Søkeresultat

Teckning i tusch. Signerad: "Arvid Fougstedt". 19,5 x 26,2 cm (dagermått). Ej granskad ur ramen. Proveniens: Konstnärens kvarlåtenskap. Ingick i Erik Wessel-Fougstedts donation till Konstakademien, som genom försäljningar använts för att finansiera stipendier och utlandsvistelser för konstnärer. / Utställd: Ingick möjligen på debututställningen 1919, där såväl målningen som en teckning med samma titel ställdes ut. / Stockholm, Konstakademien, 1992, avbildad som frontispis på sid. 4 i katalogen, upptagen som nr 13 och daterad till omkring 1918. / Stockholm, Konstakademien, 2016/17 (Fougstedt x 2). Detta är ett av Fougstedts mest kända motiv, som han varierade i flera teckningar och några snarlika målningar. Temat betraktas ofta som programbild för den s.k. Nya sakligheten i Sverige, en klassicerande konstriktning där Fougstedt spelade en central roll. - - - Det har talats om "dämpad experimentlusta" inom konsten efter det grymma världskriget, och konstnärer som kunde resa ut i Europa igen sökte sig ofta tillbaka till äldre konst och inspirerades av såväl tidig renässans som av 1800-talets stora målare, inte minst Ingres, den "ideala verklighetens målare". Man sökte harmoni, avspänning och frid och resultatet var ett slags modern klassicism, visserligen sval och harmonisk med linjeteckningen som grund, men samtidigt modern, ofta med konstlat arrangerade scener eller en gåtfull och overklig stämning. - - - Stilen kallas ibland "Ingrism", eller "Le style ingriste", och ämnet för denna bild är just Jean Auguste Dominique Ingres (1780-1867), som studerade i Jacques-Louis Davids ateljé 1797-1801, och David själv, som bedömer sin favoritelev. Uppslaget kan ha kommit från den stora utställningen "David et ses élèves", som Fougstedt möjligen såg i Paris 1913. Konstnärskollegerna i bilden är sysselsatta med att måla en modell i antik dräkt, medan Ingres själv är vänd i motsatt riktning. Han sitter vid det lyrformade staffli som ännu lär finnas bevarat och arbetar på en oval duk, förmodligen med ett helt annat motiv än de övriga. Ateljéns hela uppmärksamhet är riktad mot honom: Till höger står den jämnårige eleven Eckersberg (1783-1853) och sneglar på hans duk. Modellen kan inte vända sig och titta, men man kan nästan se hur han lyssnar på samtalet. - - - Fougstedts olika teckningar och målningar på detta tema uppvisar smärre skillnader; exempelvis är modellen i en av målningarna en kvinna, och i en av skisserna visar Eckersberg sitt lantliga ursprung genom att bära träskor. - - - Målningen "Ingres i Davids ateljé" hade en framträdande plats på Fougstedts debututställning i februari 1919 hos Ciacelli på Strandvägen, och väckte rätt stor uppmärksamhet. Den omnämndes utförligt i en recension av Pär Lagerkvist, och kritikern Gotthard Johansson utpekade senare utställningen som impulsgivare för den svenska 1920-talsklassicismen. Senare forskning har tagit fasta på att klassicismen låg i tiden även på andra sätt, och att man exempelvis visade dansk guldålderskonst på Nationalmuseum 1917 och 1918. - - - Bengt O. Österblom ger en huvudsakligen personlig tolkning av målningen i sin monografi över konstnären från 1946, och betonar dess självbiografiska inslag. Fougstedt hade återvänt från Paris sommaren 1917 och kort senare flyttat in med sin familj i den sedermera välkända konstnärsbostaden på Heleneborgsgatan 4 på Söder. Samtidigt tillkom de första skisserna till målningen. Österblom ser projektet som ett slags uppvisning och programförklaring av en världsvan konstnär som återvänt till sitt hemland med rika erfarenheter i bagaget. Ateljén blir i denna tolkning Matisse-skolan i Paris, och den bredbent sittande Ingres är i själva verket Fougstedt själv. För Österblom handlar bilden bl. a. om stolthet och revansch. Jacques-Louis David motsvarar inte bara Mästaren / Matisse, utan även den far som vägrat att uppmuntra Fougstedts konstnärsbana, och som här förevisas vad sonen åstadkommit med en elegant och självmedveten gest mot staffliet.

Stencil i A4-format, [1] + 11 s. Klammerhft. Med påskrift av Sten G. Lindberg i bläck på första sidan: "Sten G. Lindberg genom [Uno] Willers förmedling delaktig av en distribution inom Sv. Akademien 20.8.1960." I stencilens rubrik daterad 'New York, den 8 augusti 1960. / Dag Hammarskjöld'. Löst bifogad finns även en odaterad handskriven lapp i Lindbergs handstil, hastigt och delvis otydligt skriven som för att minnas ett telefonsamtal. Där framkommer att denna version av Hammarskjölds översättning, som utdelades i Svenska Akademien, ersätter en äldre: "Telefon hem mitt i säkerhetsrådets samntr. Paus där. Ringer för att säga att UW [=Uno Willers] ej skulle distribuera DH.s övers av Saint John Perse Chronique ty han har gjort om den [...]". Föreliggande nya version hade postats till Sverige den 12 augusti och delades alltså ut den 20:e samma månad. Denna ytterst sällsynta stencilerade upplaga innehåller en något tidigare version av Hammarskjölds översättning av "Chronique" än den som Bonniers utgav 1960 (se denna). Till stor del rör det sig naturligtvis om samma text, men det är flera detaljer och formuleringar som skiljer versionerna åt. Uno Willers, som var riksbibliotekarie, och hans vän Sten G. Lindberg, bokvårdschef på Kungl. biblioteket, har uppenbarligen varit den utomlands upptagne Hammarskjöld behjälpliga med att distribuera översättningen till hans kolleger i Sv. Akademien. Saint-John Perse (pseudonym för Alexis Léger, 1887-1975), var en fransk författare och diplomat, född i Guadeloupe i Västindien. Han valde den diplomatiska banan och kom efter posteringar i bl. a. Kina att göra en lysande karriär inom franska UD. Efter att ha brutit med Vichyregimen miste han dock sitt franska medborgarskap och tillbringade många år i USA, och bestämde sig för att enbart vara författare. Dag Hammarskjöld spelade en avgörande roll för att Saint-John Perse belönades med Nobelpriset i litteratur 1960.

