Søkeresultat

Stockholm, Kongl. Tryckeriet, 1809. 4:o. 43 s. Lagerfläckig och naggad i marginalen. Sammanhäftad med: Kongl. Maj:ts och riksens ständers faststälde riksdags-ordning; dat Stockholm den 10 februari 1810. Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1810. 4:o. (43) s. Bläckplumpar blad E2-E4. Sammanhäftad med: Kongl. maj:ts och riksens ständers faststälde successions-ordning, hwarefter den högborne furstes, Swea rikes utkorade kronprins, hans kongl. höghets, prins Christian Augusts af Schlesswig-Hollstein-Sonderburg-Augustenburg, manliga bröstarwingar skola äga rätt til den kongl. swenska thronen, samt at Swea rikes styrelse tilträda; Daterad Stockholm den 18 december 1809. Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1809. 4:o. (8) s. Sammanhäftad med: Kongl. maj:ts och riksens ständers faststälde tryckfrihets-förordning; dat. Stockholm den 9 martii 1810. Stockholm, Kongl. tryckeriet, 1810. 4:o. (22) s. Lätta lagerfläckar och enstaka bläckmarkeringar. Häftade, i samtida pappomslag. Med titlarna skrivna med bläck på frampärmen och noteringen ”Högre Prest Ståndet tilhörig”. Högre prestståndet står även med bläck på första titelbladet. Fin proveniens på detta samlingshäfte, med de tre nya grundlagarna 1809-10, i de första tryckningarna, och den nya tryckfrihetsförordningen 1810. Regeringsformen och riksdagsordningen hölls sig som grundlagar ända fram till 1974, medan succesionsordningen för Christian August ersattes redan september 1810 efter att han dött och Bernadotte istället blivit svensk tronföljare. Den nya tryckfrihetsförordningen som antogs 9 mars 1810 grundlagsfäste en vidsträckt tryckfrihet och alla former av censur upphävdes (Se Åhlen s. 211). Prästeståndets krav på teologisk cesur hade avvisats. Den innehåller även den första svenska upphovsrättslagstiftningen. Prästeståndet, som ägt detta exemplar, var dock liksom många andra missnöjda och redan på sensommaren 1810 framlade konstitutionsutskottet ett betänkande om inskränkningar och 1812 antogs en ny och hårdare tryckfrihetslag.

Stockholm, Ecksteinska tryckeriet, 1821. 8:o. (8),+ 278 s.+ bilagt extra, kancellerat titelblad. Småfläckar på titelbladet och sista sidan, samt liten fläck s. 58-59. Välbevarat samtida hfrbd, guldornerad och blindpräglad rygg, marmorerade pärmpapper och blå stänksnitt. Det kancellerade titelbladet förstärkt i kanten. Ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Setterwall 3087. Här återfinns det första men kancellerade titelbladet: ”Sverige, under Ulrica Eleonora och Fredric I, eller ifrån 1718 till 1751. Efter den, af framledne hans excellence, riks-rådet herr friherre Cedercreutz, författade handskrift. Ett inledande bihang till skriften Tessin och tessiniana. Stockholm, Johan Imnelius, 1821”. Tryckaren Johan Imnelius hade påbörjat tryckandet av boken och hunnit trycka de första 14 arken, samt det första titelbladet, då tryckningen övertogs av det Ecksteinska tryckeriet, som då tryckte ett nytt titelblad. Första kompletta utgåvan av riksrådet greve Gustaf Bondes (1682-1764) postuma verk om den tidiga frihetstiden, utgiven av Herman Cedercreutz. Den ansågs länge som en av de viktigaste källorna till den tidiga frihetstidens historia. Ett utdrag hade tidigare, 1779, publicerats under titeln ”Historiska uplysningar om tilståndet i Swerige under konung Fredric den förstes regering”, med nya upplagor 1787 och 1795.

