Søkeresultat

Sthlm, I. Meurer, 1642-43. 8:o. (16),45,45-46,48-268,(9,1 blank,2),1-36,(1) s. Trädgårdsbokens titelsida med träsnittsvinjett. Stänkdekorerat ljusbrunt hfrbd från 1900-talets mitt med guldornerad rygg. Gamla blåstänkta och solkiga snitt. Ryggen lätt blekt och med några fläckar. Välanvänd inlaga som är bruntonad och lätt solkig samt med en del marginalfläckar av olika slag. Några långa understrykningar i företalet. Ytterligare några gamla anteckningar, t.ex. en lång anteckning om Chelidonia på s. 131 och om kamomill på s. 159. På s. (5) en ägaranteckning från 1736 av Asmund Schevenius att han fått boken från Örslösa gård genom arv. Välanvänt men trevligt ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 632. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Bibliotheca Walleriana 6227 respektive 11681. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 761 respektive 1255. Inleds med ett förord av utgivaren växjöbiskopen Petrus Jonæ Angermannus daterat den 24 mars 1628. Författarens eget förord är daterat den 10 januari 1628. Örtaboken utkom första gången i Kalmar 1628 och därefter i Linköping 1637 och 1641, i Stockholm 1642-43, i Uppsala 1643 respektive 1644 och i Linköping 1650 samt i Stockholm 1654. Detta är den fjärde upplagan, men den första som inkluderar författarens trädgårdsbok, ”Een nyy träägårdzbook”, vilken har eget titelblad, impressum och paginering, men gemensam arksignering med huvudarbetet. Den trycktes om separat 1647 och tillsammans med örtaboken 1654. Författaren Arvid Månsson (död 1649) kom från Skaftorp utanför Jönköping och hans arbete rör växter och deras medicinska användning. I sitt förord uppger han att han varken studerat i främmande land eller vid någon akademi, ”utan allenast uti gemeene scholer”. Hans egentliga kunskaper inom den medicinska vetenskapen är omstridda och Collijn, till exempel, ger honom det föga smickrande epitetet ”kvacksalvare”. Ett exemplar av ”Örta-book” fanns i Linnés ungdomsbibliotek. Arbetet visar att vid 1600-talets början var ett flertal av våra viktigaste kulturväxter kända och odlades i Sverige, förutom sädesslagen även till exempel bönor, betor, dill, kål, lin, morötter, pepparrot, persilja rättika, rödlök, rovor, vitlök, klöver och ärtor.

Uppsala, Stockholm & Lund, 1856-78. III-XX,408 + 299,(1) s. + front,(6),266,(1) + (2),VIII,400 + III-XXVIII,368 + III-XI,(1 blank),443 + XVI,324 s. + front,(4),396 s. + front,(2),408 + (4),XVIII,384 + (6),237(6),125,(1 blank,2) s. Med inklistrad tilläggslapp + (4),467 + 3-435 + III-XV,(1 blank),407 + (4),429,(1) + III-VIII,559 s. & 1 plansch + XII,448 + VIII,(2),447 + X,(2),423 + XII,400 + VIII,478 + (2),VI,387 s. + (HANSELLI, P.) Kronologiskt register öfver vittra författare under perioden Stjernhjelm till Dalin [=rubrik]. (Uppsala, 1869). (4) s. 21 ljusbruna hfrbd med guldornerade och blindpressade ryggar samt röda titeletiketter och marmorerade snitt (Levin). Ryggarna delvis med smärre nötningar och obetydliga fläckar. Första volymen med nagg överst på ryggen och spricka nederst i främre ytterfalsen samt urrivet försättsblad. Andra, nionde, tionde och fjortonde volymerna med nagg övers i ryggarna. Del III bitvis lagerfläckig, mer på slutet. I övrigt endast enstaka lager- och småfläckar. Bra uniform svit. Del II-VI utgivna tillsammans med C. Eichhorn, del XI med bidrag av M. Weibull och F. Braune. I del X medbundet en fyrsidig dedikation till P. Wieselgren, daterad Upsala den 15 januari 1870 och ett fyrsidigt kronologiskt register, tryckt på skärt papper. Verket trycktes i 200 exemplar och de sista delarna i bara 150 exemplar vardera. Det utkom inte i kronologisk ordning, del I till exempel utkom först 1871. Totalt presenterade arbetet 96 olika författares verk från svensk stormaktstid och är trots sina brister ett värdefullt referensverk inom svensk litteraturhistoria. ”Kronologiskt register” har sannolikt fungerat som ett slags prospekt för verket och är daterat i Uppsala den 6 oktober 1869. Den redogör för innehållet i de redan utgivna delarna II-XII och förtecknar även författare som ska dyka upp i kommande delar.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Texten i samtida brunt hfrbd med vackert guldornerad rygg och brun titeletikett. Blåstänkta snitt. En liten skada överst i ryggen och en liten nötning nederst. Pärmhörnen stötta. Främre innerfalsen med spricka och något lös i häftningen i början. Enstaka fläckar. Planscherna i samtida rött halvmarokängbd med vackert guldornerad rygg vilken har samma stämplarl i ryggfälten som det andra bandet. Blåstänkta snitt. Några helt obetydliga svaga marginalfläckar och några fint lagade marginalrevor. Exlibris för Anna-Lisa Annell & Evert Bergstrand i textvolymen. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”.

