Søkeresultat

Paris, 1662. 12:o. (8),+ 163,+ (1),+ (4, blanka) s. Bläckfläck på s. (3-4) och liten fuktfläck i nedre hörnet från s. 151 och framåt. Titelbladet med ett inskrivet V med tre prickar med bläck. Sammanbunden med: HAMBREUS, Jonas. Then andre supplicationen til hans kongl. May:tz Sweriges rijkes högt betrodde man [...] herr Sewedh Bååth, [...] så wäl som til alla the andre wälborne, wäl-bördige, ehreborne, högh-wijse och högh-hlärde herrar, samptlige assessorers och bijsittiare j then hög-bte. konunglige Hoff-rätten, ther sammestädes; mijne respective nådige och höggunstige herrar. Paris, 1663. 12:o. 12 s. Liten fuktrand i nedre hörn på de första två bladen, fläck sista bladet. Hårt nött grönt marokängband från mitten av 1800-talet, guldornerad rygg med upphöjda bind, marmorerade snitt. Ur Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Collijn sp. 354. Samlingsband med stackars Jonas Hambreus böneskrift till kungen om sina olyckor p.g.a. slarviga adelsynglingar i Paris, följd av hans andra supplikation. Totalt utgav han tre supplikationer, en sammanfattning av relationen och en sammanfattning av supplikationerna samt en klagoskrift. Jonas Hambraeus (1588-1671) var sedan 1626 svensk predikant i den lutheranska kyrkan i Paris, och från 1628 professor i orientaliska språk vid Paris universitet. Han översatte bl.a. några av Messenius skrifter till franska och år 1636 var han dessutom kopplad till Hugo Grotius svenska ambassad i Paris. I Paris bistod Hambraeus ofta unga svenska adelsmän med penninglån under deras peregrinationer, vilket straffade sig, då Hambraeus snällhet ”utnyttjades på det hänsynslösaste sätt” och han fick sällan eller aldrig tillbaka sina pengar och hamnade t.o.m. själv i bysättningshäkte. Till slut blev han således tvungen att vända sig till svenska kronan för att hävda sina krav. Men inte heller det hjälpte, trots mängden av påminnelser och supplikationer. Ett rykte säger att han dog i fängelse. Relationens mycket långa titel berättar utförligt om hans öden. Den genomgående mycket märkliga stavningen möts med en kort tryckfelslista på slutet: ”The feel som här uthi thenna impressionen finnas, kan then godhe läsaren altså fröbettra”.

Paris, Antonius Vitré, 1659. Folio. (52),+ 14,+ (2 blank),+ 665,+ (1 blank),+ 11,+ (1 blank),+ 230,+ (6) pp. Some spotting, larger on pp. 337-338, slight dampstain in upper corner. Contemporary full vellum, spine worn with worn leather label, blindstamped boards. From the library of Säfstaholm, with its bookplate and spine label. Hoffman II, 101. Greek-Latin parallel text. First Henric Valesius edition, with readings from four MSS. “A most excellent edition”, according to Dibdin. The Latin translation by Valesius.

London, Gul Bowyer, 1708. 8:o. VII,+ (1),+ 74,+ 85,+ (3, blanka),+ 24 s.+ grav. plansch (med gravyr på båda sidor). Småfläckar inledningsvis och mot slutet, ett litet hål i marginalen genom s. 7-8, och första gravyren med tillskrift med bläck. Något nött samtida skinnband, nött guldornerad rygg med upphöjda bind och röd titeletikett, pärmarna med spegeldekor, röda stänksnitt. Ur Johan Hallenbergs bibliotek, med hans namnteckning, och ur Ericsbergs, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat över ett äldre som är borttaget. Fint exemplar! Fiske s. 643. Carlander II, 760. Detta är en sammanfattning, utgiven av William Wotton, av Georg Hickes stora verk om det anglosaxiska språket, som utkom i stor folio 1703-05. Den innehåller även ett appendix av Edward Thwaites om de tidiga angosaxiska mynten med eget titelblad: ”Notæ in Anglo-Saxonum nummos”. Fin proveniens. Historikern och riksantikvarien Jonas Hallenberg (1748-1834), som även var chef för Kungl. myntkabinettet, skrev ett stort antal skrifter om mynt, framförallt om kufiska och orientaliska. Hans boksamling såldes på auktion i Stockholm 1835 med en tryckt katalog som upptog 2060 nr. Gjörwell nämner att Hallenberg hade ett bibliotek som till sin beskaffenhet och värde kan kallas ett "Ämbets-Bibliothek". Sin myntsamling skänkte han till Uppsala universitet.

