partie, med hwarjehanda hielp och understöd till deras orättmätige upsåtz befrämjande”. Guvernören ser sig tvungen att skärpa bestämmelserna och proklamerar att om någon skulle ”fördrista sig att hielpa och befordra eller [...] emottaga” någon som saknar giltigt pass, skall inte endast den resande utan även dess medhjälpare staffas och ”hållas fogelfrij”. Dessutom förbjuds befolkningen att ”i tienst hafwa, hysa eller döllja någon här i landet som är dansk infödd” eller har varit i dansk tjänst.

Amsterdam, Jacob Wetstenii, 1747. 4to. (8),+ 51,+ (4) pp. Title printed in red and black with an engraved vignette. A few marginal ink notes probably by Samuel Älf. Some foxing. Well preserved contemporary half vellum with marbled board papers and red edges. Owner’s inscriptions by Samuel Älf on title and by P. A. Sondén on front pastedown. From the library of Bengt Löw, with his signature in pencil. Old handwritten library label on front paste down. Schweiger I, 7. This is a prospect and manifest for his “Anthologia veterum latinorum epigrammatum et poematum” that was published in Amsterdam 1759-73. The anthology is considered one of the best editions of the so called “Anthologia latina”, a collection of small anonymous latin poems. The first collected edition of them was edited by Scaliger in 1573. Petrus Burmann the younger (1714-78) was neveu of the older P. Burmann and also his pupil. He became professor at the Atheneum in Amsterdam in history and philology. This is his last publication with the name “Junioris”, which he therefter changed to “Secundus”.

London, Longman, Hurst. Rees, Orme, and Brown, 1813. 8:o. xxvii,+ (blank),+ 230,+ (34) s. Lätta lagerfläckar. Fint samtida mönsterpressat brunt skinnband, rikt guldornerad rygg med blå titeletikett, pärmarna med förgyllt ramtryck, inre bordure och stänkmarmorerade snitt. Ur Earl Hugh Cecil of Landsdale bibliotek på Lowhter Castle, med hans ståtliga exlibris och med förgyllt monogram på pärmarna, och med Robert J. Hayhursts exlibris.  Fint exemplar av detta epos om Gustav Vasa i homerisk stil. Första upplagan utkom samma år. De båda upplagorna förklaras av den stora mängden subskribenter, som överraskade den 17-årige författaren. Stackars William Sidney Walker (1795–1846) startade mycket lovande. Efter skolgång i sin farbrors skola i Doncaster kom han 1811 till Eton och fick 1814 en stipendieplats till Trinity College i Cambridge. Han fick i Cambridge priser för sina latinpoem, flera stipendier och ansågs mycket lovande. 1824 misslyckades han dock att få en professorstjänst i grekiska och sedan gick allt fel. Han avslutade sin akademiska karriär och flyttade till London, skuldsatte sig och isolerade sig allt mer och dog utblottad endast 51 år gammal. Enligt förordet började han förbereda detta mäktiga epos om Gustav Vasa redan vid 11 års ålder och nu, vid 17-års ålder, kunde han tack vare den generösa mängden subskribenter ge ut dessa första fyra sånger, som återfinns på sidorna 1-137: ”The Swede I sing, by Heaven ordain’d to save/ His country’s glories from a Danish grave,/ Restore her laws, her Papal rites efface,/ And fix her freedom on a lasting base.” Eposet om Gustav Vasa har även 32 sidor med kommentarer på slutet. Dessa innehåller även synopsis för de ytterligare planerade 5:e till 10:e sångerna om Gustav Vasas äventyr! Som källor till dikten hade han Vertot och Pufendorf, den senare dock endast i en engelsk översättning från 1702. Bland dikterna finns för övrigt en översättning av inledningen till 13 sången av Iliaden, en översättning av nionde sången av Klopstocks Messias samt latinska poem.

