Søgningsresultat

Stockholm, Stentryck af C. Müller, A. Wiborgs förlag, 1820. Tvär 4:o, (2),+ 128 litografiska s. Lagerfläckig. Renoverat samtida hfrbd, ryggen lagad. Med P. Gellerstedts namnteckning. Tillsammans med:HÆFFNER, Johann Christian Friedrich. Svensk choralbok. Andra delen. Jemte chronologiskt och melodi-register till första delen. Uppsala, Palmblad & c, 1821. Tvär 4:o. (2),+ XXVI,+ 35 s. med tryckta noter. Något nött samtida skinnband, guldornerad rygg. Namnteckning på titelbladet. Enstaka bläckanteckningar i marginalen i inledningen. Den nya officiella koralboken, och ett tidigt svenskt litografiskt arbete, tillsammans med den ovanliga andra delen som har musiktryck efter Breitkopf metod. Redan år 1800 hade Haeffner för Musikaliska Akademien presenterat ett förslag till koralbok, inte minst i polemik gentemot Voglers år 1799 utkomna koralbok. Det bedömdes positivt och 1808 Haeffners första tryckta koralbok, där han även i ett förord presenterade sina idéer kring mässmusiken. Han uppmärksammades nu på allvar bl.a. av Geijer, på vars inrådan han 1818 upptogs i psalmbokskommittén, vilken hade till uppdrag att utforma den kommande officiella koralboken.

Stockholm, Peter Jöranson Nyström, 1746. 8:o. Grav. titelblad,+ (10),+ 143,+ (5) s.+ 13 grav. planscher. Fläck s. 79-81 vilken även påverkat plansch nio, plansch 12 skuren inom ram i ytterkant. Samtida ljusbrunt hfrbd, guldornerad rygg och stänkmarmorerade pärmpapper, skada på övre kapitäl, litet brännhål i främre fals och ett litet hål i nedre kapitäl. Titelbladet med bokägarmärket ”E” inom cirkel med strålar. Warmholtz 6960. Detta är den första heraldiska handboken som författats på svenska och som därigenom givit ett viktigt bidrag till den svenska heraldiska terminologin. Kammarherre Carl Uggla (1725-1803) utgav även ”Afhandling om Swea rikes urgamla wapn de tre kronor” (1760) och ”Svea rikes rådslängd” (1791-93) samt den politiska satiren ”Om en mössa” 1769. Bistånd till ”Inledning till heraldiken” gav Johan Törner (1712-90) som var lärare åt Carl Uggla och som undervisade i heraldik. Tillsammans hade de närvarat vid föreläsningar i Halle av heraldikern Martin Schmeitzel. Det graverade titelbladet, liksom planscherna, är graverat av Carl Bergquist.

Stockholm, (Joh. A. Carlbohm)/ Swederus, 1780. 8:o. (2),+ 69,+ (1) s.+ 3 utvikbara grav. planscher. Enstaka fläckar. Senare svart hkbd. Titelbladet med äldre bläcksignatur och med Stig Wibergs exlibris klistrat över ett äldre. Setterwall 1098. Wingborg 1576. Särtryck med separat tryckt titelblad ur januarinumret av Stockholms Magazin, utgiven av Magnus Swederus. Texten är en översättning av Schultzes avhandling från 1758, ”Specimen historicum sistens praedium Ornaes aliaque loca commoratione R. Gustavi I apud dalecarlos celebria”. De graverade planscherna består av en karta över Grytnäs och Foltiärna socknar av Joh. Brandberg 1757 efter Göran Halstensons karta från 1652, Ornässtugan där Gustav Vasa vilade, med bild av sängen, sänggaveln m.m. och slutligen ladan i Isala by, där han tröskade, samt profil- och grundritning av stugan i Utmedland, som Gustav gömde sig under.