Oxford, Typographeo Clarendoniano, 1778. 4to. (22),+ 510; (2),+ 423; (2),+ 607, (14); 611 pp. Occasional spots throughout, but overall a fresh clean copy. Contemporary calf with gilt ruled boards, rebacked with new spines, gilt, and with gilt edges. Binder's ticked of T. Barratt of Oxford on front pastedown of volume I. Four volumes. Fine set. From Winchester College, with bookplate ”Bibliotheca Moberlianæ” on the front pastedowns, to which it was given by R. Bigge Wither. Handwritten dedications to Bigg Wither from a miss Lowell on the front fly-leaves, dated 1841. Hoffman II, p. 70. Clarke p. 62-63. Moss p. 418-419. Ebert 7083. Dibdin p. 532-533. Printed in 500 copies only. Edited by Dr. Samuel Musgrave (1732-1780). Dibdin, quoting the Bibliographical Dictionary, gives a detailed account of the various MSS which Musgrave consulted. Even though he was a physician, Dr. Musgrave devoted most of his lifetime to Euripides. He had edited the Hippolytus in 1756 with Markland's notes and later in 1762 he published at Leyden ”Exercitationum in Euripiden libri duo”. Clarke writes that Musgrave had already arranged in 1771 for this four volume edition to be published at Oxford. While Harwood is very critical of this edition, Clarke writes that while "he suffered from lack of leisure and of books, and his work is uneven, his claim to have advanced the study of this author is generally admitted". In addition, Musgrave's notes were reprinted in a number of editions as late as 1821.

(Stockholm, 1802.) 4:o. (4),+ 5-73,+ (3) s. Häftad, i samtida marmorerat pappersomslag. Tillsammans med:(d’ALBEDYHLL, Gustaf & EHRENHEIM, F. W. von.) Suite des pièces authentiques, qui servent à eclaircir ma conduite &c. et mon sort, après de justification obtenû. (Stockholm, 1802?). 4:o. (2), 77-103 s. Häftad, i samtida marmorerat pappersomslag. Fint exemplar, ur Ericsbergs bibliotek. Setterwall 3304: ”Arbetet indraget af författaren och ytterligt sällsynt”. Åhlen 17:341 not. Det sällsynta företalet som skall utgöra sidan 3-4 saknas här, som nästan alltid. Det saknas även i Kungliga bibliotekets exemplar. Detta är dock en variant, tryckt tillsammans med ett annorlunda titelblad, med citat av Cyprianus och Plinius samt med dedikation till föräldrar och vänner. Inga extra blad har funnits i detta exemplar. Andra delen innehåller brevväxling mellan d’Albedyhll och Ehrenheim. Gustaf d’Albedyhll (1758-1819) var diplomat och från 1787 minister vid svenska ambassaden i Köpenhamn. Han blev lite motvilligt en av nyckelpersonerna i fänriken Lars Benzelstiernas plan att vintern 1788-89 bränna upp en rysk eskader som ankrat i det isbelagda Öresund. Planen röjdes dock på förhand och Gustav III, som själv var informerad, kände sig komprometterad och fann sig föranlåten att rappelera d’Albedyhll från Köpenhamn, degradera honom till minister i Hamburg och låta honom ensam klä skott för den misslyckade attentatsplanen. d’Albedyhll vägrade dock att anta posten och krävde upprättelse, vilket han fick först i november 1792. Hans diplomatiska karriär var dock över, och han ägnade sig därefter huvudsakligen åt skriftställeri och boksamlande. Hans tryckta arbeten, som ofta inte tillhandahölls genom bokhandeln, innehåller värdefullt material till samtidens diplomatiska historia, och kretsar mycket kring händelserna 1789.

(Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Continuation, aff Stetiniske diarium eller annotation hwadh dageligen ifrån den 8. september til den 4 october 1677. wedh belägringen för Stettin förelupit och passerat. (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: [Stettins belägring. Fortsättning omfattande 27 september - 3 oktober]. Utan ort, (1677). 4:o. (6),+ (2, blanka) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Continuation aff diarium eller noga annotation hwadh dageligen i belägringen för Stettin förelupit ifrån den 9. augusti til den 8 septemb. 1677. [=Rubrik.] (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Sammanhäftad med: Accords-puncter emellan hans chur-furstl. durchl. aff Brandenburg och generalleutnanten von Wulfven som öfwer-commendant aff staden och fästningen AltStettin, uprättade den 16. decembris anno 1677. [=Rubrik.] (Stockholm, Wankijf, 1677). 4:o. (8) s. Lagerfläckig. Tagna ur band. Ur Ericsbergs bibliotek. Klemming, Sveriges krig, s. 202, 203, 205 och 207. Warmholtz 5036 (första häftet) resp. 5041 (fjärde häftet). Andra och tredje häftet ej i Warmholtz. Detaljerad skildring i ett format som närmar sig den periodiskt utgivna tidningens. Den beskriver Brandenburgs belägring av svenskarna i Stettin (Szczecin), vilken varade i ett halvår innan staden tvingades ge upp.

Köpenhamn, Franz Christian Mumme, 1753-54. 8:o. 53,+ (11),+ 367; 56,+ 536 s.+ 30 grav. planscher, huvudsakligen utvikbara. Lätta fläckar och lagerfläckar. Samtida bläckanteckning på s. 56 i andra delen och planscherna med bläcknumrering. Nött samtida skinnband, blindpressad rygg med upphöjda bind, skada på övre kapitäl. Från Ericsbergs bibliotek. Bibl. danica III, sp. 861. Första upplagan av Johann Adolph Scheibens tyska översättning av ”Det første forsøg paa Norges naturlige historie” (1752), en ny tysk upplaga utkom 1769. En engelsk översättning ”The Natural History of Norway” utkom 1755. Erik Pontoppidan (1698-1764) var teolog och mer samlare än forskare, men som med sitt oerhörda flit och med sina talrika skrifter, räddat åtskilligt åt eftervärlden, som annars hade gått förlorat. Innehåller bl.a. ett långt kapitel med plansch om sjöormen.

Stockholm, P. A. Norstedt & söner, 1902-42. 8:o. Blå halvmarokängband, guldornerade något blekta ryggar med upphöjda bind och tre förgyllda kronor i mittfältet, övre guldsnitt och med omslagen medbundna. Sista bandet senare men mycket uniform med de övriga. Komplett svit av den svenska översättningen av Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker vilket är den enda utgåvan av en de viktigaste källorna till den inre politiska historien under perioden 1775 till 1818. Dagboken är i original skriven på franska och finns idag på Riksarkivet. De tre första delarna översattes av Carl Carlsson Bonde på Ericsberg och de övriga av hans systerdotter Cecilia af Klercker.

Copenhagen, Carl Lunds bogtrykkeri, 1883. Folio. (2),+ 5,+ (4) pp.+ 211 engr. hand-coloured plates [of 212]. A few plates with tears in margin. Sewn as issued, the text with repaired printed yellow wrapper, the plates loose in modern half calf box with marbled boards, spine with beige label. One plate is missing. Stafleu 4186. Not in Nissen. The missing plate is number 19. The text contains the errata leaf doubled. All the plates with the engraved original Flora Danica numbers and with a new numbering in ink (as in Stafleu). Johan Martin Christian Lange (1818-98) was a danish botanist, from 1860 professor of Botany in Copenhagen. He edited the last volumes, 16-17, and the supplements 1-3 of Flora Danica in 1858-60 (with plates nr. 2521-3060). The present work contains all the agricultural plants from Flora Danica. Lange published apart from this other issues of special collections made by plates from the ”Flora Danica”, plants from Greenland and medical plants.