Stockholm, Stentryck af C. Müller, (1820-21). 4:o. Litogr. titelblad,+ (blank),+ 3-64 litogr. s. Lätt lagerfläckig, första och sista bladet med bruntoning från omslaget. Nött samtida gula pappärmar med trasig brun papprygg. Äldre namnteckning på titelbladet. Ej i Fellinger. Allt som utkom. Ovanlig och tidig svensk musikperiodisk skrift. Carl Müller hade 1818 inlett ett samarbete med Franz Berwald om utgivandet av en svensk musiktidskrift, vilket resulterade i ”Musikalisk journal”, som utkom med sex nummer mellan 1818-19. Eftersom Berwald på våren 1819 reste till St. Petersburg tog utgivande en paus. Carl Müller tröttnade dock på att invänta Berwalds hemkomst utan tog istället kontakt med kammarmusikern Laur. Westerberg om en ny tidskrift. Berwald kom dock oförhappandes hem och Müller och Westerberg beslöt att skjuta på utgivandet för att istället låta Berwald fortsätta med sin tidskrift som nu fick namnet ”Journal de Musique”. Denna upphörde dock redan våren 1820 och istället startade Müller och Westerberg ”Musik journal för damer”, som utkom 1820-21, då även den upphörde. Marknaden för musiktidskrifter i Stockholm vid denna tidpunkt var nog inte så stor. ”Musik journal för damer” innehåller ett blandat utbud för sång och klaver, bl.a. Romance och Choral ur Herman von Unna av Vogler, Finale ur Il flauto Magico och Recitativo & Aria ur Le Nozze di Figaro av Mozart.

Stockholm, Stentryck af C. Müller, (1820-21). 4:o. Litogr. titelblad,+ (blank),+ 3-64 litogr. s. Titelbladet något fläckig, annars småfläckar här och var. Något nött samtida hfrbd med gröna pärmpapper, det främre med handskriven gul pappersetikett. Ej i Fellinger. Allt som utkom. Ovanlig och tidig svensk musikperiodisk skrift. Carl Müller hade 1818 inlett ett samarbete med Franz Berwald om utgivandet av en svensk musiktidskrift, vilket resulterade i ”Musikalisk journal”, som utkom med sex nummer mellan 1818-19. Eftersom Berwald på våren 1819 reste till St. Petersburg tog utgivande en paus. Carl Müller tröttnade dock på att invänta Berwalds hemkomst utan tog istället kontakt med kammarmusikern Laur. Westerberg om en ny tidskrift. Berwald kom dock oförhappandes hem och Müller och Westerberg beslöt att skjuta på utgivandet för att istället låta Berwald fortsätta med sin tidskrift som nu fick namnet ”Journal de Musique”. Denna upphörde dock redan våren 1820 och istället startade Müller och Westerberg ”Musik journal för damer”, som utkom 1820-21, då även den upphörde. Marknaden för musiktidskrifter i Stockholm vid denna tidpunkt var nog inte så stor. ”Musik journal för damer” innehåller ett blandat utbud för sång och klaver, bl.a. Romance och Choral ur Herman von Unna av Vogler, Finale ur Il flauto Magico och Recitativo & Aria ur Le Nozze di Figaro av Mozart.

Cork, printed by John Crowe, Cork Street, 1849. 4to. 10 pp.+ 3 lithogr. plates. Sewn as issued with gray wrapper, slightly bended in middle. Long dedication from Lindsay to Bror Emil Hildebrand ”... Esqr. Keeper of the Royal Cabinet of Antiquities etc Stockholm with the compliments and best respects...”, dated Cork June 29, 1849. Not in Clain-Stefanelli. Very fine provenance. The Keeper of the Royal Cabinet of Antiquities in Stockholm Bror Emil Hildebrand published several dissertations on Anglo-Saxon coins found in Sweden, resulting in the large ”Anglosachsiska mynt i svenska kongl. myntkabinettet, funna i Sveriges jord” 1846. The plates are lithographed by Wheeler.