Amsterdam, 1766. 4:o. 159,158-629 s. Trevligt samtida engelskt skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, rödbrun titeletikett och rödstänkta snitt samt blindpressad dekor på pärmkanterna. Pärmarna med spegeldekor med ljusa och mörkare infärgade fält inramade i guld. Ryggen ngt blekt och torr. Främre ytterfals sprucken allra överst. Pärmskinnet avskavt på ett par ställen och med en mindre mörk fläck mot främre ytterkant. En liten tryckt bokannons inklistrad på försättsbladets baksida. Ren inlaga med fuktränder som uppträder av och till i marginalerna. En rostfläck på s. 277-78. Ett ark felbundet. Marginalerna mot slutet kraftigt brunfärgade av den bakre pärmen. Bra ex. från Ericsberg. Hyde Bibliography of Swedenborg’s works 2195, där det även framhålles att samma ”slip” som finns i detta exemplar även är inklistrad i det exemplar som finns i Swedenborg societys bibliotek. I vuxen ålder och mot slutet av sitt liv var Swedenborg upptagen med uttolkningen av Uppenbarelsebokens budskap. Han tolkade det som att den yttersta domen och Uppenbarelsebokens tal om en ny himmel och en ny jord var ett skeende i den andliga och inte den fysiska världen och att den inträffat 1757. Sina tankar om detta redovisade han i föreliggande arbete. Swedenborg finns avporträtterad av Per Krafft hållandes manuskriptet till ”Apocalypsis revelata”.

Stockholm, Central-tryckeriet, 1881. (12) s. Häftad och oskuren i tryckt omslag. Omslaget lite solkigt, med en ljus fuktfläck, och smårevor samt små pappersförluster i kanten. Ej i Zetterlund. Det ”eviga och glänsande” sällskapet Klubben, vars ”synliga ändamål” enligt stadgarna var ”nöjet”, stiftades hösten 1880 av Strindberg. Det bestod ursprungligen av 17 medlemmar. August och Siri Strindberg delade på sekreterarsysslan och deras skämtsamma ”halfårsberättelse” återfinns på s. (9). På den sista sidan återges de två skämtsamma dikter som Strindberg skrivit och läst upp i samband med att Klubbens stormästare (operasångaren Pelle Janzon) tilldelats en ”hedersguitarr” vid en sammankomst i april 1881. Sammanlagt genererade klubbens verksamheter fem trycksaker varav dessa handlingar är den andra. Den föregicks av en kallelse på fyra tryckta sidor, till klubbens första halvårsjubileum den 14 april 1881, och kom att följas av, en liknande kallelse till en fest på restaurangen Alhambra på Djurgården i april 1882, samt två affischer med program från de två vårtillställningarna. Den nämnda festen på Alhambra i påsken 1882 blev Klubbens sista officiella sammankomst, och räkningen efter den tillställningen kom att spöka ända fram till juni samma år då den äntligen kunde regleras av Pehr Staaff (vice sekreterare). Klubben skingrades slutgiltigt när makarna Strindberg flyttade utomlands 1883, om än den enligt stadgarna aldrig kunde upplösas ”förr än sista ledamoten dör”.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Textdelen häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Ryggen lite nött och gulnad. Ouppskuren på s. 41-80. Enstaka småfläckar. Näst sista bladet med två revor i yttermarginalen. Planschdelen i lätt nött men trevligt samtida ljusbrunt hfrbd med guld- och blindpressad ryggdekor. Rödstänkta snitt. Lätt snedläst. Planscherna interfolierade med skyddspapper. Det första skyddspappret iturivet. I övrigt har skyddspapprena några revor och småskador samt en del lagerfläckar. Planscherna med enstaka fläckar. Planschbandet med Johan Sederholms namnteckning daterad Uppsala 1832. Bra ihopplockad svit. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”. Johan Sederholm (1813-83) har köpt in planschdelen under sina Uppsalastudier. Han var brukspatron på Nävekvarn vid Bråviken.

Hamburg, verlegts Gottfried Liebernickel, Buchhändler in Dohm. Rudolfstadt, druckts Heinrich Urban, 1704. Folio. Grav. porträtt,grav. frontespis,(38),1090,(2 blanka,142,2 blanka) s. & 26 grav. plr, varav 1 utvikbar och 2 i dubbelformat. Titelbladet tryckt i rött och svart. Några små träsnitt i texten. Samtida ganska nött men stiligt skinnbd med upphöjda bind och mycket rikt guldornerad rygg samt infärgat titelfält. Smal ramlinje i guld på pärmarna. Helt guldsnitt. Bevarade mässingsknäppen och läderspännen. Skinnskada i rygghuvudets högra del. Pärmarna med smårepor. De nedre pärmhörnen små skinnskador där de underliggande träpärmarna tittar fram. Spridda lager- och småfläckar. En rostfläck i yttermarginalen på s. 431-32. Urklippt namnteckning i titelbladet och ett lite större urklipp i smutstitelbladet, i båda fallen utan textstörning. Med Inga Enanders diskreta 1900-talsnamnteckning i blyerts. Bra ex. VD18 1032531X. Johannes Lundius eller Johan Lund (1638-86) var född i Flensburg och luthersk pastor i Tønder, men är främst känd för sina verk om judisk kultur och templet i Jerusalem. Detta hans huvudverk utgavs av sonen Thomas Lund och trycktes första gången i Schleswig 1695-96, i oktavformat utan illustrationer. Denna illustrerade folioutgåva utkom första gången 1701 och detta är den andra. Ytterligare upplagor utkom 1711, 1722 och 1738 samt översattes till holländska 1723. De vackra planscherna är graverade av I. W. Michaelis.

Merseburg, F. Kobitzsch, 1822. 8:o. XIV,(2),280 s. + Neue zur Michaelismesse 1821 erschienene Verlags-Bücher, Spiele und Landcharten von Ernst Klein’s [...] in Leipzig. (Leipzig?, 1821). 8:o. (4) s. Samtida ljusgrått opappbd med tryckt titeletikett. Titelbladet ngt lagerfläckigt, i övrigt med bara ngn enstaka lagerfläck. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Fint ex. En andra upplaga trycktes 1828. Om det osmanska riket. De turkiska och grekiska folken beskrivs, liksom, mera kortfattat, armenier och judar. Friedrich August Rüder (1762-1856) var jurist och publicist.

