[Dikterat brev adresserat ”Aller nådigste Drottning” daterat den 19 maj 1876]. (2) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborne Hr Baron” daterat den 21 april 1882]. (3) s. + [Egenhändigt brev adresserat ”Högvälborna fru Grefvinna”, ej daterat]. (3) s. + [Visitkortsfotografi föreställande Helga de la Brache på dödsbädden]. Albuminfotografi på kartong (10,5 x 6,5) cm. Samtliga handskrifter har varit vikta. En med små marginalrevor och en liten fläck. Som helhet i fint skick. Fotografiet med ett minimalt tryckmärke i bild. Ett hårt nött exemplar av ”Gif akt! Ett blad ur Wasahistorien. Akstycken och upplysningar rörande fröken Anna Helga de la Brache med anledning af ”Neue Freie Presse’s” artikel om Ryssland och den svensk-norska konflikten” (Stockholm, Gullberg & Hallbergs boktryckeri, 1895), ett kuvert adresserat ”Hennes majestät enkedrottningen” som inte passar det nämnda brevet samt diverse tidningsurklipp medföljer. Helga de la Brache (1817-85) var en bedragare som lurade sig till en statlig pension genom att hävda sig vara dotter till Gustav IV Adolf och Fredrika av Baden. Hon avslöjades genom en artikel i ”Nya Dagligt Allehanda” 1870. I december 1876 inleddes en rättsprocess mot henne där det bl.a. avslöjades att hennes riktiga namn var Aurora Florentina Magnusson och att hon egentligen var dotter till en tullvaktmästare. Hon dömdes för oriktiga mantalsuppgifter i mars 1877. Även efter domen fortsatte hon envist hävda sin oskuld och sin påstådda identitet, och ägnade sina sista år till att driva en rättshaveristisk process samt skicka tiggarbrev till diverse personer. De la Brache och processen kring henne var vida omskriven i samtiden och hon tilldrog sig en viss skara anhängare för sin sak.I det första brevet riktar sig De la Brache till drottning Sofia av Nassau och inleder med att ”i allra djupaste underdånighet tackar jag för de mig nådiget tillsända 400 kronor genom pastor Ehrling” och fortsätter med att hon med dessa kunnat betala sin hyra och betala av ”åskilliga i vinter gjorda skulder”. Nu står hon dock åter medellös och ”bönfaller om eders majestäts nådiga och hjelpande, af mina många och stora behof!”. Vidare skriver hon att ”slaget i armen hindrar mig att utförligt skrifva, derför har min värdinna fru Biörk lofvat att i all underdånighet framstella mina angelägenheter hos eders majerstät, emedan pastor Ehrling framfört det nådiga löftet, att hvem som åtager sig att framföra min sak skall i nåder blifva emottagen och hörd”. I det andra brevet, ställt till en okänd baron, skriver De la Brache om en utskrift av rättegånghandlingar och en anhållan ”till Riksdagens herrar ledamöter att godhetsfullt upptaga dessa handlingar, och enligt Konstitutions-utskottets godhetsfulla löfte, att, efter rättegångens slut återgifva mig pension”. Brevet fortsätter i en mycket upprörd ton med en uppsjö anklagelser: ”det är underligt, att ingen af hela samhället har för en så olycklig och värnlös främling så mycken christelig känsla - så att en så oskyldigt i råkad nöd blefve af någon ädel och rättänkande person afhjept [...] man har med både list och våld dragit mig inför polisen, och behandlat mig som den största brottsling. Man har beröfvad mig alla mina egodelar - till och med rättegångs-handlingarne - hvilka utvisar mina rättigheter [...] emot lag och rätt, beröfvadt mig mitt Namn - ja alla menskliga rättigheter [...] Som jag nu står här bedragen på alla de löften om beskydd, utfattig, utan namn, utan mänskligt deltagande, ber jag herr Baron, att meddela Riksdagen allt detta! Ännu en gång påminner jag att jag har fulla lagliga bevis att jag hela lifvet måst lida fullkomligt oskyldigt!!!”. I det tredje brevet, ställt till en okänd grevinna, inleder De la Brache med att beklaga att hon inte kunnat besöka grevinnan som avtalat och forsätter därefter med att meddela att hon ”befinner i värklig döds farligt förhållande om ingen hjelp kommer mig ögonblickligen till del”. Hon ber grevinnan att, åtminstone för ett ögonblick, ”ägna sitt ädla hjerta åt mig, som är den olyckligaste af menniskor”. I ett post scriptum på baksidan skriver hon ”som jag nu skall ingifva till Högsta domstolen mina papper finner jag mig ur stånd dertill om jag ej får några pengar”.

