Søkeresultat

Uppsala, J. Edman, 1790-91, respektive J. Edmans enka 1791. 8:o. (6),376 + (6),378 + (4),LXVIII,312 + (4),380 + (4),VIII,392 s. Fem samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerade ryggar, benfärgade titeletiketter och mörkt blå deltiteletiketter. Röda snitt. Bandet till del I med lite smånagg upp- och nedtill på ryggen, båda etiketterna med små skador, ytliga sprickor i främre ytterfals och ett litet maskhål i bakre ytterfalsen samt lite nött pärmpapper. Liten hörndefekt på deltiteletiketten till del II. Bra inlagor med några få obetydliga lager- och småfläckar samt enstaka marginalanteckningar i blyerts. Några gamla lagningar i övre marginalen på s. 15, 161 och 163 i del I och i del III in i texten på s. 147 samt i yttermarginalen på s. 147, 279 och 295. En liten reva i yttermarginalen på s. 263 i del III. Trevlig svit med några diskreta blyertstillskrifter till J. A. Lindblom och Bo Sture Wikings exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6996. Viktig urkundssamling rörande den svenska reformationstiden. Både handskrivna och på 1500-talet tryckta handlingar och skrifter är återgivna, delvis efter original i utgivarens eget rika bibliotek. Uno von Troil (1746-1803) hade varit biskop i Linköping innan han 1786 utsågs till ärkebiskop. Jacob Axelsson Lindblom (1746-1819) efterträdde Troil både som biskop i Linköping och sedan som ärkebiskop. Han prästvigdes 1786 av Troil och var dennes vikarie vid undertecknandet av ”Förenings- och säkerhetsakten” 1789, då Troil anmält sig sjuk för att slippa skriva på.

Berlin, G. Reimer, 1821. 8:o. LXXVIII,290 s. Häftad och oskuren i samtida lite solkigt gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Omslagets rygg nött och med revor. De första 32 sidorna delvis lösa i häftningen. Ngn enstaka småfläck, men fin inlaga. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Sembdner Kleist-Bibliographie 33. Första utgåvan av Kleists efterlämnade otryckta skrifter. Tiecks omfattande förord är en viktig källa till Kleists biografi.

Heidelberg ex typographeio Samuelis Broun, 1659. 12:o. (72),159,(9) s. & 4 grav. plr. Titelsidan med typografiskt ramverk. Hebreiska och arabiska tecken i texten. Nyare pergamentbd. Oskuren inlaga, där dock titelbladet är klippt till mindre format och med utbättrade marginaler. Titelsidan med gråsolk, mest i yttermarginalen. Fin inlaga på tjockt papper. Enstaka mindre bläckfläckar, t.ex. två utsmetade fläckar i den opaginerade sidföljden. Planscherna är bundna innan s. 1 och hör ihop parvis. VD17 12:118913A. En andra upplaga trycktes 1662. Översatt från hebreiska av Johann Heinrich Hottinger som även skrivit förordet. En Cippus är enligt Lindbloms latinska lexikon ”Wårdsten, grafsten som uppreses till åminnelse av en afliden”. Planscherna har sidhänvisningar till texten. De två första visar ett trettiotal gravbyggnader och de två sista ett tjogtal mynt. Samuel Browne var engelsk boktryckare i Heidelberg.

