Søkeresultat

Stockholm, Joh. L. Horrn, 1730. 4to. Engr. portrait,+ (28),+ 284 pp. Title printed in red and black. Portrait partly loose, and shaved at the lower edge with loss of text. Foxing. Bound together with:CHRIST, Johannes Friedrich. Origines langobardicae e membrana pervetusta edidit et commentarium adiecit Iohan. Frid. Christius. Accessit Conradi a Liechtenau historia langobardorum et ex aliis excerpta quaedam. Halle, Iohannem Christophorum Krebsium, 1728. 4to. (8) pp.+ 38 leaves. Bound together with:DIJKMAN, Petter. Historiske anmärckningar, öfwer, och af en dehl runstenar, i Swerige, angående dhe uhrgambla, sviar och giöthers kyrkie och werdzliga wäsende, uthi åthskilliga måhl, hwar af man har att finna något en så förr kunnigt; om deras religion och evangeliske lährans hijt uthi Swerige inkomst, tungomåhls ahrt, runska bokstäfwers nampn och tahl, krigzuttogh, commercier, och andra resor härifrån Swea- och Giötaland til the uthi Africa, Asien och i Europen belägna orter, med hwad mehra, man så wähl af rijtningarne, som ordesätten och stafwelserne, förmedelst stenarnes jämbförelse har kunnat inhempta, författat uthaf Petter Dijkman den äldre åhr Christi 1708. Stockholm, Henr. C. Merckell, 1723. 4to. (8),+ 183 pp. Title and parts of the dedication printed in red and black. Slight foxing. and a few small stains. Contemporary vellum. Signature of Gustaf Flygare. Bookplate of L. F. Rääf. Warmholtz 2517, 1386 resp. 1625. Fiske Runic literature, p. 19 (for Dijkman). Ett av Verelius tidigaste författade arbeten i svensk historia, vilket han dock själv inte ansåg vara värt att trycka. Manuskriptet utgavs av Petrus Schenberg med ett företal av A. O. Rhyzelius. Innehåller även en förteckning över Verelius skrifter, som Schenberg enligt Warmholtz fått av Stiernman. Warmholtz ansåg det för väl att eftervärlden var av en annan uppfattning än Verelius själv, inte bara på grund av de goda ting den innehåller utan även för “... des sköna historiska styl, hvaruti Verelius var en mästare”. Schenberg gav samma år även ut “Vereliana”, som innehåller ett urval av Verelius mindre skrifter, brev m. m. Christs historik över langobarderna är i själva verket ett utdrag ur Paulus Diaconus “Historia langobardum”, dock något förvanskad. Den innehåller även ett utdrag ur Conrad av Lichtenaus krönika om langobarderna samt ett utdrag ur Saxo. Johannes Friedrich Christ (1701-56) var professor i poetik i Leipzig. Petter Dijkmans bok om runstenar är postumt utgiven av tryckaren Henric Merckell. Petter Dijkman (1647-1717) var fornforskare och hängiven rudbeckian. Hans främsta arbete anses vara “Antiquitates ecclesiasticae”, som utkom 1703 och är det första försöket till en svensk kulthistoria. Gustaf Flygare (1743-1805) var professor i juridisk ekonomi i Uppsala, och ett flertal av dennes böcker köpte Rääf.

Lübeck [probably false], 1695. 8vo. (4),+ 384 pp. Slight spotting, small worm holes in margin. Modern marbled paper binding. VD17 12:108735Q. Two supplements were published, sometimes found together. First edition of this postumously published work by Samuel Pufendorf (1632-94) on the reunification of protestants in Europe. ”Jus feciale divinum” sets forth Pufendorf’s basis for the reunion of the Lutheran and Calvinist confessions. It can be seen as a complement to his view of toleration discussed in ”De habitu religionis christianae ad vitam civilem”, published in 1687. In both these late works Pufendorf examines the best way to secure peaceful co-existence of different confessions in a state. However, reconciliation between Protestants and Catholics is declared to be impossible. A second edition, augmented with an index, was published in 1716.

Utan ort, 1660. 4:o. (31) s. Lagerfläckig, särskilt i marginalerna. Bläcknumrering på titelbladet. Tagen ur band, det sista bladet nästan loss. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 14:079941B. Klemming, Sveriges förhållanden, s. 214. Jämför Warmholtz 4730. Översatt från latin. Motvilligt, och på kungens order, säkrade den svenske befälhavaren i Kurland, Robert Douglas, i september 1658 kontrollen över landet genom att helt sonika kidnappa hertigen och hans familj i Mittau (dagens Jelgava i Lettland). Tilltaget var naturligtvis ett grovt brott mot alla krigets oskrivna lagar och för Sveriges fiender ett ytterligare bevis för Karl X Gustavs och svenskarnas totala brist på heder. Denna skrift blottlägger hela omfattningen av de svenskes uselhet och brutalitet.

