Søkeresultat

Stockholm, Hartw. Gercken, 1731. 4:o. (8),+ 80, 73-776, 769-820,+ (4) s. Enstaka samtida understrykningar, och enstaka lätta fläckar. Sammanbunden med: (WILDE, Jacob.) Von dem Nutzen und Zweck der so genanten Pragmatischen oder Staats-Historie nebst der wahren Idée und Inhalt derjenigen die von dem Königreiche Schweden zum theil A. 1731. in Stockholm ausgekommen und einer Uberzeugung des Auctoris der teutschen, schweitzerischen und nordischen Bibliotheque von der falschen Idée welche Er in seinem unrichtigen Auszug A. 1732 davon gegeben. Utan ort, (1733). 4:o. (44) s. Mycket välbevarat samtida skinnband, rikt guldornerad rygg med upphöjda bind och röd titeletikett, röda stänksnitt. Fint exemplar ur Ericsbergs bibliotek. Warmholtz 6714 med not. Första upplagan av Wildes huvudarbete, i tryckvarianten med hopp i pagineringen och slutpaginering på sid. 820. Det andra arbete är en försvarsskrift av Wilde gentemot en negativ recension av Historia pragmatica i Bibliotheque Germanique. Jacob Wilde (1679-1755) blev rikshistoriograf 1719, och han förblev så till sin död. Arbetet med “Sueciæ historia pragmatica påbörjades redan 1721, och det är det första försöket i den svenska statsrättens historia. Det avlutande partiet översattes till svenska av Mathias Benzel och utgavs 1742 under titeln: “Det så kallade oinskränkta enwäldet som kon. Carl XI anno 1680 wordit uppdragit emot ogrundade ryckten förswaradt och i sitt retta lius framstäldt”, medan inledningen och forntidens historia översattes och utgavs av sonen Anders Wilde 1749.

Marburg, Paulus Egenophus, 1603. 4to. (7),+ (blank),+ 291; (7),+ (blank),+ 304,+ (43) pp. Interfoliated, richly with ink annotations. Contemporary vellum, handwritten titel on spine in ink, blue edges, part of ties preserved. Partly erased owner’s signature on first title leaf. VD17 1:013664A & 1:698479V. Fourth edition of Treutler very popular collection of dissertations on Roman law. First published in 1594 and reprinted still in 1660. The first part with 30 and the second with 33 dissertations. The Ramist Hieronymus Treutler (1565-1607) was a jurist from Schweidnitz (Świdnica) in Schlesien, professor in Marburg, ”kaiserlicher Rat” and Bohemian ”Appellations- und Lehnsrat”.

Strängnäs. Zacharias Brockenius, (1659)-61. 8:o. (20),+ 121, 124-694 s. genomgående med småfläckar. Titelbladet med samtida bläckanteckningar. Bunden framför med eget titelblad: OLJEQVIST, Johan. Historia Caroli Gustavi potentissimi svecorum gothorum vandalorum &c. regis. Ad venerandum dn. parentem episcopum Strengnensem, Oxoniâ Anglorum transmissa, a Johanne Ollieqwist. Nunc verò typis excusa anno 1661. Ljusbrunt hfrbd från mitten av 1800-talet, guldornerad rygg och med alrotsmarmorerade pärmpapper, ryggtiteln med ”Ollieqwist”. Första titelbladet med A. P. Andersjös namnstämpel. Ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Collijn sp. 592. Samlingsutgåva av Strängnäsbiskopen Johannes Matthiæs teologiska småskrifter som även innehåller sonen Johan Oljeqvists lilla historik över Karl X Gustav, med eget titelblad. Den sistnämnda utkom även separat samma år. Johan (Johannes) Matthiae (1593-1670) blev biskop i Strängnäs 1643 men är annars mest känd som drottning Kristinas lärare. Som teolog var han omstridd i det ortodoxa Sverige, med ekumeniska åsikter påverkad av Comenius, med följd att han 1664 fick avgå som biskop. Denna samling innehåller bl.a. hans pedagogiska studieordning ”Libellus puerilis” (1626), hans redogörelse för Kristinas undervisning ”Institutio religionis christianae ”(1642) och hans ”Regula credendi et vivendi” (1656), där han försvarar sig mot anklagelsen att vara orsak till Kristinas avfall, liksom hans utgåva av de böhmiska brödemas etiskt-religiösa ekumeniska kyrkoordning, ”Idea boni ordinis” (1644). Hans barn adlades Oljeqvist 1645 för hans förtjänsters skull. Om sonen Johan vet vi inte mycket. Han studerade i Uppsala 1653 och verkade som canonicus i Hamburg 1658 och levde åtminstone fortfarande 1667.