Sthlm, Strinnholm och Häggström respektive Z. Haeggström respektive Kongl. privilegierade not tryckeriet, 1814-(18). 8:o respektive 4:o. Grav. titelblad,(2),LXVIII,249,(1) + (4),258,260-64,264-304,(2) + 254,(2) s. + 31 + 28 + 30 grav. notsidor. Fyra nötta samtida hfrbd med sparsamt guldornerade ryggar, ljusbruna titeletiketter och grönstänkta snitt. Ryggen lagad överst på del I och ryggskinnet hårt nött upptill på del III. Denna del även med en ytlig spricka i främre ytterfalsen och ett nagg i titeletiketten. Ryggen lagad överst på musikbilagan, vars försättsblad även är urrivet. I stort bra inlagor med endast sporadiska småfläckar. I del I ett avrivet övre hörn på s. XIX beroende på slarvig uppskärning och en reva i övre marginalen på s. 129. En pappersförlust i nedre marginalen på s. 171 i del II och några smårevor i övre marginalen på s. 11-15 i del III. Det graverade titelbladet föreställer en blind sångare med harpa på macphersonskt manér. Tredje delen har också undertiteln ”med öfversättning av motsvarande skotska folksånger”. Likheterna mellan den skotska och svenska folkpoesin ses som ”tydliga vittnen om en tid, då alla dessa nordiska folk, som bebodde Östersjöns och Nordsjöns öar och stränder hade språk och litteratur gemensamt”.

Sthlm, A. J. Nordström, 1782-83. 8:o. Grav. porträtt,(2),XVI,16,33-150,(2),151-362 + (2),360,(2) s. & 2 grav. plr. Med 4 inklistrade grav. vinjetter i texten. Två vackra nära samtida hfrbd med mycket rikt guldornerade ryggar, tegelröda titeletiketter och mörkbruna nummerskyltar. Gula snitt. Första delens titeletikett med en liten fläck. Pappersfel i marginalen på s. 71 och reva i marginalen på s. 223 samt obetydligt mörknad i marginalen på s. 221 i första delen. Andra delen med svaga fuktränder på s. 17-24 och pappersförlust i nedre hörnet på s. 167. Ett mycket fint ex. med Andreas Bernströms exlibris och Gustaf Bernströms guldpressade pärmexlibris samt den senares katalogiseringsnoteringar på bifogade lösa kataloglappar. Utgavs av P. Rudin. Levnadsteckningen är skriven av C. F. Scheffer. Porträttet och en av planscherna graverade av J. Gillberg. Den andra planschen och de inklistrade vinjettillustrationerna graverades av J. F. Martin efter Elias Martins förlagor. En av vinjetterna, ”Den sanna critiquen”, inklistrad på s. 175 i del II saknas i vissa exemplar. I flertalet finns den dock på plats och är alltså inte den stora sällsynthet, som ibland gjorts gällande. Andreas Bernström var far till Gustaf.