Utan ort, 1652. 4:o. ):(4, A4-Z4, Aa4-Zz4, 3A4-3D4, 3E3. Saknar det sista blanka bladet. Enstaka samtida understrykningar och marginalanteckningar med bläck. Hfrbd från slutet av 1800-talet, guldornerad rygg med röd titeletikett och upphöjda bind, alrotsmarmorerade pärmpapper. Ur Gustaf Holdo Stråles bibliotek, med hans exlibris, och ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:311817Z. Klemming, Sveriges förhållanden, s. 106. Warmholtz 8305. Av hävd åtnjöt staden Bremen nästan full självständighet gentemot det omgivande ärkestiftet som den formellt tillhörde. När det stod klart att området i Westfaliska freden skulle komma att tillfalla Sverige fruktade man naturligt nog att detta självbestämmande inte skulle komma att respekteras av svenskarna. Man utverkade då ett frihetsbrev av kejsaren, 1646, i vilket Bremens ställning som fri stad formaliserades. Detta senkomna dokument (som lär ska ha kostat Bremens borgerskap en ansenlig summa) erkändes dock inte av Sverige, orsakerna till vilket detaljerat redovisas i denna skrift. Frågan kom att leda till två väpnade konflikter mellan Bremen och Sverige (första och andra Bremiska krigen, 1654 respektive 1666) vilka båda ledde till kompromisser till Sveriges fördel, men där Bremens självständighet trots allt bestod. Hermann Conring (1606-81) var professor i medicin i Helmstad från 1637 och i politik från 1650, och ansågs vara en av sin tids främsta jurister. Han verkade dessutom åren 1650-51 i Sverige som drottning Kristinas livläkare.

Riga, Georg, Matth. Nöllers, (1689). 4to. (2),+ 168,+ (3) pp. Title with wood-cut vignette. Worn half calf from early 18th-century, spine with raised bands, marbled paper over wooden boards. Small holes on spine and front board with torns lower part. Title leaf with overdrawn owner’s signature, and signature of Gustaff Ad. Strömfelt(?) From the library of Ericsberg. VD17 23:240915T. Inleds med den kungliga resolutionen av 1671 och med en tryckt befallning av Clas Tott (1630-74) att åhöra förordningarna. Tott var generalguvernör över Livland 1665-72. Den mer sällsynta första, mindre utgåvan av Livländische Landesordnungen, en samling av svenska förordningar rörande Livland. En större utgåva publicerades i Riga 1705, med ett nytryck 1707.

1. Kallelsebrev till brukspatron Anton Grill som arbetande medlem i Musikaliska sällskapet i Carlskrona, daterat 1 januari 1818, och egenhändigt undertecknat av Ordnings-Directeur C. Kallström, Musik-Directeur M. Wollin och Cassae-Directeur Z. Pisarsky, samt av sekreteraren Henrik Wolter. Folio. (1),+ (3, blanka). Vikt, med sigill.2. Kuvertet adresserat till Anton Grill i Linköping & Godegård, baksidan med sällskapets lacksigill.3. Allmänna regler, antagne till efterlefnad i Musikaliska sällskapet i Carlscrona [=Rubrik.] Karlsrona, tryckt i Kongl. Amiralitets-boktryckeriet hos majoren och Ridd. C. F. Svinhufvud, 1817. 4:o. (4) s. Vikt.4. Sällskapsdekoration med Orphei lyra i silver och bevarat vitt sammetsband. Lyran med inskriften ”Emollit mores nec sinit esse feros” på den ena och ”den 6 november 1815” på andra sidan. Det Musikaliska sällskapet i Carlskrona grundades den 6 november 1815. Initiativtagare var Israel Nordvall (1787-1857). Satsningen var ambitiös med inte bara musicerande och sällskapsliv utan redan från början startade sällskapet ett institut för musikundervisning, och den mest kända eleven därifrån blev med tiden Anders Randel. För att utöka medlemskaran, och sannolikt för att få in pengar, gjorde Sällskapet 1817 reklam för sin verksamhet, bl.a. genom att inbjuda musikälskande personer från både när och fjärran som medlemmar till verksamheten. Somliga inbjöds även som arbetande medlemmar fast man knappast kunde räkna med att de kunde komma att besöka staden i första taget. På detta sätt blev vid sidan av Anton Grill även hovmarskalken Gerard De Geer med sin fru friherrinnan Henriette Charlotta medlemmar i augusti 1817.Anton Volter Grill (1779-1855) var bl.a. förvaltare av bruket Godegård utanför Motala och godsägare i Linköping. Han var hög frimurare och stor musikvän, spelade både fiol och piano samt hade harpvirtuosen Antoine Edouard Pratté som gäst under flera år. Han har skildrats som gästfri och generös.Medlemsemblemet form av Orphei lyra i silver är tillverkat av juveleraren Carl Abraham Neuendorff d.ä. (1805-32) i Karlskorna, och framställandet innebar en stor kostnad för sällskapet. Dess bärande stipuleras i stadgarnas §19: ”Heders och Arbetande Ledamöternes Decoration är en Orphei Lyra af Silfver med Devis: Emollit mores, nec sinit esse feros, hvilken bäres i hvitt Sidenband i knapphålet af Herrarne och encollier af Damerne vid alla tillfällen, då Sällskapet är samladt”. Att som här även sidenbandet är bevarat är mycket ovanligt. Om Musikaliska sällskapet se Leif Karlsson ”Anders Pettersson och Musicaliska Sällskapet. En tillbakablick på 1800-talet sedd från Carlskronas horisont” (http://www.karlskronamusikhistorik.se).

