Søkeresultat

Sthlm, 1925-36. XVI,829 + X,885 + X,796 + X,782 + X,791 + X,777 + X,797 + X,842 + X,789 s. Nio vackra rödbruna halvmarokängbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och pärmarna klädda med marmorerad klot samt marmorerade snitt i snarlikt utseende. De sista fyra volymerna med lite lätt blekta ryggar. Helt obetydlig repa på främre pärmen närmast ryggen på den sista volymen. Veck i försättsbladet i femte volymen och i eftersättsbladet i den sista. Några anteckningar och tillägg rörande släkten Reuterskiöld i del VI där även ett antal urklippta dödsannonser är placerade i början. Inlagan med några enstaka småfläckar. Stilig svit! Detta personhistoriska standardverk beskriver ingående de introducerade adliga ätterna och deras medlemmar från Abrahamsson till Östner. Avslutas med ett lika omfattande som användbart personregister över alla i verket omnämnda personer som inte är födda inom de beskrivna ätterna, både ingifta och förfäder.

Sthlm, L. Salvius, (1750). Folio. (21) blad. Tryckt i rött och svart. + (TESSIN, CARL GUSTAF) Ytterligare. Ledige. Stunder. Sthlm, L. Salvius, 1751. Folio. (13) blad. Tryckt i rött och svart. + (TESSIN, CARL GUSTAF) Ännu. Några. Lediga. Ögnableck. Sthlm, L. Salvius, 1751. Folio. (10) blad. Tryckt i rött och svart. Nytt pappbd klätt med äldre ljusblått papper och med vit rödtryckt titeletikett ”Sten-Sylen”. Pärmpappret nött med en mängd ytsprickor, solkigheter och småfläckar. En del småfläckar främst i marginalerna. Fuktrand i övre marginalen på tre blad i första arbetet och mindre dito på några blad i andra arbetet. Två bläckfläckar på sista blanka sidan. Inlagan är från Ericsberg. Idén till en svensk stenstil fick Tessin när han 1749 planerade dekorationen av det nyinköpta Åkerö. I föreliggande arbeten presenterade han för första gången ett urval av sina stenstilar, dels av ordspråkskaraktär, dels i form av inskriptioner tänkta för officiella byggnader, ämbetsverk etc. En fullständig samling av Tessins stenstilar utkom 1771.

Hamburg, T. von Wierings Erben, 1733-35, 1731. 8:o. (16),223 s. & 4 grav. plr + (8),227 s. & 4 grav. plr + (2),308 s. & 2 grav. plr. Titelsidorna tryckta i rött och svart. Samtida hfrbd med upphöjda bind men utan titel. Rödstänkta snitt. Den något nötta och torra ryggen är lite flammig och med ett minimalt maskhål nedtill. Inlagan lätt bruntonad och med spridda fläckar. Gammal hyllmarkering ”D. 29.” i bläck på frampärmens insida. Från Ericsberg. Teerink A bibliography of the writings of Jonathan Swift 426. De två första delarna i andra upplagan tryckt 1733-35 och tredje delen tryckt 1731 utan upplagebeteckning. Originalet ”Travels into several Remote Nations of the World” av den legendariska boken utkom 1726. Den första tyska översättningen utkom redan 1727-28. Första delen har undertiteln ”die Reisen nach Lilliput und Brobdingnac”, andra delen ”die Reisen nach Laputa, Balnibarbi, Glubbdubdribb, Luggnagg, Japon und dem Lande der Houyhnhnms. Wegen der besondern darin befindlichen Staats- und Sitten-Lehren” och tredje delen ”dessen zweite Reise nach Brobdingnagg, und von dar nach Sporunda, Severambia, Monatamia &c. &c. Nebst des Hrn. Carolini, eines Ventetianis. Edelmanns, Schlüssel oder Erklärung derer in beyden vorgehenden Theilen beschreibenen vier Reisen”.

Stockholm, Central-tryckeriet, 1881-82. (4),500,(8) + (4),480 s. 20 delar fördelade på 14 oskurna häften med tryckta omslag. Första häftet med små svarta fläckar på främre omslaget, lös i häftningen och bakre omslaget loss. Häfte 10-11 med Fr. Bæckströms namnteckning på främre omslaget. Sista häftet med delvis mörknat främre omslag och har en vidhäftad reklamlapp för förlagets dekorerade skinnryggpärmar till verket. Övriga omslag med småriss, obetydliga smårevor och ljusa småfläckar. Ilagda i två lådor med ryggar och hörn i ljusbrun marokäng. Ryggarna med upphöjda bind och guldornering. Med Svante Svedlins guldpräglade pärmexlibris på locken. Fint och ovanligt skick. Zetterlund I:19. Strindberg lovades rikligt betalt av Fritzes bokhandel för detta påkostade verk, ett rikt illustrerat panorama över Sveriges kulturhistoria, ett slags dåtidens ”coffee-table book”. I en anmälan på det bakre omslaget till det första utgivna häftet gjorde Strindberg ett angrepp på Geijers historieskrivning – ett helgerån som skapade upprörda reaktioner. ”Jag har slagit omkull en gammal afgud (Geijer) och nu vill folket stena mig” skrev Strindberg i ett brev till Alexander Kielland. På de andra och tredje häftenas omslag går Strindberg till frejdigt motangrepp. Ett axplock: ”Herr Montelius tar sina små åsigter såsom fakta, och han har åsigter, med hvilka han ännu står alldeles ensam”, ”Att bli klandrad af tidningen Lunds veckoblad har alltid ansetts som en heder. Denna heder har vederfarits mig i stor måtta”. Dessa underhållande utgjutelser har i de allra flesta fall hamnat i bokbindarnas papperskorgar och exemplar med bevarade häftesomslag är mycket sällsynta.

