Søkeresultat

Göteborg, 1926. 225 s. & 1 utvikbar bilaga. Något nött lackat och marmorerat brunt hfrbd med upphöjda bind, guldornerad rygg, titeletikett av rött skinn, övre guldsnitt, övriga endast putsade (Hedberg, 1928). Medbundet omslag. Ryggen lite nött, blekt och solkig samt med nötta ytterfalsar. Med Gustaf Bernströms guldpräglade pärmexlibris och dennes blyertsanteckning ”Coll. cat” på försättsbladet. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1973. Skrifter utgifna af Personhistoriska föreningen äldre Göteborgssläkter. Upptar dag då burskap vunnits och yrke.

Stockholm, Bonniers grafiska industrier, 1981. 59,(2) s. Oklbd med skyddsomslag. Dedikation till ”Per [Wästberg] och Margareta från Göran. 3.12.81”.

Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1909. 113,(2) s. Grönt hklbd med guldlinjerad rygg som även har en förgylld blomma och titeletikett i mörkgrönt skinn (Hedberg). Marmorerade snitt. Omslaget medbundet. Titeletiketten lite ojämnt blekt och med några mindre skrapmärken. Pärmarna aningen bågnade. Med Carl Piltz exlibris. Zetterlund I:116. Strindbergs sista drama och hans litterära bokslut, sålde vid utgivningen mer än något nyutgivet drama av honom tidigare gjort. Något som säger mer om den popularitet han mot slutet av sitt liv åtnjöt än om pjäsens inneboende kvaliteter. I stycket summeras i symbolisk form de lidanden och oförrätter författaren gått igenom, och de brott han gjort sig skyldig till och blivit utsatt för. Dramat varvar högstämda lyriska passager med dialogsekvenser, i vilka en rad av Strindbergs favorithatobjekt får schavottera i grovt karikerad skepnad. Här kan man ana såväl Heidenstam och Ellen Key som Sven Hedin och den nyligen avlidne Gustaf af Geijerstam. Man bör dock vara försiktig med att alltför entydigt koppla rollkaraktärerna till verkliga förebilder, till exempel har Gunnar Brandell visat och understrukit att det ”i sista hand” inte gäller individerna utan ”mentaliteten”. Carl Axel Piltz (1881-1919) var apotekare i Stockholm och framstående konstsamlare. Hans far ägde apoteket Nordstjernan som även drev en mineralvattenfabrik och ett läkemedelsbolag. 1914 kom Piltz på obestånd och stora delar av hans konst- och boksamlingar skingrades. Andra delar såldes efter hans död. Piltz exlibris formgavs av Arthur Sjögren 1905.

Örebro, 1889. XV,(1 blank),234,(2) s. + (AHLÉN, KONRAD & KROPP, W.) Accessions-katalog 1889-1915 över Örebro högre allmänna läroverks bibliotek. Örebro, 1917. VII,(1 blank),334,(2 blanka) s. & 2 porträttplr. Två häftade volymer. Den första med delvis spruken häftning och lite pappersförluster på omslagets rygg och bakre omslag med några minimala revor. Med Åke Davidssons namnstplr och namnteckningar. Bra svit. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 2541 och 3225 för den första katalogen. Systematiskt uppställd katalog över både arkiv och bibliotek. I den andra katalogen är de böcker som C. G. Styffe donerat särskilt betecknade.

Göteborg, impensis Joh. Georg Langii, typis J. E. Kallmeyeri, 1743. 12:o. (12),356,(44) s. Titelsidan med förlagsmärke. Samtida pergamentd med handskriven titel på den lite solkiga ryggen. Blekta röda snitt. Spricka överst i främre falsen och ett litet hack mitt på båda pärmarnas ytterkant. Försättsbladet urrivet. Spridda småfläckar. Liten skada i inre marginalen nedtill på de första bladen med obetydlig textförlust. På titelbladet överstruken samtida namnteckning Andreas Frenckell och en gammal namnteckning J. H. Lohm. Dan Korns namnteckning i blyerts 1993 på eftersättsbladet. Jämför med Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 57 för första upplagan från 1695 då också förordet är daterat. Nya upplagor trycktes 1699, 1717, 1743, 1802 och 1849. Med tryckt dedikation till Karl XII. Denna upplaga utgiven av sonen med samma namn. Hyllningar av Laurentius Norrmannus och Josephus Thun. Benzelius kyrkohistoriska handbok om vilken ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”arbetet är byggt på hans universitetsföreläsningar i ämnet men dedicerat till Karl XII som kronprins, varav den felaktiga traditionen uppstått, att det sammanskrivits för dennes räkning. Någon självständighet i uppfattning och disposition röjer arbetet icke, men det var en klar sammanfattning och kom liksom hans handbok i predikokonsten, »Epitome rhetoricæ ecclesiasticæ» (1694), att i nära ett århundrade användas som lärobok. Betecknande är emellertid, att B. i denna översikt ej velat eller vågat vidröra sitt eget tidevarvs brännande frågor. Försiktighet var ett genomgående drag hos honom; han var misstänksam mot alla nyheter och överskred aldrig gränserna för den ortodoxa dogmatikens avslutade och färdiga system”. Eric Benzelius d.ä. (1632-1709) var ärkebiskop 1700-09.