Paris, Editions G. Cres & Cie, 1928. [vi] + 230 pp. Richly illustrated. Beautiful recent half red morocco, smooth spine lettered in gilt, wrappers bound in. First few pages with some very neat annotations in pencil, giving the Swedish equivalents of some French words. Very fine. First edition. - - - (Collection de "L'Esprit nouveau".)

Lavering. 38,2 × 27,5 cm. Signerad och daterad 1934. Smärre missfärgning efter en tidigare passepartout. Inramad. "Det är ingen tvekan om att självporträtten hör till det centrala i Axel Nilssons alstring", skriver Elvin i sin monografi över konstnären. Nilsson påbörjade den långa sviten i början av 1930-talet, och detta exempel är utfört i ateljérummet i hans hem på Kungsholmsstrand, varifrån han målat så många klassiska utsikter. Gösta Olson på Svensk-franska konstgalleriet insåg naturligtvis självporträttens betydelse och höga kvalitet, men fick som konsthandlare även väga in andra aspekter, och klagade över att Nilsson ofta såg så bister ut.

Teckning i svart krita. 31 × 47 cm. Signerad och daterad: "Gustava Stenhoff 1811". Proveniens: Jan Westas samling, Äppelbo. Vacker originalram. Stenhoff var elev till G. E. Westerling och utförde skickligt målade akvareller av fåglar, bär och växter samt kopior efter landskaps- och figurmålningar. Hon deltog i Konstakademiens utställningar 1813, 1815, 1816 och 1822; den vinbärskvist hon utställde 1815 ingick i Konstakademiens jubileumsutställning 1935 som nr 797. I katalogen citeras ett samtida uppskattande omdöme om Stenhoffs konst av Lorenzo Hammarsköld.

Tusch över blyerts. Osignerad och odaterad, men utförd under Åkerströms år i Rom 1788-95. Papper: Fabriano. 22,7 × 29,5 cm. Ny passepartout, ram från tidigt 1800-tal. Jonas Åkerströms teckningar är omisskännliga och fulla av grace. Samtiden knöt stora förhoppningar till honom och såg till att han fick studera i Rom, där han dock dukade under för sjukdom endast 36 år gammal och begravdes i en omärkt grav intill Cestiuspyramiden. - - - Antiken var tidens stora inspirationskälla och Åkerström tecknade flitigt i Roms museer. Det kan möjligen finnas en antik förlaga - eller inspiration - till denna vackra bild. Åkerström tecknade muser bl. a. i Vatikanen. - - - Identifikationen av personerna är inte alldeles given: flera olika muser kan kännetecknas av den raka trumpeten, och teatermuserna Thalia och Melpomene identifieras vanligen genom att deras attribut, teatermasken, gör en komisk eller tragisk min. Det är inte alldeles lätt att avgöra i detta fall, men nog känns scenen mera uppsluppen än allvarsmättad. Hursomhelst intagande, fjäderlätt och elegant - det är ju Åkerström.