(Paris), P. G. Simon & N. H. Nyon, (1784). 8:o. 15 s. Häftad i samtida, lite nött blågrönt glättat omslag med obetydliga pappersförluster. Fint ex. tryckt på tjockt papper. Katalog över kartor, atlaser och geografiska läromedel till salu hos Edme Mentelle. I den inledande texten presenteras läromedlen och hur de bör användas i undervisningen. I den senare delen beskrivs köpevillkoren för Mentelles ”Atlas nouveau”. Edme Mentelle (1730-1815) var fransk kartograf och undervisade under 1780-talet vid det franska hovet samt var vid denna tid ”historiographe de monseigneur comte d’Artois”, den blivande Karl X. Mentelle gjorde bl.a. ritningarna till en berömd och för sin tid mycket avancerad jordglob som tillverkades för Ludvig XVI:s son Louis Joseph och än idag finns bevarad. Trots att hans betydelse som kartograf har ifrågasatts - han lämnade under sitt liv knappt Paris och har kallats ”the most sedentary of armchair geographers” - hade han ett stort inflytande genom sin undervisning och sina läroböcker. ”Mentelle became, in effect, the official geographer of the Republic during the latter phase of the National convention and through the Directory, from late 1794 to 1799” enligt Michael Heffernans artikel ”Edme Mentelle’s geographies and the french revolution” i ”Geography and Revolution” (2005).

Sthlm, C. Delén, 1805-(09). 8:o. (2),XV,(1 blank),32,1-143,(1 blank),145-95,(1 blank),197-233,(1 blank),235-45,(1 blank),247-71,(1 blank),273-93,(1 blank),295-325,(1 blank),327-38,VIII,(1) s. & 25 handkolorerade grav. plr. + Tillägg med svar på anmärkningar. [=rubrik]. 8:o. 11 s. + Svar på recensionen af Svenska lafvarnes-färghistoria i Ekonomiska annalerna för december månad 1807. [=rubrik]. 8:o. 23 s. Något nött nära samtida hfrbd med guld- och blindpressad ryggdekor. Grönstänkta snitt. Ryggen lätt blekt och med mindre fuktfläck. Tillägget och Svaret är bundna innan det avslutande registret. Fin och i princip fläckfri inlaga. Helt obetydliga solkfläckar på första titelbladet. Blyertsanteckning och spår av raderad namnteckning på frampärmens insida. Smutstitelbladet i början saknas. Trevligt ex. Krok Bibliotheca botanica suecana 2 b. Pritzel Thesaurus of botanical literature 10207, med felaktig kollationering. Sahlin Förteckning över svensk färgerilitteratur 84. Publicerades i åtta häften, allt som utkom. Tre band om totalt 24 häften var planerade. Planscherna är graverade av C. Venus, J. W. Palmstruch och S. Andersson efter förlagor av F. Acharius och J. W. Palmstruch. Johan Peter Westring (1753-1833) var lärjunge till Linné, kunglig livmedikus och forskare inom flera vetenskaper. Lavarna och deras kemiska egenskaper tilldrog sig emellertid hans största intresse och fick honom att företa flera resor i framförallt norra Sverige.