(Geneve), Iacobi Stoer, 1614. 8vo. (38) pp.+ 1880 col; (29),+ (3, blanks) pp.+ 871,+ 614 col.+ (23) pp. First title printed in red and black. Both titles printed within woodcut frame and cut in lower margins. Last gathering loose. Tears in margins and annotations in ink. minor worm hole in beginning of part one, inkstain col 370 in part two. Contemporary vellum, partly loss in inner hinges, front edges with pasted numerical paper marks. Book plate of Gillis Berencreutz. Corpus Juris Civilis edited by Denis Godefroy. The first edition by him was published in 1583, also in Geneve by Stoer, this is the fourth. It was reprinted several times, even in the 18th-century. Denis Godefroy (1549-1622) french jurisconsult and professor at Heidelberg. This publication of the whole Corpus Juris Civilis, with his comments on the Pandectae, Codex and Institutiones, form the main achievement of Godefroy. Tomus I continens Pandectarum seu Digestorum libros quinguaginta. Additus est index M. CCCC. XXV. regulas iuris continens. Tomus II: Codicis Dn. Justiniani libri XII authenticae, seu Nouvellae Constitutiones eiusdem Iustiniani CLXVIII. Edicta eiusdem Iustiniani XIII. Constitutiones aliquot Iustiniani, Iustini & Tiberii ex libro Iuliani antecessoris. Leonis iperatoris Nouellae CXIII. Constitutiones imperatoriæ iuris orientalis. Canones Apostolorum. Consuetudines feudorum. Consuetudines Friederici II. Extravagantes. Liber de pace Constantiae.

Leipzig, verlegts Johann Gottfried Dyck, 1760-61. 4:o. Grav. porträtt,+ (32),+ 722; (6),+ XXXVIIII,+ (1),+ 572,+ (36),+ 136,+ (44) s.+ 5 grav. kartor, varav 4 utvikbara,+ 3 utvikbara grav. planscher,+ 2 utvikbara tryckta tabeller. Enstaka lätta lagerfläckar, fin papperslagning i del 1 s. 281-284. Samtida skinnband med något blekta guldornerade ryggar med upphöjda bind och beige ryggtiteletiketter, vackert blåa marmorerade snitt, maskbett på pärmarna till andra delen. Två volymer. Verket med tryckt dedikation till Gustav III. Warmholtz 3809 not. Fint exemplar av den första tyska upplagan. Det engelska originalet publicerades 1759. Den tyska översättningen har, enligt Warmholtz, företräde framför originalet, mycket tack vare Böhmes anmärkningar, även om denne “...icke varit i stånd at rätta och förbättra alla Autorens felsteg och misstag.”.

Utan ort, 1652. 4:o. ):(4, A4-Z4, Aa4-Zz4, 3A4-3E4. Delvis lagerfläckig. Svag återkommande fuktrand i ytterst i nedre hörnet. Titelbladet solkigt och med liten reva samt påklistrad papperslapp i marginalen. Tagen ur band och försedd med grå ryggremsa. Stänkmarmorerade snitt. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:311817Z. Klemming, Sveriges förhållanden, s. 106. Warmholtz 8305. Av hävd åtnjöt staden Bremen nästan full självständighet gentemot det omgivande ärkestiftet som den formellt tillhörde. När det stod klart att området i Westfaliska freden skulle komma att tillfalla Sverige fruktade man naturligt nog att detta självbestämmande inte skulle komma att respekteras av svenskarna. Man utverkade då ett frihetsbrev av kejsaren, 1646, i vilket Bremens ställning som fri stad formaliserades. Detta senkomna dokument (som lär ska ha kostat Bremens borgerskap en ansenlig summa) erkändes dock inte av Sverige, orsakerna till vilket detaljerat redovisas i denna skrift. Frågan kom att leda till två väpnade konflikter mellan Bremen och Sverige (första och andra Bremiska krigen 1654 respektive 1666) vilka båda ledde till kompromisser till Sveriges fördel, men där Bremens självständighet trots allt bestod. Hermann Conring (1606-81) var professor i medicin i Helmstad från 1637 och i politik från 1650, och ansågs som en av sin tids främsta jurister. Han verkade åren 1650-51 även i Sverige som drottning Kristinas livläkare.

