Søkeresultat

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1849. 12:o. 192 s. Samtida grönt mönsterpressat klbd med titel i guld på ryggen och grönstänkta snitt. Ryggen obetydligt blekt, liksom översta delarna av pärmarna. Inlagan lätt bruntonad och med enstaka lagerfläckar. Med namnteckning ”Sederholm” på försättsbladet. Från Näfveqvarn. Stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsens bibliotek. Fint ex. Furuland Bibliografi över svenska skönlitterära häftesserier E:24. Originalet utkom 1849. Översatt av Wilhelmina Stålberg. Alphonse de Lamartine (1790-1869) var fransk författare och politiker. Han var viktig inom den franska romantiken och anses även ha haft påverkan på de efterföljande symbolisterna. På svenska utkom bl.a. hans ”Minnen från en resa i Orienten” (1837) och ”Historia om revolutionen år 1848” (1849). Johan Sederholm (1813-83) och övertog efter studier i Uppsala skötseln av Näfveqvarns bruk där han var brukspatron till sin död.

Stockholm, Bröderna Lagerström, 1908. 40 s. Bra brunt halvmarokängbd med upphöjda bind (Levins bokbinderi). Brunt övre snitt. Främre omslag medbundet. Med Signe och Henrik Svanfeldts exlibris och Johan Lagergrens ägarstämpel. Zetterlund I:108. Drömmen om en egen teater, där han kunde sätta upp sina pjäser och göra verklighet av sina dramatiska visioner, följde Strindberg under större delen av hans verksamma liv. Efter misslyckandet med Forsøgsteatret i Köpenhamn på 80-talet dök planerna upp igen såväl i Berlin som Paris. 1906 hade tiden blivit mogen. Hans dramatik hade börjat röna framgångar ute i Europa, och hemma i Sverige hade den unge regissören och skådespelaren August Falck vågat sätta upp ”Fröken Julie”. Uppsättningen blev en succé och Strindberg kontaktade Falck för att diskutera sina planer på en mindre teater i Stockholm efter kontinental förebild. Resultatet, Intima teatern, öppnade vid Norra Bantorget året därpå, med Falck som direktör. Ombyggnaden och utrustningen av teaterlokalen blev mycket kostsam och Strindberg bidrog med betydande summor ur egen ficka i form av ”lån” till teatern. Efter en trög start blev företaget en framgång hos publiken, om än inte hos kritikerna. Trots detta blev teatern aldrig riktigt ekonomiskt lönsam. Strindberg, som inte fick tillbaka sina pengar, blev misstänksam och avogt inställd gentemot Falck. En annan tvistefråga mellan kompanjonerna var valet av pjäser. I den ursprungliga planen hade tanken varit att man skulle variera Strindbergs dramer med verk av andra författare. Strindberg, som entusiasmerad av sitt nya forum gick in i en mycket produktiv period av dramatiskt författarskap, styrde dock teaterns repertoar till att bestå nästan uteslutande av hans egna verk. Tvisten mellan honom och Falck intensifierades och till slut tog Strindberg sin hand från teatern. Falck blev därmed av med uppsättningsrätten till Strindbergs dramer, vilket gjorde projektet omöjligt att driva vidare. Som ett led i marknadsföringen tänkte sig Strindberg att han skulle skriva artiklar om sina pjäser i pressen. Detta blev aldrig av, istället producerade han dessa pamfletter där han talar om sina pjäser och sina tankar om teater i allmänhet och sin förebild Shakespeare i synnerhet. Olof Lagercrantz har påpekat hur Strindbergs tonfall förändras när han skriver om teater: ”Texten får en enkelhet och otvetydighet. Det är en lågmäld yrkesman som här för ordet och det är slut med ’konsterna’. [...] Man skulle till och med kunna säga att Strindbergs liv är ’teater’ om man därmed menar en värld där allt är overklighet, drömmar, kulisser, utklädning, medan man, när man möter honom på den verkliga teatern, finner en människa som är klarvaken, nyktert instruerande kunnig, smart”.