Sthlm, I. Meurer, 1642-43. 8:o. (16),45,45-46,48-268,(9,1 blank,2),1-36,(1) s. Trädgårdsbokens titelsida med träsnittsvinjett. Stänkdekorerat ljusbrunt hfrbd från 1900-talets mitt med guldornerad rygg. Gamla blåstänkta och solkiga snitt. Ryggen lätt blekt och med några fläckar. Välanvänd inlaga som är bruntonad och lätt solkig samt med en del marginalfläckar av olika slag. Några långa understrykningar i företalet. Ytterligare några gamla anteckningar, t.ex. en lång anteckning om Chelidonia på s. 131 och om kamomill på s. 159. På s. (5) en ägaranteckning från 1736 av Asmund Schevenius att han fått boken från Örslösa gård genom arv. Välanvänt men trevligt ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 632. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Bibliotheca Walleriana 6227 respektive 11681. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 761 respektive 1255. Inleds med ett förord av utgivaren växjöbiskopen Petrus Jonæ Angermannus daterat den 24 mars 1628. Författarens eget förord är daterat den 10 januari 1628. Örtaboken utkom första gången i Kalmar 1628 och därefter i Linköping 1637 och 1641, i Stockholm 1642-43, i Uppsala 1643 respektive 1644 och i Linköping 1650 samt i Stockholm 1654. Detta är den fjärde upplagan, men den första som inkluderar författarens trädgårdsbok, ”Een nyy träägårdzbook”, vilken har eget titelblad, impressum och paginering, men gemensam arksignering med huvudarbetet. Den trycktes om separat 1647 och tillsammans med örtaboken 1654. Författaren Arvid Månsson (död 1649) kom från Skaftorp utanför Jönköping och hans arbete rör växter och deras medicinska användning. I sitt förord uppger han att han varken studerat i främmande land eller vid någon akademi, ”utan allenast uti gemeene scholer”. Hans egentliga kunskaper inom den medicinska vetenskapen är omstridda och Collijn, till exempel, ger honom det föga smickrande epitetet ”kvacksalvare”. Ett exemplar av ”Örta-book” fanns i Linnés ungdomsbibliotek. Arbetet visar att vid 1600-talets början var ett flertal av våra viktigaste kulturväxter kända och odlades i Sverige, förutom sädesslagen även till exempel bönor, betor, dill, kål, lin, morötter, pepparrot, persilja rättika, rödlök, rovor, vitlök, klöver och ärtor.

Uppsala, Stockholm & Lund, 1856-78. III-XX,408 + 299,(1) s. + front,(6),266,(1) + (2),VIII,400 + III-XXVIII,368 + III-XI,(1 blank),443 + XVI,324 s. + front,(4),396 s. + front,(2),408 + (4),XVIII,384 + (6),237(6),125,(1 blank,2) s. Med inklistrad tilläggslapp + (4),467 + 3-435 + III-XV,(1 blank),407 + (4),429,(1) + III-VIII,559 s. & 1 plansch + XII,448 + VIII,(2),447 + X,(2),423 + XII,400 + VIII,478 + (2),VI,387 s. + (HANSELLI, P.) Kronologiskt register öfver vittra författare under perioden Stjernhjelm till Dalin [=rubrik]. (Uppsala, 1869). (4) s. 21 ljusbruna hfrbd med guldornerade och blindpressade ryggar samt röda titeletiketter och marmorerade snitt (Levin). Ryggarna delvis med smärre nötningar och obetydliga fläckar. Första volymen med nagg överst på ryggen och spricka nederst i främre ytterfalsen samt urrivet försättsblad. Andra, nionde, tionde och fjortonde volymerna med nagg övers i ryggarna. Del III bitvis lagerfläckig, mer på slutet. I övrigt endast enstaka lager- och småfläckar. Bra uniform svit. Del II-VI utgivna tillsammans med C. Eichhorn, del XI med bidrag av M. Weibull och F. Braune. I del X medbundet en fyrsidig dedikation till P. Wieselgren, daterad Upsala den 15 januari 1870 och ett fyrsidigt kronologiskt register, tryckt på skärt papper. Verket trycktes i 200 exemplar och de sista delarna i bara 150 exemplar vardera. Det utkom inte i kronologisk ordning, del I till exempel utkom först 1871. Totalt presenterade arbetet 96 olika författares verk från svensk stormaktstid och är trots sina brister ett värdefullt referensverk inom svensk litteraturhistoria. ”Kronologiskt register” har sannolikt fungerat som ett slags prospekt för verket och är daterat i Uppsala den 6 oktober 1869. Den redogör för innehållet i de redan utgivna delarna II-XII och förtecknar även författare som ska dyka upp i kommande delar.