Stockholm, Nyström & Stolpe / Lor. Ludv. Grefing, 1759-65. 8:o. 128; 140,+ (4, blanka); 158; 160; 158,+ (2, blanka); (4),+ 364 s. En liten fläck s. 37-38 i del två och liten fuktrand mot slutet av sjätte delen, annars mycket ren inlaga. Oskuren i modernt grått pappband med bevarad äldre handskriven ryggetikett (B. Middleton). Första delen i andra upplagan, den första publicerades året innan. Svensk översättning gjord av Jacob Röding (delarna 1-5) och Samuel Gagnerus (del 6) av de första delarna av François Marie de Marsys ”Histoire moderne des chinois, des japonnois, des indiens, des persans, des turcs, des russiens, & c”. Det franska originalet utkom i 30 delar mellan 1755 och 1778. Del 1-3 behandlar kineserna och Kina, del 4-5 japanerna och Japan och del 6 behandlar Indien, Siam (Thailand), Laos, Arakan (Burma), Tipra, Azem, Bhutan, Tibet m.fl. orter och folk. Alla möjliga aspekter behandlas, historia, religion, litteratur, seder etc. och boken skrevs som ett supplement till Rollins stora ”Histoire ancienne...”

(Stockholm, Keyser?), 1659. 4:o. (8) s. Tagen ur band. Jmf Lundstedt I:3. Klemming, Sveriges krig, s. 168. Nyhetstidning, med rapportering från Narva 17 och 28 december, från Mittau 18 december och från Riga den 2 oktober coh 19 december 1658. Den avslutas med informationen om att några ”... nyia aviser om thet danske wäsendet, och ifrån andra orter” skall komma. Denna kan tänkas ingå i den svit av ”Några Nyia Aviser”, som Lundstedt redovisar som nummer 3, och som utkom mellan ca. 1655 och 1660. De hade ingen sammanhängade nummerföljd och utkom både under titeln ”Några Nyia Aviser” och som bihang med olika titlar, såsom ”Relation”, ”Kort extract” etc. Den avlutande notisen tyder på att denna hör till dessa, utan att den är omnämnd av Lundstedt. Motvilligt, och på kungens order, säkrade den svenske befälhavaren i Kurland, Robert Douglas, i september 1658 kontrollen över landet genom att helt sonika kidnappa hertigen och hans familj i Mittau (dagens Jelgava i Lettland). Tilltaget var naturligtvis ett grovt brott mot alla krigets oskrivna lagar och för Sveriges fiender ett ytterligare bevis för Karl X Gustavs och svenskarnas totala brist på heder. Enligt denna ”sanferdige” skrift var agerandet naturligtvis väl motiverat och helt rimligt.

Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing, 1745. 4:o. Utvikbart grav. porträtt,+ (34),+ 176,+ (10) s. Samt: RAIMUNDIUS, Lars || STIERNMAN, Anders Anton von (utg.) Historia liturgica, eller en kort beskrifning om den förändring i religion, som uti höglåflig i åminnelse, konung Johan den III:s tid här i Swerige, medelst den påfwiska messans eller så kallade liturgiens antagande, förehades, och det myckna onda hon med sig förde. Opsatt år 1638 af Laurentio Raimundio, och nu i allment tryck utgifwen af Anders Anton von Stiernman. Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing, 1745. 4:o. (16),+ 128,+ (60) s. Stort exemplar med breda marginaler. Enstaka småfläckar. Samtida skinnband, svartpräglad rygg med upphöjda bind och titeletikett av pergament, stänksnitt. Spår av stänk på frampärmen, blekt rygg. Ur Emanuel Cederströms bibliotek, med hans exlibris. Warmholtz 1803 & 3223. Fint exemplar av Ægidius Girs krönika över Johan III. Den är ansedd som Girs främsta arbete och var färdigskriven redan år 1627 och färdigställd för tryckning 1669. Därav blev dock inget, utan först hundra år senare gavs den ut av Stiernman. Då Girs inte hade vidrört det känsliga ämnet med Johan III:s liturgi kompletterade Stiernman utgåvan med Raimundius historik från 1638. Porträttet föreställande Johan III är utfört av Geringius. Arkivsekreteraren Aegidius Girs (1583-1639), lärjunge till Messenius, hade på 1620-talet uppdrag som riksens historicus, en föregångare till rikshistoriografposten. Girs blev så småningom hovrättsassessor. Han skrev på kungens uppdrag krönikor om de tre första vasakungarna, men ingen blev utgiven under hans livstid. Inledningen till denna består delvis av genealogiska tabeller över svenska kungahuset. Med en särskild tabell för ”Konglige och förstlige naturlige barn”, från Erik XIV:s oäkta barn till Fredrik I:s barn von Hessenstein.Friherre Emanuel Thure Cederström (1848-1920) på Krusenbergs herrgård i Uppland var föreståndare för konungens konstsamlingar 1882-86 och disponent för och slutligen ägare av Krusenberg. Han var medlem av Svenska fornminnesföreningen och Upplands fornminnesförening och hopbragte en omfattande samling dokument av skilda slag rörande ätterna Cederström och därmed befryndade släkter, den s. k. Krusenbergssamlingen, som kort före hans död överlämnades till Uppsala universitetsbibliotek. Hans exlibris är graverat i stål och utfört av J. Adolf Lindbergh 1886.

4:o (20x16 cm). (3 blanka),+ (94),+ (2 blanka) blad. Enstaka fläckar och svaga bläckplumpar. Något nött marmorerat pappband från mitten av 1700-talet. Ur J. H. af Geijerstams bibliotek, med hans gula exlibris, och från biblioteket på Biby, med Elof von Celsings namnteckning daterad 1937. Inklistrat finns ett klipp från troligen en Björck & Börjessons katalog. Handskriven avskrift av den ökända s.k. ”Hertig Carls slaktarebänk”, dvs den polemiska skriften mot Karl IX och Linköpings blodbad 1610, skriven av Gregorius Laurentus Borastus (1584-1656). Historikern och jesuiten Borastus hette ursprungligen Greger Larsson och föddes i Norrköping på 1580-talet. Han tog tjänst hos Sigismund och finns 1617 upptagen som sekreterare i dennes kansli. Han skrev ett flertal polemiska skrifter mot Karl IX och mot Johan Skytte. Johan Henrik af Geijerstam (1804-77) var major i artilleriet och tog avsked 1862. Hans boksamling såldes i Stockholm 1858 (Carlander III, 477).

Stockholm, Sam. Rumstedt, 1826-28. 8:o. Grav. titelblad,+ (22),+ 375,+ (1) s.+ grav. utvikbar karta; grav. titelblad,+ 558,+ (3),+ (blank),+ 70 s.+ 2 grav. utvikbara planscher; grav. titelblad,+ 140,+ (2),+ 112 s.+ (1),+ 5 tryckta utvikbara bilagor med inskriptioner. Lagerfläckiga och med enstaka småfläckar. Samtida hfrbd, guld- och blindpräglade ryggar med alrotsmarmorerade pärmpapper och gula snitt. Tre volymer. Ur Gustaf Berendtssons bibliotek, med hans exlibris. Tre volymer. Fint exemplar. Första upplagan. Viktig svensk resa av legationspredikanten vid svenska beskickningen i Konstantinopel Jacob Berggren genom Egypten, Syrien och Palestina åren 1820-22. Den utkom i en tysk översättning 1828-34. Kartan i del ett är av C. P. Hällström. Bihanget i del två innehåller “Växtförteckning” och är gjord i samarbete med botanikern Göran Wahlenberg, bihanget i del tre innehåller “Marchrutor för Syrien och Palestina” (på franska), “Förteckning på städer och byar samt märkvärdiga ålderdoms-lemningar i Syrien och Palestina” samt brev av Carl Vidua m. fl. till Berggren. Tredje delen innehåller desutom en genomgång av alla svenskar som besökt Heliga landet