Stockholm, Henr. A. Nordström, 1816. 8:o. 530; 574,+ (2) s. Lagad reva, utan textförlust, s. 71 i första delen, samt ett par obetydliga småfläckar. Vackra välbevarade hfrbd med blind- och gulddekorerade ryggar, marmorerade pärmpapper och grönsprängda snitt. Från L. F. Rääfs bibliotek på Forsnäs och med dess exlibris. Två volymer. Fint exemplar. Hallenbergs stora etymologiska lexikon kom bara till handskriftstadiet, men han lyckades publicera denna studie över termerna “ljus” och “syn” med lärda paralleller till övriga europeiska och asiatiska språk samt koppling till solkulter. “Man känner sig försatt till Stiernhielms och Rudbecks dagar, ...” för att citera Lindroth. Hallenberg var bl. a. en av de första svenskar som studerade sanskrit. Enligt obekräftad uppgift skall boken endast vara tryckt i 30 exemplar. Oavsett denna uppgifts giltighet, syns den ytterst sällan till.

Cambridge, Joann Hayes, 1670. 8:o. (32),+ 96, 95-488,+ (19) s. Litet hål sid. 147-148 med förlust av pagina. Enstaka småfläckar med en något större sid. 345-346. Sista bladen med fuktrand. Samtida pergamentband, röda stänksnitt. Ur Hemming Forelius bibliotek, med hans namnteckning på titelbladet, daterad 1699, med Gahm Perssons namnteckning på frampärmens insida, daterad 1767 samt med dennes exlibris, med D. G. Neschers biblioteksstämpel på titelbladet och ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat ovanpå Gahm Perssons. Med KB:s ”Dupl”-anteckning i bläck. Warmholtz 1327. Carlander II, 174, 561ff, III, 12 resp. 564ff. Då Sheringham i denna bok om det engelska folkets härkomst stöder den svenska linjen, att goternas/ geternas/ göternas härkomst är att finna i Skandinavien och att Noaks söner är förfäder till göterna, vinner den Warmholtz fulla gillande. I övrigt behandlar Sheringham Britanniens läge, saxarnas, anglernas och ”geternas” ankomst dit, bruk och seder. Sheringham förfäktade åsikten att saxarna och cimbrerna härstammade från Troja. Robert Sheringham (1602-78) var språkvetare och historiker i Cambridge men fick gå i landsflykt till Holland för rojalism 1644, där han undervisade i arabiska och hebreiska. Först efter restaurationen 1660 kunde han återvända till England. Fin kedja av provenienser. Vältalighetsprofessorn i Uppsala Hemming Forelius (1654-1708) boksamling såldes efter hans död på auktion i Uppsala 1709, enligt tryckt förteckning. Arkivarien Sigfrid Lorents Gahm Perssons (1725-94) stora boksamling såldes likaledes efter hans död på auktion, efter att Nescher därur uttagit och köpt 230 nummer (troligen däribland detta). Hans exlibris, som är graverat av Snack, har i runslinga texten: “Merki af Sigfrid Gahm Pedersson” (det syns dock inte här). Bibliofilen, vinhandlaren och myntsamlaren Daniel Georg Neschers (1753-1827) bibliotek var särdeles starkt i svensk historia och skulle efter hans död också säljas på auktion i Stockholm 1828, men förvärvades istället av Kungliga biblioteket, och därifrån har denna sålts som dubblett, troligen vid 1831-års stora dubblettauktion. Den kan mycket väl ha gått till Carl Jedvard Bonde därifrån via d’Albedyhll.

Cologne [= Amsterdam], Jean de la Pierre, 1704. 12mo. 64,+ (10),+ 532,+ (2) pp. Title printed in red and black. With an engraved title page included in the pagination. Tear in p. 55. Small stain on p. 483. Very nice contemporary sprinkled paper boards with handwritten title label. Red sprinkled edges. From the library of the Provincial masonic lodge of Gothenburg, with its bookplate and its partially removed handwritten number-label on spine. VD18 15317617. Later edition of texts by Jeanne-Marie Bouvier de la Motte-Guyon, commonly known as Madame Guyon, (1648-1717). She was a French mystic and, although she never called herself a Quietist, accused of advocating Quietism, which was considered heretical by the Roman Catholic Church, and she was imprisoned from 1695 to 1703. Among other things this volume contains the texts: ”Moyen court et tres-facile de faire orasion” (1685), ”Les torrents spirituels: Qui est comme une suite naturelle du Moyen court et tres-facile de faire orasion”, and ”Le cantique des cantiques de Salomon, interpreté selon le sens mistique & la vraie representation des États interieurs” (1688).