Berlin, in taberna Libraria scholae realis, 1812. 8:o. LXVI,550 s. & 1 utvikbar tryckt tabell & 1 utvikbar, delvis kolorerad grav. karta & 1 utvikbart grav. diagram & 30 grav. plr. Samtida ganska nött ljust grågrönt pappbd med handskriven titeletikett. Rödstänkta snitt. Ytterfalsarna ytligt nötta. Ett senare insatt försättsblad av gammalt papper. Spridda småfläckar. Handnumrerad gammal stpl från ett icke angivet ”Bibliotheca Academica” på titelbladets baksida. Blyertsanteckningar från antikvariat på engelska och tyska på pärmarnas insidor. Krok Bibliotheca botanica suecana 7. Marklund Övre Norrland i litteraturen 8119. Ett fristående tillägg av S. C. Sommerfeldt utkom 1826. Göran Wahlenberg (1780-1851) botanist, geograf och geolog. Han var från 1829 till sin död professor i medicin och botanik vid Uppsala universitet. Hans botaniska insatser tillhör huvudsakligen floristik och växtgeografi samt även systematik, växtanatomi och växtfysiologi. ”Hans något kärva och otillgängliga natur gjorde honom till en ganska ensam man, och hans inflytande på samtidens forskning blev mindre än väntat” enligt ”Svenska män och kvinnor”.

Sthlm och Uppsala, hos G. Kiesewetter, 1745. 8:o. (14),344,(30) s. & 2 utvikbara grav. kartor & 1 utvikbar grav. plansch. Med flera träsnittsillustrationer i texten. Ljusbrunt hfrbd från ca 1900 med guldlinjerad rygg och röd titeletikett. Ryggen nött med ett par skador i ytskinnet vid bakre falsen. Delvis ganska snävt skuren inlaga. Ett fåtal småfläckar. Blomplanschen har några små bruna fuktfläckar. Överstruken och lite beskuren namnteckning Nils Sam. Swederus på titelbladet. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 202. Bring Itineraria svecana 148. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 322. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 611. Kartan över Öland är signerad Carl Bergquist. Sten Lindroth skriver om Linnés resa som påbörjades våren 1741: ”Beslut därom hade fattats av ständerna, och instruktion utfärdades av Manufakturkontoret. Enligt den skulle han på de båda öarna uppspåra färgväxter för textilindustrin, leta efter ler- och jordarter, förteckna apoteksörter samt i övrigt anteckna allt som hörde till naturalhistorien. Linné organiserade expeditionen, liksom förut dalaresan, i form av en resesocietet med sex yngre medhjälpare, av vilka en svarade för botaniken, en för mineralogin, en för kassan osv. I mitten av maj bar det av, över Sörmland och Östergötland nådde sällskapet Kalmar för att överskeppas till Öland; i slutet av augusti var man tillbaka i Stockholm”. Instruktionen för resan från riksens ständers Manufakturkontor avtrycks på ett par av preliminärbladen i början av boken. Nils Samuel Swederus (1751-1833) var präst och entomolog. Han studerade i Uppsala 1774-79 och var där elev till Carl von Linné. Han gjorde resor i Europa på 1780-talet och mötte bl.a. Joseph Banks och blev medlem i The Linnean society. I ”Vetenskapsakademiens handlingar” skrev han flera artiklar i entomologiska ämnen.

Stockholm, Victor Swanström boktr., 1910. (4) s. Klammerhäftad och insatt i ett något nött styvt grönt omslag med handskriven titel och Gustaf Drakes namnteckning. Gott skick. Zetterlund I:121. Tryckt på Lessebo bikupan-papper i 30 numrerade exemplar, varav detta är nummer 17. Drömmen om en egen teater, där han kunde sätta upp sina pjäser och göra verklighet av sina dramatiska visioner följde Strindberg under större delen av hans verksamma liv. Efter misslyckandet med Forsøgsteatret i Köpenhamn på 80-talet dök planerna upp igen i såväl Berlin som Paris. 1906 hade tiden blivit mogen. Hans dramatik hade börjat röna framgångar ute i Europa, och hemma i Sverige hade den unga regissören och skådespelaren August Falck vågat sätta upp ”Fröken Julie”. Uppsättningen blev en succé och Strindberg kontaktade Falck för att diskutera sina planer på en mindre teater i Stockholm efter kontinental förebild. Resultatet, Intima teatern, öppnade vid Norra bantorget året därpå med Falck som direktör. Falck berättar om premiären i sin bok ”Fem år med Strindberg”: ”Föreställningen öppnades med en Strindbergsprolog, [...]. Jag hade fått lov om att få manuskriptet dagen innan, men jag fick istället en biljett: ’Br. F. / Sofvit illa! Kunde ej gå ut! / Inställ prologen. / Jag kommer på generalrep! / Aug. Sg.’. Strindberg hade också vid ett tillfälle varit av den åsikten att premiären måste misslyckas, eftersom vi spelade Pelikanen. Han hade själv varit med om att välja stycket men ångrat sig, dock för sent för att någonting skulle kunna ändras. Först en stund innan ridån gick upp, kom prologen i min hand.”