Stockholm, Albert Bonnier, 1929. 4:o. (2),+ 198,+ (1) s. Titeln tryckt med rött och svart. Raderingar dels i texten, dels på i pagineringen ingående separata blad. Mörkblått marokängband, något blekt guldornerad rygg med upphöjda bind, pärmarna med dubbla guldramar, fin inre förgylld bordure, övre guldsnitt med övriga snitt putsade och med omslaget medbundet (Fritzes hovbokhandel). I vadderad skinnskodd pappkassett. Mycket lätta små stänk på ryggen. Bibliofilutgåva tryckt i 150 av konstnären signerade exemplar, varav 146 numrerade med arabiska siffror och tryckta på Van Geldernpapper, detta är nummer 6, vilket även är guldpräglat på ryggens nedre fält. Mycket rent exemplar av denna fina bok.

Uppsala, Palmblad & co, 1824. Tvär 4:o. 36,+ (2) s. Tryckta noter. Häftad, med tryckt, något fläckigt, originalomslag, ryggen lagad med gult papper. Med inklistrad lapp med dedikation från Lindblad till brukspatron J. G. Norstedt. Allt som utkom av vännerna Erik Gustaf Geijers och Adolf Fredrik Lindblads gemensamma sånghäfte. Att det aldrig kom någon fortsättning kan bero på att de senare samma år påbörjade sin gemensamma resa i Europa. Samlingen innehåller sex kompositioner av Geijer och nio av Lindblad till dikter av Goethe, Schiller, Atterbom (fem ur Lycksalighetens ö, vilken började utges samma år), v. Zeipel och Geijer själv. Mycket bra associationsexemplar. I Norrköping i början av 1800-talet var brukspatronen och grosshandlaren Johan Gustaf Norstedts (1746-1846) hem den huvudsakliga samlingspunkten för stadens musiksamkväm, han var själv skicklig amatörviolinist, och dit fick den unge musikaliska Lindblad tillträde. Som 12-åring 1813 hade Lindblad flyttat till fosterförädrarna i Norrköping, där han vid sidan av kontorsjobb fick ta piano- och flöjtlektioner och börjat komponera sina första verk. Han bodde kvar där till 1822, då han började studera för Haeffner i Uppsala.

Stockholm, Albert Bonniers förlag, 1925-36. 8:o. 447,+ (2); 536,+ (1); 425,+ (2); 590,+ (1) s. Illustrerade. Förlagets blåa dekorerade klotband med omslagen medbundna. Fyra volymer, något nötta och del tre och fyra med något blekta ryggar. Axel von Fersens (1755-1810) klassiska dagbok med skildringar från hovlivet i Versaille och den dramatiska flykten med Marie Antoinette och Ludvig XVI till Varennes. Alma Söderhjelms utgåva är en redigerad översättning i urval, med kommentarer och personliga anteckningar. Originaldagböckerna är på franska.

Köpenhamn, Seel Peter Morsings, königl. und der Universität Buchdruckers, Wittibe, (1658). 4:o. (24) s. Enstaka småfläckar. Tagen ur band. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:316589R. Warmholtz 8577 not. Den tyska översättningen av fredsfördraget i Roskilde mellan Sverige och Danmark, tryckt av Sophie Morsing, änka efter Peter. Med freden i Roskilde 1658 nådde Sverige sitt största omfång, med tilläggen av Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Bornholm och Trondheims län. Bara två år senare, med freden i Köpenhamn 1660, återgick Bornholm och Trondheims län till Danmark.