Köln [=Bryssel], chez Pierre du Marteau [=Eugéne H. Fricz], 1677. 12:o. (24),+ 427; 477; 496 s. Genomgående med fläckar, bläckunderstrykningar och enstaka marginalanteckningar. Bläckfläck s. 15 och 388-389 i första delen liksom litet mashål genom sid 21-28, med delbokstavsförlust, och en reva sid 123-124, andra delen med bläckfläck titelbladet och sid. 55-56, reva 29-30 och fuktfläck sid 27-30, tredje delen med svag fuktrand nedtill sid. 23-50. Nötta samtida skinnband, guldornerade men oxiderade ryggar med upphöjda bind och röda titeletiketter. Tre volymer. Volym tre med skada på övre kapitäl. Namnteckningar i bläck på titelbladen av P. J. Monthan och Carl Carsell. Trevliga band men fläckiga inlagor. VD17 39:123821T. Warmholtz 8322. Willems 1910. Berghman 1797. Weller (2, s. 28) anger tryckorten till Amsterdam, men VD17 ger Brysssel. Med titelbladet i första delen som anger årtalet 1655, och inte 1652. Andra upplagan, den första utkom i Paris 1675. Författare till depescherna var den franska diplomaten Pierre Hector Chanut (1604-67) som åren 1645-49 var fransk ministerresident i Sverige samt innehade ambassadörsposten i Stockholm och i Lübeck 1649-53. Depescherna från 1649 till 1655 anses dock huvudsakligen vara skrivna av Chanuts sekreterare de Piques. Martin Weibull har i "Historisk tidskrift" 1887-88 redogjort för verkets innehåll i jämförelse med originalrapporterna och kritiserar utgivaren Linage de Vaucienne för uteslutningar, misstag m.m. Chanut vann Kristinas gunst och förmedlade bl.a. kontakten med Descartes samt anses ha påverkat drottningen i religionsfrågan. Han var också en av de få samtida som skrev positivt om Kristina. Ett svensk urval utkom 1826 med kommentarer skrivna av Kristina, hämtade ur hennes eget exemplar av ”Memoires”. Lagmannen P. J. Monthan (1729-93) var häradshövding i Västergötland och Skåne innan han vid fyrtiofem års ålder blev lagman över Skåne. Han gifte sig med Helena Maria Carsell och de fick två söner. Tillsammans med sin ena son byggde Monthan upp ett fint historiskt-topografiskt bibliotek.

London, Henry Butterworth, 1841-45. 8vo. xxv,+ (blank),+ 588,+ 12; xii,+ 622,+ 16; xi,+ (blank),+ 744,+ 16; x,+ 572,+ 16 pp. Original grey cloth, spines with worn original printed paper labels, volumes two rebacked with the original cloth pasted upon the new. Four volumes. From the library of Nils. S. von Koch at Augerum. Sweet and Maxwell I, p. 339. First edition. Henry John Stephen (1787-1864) was an English legal writer and serjeant-at-law. His reworking of Blackstone’s Commentaries on the law of England is regarded as an entirely new work, and it was very succesful and appreciated and went through twentyone editions up to 1950. An American editon was printed already in 1843–46. Nils S. von Koch (1801-81) was an influential Swedish liberal jurist and politician, married to Francis Eliza Lewin from England. He was very engaged in the social questions of his time like education, penalty laws and prisons, voting rights etc. Thanks to his wife he also had a broad English network.

(Parfis, 1860.) 4to. 273-307 pp. Together with:PASTEUR, Louis. Recherches sur le mode de nutrition des mucédinées. In: Compte rendu des séances de l’Académie des sciences. Séance du Lundi 12 Novembre 1860. 4to. 695-782. (Paris, 1860.) Two articles from a very scientifically productive time in Louis Pasteur’s career. Gerald L. Geison writes in ”Dictionary of Scientific Biography” about the first essay:”[...] he showed in 1860 that a specific mold, penicillium glaucum, selectively metabolized the right-handed form in a solution of ammonium paratartrate containing a little phosphate. Later qualified, modified, and generalized by others, Pasteur’s new method become applicable to the separation of left- and right-handed forms in a number of compounds.” And concerning the second essay: ”In November 1860 Pasteur described the successful cultivation of Penicillium “or any mucedinous fungus” in a medium of pure water, cane sugar, phosphates, and an acid ammonium salt.” This was the first step in an investigation that led him to discover that the organisms involved were (unlike those that cause fermentation in brewing, wine production and lactic fermentation) animalic, and also that said organisms lived without access to free oxygene.