Teckning i brunt bläck, lagd på styvt vitt papper. Kursiv initialsignatur i brunt bläck: "CSG". 3,5 x 7,3 cm. Inramad. Utförd under konstnärens mångåriga vistelse på Danvikens hospital, Stockholm. / Proveniens: Bukowskis klassiska auktion 3 dec. 2014, nr 930 (avbildad på en tredjedels sida), med uppgifter om tidigare proveniens: Fredrik August Dahlgren (1816-1895), hans samling nr 398; Stockholms Auktionsverk, 26 januari 1929, nr. 285 (påskrift a tergo: "inr. i konk. med Nationalmus."); Hovintendent Gösta Stenman (1888-1947), hans samling nr. 6553, i arv till hans dotter Ulla Fock, Stockholm; därefter i arv till 2014. Det är ofta psykisk obalans och sjukdom som givit upphov till de få fall, där framstående svenska konstnärer från äldre tid har givit oss bilder som trotsar den akademiska skolningen, och därigenom ställer oss inför verk präglade av den nerv och närhet som gör att vi upplever dem som moderna, äkta och djupt mänskliga. Det gäller en Hill eller Josephson, men även Carl Samuel Graffman (1801-1862), vars sinnessjukdom bröt hans kraftigt uppåtgående bana i förtid och förpassade honom till hospital för resten av livet. Korsnedtagningen är inte något typiskt motiv från hans sjukdomstid, som domineras av landskap och en del figurteckningar. Men det är belagt att vissa av hans teckningar är inspirerade av konstreproduktioner, och man kan även undra om inte Graffmans intresse för denna offerscen är personligt och sprunget ur hans sjukdom. - - - Carl Samuel Graffman hade fått sin tidiga skolning som konstnär hos bl. a. Emanuel Limnell och Fredric Westin och kom senare under inflytande av landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz, vars landskapsstil han försökte efterlikna. Ett viktigt och tidstypiskt romantiskt steg tog han 1830 med en resa till Skottland, vars storartade natur väckt uppmärksamhet genom Ossians sånger och Walter Scotts romaner. (Fahlcrantz hade 1827 gjort en snarlik både litterär och konstnärlig resa i Norge, inspirerad av Frithiofs saga.) Resultatet blev flera målningar i mindre format med skotska motiv, men framför allt teckningssamlingen "Skottska vyer tecknade efter naturen", som han utgav 1831-33 med bilderna litograferade av Carl Johan Billmark. Han såg sitt anseende öka betydligt, vann agrévärdighet vid Konstakademien och erhöll 1834 ett resestipendium. De första tecknen på hans sinnessjukdom visade sig i Frankrike 1836, och brytpunkten kom sommaren 1838, sedan Graffman hörts hota att skjuta den ryske tsaren som väntades till Stockholm, och även dragit fram ett par pistoler. Han fänglades och föll enligt läkaren Sondéns rapport "i complett vansinne med raseri och affördes till Danviks Dårhus", där han intogs 10 juni 1838 för att aldrig mer bli fri. - - - Graffmans produktion före sjukdomen är liten, och hans rykte vilar i hög grad på de omkring 200 teckningar som han utförde på Danviken, många under åren 1841-42. Denna oeuvre är både konstnärligt betydande och stark som vittnebörd om en bruten konstnärs envisa bildvilja, trots omöjliga omständigheter. Verken består till större delen av "landskapsbilder samt vegetations- och figurmotiv av stor intensitet, romantiska, men med en starkt personlig ton, dynamiska i formgestaltningen och hetsiga i svärtan" (Jungmarker). Därtill bl. a. porträtt föreställande medpatienter och vårdpersonal samt fria kopior efter reproduktioner av konstverk. Formatet är ofta anmärkningsvärt litet och verken är ibland utförda på återanvända blad med handskriven text - Sten Åke Nilsson har dragit slutsatsen att Graffman helt enkelt saknade tillgång till fullvärdigt papper. Några bilder är så små att det ryms tjugo stycken på en foliosida. Så har de ofta nått eftervärlden: ihopsamlade och uppklistrade på större blad, brevfragment eller utskurna boksidor. Inte alltid på samma ledd, utrymmet har utnyttjats maximalt och vittnar om Graffmans omsorg om sina bilder, och ansträngningar för att bevara dem. Mitt i sjukdomen fanns en stark självmedvetenhet - det är rörande att vid närstudiet av en teckning, stor som ett visitkort, plötsligt upptäcka konstnärens signatur.

Laverad blyertsteckning. Osignerad. Egenhändigt daterad: "Stockholm den 17 augusti 1835". 16,5 × 22,5 cm. Etikett med inventarienummer 009142 överförd från äldre ram. Inramad. Proveniens: Thure Boltenstern (1890-1978), äldste son till Fritz von Dardels dotter Amélie. Med notering av denne a tergo: "Att denna teckning [...] är utförd av F. von Dardel (1817-1901) intygas av konstnärens dotterson T. M. Boltenstern". Denna lummiga stämningsbild visar kyrkogårdsavsnittet närmast den östra porten, med en vackert solbelyst fasad på gatusidan. Bilden får ökat intresse av att Fritz von Dardel, född och uppvuxen i schweiziska Neuchâtel, anlände till Stockholm just 1835 och här tycks ha gått på konstnärlig upptäcktsfärd i staden. - - - Fritz von Dardel hade kommit till Sverige 1833 vid sexton års ålder för att börja sin militära bana vid Vendes artilleriregemente i Kristianstad. Våren 1835 flyttade han dock till Stockholm på initiativ av sin morbror Gustaf Lewenhaupt, som föreslagit att han skulle gå in vid livgardet och inbjudit honom att bo hos sig. von Dardel lämnade Skåne och artilleriet den 7 mars 1835 och reste mot huvudstaden över bland annat Växjö, där han umgicks med familjen Tegnér - den bråkige biskopssonen Lars Gustaf Tegnér hade nämligen varit hans regementskamrat. Fritz von Dardel var i tjänst vid Andra livgardet redan samma månad, men övergick 1837 till Svea livgarde.

Olja på träpannå. 24,3×17,8 cm. Osignerad och odaterad, gammal påskrift i svart bläck a tergo: "No 108 Mandelberg". Förgylld originalram. Mycket gott skick.

Laverad blyertsteckning. Osignerad, daterad "d 5 Sept. 1839". 31 × 49 cm. Inramad. I Lilla Björknäs vid Skurusundet (Nacka, Stockholm) fanns mellan 1736 och 1785 Björknäs glasbruk. Inga rester finns kvar av verksamheten men Glasbrukssjön fick sitt namn under denna period.