Strängnäs, Lars Arvid Collin, 1751. 8:o. (2),+ 16,+ 140,+ (1) s. Lätta fläckar s. 39-40. Samtida hfrbd, något nött rygg med svagt upphöjda bind utan ryggetikett och med marmorerade pärmpapper. Äldre diskret namnteckning på titelbladet och ur Bertil Ekbergs bibliotek med hans namnstämpel. Rålamb 165. Warmholtz 1256. Innehåller från sidan 125 “Platonis Critias, det är, et af Platone beskrefvet samtal om Atlantica, ifrån grekiskan på svenska öfversatt af C. F. Liungberg, fil. gymnasist i Strengnes”, vilket är den första längre tryckta texten av Platon i svensk översättning!Översättaren Carl Fredric Ljungberg (1699-1761), som var domprost i Strängnäs och även hade åsikter om svenska språkets redighet och tydlighet, skriver i förordet att översättaren är endast gymnasist och ”... som är wäl ännu i sit moders mål oöfad, men har dock noga fölgt grekska språket och des talesätt”.Johannes Jacob (Jöns) Eurenius (1688-1751) försöker här i polemik mot Rudbeck bevisa att Atlantis var det förlovade landet och att svear och göther härstammade från skyterna, dvs de flyktiga Israels barn. Enligt Renhorns företal hindrades utgivandet av skriften i över tjugo år p.g.a. dess mot Rudbeck avvikande åsikt.Utgivaren Olof Bidenius Renhorn (1706-64) gav ut en latinska översättning av verket 1764 (dock utan Platon), och en fransk bearbetning trycktes 1762.

Paris, Prault, 1739. Small 8vo. (2).+ 53,+ (3) pp. Later paper boards. Tchemerzine VII, 431b. First edition. Pierre de Marivaux (1688-1763), French novelist and dramatist and considered as one of the most important French playwrights of the 18th century. He wrote mostly comedies for the Comédie-Française and, as in this case, the Comédie-Italienne of Paris, besides novels and journalism.

Leipzig, bey Andreas Oehlen, Gedruckt bey Abraham Lambergs sel. Hinterlassenen Erben, 1633. 4:o. (60) s. Häftad, i senare gråpappomslag. Med Lars Dureheds biblioteksstämpel. VD17 23:252306Y. Warmholtz 3819. Planer 224. Med tryckt dedikation till Axel Oxenstierna. Adam Oelschläger eller Olearius (1599-1671) var matematiker, bibliotekarie och orientalist och är väl mest känd som skildrare av sina resor med den Schlesvig-Holsteinska ambassaden till Ryssland och Persien 1633-39. Efter sina resor blev han bibliotekarie hos hertig Fredrik av Holstein i Gottorp, där han dog. Här finns ”mycken onödig lärdom” tyckte Warmholtz.

Senare marmorerat pappband med beige ryggetikett ”Dissertationes in Litteratura Graeca”. Ur Börje Knös bibliotek, med hans namntekning, och Torsten Bloms. Försättsbladet med påbörjad innehållsförteckning, men som avlutats efter de två första. Börje Knös (1883-1970) var kulturhistoriker, statssekreterade och univesitetskansler. Han disputerade i grekiska 1908 med avhandlingen ”Codex Graecus XV Upsaliensis” men lämnade sedan den akademiska banan för en karriär i staten. Han lämnade dock aldrig grekiskan utan utgav en mängd mindre uppsatser samt 1952 boken ”Nygrekisk medeltids- och renässansdiktning. Han översatte även Kazantzakis böcker till svenska liksom dikter av Seferis. Samlingen innehåller även texter av Börjes anfader Gustav Knös.

Köln, Peter Marteau, 1716. 8:o. (8),+ 198 s. Lättare lagerfläckar från s. 129. Samtida hfrbd, ryggen med tre lätt upphöjda bind, stänkmarmorerade pärmpapper. Ur Carl Gustaf Nordins bibliotek, med hans namnteckning och ur Ericsbergs, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Med ett äldre signum ”224” med rött bläck och en ”duplet”-anteckning med blyerts. Warmholtz 6835, not. Carlander II, 775f. Första tyska separat tryckta översättningen av den berömda ”Les anecdotes de Suède”, som utkom samma år. En ny titelupplaga utkom 1722 med titeln ”Samuel von Pufendorfs historische Nachlese”. En annan tysk översättning publicerades dock redan tidigare 1716, i nummer 25 och 28 av J. J. Schmauss ”Bücher und Staatscabinet”. Författarskapet till ”Les anecdotes de Suède” är fortfarande omtvistat även om den numera oftast tillskrivs Johan Olivekrantz. Den har tidigare oftast tillskrivits Samuel Pufendorf, men han är ej författaren konstaterar Bo Lindberg i SBL. Den har även attribuerats till Samuels bror Esaias, Lapiquetière och Mauritz Wellingk. Historikern Carl Gustaf Nordins (1749-1812) boksamling var enligt Pehr Tham dåtidens största privatbibliotek inom historieämnet. Det såldes på auktion 1815.