Köpenhamn, Peder Morsing, 1657. 4:o. (60) s. Första textsidan solkig. Delvis lagerfläckig, mest i marginalerna. Något nött men fint samtida skinnband, guldornerad rygg med upphöjda bind, marmorerade snitt samt blindpressad spegeldekor och guldram på pärmarna. Ur Ericsbergs bibliotek. Bibl. danica III, sp. 141. Klemming, Sveriges förhållanden, s. 141. Warmholtz 4615. Gunde Rosenkrantz (1604-75), son till Holger Rosenkrantz, var danskt riksråd. Från 1657 propagerade han ivrigt för att påbörja ett nytt krig mot Sverige och skrev ett antal mycket hårda skrifter mot det nordliga grannlandet och dess krigsförbrytelser mot Danmark. Ett tämligen oplanerat krig inleddes också, vilket föranlädde Karl X Gustav att vända sig från Polen mot Danmark. Gunde Rosenkrantz blev 1664 tvungen att fly Danmark undan kreditorer och såg ingen annan utväg än att fly till Sverige. 1670 ansökte den tidigare så ivrige danske patrioten om att bli svensk undersåte, men förgäves. I misär dog han i Helsingborg, inte välkommen vare sig i Danmark eller i Sverige. Vid sidan av politik bedrev han ivrigt teologiska och klassiska studier, och publicerade även en del uppbyggelselitteratur, som delvis även översattes till svenska.

Basel, Barth. Vuesthemeri, sumptibus Ioannis Oporini, 1543. 8vo. (16),+ 96, 67-193,+ (1) pp. With wood cut initials. Title page with paper repair at lower margin, leaf m (pp.141-142) with repair. Minor foxing. Fine modern full calf with richly gilt spine with red label, boards with gilt borders and gilt inner bordures, gilt edges (G. Hedberg). Adams B2456. VD16:B6621. First latin edition, the first German appeard in 1539. Hermann Bonnus (1504-1548) was a lutheran reformer and became superintendent in Lübeck from 1530. The latin translation is by Justin Gobler of St. Goar (†1567).

Stockholm, 1879-1936. 8:o. Tilsammans med: Bihang 1-4. Stockholm 1883-1925. Tillsammans med:Svenska landsmål och svenskt folklif. 1904-56. Tillsmmans med:Svenska landsmål och svenskt folkliv. Serie B. 1905-56. Uniforma fina halvlinneband med bruna titeletiketter (Lewins bokbinderi). 49 volymer. Första serien byter namn till ”Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folkliv”.

(Holland?), 1649. 12:o. 110 s. Enstaka lager- och småfläckar. Fina marginaler. Fint rött halvmarokängband från mitten av 1800-talet, guldornerad rygg, röda pappärmar med förgylld ram, något blekt rygg. Äldre namnteckning ”Recklin”? på titelbladet. Ur Ericsbergs bibliotek. Collijn sp. 778. Se Runeby s. 410ff. Detta är duodesupplagan, som troligen är tryckt i Holland. I Paris trycktes tidigare samma år en upplaga i kvarto. Detta är ett konstitutionellt ställningstagande av Rosenhane mot enväldiga tyranner, personifierade av kardinal Mazarin, vilken Rosenhane i skriften direkt angriper. Rosenhane förfäktar här samma åsiker och synpunkter som han framfört i den svenska debatten, nämligen att makten skulle delas mellan monarken och rådet, dvs högadeln. Diplomaten, riksrådet och hovmannen Schering Rosenhane (1609-63) skickades 1647, efter att ha varit observatör vid fredsförhandlingarna i Münster, som svensk minister till Paris, med uppdrag att skaffa franska subsidier till Sverige. Rosenhane sympatiserade dock med Frondens opposition mot Mazarin, vilket misskrediterade honom hos denne, och efter att ha publicerat denna broschyr, vilken fick mycket uppmärksamhet, blev situationen för Rosenhane omöjlig i Paris och Kristina fick återkalla honom till Sverige. Han skickades dock genast ut på nya uppdrag. Närmast hamnade han som medlare mellan Sverige och ärkestiftet Bremen.