Stockholm, Nicolao Wankijff, 1675. Folio. (12),+ 890, 893-906,+ (12 ) s. Enstaka småfläckar, något värre s. 27, en svag fuktrand i marginalen s. 11-15 och en papperslagning s. 1519-520, annars fin inlaga. Nött samtida skinnband, blindpräglad rygg med upphöjda bind och beige titeletikett samt med rester av pappersetiketter, skada på nedre kapitäl. Collijn sp. 861, not. Variant med ”Errata” på sista sidan. Svensk översättning av Johannes Sleidanus ”Commentarii de statu religionis et rei publicae Carolo V Caesare”, som utkom 1555, och som med stöd av offentliga aktstycken var ett försvar av de tyska protestantiska staternas politik under religionskrigen 1517-1555. Översättningen utfördes av Johan Sylvius på uppdrag av Karl XI som också bekostade tryckningen, och enligt uppgift tryckt i 1000 exemplar. Johannes Sleidanus (ca 1507-56) var tysk historiker, verksam i Frankrike och Strassburg. Hans allmänna världshistoria hade översatts till svenska redan 1610 av Erik Schroderus. Den kunglige översättaren Johan Sylvius (1620-90), som 1667 efter tjugo års uppehåll övertog Schroderus gamla jobb som translator regius, översatte vid sidan av denna bok bl.a. även Mornay ”Een book, om then christne religionens wissheet” (1674) Curtius Rufus (1682) och Ericus Olais svenska historia (1678).

Stockholm, Georg Scheutz, 1826. 4:o. (4),+ VIII,+ 168, 167-214, 217-301,+ (blank) s.; [Motiver]: (2),+ 342 s.; [Protokoll]: 87,+ (blank) s.; [Bihang 1-3]: (2),+ 16,+ (2),+ 6,+ (2),+ 167,+ (3) s. Nött samtida hfrbd, blind- och guldornerad rygg med svarta titelfält och marmorerade pärmpapper (Melker Statlander, med bokbindaretikett). Med ett flertal intressanta samtida bläckanteckningar på frampärmens insida och på försättsbladet. Ur Nils S. von Kochs bibliotek på Augerum. Mycket spännande exemplar av 1826 års stora civillagsförslag. Anteckningen på pärmens insida berör tryckningen och inbindningen av verket, ”Trycknings och inbindningskostnaden år 1826 för 1189 Ex. utgjord 3164 RD 27p 6s.” Anteckningarna på försättsbladet som är av samma person är en kronologisk förd sammanställning av de olika instansernas granskningar och inlägg mellan den 16 november 1826 och 28 februari 1828.Detta liberala förslag till ny civillag lades fram efter 15 års arbete av 1811-års lagkommitté, i vilken framförallt den liberale juristen Johan Gabriel Richert (1784-1864) - efter sitt inträde 1814 - var en drivande kraft. Man föreslog lika arvs- och giftorätt, kvinnas myndighet vid 25 års ålder, fri räntesättning vid försträckning etc. Förslaget mötte dock starkt motstånd och blev aldrig antaget. Lagförslaget anses ändå inta en rangplats i svensk laghistoria, jämförbar med landskapslagarna och 1734 års lag, och även dess språkbehandling anses som synnerligen förtjänstfull. Efter tronskiftet 1844 skapade Oskar I en ny lagberedning till vilken Richert ånyo kallades. Denna gång samarbetade även den nytillträdde justitekanslern Nils S. von Koch (1801-81) i beredningen. Han var likaledes liberal och kände Richert sedan tidigare. Den nya beredningen lade 1847 fram ett nytt förslag och Koch jobbade intensivt för att få det nya förslaget godkänt, men den politiska opinionen, liksom Oskar I, svängde i en mer konservativ riktning och inte heller detta förslag antogs.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1901. Folio. (8),+ 195,+ (1) pp.,+ 1 map,+ 2 double-page plans,+ 87 photo-engraved plates, of which 21 in colour or partly in colour,+ 88 leaves with plate-text. Illustrations in text. The last plate and one of the plans loose. Publ. cloth. (The Royal Ethnographical Museum in Stockholm.) Preface by Hjalmar Stolpe. Carl Vilhelm Hartman (1862-1941) ledde en stor forskningsresa 1896-99 till Costa Rica, Guatemala och Salvador. I Costa Rica undersökte han över 400 gravar, vilket bidrog till daterandet av Centralamerikas forntid. Han förde en stor samling till Sverige, vilken p.g.a. ett förbud mot utförsel som infördes året därpå, är en av de större utanför Centralamerika. Denna redogörelse för gravarna i Costa Rica som trycktes 1901 belönades med Loubatpriset. Hartman anställdes därpå av Carnegieinstitutets etnografiska museum i Pittsburgh och företog för dem ytterligare en resa i Centralamerika. Han efterträdde 1905 Hjalmar Stolpe som intendent för Riksmuseets etnografiska avdelning, efter en hård och olustig kamp med Erland Nordenskiöld.