Sthlm, H. A. respektive A. J. Nordström, 1797-1801. 8:o. (4),102 + (2),182 + (2),107 + (2),157,(1) + (2),176,(4) + (4),138,(2) + (2),205,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),188,(1) + (2),190 + (2),89,(4) + (4),135,(1) + (2),116,(1) + (2),157 + (2),120 + (2),151,(1 blank,10) s. & 1 utvikbar grav. karta + (2),215 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),131,(5) + (4),207 + (2),183,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),218 + (2),144,(4) + (6),449,(1) s. & 2 utvikbara tryckta tabeller & 3 utvikbara grav. plr. + (ADLERSPARRE, GEORG) Fyra oförgripeliga erinringar vid den i Läsning i blandade ämnen, förekommande afhandlingen om svenska adelns bestämmelse. Af WälMent. Sockholm (sic), A. J. Sylvenius, 1801. 8:o. 24 s. + (ADLERSPARRE, GEORG) Til herr WälMent, som utgifvit de fyra erinringarne vid Afhandlingen om svenska adelns bestämmelse. Sockholm (sic), A. J. Sylvenius, 1802. 8:o. 36 s. Nio aningen nötta men trevliga glättade blå pappbd med ljusröda titeletiketter och ryggnumrering ”23” i bläck på alla ryggarna. Rödstänkta snitt. Ställvisa lagerfläckar, främst på de första och sista sidorna i volymerna. Sjätte volymen med stor bläckfläck på yttre snittet och starkare fuktfläckar i slutet där även bläcket trängt in i yttermarginalen på sista bladet. Med Gustaf Rudbecks namnteckning i första volymen med delvis bortskrapad datering. Utförliga blyertsanteckningar om de medverkade författarna på alla frampärmarnas insidor, samt även vid de flesta textbidragen. Bra svit och intressant på grund av de många anteckningarna. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 330 b. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 18.8 för det andra arbetet. Samtliga nummer ovanligt nog i första upplagan. Föregicks av Adlersparres ”Läsning för landtmän” 1795-96. Ryktbar tidskrift där innehållet är en blandning av vitterhet, lanthushållning, ekonomi, juridik, filosofi och politik. Den lär ha kallats ”Läsning i brännbara ämnen” i samtiden. Bland medarbetarna fanns Adlerbeth, Franzén, Gyllenborg, Järta, Oxenstierna och Leopold, som var den flitigaste bidragsgivaren vid sidan av redaktören. Här finns texter av och om Kant, Gibbon, De Lolme och inte minst Adam Smith, som genom denna tidskrift blev bekant för den svenska allmänheten. Sammanlagt finns nio översatta texter av Smith i tidskriften. Utförligt och illustrerat med en karta presenteras Rutger Macklean och hans omdaningsarbeten på Svaneholm.För det medbundna andra arbetet se Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 18.8. Impressum anger tryckorten till ”Sockholm”! Lundstedt förtecknar inte denna ovanliga följdskrift till författarens ”Läsning i blandade ämnen”. När skriften utkom väckte den boktryckeriombudsmannen J. S. Ekmanssons förtrytelse och han krävde att få veta namnet på författaren. När boktryckaren Sylvenius inte ville uppge detta följde en lång process där Adlersparre anonymt författade inlagor till boktryckarens försvar. Detta hade dock ingen effekt, Sylvenius dömdes till böter och förlorade sitt boktryckeriprivilegium. Den andra föjdskriften är anonym i Libris men även den författad av Adlersparre enligt blyertsanteckning här, vilklet stämmer överens med Kerstin Anérs uppfattning i sin avhandling ”Läsning i blandade ämnen”.

London, printed for L. Davis and C. Reymers, 1766. 8:o. (4),VIII,(4),267,(1 blank),273-307,380-456 s. & 1 utvikbar grav. karta. Renoverat samtida marmorerat skinnbd med upphöjda bind, knappt urskiljbar titeletikett och rödstänkta snitt. Smala guldornerade pärmbårder och blindpressningar på pärmkanterna. Ryggen hårt nött och flagig. Inlagan har några småfläckar på sina håll, men är genomgående i bra skick. Sista bladet och eftersättsbladet har ett mindre nagg i nedre marginalen. Med en samtida anteckning på försättsbladet. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 3582. Cox A reference guide to travel literature I:230. Pritzel Thesaurus of botanical literature 3841, noten. Företalet är skrivet av utgivaren Linné. Hasselquists naturaliesamlingar och arabiska manuskript förvärvades av Lovisa Ulrika till Drottningholmssamlingarna efter att han dött av tuberkulos i Smyrna 1752, endast 30 år gammal. Arbetet är en av de första naturalhistoriska beskrivningarna över Palestina och översattes till tyska 1766, franska 1768 och 1769 och holländska 1771. I ett inledande företal sägs att arbetet är översatt av en ”gentleman” som spenderat tid i Sverige, varit lärjunge till Linné och ej engelsman till börden. På sidan 297 har denna anonyma översättare i en fotnot omnämnt ett brev som Linné skrivit till John Ellis 1765.

Wien, l’imprimerie de Gay, 1788. 4:o. (8),198,(2 blanka) s. & 21 utvikbara grav. plr. Svart hfrbd från mitten av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg och svagt rödstänkta snitt. Främre pärmen lite blekt upptill. Bra inlaga med endast några enstaka obetydliga småfläckar. Från Biby. Catalogue of the Goldsmiths’ library 13555. Översatt från ”Über das Anquicken der gold- und silberhältigen Erze Rohsteine, Schwarzkupfer und Hüttenspeise” 1786. Planscherna graverade av J. Ziegler. Verket beskriver Borns (1742-91) nya betydelsefulla amalgeringsmetod. ”Dictionary of scientific biography” skriver: ”Born invented an amalgamation process for removing gold and silver from various ores. [...] The process was adopted in copper mines throughout Hungary, and Born was given a share of the savings occasioned by its use.”