Skrivbok från 1800-talets slut, ombunden i ett senare lätt nött helklotband med ett ankare i guld på frampärmen. Omfattar 124 sidor linjerat papper inklusive en del tomma, delvis lätt solkade samt med smärre lagningar och förstärkningar, spår av att något blad avlägsnats på ett tidigt stadium. Innehåller visor och dikter skrivna i bläck, en del ytterligare klotter i bläck & blyerts, samt sammanlagt 5 naiva och enkla handritade illustrationer (3 ritade i boken varav en kolorerad, samt 2 små varav en lös och en inklistrad). Bilderna föreställer delvis namngivna skepp: Ellida, Göta (1889), Gevalia af Helsingborg (3 ggr, varav en akvarellerad). Proveniens: Hans Eklund (namnteckning i blyerts). Hans Eklund, som i detta fall titulerade sig "observatör vid Stockholms Stadsmuseum", utgav 1967 denna skrivbok från 1800-talets slut under ovanstående titel, och med den alternativa titeln "Gustaf Lindströms visbok" på förtitelbladet (Stockholm, Björkmans Eftr., 80 sid.). Några av illustrationerna i den tryckta utgåvan hämtade han från annnat håll, liksom några texttillägg som anknöt till ämnet. Två exemplar av boken medföljer, varav ett inbundet i pappersband. Ur förordet: "Gustaf Lindström (1874-1949) var hela sitt liv bosatt på Sandhamn. Han var vad man menar med skärkarl fastän bosatt mitt i ett litet samhälle, varomkring huvudparten av Stockholms östliga havsleder defilerade. Han var mångsysslare: röjde, timrade, fiskade, band not och rökte böckling. Sandhamn som lokalitet betjänade lotsar, tulltjänstemän, sjö-farare och sommargäster. Gusten Lindström tog någon tid hyra på den berömda barken Hoppet av Länna. Dessförinnan var han till sjöss med olika segelfartyg. Gevalia av Helsingborg förde honom ända till indonesiska farvatten. Ombord på samma bark kan han ha kompletterat lyriken i sin visbok, som var hela bokens tillgång. 'Wisor tillhörig(a) Gustaf Lindström' är skrivna med bläck i en räkenskapsbok, några före 1890, andra efter. De har här återgivits ordagrant med felstavningar vilka nästan är fonetiska. Den som hade förmånen att möta denna välkända Sandhamns-profil, kan ännu nästan höra 'farbror Gustens' idiom och nästan skymta honom i skinnväst, mustasch och mössa av utterskinn, allt väderbitet med ansiktet till en nästan naturskyddsfärgad enhet avstämd mot öarna utanför Eknö. Ett par sidor av gästbokskaraktär har avlägsnats och en efterskriven 'Kalle P'-visa. [...] Naivt obesvärad är också skriften, där både radernas uppdelning och ordens stavning (glard i st. f. glad, eteketer för etiketter) tycks lyda tungomål och dialekt; där finns ett lätt Stockholms-inslag. Detsamma gäller en del grundmaterial ur visskatten. Några av de mest kända skillingtrycken kommer igen. Men några burlesker, ömsom kuplettaktiga ömsom heroiska, tycks nedtecknade från Skeppsbrons och Djurgårdens horisonter - och varför inte snobbstråket Västerlånggatans. Vi märker några Finlandsinslag, förutom tvenne, lätt omformade Topelius-dikter. (Björken, Sjömannen vid rodret). [...] Tillagts har 'Ett sjömansöde', en episk standard på dubbelvikt papper och pyntad med en ångbåtsxylografi från något av tidens konnossementspapper eller rederibrev. [...] Ytterligare tillägg, och inte minst för dialektens skull: tre dikter av sjökapten Sixten Rosenblad, välkänd och musikalisk skeppare på gamla Waxholmsbolagets flaggskepp."

Olja på duk. Signerad: "Sandelin". Odaterad. 48,5 x 39 cm. Med påskrift av titeln a tergo samt maskinskriven utställningsetikett med uppgift om ägare: "Sandelin / 1. / Claes Hierton" (avser troligen läkaren / ortopeden med detta namn, Stockholm, född 1947). Inramad med passepartout, handmålad ram från A. Nobel, Stockholm. Sandelin debuterade som målare 1956 med en blek, blå färgskala som kritikerna förknippade med göteborgskoloristen Åke Göransson. Denna vackra målning är från 1960-talet, och visar tydligt att Munch blivit Sandelins främsta förebild. Han ställde ut sina målningar 1967 på Galerie Blanche i Stockholm; Ulf Linde skall ha uppskattat dem mera än grafiken, som han fann instängd och artificiell. Sandelins målningar är ovanliga och sällan förekommande på marknaden.

Teckning i blyerts, svartkrita och täckvitt. Signerad "Karl Nordström den 21 december 1876". 22,3 x 18,3 cm (dagermått). Lätt fläckad och gulnad. Inramad (yttermått 33,5 x 28,7 cm). Dokumenterad i Svenska Porträttarkivet (1949:171, ägare Elsa Rabe, Stockholm). Nordström har tecknat sig själv som elev på Konstakademien i mitten av 1870-talet.

Galerie Alexande Iolas, [1965]. 4:o. [54] s. + 1 signerad monokrom originalgravyr av Max Ernst. Illustrerad med monterade färgbilder. Tryckt på fint papper. Nr 154 av totalt 333 exemplar. Häftad, dek. omslag, inlagd i en klotklädd 'pärm', det hela i skjutfodral. Ryggen och skjutfodralets kanter ngt gulnade, men i fint skick. Handskrivet gåvokort från Gunnar, Ingrid och Carl Olof Josephson. Proveniens: Gerard Bonnier (1917-1987) och hans hustru Elisabeth ("Peggy", 1922-2013). Med Gerard Bonniers exlibris, en etsning av Bertil Bull Hedlund föreställande basaren på Norrbro. (Upplagans första 99 exemplar innehöll två etsningar varav en i färg, nr 100-300 (däribland detta) innehöll en, därtill trycktes 33 exemplar HC med båda bladen.)