Sthlm, H. Fougt, 1776. 4:o. (12),52 s. Tagen ur band och med gamla gula snitt. Några enstaka småfläckar, t.ex. på s. (7). Delvis tryckt på blåtonat papper. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 104. Översatt eller imiterad av C. B. Zibet och med musik av Uttini. Med omfattande rollistor. Fru Olin och herr Stenborg spelade huvudrollerna. Trycket har ett rikt urval tidstypiska vinjetter.

Nyköping, C. H. Des Réaux’s officin, 1849. 8:o. (2 blanka,14) s. Häftad. Två små svaga fuktränder på första blanka bladet. Flera marginalanteckningar om vilka som mottagit premier och hur mycket, samt vilka som fick fattigvårdsmedel. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1582 anger att skolkataloger för Nyköping utkommit av och till sedan 1764. De som fick störst premier ingick i ”Rectors class”. Den duktigaste var Seth Hallström som fick 25 rdr. b:co. På sedvanligt sätt anges för alla skolgossar födelseår och vilket yrke fadern hade.

Sthlm, J. G. Lange, 1774. 8:o. 24 s. Graverad titelvinjett. Häftad med gammal blå ryggremsa och insatt i brunt omslag med prydligt handskriven titel på framsidan. Gamla stänkta snitt. Sidorna 9-16 ouppskurna. Några småfläckar i marginalen på s. 4. Joh. Ax. Almquists stplr. Titelbladet med en vacker graverad vinjett föreställande en miniatyrobelisk vid havet, utförd av Olof Årre (se Hultmark ”Svenska kopparstickare och etsare” på sidan 382). Nymanson var kyrkoherde i Ulrika Eleonora församling, den nuvarande Kungsholms församling i Stockholm. Han skriver om Carl Adam Rolin (1739-74) att ”Spel-sällskap, bröderskaper, större vänner än som passade med hans stånd och omständigheter, piqueniquer, bords-kamrater, källare-bekantskaper, oförståndige fruentimmers umgängen, gycklerier med hvad mera som leder til en väg, undflydde han altid med sorgfällighet, och behöll dermed en nödig penning till sina behof, jämt sinne, stadig hälsa, och tilräckekligit utrymme til flera göromål”.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1842. 8:o. (2),33 s. & 5 tryckta tabeller på sex blad. Häftad och oskuren med gammal ljusblå ryggremsa. Lång svag fuktrand på titelbladet. Sista sidan lätt gråsolkig. Svenska läkaresällskapets gamla röda stpl i skrivstil. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 245. Vid sidan av sin gärning som oppositionspolitiker var Anckarsvärd en aktiv förvaltare av sina och hustruns stora gods med både aktiv brukshantering och stora jordbruksarealer. ”Svenskt biografiskt lexkon” skriver: ”Ett viktigt bidrag till kännedomen om A:s politiska åsikter utgör det tal, varmed han 6 apr. 1842 nedlade presidiet i Vetenskapsakademin och vars grundtema var, att det svenska jordbruket ej skulle uppblomstra, förrän man fullständigt avlyft de bördor, som gjorde staten till »bondens hälftenbrukare»”. Det är ett av de mest brännbara talen i Vetenskapsakademiens historia.

Berlin, Striese & Co., 1870. 8:o. IV,5-18,(6) s. Häftad och oskuren i rosa tryckt omslag. Ur det Gripenstedtska biblioteket på Bystad. Med en förlagskatalog på de avslutande opaginerade sidorna. Johan August Gripenstedt (1813-74) var godsägare och politiker. 1848-66 satt han i regeringen, varav de sista elva åren som finansminister. På den posten verkade han för frihandel, järnvägens snabba utbyggnad med lånat kapital, ståndsriksdagens avskaffande och näringsfrihetens införande 1864. Genom sin fru kom han i besittning av stora jord- och skogsegendomar samt bruk, bland annat Bystad.