Sthlm, I. Meurer, 1624. Folio. (8),407,(1 blank,15) s. Titelsidan tryckt i rött och svart samt med det svenska riksvapnet. Samtida marokängbd med upphöjda bind och oxiderade ryggdekorationer, mitt- och hörnstämplar samt ramlinjer på pärmarna. Stänkta snitt. Liten skada nederst på ryggen. En del smärre maskangrepp på pärmar, falsar och insidan av främre pärmen samt försättsbladet. Genomgående bra inlaga. Enstaka marginalanteckningar. Några bläckfläckar i yttermarginalen på s. 205 och 219. Fuktfläckar i nedre yttre hörnet på s. 347-74 och sporadiskt därefter. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 183. Översättaren Ericus Schroderus (1575-1647) var tillsammans med brodern Johan Skytte lärare åt prins Karl Filip och utsågs 1612 till korrektor över kronans tryck med tillägget att han skulle låta översätta sådant som kunde anses nödvändigt och nyttigt, vilket 1622 befästes med titeln translator regius. Han grundade senast 1634 ett eget tryckeri och agerade själv förläggare för många av sina översättningar med hjälp av frikostiga anslag från statskassan, genom den så kallade ”bibeltryckstunnan”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att det är troligt att Schroderus ensam gav upphov till fler trycksidor än vad som sammanlagt hade tryckts i Sverige under hela 1500-talet! Commines krönikor, som första gången trycktes tillsammans 1540, har, vilket Hierta menar, givit författaren rangen av ”den nyare tidens förste verklige historieskrifvare”.

Köpenhamn, J. R. Thiele, 1793. Liten 8:o. 15 s. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt upp- och nedtill. Samtida guldsnitt i yttermarginalen. Svagt veck i titelbladets övre hörn. Lätt missfärgning på s. 5-6. Fint ex. Med ett motto hämtat ur ”Ärlig svensk”: ”Träldom är förbuden i Sverige.” Ett nytryck i 100 exemplar utgavs 1883.

Uppsala, J. H. Werner, 1723. 4:o. (8),8,1-64,95-118,89-125,(9) s. Titelbladet och dedikationsbladen tryckta i rött och svart. + TISELIUS, DANIEL. Ytterligare försök och siö-profwer uthi Wättern i anledning af lärde mäns anmärkningar och påminnelser, wijsandes wattnetz nogare beskaffenhet, af de grundsatzer som i Wätters beskrifningen äro anförde. Sthlm, H. Gercken, 1730. 4:o. 51,50-51,54-56,65-112,(7) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch. Med träsnittsillustrationer i texten på s. 37-39. Häftad i ganska nött och blekt gammalt stänkdekorerat gråpappomslag. Ryggen defekt upptill och nött i övrigt. Spår av en bortriven auktionsetikett och en bläcksignatur, ”MPR”, på insidan av främre omslaget. Inlagan ställvis lagerfläckig. Titelbladet till det första arbetet har några mindre bläckfläckar. Med Gösta Bodmans exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1191-92. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 6. Träsnitten avbildar bland annat en hydrometer och en termometer. Tiselius ”Uthförlig beskrifning”, som enligt Lindroth är ”fylld av egna rön och slutsatser”, utreder Vätterns djup, dess strömmar och tillflöden, tidvatten etc. ”Ytterligare försök” är en forsättning av ”Uthförlig beskrifning” grundad på nya mätningar och upplysningar som inkommit från läsare, bland annat avtrycks professor Petrus Martins utförliga anmärkningar och observationer. Här återfinns också den kuriösa uppgiften om en sten funnen av en byggmästare i Motala ström. När han tog stenen i handen ”så blef karlen hel osynlig/ men hans ord och röst hördes”. Förskräckt kastade han stenen tillbaka i strömmen och där ligger den väl förmodligen kvar ännu. På sidorna 106-25 i ”Uthförlig beskrifning” återfinns ett kapitel om fisk och fiske och i ”Ytterligare försök” diskuteras bland annat. ålen och dess fortplantning tämligen utförligt. Daniel Tiselius (1682-1744) var kyrkoherde i Hammar och Lerbäcks församlingar i Strängnäs stift. Han var verksam som psalmdiktare och författare av såväl uppbyggelseskrifter som arbeten om runstavar. Hans Vätternbeskrivning är ett tidstypiskt exempel på hur vetenskaplig forskning och metodik lät sig inspireras av en innerlig gudstro: Tiselius avslutar ”Ytterligare försök” med att citera ett längre utdrag ur Spegels ”Gudz werk och hwila”.