Blyertsteckning. Signerad: "Leander Engström". 20,5 × 32 cm (dagermått). Troligen utförd 1917. Inramad. Skiss till gouachen "Renfrukost" (1917), som avbildas på sid. 67 i Nils Palmgren, Leander Engström (1939) och i John Josephson, Några anteckningar (1927), pl. 61. Leander Engström hade 1916 byggt en stuga åt sig i Abisko där han kunde leva och arbeta under somrarna. Denna teckning har säkerligen tillkommit i Lappland och visar hur konstnären sökande arbetat sig fram till den slutliga kompositionen.

Paris, H. Floury & G. Pellet, Paris, [1910, date "1911" in gilt at foot of spine]. 4to. 26,5 x 21 cms. [iv] + 274 pp. + 6 colour plates + 17 engraved plates (drypoints, etchings and heliogravures, each with an additional engraved proof). Text very richly illustrated in black & white. In French. No. 65 of the "Édition de Luxe", limited to 100 copies on papier Japon and enlarged with a proof of each engraved plate. Bound with wrappers in full red morocco richly gilt, inner gilt dentelles, top edge gilt (ever so slightly abraded), else uncut, marbled endpapers (Gustaf Hedberg, Stockholm). Provenance: [Frötuna manor, Uppland, Sweden], the book collection of Count Oscar Bernadotte af Wisborg (1890-1977), grandson of king Oscar II, or possibly his wife Marianne, née De Geer af Leufsta (1921-2018). (Études sur Quelques Artistes Originaux.)

Bristol, imprinted by R. Rosser, 1816. 4to. xx + 404 pp. + 1 engraved facsimile plate. Final page with colophon and the author's initials in blackletter. Printed in 100 copies, "and of those, one being accidentally destroyed, ninety nine copies only are made up" (from the preface). Nineteenth-century green morocco, all edges gilt, spine with raised bands tooled and lettered in gilt, marbled endpapers. Very slightly slanted / out of square, insignificant wear, lower cover with very slight staining and a scratchmark, traces of a removed (?)bookplate on marbled front pastedown, small remnants of pasted catalogue clipping on second flyleaf, foxing on pp. 309-24. The "Bibliographical Memoranda" was the final publication of John Fry of Bristol (1792-1822), a Bristol bookseller, author and passionate antiquarian. It consists of short prose pieces, extracts and other memoranda relating to rare sixteenth- and seventeenth-century English books. Most of the pieces in Bibliographical Memoranda were sourced from the rich library of Francis Freeling (1764-1836), to whom the work is dedicated. Francis Wrangham contributed three memoranda; the great majority of the remaining pieces were composed by Fry himself. Of particular importance is the account of the auction of William Oldys' library, of which no copy of the catalogue has survived. In DNB, the notice about the author begins and ends with his illness: "He was always in bad health, and devoted his leisure hours, when connected with the bookselling firm of Thomas Fry & Co., 46 High Street, Bristol, to the study of early English literature. [...] After a lingering illness he died at Bristol, 28 June 1822, at the age of thirty."

Akvarellerad teckning, signerad "GW" med en tecknad palm och daterad 1842. 22,6 x 41,4 cm. Inramad, passepartout. Bladet mörknat, kanterna nötta med limrester och spår av tidigare montering (under passepartout). Palm ankom till Rom den 30 juli 1841, efter att ha lämnat Sverige i augusti 1837 och rest ned genom Europa och Italien. Nästan omedelbart efter ankomsten till den eviga staden gjorde han en avstickare till Neapel, återvände till Rom i slutet av oktober och blev sedan där i ett decennium, frånsett en resa till Sicilien 1849. I detta breda panorama från Forum romanum ser vi från vänster de tre kolonnerna från Castor och Pollux tempel, med läckra accenter i täckvitt, Capitolium i bakgrunden, den ännu outgrävda Septimius Severus-bågen, samt till höger kupolen till kyrkan San Giuseppe dei Falegnami.

[Nürnberg / Nuremberg], November 1772-May 1786 according to the printed dates, and one undated (the date remains to be filled in). The impressions consist almost exclusively of mirrored text, indicating that the copper (?) plaques themselves were the main product, and not these impressions. In many cases the text opens with "Hier ruhet in Gott [...]" (Here rests in God [...]), supporting the conclusion that the plaques were intended for graves, and perhaps affixed to coffins or crosses. Presumably the deceased were all inhabitants of Nürnberg, where Küffner was active all his life. A few impressions may have been pulled as a memento for the immediate family of the deceased, but these prints could just as well be unique and must in any case be exceedingly rare. - - - The plates are in the form of decorative cartouches usually with a roughly oval shape, plate and sheet sizes vary although a few basic shapes dominate. Largest sheet is 27,5 x 37,5 cms. Some staining and short marginal tears, some sheets are laid down in the corners onto later brown backing sheets. Three of the impressions are counterproofs (March 1779, Feb. 1780, and Oct. 1783), in the final case an original mirrored impression from the plate is present as well. - - - Provenance: Several sheets with the ownership stamp of Norwegian-Swedish collector Christian Hammer (1818-1905, Lugt 1237). Paul Küffner lived his whole life in Nürnberg and was active as an artist and engraver, specialising in text engraving, music, maps and vignettes. He published two books on the subject of lettering and calligraphy, "Muster einer ganz neuen schönen und Regulmässigen Schreib-Art, durch das ganze Alphabet, Fractur, Canzley und Current" (1764) and "Kurzgefasste Anweißung zur Schreib-Kunst in folgenden Blättern nach der neuesten und gebräuchlichsten Art so wohl in Deutsch- Lateinisch- Französisch- u: Italienischen Schrifften" (1761).