Köpenhamn, Jacob Preuss, 1741. 4:o. (50),+ 348,+ (4) s. Titel tryckt i rött och svart. Enstaka småfläckar och med små röda streck s.331-335 och 341. Sammanbunden med: CHRIST, Iohannes Friederich. De rebus langobardicis commentariorum liber unus quo migrationes et bella eius populi anto expeditionem in Italiam continentur. Leipsig, Ioh. Christiani Langenheimii, 1730. 4:o. (8),+ 60 s. Sammanbunden med: NETTELBLAD, Christian. Iterarum ad eruditos alloqvium de thesauro rerum sveo-gothicarum quamprimum edendo. Rostock, Io. Iacob Adler, (1728). 4:o. 16 s. Sammanbunden med: STRUVE, Burchard Gotthelf. Dissertatio de comitia Palatinatus Saxonici serenissimæ genti communi praemissa lectionibus publicis semestri hyemali instituendis. Jena, Mulleriana, (1712). 4:o. 32 s.+ utvikbar grav. plansch. Välbevarat samtida halvpergamentband, med röda marmorerade pärmpapper och röda snitt. Samtida handskriven innehållsförteckning på försättsbladet. Ur Christian Braads bibliotek, med hans namnteckning på samtliga titelblad, samt en bortraderad äldre namnteckning och kommentar på det första. Ur Ericsbergs bibliotek. Bibl. danica. II, sp. 620 för Wadskiær. Warmholtz 1387 för Christ, 9060 not för Nettelblad. Carlander II, 597ff & III, 564ff. Samlingsband med fyra olika arbeten. I det första och största beskriver C. F. Wadskiær det nyuppförda Christiansborgs slott i bombastiska och omständeliga alexandriner, med långa lärda förklaringar. J. F. Christ (†1756) var professor i Leipzig och skrev ett antal böcker om langobardernas historia. Inga vidare bra, tyckte Warmholtz, då han ansåg att langobarderna var tyskar. Christian Nettelblad presenterade i en tysk skrift 1726 planer på utge en ”Theasurus rerum Sueo-Gothicarum”, en samling latinska översättningar av svenska avhandlingar, historiska arbeten, sagor m.m. Hur arbete framskred presenterades i denna ”Iterarum ad eruditos...”. 1730 utgav han en ny kungörelse om prenumeration på verket. Ingenting hände dock, och inga prenumeranter anmälde sig. 1756 utgav han dock en Conspectus med en ny förbättrad förtekning på disputationer, orationer m.m. som den tilltänkte utgivaren samlat på sig. Ostindiefararen Christopher Henrik Braad (1728-81) var en framstående litterär samlare med ett stort bibliotek i historia och antikviteterna.

Stockholm, 1913-31. 4:o. Tillsammans med:Form. Svenska slöjdföreningens tidskrift. Stockholm, 1932-36. 4:o. Rikt illustrerade. Röda uniforma kbd med guldornerade ryggar (G. Hedberg). 18 volymer. Från Vitterhetsakademiens bibliotek med exlibris, blindstämpel och utgallringsstämplar. Fin tidskrift om arkitektur, konsthantverk, industridesign, hemslöjd med artiklar av

Leiden, Francoys van Ravelenghien, (1597). 4:o. 8,+ (4) s. med varsin helsides grav. plansch,+ 11-13, 16 s.+ 16 grav. planscher. Två helsides grav. planscher i pagineringen. Hårt skuren i nederkant, med förlust av nedersta textraden på s. 13, delförlust av dito på s. 3 samt delförlust av kustoder på flera sidor. Fem planscher i nederkant skurna inom ram, varav en med minimal bildförlust.Första tre bladen med fuktrand, titelbladet bruntonat och en bläckfläck sid. 5-6, litet brännhål i marginalen sista två planscherna. Marmorerat pappersomslag från tidgt 1700-tal med bortraderad text på främre omslaget. Ur Ericsbergs bibliotek. STCN 832266361. Lipsius s. 194. Dekesel H31, med något annorlunda paginaangivelse, men samma antal blad (24 stycken). Ej i Adams. Totalt 20 helsides grav. bilder med myntavbildningar, varav 13 med silvermynt (numrerade I-XIII) och 7 med guldmynt (numrerade I-VII). Detta är en förteckning över guld- och silvermynt slagna av grevarna av Flandern från början av 1200-talet till 1421. Erasmus van Houwelinghen (1524-ca 1600) var holländsk silversmed och myntsamlare. Hans egen samling, som bildade grunden till denna beskrivning, hamnade efter hans död i Rotterdam, där en andra upplaga av boken utkom 1627.

