Søkeresultat

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1850. Stor 4:o. (2),9 s. Häftat i gult samtida omslag. Enstaka lagerfläckar och med fuktrand i inre nedre hörnet. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4506. Larsson & Hasslev Västmanland i litteraturen 3248. Israel Erlandsson dog 1332.

Leiden, 1947. XIV,238 s. & plr & 1 löst blad. Häftad, i nött omslag. Ur Christian Callmers bibliotek. Paul Pétau (1568-1614) var fransk förläggare och boksamlare. Hans son Alexandre sålde sin fars samling för stora belopp, bland annat en betydande samling pergamenthandskrifter om ca 1000 volymer till drottning Kristina av Sverige. Christian Callmer forskade och skrev om drottningens handskriftssamling.

(Sthlm, 1953). 48 s. Klammerhäftad. Lätt nött och obetydligt solkigt omslag. I fin marmorerad skinnskodd skyddskassett med brun titeletikett i marokäng på ryggen. Tryckt i 100 exemplar, detta dock onumrerat. Trevlig festskrift redigerad av Åke Andersson och utgiven av Thulins antikvariat. Finns även med titelvarianten ”Valborgsmässonummer 1953 utgivet med anledning av P. Thulins 60-årsdag”. Innehåller bl.a. uppsatserna ”Linné som hembygdsforskare” av Felix Bryk, ”Surkart eller charmör. Bokhandlareminnen” av Richard Du Rietz, ”Oscar II och hans bibliotekarie” av Wilhelm Odelberg och den underhållande ”En antikvariatskatalog från år 2053” av Åke Runnquist och Per A. Sjögren, där man bl.a. kan läsa om P. Thulins framgångsrika inköp av en underlig ”telefonkatalog” av en småbrukardotter från Gnesta.

Göteborg, 1845. 8:o. (1) s. & 18 litograferade plr. Ganska nött och snedläst samtida hfrbd med sparsamt guldornerad och rikt blindpressad rygg, guldpräglad titeltext och blåstänkta snitt. Försättsbladet med en liten reva upptill i häftningen och med en blå fläck på baksidan. Främre illustrerade omslaget medbundet. Sista planschen helt loss. Utgiven på D. F. Bonniers förlag. Litografierna tryckta hos Em. Bærentzen & co. i Köpenhamn. De figurer som är avbildade är ”Dagobert”, ”Françoise Baudoin”, ”Agricol”, ”Gabriel”, ”La Mayeux”, ”Rose et Blanche”, ”Djalma”, ”Adrienne de Cardoville”, ”La princesse de St. Dizier”, ”Rodin”, ”L’abbé d’Aigrigny”, ”Le docteur Baleinier”, ”Morok”, ”Goliath”, ”Faringhea”, ”La reine bacchanal”, ”Rose-Pompon” och ”Florine”. Eugène Sues ”Den vandrande juden” utgavs första gången på svenska av L. J. Hjerta i Stockholm 1845. Paul Gavarni (1804-66) var en av sin tids främsta franska tecknare och inte minst känd för sina karikatyrer. Han hette egentligen Sulpice Guillaume Chevalier.

(Sthlm, 1930). 72 s. Fint pergamentbd med stänkta snitt. Några minimala fläckar på pärmarna. Ur Arne Losmans bibliotek. Jämför Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 787, Bibliotheca Walleriana 8285 och Bibliotheca Rudbeckiana 667. Faksimilupplaga tryckt i 200 exemplar av ”Epistola” som ursprungligen utkom i Uppsala 1657. Den är utgiven av Svenska läkaresällskapet till 300-årsminnet av Rudbecks födelse. Detta fint bundna exemplar saknar faksimilets titelblad och det korta förord av O. T. Hult som ska tillhöra den. Rudbecks ”Epistola” är det sista i raden av inlägg från hans sida i grälet med dansken Thomas Bartholin rörande vem av de två som varit först med upptäckten av lymfkärlen.

Lund, 1897. (2),III,(1),214 s. Bra blått hklbd med stänkta snitt. Omslaget medbundet men med omfattande lagningar. Ryggändarna obetydligt nötta. Spår av raderad dedikation på främre omslag. Med Hans Sallanders namnteckning på försättsbladet.

Sthlm, A. Gadelius, 1815. 8:o. (2),110,(1) s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Ett fåtal lagerfläckar. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Carl Trafvenfelt författade de årgångar som utkom åren 1813-17. De innehåller en mängd uppgifter hämtade ur utländsk och inhemsk litteratur, av särskilt intresse är de många fallbeskrivningarna som inrapporterats av läkare runtom i landet. En del fallbeskrivningar är mera uppseendeväckande än andra: ”Hr Zetterman omtalar, att under hans vistande i Tyskland sistl. fälttåg, en af kärlek förryckt menniska förrättat castration på sig sjelf och derefter begifvit sig med sina tätt in vid skambenens fogning [...] afskurna genitalia till polisen och dem der deponerat. Det är märkvärdigt att mannen, ehuru af en svag kroppsbyggnad, efter 6 veckor utgeck läkt från lasarettet”.