Strassburg, Friederici Spoor, 1647. 8:o. Grav. titelblad,+ (14),+ 384, 359-397,+ (120) s. Genomgående fuktrand och fläckig. Samtida solkigt pergamentband. Litet hål i ryggen. Med Erik Aurivillius namnteckning på titelbladet, daterad 1669, och Bengt Löws namnteckning i blyerts. Grekisk-latinsk parallelltext. Hoffman 12 (”Scheffer verbesserte vieles”). Schweiger s. 3. Fant 3. Första upplagan av Schefferus Aelianusutgåva och tillika hans första textutgåva. Överhuvudtaget en av Schefferus tidigaste utgivna böcker och, som alla hans böcker från Strassburgtiden, sällsynt. Schefferus har själv ritat och graverat titelbladet. Det är ingen av hans bättre utgåvor, han hade inga nya handskrifter att tillgå, och han har återanvänt en äldre latinsk översättning. Enligt Fant har han dock i anmärkningarna lyckats rätta både det ena och det andra. Ποικιλησ ιστοριασ eller ”Brokig historia” innehåller ett antal moraliserande anekdoter och är tillsammans med ”Djurhistorier” det enda som finns kvar av sofisten Claudius Aelianus skrifter. Denne levde på 2:a århundradet e. K. och var romare till börden, men skrev på grekiska. Till dessa anekdoter hör även 20 brev med erotiskt innehåll. Dessa finns dock inte med i Schefferus utgåvor. En ny upplaga utkom 1662 och en tredje 1685. Bra proveniens: Erik Aurivillius (1643-1702) skrevs in vid Uppsala universitet 1656 och studerade bl.a. under Schefferus. Han disputerade 1664 och blev så småningom professor i romersk rätt och från 1691 universitetets rektor. Han gifte sig 1681 med Johannes Loccenius dotter Anna, och hade då blivit Schefferus svåger, om denne fortfarande levat.

Paris, 1808-12. 8vo. xl,+ 41-498; (8),+ 496; (4),+ 476; (4),+ 480; (4),+ 414; (4),+ 446; (4),+ 2,+ 536; (4),+ 428; (6),+ 428 pp. Contemporary paperbindings, gilt spines with green labels, partly uncut. Nine volumes. Vol. 4-9 signed by Babault. Book plates from “Bibliotheque Breau”.

Köpenhamn, Seel Peter Morsings, königl. und der Universität Buchdruckers, Wittibe, (1658). 4:o. (24) s. Enstaka småfläckar. Tagen ur band. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:316589R. Warmholtz 8577 not. Den tyska översättningen av fredsfördraget i Roskilde mellan Sverige och Danmark, tryckt av Sophie Morsing, änka efter Peter. Med freden i Roskilde 1658 nådde Sverige sitt största omfång, med tilläggen av Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län. Bara två år senare, med freden i Köpenhamn 1660, återgick Bornholm och Trondheims län till Danmark.

Utrecht, Johannem Ribbium, 1686. Folio. Grav. extra titel,+ grav. porträtt,+ (14),+ 546, 529-1044,+ (24) s. Frontespisen uppfodrad på porträttets baksida. Svag fuktrand i nedre hörn inledningsvis, små bläckstänk. Samtida pergamentband, något trasig rygg med handtextad titel, röda snitt. Warmholtz 4384. Första upplagan av Pufendorfs historik över den svenska stormaktens grundläggande, från Gustav II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget, och fram till Kristinas abdikation. Det var det första arbetet i svensk historia som han publicerade, efter att 1677 blivit utsedd till svensk rikshistoriograf. En tysk översättning utkom 1688 och en ny, något omarbetad, latinsk upplaga utkom 1705. ”et werk, som så mycket hedrar sin författare”, tyckte Warmholtz. Den fina frontespisen är graverad av J. Mulder efter en teckning av G. Hoet.