Stockholm, Samson & Wallin, 1891. 8:o. XV,+ (blank),+ 479 s.+ 40 planscher. Rikt illustrerad. En plansch lös. Förlagets dekorerade pergamentryggsband med rikt dek. klotpärmar, helt guldsnitt, något repad rygg. Dedikation till Bertrand Hybennet Khan, daterad Stockholm febr. 1892. Hess I: 2. Mycket bra associationsexemplar av första upplagan av Sven Hedins andra bok.Den unge Sven Hedin följde som ”drogman”, dvs tolk, med på Oscar II:s beskickningsresa till Persien, ledd av F. W. Treschow. På sidan 129 i boken, när gruppen äntligen närmar sig Teheran, skriver Hedin: ”I närheten av byn Mahrabad ligger ett litet karavanseraj. Här stodo vid vägen tvenne svartklädda blonda herrar. Det var hela den svenska kolonien i Teheran, schahens andre lifmedikus och tandläkare, general Bertrand Hybennet Khan, och hans broder d:r M. Hybennet. Den förste, som tog emot oss i Teheran, var således en landsman”. Bertrand Hybennet Khan (1846-1931) hade sedan 1872 varit schahens tandläkare och stod således hovet mycket nära. Han visade sig också vara en utmärkt kontakt för den svenska delegationen, och på en middag hemma hos paret Hybonnet tilldelade F. W. Treschow Hybennet kommendörtecknet av Vasaorden för hans insatser. Men inte minst viktig blev Hybennet för Sven Hedin. Hybennet såg till att Hedin, efter att den övriga svenska delegationen åkt tillbaka till Sverige, fick följa schahens hov till de olika sommarresidensen och han gav vid flera tillfällen Hedin möjlighet att få träffa schahen och andra högt uppsatta personer. Hedin förringar inte heller på något sätt Hybennets betydelse och i boken är hans ett av de mest återkommande namnen. De blir goda vänner och vid samtliga de tre tillfällen då Sven Hedin kom att besöka Teheran var det Hybennet som tog emot honom och visade honom runt. Först 1906 återvände Hybennet till Sverige för att några år senare flytta till Frankrike, där han dog 1931. Sina stora samlingar av persiska konstföremål skänkte han redan på 1880-talet till Göteborgs museum, och de finns idag på Världskulturmuset i Göteborg.

Stockholm, tryckt uti Kongl. tryckeriet, 1763. 8:o. 160 s.+ 8 utvikbara tryckta tabeller,+ utvikbart grav. extra titelblad,+ 8 grav. planscher på fyra utvikbara blad. Något nött samtida hfrbd, guldornerad rygg med upphöjda bind och beige titeletikett. Med A. L. Friesendorffs namnteckning på titelbladet och med von Friesendorffs graverade exlibris, samt med bläckanteckningar av Johan Stiernstedt på försättsbladet. Det extra titelbladet är graverat av C. G. Roos och har titeln ”Deploijeringstabeller efter nu warande infanterie reglemente”. Författarattribuering enligt Bygdén.Detta är den andra utökade upplagan. Den första trycktes i Stralsund 1759. Båda upplagorna är ovanliga. Den kände hattpolitikern och lantmarskalken Fredrik Axel von Fersen (1719-94), och far till Axel von Fersen, var även en framstående militär. Han tillbringade flera år i fransk tjänst, bl.a i Royal Alsace där han blev överste 1744 och hade avancerat till generalmajor 1749 då han återvände till Sverige. I Sverige blev det dock bråk i befordringsgången och han utnämndes av Fredrik I till generalmajor mot arvfursten Adolf Fredriks vilja. Även i svensk tjänst fick han under det pommerska kriget praktisera sin militära duglighet. Vid krigets början var han arméns yngste generallöjtnant. När han i sept. 1760 inför den stundande riksdagen hemkallades, förde han kommandot närmast under överbefälhavaren. ”Med framgång löste Fersen uppgiften att leda infanteriets exercis och svara för ”proprieteten och disciplinen”. Under de svåra vintrarna 1758 och 1759, då armén var sammanträngd på Rügen och i Stralsund, tjänstgjorde han som överkommendant i denna stad. Hans främsta insats blev dock den målmedvetet och skickligt genomförda operationen mot öarna Usedom och Wollin i aug. och sept. 1759” (SBL). Enligt Malmström ”... i visst avseende den mest lysande vapenbragd, som svenskarna under detta krig utförde”.Adolf Ludvig Friesendorff (1746-1810) var yngre son till Fredrik von Friesendorff och gjorde som sina bröder en militär karriär och slutade som generallöjtnant. Han dog ogift och utan arvingar varför hans böcker förmodligen gått till brorsonen Carl Gustaf von Friesendorff.

