Gå til innholdet

DE LA BRACHE, HELGA.

[Två egenhändiga och ett dikterat brev författade av ”Riksspöket” Helga de la Brache rörande hennes pension och rättsprocessen mot henne. Tillsammans med ett originalfotografi föreställande De la Brache post mortem]

Antikvariat Ström
stro635
[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer.

Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak. I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.
Adresse:
-
129 53 Stockholms län
Sweden
CVR/VAT:
SE 880 327 055 501

Nylig lagt til av Antikvariat Ström

Antikvariat Ström
stro821
U.o., (1729). 4:o. (3,1 adressida) s. Tagen ur band och ytterst lätt solkig. Vikt som kuvert med hovrättens skadade röda lacksigill och handskriven adressering lydande: ”Till rådstugu rätten uti Christianstad detta wälwilligen Christianstad”. En kanslinotering daterad den 8 december 1729 i övre marginalen på första sidan. Undertecknad av Germund Cederhielm samt kontrasignerad av R. Lilliecreutz och Carl. A. Lillecreutz i trycket. Med plats för två handskrivna tillägg i trycket, i detta exemplar ifyllt ”rådstugurätten i Christianstad” på första sidan och ”rådstugurätten” på tredje sidan. Skrivelsen meddelar att trots de kungliga breven till landshövdingarna 1686 och 1710 fortsätter tidelag vara vanligt förekommande i landsorterna. Skrivelsen meddelar därför att de husbönder som trots möjlighet att använda kvinnor vid vallningar istället använder pojkar ska bötfällas med 40 marker silvermynt. Tidelag var belagt med dödsstraff för såväl den som utförde handling som för det utsatta djuret. Fram till 1644 kunde påföljden vara att brännas levande på bål, men därefter användes oftast halshuggning. Den sista avrättningen för tidelagsbrott skedde 1778. Åren 1864-1944 reglerades tidelag i strafflagen, där brottet återfanns under samma paragraf som homosexualitet, de båda brotten avkriminaliserades samtidigt 1944. Samma år tillkom dock Djurskyddslagen, vilken gav visst skydd mot djurplågeri. Sedan 2014 är dock tidelag åter ett brott i Sverige.
Mer informasjon
KUTSCHINSKY, BERL.
Antikvariat Ström
stro823
(Köpenhamn), Polyteknisk trykkeri, (1970). 197,(3 blanka) s. Häftad. Ryggen något blekt och en minimal fläck på främre omslaget. Smutstitelbladet med stämpel "Direktoratet for fængselvæsenet biblioteket". New Social Science Monographs. Främre omslaget med uppgiften "To be published in November, 1970". Danmark legaliserade som första land i världen pornografi 1969, tätt följt av Sverige 1970. Föreliggande studie är Kutschinskys pionjärarbete om effekterna av denna legalisering, vilken bland annat visade att sexbrott inte ökat som en effekt av tillgång till pornografi - i motsats till vad som antagits. Första delen "Pornography in Denmark. Pieces of a jigsaw puzzle collected around New year 1970" innehåller kapitlen "The pornography industry and its products", "The porno' shops and their customers", "The sex fair in Copenhagen, October 1969" och "Public attitudes toward pornography. The use of pornography". Andra delen består av en studie, med titeln "The effect of pornography. A pilot experiment on perception, behavior, and attitudes", utförd i februari 1970 i vilken studenter exponerades för hårdpornografi under en timmes tid. Tredje delen utgörs av "Towards an explanation of the decrease in registered sex crimes in Copenhagen. A preliminary report of a survey on victimization and attitudes, and som further considerations". Avslutas med en mängd bilagor bestående av frågeformulären till pornografistudien i andra delen.
Mer informasjon
(TOM OF FINLAND)
Antikvariat Ström
stro822
