Søkeresultat

Göteborg, L. Wahlström, 1799. 8:o. 62, (1) s. Samtida ngt nött gråpappbd. Enstaka fläckar. Första upplagan trycktes 1780. En tredje upplaga trycktes i Skara 1831. Brags psalmer utgavs även 1820 tillsammans med andra av K. F. Kjellerstedt under titeln Zions sånger vid Babylons älfver. Ytterligare en upplaga av denna samlingsutgåva trycktes i Jönköping 1831.

Sthlm, I. Marcus, 1855. 8:o. 134 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Lagerfläckig, hårdare fläckad på de första och sista sidorna. en fuktrand i inre marginalen på de första bladen och en bläckfläck på sista sidorna och bakre omslaget. Flera namnteckningar på främre omslaget av L. Ysander, en daterad i Göteborg på 1850-talet. Allt som utkom. Efter en inledning behandlas Norrland på sidorna 15-65 och Dalarna från sidan 66 till slutet med namn som Hedberg, Jansson, Wiberg, Pehrsdotter, Ersson, Forsell och Hejdenberg.

U.o., (2003). 420 s. + Anteckningsblad. Häftad och lätt nött. Med Gunnar Brusewitz exlibris. Innehåller 3000 auktionsposter. Det bilagda anteckningarna i Gunnar Brusewitz hand med uppgifter om intressanta objekt ur katalogen och deras priser. Kurt Lindner (1906-87) skrev den användbara ”Bibliographie der deutschen und der niederländischen Jagdliteratur” och var även en stor samlare av jaktlitteratur.

Sthlm, C. Nyberg, 1816. 8:o. 47,(1) s. Häftad och oskuren i tryckt gråpappersomslag med ngt nött rygg. En pappersförlust i nedre yttre hörnet på främre omslag som även har en mindre fläck. Lite nött i yttermarginalerna. Från Östanå. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 205. Denne nämner ej det tryckta omslaget.

Västerås, J. L. Horrn, 1768. 8:o. 156,(2) s. Blekt och ngt nött marmorerat pappbd från 1900-talets första hälft med svarta titel- och årtalsetiketter. Främre yttre falsen skadad upptill och med liten spricka nedtill. Samtida bläckkludd på titelbladet. Gamla lagningar på s. 3-18, 31, 145, 151 och på det sista opaginerade bladet. Enstaka understrykningar och några sporadiska småfläckar. Omtryck av uppsatser i författarens almanackor för 1721-30. Första bokupplagan utkom 1731, en tredje 1794 och en fjärde 1815. Väderleksspåmannen är ett tillägg i denna upplaga och antagligen inte av Burman. Det sista bladet består av en bokförteckning. Astronomen, meteorologen och musikern Erik Burman (död 1729) var verksam vid Uppsala universitet.

Uppsala, 1926. 143,(42,1 blank,4) s. Grönt hklbd med sparsamt guldornerad rygg, marmorerade pärmpapper, infärgat övre snitt och medbundet främre omslag. Några diskreta förstrykningar med blyerts. Dedikation till Henrik Schück på det främre omslaget. Skrifter utgifna af Svenska literatursällskapet 26. De (42) sidorna på slutet är faksimiler ur Stagnelius manuskript. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver. ”Här arbetar N med ingående manuskriptstudier och når resultat av stor och varaktig betydelse för tolkningen av Stagnelius’ lyrik”.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1851. 8:o. 16 s. Oskuren. Titelbladets marginaler bruntonade och med liten fläck i nedre innerhörnet. Några veck och smårevor i marginalerna. Setterwall Svensk historisk bibliografi ????. Ett av många förslag rörande ståndsriksdagens avskaffande. August von Hartmansdorff (1792-1856) var under lång tid en av de absoluta förgrundsfigurerna i den svenska politiken, bland annat som det konservativa partiets ledare. Han var statssekreterare i Ecclesiastikexpeditionen 1831-40 och president i Kammarrätten från 1841. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att han ”hyste däremot — från sin konservativa utgångspunkt — ett djupt intresse för representationsfrågan. De liberalas krav på samfällda val ansåg han samhällsvådligt. Det centrala i samhället var för H den mänskliga verksamheten, arbetet, och de levande yrkena och intressena borde företrädas i riksdagen. Adeln som riksstånd — så var hans mening 1851 — borde försvinna, men i stället föreslog han ett kombinerat tvåkammar- och femståndssystem. De fem stånden borde vara: det andliga, ämbetsmannaståndet, borgarståndet samt godsägare- och bondestånden. Ej blott yrkestillhörigheten, utan även förmågan att lösa de politiska uppgifterna borde legitimera till representantskap. Detta förslag var frukten av mångåriga studier. Men hans djärvhet att upphäva adelns representationsrätt som stånd ledde till brytning med hans forna meningsfränder. Han upphörde att vara den obestridlige ledaren för rikets första stånd. Hans ärlighet och saklikhet gjorde, att han utan tvekan tog konsekvenserna av sitt rakryggade ställningstagande i denna fråga”.