Utan ort, 1767. Liten 8:o. 32, 49-56 s. Häftad, i senare marmorerat pappomslag, med etikett med författarnamnet. Delvis hårt skuren. Från Ericsbergs bibliotek. Åhlen 17:218. Warmholtz 6451, utan att avslöja författarnamnet! En vederläggning av skriften ”Lettre d'un suedois demeurant à Londres, skriven av dåvarande ”svenskfienden” Ludvig von Hess och publicerad samma år; en smädeskrift som enligt Warmholtz lyser av ”okunnoghet, dierfhet och det bittraste parti-agg”. Warmholtz påstår, troligen på grund av ett skrivfel, att hans skrift polemiserar mot skriften ”Der enlarvte falsche Statist”, också av Hess. I Hess skrift hävdas hattåsikten att Sverige borde lämna den nya vänskapen med England och Ryssland och istället alliera sig med Frankrike. Warmholtz tyckte som gammal god mössa givetvis mycket illa om dessa åsikter. Även C. G. Tessin lät, enligt Warmholtz, sig genom denna skrift blameras. Heinrich Ludwig von Hess (1719-84) var en pommersk (en del källor gör dock gällande att han var född i Göteborg) debattör och satiriker som förde ett kringflackande liv. 1746 vistades han i Wismar men gjorde sig omöjlig genom en grov satir över stadens magistrat. Han bosatte sig i Stralsund men trakasserades av det av honom bittert kränkta svenska riksrådet. Han flyttade hastigt till Hamburg och Altona, varifrån han propagerade mot Sveriges dåvarande mösstyrda regering. Vid slutet av 1765-66-års riksdag, som åter givit mössorna makten, utnyttjade hattarna den nya tryckfriheten för att på alla sätt komma åt mössorna. Även den utländska pressen utnyttjades. Rådet försökte med alla medel få stopp på detta. Man hotade boktryckare, och på postkontoret i Hamburg konfiskerade man brev för att komma åt misstänkta författare. (Malmström VI, s. 19). Hess lyckades med denna och en rad andra smädesskrifter reta upp rådet så till den grad att man diskuterade möjligheten att helt sonika låta kidnappa honom. Han steg snabbt till danskt justitieråd och erhöll en pension. Dessa gunstbevis grusade han dock 1767 genom att skriva ”falska och skadliga” meddelanden om Danmark i utländska tidningar. Endast genom en hastig flykt undgick han att bli gripen. Efter statsvälvningen 1772 togs han till nåder i Sverige, utnämndes till regeringsråd och erhöll så småningom Nordstjärneorden. Han flyttade till Hamburg varifrån han forsatte sitt skriveri, snart lyckades han dock återigen göra sig omöjlig genom gravt förolämpande anmärkningar på stadens styrelse. Hans förgripliga skrift brändes offentligt. Hess publicerade en ”Warnung an andere arrogante Magisträte”, flyttade till Erfurt och slutligen till Berlin där han avled 1784. Otto Beneke skriver i ADB om Hess stora mångsidighet, han behandlade bl.a. teologiska , juridiska, biografiska, historiska och medicinska frågor, och hann dessutom med en omfattande tidningsproduktion och ”litterära holmgångar, samt satirer av den fräckaste, mest maliciösa sort”. Om han inte besuttit sådana oädla karaktärsegenskaper, menar Beneke, och behandlat sitt stoff lite mer noggrant, hade han kunnat räknas till sitt århundrades främsta författare.

Strängnäs, Johannes L. Barkenius, 1636. 4:o. (20),+ 78,81-145,145-150,+ (1)+ 30, 32-414, 414-415,+ (16),+ (blank),+ 168,+ (15) s. Titel tryckt inom träsnittsram. Titelbladet lagat upptill, med liten förlust av ramtryck, s. (9-10) med lagat övre hörn, småfläckar mest inledningsvis. Samtida pergamentband med småfläckar på frampärmen, saknar försättsbladet. Äldre namnteckning på titelbladet och med Bengt Löws blyertsnamnteckning på frampärmens insida. Collijn sp. 694. Biskopen i Strängnäs, Laurentius Paulinus Gothus - från 1637 ärkebiskop - bidrog enligt Lindroth inte med något nytt i denna sin stort upplagda svenska historia. Den kan däremot betraktas som det mest typiska uttrycket för hur en lärd historieskrivning tog sig ut, innan 1700-talets källkritik tog vid. Paulinus Gothus för fram sin historia till sin samtid och avslutar den år 1633, därefter följer en samtidighetstabell och en exkurs ”De gothis externis” om folkvandringsfolkens (dvs enligt dåtidens synsätt svenskarnas) bravader utomlands.