Stockholm, 1971. (20) blad. Klammerhäftad. Mycket gott skick. Redaktör och utgivare: Michael Holm. ”Kake” utkom med 26 nummer åren 1968-86. I detta nummer får Kake lift av två lastbilschaufförer. Läderbögen Kake är Tom of Finlands mest kända karaktär och ”the gay world’s most familiar pin-up icon” (Hooven, F. Valentine III, ”Tom of Finland: The Official Life and Work of a Gay Hero”, 2020).
Antikvariat Ström
stro171
De två avlidna var släkt genom Clara Regina Wikman (född Sundman), den förstes dotter och den andres hustru. På grund av släktskapet upptar bouppteckningarna delvis samma ägodelar. Genom dessa två bönders ägodelar och djur tecknas en levande bild av skärgårdsbors levnadsvillkor vid 1800- talets mitt. I. [Bouppteckning efter Anders Sundberg 1863] Handskrift, daterad 15/1 1863. Folio. (10) sidor. Små fuktfläckar i inre marginal delvis inträngande i text, spår efter borttagna Charta sigillata. Bouppteckning upprättad vid Frötuna och Länna skeppslags häradsrätt efter avlidne Anders Sundberg bosatt i Sunda på Blidö. Upptar hundratals ägodelar under rubrikerna ”Guld och silfver”, ”Glas och porclin”, ”Linne gång och sängkläder”, ”Möbler och husgeråd”, ”Åker och körredskap”, ”Fiske och sjöredskap”, ”Kreatur” och ”Diverse”. Innehåller även en omfattande fordrings- och skuldredovisning. II. [Bouppteckning efter Erik Kristoffer Wikman 1869] Handskrift, daterad 17/8 1869. Folio. (13) sidor. Främre oskrivna omslagspapper (ej medräknat i paginering) med en del småfläckar och ett litet hål, första två skrivna bladen med en större ljus fläck i text, i övrigt ett par småfläckar, sista bladet med en lagad reva i övre marginal inträngande i text men utan att störa läsbarheten. Fyra Charta sigillata. Bouppteckning upprättad vid Frötuna och Länna skeppslags häradsrätt efter avlidne Erik Kristoffer Wikman bosatt i Sunda på Blidö. Upptar hundratals ägodelar under rubrikerna ”Guld och silfver”, ”Glas och porslin”, ”Linne- gång- och sängkläder”, ”Möbler och husgeråd”, ”Åker och köredskap”, ”Fiske- och sjöredskap”, ”Kreatur” och ”Diverse”. Innehåller även en omfattande fordrings- och skuldredovisning. Wikman ägde fyra hästar, åtta kor, en tjur, två kvigor, fem tackor, fyra lamm, två grisar, tre kalvar, nio höns, en tupp och två oxar. Hästarna och kossorna namngivna, exempelvis hette en av hästarna ”Putte” och en av kossorna ”Smörgås”.
Mer informasjon
(EKMAN, GUSTAF)
Antikvariat Ström
stro174
Två samlingar innehållande anteckningar och kommentarer rörande kolning och torvberedning skrivna av Gustaf Ekman (1804-1876). Ekman var metallurg, bruksdisponent och ägare till Lesjöfors Bruk. Han gjorde stora insatser för den svenska järnhanteringen i och med sitt uppfinnande av den s. k. ”Ekmans vällugn”. På Lesjöfors utvecklade Ekman nya metoder för beredning av torv och ved samt utarbetade ekonomiska kalkyler för energiförbrukning. Den första samlingen är sänd till Joachim Åkerman (1798-1876), föreståndare för Teknologiska institutet och Bergskolan i Falun, överdirektör vid Kontrollverken samt ledamot av Lantbruksakademien. Samlingens andra del är utan Ekmans namnteckning och inte heller ställd till Åkerman, men handskriftens piktur och samlingens sammansättning visar att även denna del är skriven av Ekman och med största sannolikhet även sänd till Åkerman. 1. [Samling handskrifter rörande tävlingsskrifter i ämnena kolning och torvberedning 1865]. 