Paris, Paul Lechevalier, 1924-37. 4to. (2),+ VIII pp.+ 100 plates,+ 105 text leaves; XI,+ (blank) pp.+ plates 101-199.+ 110 text leaves; (4),+ VI pp.+ plates 200-299,+ 116 text leaves; X pp.+ plates 300-399,+ 109 text leaves; X pp.+ plates 400-500,+ 116 text leaves; (4),+ III,+ (blank),+ I-XVI,+ (24),+ 558,+ (1) pp. Last volume with four lithographic portraits included in the pagination. Crease in the upper margin of plate 19. Slightly worn red publ. cloth. Six volumes. The text volume (vol. 6) slightly loose in the spine and with the beginnings of a tear in the cloth of the front hinge. From the library of Nils Fries. Volbracht 1066. Stafleu 3858. Uellner 883. First edition in the orginal bindings of this large undertaking, with 500 plates with illustrations of fungi.

8vo. Each with (4) pp, one with seal and address. The English architect and archaeologist Charles Robert Cockerell (1788-1863) took part in the excavations of the Temple of Aphaea in Aegina in 1811 and he was to become an important promoter in the archaeological field. He is nowdays -as an archaeologist- perhaps most remembered for removing the reliefs from the temple of Apollo at Bassae, which are now in the British Museum. When Cockerell returned from Greece he stayed with Gell in Naples, where they planned to write a book on Pompeii together, and he visited Pompeii with both Gell and in June 1815 with Mazois, whom he had met earlier in 1815 in Rome. In these two fine letters he tries to encourage Mazois that he must continue with the publishing of his monumental work on Pompeii. Cockerell has just received the first ”livraison”. Mazois (1783-1826) was finally able to publish the first two parts of the work, while the remaining parts were published by Franz Christian Gau.

Erfurt, Joh. Birckneri, 1620. 8vo. (30),+ (2, blank),+ 816, 819-1026,+ (56) pp.+ (16) pp. with wood cut illustrations. The title printed within wood cut frame. A minor hole through pp 619-620 with loss of lettrers and an old paper repair 835-836 with loss of text. Fine contemporary vellum, blindstamped spine in compartments and boards with flurons in corners and in the middle, elaborately gauffered edges. Old owner’s signature on title ”Ex libris Joan. Wierbrez mp”, wood cut book plate on front paste down and with book plate of Torsten Jungner. From the library of Arne Losman. VD17 39:128995W (with several incomplete copies). Only edition of Sebastian Schröter’s geography and history of the world, with chapters on Germania, i.e. Germany and Austria, Spain, France, Italy, England, Greece, Hungary, Poland, Russia, Denmark, Sweden and a long chapter on Africa. It starts with a short "Encyclopaedia disciplinarum mathematicarum" about measuring and astronomy, illustrated with wood cuts. A continuation "Historicae geographiae conscriptae tomus alter” was published the same year but seems often to be missing. Sebastian Schröter (1593-1650) was pastor at the Michaeliskirche and professor in Hebrew and Ethics at the University of Erfurt.