Lund, C. G. Berling, (1748). 4:o. (4),24 s. Med kinesiska skrivtecken avtryckta i texten. Häftad med synliga bindgarn och oskuren. Titelbladet och sista sidan något mörktonade i övre marginalen. Enstaka småfläckar. Avhandlingsdatumet 22 (januari 1748) tillskrivet i samtiden med bläck. Bra ex. Lidén Catalogus disputationum 81. Löwendahl China illustrata nova 447. Med tryckt versifierad dedikation till en rad direktörer i Ostindiska kompaniet, bland andra Theodor Ankarcrona, Colin Campbell, Thomas Plomgren, Magnus Lagerström, Abraham Grill och Nicolaus Sahlgren med en vers till respondenten av signaturen ”H. G. B.”. Om den kinesiska kulturens påstådda företräden. Respondenten hade två gånger rest till Kina som skeppspräst på Ostindiiska kompaniets fartyg. I sin avhandling argumenterar han mot uppfattningen att den kinesiska kulturen på något vis skulle ha några företräden gentemot de europeiska, vilket bland annat Leibnitz skulle ha hävdat. Särskilt granskar Svenonius det kinesiska språket och dess skrivtecken och slår bland annat fast att de inte duger för vetenskapliga ändamål. Några kinesiska skrivtecken är avtryckta i texten om vilka August Strindberg fällde följande kommentar: ”de kinesiska typerna, troligen de första i Sverige, äro dåliga”.

Sthlm, typis & sumtibus H. Keysers, 1651. Högsmal 12:o. (182) s. Samtida något solkigt pergamentbd med ett par gamla numreringar på ryggen. stänkta snitt. Sporadiska småfläckar och marginalnoteringar. Inköpsanteckning daterad den 2 augusti 1651 på titelsidan med delvis raderad svårläst namnteckning. Bra ex. från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 530. Nya bearbetade upplagor utkom 1665 och 1674. Johannes Loccenius (1598-1677), ursprungligen från Holstein, var bland annat professor i juridik och universitetsbibliotekarie i Uppsala. För att underlätta för rättsvetenskaplig forskning gav han ut ”Lexicon juris”, som förklarar de ålderdomliga orden i de medeltida landskapslagarna.