Stockholm, Johan Georg Lange, 1777-81. 4:o. (4),+ 320 s.+ 10 grav. planscher; 218 s.+ 10 grav. planscher. Enstaka lagerfläckar, lätta stänk i övre marginal i början av tredje flocken och med svag fuktrand på två planscher. Något nötta nästan uniforma samtida hfrbd, ryggarna med upphöjda bind och beige titeletiketter, röda snitt. Två volymer. Ur Johan Henric Schröders bibliotek, med hans ägaretikett och ur Säbylunds. Med utraderad äldre ägaranteckning och med svartstämpel på första titelbladet. Warmholtz 9301 (1-2 flocken). Setterwall 5041. Hesse 535-37. Tredje flocken utgavs postumt av Gudmund Jöran Adlerbeth, trots att Warmholtz misströstade om att få se den utgiven. Även en fjärde flock planerades och 16 planscher till den graverades, men den blev aldrig utgiven. Fin proveniens. Johan Henrik Schröder (1791-1857) var 1825 ordinarie amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek och prefekt för mynt- och medaljkabinettet. Han utgav även en katalog över myntsamlingen. 1830 blev han professor i Uppsala. Hans bibliotek, ”fullt af gamla sällsynta svenska böcker”, såldes på bokauktion 1866 i Uppsala efter tryckt förteckning, ”Bibliotheca Schröderiana”.

Utrecht, Johannem Ribbium, 1686. Folio. Grav. extra titel,+ grav. porträtt,+ (14),+ 546, 529-1044,+ (24) s. Frontespisen uppfodrad på porträttets baksida. Svag fuktrand i nedre hörn inledningsvis, små bläckstänk. Samtida pergamentband, något trasig rygg med handtextad titel, röda snitt. Warmholtz 4384. Första upplagan av Pufendorfs historik över den svenska stormaktens grundläggande, från Gustav II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget, och fram till Kristinas abdikation. Det var det första arbetet i svensk historia som han publicerade, efter att 1677 blivit utsedd till svensk rikshistoriograf. En tysk översättning utkom 1688 och en ny, något omarbetad, latinsk upplaga utkom 1705. ”et werk, som så mycket hedrar sin författare”, tyckte Warmholtz. Den fina frontespisen är graverad av J. Mulder efter en teckning av G. Hoet.

Uppsala, Typographia academica, 1836-38. 8vo. (2),+ XII,+ 80, 79-610,+ (2) pp. The postscriptum (2) pp is bound before p. 595. Foxing and spotting throughout, tears in inner margin. Very worn contemporary half calf, rear board is partly loose. From the library of Carl Th. Mörner, with his library stamp and signature, and of Nils Fries, with his bookplate. And with others owner’s signatures. Pasted on front paste down is a photo of Elias Fries and his wife Christina. Volbracht 645. Uellner 489. Krok 105. Stafleu 1882. The important first edition, without the later Index by Sehlmeyer. This is partly a revision of the hymenomycetae part of ”Systema mycologicum”, with many new species described. A second edition, much enlarged and with a new title, was published in 1874 ”Hymenomycetes Europaei”. With an extra title leaf, probably a cancellans. The first mentions Elias Fries’ titles and after the imprint: ”Redemtor Gleerup Lundae, qui solus divendit”. The second mentions no titles and instead has ”Sumtibus Auctoris” after the imprint. The change can probably be explained by his move from Lund to Uppsala. Fries started the work while still in Lund, but in 1835 he was appointed professor in Uppsala and moved. Krok mentions an alternative title with ”Sectio prior”, which is not seen by Volbracht, but neither of them mention these two variants. The pasted photo of Elias and his wife Christina, born Wieslander, is probably from the late 1850:s, Christina died in 1862. Carl Th. Mörner (1864-1940), botanist and mycologist in Uppsala. His mother was Lovisa Ulrika Fries, daughter to Elias Fries.