Hamburg, Joh. Aug. Böhme, (1825). Oblong folio. Engr. title,+ (blank),+ (engr. textpage),+ (2, blanks),+ 2-115 engr. pp,+ (2, blanks),+ 118-215 engr. pp.+ (2, blanks),+ 216-282 engr. pp. Title with engr. vignette. Heavy damp stain in upper margin. Aria 5 ”Cavatina” (pp. 65-69) with handwritten swedish translation in ink. Contemporary soft red cloth cover, worn spine with gilt lettering, front board loose. Owner’s signature of Charlotte von Kramer on title. Fog p. 75. First printed edition of Kuhlaus opera Lulu, opus 65. A parallel edition was printed in Copenhagen by Lose. Friedrich Kuhlau (1786-1832) was a danish composer with a large production, despite his death at only 45.Charlotte von Kraemer (1802-69) i Uppsala, den musikaliska makan till landshövdingen Robert Fredrik von Kramer, musicerade tillsammans med Geijer och Josephson, har antagligen skrivit in den svenska översättningen och övriga Uppsalaromantiken. Hon spelade själv flera instrument.

Stockholm, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1841. 8:o. 40 s.+ inhäftat utklipp från tidning om auktionen. Enstaka rättelser med bläck, titelbladet och följande blad lite fläckiga. Namnet på samlingen i bläck på titelbladet. Häftad. Från biblioteket på Ericsberg. Hesse 1906. Enligt tidningsurklippet har samlingen tillhört överste Ernst Fredrik von Willebrand. Denne hade i sin tur köpt samlingen av överstelöjtnant Tamelander i Åbo. E. F von Willebrand ska ha flytt från Sverige för skuld men därefter i Preussen och Finland byggt upp en ansenlig förmögenhet. Han dog i Åbo 1837 och samlingen tillföll en son i Sverige, som är säljaren. Katalogen omfattar 466 nummer, varav 447 mynt.

Stockholm, typis Hantschenianis, (1668). Folio. (32) s. Tagen ur band. Collijn sp. 129 (två bibliotek). De tre sista sidorna utgörs av Johannes Schefferus svar. Akademiskt tal av Carl Gabriel Bååt (1650-1698), son till riksskattmästaren Seved Bååt. Han blev student i Uppsala 1662, kansliråd 1674 och senare vice landshövding i Stockholms och Uppsala län. Talet hölls inför hans förestående utlandsresa.

Leipzig, In Verlegung Zachar. Schürers S. Erben und Matth. Götzen. Gedruckt bey Gregorio Ritzschen, 1633. 4:o. 28 s. Tagen ur band med rester av marmorerad ryggremsa. insatt i senare pappersomslag med handskriven titeletikett. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 39:109722Q. Warmholtz 3834. Återtrycktes ett flertal gånger, även i folio. Den inflytelserika lutheranen Matthias Hoe von Hoenegg (1580-1645) var en av de främsta anhängarna av alliansen med Sverige i det kursachiska hovet. Från 1613 var han överhovpredikant vid hovet i Dresden.

Utan ort, 1648. 4:o. (15) s. Stor men svag fuktrand. Tagen ur band. Libris-Id:9665812. Jögensen s. 6. Warmholtz 8658 not. Denna praktiska sammanfattning av Westfaliska fredens innehåll i punktform utkom även i en tysk upplaga.

Strasbourg, Jacob van der Heyden, 1633. 4:o. (8) s. Häftad med marmorerad ryggremsa, insatt i nyare pappersomslag med handskriven titeletikett. Ur Ericsbergs bibliotek. VD17 23:329892B. Jämför Warmholtz 3818. I denna klagodikt, som här är undertecknad ”D. P.” uttrycker tretton gråterskor sin veklagan över Gustav II Adolfs död. De representerar de protestantiska staterna inklusive Sverige, den augsburgiska bekännelsen, tyska nationens frihet osv. Den trycktes i flera varianter, även som text till ett stort graverat ettbladstryck. David Puschmann är endast känd som student.