Blyertsteckning. Osignerad. Gammal notering bevarad från tidigare inramning: "F. I. [!] Höckert fec. 1860". 21,5 × 15,5 cm. Papperet mörknat. Inramad. / Proveniens: Enligt uppgift en gåva av Höckert till Oscar Patrik Sturzen-Becker ("Orvar Odd", 1811-1869). Senare hos skulptören Otto Strandman (1871-1960) och hans dotter Harriet. Möjligen är teckningen samma som såldes på Stockholms Auktionsverk, 26 januari 1929, nr. 289, "Dalkulla med lindebarn" / Litteratur: Jfr Aron Borelius, Johan Fredrik Höckert 1826-1866 (1927), sid. 193, där målningen med samma motiv avbildas. Den är upptagen i katalogen som nr 76, uppges vara målad 1858 och ha varit utställd i London 1864, där den också såldes. Borelius kände inte till målningens ägare, men i utställningskatalogen från Waldemarsudde 1977-78 uppges den tillhöra Orsa församlingshus (kat. nr 20). Ej inramad (trots bilden). Numera i vit passepartout av bomullskartong, 3+ x 40 cm. Efter flera år i Paris, där han vunnit framgång med sina lappländska motiv, återkom Höckert hösten 1857 till Sverige. Följande sommar reste han i Dalarna för att förnya sitt måleri och bredda sin ämneskrets, och tillbringade större delen av tiden i Mora och Orsa. I Orsa inredde han sin ateljé i tingshuset, och där målade han den första av sina dalatavlor, "Dalkulla bärande sitt barn till dopet". Aron Borelius ansåg målningen för "en av Höckerts allra bästa", och tillkommen under hans starkaste period. - - - Denna utsökta teckning, en veritabel målning i blyerts, är utförd ett par år senare och återger oljemålningen mycket troget frånsett bakgrundens landskap. Den vackra modellen är känd till namnet, hon hette Wiks Katri och Höckert målade även ett porträtt av henne samma år (Zornsamlingarna, Mora). Samma år, 1858, målade han även sitt enastående portätt av morakullan Såsser Kerstin Andersdotter (Nationalmuseum).

Två små laveringar, utförda på för- och eftermiddagen av samma dag. På blågrått papper. 10,2 × 15 cm. Osignerade. Påskrift: "d. 9 apr. 1787. f.m." resp. "... e.m." I gemensam passepartout, yttermått 40 × 30 cm. Efter många framgångsrika år i England, där Martin inte minst varit verksam som landskapsmålare, återvände han 1780 till Sverige och stannade i åtta år. Dessa bilder är utförda under denna period, då han bl. a. var lärare i landskapsmålning på Konstakademien 1785-87. Under de sista åren före återesan till England 1788 utökade Elias Martin sin repertoar med en genre, som han fortsatte att exploatera intensivt och framgångsrikt efter sin återkomst till Sverige 1791. Det gällde bruksbilderna, och Hoppe nämner i detta sammanhang att Martin 1787 vistades på Leufsta i Uppland, varifrån ett par akvareller daterade den 12 maj är bevarade (Hoppe, Elias Martin (1933), sid. 78-80). Föreliggande par anspråkslösa men atmosfärrika landskapsbilder ligger nära de omnämnda Leufstabilderna i tiden, och skildrar fridfulla naturupp­levelser där Martin även gjort en poäng av att notera vilken tid på dagen bilderna utförts. Träden i förmiddagsbilden bildar en rad som inte ser helt slumpmässig ut, och som möjligen kan vara del av en allé. - - - "I Martins bildvärld hade det obestämbara mitt på dagen som präglat den tidigare svenska topografiska bildkonsten förvandlats till ett pärlband av varierande ögonblick och tidpunkter" (Mikael Ahlund).

