NORDBERG, Jöran A.

Hamburg, Rudolph Beneke Schriften/ Johann Georg Traufold, 1745-51. Folio. Grav. titelblad,+ (18),+ 118, (6), 123-578, (4), 585-704 s.+ 2 grav. porträtt,+ 13 grav. planscher, varav 9 utvikbara; grav. titelblad,+ (2),+ XVI,+ 767,+ (1) s.+ 2 grav. porträtt,+ 11 grav. planscher; grav. titelblad,+ (12),+ XX,+ 882 s.+ grav. porträtt. Rikt illustrerad med ca. 300 graverade vinjetter och mynt- och medaljavbildningar i texten. Första delen med små lagade hål s. 240 och 277, lagerfläckar s. 323-326 och det graverade titelbladet med fuktrand liksom svag dito i yttermarginal mot slutet. Andra delen med inledande fuktfläck i yttermarginal, litet hål s. 375 och lagerfläckar s. 383. Tredje delen med en fläck s. 121 och tilltagande svag fuktrand mot slutet. Samtida ståtliga pergamentband med handtextad titel på ryggarna och lapp från 1800-talet med hyllsignum. Tre volymer. Första delens graverade titelblad med författarnamnet utskrivet med bläck ”George Norberg” och med namnteckningen G. v. Bellegarde. Ur det furstliga Stolberg-Wernigerodska biblioteket, med dess blåstämpel och med spår av borttagna exlibris. Warmholtz 5954. Hesse 1409. Första och väsentligt utökade tyska upplagan. Komplett med tre graverade titelblad, fem graverade porträtt och 24 graverade planscher, varav 13 utvikbara. Det svenska originalet utkom 1740. Den tyska översättningen gjordes av Johannes Heinrich Heubel och finansierades av Johan Fr. König; ”Såsom handlande trodde han på detta Förlag göra en wacker winst, men fant sig i sit hopp bedragen”, raljerar Warmholtz - som inte döljer sitt ogillande av Nordberg. Tredje delen, som innehåller källpublikationer och register, inleds med en biografi över Nordberg. Den påtagliga skillnaden jämfört med den svenska upplagan är förstås illustrationsmaterialet. Den svenska upplagan har två porträtt, Karl XII och Nordberg, graverade av E. Geringius. Dessa är i den tyska upplagan fint omgraverade av C. Fritzsch och de har utökats med Fredrik I, Adolf Fredrik och den unge Gustav. Mynt- och medaljavbildningarna återfinns i båda varianterna, men i den tyska tillkommer dessutom både de 24 planscherna med batalj- och slaguppställningar över de mer kända slagen och belägringarna, och de fina, stora kapitelvinjetterna, slutvinjetter och graverade initialer. Gravörer är far och son Christian Fritzsch, verksamma i Hamburg. Jöran Nordberg (1677-1744) blev prästvigd och utnämnd till predikant vid artilleriet 1703. Som sådan följde han armén under Karl XII:s fälttåg och gjorde där snabbt karriär och avancerade till hovpredikant. Vid Poltava råkade Nordberg i rysk fångenskap och tillbringade många år i Moskva, där han samarbetade med Carl Piper om de svenska fångarnas välbefinnande. 1715 blev han utväxlad och kunde återvända till Sverige och blev så småningom kyrkoherde i Klara församling i Stockholm. Från år 1731 fick han tjänstledigt för att på heltid jobba med det stora verket om Karl XII.Det Stolberg-Wernigerodska biblioteket grundlades av greve Wolf Ernst zu Stolberg (1546-1606) och var med sina ca 4000 volymer ett av 1500-talets större privatbibliotek. Under Christian Ernst zu Stolberg-Wernigerode gick biblioteket in i en andra blomstringstid. Från 1746 var biblioteket ”offentligt” det vill säga tillgängligt för forskare. Under 1800-talet utvidgades biblioteket ytterligare genom inköp av två stora samlingar, varvid ca 8000 dubbletter kunde avyttras. På 1920-talet uppnådde biblioteket sin slutgiltiga storlek om 131.499 volymer – det största och mest praktfulla privata biblioteket i norra Tyskland. På grund av ekonomiska svårigheter såldes mellan 1927 och 1929 de mest värdefulla delarna av beståndet. Efter andra världskriget beslagtogs merparten av de kvarvarande titlarna och transporterades till Sovjetunionen. Den omfångsrika handskriftssamlingen, som sedan 1948 befunnit sig på biblioteket i Halle, har efter ”restitution” 2013 återgått i privat ägo.