Sthlm och Uppsala, hos G. Kiesewetter, 1745. 8:o. (14),344,(30) s. & 2 utvikbara grav. kartor & 1 utvikbar grav. plansch. Med flera träsnittsillustrationer i texten. Ljusbrunt hfrbd från ca 1900 med guldlinjerad rygg och röd titeletikett. Ryggen nött med ett par skador i ytskinnet vid bakre falsen. Delvis ganska snävt skuren inlaga. Ett fåtal småfläckar. Blomplanschen har några små bruna fuktfläckar. Överstruken och lite beskuren namnteckning Nils Sam. Swederus på titelbladet. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 202. Bring Itineraria svecana 148. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 322. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 611. Kartan över Öland är signerad Carl Bergquist. Sten Lindroth skriver om Linnés resa som påbörjades våren 1741: ”Beslut därom hade fattats av ständerna, och instruktion utfärdades av Manufakturkontoret. Enligt den skulle han på de båda öarna uppspåra färgväxter för textilindustrin, leta efter ler- och jordarter, förteckna apoteksörter samt i övrigt anteckna allt som hörde till naturalhistorien. Linné organiserade expeditionen, liksom förut dalaresan, i form av en resesocietet med sex yngre medhjälpare, av vilka en svarade för botaniken, en för mineralogin, en för kassan osv. I mitten av maj bar det av, över Sörmland och Östergötland nådde sällskapet Kalmar för att överskeppas till Öland; i slutet av augusti var man tillbaka i Stockholm”. Instruktionen för resan från riksens ständers Manufakturkontor avtrycks på ett par av preliminärbladen i början av boken. Nils Samuel Swederus (1751-1833) var präst och entomolog. Han studerade i Uppsala 1774-79 och var där elev till Carl von Linné. Han gjorde resor i Europa på 1780-talet och mötte bl.a. Joseph Banks och blev medlem i The Linnean society. I ”Vetenskapsakademiens handlingar” skrev han flera artiklar i entomologiska ämnen.

Frankfurt & Leipzig, 1710. 4:o. 224 s. & 1 utvikbar grav. karta. Ngt nött samtida hfrbd med upphöjda bind och rödstänkta snitt. Bakre falsen med ett par små maskhål. Insidan av främre pärmen och försättsbladet fläckiga på grund av borttagna auktionsetiketter. Bra inlaga med endast obetydliga lagerfläckar. Fint ex. med J. A. Almquists exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 5581. Ottervik Litteratur om Blekinge 979. Kartan med rubriken ”Dania. Hallandia. Scania et Bleckingia”.

Stockholm, Central-tryckeriet, 1881. (12) s. Häftad och oskuren i tryckt omslag. Omslaget lite solkigt, med en ljus fuktfläck, och smårevor samt små pappersförluster i kanten. Ej i Zetterlund. Det ”eviga och glänsande” sällskapet Klubben, vars ”synliga ändamål” enligt stadgarna var ”nöjet”, stiftades hösten 1880 av Strindberg. Det bestod ursprungligen av 17 medlemmar. August och Siri Strindberg delade på sekreterarsysslan och deras skämtsamma ”halfårsberättelse” återfinns på s. (9). På den sista sidan återges de två skämtsamma dikter som Strindberg skrivit och läst upp i samband med att Klubbens stormästare (operasångaren Pelle Janzon) tilldelats en ”hedersguitarr” vid en sammankomst i april 1881. Sammanlagt genererade klubbens verksamheter fem trycksaker varav dessa handlingar är den andra. Den föregicks av en kallelse på fyra tryckta sidor, till klubbens första halvårsjubileum den 14 april 1881, och kom att följas av, en liknande kallelse till en fest på restaurangen Alhambra på Djurgården i april 1882, samt två affischer med program från de två vårtillställningarna. Den nämnda festen på Alhambra i påsken 1882 blev Klubbens sista officiella sammankomst, och räkningen efter den tillställningen kom att spöka ända fram till juni samma år då den äntligen kunde regleras av Pehr Staaff (vice sekreterare). Klubben skingrades slutgiltigt när makarna Strindberg flyttade utomlands 1883, om än den enligt stadgarna aldrig kunde upplösas ”förr än sista ledamoten dör”.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Textdelen häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Ryggen lite nött och gulnad. Ouppskuren på s. 41-80. Enstaka småfläckar. Näst sista bladet med två revor i yttermarginalen. Planschdelen i lätt nött men trevligt samtida ljusbrunt hfrbd med guld- och blindpressad ryggdekor. Rödstänkta snitt. Lätt snedläst. Planscherna interfolierade med skyddspapper. Det första skyddspappret iturivet. I övrigt har skyddspapprena några revor och småskador samt en del lagerfläckar. Planscherna med enstaka fläckar. Planschbandet med Johan Sederholms namnteckning daterad Uppsala 1832. Bra ihopplockad svit. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”. Johan Sederholm (1813-83) har köpt in planschdelen under sina Uppsalastudier. Han var brukspatron på Nävekvarn vid Bråviken.