Uppsala, Johan Edman, 1777. 8:o. (6),+ 792 s. Saknar smutstitelbladet. Små fläckar och stänk. Något nött samtida grönt halvmarokängband, guldornerad rygg med röd titeletikett, marmorerade pärmpapper. Ur Ellen Whitlocks bibliotek, med exlibris och namnteckning. Warmholtz 8319 not. Bring 56. Första svenska utgåvan. Det engelska originalet “A Journal of the Swedish Embassy ...” trycktes i London 1772. Redan 1714 publicerades dock resultaten av ambassaden i “An Account of his Embassy to Sweden, ...”, som dock inte innehåller någon reseberättelse. Den svenska översättningen är gjord av Uno von Troil. Bulstrode Whitelocke (1605-75) blev som ambassadör i Sverige nästan omedelbart drottning Kristinas förtrogne och han var en av de första som hon anförtrodde sina abdikationsplaner åt. Ellen Whitlocke (1848-1934) var äldre syster till Anna Whitlocke och liksom denna pedagog och förkämpe för kvinnors rättigheter. Hon var den första kvinnliga läraren anställd vid Stockholms Borgarskola.

Kristiania og Kjøbenhavn, 1910. 8vo. Originalbind med gulldekor. 295 s . (Gyldendalske boghandel nordisk forlag) Norsk. Klippet i tittelbladet. Ryggen noe bleket.

Bonniers 1985. 86 s. Förlagets pappband med skyddsomslag. Skyddsomslagets baksida obetydligt solkat samt med spår efter gammal prislapp, i övrigt välhållen. Debutboken. Omslagsbild av författarinnan.

Leipzig, Breitkopf und Härtel, (c. 1819). Obong 4to. Lithogr. title,+ (blank),+ 192 lith. pp. Platenumber 2906. Some spotting, more on pp. 38-40, 87-89, 167-169 and 191-192, small damp stain in lower margin. Sewn as issued, in original lithogr. green wrapper, spine with tear and repair. Owner’s signature of Charlotte von Kramer on title leaf. RISM M4700. With German and Italian text. Ur Charlotte von Kraemers samling. Charlotte von Kraemer (1802-69) i Uppsala, den musikaliska makan till landshövdingen Robert Fredrik von Kramer, musicerade tillsammans med Geijer och Josephson och övriga Uppsalaromantiken. Hon spelade själv flera instrument.

Oslo, 1958. 4to. 182 s. Originalt skinnbind med vareomslag. . Med original pappkassett. Pen! Signert bak i boken av Hans Gerhard Sørensen.

Kristiania, 1911. 8vo. 399 s. 1. utgave. Dekorert originalt helsjirtingbind. . Bindet har noen bruksspor. Noe svak i for- og baksatsen. Samtidig navn på smusstittelladet.

Oslo, 1982. 8vo. 309 s. Illustrert. Originalbind med vareomslag. . Pent eksemplar.

8vo. Illustrert, Plansjer. Nyere originalbind. . Vang panoramaet i faksimile. Bundet med for og bakomslaget. Pen!

Oslo, 1983. 8vo. 350, (1) s. Orig. omsl. (pocketbok). Har vært lest, noen bruksmerker. Ryggen falmet, med leserynker og litt brunet.. (Forfatterforlaget.). 1. utg. Har blitt vanskeligere å finne de siste årene.

Oslo, 1946. 292 s. Portrett som frontispiece. Orig. shirtryggbd. med marmorerte dekler. Litt falmet rygg. Noe skjev. Slitt i hjørnene.. (Gyldendal Norsk Forlag). Dette er niende opplag, trykt i alt i 36500 eksemplarer.