Strängnäs, Joannes Rönberg, 1697. Folio. (4) s. Vikt två gånger, med smutsig bakre fjärdedel. Med ”dupl” skrivet med blyerts i övre hörnet. Libris-Id:5m71q1wn3nzdfs47. Hyllningsverser vid Karl XI:s död 5 april 1697 hållna på grekiska av gymnasielektorn i Strängnäs Joseph Thun (1661-1721). Α. Ω. / Ὁ Πρόμος Ἡρώων· κόσμοιο σεβάσμιος αὐγή,... Endast titelbladet är på latin. Joseph Thun var en av de främsta svenska diktarna på grekiska. För en förteckning över Thuns publicerade och opublicerade grekiska dikter se Johanna Akujärvi, Greek occasional poetry from the Swedish Empire. The case of Joseph Thun”, i ”Att dikta för livet, döden och evigheten”, 2020.

Paris, Ch. Ant. Jombert, 1757. 12mo. xxxxi,+ (blank),+ 84 pp.+ 40 engr. plates, of which 6 are folding. Spotting, leaf 65-66 loose, the title with traces of removed owner’s signature. Somewhat worn contemporary full calf, gilt spine with beige label, red marbled edges. Garcia 3098 note. Furchheim p. 17. Vinet 1715. This is the third edition and not the second as the title claims. The first was published in 1754 and the second in 1755. An English translation was published already in 1753, with only Bellicard given as author. With printed dedication to the marquis de Marigny. The ”Observations” by the French architect Jérôme-Charles Bellicard (1726-86) and the famous engraver and connoisseur Charles-Nicolaus Cochin (1715-90) is an important book in the history of the excavations of Herculaneum. They visited Naples in 1750, on their Grand Tour 1749-51 together with Abel-François Poisson de Vandiéres, the marquis de Marigny (brother to madame de Pompadour), the architect Soufflot and abbé Le Blanche. Their book includes a description and a plan of the Basilica - the first published plan over Herculaneum, and a part plan of the theatre. Both these plans are based on sketches made in 1743 by Pierre Bardet de Villeneuve, head of the excavations during 1741-45, who took all his plans and drawings with him when he left Naples. The Royal ban in Naples against measurings and drawings at the excavations was intended to prevent publications like this one! The notebooks and drawings made by Bellicard during the journey are still preserved. Cochin also published a general guidebook to Italy and its art treasures.

Uppsala, Typographia academica, 1836-38. 8vo. (2),+ XII,+ 80, 79-610,+ (2) pp. The postscriptum (2) pp is bound before p. 595. Foxing and spotting throughout, tears in inner margin. Very worn contemporary half calf, rear board is partly loose. From the library of Carl Th. Mörner, with his library stamp and signature, and of Nils Fries, with his bookplate. And with others owner’s signatures. Pasted on front paste down is a photo of Elias Fries and his wife Christina. Volbracht 645. Uellner 489. Krok 105. Stafleu 1882. The important first edition, without the later Index by Sehlmeyer. This is partly a revision of the hymenomycetae part of ”Systema mycologicum”, with many new species described. A second edition, much enlarged and with a new title, was published in 1874 ”Hymenomycetes Europaei”. With an extra title leaf, probably a cancellans. The first mentions Elias Fries’ titles and after the imprint: ”Redemtor Gleerup Lundae, qui solus divendit”. The second mentions no titles and instead has ”Sumtibus Auctoris” after the imprint. The change can probably be explained by his move from Lund to Uppsala. Fries started the work while still in Lund, but in 1835 he was appointed professor in Uppsala and moved. Krok mentions an alternative title with ”Sectio prior”, which is not seen by Volbracht, but neither of them mention these two variants. The pasted photo of Elias and his wife Christina, born Wieslander, is probably from the late 1850:s, Christina died in 1862. Carl Th. Mörner (1864-1940), botanist and mycologist in Uppsala. His mother was Lovisa Ulrika Fries, daughter to Elias Fries.

Lund, Viti Haberegger, (1669). 4:o. (20) s. Tagen ur band. Fint exemplar. Med samtida bläckanteckning på titelsidan. Lidén s. 128. Pufendorfs andra ventilerade avhandling i Lund, av totalt 8 stycken. Samtliga dissertationer under Pufendorfs presidium är ovanliga. Respondenten är dock mest känd som författare till ”Den blomstertid nu kommer”.

