CHEMNITZ, MARTIN.

Linköping, C. Günter, 1644. 4:o. (62),604 s. Titeln inom typografisk ram. Samtida mycket skadat och solkigt pergamentbd med blåstänkta snitt. Stora bortrivna bitar av ryggens pergament. På frampärmen har pergamentet släppt upptill. Bakpärmen saknar den yttre hälften av pergamentet med pappärmen väl synlig. Båda innerfalsarna med sprickor och maskangrepp. Inlagan är i betydligt bättre skick än vad bokens yttre låter ana och har endast spridda fläckar och enstaka små marginalnoteringar i bläck. Erratalistan i slutet är överkorsad och rättelserna införda i texten. I titelbladets nedre marginal ägaranteckning av Gudmund Laurentius [?] daterad Linköping den 20 juni 1645. Bortklippt namnteckning nedtill på ett av försättsbladen och strax bredvid namnteckning Friderich Chourlingh [?]. På bakpärmens insida anonym förvärvsanteckning daterad Stockholm den 22 maj 1728.

Collijn Svensk biobliografi 1600-talet 159. Predikningar nedtecknade av Melchior Neukirchen och översatta till svenska av Arvidus Olavi Scheningensis (1609-1663). På arken a-c i början finns också ”Jesu Christi lefwernes historia” av Claudius Botvidi (1573-1646). Med lång tryckt dedikation av Olavi till ”fröken Christina Augusta” och fjorton andra högättade kvinnor, bland dem Ebba Brahe, följt av ett hyllningsepigram på latin av Samuel Enander. Martin Chemnitz (1522-86) var född i Brandenburg och utbildade sig först till vävare, varefter han under en tid hjälpte till i familjens klädeshandel. Han påbörjade därefter universitetsstudier i Frankfurt an der Oder och när han av ekonomiska skäl fick avbryta dessa försörjde han sig som lärare. 1545 började han studera i Wittenberg under Martin Luther, vars föreläsningar han enligt egen utsago inte uppmärksammade tillräckligt, och Philipp Melanchthon, vilken blev hans första teologiska läromästare. Efter en tids studier vid universitetet i Königsberg fick han en tjänst som hovbibliotekarie hos hertig Albert av Preussen och därmed också tillgång till vad som ansågs vara ett av dåtidens finaste bibliotek. Chemnitz bibehöll samtidigt vänskapen med Melanchthon och flyttade 1553 tillbaka till Wittenberg där han från 1554 blev medlem av universitetsfakulteten. Han prästvigdes samma år och fick sedan anställning som medhjälpare åt superintendenten i Braunschweig, vars tjänst han övertog 1567 och bibehöll livet ut. Chemnitz var drivande i genomförandet av reformationen i Braunschweig-Wolfenbüttel och även ledande i arbetet bakom Konkordieboken 1580 - den enande bekännelsetext som de flesta reformerade tyska kyrkorna ställde sig bakom. Han var även ett av de främsta namnen i den polemiska stridslinjen gentemot katolicismen och motreformationen, framförallt genom sina stora undersökning i fyra delar (1565-73) om kyrkomötet i Trient. Teologiskt anses Chemnitz tankegångar utgöra en övergång mellan reformationens ursprungliga inriktning och den kommande lutherska ortodoxin. Chemnitz sonson Bogislaus Philipp von Chemnitz (1605-78) skulle senare hamna i Sverige där han 1644 blev rikshistoriograf. Fredricus Chourling (1659-1708) var verksam som präst i Linköpings stift.