7 handskrifter, daterade 1865. De flesta i folio. Med ett flertal strykningar och ändring. Samlingen i övergripande fint skick, ett blad med en fuktfläck i text. Endast undertecknat av Ekman på tre av dokumenten. Samling handskrifter innehåller Gustaf Ekmans kommentarer rörande de inkomna tävlingsskrifterna i de av Kommerskollegium ”utfäste 2:ne pris, neml. ett à 1000 rdr. rmt. för författandet af en ändamålsenlig och populär afhandling om kolning, samt ett à 500 rdr. rmt. för en dylik avhandling om torfberedning”. Ekman är kritisk till de flesta av de elva inkomna skrifterna då han anser författarna sakna kunskaper inom ämnet. Ett par av skrifterna anser han ha vissa kvalitéer, framför allt G. M. Molinders bidrag, vilket senare gavs ut under titeln ”Afhandling om kolning och de tjenligaste metoderna för dess verkställande” 1870. Samlingen innehåller följande handskrifter: ”Anteckningar om täflings skrifterna för torfberedning och kolning 1865”. (6) sidor. Kommentarer rörande 11 tävlingsskrifter; ”P.M. med genomläsning af täflingsskrifterne angående kolning och torfberedning”. (11) sidor. Utlåtande rörande 11 tävlingsskrifter. Undertecknat ”G. Ekman”. Illustrerad med en teckning; ”Afhandling om kolning och de tjenligaste methoderna för dess verkställande af G. M. Molinder”. 15 sidor. Utförliga kommentarer rörande Molinders tävlingsskrift. Illustrerad med två teckningar; ”Till Kongl. Maj:ts och rikets Kommerse Kollegium”. (4) sidor. Utkast till brev med redogörelse för arbetet med granskningen av tävlingsskrifterna; ”Till Kongl. Maj:ts och rikets Komerse Kollegium”. (5) sidor. Ytterligare ett utkast inom samma ämne; Brev till Joachim Åkerman daterat ”Lesjöfors 16 juli 1865”. (2) sidor. Rörande tävlingsskrifterna samt andra spörsmål. Undertecknat ”G. Ekman”; Brev till Joachim Åkerman, ej daterat. (4) sidor. Rörande tävlingsskrifterna och andra spörsmål. Undertecknat ”G. Ekman”. Ej ställt till Åkerman, men av sammanhanget att döma till denne. 2. [Handskrift innehållande redogörelse för lanthushållningssällskapens svar på Kungliga Lantbruksakademiens utsända formulär angående ”Omfånget och beskaffenheten af tillgängliga torfmossar i landet och deras begagnande till bränsle” 1866]. Handskrift, daterad 1866. Folio i lösa ark. (30) sidor. Med ett flertal strykningar och ändringar. Det skrivna omslagsarket med några smårevor i ryggen och bakre omslaget med några småfläckar. Medföljer ytterligare två handskrivna dokument rörande samma ärende. Gustaf Ekmans redogörelse för de inkomna svaren från lanthushållningssällskapen rörande användning av torvmossor som bränsle. Redogörelsen inleds: ”Till Kongl. Landtbruks akademiens förvaltnings komitté 1866. Sedan numera svar inkommit från samtlige Landthushållningssällskaperna eller deras förvaltningsutskott, med undantag blott af, det för södra delen af Calmare län, för Malmöhus, Hallands, Westernorrlands och Jemtlands Län, på de frågor, som förvaltningsutskottet, uti cirkulär af den 11 dec. 1862 till Landthushållnings Sällskaperna framställt rörande belägenheten, omfånget och beskaffenheten af befintliga torfmossor, samt huruvida och i hvar utsträckning dessa till torftägt begagnas, äfven som om vedbesparande spislar af fördelaktig konstruktion äro brukliga, och slutligen, hvilka åtgärder blifvit vidtagne eller annars anses lämpliga för åstadkommande af ett allmännare begagnande så väl af bränntorf som af vedbesparande spislar, för att kunna åstadkomma någon förminskning i förbrukning af skog till bränsle[…]”. Därefter vidtar en redogörelse för de inkomna svaren från Stockholm, Uppsala, Öland, Nyköping, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Blekinge, Kristianstad, Göteborg och Bohuslän, Älvsborg, Skaraborg, Värmland, Örebro och Västmanland.
Mer informasjon
LINNÉ, CARL von.
Antikvariat Ström
stro242
Ekenäs, 1954. 31 s. Häftad. Med dedikation till Gösta Selling från Telemak Fredbärj. Valda avhandlingar av Carl von Linné 17. Utgiven av Svenska Linnésällskapet. Innehåller en förteckning över järnhaltiga medicinska källor eller surbrunnar upptäckta i Sveriges provinser m.m. hämtade ur ett manuskript som Linné skrev i Falun 1734.