Kassel, Johann Friedrich Hampen, 1753. 8:o. (2),+ 74, 85-134 s. Fint samtida skinnband, guldornerad rygg med upphöjda bind och svart titelfält, stänkmarmorerade snitt. Liten skada på nedre främre fals. Något mycket litet arbete har troligen tagits ur bandet. Ur Joh. Ax. Almquists bibliotek, med hans etikett. Warmholtz 8531 och 4457 not. Första upplagan. Första delen, om traktaterna, skrevs ursprungligen på svenska 1735, men endast den tyska översättningen trycktes. I den tryckta varianten har slutkapitlet ej tagits med. Andra delen är Arckenholtz svar på Holbergs kritik av första delen av “Memoires concertant la Reine Christine”. Svaret utgavs samma år på franska under titeln “Reponse à la lettre de Mr. le Baron de Holberg”. Den föreliggande tyska översättningen utfördes av Reisstein och utkom även separat.

Leipzig, Schickertschen Verlage, 1792. 8vo. XXIV,+ 540 pp. Foxing at the beginning and at the, minor spotting. Somewhat worn contemporary half calf, gilt spine with red label, torn at upper hinge. Book plate of Palle Alsfelt. Eitner IV, p 29. Wolffheim I, 221. Hirsch IV, 1040. First edition of this still important bibliography on music literature.

Stockholm, Ignatium Meurer, (1670). 4:o. (8),+ 103, 106-114, 113-239,+ (13),+ 122,+ (9) s. Enstaka samtida marginalanteckningar med bläck, små fläckar, något större fläck på s. 15 i andra delen. Samtida pergamentband, ryggen med något kladdig handskriven titel med bläck. Ur Hind. Westerlings bibliotek, med hans namnteckning daterad 1699, och med Hinr. Adlercreutz namnteckning samt Hans Rudbergs exlibris. Titelbladet med en bortskrapad namnteckning. Collijn sp. 319. Warmholtz 3046 & 3146. Arkivsekreteraren Aegidius Laurentii Girs (1583-1639) var lärjunge till Messenius och hade på 1620-talet uppdraget att verka som riksens historicus, dvs en föregångare till rikshistoriografposten. Girs blev så småningom hovrättsassessor. Han skrev på kungens uppdrag krönikor om de tre första vasakungarna men ingen blev utgiven under hans livstid. Denna utgåva, som innehåller krönikorna om Gustav Vasa och Erik XIV, publicerades av historieprofessorn Johan Bergenhielm (1629-1704) 31 år efter Girs död. Den främsta av krönikorna anses den om Johan III vara, vilken av Anders Anton von Stiernman dock publicerades först 1745. Alla tre är dock enligt Lindroth byggda på aktningsvärda studier och är tekniskt drivna, präglade av en humanistisk stilkänsla ”...som ibland stegras till fingerade tal i Livius anda”.

London, Hippolyte Bailliers, 1845. 8vo. xvii,+ (blank),+ 596 pp.+ 45 engraved plates, of which 40 are hand-coloured (with 44 illustrations). Richly illustrated in the text. All colour plates with tissue guards. Slight off-setting to the b&w plates. Contemporary black half calf, rebacked spine gilt with raised bands and somewhat rubbed red label, boards with gilt frame, marbled edges. Second and enlarged edition of Prichard’s ”The Natural History of Man”, first published in 1843 with only 36 colour plates. It’s a popular and condensed version of his larger ”Researches Into the Physical History of Mankind”, published in five volumes 1836-47. The 44 fine hand coloured illustrations come from different sources, among them Catlin. James Cowles Prichard (1786-1848) was a British physician and anthropologist, and an early scientist in the emerging discipline of ethnology, the study of the human race.His thesis is that all humans are part of a single specie, rather than made up of separate races, thus holding to the biblical notion of man derived from a single being. He was raised as a Quaker and remained devoutly Christian throughout his life even if he converted to Anglicanism. In the early editions he also claims that the human race from the beginning probably was dark skinned and that the whiteness of the white man developed under the influence of civilization (PMM pp. 183-4). He was an early member of the Aborigines' Protection Society. Beside his ethnographical works he also in 1835 published the important ”Treatise of insanity”.

