Søkeresultat

Sthlm, tryckt på L. Salvii kostnad, 1765. 8:o. (22),284,291-99,298-99,302-03,302-03,306-07,306-42 s. Trevligt brunt stänkdekorerat pappbd med svart titeletikett (Johanna Röjgård). Gamla stänkta snitt. Bra inlaga med endast sporadiska obetydliga lagerfläckar. Enstaka för- och understrykningar med rödkrita. I detta arbetets titel står att ”Provincial doctorernes til kongl. Collegium medicum inlemnade berättelser” är tryckta 1762 men de trycktes 1761. En fantastisk topografisk och medicinhistorisk källa! Här avtrycks delvis mycket utförliga rapporter från provinsial- och stadsläkarna där det utförligt redogörs för väderlek, grasserande sjukdomar och medicinska fallbeskrivningar från respektive ort i hela landet från Norrland till Skåne och från Göteborg i väster till Lovisa i Finland i öster. Bland rapportörerna märks en rad namnkunniga läkare, ofta lärjungar till Rosén och Linné som David Schultz (von Schulzenheim), Roland Martin, P. J. Bergius, Johan Haartman, Johan Otto Hagström och J. G. Wahlbom.

Uppsala, Stenhammar och Palmblad, 1810-(14). 8:o. Grav. titelblad,384 s. + grav. titelblad,582 s. + grav. titelblad,390,(6) s. Tre nära samtida hfrbd med vackra ryggar som har rik guld- och blindpressad dekor samt svarta titel- och årtalsetiketter. Blåsprängda snitt. Glest spridda lager- och fuktfläckar. Fler fuktfläckar på de sista sidorna i årgång 1811. Rester av de brandgula omslagen syns vid ryggen på några häftestitelblad. Namnteckning Carl Schauman på frampärmarnas insidor. Bra svit. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 391. De bekanta orangefärgade omslagen finns inte medbundna i detta exemplar. ”Phosphoros”, med P. D. A. Atterbom och V. F. Palmblad som redaktörer, var en litteraturhistoriskt banbrytande tidskrift, ett programblad för den nya skolan och det forum där dess företrädare publicerade sina tyngst vägande verk. Den utgavs från juli 1810 till 1813 och utkom i 6 häften för 1810, 6 dubbelhäften för 1811, 2 häften för 1812 och 1 häfte för 1813. Enligt Ljunggren, som ingående behandlar tidskriften i ”Svenska vitterhetens häfder”, utkom häftena högst försenade. Till exempel utgavs sista häftet för 1811 inte förrän den 28 april 1812, av de två häftena för 1812 utkom det ena i juni 1812 och det andra under våren 1813. Efter flera förseningar utkom i slutet av augusti 1814 häftet för 1813, det avslutande häfte som Palmblad kallade ”fosforens sista glans”. Detta häfte innehåller också ett register för hela verket uppställt alfabetiskt efter bidragsgivarna, vilka delvis bara framträder under signatur. Förutom av redaktörerna finns bidrag av bland andra A. A. Afzelius, C. F. Dahlgren, P. Elgström, C. C. Gjörwell, J. C. F. Hæffner, L. Hammarsköld, S. J. Hedborn, G. Ingelgren, C. Livijn, F. B. Schwerin, P. A. Sondén, C. G. Spens och C. Stenhammar. Carl Schauman (1778-1852) var kammarråd i Helsingfors och hade en stor boksamling. De fina volymerna är sannolikt bundna i Finland.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1854-61. 8:o. LXXI,(1 blank),798,(2) s. & 2 utvikbara litograferade plr + LXVI,678,(2) s. & 1 delvis kolorerad utvikbar litograferad karta + LXXVI,397,(1) s. Två mörkgröna klbd med rygg- och deltitlar i guld samt blindpressad dekor på pärmarna. Vackra marmorerade snitt. Ryggarna lite flammiga. Fina inlagor med enstaka diskreta blyertsförstrykningar i del I. Läsbandet har lämnat spår i inre marginal i del I på s. 52-53 och i del II på s. 420-21. Ett bokmärke har lämnat ett bruntonat avtryck i inre marginal och i texten på s. 142-43 i del II och liten fläck i övre marginal på s. 226-30. Första planschen i del I och kartan i del II med en liten reva. En inklistrad sida med blyertsanteckningar i del II på s. 259. Med R. M. Klinckowströms exlibris. Från Stafsund och senare ur Henning Mankells bibliotek. Setterwall Svensk historisk bibliografi 1844. Viktig urkundssamling rörande tidsperioden 1630-32 och Sveriges första inblandning i trettioåriga kriget. Handlingarna är ordnade och utgivna av R. M. Klinckowström (del I) och J. Mankell (delarna II-III). Detta är alltså den förres exemplar! Arbetet bekostades med medel som ställts till förfogande av riksdagen. Enligt Samuel E. Bring är det ”av betydelse icke blott för den svenska utan även den europeiska historien”. Politikern och militärhistorikern Julius Mankell (1828-97) var kusin till tonsättaren Henning Mankell den äldre, farfar till författaren Henning Mankell.