Paris, Ch. Ant. Jombert, 1757. 12mo. xxxxi,+ (blank),+ 84 pp.+ 40 engr. plates, of which 6 are folding. Spotting, leaf 65-66 loose, the title with traces of removed owner’s signature. Somewhat worn contemporary full calf, gilt spine with beige label, red marbled edges. Garcia 3098 note. Furchheim p. 17. Vinet 1715. This is the third edition and not the second as the title claims. The first was published in 1754 and the second in 1755. An English translation was published already in 1753, with only Bellicard given as author. With printed dedication to the marquis de Marigny. The ”Observations” by the French architect Jérôme-Charles Bellicard (1726-86) and the famous engraver and connoisseur Charles-Nicolaus Cochin (1715-90) is an important book in the history of the excavations of Herculaneum. They visited Naples in 1750, on their Grand Tour 1749-51 together with Abel-François Poisson de Vandiéres, the marquis de Marigny (brother to madame de Pompadour), the architect Soufflot and abbé Le Blanche. Their book includes a description and a plan of the Basilica - the first published plan over Herculaneum, and a part plan of the theatre. Both these plans are based on sketches made in 1743 by Pierre Bardet de Villeneuve, head of the excavations during 1741-45, who took all his plans and drawings with him when he left Naples. The Royal ban in Naples against measurings and drawings at the excavations was intended to prevent publications like this one! The notebooks and drawings made by Bellicard during the journey are still preserved. Cochin also published a general guidebook to Italy and its art treasures.

Paris, Prault, 1744. 8vo. 32 pp.+ 4 pp. with engr. music. Contemporary yellow paper boards, later paper label with number in ink. From the ”Grosherzogliche Bibliothek Neustrelitz” with library stamp and engr. book plate. C.-S. Favart is the author and the music is composed by Pierre de La Garde (1717-92) and J. L. Lesueur. ”Le bal de Strasbourg” was an entertaiment by Favart and De La Garde to celebrate the convalescence of Louis XV. Among the friends invited to the first performance was a.o. François Boucher. Charles-Simon Favart (1710-92), was an influential french opera-comique composer and writer. He was very succesful, become director for the Opéra-Comique theatre and in 1783 a new theatre in Paris was named ”Salle Favart”.

Utan ort, (1710). Folio. (3) s. Bläcknumrering på första sidan. Liten pappersförlust i nedre ytterhörnet. Daterad i Malmö den 15 mars 1710. Ur Ericsbergs bibliotek. Stenbock har erfarit att förordningen av år 1620 som förbjöd resande ut ur landet ”utan behörigt tillstånd och pass” inte blivit ”rätteligen observerad och effterlefwad”. ”[S]ärdeles har man denna tiden, sedan fienden inföll, mot all förmodan måst röna icke allenast en stor kallsinnighet hoos mången här i landet, emot des rätta tillbundne öfwerheet, utan och en högst strafbar oredelighet och afwikande ifrån deras undersåtelige plicht till dhe danskas partie, med hwarjehanda hielp och understöd till deras orättmätige upsåtz befrämjande”. Guvernören ser sig tvungen att skärpa bestämmelserna och proklamerar att om någon skulle ”fördrista sig att hielpa och befordra eller [...] emottaga” någon som saknar giltigt pass, skall inte endast den resande utan även dess medhjälpare staffas och ”hållas fogelfrij”. Dessutom förbjuds befolkningen att ”i tienst hafwa, hysa eller döllja någon här i landet som är dansk infödd” eller har varit i dansk tjänst.