Hamburg, verlegts Gottfried Liebernickel, Buchhändler in Dohm. Rudolfstadt, druckts Heinrich Urban, 1704. Folio. Grav. porträtt,grav. frontespis,(38),1090,(2 blanka,142,2 blanka) s. & 26 grav. plr, varav 1 utvikbar och 2 i dubbelformat. Titelbladet tryckt i rött och svart. Några små träsnitt i texten. Samtida ganska nött men stiligt skinnbd med upphöjda bind och mycket rikt guldornerad rygg samt infärgat titelfält. Smal ramlinje i guld på pärmarna. Helt guldsnitt. Bevarade mässingsknäppen och läderspännen. Skinnskada i rygghuvudets högra del. Pärmarna med smårepor. De nedre pärmhörnen små skinnskador där de underliggande träpärmarna tittar fram. Spridda lager- och småfläckar. En rostfläck i yttermarginalen på s. 431-32. Urklippt namnteckning i titelbladet och ett lite större urklipp i smutstitelbladet, i båda fallen utan textstörning. Med Inga Enanders diskreta 1900-talsnamnteckning i blyerts. Bra ex. VD18 1032531X. Johannes Lundius eller Johan Lund (1638-86) var född i Flensburg och luthersk pastor i Tønder, men är främst känd för sina verk om judisk kultur och templet i Jerusalem. Detta hans huvudverk utgavs av sonen Thomas Lund och trycktes första gången i Schleswig 1695-96, i oktavformat utan illustrationer. Denna illustrerade folioutgåva utkom första gången 1701 och detta är den andra. Ytterligare upplagor utkom 1711, 1722 och 1738 samt översattes till holländska 1723. De vackra planscherna är graverade av I. W. Michaelis.

Berlin, in taberna Libraria scholae realis, 1812. 8:o. LXVI,550 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar, delvis kolorerad grav. karta & 1 utvikbart grav. diagram & 30 grav. plr. Samtida ganska nött ljust grågrönt pappbd med handskriven titeletikett. Rödstänkta snitt. Ytterfalsarna ytligt nötta. Ett senare insatt försättsblad av gammalt papper. Spridda småfläckar. Handnumrerad gammal stpl från ett icke angivet ”Bibliotheca Academica” på titelbladets baksida. Blyertsanteckningar från antikvariat på engelska och tyska på pärmarnas insidor. Krok Bibliotheca botanica suecana 7. Marklund Övre Norrland i litteraturen 8119. Ett fristående tillägg av S. C. Sommerfeldt utkom 1826. Göran Wahlenberg (1780-1851) botanist, geograf och geolog. Han var från 1829 till sin död professor i medicin och botanik vid Uppsala universitet. Hans botaniska insatser tillhör huvudsakligen floristik och växtgeografi samt även systematik, växtanatomi och växtfysiologi. ”Hans något kärva och otillgängliga natur gjorde honom till en ganska ensam man, och hans inflytande på samtidens forskning blev mindre än väntat” enligt ”Svenska män och kvinnor”.

Merseburg, F. Kobitzsch, 1822. 8:o. XIV,(2),280 s. + Neue zur Michaelismesse 1821 erschienene Verlags-Bücher, Spiele und Landcharten von Ernst Klein’s [...] in Leipzig. (Leipzig?, 1821). 8:o. (4) s. Samtida ljusgrått opappbd med tryckt titeletikett. Titelbladet ngt lagerfläckigt, i övrigt med bara ngn enstaka lagerfläck. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Fint ex. En andra upplaga trycktes 1828. Om det osmanska riket. De turkiska och grekiska folken beskrivs, liksom, mera kortfattat, armenier och judar. Friedrich August Rüder (1762-1856) var jurist och publicist.

Basel, ex officina Oporiniana, 1572. Folio. 844,(28) s. Tryckarmärke i träsnitt på titelbladet. Anfangsbokstäver i träsnitt och 18 träsnitt i texten, varav 8 helsides, samt några heraldiska vapen i träsnitt. Något nött stadigt ljusbrunt skinnbd från sent 1800-tal med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och röda titel- och årtalsetiketter. Röda snitt. Bandet med ett par små bläckfläckar på frampärmen. Inlagan med enstaka fläckar. Liten lagning i marginalen på s. 28. Ett par små maskhål i marginalerna börjar vid cirka s. 350 och ökar sedan i antal. De sista tvåhundra sidorna är de små maskhålen många, men inte direkt störande. De två sista bladen med lagningar i nedre marginalen. Inklistrat tyskt katalogklipp om upplagan från 1600 på försättsbladet. VD16 L 850. Adams Books printed on the continent of Europe, 1501-1600 L348. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1293. Rudbeck Skrifter till Sveriges historia tryckta före år 1600 1080. Första upplagan trycktes i Basel 1557. Warmholtz hade bara tillgång till upplagan från 1600 och skriver: ”Aldrig har någon lärd man röjt större okunnighet i Sveriges geographie, än Lazius gör: dock nekas ej, at ju här och där, uti et så vidlyftigt arbete, någon sanning framlyser, hvaraf man sig, til bevis för nordiske folkens uttåg til främmande länder, om så nödigt vore, betjena kunde”. Warmholtz nämner att Peringskiöld är en av dem som använt verket som är en översikt av folkvandringstiden. Wolfgang Lazius (1514-65) var österrikisk humanist som arbetade som kartograf, historiker och läkare. Han var ansvarig för de kejserliga samlingarna i Prag och skrev en historik över Ferdinand I. Giuseppe Archimboldos målning ”Bibliotekarien” brukar anses vara ett porträtt av Lazius.