Paris, chez C. de Sercy, 1688. 4to. (16),445,(1 blank),1-12 pp. Title in red and black, with engraved headpiece and initial, 66 full-page woodcut illustrations (9 of which are folding) all included in the pagination, and woodcut initials.‎ Contemporary sprinkled calf, spine in compartments with raised bands, elaborately tooled and lettered in gilt, rubbing to surfaces and extremities, head of spine with some loss at upper joint, tail of spine chipped exposing headband, upper joint cracked exposing cords but holding. Upper cover with two small worm holes, rear cover a little stained, corners bumped and worn. Browned throughout with some foxing, and marginal dust-soiling, with dampstain at gutter from p. 414 through to the end, affecting a few plates, and further sporadic dampstaining. Gutter of title page and outer margin of front free endpaper reinforced, and with rather crude repairs to margins of plates 256, 263, 264, 269, 277 and 415. Outer margin of p. 217 torn with loss though not touching text, with page number of p. 256 torn and missing. Annotations on front free endpaper that the book was bought at the auction after Michael Törnflycht on 11 June 1740 by Carl Fredric Piper and further annotations recording that it was given in 1780 from his son Adolph Ludvig Piper to forester Joh. Er. Cons, inherited by his son J. E. Cons in 1818 and from him given in 1852 to his nephew, captain Ax. Fr. M. Lundeberg. Lundeberg has also recorded the births of his children and their height on the last leaf and rear endpaper. With the bookplate and signature of Gunnar Brusewitz. Schwerdt Hunting, hawking, shooting I:181. Souhart Bibliographie générale des ouvrages sur la chasse 636-637. Thiébaud Bibliographie des ouvrages français sur la chasse 408-409. Westwood & Satchell Bibliotheca piscatoria 180. Third edition of this celebrated work on the art of capturing game, fish and vermin with traps, nets and other means, first published in 1660. A second edition was published in 1668, a fourth in 1695, and this edition was reissued in 1700 with a cancel title page. The work is split into five books of which the last deals extensively with fishing. The striking and instructive woodcut illustrations show a variety of nets and traps. The plates are the same as appeared in the first edition. This edition includes for the first time the short 12-page ”Traité tres-utile de la chasse” by Charles Strosse present at the end of the work. This work was to prove immensely popular and influential, inspiring the work of many subsequent authors, notably Liger in his ”Amusements de la campagne”, and who reproduced the first part of ”Les ruses” without alteration, according to Westwood & Satchell. Michael Törnflycht (1683-1738) was a military, civil servant, and country gentleman. Under King Charles XII he took part in the Battle of Poltava 1709 and the siege of Fredrikshall 1718. Carl Fredric Piper (1700-1770) was his nephew and one of Sweden’s foremost book collectors in his time. His extensive library at Ängsö castle was inherited by his son Adolf Ludvig Piper (1750-1795), married to Sophie von Fersen. Forester Johan Cons, or Conz, (1739-1818) was born in Strassbourg and lived in Dyvik by Ängsö. His daughter Hedvig Sophia Cons (1785-1864) was married to the factor at Ängsö Johan Petter Lundeberg. Their son was Axel Fredrik Marcus Lundeberg (1809-1873). Brusewitz’s signature is dated 1975. Laid in is also a catalogue clipping from Hagelin Rare Books, where Brusewitz bought this book.

Sthlm, C. Deleen, 1826. Stor 4:o. Tryckt titelblad & 25 handkolorerade graverade plr, varav en är ett porträtt av Bellman. Rött halvsaffianbd med guldlinjerad dekor runt det mönsterpressad orange pappret på pärmarna och guldtryckt titel på frampärmen (Bernhard Andersson, Stockholm). Konstnärens förnamnsinitial är felstavad ”C.” i guldtiteln på frampärmen. Ryggen och pärmhörnen med smärre nötningar, rygghuvudet med liten skada. Obetydliga marginalfläckar. Stort fint ex. där titelbladet är oskuret och många av planscherna har bevarade råkanter. Hultmark & Moselius Svenska kopparstickare och etsare s. 66 anger felaktigt 20 planscher. Det finns exemplar med Bellmanporträttet och 25 planscher inkluderande ”Canzler Planberg”, vilken saknas här och oftast. Varken Bengt Bernström, Nils Bonnier eller Sten Westerberg hade den planschen i sina exemplar. Elis Chiewitz (1784-1839) gav ut flera fina planschverk, förutom två verk som illustrerar Bellman även ”Svenska teatergalleriet” 1826. Illustrationerna i föreliggande verk har ofta reproducerats och många av gestalterna i Bellmans diktvärld förknippas med hur de framställs av Chiewitz i detta ”Galleri”.

Sthlm, J. G. Lange, 1785-87. 8:o. (6),272,(1) + (6),328 s. Båda delarna med grav. titelvinjetter, den senare inklistrad. Två häftade, oskurna och ouppskurna volymer i samtida gråpappomslag med dekorativt bindgarn i ryggarna. Lite gråpapper saknas allra högst upp på omslagsryggarna. I första delen smärre lagerfläckar, se t.ex. på titelbladet och s. 97 samt svaga fuktränder i marginalen på s. 145 och några andra ställen. Tillskrivna felaktiga årtal ”1780” på omslagen. Andra delen med några få lite bruntonade sidor, se t.ex. s. 112. Mycket fint och orört ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 48. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 286. En tysk översättning utkom 1792. Utgiven efter författarens död av Samuel Ödmann och med en stor mängd kompletterande noter av denne. Det separat utgivna registret till första delen, vilket sammanställdes av Carl Magnus Blom, saknas här. Förordet i första delen är skrivet av brodern Peter Jonas Bergius och i andra delen av Samuel Ödmann. Första delen behandlar läckerheter ur växtriket och andra delen ur djurriket. Bengt Bergius och Samuel Ödmann hämtade huvuddelen av uppgifterna om läckerheter från jordens alla hörn ur olika reseskildringar och visade prov på en ovanlig vidsynthet vad gäller främmande seder: ”gammalt salt kött och fläsk samt förlegad torr-fisk är ej för oss någon smakelig kost; men rarheten och moden kan göra sådant til det smakeligaste”.