Utan ort, (1714). 4:o. (19) s. Fläckig, med en ful fläck på s. (3-4). Genomgående med kanterna uppfodrade, med textförlust på s. (17-18). Ojämnt skuren. Sammanbunden med:Capitulations puncta, so wegen ubergebung der Veste und Stadt Tönningen. Zu Tätenbüll in dem Eyderstädtischen den 7. Febr. 1714. geschlossen, worauff den 10. ejusd. die Tönningsche Guarnison laut getroffenen Accord, aussgezogen und mit einer Escort nach Eutin convoyret worden. Siebey eine accurate Liste von denen in dieser Blocquade Verstorbenen. Utan ort, 1714. 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanbunden med: Zufällige Unterredung, zwischen einem Märckischen und Lüneburgischen Edelmann, Brietz und Isburg, uber den gegenwärtigen Zustand in Holstein, geführt im November Anno 1713. Köln, Peter Marteau, 1714. 4:o. 32 s. Liten fuktrand i nedre ytterhörnet. Sammanbunden med: Als se. Excellentz der Herr Geheimte Rath von Wedderkop, unter allgemeiner Freude, aus Tönningen befreyet, in Schleszwig glücklich wieder ankam, könte man über die verherrligte Unschuld mit ungebundener Poësie glückwünschen aus zuruffen nicht unterlassen. Köln, Peter Marteau, 1714. 4:o. (8) s. Lätt lagerfläckig. Sammanbunden med: Die Erlösung der gefangener Unschuld sahe als Se. Excellentz der Herr Gemeimbte Rath von Wedderkop, bey ubergab der Veste Tönning in völlige Freyheit mit Ehren und Ruhm trat, glückwündschend an ein bewunderer göttlicher Schickung. Utan ort, 1714. 4:o. (4) s. Lagerfläckig. Sammanbunden med: Schreiben des Herrn Geheimen Raths von Wedderkop, an des Herrn Administratoris zu Schleszwig Holstein Hochfürstl. Dursch. de Date Schleszwig den 22 Febr. 1714. Utan ort, (1714). 4:o. (4) s. Lagerfläckig. Nära samtida hfrbd, ryggen med upphöjda bind och beige titeletikett. Återkommande mindre maskhål i nedre inre hörnet. Ur Ericsbergs bibliotek. Warmholtz 5763, 5739 (variant), 5760. Bibl. danica III, sp. 290, 294. Klemming, Sveriges förhållanden s. 285, för andra arbetet, och 345, för sista arbetet. Efter segern vid Gadebusch tog Magnus Stenbock i början av januari 1713 skydd med hela sin armé i fästningen Tönningen i det med svenskarna allierade Holstein-Gottorp, dit han välkomnades av kommendanten Zacharias Wolf. Tönningen belägrades genast av danskarna. Fästningen var inte på långa vägar förberedd för de ca 22000 människor och 1000 hästar som anlänt, och redan i maj måste Stenbock på grund av svält och sjukdomar kapitulera med hela sin armé; den s.k. ”kapitulationen i Tönningen”. Drygt ett halvår senare, den 10 februari 1714, måste även Wolf och hela fästningen kapitulera till danskarna.Det första arbetet innehåller dokument sammanställda av överauditörern E. E. Rubach, med bl.a. brev av Stenbock, Johan Claesson Banér och administratorn Christian August. Den finns i flera varianter. Det andra verket är Zacharias Wolfs kapitulation i februari 1714. vilken också finns i flera varianter. Klemming nämner tre olika. I listan på slutet läses att i blockaden avled 692 militärer, 300 desertörer och 399 kvinnor och barn, dessutom avled över 700 personer i själva staden.Juristen och hovrådet Magnus von Wedderkop (1637–1721) från Kiel, som hade suttit fänglad i Tönningen i fyra år, blev i samband med kapitulationen befriad och i dessa verser hyllad.