Gravyr på hårt trä med det åttkantiga motivet utsparat och materialet utanför nedskuret. 14 × 11 × 2,4 cm. Prydlig påskrift i bläck a tergo: "Till H. Bukowskis kat. nr. 40 (E. A. Bomans saml.) sid. 2, fig. 1. / G. af H. Bukowski 28/4 1896". Odaterad men utförd senast 1879. - - - Litteratur: Stocken avtryckt i G. H. Stråle, Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850, Stockholm 1879 (Rörstrands samling af fajans och porslin, 1), sid. 69. Därefter avtryckt som inledande xylografisk plansch i H. Bukowski & L. Looström: Förteckning öfver framl. byggmästaren och konstvännen E. A. Bomans efterlemnade dyrbara och valda samlingar. 3. Den svenska keramiken (Rörstrands och Mariebergs tillverkningar), som kommer att genom auktion försäljas i Stockholm onsdagen den 21 mars 1888 [...] och följande dagar, Stockholm 1888 (Bukowskis, katalog 40). Slutligen reproducerad i Emil Hannover, Keramisk handbok, 1 (1919), sid. 461. Illustrationen från denna ytterst detaljerade tryckstock har ackompanjerat ett märkvärdigt svenskt fajansföremål, en rörstrands-bricka från 1733 som hör till de äldsta daterade svenska fajanserna överhuvudtaget. Från E. A. Bomans samling vandrade brickan 1888 till Rörstrands egen keramikhistoriska samling och därefter (1926) till Wilhelmina von Hallwyl, i vars efterlämnade samlingar den ännu ingår. - - - Brickan tycks ha varit okänd 1870 när G. H. Stråle (1826-1896), stor kännare av äldre svensk keramik och ägare av Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm, utgav sin första historik över företaget, där en bricka av Anders Fahlström från 1738 upptas som den äldsta kända rörstrandspjäsen. Några år senare har dock brickan av 1733 intagit sin rättmätiga plats i keramikhistorien. 1876 ingick den i en utställning med föremål från olika samlingar, och inför utgivningen av Rörstrands historia och tillverkningar 1726-1850 (Stockholm 1879) har Stråle låtit gravera föreliggande ambitiösa tryckstock, som används för första gången till illustrationen på sid. 69 med ganska utförlig text på sid. 68-72. Inte mycket är känt om stickets gravör, bollnässonen Jonas Engberg (f. 1833), som utöver denna trästock graverade ytterligare några illustrationer för Stråles bok. Han påbörjade 1886 en resa via Frankrike och England till Amerika, men försvann spårlöst under resans gång. - - - Brickan ingick vid denna tid i E. A. Bomans samling, och när denna skingrades på auktion 1888 måste det ha varit en självklarhet att fatet skulle avbildas i katalogen. Stocken används där till frontispis, och brickan utgör katalogens första nummer, "den äldsta kända Rörstrandspjesen och ett af de märkligaste föremålen i samlingen". Bomans samling av äldre svensk keramik beskrivs i katalogförordet som den rikaste i både privat och offentlig ägo, men de försök man gjort för att knyta samlingen till något av landets museer beskrivs som fruktlösa. Därför har man lagt stor omsorg på katalogen, samlingens dokumentation sedan själva monumentet tillåtits "falla i stycken". I förordet tackas Stråle, som lånat ut klichéer från sina keramikhistoriska arbeten. På Bomans auktion var det naturligt nog Stråle själv som ropade in brickan till sin keramiska samling på Rörstrand. Brickan sågs där bl. a. av C. M. Carlander, som i sin bok Miniatyrmålare i Sverige (1897, s. 94-95) funderade kring vem som dolde sig bakom brickans signatur "Thelot". Troligen avser signaturen "Stockholm / Thelot:f. / Hunger / 1733" dels Philip Jacob Thelot d.y. som verkade vid Rörstrandsfabriken under denna tid, dels den kringvandrande arkanisten och emaljarbetaren Christoffer Conrad Hunger (tidigare verksam vid porslinsfabrikerna i Meissen och Wien) och verksam vid Rörstrand från omkring 1728 till 1733 då han blev uppsagd. - - - I samband med Rörstrands nedläggning i Stockholm och fabrikens rivning 1926 kom brickan ännu en gång ut på marknaden, och förvärvades då av Wilhemina von Hallwyl. Den ingår ännu i hennes efterlämnade samlingar i Hallwylska museet. (Förvärvet dokumenteras detaljerat i det Hallwylska katalogverket, där brickan förtecknas på sid. 120-22 i grupp 46 (Ler- och stengods; Fajans m.m.), med signum XI:E.d.1: "Inköpt af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, å auktion, hållen af Aktiebolaget H. Bukowskis konsthandel i Rörstrands försäljningslokal, Rörstrandsgatan, Stockholm, 16 september 1926. Katalog 256 n:r 1, se räkning 17 september 1926. Betald 23 september 1926, se Hufvudbok (hushållskonto). Pris: Kr. 3600, se räkning.") Engbergs synnerligen fina trägravyr är ett utmärkt exempel på vad man under 1800-talet kunde uppnå med denna teknik. Detaljarbetet framstår som häpnadsväckande när man granskar tryckstocken i släpljus. När det gäller bokillustrationer i äldre tid avgjordes användningen av koppargrafik respektive träsnitt och trästick (trägravyr, xylografi) huvudsakligen av tekniska omständigheter. Illustrationer från trästockar användes länge till enklare illustrationer eftersom tryckstocken kunde monteras tillsammans med bokstavstyper till en trycksats och tryckas samtidigt med texten i samma press. Koppargrafik trycktes däremot i en valspress och kunde inte tryckas samtidigt som texten - såvida inte även den var graverad! Koppargrafik till böcker måste alltså antingen tryckas separat som planscher, eller på särskilda blad i tryckarket (vanligen titelblad), eller som ett särskilt moment i utsparade ytor i den tryckta texten, eller som lösa bilder att klistra in. Koppargrafik användes därför ofta till mera påkostade verk, exempelvis planschverk där det kostnärliga inslaget var stort eller till vetenskapliga publikationer som ställde stora krav på illustrationernas precision. Under 1800-talet skedde emellertid en stor utveckling inom "trägrafiken", då man istället för att skära illustrationerna i längdträ började gravera dem i ändträet av hårda träslag som buxbom. Engelsmannen Bewick uppnådde redan i slutet av 1700-talet stora konstnärliga resultat på så sätt, och tekniken, som var prisvärd och slittålig, kom även att användas flitigt i dagspressen. Även denna trägravyr av Engberg är ett anmärkningsvärt exempel på teknikens möjligheter.