Uppsala, literis Wernerianis, (1725). 12:o. (8),28 s. Med titelvinjett föreställande Närkes vapen. Enkelt marmorerat kartonnage. Ryggen med skada upptill. Nära skuren, i preliminärbladen delvis in i texten. Lidén 106. Warmholtz 394. Teijler Litteratur om Örebro län 6209. Allt som utkom trots en kustod ”Cap. II” på sista sidan. Med en märklig tvåsidig dedikation tryckt med runtyper (denna är dock i detta exemplar illa skuren). Hallman hade tänkt att utvidga detta verk under titeln: ”Nerike thet nya, gamla, öfra och underjordiska”, men av detta blev intet. Tuneld använde sig av hans uppgifter till sin geografi.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1837. 8:o. 12 s. Häftad med senare ljusbrun ryggremsa. Ngt lagerfläckig. Avslutas med några minnesord om Samuel Ödmann med anledning av den medalj som Vetenskapsakademien präglat över honom.

Sthlm, 1874. (4),156 + (4),157-330,(1) s. Titelsidorna är tryckta i rött och svart. + (LOOSTRÖM, LUDVIG) Förteckning öfver framlidne konstvännen amanuensen i Kongl. biblioteket Christofer Eichhorns efterlemnade dyrbara och valda samlingar. Tredje afdelningen: gravyrer (porträttsamlingen, svenska konstnärers arbeten m.m. i koppartryck, etsning, litografi och träsnitt), samt graverade plåtar, klichéer m.m., [...]. Sthlm, 1890. (4),106 s. Brunt lätt nött hklbd med sparsamt guldornerad rygg och marmorerade snitt. Ryggen med obetydliga nagg upp- och nedtill. Något snedläst och med några mindre fläckar samt blyertsmarkeringar. Med H. Frödings stpl. Ur Sten Lundquists bibliotek. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 4650 för det första arbetet som är en bokauktionskatalog från Stockholms bokauktionskammare, redigerad av G. E. Klemming. En av de intressantaste svenska boksamlingarna genom tiderna. Avdelningarna med svensk vitterhet och dramatik är synnerligen svårslagbara! Eichhorns samling är Bukowskikatalog nr 62 som förtecknar 3242 nummer. ”Den svenska gravyrkonsten från dess tidigare skeden ända fram till våra dagar har ej heller varit så fullständigt representerad i någon enskild samling som i denna” skriver Looström i sitt förord. Eichhorns samlingar är en av de stora samlarprestationerna i svensk konst- och bokhistoria.

Sthlm, L. Salvius, 1767. 8:o. 126 s. Graverad titelvinjett med devisen ”För efterkommande”. Tagen ur band. Gamla röda snitt. Rester av senare brunt pappomslag på ryggen. Titelbladet hårt bruntonat och med svaga veck. Ett fåtal fläckar. Anders Schönberg d.y. (1737-1811) knöts tidigt till kretsen kring C. C. Gjörwell och var liksom denne full av planer på storstilade litterära projekt. Schönberg som börjat som auskultant i hovrätten, valde att satsa på en lärd kanslikarriär och efter en tid som amanuens i Kungliga biblioteket utnämndes han till historiograf utan lön och avslutade banan redan vid 35 års ålder med utnämningen till den föga betungande sysslan som riksheraldiker, senare med kansliråds titel. Ekonomiskt skulle han under hela sitt liv främst stödja sig på ärvd förmögenhet, inte minst inkomsterna från den egendom som han ärvt av sin far, överjägmästaren med samma namn.