Lyon, Ioan. Tornaesium & Guililmum Gazeium, 1554. 16mo. 581,+ (25) pp. Title within wood cut frame. Near contemporay vellum, spine with raised bands and with title in ink, end papers partly loose. Traces of ties. Owner’s signature of Jacobus Postel ”Med. doctor” on the title page together with a with ink erased signature. USTC 151482. Cartier 271. Hoffman I, p. 91. Second edition by Jean de Tournes in Lyon, a reprint of the 1549-edition. They are based on the Gryphius edition from 1542. It contains from p. 534 ”Q. Sereni Samonici De medicina praecepta saluberrima, Antonii Molinii Matisconensis opera, diligenter emaculata” and from page 576 the hexameter poem ”De ponderibus en Mensuris” by Q. Rhemnius Fanniu. Almost nothing is known of Celsus, except that he lived in the time of Tiberius and that he wrote an encyclopedia which treated agriculture, medicin, law, mlitary tactics, philosophy and rhetoric. Only ”De Medicina” have survived. It contains much supetstition but also a good deal of practical wisdom and common sense. The work ”Medicina Praecepta” by Serenus Sammonicus, who lived in Caracalla’s time, is based on Pliny.

Stockholm, Hartw. Gercken, 1731. 4:o. (8),+ 80, 73-776, 769-820,+ (4) s. Enstaka samtida understrykningar, och enstaka lätta fläckar. Sammanbunden med: (WILDE, Jacob.) Von dem Nutzen und Zweck der so genanten Pragmatischen oder Staats-Historie nebst der wahren Idée und Inhalt derjenigen die von dem Königreiche Schweden zum theil A. 1731. in Stockholm ausgekommen und einer Uberzeugung des Auctoris der teutschen, schweitzerischen und nordischen Bibliotheque von der falschen Idée welche Er in seinem unrichtigen Auszug A. 1732 davon gegeben. Utan ort, (1733). 4:o. (44) s. Mycket välbevarat samtida skinnband, rikt guldornerad rygg med upphöjda bind och röd titeletikett, röda stänksnitt. Fint exemplar ur Ericsbergs bibliotek. Warmholtz 6714 med not. Första upplagan av Wildes huvudarbete, i tryckvarianten med hopp i pagineringen och slutpaginering på sid. 820. Det andra arbete är en försvarsskrift av Wilde gentemot en negativ recension av Historia pragmatica i Bibliotheque Germanique. Jacob Wilde (1679-1755) blev rikshistoriograf 1719, och han förblev så till sin död. Arbetet med “Sueciæ historia pragmatica påbörjades redan 1721, och det är det första försöket i den svenska statsrättens historia. Det avlutande partiet översattes till svenska av Mathias Benzel och utgavs 1742 under titeln: “Det så kallade oinskränkta enwäldet som kon. Carl XI anno 1680 wordit uppdragit emot ogrundade ryckten förswaradt och i sitt retta lius framstäldt”, medan inledningen och forntidens historia översattes och utgavs av sonen Anders Wilde 1749.

Stockholm, Sam. Rumstedt, 1826-28. 8:o. Grav. titelblad,+ (22),+ 375,+ (1) s.+ grav. utvikbar karta; grav. titelblad,+ 558,+ (3),+ (blank),+ 70 s.+ 2 grav. utvikbara planscher; grav. titelblad,+ 140,+ (2),+ 112 s.+ (1),+ 5 tryckta utvikbara bilagor med inskriptioner. Lagerfläckiga och med enstaka småfläckar. Samtida hfrbd, guld- och blindpräglade ryggar med alrotsmarmorerade pärmpapper och gula snitt. Tre volymer. Ur Gustaf Berendtssons bibliotek, med hans exlibris. Tre volymer. Fint exemplar. Första upplagan. Viktig svensk resa av legationspredikanten vid svenska beskickningen i Konstantinopel Jacob Berggren genom Egypten, Syrien och Palestina åren 1820-22. Den utkom i en tysk översättning 1828-34. Kartan i del ett är av C. P. Hällström. Bihanget i del två innehåller “Växtförteckning” och är gjord i samarbete med botanikern Göran Wahlenberg, bihanget i del tre innehåller “Marchrutor för Syrien och Palestina” (på franska), “Förteckning på städer och byar samt märkvärdiga ålderdoms-lemningar i Syrien och Palestina” samt brev av Carl Vidua m. fl. till Berggren. Tredje delen innehåller desutom en genomgång av alla svenskar som besökt Heliga landet