Haag, Pierre de Hondt, (1742)-48. 4:o. Grav. front,+ (4),+ IV,+ VII-XXIII,+ (1),+ 533,+ (23); (4),+ 653,+ (38) s.+ stor utvikbar grav. plansch; (2),+ IV,+ 380 s.; (2),+ XVI,+ 320 s. Flera grav. vinjetter i texten. Titelbladen tryckta i rött och svart. Genomgående med lätta lager- och småfläckar. Första delen med återkommande fläckar i nederkant och en ful fläck s. 214-215, andra delen med liten fläck s. 510-511, del tre s. 59 och s. 257-258 i del fyra. Oskurna, i något nötta samtida bruna hfrbd, guldornerade ryggar med upphöjda bind och röda resp. gröna titel- och deltiteletiketter. Fyra volymer, volym ett med liten lagning på övre kapitäl och med en liten skada på bakre fals i volym fyra. Med exlibris från det von Tümpling’sche Fideikommis-bibliothen auf dem Thalstein bei Jena och med handskrivna etiketter på ryggarnas övre fält. Warmholtz 5954 not. Hesse 1407. Fint exemplar av den andra upplagan, titelupplaga, av den franska översättningen av Nordbergs stora historik över Karl XII, översatt av Carl Gustaf Warmholtz. Den tryckets 1742 av Husson i Haag och försågs 1748 med nya titelblad av De Hondt. I detta exemplar föreligger två dedikationsblad till S. L. Neale från Hondt, som normalt inte förekommer. Warmholtz var själv mycket kritisk till denna översättning och önskade att han hade haft arbetet ogjort, ”... jag hade kunnat nyttigare och angenämare använda min tid”. Även en tysk översättning utkom, åren 1745-51. Den graverade frontespisen med en bröstbild av Karl XII i en medaljong är graverad och tecknad av J. v. Schley. Vignetterna är graverade av alternerande denne och av P. Tanjé. Den stora planschen i andra delen visar slaget vid Poltava och del fyra innehåller "Liste des médailles frappées pendant la vie de Charles XII".

London, Hurst and Blackett, 1856. 8vo. xviii,+ 546 pp.+ large fold. engr. map,+ 16 lith. plates. Wood engravings in text. Foxing and some tears in margin, a larger tear through pp. 237-238. Publ dec. cloth, worn and with tear at rear hinge and top of spine, partly faded. Inscribed to the Swedish artist Fritz von Dardel ”To Captain Dardell with the authors Kind Regards London, May 3? 1856.” In modern black cloth Solander box (Lotta Löwgren). Mendelssohn p. 41. Första upplagan av värmlänningen Charles John Anderssons första bok med bra proveniens! Boken har efter konstnären Fritz von Dardel (1817-1901) gått i arv i släkten. Boken är sannolikt skickad till Fritz von Dardel av C. J. Andersson. Det finns inga uppgifter om att de skulle ha träffats och Dardel kan knappast heller ha varit i London i början av maj 1856. Det finns däremot flera belägg för att Fritz von Dardel kände pappan, Llewellyn Lloyd. Han gjorde flera karikatyr över denne och berättar i sina minnen om ett möte med den äldre Lloyd i Vänersborg 1863. Dardel blev kapten 1854.Charles John Andersson (1827-67) var oäkta son till Llewellyn Lloyd, avlad under ett av dennes äventyr bland björnar och pigor i Sverige. Lloyd ville först inte erkänna sonen utan denne fick ta moderns namn. Efter studier i Vänersborg och Lund begav sig Andersson till London, och ägnade sig därefter åt jakt och upptäcksresor i nuvarande Namibia. Han dog på vägen till Ondonga i Ovamboland. Enligt sägnen skall Lloyd ha erbjudit Andersson sitt erkännande och efternamn efter att denne börjat bli känd, men Andersson tackade nej.Lake Ngami behandlar två expeditioner. Den första tillsammans med Francis Galton till Nangoro Werft 1851-52 och den andra på egen hand till Lake Ngami 1853. Enligt Mendelssohn ger hans skildring en ”...full and complete an account of Namaqualand, Damaraland, and the Ovampo country, and the description of the fauna of these countries is absolutely unequalled”. En svensk översättning utkom redan samma år.

London, printed by Cooper and Graham, 1796. 8vo. xvi,+ 152 pp.+ 7 engr. plates with printed colours and gilt frames. Spotting, the first plate with paper repair in top margin with slight off-setting to the title page. Rebound full calf, contemporary boards with gilt frames and modern spine gilt with red label. From the library of Robert Ellis Cunliffe, with his book plate and with his gilt arms (a Greyhound dog) on the front board. Summers p. 264. The first ”Jeffery's Edition” of Walpole’s classical Gothic novel with ”...sophisticatedly executed color-printed plates and ornamental borders unique to each copy of the book. It is one of the monuments of English color printing at the end of the eighteenth century” (Sandro Jung). Re-issues was published in 1800, 1801 and 1804. ”The Castle of Otranto”, first published in 1764 is generally recognised as the first Gothic novel. It was published anonymously and claimed to be based on a sixteenth century manuscript from Naples.