Sthlm, C. Delén, 1803. Stor 4:o. 40 s. + HERMELIN, S. G. Försök till mineral historia öfver lappmarken och Vesterbotten. Sthlm, C. Delén, 1804. Stor 4:o. (2),70 s. & 2 grav. kartor, varav den ena handkolorerad och utvikbar & 1 utvikbar grav. plansch. + WAHLENBERG, GÖRAN. Geografisk och ekonomisk beskrifning om Kemi lappmark i Vesterbottens höfdingdöme. Med geografisk karta, på bergs-rådet friherre S. G. Hermelins anmodan författad. Sthlm, C. Delén, 1804. Stor 4:o. 77,(1) s. & 1 utvikbar handkolorerad grav. karta. Brunt samtida alrotsmarmorerat hfrbd med guldlinjerad rygg, beige titeletikett och gammal handskriven etikett ”Hällström” på ryggen. Stänkta snitt. Alrotsmarmorerade pärmar som har ett fåtal småskador och ett maskangrepp i nedre hörnet på bakre pärmen. Namnteckning J. Sellén på frampärmens insida. Mycket fint samlingsband. Marklund Övre Norrland i litteraturen 7351 för det första arbetet. De tre arbetena utgavs även som en del av ”Försök till beskrifning öfver lappmarken och Vesterbotten, uti särskilta afhandlingar utg. af S. G. Hermelin” 1803-10. Carl Peter Hällström (1774-1835) var bördig från Ilmola socken i Vasa och har av Ekstrand i ”Svenska lantmätare” kallats ”Sveriges förnämsta kartograf”. Han gjorde en mängd forskningsresor i Sverige och Finland, resor som sammantagna uppskattats till ca 8000 mil. Hällström blev i Bergskollegium bekant med S. G. Hermelin hos vilken han blev informator och som 1797 bekostade Hällströms geografiska ortsbestämningar i Sverige och Finland. Åren 1798-1818 utarbetade Hällström 22 kartor i det Hermelinska kartverket och det var i mångt och mycket Hermelins frikostighet som möjliggjorde Hällströms forskning. 1818 gav han ut ett motsvarande verk över hela Sverige och Norge: ”Förteckning på orters geografiska bredd och längd i Sverige, bestämda genom astronomiska och chronometriska observationer”. Andra arbetets kartor och planscher är numrerade I, II och IV men överenstämmer med de tre som omnämns i förteckningen på sidan 70. Det är kartor över ”Gelliware järnmalmsberg” respektive ”Swappawara koppar och järngrufwor uti Torneå lappmark” och tre utsikter på ett blad över ”Luppio-wara” och Yllas tuntur”. Den fina kartan i tredje arbetet är graverad av Fr. Akrel efter en förlaga av Wahlenberg. Kemi lappmark ligger idag i Finland. Göran Wahlenberg (1780-1851) är kanske mest känd som botaniker. Växtsläktet Wahlenbergia, av familjen klockväxter, är uppkallat efter honom, liksom Wahlenbergfjorden och -fjället på Spetsbergen.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Texten i samtida brunt hfrbd med vackert guldornerad rygg och brun titeletikett. Blåstänkta snitt. En liten skada överst i ryggen och en liten nötning nederst. Pärmhörnen stötta. Främre innerfalsen med spricka och något lös i häftningen i början. Enstaka fläckar. Planscherna i samtida rött halvmarokängbd med vackert guldornerad rygg vilken har samma stämplarl i ryggfälten som det andra bandet. Blåstänkta snitt. Några helt obetydliga svaga marginalfläckar och några fint lagade marginalrevor. Exlibris för Anna-Lisa Annell & Evert Bergstrand i textvolymen. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”.