(Sthlm), ”uthgången af translatoris egen typographia”, 1641. 8:o. (15,1 blank),677,(9) s. Titelsidan med typografiskt ramverk. Samtida svart karduansbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och dubbla linjer som ramverk på pärmarna. Spår av knytband på pärmarna. Ryggen med många ytliga sprickor , små maskhål och skadat rygghuvud. Nötta falsar med små hål i skinnet vid de tre binden. Lagad i främre innerfalsen. Några ark lätt bruntonade. En del större fuktfläckar i marginalerna. Titelbladet hårt solkat. Några fuktfläckar och solkigheter, främst på de första åttio sidorna. Sidorna 67-68 hämtade ur ett annat mindre exemplar, liksom blad Vv6 på slutet. Litet men tilltagande maskhål i övre marginalen på s. 560-668. Bakpärmens insida fullskriven med svensk text daterad 1737. Gammal namnteckning Joh. Norwall på pärmens insida samt bortblekt på titelbladet. Blyertsnamnteckning Petter Pärson på den blanka s. (16) i början. Nyare exlibris Paul Rune Dahlman. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 1025. Engström Amund Grefwe s. 82. Nya upplagor utkom 1664 och 1679. Översättning av ”Schola crucis” från 1627. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Schroderus i samband med utgivningen av Wudrians ”Kors-schola” ”tog bokens genre som förevändning för att berätta om alla de prövningar han genomgått” - han hade under 1630-talet varit indragen i flera rättegångar och dessutom anklagat sin hustru för att att ha varit otrogen med boktryckaren Ignatius Meurer. David Lindquist ”Studier i den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet” behandlar verket på sidorna 36-39.

Strängnäs, Z. Brocken, 1651. 8:o. (18),219,(1,2 blanka) s. Nottryck på s. 146-49, 158-59 och 180-81. Samtida pergamentbd med svagt handskriven ryggtitel. Båda pärmarna lite bågnade och med småskador i ytterkanterna där träspånet tittar fram. Liten fläck i ryggmarginalen på s. 15-19. Aningen nära skuren här och var i nedre marginalen, på några ställen invid arksignaturer och kustoder. Med det Leuhusenska fideikommissbibliotekets exlibris. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 30. Hammarsköld Förtekning s. 122. Med en dedikationsdikt till Karl Gustav från författaren och hyllningsdikter av Andreas Thorinus, L. J. Bodælius, J. J. Fougdonius och J. Jonæ. Vår första svenska poetik. Den upptar Opitz ideer men den närmaste förlagan var dansken Hans Mickelsen Ravns ”Ex rythmologia danica” från 1649. Därur är många exempel på rytmer och versmått direkt översatta. Georg Stiernhielm har fått bidra med flera exempel och dikter, ett faktum som bidrog till dennes inflytande på den svenska poesin under andra hälften av 1600-talet. Som exempel på sonett avtrycks hans berömda dikt om silkesmasken på sidan 140. Även Arvidi själv bidrog med egna versexempel av omstridd kvalitet: ”Hoo gurker rätt insylta will / behöfwer meer än blåttan dill”. Boken innehåller dessutom vårt första rimlexikon på sidorna 39-115. Det var ett gott hjälpmedel för den som ville sadla om från latinpoesin och i stället skriva på svenska. Mats Malm har i förordet till en nyutgåva 1996 skrivit att ”Manuductio fungerar som ett allround-verk: från den högsta dikten över idyll-diktningen och hymnen till det vardagligaste rimsmidandet”.

Sthlm, P. Momma, 1743. 8:o. 144 s. & 1 utvikbar grav. karta. Samtida hfrbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och stänkta snitt. Ryggen flammig och med ett par minimala maskhål. En del gamla understrykningar och marginalnoteringar samt fingeravtryck i marginalerna, t.ex. på s. 142-44. Kartan med några smärre fläckar och reva. Med A. C. Parments namnteckningar, Göteborgs realläroverks stpl och och en stpl som meddelar att boken skänkts av J. G. Holmstedt. Bring Itineraria svecana 146. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 401. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 284. Carli Ångermanlands bibliografi 1119. Marklund Övre Norrland i litteraturen 4234. Kartan ritades av Sam. Heusler och graverades av Carl Bergquist. Arvid Ehrenmalm (1720-45) blev redan 1740 notarie vid Vetenskapsakademien. På akademiens program stod bland annat att understödja resor i Sverige för att kartlägga landets tillgångar. Ehrenmalms resa var den första som företogs i detta syfte och på akademiens bekostnad. En av de pådrivande krafterna var Jacob Faggot, som även undertecknat den tryckta rekommendationsskrivelsen på titelbladets baksida. Med på resan var även C. W. Cederhielm, en av Vetenskapsakademiens stiftare och tillika Ehrenmalms kusin. Reseskildringen översattes senare både till tyska, franska och engelska.