Naples, Stamperia Reale, 1803. 8vo. 137 pp.+ 2 fold. engr. plates. Prebound by: D’ANCORA, Gaetano. Guida ragionatá per le antichita e per le curiositá naturali di Pozzuoli e de luoghi circonvicino. Naples, Onofrio Zambraia, 1792. 8vo. Engr. portrait,+ engr. title,+ VI,+ 152 pp,+ 51 engr. plates, of which several folding. The plates are numbered 1-50 plus one extra. Somewhat worn green half calf from ca 1880, gilt spine faded, rubbed board papers. With a modern book plate. Garcia 3602. Furchheim p. 21. Cicognara 4314 for the second work. First editions of two rare works by the Italian geologist Gaetano D’Ancora (1751-1816). On the title pages he claims to be a member of both the Accademia Etruscoe and the Accademia Ercolanese. At least the latter membership is doubtful according to Garcia. The plates to the ”Prosetto storico-fisico” are engraved by Giovanni Guerra. One is a large map of the Naples bay, and the second shows the excavated areas in Herculaneum and Pompeii. A German translation by C. A. Behr, ”Die Ruinen von Herculaneum und Pompeji nebst dem ehemaligen Zustande des Vesuvs”, was published in 1806. The second work is a beautiful description of the natural and historical wonders of Pozzuoli and the surroundings of the Napoli bay, with lively engravings, many by Guglielmi Morghen.

Basel, 1776. Folio. Grav. titelblad,+ grav. dedikationsblad,+ 40 grav. planscher. Tryckt på tjockt papper. En fuktfläck i yttermarginalen förekommer på sina ställen i yttermarginalen Sammanbunden med:MECHEL, Chretien de. Explication historique et critique des médailles de l’œuvre du chevalier Hedlinger précédée de l’éloge historique de ce célèbre artiste. Basel, J. Schweighauser, 1778. Folio. XXXIV,+ (2),+ 64 s. Med grav. vinjetter i texten. Fuktfläck s. XXV-XXVIII. Oskuren i nött samtida pappband, ryggen hårt nött och blekt. Ställvis blekt på pärmsidorna med den ursprungliga rödstänkta dekorationer bortnött. Från Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat ovanpå Gustaf d’Albedyhlls, i varianten med devisen Mors sine musis vita. Cohen 477. Hesse 0321-22. Warmholtz 9444(a), noten. Johann Carl Hedlinger (1691-1771) var åren 1718-45 kunglig medaljgravör vid myntverket i Stockholm och Europas mest berömde mästare i sitt fack. Före sitt avsked från Sverige invaldes han 1745 i Vetenskapsakademien och belönades med hederstiteln kunglig hovintendent. Återstoden av sitt liv tillbringade han i Schweiz. Den svenska produktionen upptar större delen av förteckningen.

Stockholm, Henrici Keysers, 1651. 12:o. *1, A12-G12, H6. Samtida pergamentband, med handtextad ryggtitel. Fina samtida bläckantedckningar på försätsbladen. Bortriven namnteckning på sista försättsbladet. Collijn sp. 530. Almquist s. 116. Första sällsynta upplagan. Den andra utkom 1665 och en tredje 1674. Johannes Loccenius (1598-1677) som föddes i Holstein blev doktor i juridik i Leiden 1625. Samma år blev han inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. År 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitetsbibliotekarie, 1651 rikshistoriograf och 1667 assessor i antikvitetskollegiet. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige, och behovet av ett lexikon som definierade och översatte det ålderdomliga svenska rättsspråket till latin var stort. Loccenius arbetade även ständigt vidare på detta lexikon och varje ny upplaga innebar förbättringar. På slutet finns ett ”Explicatio perigrinarum aliquot dictionum feudalium”, i vilket en mängd feodala termer förklaras ha germanskt (d.v.s. langobardiskt och gotiskt) ursprung.