Kiøbenhavn, hos S. Sønnichsen, (1793). Tvär folio. (2),+ 13,+ (1) s. Lätt genomgående fläck i yttre nederkant. Något nött samtida pappersomslag, dekorerat med blomster- och bärgirlanger i rött och grönt. Owner’s signature of Preben Nodermann on front wrapper. RISM G4670. Fog s. 40. The printed music printed in the new Breitkopf method. Michael Ehregott Grose came from Brandenburg in 1787, where he was cantor, to Norway and to Denmark and Copenhagen were he still lived in 1824. Preben Nodermann (1867-1930) var kyrkomusiker och musikforskare, bl.a. domkyrkokapellmästare i Lund. Han utgav tillsammans med Fredrik Wulff ”Ny svensk koralbok” 1911.

(Stockholm, 1933-42). Folio. (10) s.+ 18 tabeller; (9) s.+ 6 bilagar, varav två utvikbara,+ 4 blad på kartongpapper med 14 inklistrade fotografier med handskivna kommentarer (rörande byggandet av Gärdet); (7) s.+ 8 bilagor, varav 2 utvikbara kartor,+ 5 blad på kartongpapper med 18 inklistrade fotografier med handskivna kommentarer (rörande byggandet av Gärdet samt Johanneshov-Kvarnängen); (2),+ 19 blad,+ 7 bilagor, varav en utvikbar karta,+ 4 blad på kartongpapper med 12 inklistrade fotografier med handtextade kommentarer (rörande byggandet av Gärdet); (2),+ 5 blad,+ 6 bilagor, varav 2 utvikbara kartor,+ 5 blad på kartongpapper med 18 inklistrade fotografier med handskivna kommentarer (rörande byggandet av Gärdet); (1),+ 4 blad,+ 5 bilagor, varav en stor utvikbar karta,+ 4 blad på kartongpapper med 11 inklistrade fotografier med handskivna kommentarer (rörande byggandet av Gärdet samt Johanneshov, Södra Hammarby och Gamla Enskede). Samtida röda hkbd med guldornerade ryggar (Fångvårdens bokbinderi). Sex volymer. Duplicerade maskinskrivna manuskript med inklistrade originalfotografier och handkolorerade utvikbara kartor. Med undertecknarnas namn tillagda med maskin och kopiornas äkthet bevittnas med autografer. Ett av fåtal duplicerade originalrapporter från Djurgårdskommissionen, huvudsakligen rörande byggandet av Gärdet men även av Johanneshov och Hammarby. Djurgårdskommissionen var en myndighet som fanns från 1910 till 1947 då den införlivades i Djurgårdsnämnden. ”Fr o m 1931 innehåller årsberättelserna en ekonomisk redogörelse, med angivande av skedda tomtförsäljningar, erhållna priser och uppställda köpevillkor, gjorda utlägg för anläggningar av gator m.m. Till årsberättelserna är i vissa fall fogad kartbilaga. Berättelserna 1933/34 - 1942/43 innehåller fotografisk dokumentation” (Riksarkivet).