Sthlm, 1824. 4:o. Grav. titelblad,27 grav. porträtt. + [ROOS af HJELMSÄTER, L. H. Porträtter af åtskillige 1823 års riksdagsmän.] (Sthlm, 1823.) 4:o. 44 grav. porträtt. Ganska nött hfrbd från mitten av 1800-talet med guldornerad rygg och blåstänkta snitt. Titelbladet till ”Porträtt galleri” urklippt och uppfodrat. Fläck på porträttet av Almlöf i det första arbetet och av von Platen i det andra. Med konstnärens blindstpl nedtill på bladen, Nestor Johnssons namnstpl och Gunnar Brusewitz exlibris. Titelbladet till ”Porträtter” saknas. Bägge arbetena är kompletta enligt Folckers förteckning sånär som på titelbladet till det andra arbetet. Det existerar dock exemplar med upp till 29 porträtt av det första verket. I det första arbetet återfinns en dubblett av A. Lauréus porträtt som inte är inräknad i kollationeringen. Det andra arbetet är försett med extraporträtten av Ehrenborg, Wrangel och Tham som uppenbarligen var senare tillägg till verket. Gunnar Brusewitz har ägnat Roos af Hjelmsäter ett kapitel i ”Den nöjsamma nyttigheten”.

Leiden, chez Bonaventure & Abraham Elseviers, 1643. Liten 8:o. (16),382 s. Samtida svart skinnbd med upphöjda bind och helt oxiderad men rik ryggdekor. Röd- och gråstänkta snitt. Ryggen skadad med en del av det översta ryggfältet bortrivet och ett mindre hål i tredje ryggfältet närmast bakre ytterfals samt lite naggad nederst. Frampärmen med skada i övre ytterhörnet. Försättsbladet urrivet. Stora ljusgrå fuktfläckar på de första hundra sidorna och därefter ställvis återkommande fuktfläckar. Några invikta hörn och en del små bläckstänk. Diminutiv namnteckning Magdalena Schröder från 1704 på titelbladet. Några blyertsnamn klottrade på frampärmens insida i gammal tid. Jämför Willems 478, noten och Berghman Supplément 16, båda utan kollationering. Detta är andra upplagan, vilken varken förtecknas i VD17 eller STCN. Övriga Leidenupplagor tycks dock återfinnas i dessa båda bibliografier. Första upplagan trycktes 1639 även då av familjen Elzevier och flera upplagor följde. Grammatikdelen är på tyska. De många sentenserna och ordspråken är på både tyska och franska, ibland efter varandra i texten, ibland i varsin spalt. Avsnittet med fyra ”dialogues familiers” börjar på sidan 122 och följs av ”Bouquet de sentences” från sidan 263 till slutet. Nathanaël Duez (1609-70?) var landsflyktig fransk hugenott som arbetade som lärare i franska, italienska och tyska vid universitetet i Leiden och gav ut en rad språkläror. Möjligen är den tidigare ägaren Magdalena Schröder (1682-1752) som var dotter till den från Tyskland bördiga guldsmeden i Stockholm Veit Engelhard Schröder (1650-1710) och syster till konstnären Georg Engelhardt Schröder (1684-1750).

Sthlm, A. J. Nordström, 1784. 8:o. 120 s. Häftad i samtida nött och delvis blekt marmorerat omslag. Oskuren. Bitvis lagerfläckig, främst i början och mot slutet. Obetydligt solk nederst på s. 5. Från Biby. Allt som utkom. Arbetet inleds med en dedikationsdikt till Gustav III. Innehåller vidare ett företal och uppsatserna ”Afhandling om näringstvånget i gemen, och skrån i synnerhet”, ”Förslag, til nybyggens anläggande i Indien, och på africanska kusten”, ”Förslag til grofva klädes-fabriquers inrättande å landet; afgifvit til kongl. maj:ts och riksens Commerce-collegium, af commerce-rådet herr Johan Jac. Westberg” och ”Om Marstrands frihamn”. Den sistnämnda upptar sidorna 89-120 och har inte uppmärksammats av Aberstén och Tiselius. Kellgren fick 1782 ett anslag ur manufakturfonden för utgivandet av detta arbete, som var tänkt som en fristående fortsättning på Eric Sefströms ”Handels-bibliothek”, som utkommit i fyra delar 1772-77. Det blev hårt angripet av Thorild i ”Den nye granskaren”.