Sthlm, A. Zetterberg, 1792. 8:o. 14 s. Tagen ur band och insatt i gammalt gråpappersomslag. Enstaka småfläckar och stor genomgående fuktrand. Namnteckning Svante P. Ekelöf i titelbladets ryggmarginal. Med ett citat ur ”Critik öfver critiker” på titelbladets baksida. Huvudtexten daterad den 12 februari 1792. Silfverhjelms kritik riktar sig mot Thorilds ”Det enda nödvändiga för et rikes financer”. De två var goda vänner och intog till exempel en gemensam försvarsattityd mot Kellgren då denne ”jämställde swedenborgare och magnetisörer med den epileptiska thorildska sekten”. Silfverhjelm, som var företrädare för den animaliska magnetismen och swedenborgianismen, stod väl annars en god bit från Thorilds liberala upplysningsidéer.

Uppsala, J. Edman, 1769. 4:o. (8) s. Har varit vikt. En aning snävt skuren och med vikta hörn. Kewenter fick kritik för skriften och svarade samma år: ”Swar på anmärkningarne uti Dagligt allehanda n:o 146 öfwer skriften: Skam at wara borgare, skam at wara lärd”. Linnélärjungen och politikern Mattias Kewenter (1735-1805) var riksdagsledamot och rådman i Uppsala. Han utgav tidskriften ”Den svenske Lycurgus” 1785-86.

Sthlm, 1915. Porträtt,(2),99,(2) s. + GOES, DAMIANUS à. Skrifter om Lappland. Utgifna af Föreningen för bokhandtverk 1915. Tillägg till inledningen om författarens lif och verk af E. W. Dahlgren. Uppsala, 1917. 29,(2) s. Det första arbetet i ett rikt guldornerat opergamentbd med helt guldsnitt (Hedberg). Tillägget häftat i rikt guldornerat originalomslag med samma dekor som bandet. Bandet med obetydligt bågnade pärmar. Häftet med lätt nött rygg och en liten nötning med obetydligt guldbortfall på främre omslag, vilket även har ett veck. Med Ernst Schougs exlibris i den bundna volymen. Det första arbetet utgivet av Föreningen för bokhandtverk ”med Elzevirerna som förebild”. Båda delarna innehåller intressanta bibliografiska uppgifter. Damião de Goes (eller Góis, 1502-74) var portugisisk adelsman och gjorde långa och vidlyftiga resor runtom i Europa från 1520-talet och framåt. Under ett uppehåll i Danzig lärde han känna de landsflyktiga bröderna Magnus och på uppmaning av dessa skrev de Goes samman en skrift om den nyligen återupptäckta etiopiska kristenheten vars ledare det kristna Europa ville identifiera som den mytiska prästkungen Johannes, vilken skulle komma till den hotade kristendomens försvar. I denna skrift ingick också den här översatta texten om det samiska folkets nöd, ”Deploratio lappinæ gentis”. Författaren bygger sin text på bröderna Magnus muntliga uppgifter, ”Carta marina” och andra texter. Det anses osannolikt att han överhuvudtaget besökte Sverige. Hans engagemang för de förtryckta och hedna samerna går det dock inte att ta miste på. Han beskyller bland annat det svenska prästerskapet för samernas ynkliga tillstånd och propagerar för att de i andligt mörker levande samerna inom en snar framtid måtte få skåda evangeliets ljus.

Uppsala, J. Edman repektive J. F. Edman, (1790-99). 4:o. 14 + (4),12 s. Två häften, del I oskuren och del II på stort papper. Med någon småfläck och titelbladen obetydligt solkiga. Ur L. F. Rääfs bibliotek. Marklin 137 respektive 1. Setterwall 6234. Behandlar i huvudsak bruks- och gruvnäringen i området och avtrycker utdrag ur flera handlingar på svenska.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1846. 8:o. (2),170 s. + BÖRJESSON, JOHAN. Erik XIV:s son. Sorgespel i fem akter. Sthlm, Hörbergska tryckeriet, 1847. 8:o. 168 s. Samtida brunt hfrbd med guldornerad rygg vilken även har tre infärgade svarta band. Blåstänkta snitt. Med nagg i ryggändarna. Bortklippt namnteckning överst i försättsbladet. Stark fläck i första titelbladets yttermarginal. Båda pjäserna till stor del bruntonade och lagerfläckiga. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 310 respektive 317. Den första pjäsen är det första moderna historiedramat i Sverige. En andra fristående del utkom 1861 i form av tragedin ”Brödra-skulden” 1861. Det andra arbetet ”Erik XIV:s son” är också en fristående fortsättning. Sonen hette Gustaf och dramat inleds i hans alkemiska laboratorium i staden Thorn. Det utspelar sig även i Finland och Ryssland där bland annat tsaren Boris Godunov figurerar. Johan Börjesson (1790-1866), kallad ”den siste fosforisten”, författade en rad dramer och diktsamlingar samt invaldes i Svenska akademien 1859.