Hamburg, Gothofred. Liebezeit, 1698. 8:o. (15),+ (blank),+ 346,+ (26),+ (2),+ 347-475 s. Sammanbunden med: BARTHOLINUS, Albert || MOLLERUS, Johannes (utg.) De scriptis danorum, liber posthumus, anno MDCLXVI, auctior editus à fratre Thoma Bartholino; nunc denuo accurate recesitus, passim emendatus, & supplementis plurimis actus atque illustratus à Johanne Mollero, Flensburgensi; Cujus etiam seorsim accedunt observationes ad eundem prolixiores. Hamburg, Gothofr. Liebezeitii, 1699. 8:o. (12),+ 466,+ (2),+ 50,+ (19) s. Samtida hfrbd, ryggen något nött med upphöjda bind, trasig i övre fals, dock ett trevlig ex. Från det Ihreska biblioteket på Ekebyhof. VD17 12:131076Q & 12:131059Z. Collijn sp. 830. Fant 48 not. Warmholtz 9026. Andra upplagan av Svecia literata, “Det lärda Sverige”, men den första med Mollerus anmärkningar och tillägg. Dessa förtjänar, enligt Warmholtz, aktning, men “... äro ofta så felaktiga som otilräklige, och icke sällan partiske.” Andra upplagan även av Albert Bartholins motsvarande danska arbete. Den första utkom redan 1666, utgiven av hans bror, Thomas Bartholin, då Albert dött redan 1663. Bibliotheca Danica (IV, sp 548) nämner endast den samt en upplaga från 1716. Albert och Thomas var söner till polyhistorn Caspar Bartholin.

Lund, Ludwig Decreaux, 1729. 4:o. (10),+ 192, 195-218, 217-424,+ (14) s. Samtida marginalanteckningar och understrykningar med bläck. Småfläckar. Sammanbunden med:NEHRMAN EHRENSTRÅLE, David. Then swenska jurisprudentia civilis, efter Sweriges rikes år 1734 antagna lag förbättrad, af David Nehrman. Stockholm, Gottfried Kiesewetter, 1746. 4:o. (8),+ 149,+ (11) s. Samtida skinnband, något nött guldornerad rygg med upphöjda bind och röd titeletikett, frampärmen med initialerna S.E.B. i guld. Äldre ägaranteckningar på titelbladet och Joh. Zedritz överstrukna namnteckning på försättsbladet. Bra samlingsband med första upplagan av Nehrmans viktigaste juridiska arbete, om civilrätten, tillsammans med supplement till detta, utgivet 1746, med hänsyn tagen till den nya 1734-årslag. Det finns två varianter av titelbladet till 1729-års utgåva; detta är varianten med texten ”Iurisprudentiam civilem” något utdraget. David Nehrman (1695-1769), adlad Ehrenstråle 1756, blev professor i svensk och romersk rätt vid Lunds universitet 1721 och var en av Sveriges mest berömda och inflytelserika 1700-talsjurister, samt en av de främsta naturrättsförespråkarna i svensk rätt.

Altenburg, Officina Richteria, 1765. 8:o. X,+ 130,+ (1) s.+ 4 utvikbara grav. planscher. Titelbladet med graverad vinjett. Enstaka småfläckar. Samtida hfrbd, guldornerad rygg med upphöjda bind och beige titeletikett, röda stänksnitt. Äldre namnteckning på titelbladet. Ur Johan Frans Podolijns bibliotek, med hans namnteckning, och ur Ericsbergs. Fint exemplar. Lipsius s. 211. Den lärde Christian Adolph Klotz (1738-71) var filologiprofessor i Göttingen 1762, efter 1765 professor i retorik i Halle och en betydelsefull kritiker, huvudsakligen genom sitt eget organ ”Acta litteraria”. Idag är han dock mest ihågkommen för sin polemik gentemot Lessing, där han väl inte framstod i bästa dager. Bra proveniens. Johan Frans Podolijn (1739-84), född i Lissabon och död i Göteborg, var faktor vid Alströmerska manufakturierna i Alingsås och samlade mynt och medaljer. En auktionskatalog över hans samling trycktes i Göteborg 1786. Han skrev även en artikel om ”carthaginesiska och cyrenaiska mynt” i Göteborgs Vetenskaps och Vitterhets samhälles handlingar 1778.

Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1925-36. 8:o. 447,+ (2); 536,+ (1); 425,+ (2); 590,+ (1) s. Illustrerade. Förlagets blåa dekorerade klotband med omslagen medbundna. Fyra volymer, något nötta och del tre och fyra med något blekta ryggar. Axel von Fersens (1755-1810) klassiska dagbok med skildringar från hovlivet i Versaille och den dramatiska flykten med Marie Antoinette och Ludvig XVI till Varennes. Alma Söderhjelms utgåva är en redigerad översättning i urval, med kommentarer och personliga anteckningar. Originaldagböckerna är på franska.