Tierp, 1948. VIII,215 s. Häftad. Omslaget obetydligt nött och solkigt. Fint ex. med dedikation till Bengt Åhlén. En ny utvidgad upplaga utkom 1980.

Malung, 1957. Porträtt,120 s. & 1 plansch. Lätt nött oklbd. Enstaka blyertsmarkeringar. Med tillskrift från Bertil Linder till Sten Lindroth daterad den 27 juni 1957 och kompletterande dedikation till densamme. Ur Sten Lundquists bibliotek. Utgavs av Sveriges vattenfabrikanters riksförbund och på Bertel Linders initiativ. Förtecknar över 300 titlar, varav många är översättningar, vilket visar vilken spridning Bergmans olika texter fick.

Sthlm, Z. Haeggström, 1817. 8:o. (4),88,87-93 s. Ljusgult pappbd med brun titeletikett i skinn (Uppsala bokband C. W. Bergman). Det blanka samtida gråpappersomslaget medbundet i slutet. Ryggen lätt nött och gulnad. En liten fuktfläck överst på frampärmen. Ställvisa lager- och småfläckar. Flera för- och understrykningar i blyerts med små kommentarer. Namnteckning med kulpenna från 1965 på försättsbladet. Första svenska upplagan utkom samma år. Enligt Bygdén skrev Napoleon, när han fick kännedom om arbetet, 44 anmärkningar för att vederlägga dess autenticitet. Det nämns även i hans testamente där han återigen avsvär sig från författarskapet.

Sthlm, L. Salvius, 1768. 8:o. 23 s. Graverad inklistrad titelvinjett. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Ett fåtal småfläckar. Med liten numrering överst på titelsidan. Datumet för talet var egentligen den 13 juli enligt anteckning i ett annat exemplar. Detlof Heyke (eller Heijke, 1707-75) adlades 1761 med namnet Heijkenskiöld. Han blev auskultant i Bergskollegium 1728, gjorde flera studieresor i Europa under början av 1730-talet, var bergmästare i Nya Kopparbergs bergslag 1737-58 och utnämndes slutligen till bergsråd 1772. Han var disponent för släktegendomen Gammelbo och köpte så småningom även allt fler andelar i bruket Hällefors (Örebro), vars förlustbringande silververk under hans ledning omvandlades till järn- och stålmanufaktur. Likaså var han verksam vid grundandet av Jernkontoret på 1740-talet. Vid sin död efterlämnade han en betydande förmögenhet, vilken bland annat bestod av tre fjärdedelar av Hällefors, hälften av Gammelbo och hela Bredsjö bruk i Hjulsjö. I Stockholm ägde han ett stenhus vid Skeppsbron 44 och Heleneborgs pipbruk i Maria församling.

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1840. 8:o. 8 s. Häftad och ngt nött i tryckt omslag. Omslaget med ett par fläckar och ägarinitialer i bläck daterade 28/1 1840. Svag fläck på titelbladet och småfläckar i marginalen på s. 5-6. Tegnér vänder sig i denna dikt mot hela den nya liberala och rationella rörelse han fruktade skulle ödelägga det han ansåg utgöra den svenska kulturen, och lägger ut texten för den typiska romantiska konservatismen. Dikten fanns att köpa i Stockholms boklådor den 23 januari 1840 och sålde i 500 exemplar samma dag. Beskow ska i en biljett till Tegnér berättat att han råkat femtusen människor som klagade över att inte kunna få köpa den. Den liberala pressen, med ”Aftonbladet” och ”Dagligt allehanda” i spetsen, var hård i sin kritik av dikten. Tegnérs här påbörjade politiska engagemang avslutades bara några månader senare.

Helsingfors, 1892. (6),180 s. Ljusbrunt hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och röd titeletikett. Främre omslaget medbundet. Ryggen lätt blekt, lite nött och något fläckig. Något stött och naggad i pärmhörnen. Spridda små fläckar främst i senare delen. Dedikation till Harald Wieselgren. Med Gustaf Berndtssons exlibris. Handlar om J. H. Mörks roman ”Adalriks och Giöthildas äfventyr”. Finns även med titeln: ”Jacob Henrik Mörk. Litteraturhistorisk teckning. I. Adalrik och Götilda”. Harald Wieselgren (1835-1906) var bibliotekarie, biografisk skriftställare och publicist.