Uppsala, Wahlström & c., 1857. 8:o. (2),22 s. Häftad i brunt omslag. Med J. A. Almquists rödstpl på titelbladet. Fint ex. Josephson Avhandlingar ock program s. 158. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6044. Essén Sörmländsk bibliografi s. 110. Nyman Litteratur om Eskilstuna stad N2. Bland annat om Eskilstuna fristad.

Sthlm, Elmén och Granbergs tryckeri, 1847. 8:o. 65 s. Häftad och oskuren i gult tryckt omslag som är något solkigt. Enstaka marginalanteckningar i blyerts. Ur L. F. Rääfs bibliotek. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1439. Avslutas med en adressförteckning där det framgår att Leonhard Fredrik Rääf under riksdagen bodde på Munkbrogatan 3, alltså bara ett stenkast från Riddarhuset.

(Lund, 1886-98). (1),172-222 + (1 blank),176-220 + 265-92 + 275-303 + 269-303 + 355-86 + 272-305 + (1 blank),284-313 + (1 blank),282-311 + (1 blank),296-328 s. Tio häften, det första med ryggremsa, de övriga med blanka omslag. Oskurna och ouppskurna. Sex av häftena med dedikation till Eugène Lewenhaupt. Ur Säbylunds bibliotek. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 1240. Endast första häftet har uppgift om att det är ett särtryck. Linds arbete påbörjades för 1883 och fortsattes till och med 1896. Arbetet togs sedan över av andra krafter. Det är en bibliografi, med Almquists ord, ”öfver arbeten af vikt för nordisk filologi”.

Sthlm, L. Salvius, 1768. 8:o. 34 s. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Enstaka obetydliga lagerfläckar. Exemplar utan titelvinjett. Författaren är mer känd under sitt blivande adelsnamn Liljencrantz, vilket han erhöll 1768. Han var Gustav III:s finansminister, men även en mycket aktiv affärsman som både ägde bruk och manufakturer, bland andra Mariebergs och Rörstrands porslinsfabriker.

Strängnäs, 1814. 8:o. (14) s. Häftad i samtida marmorerat pappomslag. Omslagens insidor fuktskadade. Solkfläck på titelbladet och s. (3). Från Säbylund. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1611. Tryckta skolkataloger utkom från 1754 och framåt. Alla studenters fäders yrken nämns i listan. Bland studenterna märks Carl (Karl) August Nicander, född 1799, vars fader var konrektor i Strängnäs, och en av bröderna Ekmarck, Jon Ulrik, vars far var domprost i staden.

Göteborg, 1952. 317,(2) s. Med inklistrade färgillustrationer i texten. Bra rött hklbd med senapsgul titeletikett i skinn och rött övre snitt. Omslaget medbundet. Intressant redogörelse för Thore Virgins stora samling. Med kapitlen: ”Boktryckarkonstens uppfinning och första utbredning”, ”Inkunabeltiden i Norden”, ”Nordiskt femtonhundratal”, ”Svenskt 1600-tal”, ”Sjuttonhundra- och adertonhundratalen. Autografer”, ”Bokband” och ”En boksamlares verktyg och arbete”.

Sthlm, N. H. Thomson, 1838. Liten 8:o. 266 + 267-541 + 543-802 s. Samtida lätt nött brunt klbd med titel i guld på ryggen och brunstänkta snitt. Ryggen obetydligt blekt och solkig. Inlagan med enstaka fläckar. Med Johan Sederholms namnteckning på försättsbladet. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Bra ex. Furuland Bibliografi över svenska skönlitterära häftesserier K:43. Bibliotheca Rudbeckiana 1626. Utkom i Thomsons ”Kabinetsbibliothek”. Översättningen är gjord av Thure Gustaf Rudbeck och förläggaren Thomson. Carl Herlossohn eller Herloss (1804-49) var tysk författare och journalist. Detta är en översättning av hans ”Der Ungar” (1836). Johan Sederholm (1813-83) övertog efter studier i Uppsala skötseln av Näfveqvarns bruk där han var brukspatron till sin död.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1748). 4:o. (4) s. Med kunglig krona som titelvinjett. Oskuren. Små hål efter bindgarn i ryggen. Lagerfläckig, mest i yttermarginalen. Gammal bläcknumrering 49. Bring Trollhättan i litteraturen 3. Skrivet om Göta kanal, supplement 2, 2.

Uppsala, 1943. 45 s. Häftad. Något blekt och lätt sliten i ryggen. Med Hans Sallanders blyertssignatur på främre omslag. Utgiven genom Michaelisgillet MCMXLV. Korrekturupplaga tryckt i 30 exemplar. Granlunds omfattande kommentarband till den svenska översättningen av Olaus Magnus ”Historia” utkom slutligen 1951. Detta korrektur trycktes för gillets ledamöter, av vilka Hans Sallander (1903-83) var en.