Strassburg, Friederici Spoor, 1647. 8:o. Grav. titelblad,+ (14),+ 384, 359-397,+ (120) s. Genomgående fuktrand och fläckig. Samtida solkigt pergamentband. Litet hål i ryggen. Med Erik Aurivillius namnteckning på titelbladet, daterad 1669, och Bengt Löws namnteckning i blyerts. Grekisk-latinsk parallelltext. Hoffman 12 (”Scheffer verbesserte vieles”). Schweiger s. 3. Fant 3. Första upplagan av Schefferus Aelianusutgåva och tillika hans första textutgåva. Överhuvudtaget en av Schefferus tidigaste utgivna böcker och, som alla hans böcker från Strassburgtiden, sällsynt. Schefferus har själv ritat och graverat titelbladet. Det är ingen av hans bättre utgåvor, han hade inga nya handskrifter att tillgå, och han har återanvänt en äldre latinsk översättning. Enligt Fant har han dock i anmärkningarna lyckats rätta både det ena och det andra. Ποικιλησ ιστοριασ eller ”Brokig historia” innehåller ett antal moraliserande anekdoter och är tillsammans med ”Djurhistorier” det enda som finns kvar av sofisten Claudius Aelianus skrifter. Denne levde på 2:a århundradet e. K. och var romare till börden, men skrev på grekiska. Till dessa anekdoter hör även 20 brev med erotiskt innehåll. Dessa finns dock inte med i Schefferus utgåvor. En ny upplaga utkom 1662 och en tredje 1685. Bra proveniens: Erik Aurivillius (1643-1702) skrevs in vid Uppsala universitet 1656 och studerade bl.a. under Schefferus. Han disputerade 1664 och blev så småningom professor i romersk rätt och från 1691 universitetets rektor. Han gifte sig 1681 med Johannes Loccenius dotter Anna, och hade då blivit Schefferus svåger, om denne fortfarande levat.

Leipzig, Hartleben's Verlags-Expedition, 1818. 8vo. XXIV,+ 350,+ (1) s.+ 2 fold. engr. aquatint plates. Foxing, especially in the beginning ant at the end. The first plate with foxing. Red half cloth from mid 19th century, gilt spine, with the gilt monogram of the Danish king Christian IX in top compartment. Library and ex-library stamp from Staatsbiblioteket i Aarhus. Owner’s signature of Hans Hartvig Seedorff. Garcia 2211. Edited and with a preface by Karl August Böttiger. The author Friederike Sophie Christiane Brun (1765-1835) was daughter to the priest Balthasar Münter and sister to the former bishop in Copenhagen Friedrich Münter. She was born in Thüringen, and arrived in 1770 to Copenhagen, where she married Konstantin Brun in 1783. She was to spend most of her life travelling around Europe, and she published several collections of poems. She travelled to Italy many times, beginning in 1795 together with the princess Luise von Anhalt-Dassau, returning in 1796 and in 1807 when she stayed until 1810. From the visists she also published ”Briefe aus Rom” in 1818 and ”Römisches Leben” in 1833. She is often called the Madame de Staël of the Nordic. Chapter seven, pp 83-94 deals with Pompeii and the folding plate depicts a reconstructed impluvium from a casa in Pompeii, after a painting by Gustav Hetsch. Also with a chapter on the music in Naples. Christian IX (1863-1906) King of Denmark. The Danish author Hans Hartvig Seedorff wrote a book on Pompejii, ”Pompeji - breve fra Byen som ikke ville dø”.

Göteborg, Tideman Grefwe, (1678). 4:o. (15) s. Fläckar. Tagen ur band. Bläcknotering på titelbladet. Ur Ericsbergs bibliotek. Jämför Bibl. danica III, sp. 230. Klemming, Sveriges krig, s. 209. Warmholtz 5050, not. Översättning från den tyska upplagan. Otto Wilhelm Königsmarck tog i augusti 1677 över befälet över trupperna i svenska Pommern efter Wrangel och lyckades med små resurser avvärja en mängd anfall. Mot slutet av året drog de allierade ned antalet trupper på Rügen, vilket Königsmarck utnyttjade till att den 8 januari 1678 anfalla med 3500 man. Den danske befälhavaren Rumohr blev i inledningsskedet dödligt sårad och utan befäl gav sig försvararna. Det kallas ibland slaget vid Warksow. Den svenska framgången blev dock kortvarig och Königsmarck fann sig snart belägrad i Stralsund.