Gävle, 1953. 201 s. Häftad. Ryggen obetydligt nött och aningen blekt. Oskuren inlaga. Med Nils Nordqvists exlibris och med dedikation till densamme. Fint ex! Privattryck i 50 exemplar. Innehåller uppsatser om bl.a. S. A. Forsius, ”Striden om Arndts sanna kristendom”, svenska rosencreutzare, ”Tvegifte och heresi”, ”Österländska översättningar av Pentateuken”, ”Ordensmystik” och ”En svensk familjs övergång till judendomen på 1700-talet”. Kyrkohistorikern och boksamlaren Gustaf Richard Hedmark f. 1889, var kyrkonotarie i Gävle. Han donerade 1955 sitt bibliotek om 13000 titlar till Gävle stadsbibliotek.

Kalmar, Kongl. gymnasii boktryckeriet, 1801. 4:o. 36 s. + ELFWING, ANDERS. Någre en rättsinnig lärares bref, och uti dem dess goda råd, til sine käre åhörares och uprigtige wänners upmuntran och förmaning, at hålla fort uti det redan påbegynta goda, hwartil guds nådes kallelse i Christo Jesu kallat dem, at wandra på himla-wägen til ewinnerligt lif och salighet, genom tålamod och beständighet i en oskrymtad tro in til och uti ändan, på deras käre frälsare och herre Jesum Christum. Första gången uplagde. Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1801. 4:o. 14 s. + ELFWING, ANDERS. Andeligt tal, utan at i sjelfwa talet utsätta wid hwad tilfälle det skedt; eller anledningen dertil. Första gången uplagdt. Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1801. 4:o. 12 s. + MUHRBECK, PETER. En christelig högmässo-prädikan på tredje söndagen i fastan. Men nu sedermera utgifwen af några dess åhörare, som under afhörandet, upteknat dessa lärdomar. Andra gången uplagd. Karlskrona, Kongl. Amiralitets boktryckeriet, 1801. 4:o. 27 s. Samtida nött enkelt hfrbd med tämligen mjuk papp i pärmarna. Alla fyra arbeten med enstaka fuktfläckar och delvis ngt bruntonade. Andra, tredje och fjärde arbetet med genomgående fuktränder. Med maskhål längst bak. Ägaranteckningar på främre pärmens insida och på sista sidan. Muhrbecks skrift utkom första gången 1800.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1800. 8:o. XLVIII,280 s. & 1 utvikbar grav. karta. Samtida hfrbd med rikt guldornerad rygg och tegelbrun titeletikett. Gula snitt. Något avnötta pärmkanter. Försättsblad urrivet. Spridda svaga fuktfläckar. Kartan är fäst i sista bladets yttermarginal. Numrering ”N:o 158” på frampärmens insida. Bra ex. Kartan signerad Åkerland. Med ett utdrag ur Erik Dahlbergs dagbok på slutet bland noterna. Denna upplaga av arbetet såldes både separat och som en del av Gyllenborgs samlade skrifter. I förordet passar författaren på att försvara sig emot en del av den kritik som första upplagan av ”Tåget öfver Bält” utsattes för efter sin publicering 1785. Bland kritikerna fanns inte minst Leopold. Denna upplaga är också ”nogare öfversedd och förbättrad” och enligt förordet korrekturläst av Gustaf Regnér.

Stockholm A. Bonniers boktryckeri, 1917. 101 s. Ljusbrunt klbd med svart titeletikett i skinn och grönstänkta snitt. Omslaget medbundet. Dedikation till ”Bo Bergman av vännen förf.” på främre omslaget. Bo Bergmans positiva recension av dramat är medbunden längst bak i form av uppmonterade tidningsurklipp. Bo Bergman och Tor Hedberg samarbetade från 1917 på Dramaten, där Hedberg var teaterchef.

Sthlm, E. Westrell, 1860. 8:o. 16 s. Häftad i tunt brunt omslag med påskrivet författarnamn. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Att han stod hattpartiet nära antyder det halvt politiska uppdrag som han mottog, då han i nov 39 sändes till Konstantinopel med viktiga order till de sv sändebuden C F v Höpken o E Carlson (adl Carleson). Dit anlände han i febr 40 efter en äventyrlig resa över Venedig o Grekland ’varunder Sinclairs öde synes varit honom ämnat’ (Malmström 2, s 378). När han i juli 40 återvände över Marseille o Paris, medförde han till Sthlm Portens ratifikation av 39 års defensivtraktat”.