Sthlm, J. G. Eberdt, 1679. 8:o. (20),195,(2) s. Med typografiska figurer föreställande olika militära uppställningar. Fint hfrbd från 1700-talets mitt med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, titeletikett av pergament och röda snitt. Bra inlaga. De avslutande bladen med en del fuktränder. Den graverade frontespisen saknas! Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 909. Med tryckta dedikationer till Karl XI och Carl Gustaf Oxenstierna. Även Per Hierta saknade frontespisen i sitt exemplar av denna ovanliga bok.

Sthlm, L. L. Grefing, 1756. 8:o. (16),246,(2 blanka) s. & 5 tryckta tabeller, varav 4 utvikbara. Med grav. titelvinjett. Häftad i samtida gråpappomslag med blekt handskriven ryggtitel. Främre omslaget med några obetydliga småfläckar. Bra inlaga med endast enstaka småfläckar, vikta hörn och några få gamla understrykningar. Fint ex. från Ericsberg. Översatt av Carl Klingenberg efter originalet ”Essay on the probable methods of making the people gainers in the balance of trade”, vilket utkom första gången 1699. Charles Davenant var en av förgrundsfigurerna bland de engelska merkantilisterna och han kom att få stort inflytande på svenska ekonomer, inte minst Berch. Verket ansågs uppenbarligen viktigt för den svenska ekonomiska diskussionen då översättningen på sekreta utskottets uppmaning trycktes på statens bekostnad. En annan av Davenants skrifter, ”An Essay on the East-India Trade” (1697), hade översatts till svenska 1734. Carl Klingenberg (1708-57) var H. C. Nordenflychts kusin och bästa vän samt låg även bakom översättningarna av bland annat ”Machiavels prins” med Fredrik den stores kommentarer 1757 och De la Condamines ”Undersökning om koppors ympande” som utkom 1754. Han är den som introducerade upplysningsfilosoferna för Nordenflycht och de andra medlemmarna av Tankebyggarorden.

Sthlm, C. Delén, 1813. 8:o. (8),85 s. Med boktryckarens spegelmonogram på titelsidan. Häftad och oskuren med synligt bindgarn och skadad samtida ryggremsa av gråpapper. Lätt fläckigt titelblad med understruket författarnamn. Sista bladet delvis loss, vikt och med en reva vid ryggen. Stpl från ett bibliotekl i finska Jyväskylä och dess utgallringsstpl på titelbladets baksida. Lonchamp L’œuvre imprimé de madame Germaine de Staël 108. Första upplagan. Med tryckt dedikation till kronprinsen Karl (XIV) Johan. Vid mitten av 1700-talet hade både Voltaire och Rousseau argumenterat för individens rätt att ta sitt eget liv och gått till angrepp mot samtidens officiella fördömande av självmordet. David Hume anslöt sig till de radikala leden med sin ”Essay on suicide” 1783, där han hävdade att självmord inte kunde vara ett brott mot den egna personen, då ingen människa skulle ta sitt liv om det fortfarande var värt att leva. Madame de Staël vände sig mot dessa idéer i denna skrift, som skrevs 1810, genom att hävda att då människan i huvudsak utvecklades genom smärta och motgångar förhindrade självmordet människans utveckling. de Staël, som hade varit gift med den svenske ambassadören i Paris, befann sig i landsflykt och vistades i Sverige mellan september 1812 och juni 1813. Arbetet utkom under hennes vistelse i Stockholm.