Blyertsteckning. Gamla påskrifter nedanför bilden: "C. Wahlbom ritadt af honom sjelf" samt "Prof. Wahlboms porträtt - tecknadt af honom sjel[f]". 22,5 × 16 cm. Odaterad, men rimligen utförd på 1830-talet då Wahlbom var i 20-årsåldern. Två hörn med smärre pappersförlust efter en tidigare montering, liten tejpfläck i nedre vänstra hörnet. Inramad. Livligt självporträtt av en ung, glasögonprydd Carl Wahlbom sedd nästan rakt framifrån. Fin, detaljerad valörteckning av ansiktet, dräkten återgiven mer summariskt. Tidigare odokumenterat.- - - Wahlbom gjorde sig känd framförallt som djur- och historiemålare. Han har endast målat enstaka porträtt, men hörde till sin generations främsta tecknare och har utfört fina bilder av vänner och konstnärskolleger, däribland Per Henrik Ling (Göteborgs museum) och Per Wickenberg (Nationalmuseum). Flera självporträtt har bevarats, av vilka detta måste vara ett av de allra tidigaste. - - - Wahlbom lämnade Sverige 1838 för studier i Paris och Rom. Såväl akvareller som mästerliga skisser från vardagslivet visar hur mycket hans stil utvecklades, särskilt under tiden i Paris. Under en tid arbetade han med illustrationer till en ambitiös utgåva av Gustav II Adolfs historia, men projektets engelska förläggare drabbades av ekonomiska svårigheter och det hela gick om intet. Efter en tid i Stockholm som lärare vid Konstakademien sökte sig Wahlbom på nytt utomlands 1853. Han hoppades kunna förbättra sin hälsa, men dog slutligen i London vid 48 års ålder och ligger begravd i Woking.

Stockholm 1889. Folio. 51 x 35,5 cms. [12] + 142 pp. of text, with index + 51 double-page plates with photolithographic reproductions of maps 1490-1597. Printing in red occurs on a few plates. 84 maps and figures in the text. Printed on fine handmade paper (Lessebo, Beehive watermark), uncut, deckle edges preserved. Two maps very lightly foxed, one plate with short tear along centre fold at foot. Uncut in recent full cloth. A few light stains on front cover, else very fine. English language edition of "Facsimile-atlas till kartografiens äldsta historia innehållande afbildningar af de vigtigaste kartor, tryckta före år 1600". A copy of the original edition, printed on fine handmade paper (and not one of the reprints). - - - Contents: "The geographical Atlas of Ptolemy", "Editions of Ptolemy's Geography", "Pseudo-editions of Ptolemy. Ptolemy's errors and merits", "Ancient, not Ptolemaic maps", "Extension of Ptolemy's Oikumene towards the north and north-west", "The first maps of the New World, and of the newly discovered parts of Africa and Asia", "Terrestrial globes from the 15th and the first part of the 16th century", "Map-projections", "The end of the early period of cartography, 1520-1550", "The transition to, and the beginning of the modern period. Jacopo Gastaldi. Philip Apianus. Abraham Ortelius", "Gerard Mercator".

Porträttgravyr i blandad teknik, bekostad av grosshandlare J. N. Lindahl i Norrköping och utförd av gravören Roi i Paris 1798. 20,2 x 15,3 cm (plåten), 29,4 x 21,8 cm (bladet). Oskuren. Papperet med smärre förtunning längs kanterna på baksidan efter professionellt avlägsnande av ett tidigare stödblad, mycket svag rund fettfläck i nedre marginalen, någon enstaka småfläck. / Litteratur: E. W. Dahlgren, "Carl Bernhard Wadström. Hans verksamhet för slafhandelns bekämpande och de samtida kolonisationsplanerna i Västafrika. Bibliografisk sammanställning", NTBB, 2, (1915), sid. 51-2 (avbildad, fig. 6). Sällsynt. Gravören Roi har inte kunnat identifieras med säkerhet och betraktas såsom såsom "assez peu connu" även av Bibliothèque Nationale, som utöver Wadströms porträtt endast känner till en illustration till Figaros bröllop. I Nationalmuseum finns ett tämligen lagerfläckat exemplar av bladet, övertaget 1982 från Institut Tessin i Paris (NMTiG 3292). - - - Den mångsidigt verksamme Carl Bernhard Wadström (1746-1799) hör till de svenskar, som haft stor betydelse även internationellt. Han hörde till de tidigaste att aktivt arbeta för slaveriets avskaffande, och reste 1787-88 på bekostnad av Gustav III till Afrikas västkust, där han ville anlägga kolonier för frigivna slavar. Med sina erfarenheter därifrån arbetade han sedan under flera år i både England och Frankrike mot slavhandeln, som vid denna tid började debatteras alltmer. Han utgav även flera tidiga och viktiga arbeten i ämnet: "Observations on the slave trade and description of some part of the coast of Guinea" (1789; "Anmärkningar rörande slaf-handeln på kusten af Guinea"), "Essay on Colonization particularly applied to the Western Coast of Africa" (1-2, 1794-1795), och "Précis sur l'établissement des colonies de Sierra Léona et de Boulama" (1798). - - - Wadströms vän, grosshandlaren i Norrköping Johan Niclas Lindahl, lät utföra detta porträtt under sin vistelse i Paris 1798, samma år som Wadström erhöll franskt medborgarskap. Redan året därpå gick han bort i en hjärtsjukdom i Versailles. The Swede Carl Bernhard Wadström (1746-1799) was an early slavery abolitionist who travelled to Africa in 1787-88 to establish colonies for liberated slaves, and who later agitated against the slave trade in both England and France, and also published a few important works on the subject: "Observations on the slave trade and description of some part of the coast of Guinea" (1789), "Essay on Colonization particularly applied to the Western Coast of Africa" (1-2, 1794-1795), and "Précis sur l'établissement des colonies de Sierra Léona et de Boulama" (1798). - - - The present portrait was produced in 1798, the year of Wadström's French citizenship, and the year before his death at Versailles in 1799.