Linköping, Biörckegrens enka, 1758. 8:o. Grav. porträtt,(20),378,(6) s. & 1 utvikbar grav. stadsvy. Med träsnittsillustrationer i texten på s. 180 och 219. Lätt nött samtida skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, röd författaretikett respektive grön titeletikett, båda ersatta på 1800-talet. Röda snitt. Eftersättsbladet med en prydligt skriven kompletterande kyrkoherdelängd förd till 1819. En liten skinnskada i rygghuvudet och en mindre maskskada nederst i främre ytterfalsen. Ett fåtal obetydliga småfläckar. Anders Anton von Stiernmans graverade vapenexlibris med handskrivet årtal 1758. Namnteckning Magnus L. Ståhl på titelbladet. Ur Bengt Bernströms bibliotek. Utmärkt ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 477. Porträttet graverat av C. Fritzsch 1756 efter en målning av Joh. Stålbom och med en latinsk sentens av Anders Nicander. Fritzsch har även graverat stadsvyn över Västervik. Med ett uppskattande förord av Andreas Olavi Rhyzelius daterat i Linköping den 13 november 1758. I Sivers eget förord avtackas detta exemplars tidigare ägare Anders Anton von Stiernman, ”hwilken hedersherre, som äger utmärkt insigt i fäderneslandets handlingar, jag altid wid mina historiska skrifter har frågat om råd och uplysning”. I subskribentförteckningen återfinns bland andra Carl Ehrenpreus, Erik Ekholm, Sigfrid Gahm, C. C. Gjörwell, Fridr. Granschoug, Jacob Albrecht Lantingshausen, Jonas Linnerhielm, Anders Nicander och Martin Johan Wallenius. Anders Anton von Stiernman (1695-1765) var Riksarkivets chef och en flitig utgivare av egna och andras texter samt en av sin tids främsta bibliografer och boksamlare. Exlibriset har devisen ”Vive ut vivas” – lev så att du må leva. Magnus Laurentii Ståhl (1761-1843) var rektor i Ystad och Kristianstad, professor och kunglig ordenshistoriograf. Sjöström skriver i ”Skånska nationen” att Ståhl var ”särdeles bevandrad i lärdoms- och personalhistoria; hans samling af biografier och liktal lärer varit den största på någon enskild hand inom riket”.

Greifswald, A. F. Röse, 1778. 4:o. (8),471,476-532,553-638,(10) s. Titelsidan med ett typografiskt ramverk. Delvis hårt nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldornerad rygg med blommor i fälten, ljusare brun titeletikett och rödstänkta snitt. Ryggen defekt och falsarna spruckna upptill. Titeletiketten hårt nött. Främre pärmens nedre hörn bräckt. Samtida anteckningar på insidan av pärmarna. Inlagan har en del lager- och fuktfläckar i början och mot slutet. Enstaka marginalanteckningar. Sporadiska fläckar, t.ex. på s. 67-71, 107, 162-63, 259, 337 och 505. Reva i nedre marginalen på s. 601 och 607. Trots allt ett hyggligt exemplar för att vara en kokbok. Med Conrad Carlesons exlibris. VD18 11638443. Du Rietz Gastronomisk spegel 33 som dock inte uppmärksammat denna upplaga. Felpaginerad med ett hopp i pagineringen men ej i arksigneringen. Första tyska upplagan trycktes i Greifswald 1772 och ytterligare upplagor 1789 och 1805. Med ett intressant förord av förläggaren där han bland annat skriver om hur uppskattad Warg är i Sverige. Han berättar också att den tyska översättningen är utförd av en kvinna och resonerar kring Wargs språk och stil samt de dialektala ord som förekommer i översättningen. Conrad Carleson (1868-1954), svensk politiker, företagare och förläggare. Han var VD för Norstedts, Hiertas bokförlag och AB Svenska bokförlaget samt styrelseordförande i Svenska bokförläggareföreningen.

Paris, Sebastian Cramoisy, 1627. Folio. (48),886,(12) + (24),896,(37) s. Titelbladen tryckta i rött och svart samt med graverade vinjetter. Med tabeller och träsnitt i texten. Två lätt solkade samtida pergamentbd med handskrivna ryggtitlar. Blågröna snitt. Enstaka fläckar av olika slag och några små fuktränder i nedre marginalen. Ett par små marginalhål. Namnteckningar från Köpenhamn1652 på titelbladen av Sveno Canutius (Sven Knutsson), som var pastor i Hellestad. Första ovanliga upplagan av detta viktiga verk om kronologi, kalendrar, astronomi och astrologi, vilket utkommit i många senare upplagor. Denis Pétau (1583-1652) var fransk jesuit och lärd forskare. Han utnämndes till kardinal 1639. Sveno Canutius eller Sven Knutsson (ca 1627-99) utnämndes till kyrkoherde i Hällestad och Dalby 1655 med tillägg av Bonderup 1681, alla i Lunds stift. Han var född i Ronneby och studerade vid Köpenhamns universitet från 1650. Han deltog i riksdagarna 1672 och 1686 samt var 1680 den som höll likpredikan över stiftets biskop Peder Winstrup. Av dennes efterträdare Knut Hahn fick Knutsson uppdrag att arbeta för försvenskningsprocessen i stiftet och uppspåra de inom prästerskapet som inte var svensktrogna.