Sthlm, Kongl. bok-tryckeriet respektive P. J. Nyström, 1740. Folio. Grav. porträtt,XLIV,748,449-50,751-923 s. + grav. porträtt,(2),708,1-151 s. Med en mängd grav. illustrationer och träsnitt i texten, varav en av dem är inklistrad som den ska på s. 684. Två något nötta praktfulla samtida skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och titeletiketter i pergament samt pärmar med slösande rikt guldornerade dubbla ramverk med krönta kronor kring mittpanel med guldpressat Karl XII-monogram på såväl främre som bakre pärmarna. Stämpeln med huvuddelen av monogrammet något hårt pressat mot pärmarna vilket gör att stämpelplattans kanter syns på skinnet. Monogrammets ”XII” utfört med två separata stämplar. Ciselerade guldsnitt och kantförgyllning. För- och eftersättspapperen av fint guldbrokadpapper. Banden med ytliga avskavningar, mestadels längs kanterna och på de bakre pärmarna. Första volymen med en ytlig spricka i inre främre fals. Karl XII-porträttet med ett litet veck i bildytan vilket gjort att trycket tagit dåligt där och något naggad yttermarginal. Inlagan med lager- och småfläckar, främst i marginalerna. Något större fläckar på s. 71, 146, 229, 274-78, 379-80 och 601-02, korta marginalrevor på s. 121 och 585, minimala hål i texten på s. 519 och 569 samt en liten ljus fuktfläck i övre marginalen på s. 653-700. Andra volymen mindre fläckad än den första. Försättsbladet med en gammal lagning i inre marginalen på baksidan, titelbladet med en ljus fuktfläck och minimalt hål i yttre marginalen i ägarnoteringen samt minimala hål i texten på s. 399-400 och 617-18. Första volymen med 14 och andra volymen med 8 sidor samtida handskrift på medbundna blad i slutet. Samtida ägarnotering Jacob Reich på titelbladet till del II med ”-eich” bleknat av fuktfläcken. Ryggarna med små äldre nummeretiketter nedtill. Titelbladet till del I och det graverade porträttet föreställande Nordberg i del II är hämtade ur ett annat exemplar och senare insatta. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 5954. Hesse Svensk numismatisk litteratur 1408. Sista pagineringsföljden i del II består av ett detaljerat register. Båda porträtten är graverade av Eric Geringius. Prästen och skriftställaren Jöran A. Nordberg (1677-1744) hade tillfångatagits av ryssarna vid slaget vid Poltava och återkommit till Sverige först 1715. Han var bland annat Karl XII:s biktfader åren 1716-17. Två år senare blev han kyrkoherde i Klara församling i Stockholm som på den tiden även innefattade Olofs kapell, nuvarande Adolf Fredriks kyrka. 1731 fick han i uppdrag av Kanslikollegium att skriva Karl XII:s historia. Han hyste påtagliga antipatier gentemot Voltaires ”Histoire de Charles XII”, vilket föranledde honom att förse sitt verk med sarkastiska noter riktade mot dennes framställning. Nordberg har kommit att betraktas som den sista i raden av den svenska stormaktstidens rikshistoriografer. Warmholtz var emellertid måttligt imponerad av författaren då han skrev att denne ”var kanske en god theologus och predikant, men en mindre än medelmåttig historicus. Hans länge efterlängtade arbete emottogs med begärlighet, belöntes hederligen, men har icke wunnit kännares bifall”. Arbetet översattes till franska 1742 av Warmholtz själv och till tyska 1745-51 av J. H. Heubel. Handskriften i första volymen består först av en ”Lista på de zariske fångar” omfattande 34 höga militärer, toppad av Charles Eugène de Croÿ (”Duc de Croÿ”). Därefter följer rubriken ”Texter på takseielse dagen öfver wictorian vid Narwa” listande de bibelverser som lästes vid tacksägelsedagen den 25 februari 1701. Därefter ”Relation om general Otto Reinholdt Pattkuls arresterande uti Påhlen, staden Cassimir och dess utförande där ifrån till rettare plattsen den anno 1707”, vilken fortsätter i andra volymen efter en sida bestående av ”Annotation på alla mina böker a:o 1743” vilken listar 24 böcker där föreliggande verk utgör första numret; därefter följer bland annat Barclays ”Argenis”, Scrivers ”Postilla”, Fenelons ”Telemach”, några biblar och Henels ”Florerande Stockholm” från 1728. Handskriften rörande Johann Reinhold Patkuls avrättning är av allt att döma en översättning av regementspastorn Lorenz Hagens skrift ”Letzte Stunden Johann Reinhold Patkuls” (1714), vilken sedan utkom i en mängd upplagor och versioner. På svenska trycktes den först 1783, då med titeln ”Kort berättelse, om den werlds-kunnoge Johan Reinhold Pattkulls grufweliga död och påskyndade execution, samt huru han beredt sig dertil: Författad af dess tilförordnade bigt-fader magist. Lorentz Hagen”.