Altona & Lübeck respektive Leipzig, David Iversen, 1760-68. 8:o. (16),+ 540,+ (1); grav porträtt,+ (2),+ 620 s. Med graverade vinjetter på titelbladen. Lagerfläckiga. Första delen med återkommande svaga fuktränder i marginalerna samt fläck i nedre marginalen på s. 412-16. Andra delen med fläckar på s. 17-18. Nötta samtida hfrbd med guldornerade ryggar, dubbla röda och blå titeletiketter och röda snitt. Två volymer. Med beskuren tillskrift till ”Bar. D’albedyhll” på första delens titelblad, vilken även slagit igenom lite på nästa sida, samt Gustaf d’Albedyhlls graverade exlibris. Warmholtz 7673. Carlander III, s. 88f. Det graverade porträttet, det enda som utkom, föreställer Erik Dahlberg. Boken innehåller översättningar av minnesteckningar och självbiografier av, och biografier över Adam Ludwig Lewenhaupt, Carl Gustaf Creutz, Joel Gripenstierna, Bengt Oxenstierna, Erik Dahlberg, Rutger von Ascheberg, Isaac Cronström, Salomon von Otter, Per Brahe d.y., Magnus Lagerström, Harald Stake, Schering Rosenhane, Mathias Palbitzki och Carl Didrik Ehrenpreus. Gustaf D’Albedyhlls exlibris i den mindre variant 2 med devisen ”Mors sine musis vita”.

Stockholm, Lorentz Ludwig Grefing / Henric Fougt / Kungl. tryckeriet, 1742-1829. 4:o. Samt register till del 1-4. Uniforma, blindpräglade grå hkbd från första halvan av 1800-talet, med guldornerade ryggar, marmorerade pärmpapper och gröna stänksnitt. 16 volymer. Del 15 är lite avvikande i dekor, och med trasigt kapitäl och delvis lös främre fals. Med C. G. Brunskogs namnteckning på titelbladen. Från ”Öfverståthållareembetets för polisärender sekreterare expedition”, skrivet med bläck på frampärmen, och med Fr. Åkermans exlibris. Det separata registret till del 1-4 saknar titelblad. Warmholtz 8189 (för del 1-7). Komplett med den femtonde delen vilken oftast saknas, då den utkom 25 år efter del 14. R. G. Modée (1698-1750) hann själv endast utge de fyra första delarna. Delarna fem till åtta utgavs av änkan, H. E. Lindhielm, och fortsättningen av boktryckaren Henric Fougt och andra. Arbetet innehåller vid sidan av författningarna även årstrycket i något förkortad form för tiden 1718-94. Fjärde delen innehåller ett register till de fyra första delarna. Vid sidan av jurist och urkundsutgivare var Modée även lustspelsförfattare, och skrev bl.a. Fru Rangsiuk.

(Stockholm, Kungl. tryckeriet, 1700.) 4:o. 36 s. Tagen ur band. Äldre bläckpaginering i övre hörn. Klemming, Sveriges förhållande, s. 278. SB17: 821118g14. Överlämnad i Riga den 24 augusti år 1700 (Quiding anger dock 8 augusti). Detta är Stockholmsvarianten med “aufrürisches” istället för “auffrürisches”. Om Lantdagen 1700 i Riga, och dess fördömande av Johan Reinhold Patkul.