Sthlm, kongl. Finska boktryckeriet, 1769. 8:o. (8),136 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar grav. plansch. Lätt nött hfrbd från ca 1800 med guldlinjerad rygg och vinröd titeletikett. Röda snitt. En krossad gammal fluga på eftersättsbladet. Något bruntonad och lagerfläckig. Med Pontus Fredrik De la Gardies grav. exlibris på titelbladets baksida, sonen Jacob De la Gardies förgyllda pärmexlibris med de krönta initialerna på frampärmen och hjärtvapnet på bakpärmen samt dennes typtryckta kataloghänvisning på frampärmens insida och typtryckta hyllplaceringsuppgift på inklistrad lapp överst på titelbladet. Från Löberöd och sedan Charlottenlund. Trevligt ex. En faksimilupplaga av denna ovanliga bok utkom 1980. Pehr Printz (1743-1820) var kunglig hovurmakare och har dedicerat verket till Lovisa Ulrika. Ur företalet: ”Jag ärnade wäl, då jag först började arbeta på denna beskrifning, endast göra en fullständig öfwersättning af den snälla infödda engelska, men sedermera retablerade fransyska uhrmakaren och Wettenskaps academie-ledamoten Henry Sully, Regle artificielle du temps; men hwarjehanda ordsaker kommo mig sedermera at ändra denna min plan, således, at jag wäl nära fölgt des tankar, men och derjemte tagit mig friheten, at utesluta hwad jag tyckt wara dels mindre nödigt, dels och ej nog tjenligt i Swerige, [...], men hwaremot jag tilökt hwad jag tyckt wara nödigare at weta, samt öfwer alt förbättrat och tillagt, på många ställen som förut warit dels mörkt uttydda, dels och ej nog tillräckeligen afhandlade och förklarade.” Henri Sully (1680-1728), vars ”Regle artificielle du temps” utkom första gången 1714 och sedan i flera utökade upplagor, var hovurmakare åt hertigen av Orleans. Boken översattes även till tyska.

Leipzig, in verl. T. Schürers sel. Erben und M. Götzen, 1637. 8:o. (6),543,(33) s. Titelsidan inom ett typografiskt ramverk och tryckt i rött och svart. Resten av inlagan inom linjeramar. Ngt solkigt samtida pergamentbd med handskriven titeltext på ryggen och rödstänkta snitt. En gammal bläckteckning på eftersättsbladet. Bra inlaga med endast sporadiska småfläckar, t.ex. bläckfläckar på s. 364-66 och 378-86. Liten pappersförlust i nedre hörnet på s. 449. Med Reinhold Höyers namnteckning daterad 1695 och Christian Hammers exlibris. VD17 23:278911G. Första upplagan utkom 1627.

Berlin, in der Realschulbuchhandlung, 1812-16. 8:o. (4),516 + (2),555,(1) + (2),554 s. Tre samtida röda halvsaffianbd med guldornerade ryggar. Gula snitt. Ryggskinnen en aning knöggliga. Enstaka svaga lagerfläckar. Titelbladen och de sista sidorna i volymerna med något fler fläckar. Små rostfläckar på s. 330 och 372 i andra delen. Tredje delen med litet hål i titelbladet och andra bladet, samt några fuktränder i yttermarginalen. Fin svit från Säbylund. En av de två stora och viktiga sagosamlingarna som utgavs i Tyskland 1812; den andra utgavs av bröderna Grimm. Några av sagorna hade redan publicerats separat av Tieck. Ett kort förord är dedicerat till A. W. Schlegel. Här finns bland annat ”Rothkäppchen” (Rödluvan), ”Der Blaubart” (Riddar Blåskägg), ”Der gestiefelte Kater” (Mästerkatten i stövlar) och ”Däumchen” (Tummeliten).

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1790. Stor 4:o. 24 s.,25-34,34-35,35-39 blad,(2),41-216 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. En i stort bra inlaga med enstaka mindre revor i marginalerna. Sista bladet med en liten solkfläck. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Allt som utkom. Utgavs både i oktav och som här kvarto med stora marginaler. Innehåller utkast till ”svenska jordytans physiska beskrifning, och bergarter” för Uppland, Västmanland, Dalarna och Värmland. Med noggranna beskrivningar av malmfyndigheter och gruvor. Wilhelm Hisinger (1766-1852) var kemist och mineralog och ägnade sig åt bergs- och bruksverksamhet. Han samarbetade även nära med Berzelius vilket bland annat 1804 ledde till upptäckten av grundämnet cerium. Han gav ut flera arbeten inom geologi och mineralogi. Sina betydande samlingar donerade Hisinger till Vetenskapsakademien. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ”Tidigt började H publicera sina rön. Redan 1789 tryckte han Utkast till hällearterna och året därpå utkom Samling till en minerographie öfver Sverige. Under följande årtionde fortsatte H med stor energi sina forskningar. I VA:s handlingar publicerade han 1797-1804 en fortlöpande svit Minerographiska anmärkningar rörande enskilda landskap. De var åtföljda av märkliga petrografiska kartor i färg. Resultaten av sina hela landet omfattande undersökningar av mineral och bergarter sammanfattade H 1808 i det stora arbetet Samling till en mineralogisk geographie öfver Sverige. Arbetet utkom även i två tyska upplagor, översatta 1819 av K A Blöde, 1826 av den kände kemisten Friedrich Wöhler”.