Stockholm, Bröderna Lagerström, 1908. 44 s. Bra brunt halvmarokängbd med upphöjda bind (Levins bokbinderi). Brunt övre snitt. Främre omslag medbundet. Med Signe och Henrik Svanfeldts exlibris och Johan Lagergrens ägarstämpel. Zetterlund I:108. Innehåller, utöver en längre text om Hamlet, även fyra kortare texter: ”Karaktärsteckning”, ”Shakespeare’s världsåskådning”, ”Den vackra ålderdomen och den fula” och ”Kung Lears hustru”, vilka tidigare tidigare publicerats i ”En ny blå bok” (1908). Drömmen om en egen teater, där han kunde sätta upp sina pjäser och göra verklighet av sina dramatiska visioner, följde Strindberg under större delen av hans verksamma liv. Efter misslyckandet med Forsøgsteatret i Köpenhamn på 80-talet dök planerna upp igen såväl i Berlin som Paris. 1906 hade tiden blivit mogen. Hans dramatik hade börjat röna framgångar ute i Europa, och hemma i Sverige hade den unge regissören och skådespelaren August Falck vågat sätta upp ”Fröken Julie”. Uppsättningen blev en succé och Strindberg kontaktade Falck för att diskutera sina planer på en mindre teater i Stockholm efter kontinental förebild. Resultatet, Intima teatern, öppnade vid Norra Bantorget året därpå, med Falck som direktör. Ombyggnaden och utrustningen av teaterlokalen blev mycket kostsam och Strindberg bidrog med betydande summor ur egen ficka i form av ”lån” till teatern. Efter en trög start blev företaget en framgång hos publiken, om än inte hos kritikerna. Trots detta blev teatern aldrig riktigt ekonomiskt lönsam. Strindberg, som inte fick tillbaka sina pengar, blev misstänksam och avogt inställd gentemot Falck. En annan tvistefråga mellan kompanjonerna var valet av pjäser. I den ursprungliga planen hade tanken varit att man skulle variera Strindbergs dramer med verk av andra författare. Strindberg, som entusiasmerad av sitt nya forum gick in i en mycket produktiv period av dramatiskt författarskap, styrde dock teaterns repertoar till att bestå nästan uteslutande av hans egna verk. Tvisten mellan honom och Falck intensifierades och till slut tog Strindberg sin hand från teatern. Falck blev därmed av med uppsättningsrätten till Strindbergs dramer, vilket gjorde projektet omöjligt att driva vidare. Som ett led i marknadsföringen tänkte sig Strindberg att han skulle skriva artiklar om sina pjäser i pressen. Detta blev aldrig av, istället producerade han dessa pamfletter där han talar om sina pjäser och sina tankar om teater i allmänhet och sin förebild Shakespeare i synnerhet. Olof Lagercrantz har påpekat hur Strindbergs tonfall förändras när han skriver om teater: ”Texten får en enkelhet och otvetydighet. Det är en lågmäld yrkesman som här för ordet och det är slut med ’konsterna’. [...] Man skulle till och med kunna säga att Strindbergs liv är ’teater’ om man därmed menar en värld där allt är overklighet, drömmar, kulisser, utklädning, medan man, när man möter honom på den verkliga teatern, finner en människa som är klarvaken, nyktert instruerande kunnig, smart.”

Norrköping, Östlund & Berling, 1845. Stor 16:o. 200 + 201-335,(1 blank) + 337-536 s. Ngt nött samtida hfrbd med rikt guldornerad rygg. Grönstänkta snitt. Delvis ngt bruntonad och med en del lagerfläckar. De avslutande bladen med en fuktrand överst och s. 111-12 delvis loss. Ryggen med de förgyllda initialerna ”C. S.” nederst. Bibliotheca Rudbeckiana 1636. Är en samling historiska noveller.

Lund, 1898. (2),6 s. Häftad. Med två korrekturändringar i texten och A. B. Carlssons signatur på titelbladet, samtliga i rött bläck. ”Tryckt i ett och tjugo exemplar”. Rör en vers och en följande artikel i J. J. Rothmans tidskrift ”Philolalus parrhesiastes eller den pratsjuke fritalaren” om den så kallade ”expeditionsbalen” som utspelat sig på Krigskollegiums expedition på Stockholms slott i närvaro av bland andra Ulla Winblad.