Göteborg, A. Grefwe, 1668. 4:o. (8),67,(17) s. Stora riksvapnet i träsnitt på titelbladets baksida. Samtida fläckigt pergamentbd med rester av en bläcknumrering upptill på ryggen. Rödstänkta snitt. Pärmarna lite bågnade. Inlagan fuktfläckig. Enstaka äldre understrykningar. Titelbladet har några gamla bläcknumreringar och noteringar. Lite bläckkludd i texten på s. 3. Felskuren upptill i yttermarginalen på s. 51. Med Olai Häghers namnteckning och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 490. Engström Amund Grefwe s. 115. Omtryck av första upplagan av sjölagen som utkom i Stockholm 1667. En tysk översättning utgavs i Wismar 1670 och Loccenius utgav lagen på latin 1674. Den svenska sjölagen av år 1667 ersattes först 1864 och i Finland 1873. Lagen byggde på förarbeten av Hendrick de Moucheron som utmynnade i ett förslag som en kommission under Seved Bååts ledning framlade 1665. Detta förslag bearbetades sedan av Johan Paulin Olivekrantz och stadfästes av förmyndarregeringen den 12 juni 1667. Olai Hägher är med all sannolikhet identisk med Olof Häger, adlad Hägerhjelm, (1628-99). Han blev rådman i Norrköping 1666 och borgmästare i Vadstena samt häradshövding i Kinda, Ydre, Valkebo och Vifolka häraders domsaga 1680. Han är stamfader för den adliga ätten Hägerhjelm, introducerad 1697.

Tryckt åhr 1739. 12:o. (24) s. + (GUYON, JEANNE MARIE BOUVIER de la MOTTE) Kortt sätt och medel til at bedia/ hwilket alle helt lätt kunna i öfning ställa/ och i så måtto uti en sann christendom inom ganska liten tid underbarligen tilwäxa. Tryckt åhr 1739. 12:o. (14),125,(1,2 blanka) s. + BROMLEY, THOMAS. Wägen till hwilo-sabbathen igenom siälenes fortgång uti nya födelsen. Först på engelska språket beskrefwen [...] sedermera på tyskan öfwersatt/ och nu på swenska språket i liuset gifwen. Tryckt åhr 1740. 12:o. 120 s. Samtida mörkbrunt mönsterpressat skinnbd med upphöjda bind, blindpressade pärmbårder och helt guldsnitt, som nästan är helt bortnött. Pärmhörnen stötta och skinnet skrapat vid falsarna. Spruckna och svaga inre falsar. En gammal anteckning på insidan av främre pärm och på försättsbladet. Litet maskhål i övre pärmhörn och vidare i inlagan till s. (8) i första arbetet. Genomgående ngt småfläckig. Pappers- och tråkiga textförluster på sista bladet i det första arbetet. Från Ericsberg. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 17.103. De två första skrifterna är översatta och utgivna av Sven Rosén och troligen tryckta i Altona enligt Bygdén. Rosén blev landsförvisad bl.a. med anledning av dessa skrifters utspridande och de konfiskerades. Även den sista skriften har sannolikt att göra med Sven Roséns radikala pietistiska väckelserörelse och den har en liknande typografi som tyder på att den är tryckt utomlands. Skrifterna bidrog till att den svenska censurlagstiftningen skärptes under 1740-talet. Sven Rosén (1708-50) föddes i Blidbergs socken och blev avstängd från Uppsala universitet på grund av bristande renlärighet. Han hamnade i pietistiska kretsar i Stockholm och blev snart radikalpietisternas ledande förkunnare. Under lång tid drev myndigheterna processer emot honom innan de lyckades få honom evigt landsförvisad. Han hamnade då i Tyskland, där han tog intryck av herrnhutismen och reste som missionär för dem till Nordamerika där han dog i Pennsylvania 1750. Madame Guyons arbeten tillhörde pietisternas favoritlitteratur och detta är en av de endast tre titlar som blivit tryckta i svensk översättning i gammal tid, då hennes böcker inte fick tryckningstillstånd av den teologiska censuren. Bromley var en av de radikalaste religiösa fritänkarna och förkastade äktenskapet och de flesta religiösa dogmerna. Följaktligen jagades hans skrifter av den svenska censuren; exempelvis strök censorn Benzelstierna ut hans böcker ur bokauktionskataloger ifall de dök upp där. ”Wägen till hwilo-sabbathen” är den enda titel som trycktes på svenska i äldre tid. Originalets titel var ”The way to the sabbath of rest. Or, the souls progresse in the work of regeneration.” En ny svensk upplaga utkom 1826.

(Göteborg, 1824). Folio. (4) s. Med graverad illustration överst på första sidan. Har varit vikt. Ngt nött och med smärre revor och hål samt en mängd gamla anteckningar. Svenska aktiebrev före 1850 nr 36. Den graverade illustrationen föreställer en elegant klädd ryttare till häst. Med bolagsordning avtryckt på s. 3-4. Numrerad 61 och utställd på Elias Tauson samt undertecknad av G. Fleming, A. C. Wohlfahrt och J. Norling. På s. 2 är aktien transporterad till A. Carlson 1827 och på s. 4 till Alfred Evers 1853. På s. 2 återfinns handskrivna kvittenser på utdelningen för åren 1828-45. Ridhuset byggdes 1824 av delar från den tidigare rivna bastionen Gustavus Magnus vid Östra Larmgatan i Göteborg. Det var livligt använt både dag- och kvällstid, inte minst som ett inslag i uppfostran av det förmögnare borgerskapets ungdomar. Även diverse cirkussällskap uppträde i manegen som var i bruk under 50 år. Aktiebolaget bildades 1824 med 72 aktier. Ridhuset revs 1874 för att lämna plats åt gator och hus enligt den nya stadsplanen. Året därpå tycks aktierna ha lösts in av Göteborgs stad, vilket framgår av en handskriven not överst på s. 1.