Leipzig, Hartleben's Verlags-Expedition, 1818. 8vo. XXIV,+ 350,+ (1) s.+ 2 fold. engr. aquatint plates. Foxing, especially in the beginning ant at the end. The first plate with foxing. Red half cloth from mid 19th century, gilt spine, with the gilt monogram of the Danish king Christian IX in top compartment. Library and ex-library stamp from Staatsbiblioteket i Aarhus. Owner’s signature of Hans Hartvig Seedorff. Garcia 2211. Edited and with a preface by Karl August Böttiger. The author Friederike Sophie Christiane Brun (1765-1835) was daughter to the priest Balthasar Münter and sister to the former bishop in Copenhagen Friedrich Münter. She was born in Thüringen, and arrived in 1770 to Copenhagen, where she married Konstantin Brun in 1783. She was to spend most of her life travelling around Europe, and she published several collections of poems. She travelled to Italy many times, beginning in 1795 together with the princess Luise von Anhalt-Dassau, returning in 1796 and in 1807 when she stayed until 1810. From the visists she also published ”Briefe aus Rom” in 1818 and ”Römisches Leben” in 1833. She is often called the Madame de Staël of the Nordic. Chapter seven, pp 83-94 deals with Pompeii and the folding plate depicts a reconstructed impluvium from a casa in Pompeii, after a painting by Gustav Hetsch. Also with a chapter on the music in Naples. Christian IX (1863-1906) King of Denmark. The Danish author Hans Hartvig Seedorff wrote a book on Pompejii, ”Pompeji - breve fra Byen som ikke ville dø”.

Stockholm, Lars Salvius, 1746. Folio. Grav. front.+ (14) s.+ 14 planscher,+ (2) s.+ 34 planscher, (2) s.+ 208 planscher,+ 26 s. Genomgående lagerfläckig. Frontespisen skuren och monterad. Bladet med undervisning om färgerna liksom vapnen på två första planscherna är senare kolorerade, något klumpigt. Anckarströms vapen (873) är överkryssat med rött och med bläckhänvisning till Stiernmans matrikel. Samtida hfrbd, ryggen med upphöjda bind och svart titeletikett, pärmarna överdragna med senare marmorerat papper. Ur familjen Funcks bibliotek på Bolltorp med exlibris samt familjen Stiernstedt, med Ulf Stiernstedts exlibris. Anteckningar på frampärmens insida. Warmholtz 6964. De 256 träsnittsplanscherna avbildar över 2100 adelsvapen. Ny och förbättrad vapenbok av riddarhusfiskalen och genealogen Daniel Gustaf Cedercrona (1706-52), och nu med samtliga ätter. Förordet, som är i jagform, och ger en kortfattad översikt över den svenska adelns historia och om mödorna att få till en vapenbok, ska enligt Warmholtz vara skrivet av författaren Jacob Henrik Mörk (1714-63).

Uppsala, L. M. Höjer, 1753. 8:o. (2),+ 44 s. Fint samtida skinnband, något nött guldornerad rygg med upphöjda bind och röda snitt. Pärmarna aningen konkava och en klisterfläck på baksidan av försättsbladet. Med O. Sundels namnteckning daterad 1799. Fint exemplar från Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Hesse 1841. Warmholtz 2457. Ytterligare ett arbete av Ziervogel med anledning av Ehrenpreus stora samling. Carl Didric Ehrenpreus (1692-1760) var bl.a. ledamot av medaljkommissionen, kansler vid Uppsala universitet och en framstående myntsamlare. Han sålde sin myntsamling till Uppsala universitet för 36000 daler silvermynt, enligt Ehrenpreus hälften av vad samlingen kostat honom. Hans myntkabinett omfattade 2699 nummer och innehöll i huvudsak svenska mynt, många av dessa jordfynd.