Tavastehus, Karisto, 1939. XVIII,(2),328,(2) s. Oklbd med nött och lite trasigt skyddsomslag. Dedikation till ”Hans G. Westerlund och hans Elly, från en av medvandrarna, vännen Eyvind. Stockholm d. 6.3.40”. I början av trettiotalet hade Hans G. Westerlund tillsammans med Einar Malm och Vilhelm Moberg en ”vandrarklubb” till vilken Eyvind Johnson senare anslöt sig. Einar Malm berättar att man ett par gånger i månaden strövade ”med ryggsäckskost ivrigt diskuterande genom Stockholms då inte sönderbyggda omgivningar, och efteråt åt vi middag hos varann - mest hos Westerlund som hade egen villa i Huddinge.”

Sthlm, H. Fougt, (1771). 4:o. (4) s. Oskuren. Fint ex. Bring Riksdagshandlingar s. 123.

Uppsala, J. Edman, (1769). 4:o. (6),92,XIV s. Med 6 träsnittsillustrationer i texten. Häftad. Oskuren. Med en svag fuktrand i övre marginalen och några lätt lagerfläckiga blad. Stora fuktränder på s. 17-24 och 49-60. De inledande och avslutande två bladen solkiga och loss. Sista bladet med revor i marginalen. Ur L. F. Rääfs bibliotek. Lidén 18. Warmholtz 519. Sallander Litteratur om Västergötland 509. Förtecknar västgötska lagmän t.o.m. 1500-talet efter Västgötalagens lagmanslängd med kompletteringar ur skilda dokument. På de avslutande sidorna med romersk paginering avtrycks tolv medeltida handlingar. Med många citat ur Västgötalagen på svenska.

Sthlm, O. Grahn, 1825. 8:o. 11 s. Häftad med samtida glättad svart ryggremsa. Något lagerfläckig och titelsidan dammig. Magnus Torén (1770-1825) var gift med Emerentia Martina, född Grubb.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1812. 4:o. (4) s. Tagen ur band. Har varit vikt. Delar av en gammal tillskrift och numrering på titelbladet. Påföljderna för brott mot den nyss antagna successionsordningen ”på hwilket sätt som hälst” straffades med döden, liksom även eventuella försök att hjälpa tillbaka den avsatta konungen och hans familj till Sverige. All korrespondens med de förvisade förklarades också vara förbjuden, liksom även ”allmänt buller och owäsende” rörande den nya successionsordningen. Straffet var återigen det strängast tänkbara.

Sthlm, P. A. Huldbergs boktryckeri, 1849. 12:o. 32 s. Tagen ur band. Lätt lagerfläckad. Guttaperka blev känt i Europa först 1820 men hade använts i Ostindien flera hundra år tidigare. Författaren menar att man kan använda ämnet till bland annat kirurgiska förband, bokbinderiarbeten och hovbeslag! Boktryckaren Gustaf Torsell (1811-49) gav bland annat ut tidningen ”Thorgny” 1843-45.

Sthlm, L. Salvius, (1759). 8:o. (2),20 s. Graverad titelvinjett. Tagen ur band och insatt i ny gråpappersryggremsa. Gamla röda snitt. Ngt lagerfläckig. Titelbladet med några fuktfläckar. Svag liten fläck i yttermarginalen. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1887. Carl Carleson är en frihetstida frontfigur, inte minst i den tidiga nyttodiskussionen, som tidningsutgivare och senare som ämbetsmän. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ”Särskilt var det honom en glädje att nu kunna deltaga i tankeutbytet i Vetenskapsakademien, där han 1755 blivit ledamot, I denna krets återvände han ännu en gång till frågan om lantbrukets upphjälpande” och ”Vad han önskade var, i analogi med engelska förhållanden, »fri», dvs. oreglerad spannmålshandel, uppmuntrad av premier till köpmännen, som av den säkra vinsten skulle lockas att förlägga jordbruket med kapital. Så skulle penningen i köpmannens hand bygga rior till sädens förvarande ifrån skämning, hävda jorden på tjänligaste och fördelaktigaste sätt, skynda händer till plogen och göra bondens arbete lätt”.