Oxford, e typographeo Clarendoniano, 1724. 8vo. (2),+ 99,+ (3) pp. Bound together with:Anthologia Deutera [=in Greek] sive poematum Graecorum minorum delectus in usum Scholae Regiae Westmonasteriensis. Oxford, e typographeo Clarendiano, B. Barker, 1725. 8vo. (2),+ 93,+ (1) pp. Bound together with:Treis tragodiai Aischylou Chophóroi, Sofokleous Elektra, Euripidou elektra [=in Greek]. In usum Scholae Regiae Westmonasteriensis. Una, neque multorum anorum spatio divisa, aetas, per divini spiritos viros, Aeschylum, sophoclem, e uripidem, inlustravit tragoedias. Oxford, e typographeo Clarendiano, B. Barker, 1729. 8vo. (4),+ 188 pp. Contemporary worn red morocco binding, gilt spine with raised bands and label, boards with gilt frames and middle fleuron with crowns at both ends, inner gilt bordures and all edges gilt, crack in hinges. ESTC T131082, N16605, T87026. Hoffman I, 175 for the first part. Fine sammelband with three Greek anthologies for the use of students of the Westminster School in London, ”in usum Scholae Regiae Westmonasteriensis”. The school was founded in 1560. The first work includes excerpts from the works of Anacreon, Menander, Theocritus and others.

Stockholm, Ignatii Meureri, 1615. 4:o. (8),+ 144, 143-277, 288-398,+ (14) s. Liten papperslagning av övre hörn s. 125-128, 133-136, svag återkommande fuktrand i övre marginal och enstaka fläckar. Något nött samtida pergamentband, titeln handtextad med bläck på ryggen. Äldre överstuken ägarnamnteckning på titelbladet daterad 1634. Collijn sp. 657. Wamholtz 2496. Första upplagan av den första svenska historieboken med känd författare, utgiven av Johannes Messenius. En ny, något reviderad upplaga, utgavs av Loccenius 1654 och den första svenska utgåvan översattes av Johan Sylvius och kom ut år 1678. Ericus Olai (död 1486) studerade utomlands och efter att ha bivit teologie doktor i Siena blev han det nystartade Uppsala universitets första professor i teologi. Han skrev sin svenska historia på uppdrag av Karl Knutsson och ärkebiskopen Jöns Bengtsson och avslutade arbetet omkring 1470. Verket kallas vanligen ”Chronica regni Gothorum”, men utgavs med titeln ”Historia svecorum gothorumque”, och det sträcker sig från äldsta tider till 1464. ”Ericus Olais arbete betecknar det första försöket att gifva en genomförd pragmatisk framställning av Sveriges öden med uppspårande av det historiska sammanhanget och de handlande personeras bevekelsegrunder. Om sin egen samtids händelser visar sig Ericus Olai vara ganska väl underrättad och därför har den sista avdelningen i hans historia, som vilar på egna iakttagleser och andras meddelanden, ett ej obetydligt källvärde” (Bring).

Stockholm, hos J. &. A. Riis, 1871-72/ P. A. Norstedt & söner, 1873-1905. 8:o. (4),+ 287,+ (1) s.+ 4 litogr. planscher, varav 2 utvikbara; (4),+ 301 s.+ 11 litogr. planscher, varav 2 utvikbara; (4),+ XXII,+ 304,+ 4 s.+ litogr. plansch; (4),+ 296,+ 4,+ 4,+ 4; (4),+ XVIII,+ (2),+ 287; (4),+ 4,+ 282; (4),+ 20,+ 4,+ 86,+ 4,+ 87-296; (8),+ 317 s.+ ljustryckplansch,+ 3 litogr. planscher, varav 2 i hela uppslag; (8),+ 350; (8),+ 344; (8),+ 354; (8),+ 366 s. Fuktrand genom första häftet i första bandet. Senare bruna hfrbd med upphöjda bind och svart titeletiketter, marmorerade snitt och med samtliga häftesomslag medbundna. Sex volymer. Lundstedt II, 465. Allt som utkom. Andre amanuenen vid KB, Eichhorn fick utgivningstillstånd 1871 och från och med 1875 redigerades tidskriften av Oscar Montelius. Samtliga dåtidens arkeologiska storheter medverkade.