Stockholm, Georg Scheutz, 1826. 4:o. (4),+ VIII,+ 168, 167-214, 217-301,+ (blank) s.; [Motiver]: (2),+ 342 s.; [Protokoll]: 87,+ (blank) s.; [Bihang 1-3]: (2),+ 16,+ (2),+ 6,+ (2),+ 167,+ (3) s. Nött samtida hfrbd, blind- och guldornerad rygg med svarta titelfält och marmorerade pärmpapper (Melker Statlander, med bokbindaretikett). Med ett flertal intressanta samtida bläckanteckningar på frampärmens insida och på försättsbladet. Ur Nils S. von Kochs bibliotek på Augerum. Mycket spännande exemplar av 1826 års stora civillagsförslag. Anteckningen på pärmens insida berör tryckningen och inbindningen av verket, ”Trycknings och inbindningskostnaden år 1826 för 1189 Ex. utgjord 3164 RD 27p 6s.” Anteckningarna på försättsbladet som är av samma person är en kronologisk förd sammanställning av de olika instansernas granskningar och inlägg mellan den 16 november 1826 och 28 februari 1828.Detta liberala förslag till ny civillag lades fram efter 15 års arbete av 1811-års lagkommitté, i vilken framförallt den liberale juristen Johan Gabriel Richert (1784-1864) - efter sitt inträde 1814 - var en drivande kraft. Man föreslog lika arvs- och giftorätt, kvinnas myndighet vid 25 års ålder, fri räntesättning vid försträckning etc. Förslaget mötte dock starkt motstånd och blev aldrig antaget. Lagförslaget anses ändå inta en rangplats i svensk laghistoria, jämförbar med landskapslagarna och 1734 års lag, och även dess språkbehandling anses som synnerligen förtjänstfull. Efter tronskiftet 1844 skapade Oskar I en ny lagberedning till vilken Richert ånyo kallades. Denna gång samarbetade även den nytillträdde justitekanslern Nils S. von Koch (1801-81) i beredningen. Han var likaledes liberal och kände Richert sedan tidigare. Den nya beredningen lade 1847 fram ett nytt förslag och Koch jobbade intensivt för att få det nya förslaget godkänt, men den politiska opinionen, liksom Oskar I, svängde i en mer konservativ riktning och inte heller detta förslag antogs.

München, G. G. Cotta’schen Buchhandlung, 1830. Large 8vo. Engr. portrait,+ VI,+ 706,+ (2),+ 707-1304 pp.+ lithogr. facsimile. Title printed in blue and black and all text printed within frame. Very fine contemporary red half morocco, gilt- and blind stamped spine with raised bands, marbled board papers. Two volumes. Owner’s signatur. Eventuellt bundna av Johan Fredrik Stangenberg, jmf Rudbeck II, plansch 50

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1901. Folio. (8),+ 195,+ (1) pp.,+ 1 map,+ 2 double-page plans,+ 87 photo-engraved plates, of which 21 in colour or partly in colour,+ 88 leaves with plate-text. Illustrations in text. The last plate and one of the plans loose. Publ. cloth. (The Royal Ethnographical Museum in Stockholm.) Preface by Hjalmar Stolpe. Carl Vilhelm Hartman (1862-1941) ledde en stor forskningsresa 1896-99 till Costa Rica, Guatemala och Salvador. I Costa Rica undersökte han över 400 gravar, vilket bidrog till daterandet av Centralamerikas forntid. Han förde en stor samling till Sverige, vilken p.g.a. ett förbud mot utförsel som infördes året därpå, är en av de större utanför Centralamerika. Denna redogörelse för gravarna i Costa Rica som trycktes 1901 belönades med Loubatpriset. Hartman anställdes därpå av Carnegieinstitutets etnografiska museum i Pittsburgh och företog för dem ytterligare en resa i Centralamerika. Han efterträdde 1905 Hjalmar Stolpe som intendent för Riksmuseets etnografiska avdelning, efter en hård och olustig kamp med Erland Nordenskiöld.