Paris, L. Baschet, 1886. 8vo. (6),+ 23 pp. Title printed in red and black, red frames. Somewhat worn contemporary half brown morocco, gilt spine and with printed wrappers preserved. Hinges worn, with a small crack. Thick paper copy. Not in Garcia or in Furchheim. The composer Saint-Saëns’ (1835-1921) treaty on the ancient theatres, dedicated to Charles Nuttier, deals mainly with the theatres in Pompeii and with the wall paintings in Pompeii depicting theatres.

Paris, Arthur Bertrand, 1820. 8:o. (4),+ viii,+ 362 s.+ 2 litogr. porträtt,+ utvikbar litogr. plansch; (4),+ 349 s.+ 2 litogr. porträtt,+ 1 utvikbar litogr. plansch; (4),+ 425,+ (2) s.+ 3 litogr. porträtt. Lätta fläckar i första delen. Samtida mörkgröna hfrbd, blind- och guldornerade ryggar med “fartyg” i fälten och röda titel- och deltiteletiketter, gula snitt. Tre volymer. Spår av borttagen pappersetikett överst på första delens rygg med liten skada till följd. Setterwall 3434. Quérard II, 530. Översättning av "The Northern Courts..." som publicerades i London 1818 och som behandlar Sverige, Danmark och Ryssland. Det som rör Sverige utkom i svensk översättning 1829 under titeln “Svenska hofvet under konungarna Gustaf den tredje och Gustaf den fjerde, Adolph; med en inledning rörande svenska oligarkien”. Även en dansk översättning publicerades. Enligt Anders Grade i Historisk Tidskrift 1915 s. 64-65 bör författaren till denna "...vedervärdiga skandalskrift..." vara att söka i Sverige. Han utpekar Gustaf III's bibliotekarie A. F. Ristell som trolig författare. Grade erkänner att författaren ägt stora kunskaper om händelserna och förhållandena i Sverige, speciellt under Gustav IV Adolfs regeringstid. De två planscherna är en vy över Stockholm och en bild av Christiansborg i Köpenhamn och porträtten föreställer Kristian VIII, drottning Mathilda, Gustaf III, Katarina II, Karl XIV Johan, Armfelt och Gustav IV Adolf.

Uppsala, Eschilli Matthiæ, 1636. Folio. (24) s. Enstaka småfläckar, något större på s. (13-14). Tagen ur band. Samtida bläckanteckning på titelbladet och i marginalerna. Collijn sp. 668. Libris-Id: 2518474. Akademiskt tal om det svensk-polska vapenstilleståndet i Stuhmsdorf 12 september 1635, hållet under ledning av Johannes Loccenius. Med tryckt dedikation till pappa Axel, och med hyllningsdikt av Lars Olof Wallius från Närke. Erik Axelsson Oxenstierna (1624-56) var son till Axel Oxenstierna och blev student i Uppsala 1633 under Johannes Loccenius och disputerade privat under denne 1642. Han höll 1635 två tal i Uppsala under Loccenius ledning om det nyligen slutna vapenstilleståndet i Stuhmsdoff mellan Sverige och Polen, detta och ”Gratulatio, ob jnducias cum Polonis denuo in XXVI annos productas”. Han blev sedermera riksråd, rikskansler (från 1654) och ståthållare över Preussen.

Uppsala, Henricus Curio, 1665. 8:o. (4),+ 267,+ (1),+ 16 s. Fuktrand inledningsvis, fläckar och med enstaka kompletteringar och markeringar med bläck. Samtida pergamentband, fläckig och något solkiga pärmar, ryggen med handskriven titeln i bläck. Delvis bortskrapad namnteckning på titelbladet, anteckningar och kladd med bläck på pärmarnas insidor och försättsblad. Collijn sp. 530. Almquist s. 116. Andra upplagan av Loccenius juridiska lexikon. De extra 16 sidorna i slutet av lexikonet består av det ibland felande tillägget “Auctarium lexici juris, et speciatim legum Westro-gothicarum, Westmannicarum & Sudermannicarum”, som endast utkom till denna andra upplaga. Första upplagan utkom 1651 och en tredje 1674. Johannes Loccenius (1598-1677) som föddes i Holstein blev juridisk doktor i Leiden 1625 och samma år inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitsbibliotekarie, rikshistoriograf 1651 och assessor i antikvitetskollegiet 1667. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige. För skapandet av svensk rättsvetenskap fanns emellertid ett stort behov av ett lexikon som definierar och översätter och det ålderdomliga svenska rättspråket till latin. Detta verk fyllde det behovet och Loccenius arbetade ständigt vidare på sitt lexikon och varje upplaga innebar förbättringar.