Newcastle, S. Hodgson, 1797 [but 1798]. 8vo. XXX,(2),335,(1) pp. With 117 wood engravings of birds and 91 tailpieces. + BEWICK, THOMAS. History of British Birds. The figures engraved on wood by T. Bewick. Vol. II. Containing the history and description of water birds. Newcastle, E. Walker, 1804. 8vo. XX,400 pp. With 101 wood engravings of birds and 136 tailpieces. + BEWICK, THOMAS. A Supplement to the History of British Birds. The figures engraved on wood by T. Bewick. Part I. Containing the history and description of land birds. Newcastle, E. Walker, 1821 [but 1822]. 8vo. 50,(2) pp. With wood engravings. + BEWICK, THOMAS. A Supplement to the History of British Birds. The figures engraved on wood by T. Bewick. Part II. Containing the history and description of water birds. Newcastle, E. Walker, 1821 [but 1822]. 8vo. 49,(3) pp. With wood engravings. Volumes I and II bound in handsome 19th-century full red morocco, ruled in gilt, spines in compartments with raised bands, tooled and lettered in gilt, all edges gilt, inner dentelles gilt. Endpapers foxed, some occasional light soiling and spotting, otherwise clean and fresh. Supplement uncut and bound in modern marbled boards. Some occasional light foxing and soiling. With the signature of H. S. Foljam dated 1803 on title page, and the signature of Gunnar Bruzewitz on front free endpaper of volume I. Tattersfield Thomas Bewick 1.14, 1.16. and 1.25. Roscoe Thomas Bewick a bibliography raisonné 15c and 17a, variant C, and 29c and 30c. Nissen Die illustrierten Vogelbücher 91. Zimmer Catalogue of the Edward E. Ayer ornithological library 57-58. An attractive mixed set of the second edition of ”Land Birds”, with the first edition of ”Water Birds” and the second edition of the ”Supplements”, dated 1821 but published in October 1822. Though never formally taught, Thomas Bewick (1753-1828) showed a talent for drawing from an early age. In 1767, when he was 14, he was apprenticed to Ralph Beilby, an engraver in Newcastle. In 1775 Bewick received a premium from the Royal Society for the Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce and became a partner in Beilby’s workshop the following year. ”A General History of Quadrupeds” was his first publication and appeared in 1790. By the late 18th century, the woodblock was the poor relation to steel or copper engravings. Bewick, unlike his predecessors, would carve in harder woods, notably boxwood, against the grain, using fine tools normally favoured by metal engravers. This proved to be far superior, and in so doing Bewick revolutionised the printing of illustrations using wood and brought the medium back to life and popularity. The success of ”A General History of Quadrupeds” encouraged Bewick to begin working on his most famous work ”History of British Birds”. Issued in two volumes, the ”History and Description of Land Birds” appeared in 1797, the volume devoted to water birds seven years later, in 1804. It was to be his tour de force with respect both to craftsmanship and creative imagination, and the work for which he will always be remembered. This time confining himself to only British species, he drew from live birds, specimens shot for him, or even from birds kept in his Newcastle garden for the express purpose of drawing them. Although criticised by some ornithologists for their lack of accuracy, his drawings nevertheless manage to seize the individual characters of the various birds. In addition, the work once again drew acclaim and was renowned for the many humorous and elaborate vignettes and tailpieces that so vividly capture English rural life. ”Land Birds” features 140 descriptions of birds, 117 figures and 91 vignettes and tailpieces. Bewick’s teacher Ralph Beilby (1744-1817) was an English engraver, working chiefly on silver and copper. As he had done for ”A General History of Quadrupeds”, Beilby once again wrote the descriptions for ”British Birds”, although by the time the second volume appeared Bewick had bought Beilby’s share of the partnership, and composed the letterpress himself. ”Water Birds” includes 144 descriptions, 100 figures and another 136 vignettes and tailpieces. These last are considered to be amongst his very best, and were certainly some of his own favourites. ”History of British Birds” went through various revisions and expansions. Roscoe provides a detailed account of the various states of both volumes. Though dated 1797, the present copy of the ”Land Birds” is in fact the second edition of 1798 as revealed by the price on the title page, and the images of the sea eagle and the magpie being in the second state. The infamous vignette at p. 285 appears here to be uncensored. The copy of the ”Water Birds” is variant C according to Roscoe. In 1821, and revised in 1822, Bewick published ”A Supplement to the History of British Birds”, which, although sometimes found bound with the seventh edition, was also published separately and bound together in one volume, as found here.

London, Sumfield & Jones, 1862. 8vo. XII,515 pp. & 1 large folding hand-coloured lithographed map. Uncut in original green blindstamped publisher’s cloth (with the binder’s label of Burn, London). Spine slightly darkened and head and tail a little bumped, extremities rubbed. Light marginal browning throughout with some occasional light soiling. Small stain to outer margin of p. 194. Neat closed tear in margin of map. With the author’s handwritten dedication to Alfred Forrester in the top margin of the title page and the armorial bookplate of John Apris. From the library of Gunnar Brusewitz. Ferguson Bibliography of Australia 11678 not mentioning the map. In 1819 Lloyd was just ten years old when he sailed with his uncle, Charles Jeffreys, from England to Van Diemen’s Land, as Tasmania was then called. After a life as a sheep farmer and importer of wines he died in Geelong in 1871. Notice of his death in the ”Geelong Advertiser” highlights how the genocidal Black War against the aboriginal Tasmanians had changed the island’s population in just a few decades: ”The changes that he saw during his lifetime were strange and wonderful to a degree. When he arrived, the Barabool tribes of natives numbered three hundred, and of white men there were not a score in Geelong. When he died there was only one native left, whilst on the other hand he left behind him a town containing 20000 of his fellow-countrymen, who lament the loss of an enterprising and good man”. The large folding map is entitled ”Emigration Map of the World” and shows the routes of British emigrants to Australia, North America, South Africa, India, and Hong Kong. The recipient of the book is possibly the English author and artist Alfred Henry Forrester (1804-1872).