Ca. 1850. 4:o. 110 blad,+ 56 blanka blad,+ 1 litogr. plansch. Samtida svart hfrbd med något nött guldornerad rygg. Namnstämpel K. A. Weckström. Genomgång sannolikt av egen samling av kopparmynt, med kommentarer och jämförelser. Rubrikerna är: ”Uppgifter af namn på alla kända länders kopparmynt”. 31 blad,+ 16 blanka blad. ”Strödda anteckningar om särskilda länders kopparmynt”. 25 blad + 11 blanka blad. ”Beskrifningar om svenskt kopparmynt och medailler”. 33 blad + 15 blanka blad. ”Det ryska kopparmyntet”. 21 blad+ plansch,+ 14 blanka blad.Mathias Weckström (1803-1873) var finsk amatörnumismatiker och postexpeditör. Han publicerade ”Myntbeskrifning, eller underrättelse uti kunskapen om mynt, huvudsakligast med afseende å sådane i koppar, jemte trogna afbildningar isynnerhet af de mynt och medaljer som i Finland varit gängse, äfvensom åtskilliga andra länders”, Helsingfors 1853, och omkring 1865 skrev han ”Om myntfynd i Finland”, som finns som manuskript i Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling. Hans son Karl Alexander Weckström (1832-1905), kallad Sasha, var kamrer i medicinalstyrelsen och från 1884 hovråd 1884.

Greifswald, Höpnerianis, 1727. 4:o. (2),+ 224,+ (16) s. Samtida guldornerad skinnrygg med pergamentpärmar, stänkmarmorerade snitt. Med C. F. Pipers namnteckning och anteckningar på försättsbladet. Ur Ericsbergs bibliotek. Carlander II, 356ff. Första upplagan, en ny utkom 1734. Albert Georg Schwartz (1687-1775) var professor i Greifswald och skrev ett antal böcker om Pommern-Rügen. Denna behandar Rügens historia från 1000-talet till slutet av 1600-talet, ”sub regibus Sveciæ”. Rügen tillhörde Sverige från den Westfaliska freden 1648, men i praktiken ända från 1637, fram till freden i Kiel 1814. Boken är dedicerad till den svenska generalguvernören i Pommern (och Rügen) Johan August Meyerfeldt. Carl Fredrik Piper (1700-70) på Engsö köpte enligt anteckning boken på den Cederhielmska auktionen 1734. Piper, som var president i Kammarkollegiet hade stora vittra intressen och umgicks bl.a. med Dalin. Det stora bibliotek efter honom såldes på auktion i Stockholm 1802. Han var son till Karl XII:s statsråd Carl Piper som tillfångatogs vid Poltava.

Rotterdam/ Paris, 1789. 8vo. Engr. portrait,+ (4),+ 139; engr. portrait,+ (4),+ viii,+ 148;(4),+ xv,+ (blank),+ 127 pp. Stain in upper margins in part one and two, paper repair p. 116 in part one. Contemporary half calf, gilt spines with red labels and marbled paper boards, red marbled edges. The two portrait are of Fredric II and Catharine the Great. Behind the first part is a new titelpage with ”Letters d’un voyageur anglois”, behind the third part is ”Essai sur la secte des illuminés” by Jean Pierre Louis de Luchet, or La Roche du Maine Marquis de Luchet, with a separate extra title leaf. Several editions of both works were published in 1789, at least five of ”Essai”. Mirabeau’s ”Histoire secrete” was first printed in Alençon and made a scandal and was banned immediately after its publication. In the present edition the half-title and the title pages to part one and two are printed on different paper than the rest, probably a titel-auflage. Luchet (1740-92) was a French officer, journalist and librarian. In ’Essai sur la Secte des Illumines’ ”he denounces the leaders of the Bavarian Illuminati whom he accused of controlling Freemasonry”.

Wittenberg, Johannes Wilckius, 1691. 4to. Engr. extra titel,+ (14),+ 688,+ (39) pp. Contemporary full calf, spine with raised bands, red marbled boards. From the library of Anders Anton von Stiernman, with his engraved book plate (version 1) and the date 1746. From the library of Ericsberg. Carlander II, 332ff. Second edition, first published in 1654. Johanns Andreas Quenstedt (1617-88) was a German lutheran dogmatic theologist. Beside theological works he also wrote this history of learning and learned men, geographically ordered, from both Europe (Denmark on pp. 247-250, Sweden 250-252), Asia and Africa. Kanslirådet, historikern m.m. Anders Anton von Stiernman (1695-1765) byggde upp ett ansenligt bibliotek. Detta övergick sedermera huvudskligen i svärsonen Olof Celsius ägo.