Örebro, N. M. Lindh, 1805. 12:o. (8),388 s. + DJURBERG, DANIEL. Ändringar och förbättringar til femte uplagan af Geografie för begynnare. Örebro, N. M. Lindh, 1810. 12:o. (2),389-481 s. Samtida ljusbrunt hfrbd med guldlinjerad rygg och titeletikett. Blekta gula snitt. Ryggen är nött och torr samt med fläckar i nedre delen och en liten skada i rygghuvudet. Stötta pärmhörn. Några vikta hörn. Med Anna Christ. Wredes namnteckning på försättsbladet. Från Biby. Daniel Djurberg (1744-1834) utgav ett trettiotal kartor och skrev en rad geografiska uppslags- och läroböcker. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Djurbergs ”geografiska läroböcker intogo årtiondena omkring 1800 en dominerande ställning vid undervisningen och utgingo i många upplagor”.

Sthlm, A. Zetterberg. 1792. 8:o. 34,(1) s. Tagen ur band. Aningen snävt skuren i övre marginalen.

Sthlm, 1942. 231 s. & plr & 1 inklistrad rättelselapp. Grönt hklbd med guldlinjerad rygg, marmorerade pärmpapper och stänkta snitt (Oscar Engdahl, Lund, 1973). Ur Christian Callmers bibliotek.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1843. 8:o. (2),78 s. Häftad i ngt nött och lagerfläckigt tryckt omslag med avrivet nedre hörn. Inlagan med ljus fuktrand mot slutet. Setterwall 5432. Christian Naumann (1810-88) var professor i stats- och processrätt vid Lunds universitet och justitieråd. Han skrev flera mindre avhandlingar, däribland en uppmärksammad liten skrift om religionsfriheten i 1809 års lagstiftning. Åren 1844-74 författade han ”Sveriges statsförfattningsrätt” och 1864 ”Svenska statsförfattningens historia”, som båda vann högt anseende och utkom i flera upplagor.

Strängnäs, A. J. Segerstedt, 1812. 12:o. 80,(2,2 blanka) s. Grönt mönsterpressat hklbd från 1900-talets första hälft utan titel. Gamla blåstänkta snitt. Lagerfläckig, mest i början och på slutet. Litet bläckstänk på titelbladet. Exlibris för Gustaf Berndtsson. Ur Arne Losmans bibliotek. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 195. Utspelar sig i Moskva med tsar Boris Godunov som första namn i rollistan. Det opaginerade bladet på slutet innehåller en liten biografisk not om prins Gustav.

Uppsala, C. A. Leffler, 1851. 4:o. (2),10 s. Häftad i samtida grönt omslag. Någon obetydlig småfläck i marginalen. Bra ex. ur L. F. Rääfs bibliotek. Marklin 106. Setterwall 945. Sallander Litteratur om Västergötland 439. Avhandlingen om riksrådet E. E. Gyllenstierna (död 1502) innehåller bl.a. utdrag ur samtida handlingar. Gyllenstierna ägde stora gods i Västergötland och anslöt sig 1501 till det svenska upproret mot den nordiska unionen.

Sthlm, Associations-boktryckeriet, 1887. 8:o. 32 s. Med en illustration på titelbladet. Enkelt rött ryggklotbd från 1900-talets mitt med mönstrade pärmsidor. Bra men ngt bruntonad inlaga. Ur Hjalmar Gustafssons bibliotek. Ehrencron-Müller Bibliografi over Holbergs skrifter III, s. 49: ”Et exemplar solgtes 1898 paa Lynges auktion for 7,50”. Utgiven på C. Kihlbergs förlag som tidigare publicerat upplagor 1858 och 1874. Om detta stycke, som bygger på en nyöversättning av Jeppe på berget från 1859, skriver Klemming att Jeppe Nilsson ”vunnit burskap i Sverige som folkbok och gjort större lycka hos oss än i sjelfva Danmark. Äfven upplagor på danska lära hafva blifvit hos oss tryckta och spridda bland allmogen”.

Sthlm, 1923. XII,262 s. Grönt grovgrängat halvmarokängbd med upphöjda bind och övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade (Nordiska kompaniet, 1930). Omslaget medbundet. Ryggen aningen blekt och lite nött. Med Axel Rydén j:rs grav. exlibris och med dedikation till densamme. Illustrerad. Standardverket om den främsta inredningsarkitekten under den gustavianska tiden.