Visingsborg, J. Kankel, 1670. Folio. (7,2 blanka,2,1 blank),26,26-66,66-67,69-104,(1 blank),105-10,1-376,378-504,506-22,529,(1 blank,7) s. Med en helsides träsnittsillustration föreställande riksvapnet på det näst sista preliminärbladet. Med en inklistrad tryckt rättelselapp i marginalen på s. 108 i första pagineringsföljden. Samtida något solkigt men bra pergamentbd med spår av handskriven ryggtitel. Inledningsvis med en större ljusbrun fläck i yttermarginalen som snart avtar i storlek. I övrigt delvis med spridda fläckar, bruntonade blad och småveck. Äldre noteringar på sista blanka sidan, eftersättsblad och bakre pärmens insida. En kvist torkade blommor inlagd längst fram i volymen. Med Kilian Stobæus d.ä:s namnteckning på titelbladet, duplettstämpel från Lunds universitet på frampärmens insida tillsammans med gamla biblioteksanteckningar. Från Charlottenlund. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 367-68. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2698. Almqvist Johann Kankel 6. Fiske Icelandic collection s. 539. Afzelius Svenska skrifter rörande Island s. 48. Rättelselappen nämns inte i den bibliografiska litteraturen, men finns i minst två olika sättningar, varav denna har mellanslag mellan ”raden/” och ”effter” samt stavningen ”affattat”. Översatt och utgiven av Jonas Rugman. Med förord av Daniel Gyldenstolpe respektive ”Hugonis Grotij företal på göthernes/ wänders och longobarders historia” som upptar över 100 sidor. Detta är den första tryckta utgåvan av Snorre Sturlassons ”Heimskringla”, vilken bekostades av Pehr Brahe d.y. och utfördes på hans privatboktryckeri på Visingsö. Exemplaret har tillhört Kilian Stobæus den äldre (1690-1742), framstående naturforskare, läkare och historiker som var verksam som professor vid Lunds universitet. Hans omfattande bibliotek finns till stora delar bevarat på Lunds universitetsbibliotek, men vissa arbeten har sålts på duplettauktioner, som detta. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”På sin märkligt konstruerade professur arbetade S gärna med traditionell historia, genealogi, kungalängder, sagor m m.” Om Stobæus relation till Carl von Linné skriver samma källa: Linnés ”väg mot framgången kantas av beskyddare, som på betydelsefulla sätt främjar hans sak. Efter fadern o Johan Rothman fylldes denna uppgift av Kilian Stobæus, verksam som läkare i Lund o undervisare vid universitetet, innan han påföljande år skulle bli professor där i naturfilosofi o experimentalfysik. L bodde i Stobæus’ hem o mottog starka impulser av umgänget med denne såväl filosofiskt som medicinskt o naturalhistoriskt kunnige man”. Anteckningarna på slutet är av honom och rör olika fornnordiska och medeltida kungar samt deras släktförhållanden.

Sthlm, H. A. Nordström, 1817-22, 1818-30. 8:o. (10),726 s. & 4 utvikbara grav. plr + (10),LXXIX,(1),848,(1) + (4),496,(2) s. & 6 utvikbara grav. plr + XV,(1),564,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch + X,565-1300,1-6,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (4),VI,415,416a-c,417-895,(2) s. Med en träsnittsillustration i texten på s. 152. + BERZELIUS, JAC. Tabell, som utvisar vigten af större delen vid den oorganiska kemiens studium märkvärdiga enkla och sammansatta kroppars atomer, jemte deras sammansättning, räknad i procent. Bihang till tredje delen af lärboken i kemien. Sthlm, H. A. Nordström, 1818. 4:o. 99,(1) s. Sju nötta samtida blå glättade pappbd med sparsamt guldornerade ryggar, röda titeletiketter och sprängda snitt. Ryggarna till del II och V lite naggade överst. Pärmhörnen stukade och pärmkanterna skrapade. Större delen av titeletiketten till tabelldelen bortnött. Del I har en genomgående distinkt fuktrand och en del råkanter i nedre marginalen samt ett slarvigt uppskuret övre hörn på s. 307. Del III är ställvis lätt lagerfläckig och med några små revor i planschernas veck. Del IV har en liten fuktfläck i nedre marginalen till s. 32 och är dessutom lätt lagerfläckig på sina håll. Del V är genomgående fuktfläckig och ställvis svagt lagerfläckig. Del VI slutligen är fuktfläckig fram till s. 525 och ngt mer lagerfläckig än de övriga delarna. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius II:1-2. Lindberg Swedish books 58. Bibliotheca Walleriana 11077 för del I-IV. Krok Bibliotheca botanica suecana 2 för del IV-V. Denna svit med del I-II i den andra omarbetade och utökade upplagan från 1817-22. Första upplagan av dessa två delar utkom 1808-12. Denna stort anlagda lärobok utkom även i en rad tyska upplagor och var sin tids yppersta handbok i kemi och var enligt ”Dictionary of scientific biography” ”the most authoritative chemical text of its day”. Den blev även översatt till flera andra språk.

Köpenhamn, 1657. 12:o. Grav. porträtt,(15,1 blank),246,(1) s. + ALAN, HANS JENSØN. Catena methodica Salomonis. Det er: Salomon adspreedt/ samblet aff hans ordsprocker/ prædicker/ oc høysang effter Joseph Hals methodum udi tre gudelige konster. [...] Til guds ære/ oc danske mands nytte. Köpenhamn, H. Søde, 1667. 12:o. (24),239,(1) s. Litet elegant lackat spegelbd från 1700-talets första hälft med upphöjda bind, rikt guldornerade rygg- och pärmdekorationer, blindpräglade pärmkanter och sprängda snitt. Inlagorna genomgående lager- och småfläckiga. Det andra arbetet hårt skuret med en del bokstavsförluster på sina håll. Några rostfläckar på s. 78-80 och en fuktrand i övre hörn på s. 139-56, liksom bläckfläckar från s. 233 till slutet och ett par revor i texten på s. 233-36 i andra arbetet. Med Bent Juel-Jensens exlibris. Bibliotheca danica I:282 respektive 34. Originalet till det första arbetet, ”Enchiridion containing institutions devine and moral” utkom första gången 1640, dedicerades till ärkebiskop Usshers dotter, Elisabeth, och innehöll 300 sentenser. Andra upplagan, som utkom året efter var tillägnad prins Karl, sedermera Karl II, och hade utökats med ytterligare 100. Skriftens popularitet var stor och upplagorna utkom i rask följd, den sista så sent som 1856. Den lilla traktaten är en samling aforismer, ordspråksmässigt formulerade levnadsregler, med religiöst, etiskt, politiskt och ekonomiskt innehåll utan någon bestämd plan eller indelning. Det andra arbetet bygger på den engelska biskopens Joseph Halls skrift ”Salomons divine arts of 1. ethicks, 2. politicks, 3. oeconomicks, that is the government of 1. behaviour, 2. common-wealth, 3. familie”, som utkom första gången 1609. Det är en handbok, innehållande moralsentenser och meditationer, tagna uteslutande ur ”Ordspråksboken” och ”Predikaren”.

(Nuremberg), typis C. de Lannoy, 1755. Folio. Additional engraved title leaf,(14),236,(6,2 blank) pp. & 80 engraved plates. Title page in red and black. Contemporary full mottled calf, spine in compartments with raised bands, elaborately tooled in gilt with red morocco label. Head of spine and both upper joints rubbed and worn with loss of calf, tail of spine and lower edge of upper cover also worn with loss, covers a little scratched and scuffed, extremities worn, upper hinge cracked but holding. Plates not consecutively bound but all present. First dedication leaf somewhat creased, some occasional light marginal browning and soiling, small nick at tail of p. 105. Large tear through image in plate 56 skillfully repaired. From the library of Gunnar Brusewitz. First volume only. Nissen Die zoologische Buchillustration 2139 calling for (8) preliminaries only. The first volume only of six, of the 1755-1768 Eckebrecht edition of this noted work by the naturalist John (or Jan) Jonston (1603-1675). It was first published between 1650 and 1653 with engraved plates by Caspar and Matthias Merian. The present volume deals with quadrupeds including i.a. lions, elephants, horses, frogs, unicorns and a griffin. The publication of this issue is somewhat peculiar, since the stated intention is scientific but at the same time ignores the last 100 years of zoological science. One would presume that the striking images simply were too good not to reissue.

Ca 16 x 14 cm. + 2 senare avdrag av plåten på fint papper. Några smårepor i plåten. Två borrade hål i övre hörnen utanför motivet. Bra skick. Trevlig koppargravyrplåt för dansk tobaksetikett med initialerna ”I B” upptill, en präst i centrum flankerad av två pipröande indianer ståendes på tobakstunnor och texten: ”Liverpool no. A. / Fabriqueret af Johannes C Bech paa Vestergade no. 55 i Kiobenhavn”. Johannes C. Beck (1779-död efter 1840) var tobaksfabrikör och -spinnare i Köpenhamn på Vestergade 55. Gravyrens figurer är uppenbart ålderdomliga till sin utformning och går tillbaka på äldre förlagor.

Sthlm, L. Salvius, 1751. 8:o. (10),XIV,434,(34) s. & 1 utvikbar grav. karta och 6 utvikbara grav. plr. Med träsnittsillustrationer i texten. Titelsidan och s. (5) tryckta i rött och svart. Samtida aningen nött marmorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt och dekorativt guldornerad rygg samt aningen solkig titeletikett av målad pergament. Röda snitt. Pärmarna med några småfläckar, ytliga repor och skrapmärken. Bakre pärmen med ringformat svagt fuktmärke. Inlagan med spridda lager- och småfläckar samt flera smärre fuktränder i övre och yttre marginalen, t.ex. på s. 33-166 och 273-434. Kartan med diskret lagning innerst. Första planschen med liten samtida anteckning i bläck och andra planschen med några fläckar och smärre lagningar i nedre kanten. Fjärde planschen med reva i vecket och femte planschen med några småfläckar. Sjätte planschen över Ljungbyhornen är kompletterad ur ett annat ex. Med okänd rund gammal monogramstpl ”CCS” på titelbladet och förvärvsanteckning på försättsbladet för A. Englund daterad 1863. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 209. Bring Itineraria svecana 164. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 73. Lundberg Sveriges ichthyologiska litteratur s. 4. Utkom i tysk översättning 1756. Kartan och tre av planscherna signerade C. Bergqvist, varav en efter en förlaga av I. Gane. Tryckt dedikation till Clas Ekeblad. Sidan 26 som vanligt med ”Gödselen” i stället för ”Svedjor”. Varianterna uppkom av att Linné i förbigående berömde svedjebruket sådant han hade sett det bedrivas i Skåne. Linnés goda vän Carl Hårleman, som själv tagit avstånd från svedjebruket i sin ”Dag-bok”, råkade se några tidiga ark av Linnés resebeskrivning och uppmanade därefter Linné att inte ställa sig bakom ”det landsfördärfwande swedjandet”. En detalj kan tyckas, men Linné tog illa vid sig av Hårlemans kritik och han lät skriva en ny text om gödsel i stället och byta ut det ursprungliga bladet.

Sthlm, A. Holms tryckerij, 1723. 8:o. (6),113 s. Nött samtida hfrbd med upphöjda bind. Ryggen ngt flammig och pärmpappret ställvis bortnött. Svaga inre falsar. Försättsbladet saknas. Titelbladet delvis loss och med en gammal anteckning på baksidan. Inlagan genomgående solkig och småfläckig. Med gamla namnteckningar, bl.a. Maria Anna Westling, J. Sellén och C. A. Pousette, den sistnämnda daterad 1851. Från Ericsberg. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 67: ”sällsynt”. Översättningen gjord av Carl Gyllenborg. Han inleder med ett förord ställt till Wrangel, vilket innehåller en redogörelse för hans språk- och versprinciper. De fyra första akterna på prosa, den sista på orimmad vers. Richard Steele (1672-1729) utgav denna pjäs under namnet ”The lying lover or the ladies friendship” 1703. Det är den första översättningen till svenska av ett engelskt dramatiskt arbete. Den framstående politikern Carl Gyllenborg (1679-1746) lärde sig engelska under sin vistelse i London 1704-17, från 1710 som svensk ambassadör därstädes. Han översatte ytterligare två arbeten från engelskan och inspirerades dessutom av engelska förlagor till sin berömda komedi ”Swenska sprätthöken” 1740.