Sthlm, N. H. Thomson, 1833. 8:o. (6),215,(1) s. Något nött samtida brunt hfrbd med guldornerad rygg med guldlyra nederst och ljusbrun titeletikett vilken är naggad i tre av hörnen. Stänkta snitt. Pärmarna med en del smårepor. Bra inlaga med ett fåtal småfläckar. Namnteckning Joh.sohn Linaholm på titelbladet. Liten namnteckning Ad. Emelé på bakpärmens insida. Valda predikningar från Franzéns tid som kyrkoherde i Klara församling i Stockholm.

Sthlm, G. Hogner, 1851. 8:o. 87 s. Lätt nött vitt halvpergamentbd från sekelskiftet 1900 med röd titeletikett i skinn. Marmorerade snitt. Ryggen ngt solkig. Spridda lagerfläckar och inledningsvis med en svag fuktrand. Med Axel Abramsons exlibris och ur Gunnar Brusewitz bibliotek. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 343. Inleds med en panegyrisk betraktelse över provinsen Skåne, ”Skandinaviens Eden” enligt författaren. Därpå följer den dramatiserade folksagan ”Wapensmeden”. Johan Damm (1825-92), som även kallade sig Johannes van Damme, var bl.a. redaktör för ”Fäderneslandet”.

Sthlm, P. Sohm, 1808. 8:o. Grav. front,16 s. Häftad i brunt samtida klistermarmorerat omslag. Omslaget med några obetydliga nagg. Ett par småfläckar på frontespisen, dock utanför plåtkanten. Titelbladet med Göteborgs Vetenskaps- och vitterhetssamhälles stpl samt en duplettanteckning med rödkrita. Jämför Gjörwell Förtekning 167. Detta är i själva verket den tredje upplagan, de föregående utkom 1790 respektive 1794. Utgivare var C. C. Gjörwell som avslutar verket med en liten kungörelse. Frontespisen är graverad av C. Gillberg 1803 och föreställer en bikupa med texten ”samhällige och nyttige”. Den utfördes ursprungligen till Gjörwells ”Patriotisk cateches” från 1803. Denna upplaga utkom med anledning av kriget med Ryssland 1808-09.

Sthlm, Hörbergska boktryckeriet, 1844. 12:o. 36 s. Häftad, oskuren och mestadels ouppskuren i gult tryckt omslag. Smärre lagerfläckar. Utgiven på C. A. Bagges förlag. Kort och koncist med många lokalhistoriska exempel skriver författaren om gravhögar (bland annat i Gamla Uppsala), stensättningar, bautastenar, tingshögar, offerkällor, ringmurar, jordfynd m.m. Etnologen, författaren m.m. Richard Dybeck (1811-77) är väl mest känd som upphovsman till ”Du gamla, du fria”.

Västtyskland, 1972. (6),576,(1) s. Obetydligt nött blått oklbd. Litet stötmärke överst på ryggen. Med Nils Fries exlibris och hans inköpsanteckning i blyerts på eftersättsbladet. Faksimil av originalet som utkom 1871-77. Utgiven av Otto Koeltz Antiquariat. Omfattar dels en alfabetisk del om 10874 nummer från Abbot till Zynen, dels en systematisk del med bland annat användbara geografiska avdelningar. Nils Fries (1912-94) var professor i botanik vid Uppsala universitet. Han fullföljde släkttraditionen och studerade bland annat svampars fortplantning. Hans botaniska bibliotek var omfattande.

Uppsala, 1868. (6),248 s. Ngt nött rött hfrbd med upphöjda bind och stänkta snitt. Ryggen med repor och liten skada överst och de övre pärmhörnen lätt stukade. Med A. R. Cederbergs namnteckning. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5551. Allt som utkom. Johan Wolter Arnbergs (1832-1900) forskning ”riktade sin uppmärksamhet på det praktiska näringslivet och näringspolitiken. Den främsta frukten av hans forskningar på detta område äro hans »Anteckningar om frihetstidens politiska ekonomi» (1868), där han i ämbetsverkens utlåtanden, i riksdagens förhandlingar och i litteraturen samt till någon del i lagstiftningen söker uppspåra näringspolitikens ledande idéer och strävanden. Arbetet, som saknade egentliga föregångare, bevarar än i dag en grundläggande betydelse” skriver ”Svenskt biografiskt lexikon”. Den finländska historikern Arno Rafael Cederberg var bl.a. professor i Dorpat.