Søkeresultat

Sthlm, N. Wankif, 1675. 8:o. (8),132,(3) s. & 1 utvikbar träsnittsplansch. Enkelt nyare halvpergamentbd med blank rygg. Rödstänkta snitt. Delvis lite bruntonad och med enstaka småfläckar. Mindre fläck i texten på s. 7-8. Avslutande rättelsebladet något missfärgat i nedre marginalen. Korta nyare anteckningar om boken på försättsbladet och auktionsprisnoteringar på bakpärmens insida. Titelsidan med P. J. Monthans namnteckning och numreringar i bläck, vilka blött igenom på baksidan. Ur Hjalmar Gustafssons bibliotek. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 826. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1588. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 108. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1526: ”På s. 128-31 behandlas några utländska gulddukater”. Med tryckt dedikation till det franska sändebudet Isaac de Pas. Planschen vid sidan 26 visar tre snarlika runda guldstycken. Warmholtz skriver: ”Guldstyckena som här beskrifvas, och Scheffer låtit afrita, och skära i trä, förvaras uti Ant. archivo”. De hittades i en åker i Vä i Skåne 1674 och detta är den första arkeologiska utgrävningsrapporten i Sverige.

Sthlm, J. Imnelius, 1820. 8:o. 128 s. + (ALMQUIST, CARL JONAS LOVE) Om Manhemsförbundets föreslagna organisation. Recension af omdömena deröfver. Adress till allmänheten. Sthlm, J. Imnelius, 1821. 8:o. 16 s. Ljusbrunt hfrbd från 1800-talets slut med rik gulddekorerad rygg, röd författaretikett och mörkgrön titeletikett. Alrotsmarmorerat pärmpapper och pergamentskodda hörn samt glest blåmarmorerade snitt. Ytterfalsarna delvis spruckna och med en skada överst i främre ytterfalsen. Enstaka fläckar. det andra arbetet uppenbarligen insatt senare i bandet. Lång men lagad reva i andra arbetets titelblad. Första arbetets titelblad med namnteckning Jacob Åkerman och andra arbetets titelblad med Gabriel Marklins monogramstpl ”GM”. Med J. A. Almquists graverade exlibris med mottot ”Nil constanti arduum est” och hans ifyllda biblioteksetikett. Almquistiana 299 & 300. Manhemsförbundet var en förening med götiskt-kristet program som Almquist blev medlem i 1816. Bland medlemmarna återfanns J. A. Hazelius och hans bröder, A. A. Afzelius, P. D. A. Atterbom, J. Börjesson, C. F. Dahlgren och A. Fryxell. ”Handlingar till upplysning i Manhemsförbundets historia” riktar sig till en större publik. Almquist redogör för de olika graderna i förbundets organisation och deras symbolik och mystik. Kritik kom från det antiromantiska, konservativa lägret och succén som han hoppats på uteblev. Trycket är en omarbetning av det förslag till förbundet som Almquist presenterade 1816. Den första rubriken lyder: ”Förslag till Manhems-förbundets organismus; till förbundets pröfning inlemnadt år 1816 af en dess medlem; öfversedt och utveckladt”. Det andra arbete är en ovanlig försvarsskrift mot kritiken. J. A. Almquists ovanliga exlibris är graverat av Robert Haglund. Förutom språkbandet finns där en uggla, en kräkla, en lyra, en törnroskvist och en eskulapstav, ”sammansatt av symboler för min släkt” enligt Almquists egna ord (Carlander IV:475-476). Mottot kan översättas ”Inget är omöjligt för den uthållige”, vilket ju stämmer väl med Almquists magnifika bibliografiska arbeten och övrig vetenskaplig produktion samt hans i sanning imponerande boksamlargärning.

Paris, C. F. Cramer, 1801. Front,(4),190,(1) s. Häftad i lätt nött och lite solkigt rödgrått pappomslag från 1900-talets början med ursprunglig tryckt ryggtiteletikett med texten: ”Lettres d’un danois”. Oskuren och delvis ouppskuren. Några spridda lagerfläckar. Med Rosenørn-Lehns stpl på titelbladet och Torben Holck Coldings namnteckning på bakre omslags insida. Bra ex. Frontespisen med Napoleon på en segervagn i antik stil graverad av Barthelémy Roger efter en förlaga av Pierre Paul Prud’hon som tillhörde författaren och ställts ut på salongen 1801. Tönnes Christian Bruun Neergaard (1776-1824) var dansk kammarherre och godsägare samt konstsamlare. Han gjorde omfattande resor i Europa och bodde långa tider i Paris.

Uppsala, Wahlström & Låstbom respektive Wahlström & c., 1843-46. 8:o. (4),495 + (2),558 + (2),424,423-598 s. Tre trevliga ljusbruna hfrbd från 1800-talets slut med guldornerade ryggar, röda titeletiketter och mörkgröna nummeretiketter. Ryggarna infärgade i mörkbrunt upp- och nedtill. Brunstänkta snitt. Första titelbladet något lagerfläckigt och med en avriven bit av marginalen. I tredje bandet en liten fuktrand i övre marginalen de första fyrtio sidorna. Ett fåtal spridda svaga småfläckar i övrigt. Fin svit. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1126. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4388. Larsson & Hasslev Västmanlands län i litteraturen 2706. Johan Fredrik Muncktell (1764-1848), kyrkoherde i Irsta, skriver i sitt förord att arbetet till en del bygger på biskop Herweghrs i Skaras samlingar.

Göteborg, S. Norberg, 1817-19. 8:o. XII,614,(2 blanka),615-27 + XIV,(2),384,375-470 + (4),476 s. Tre lätt nötta stiliga samtida ljusbruna hfrbd med rikt guldornerade ryggar, bruna titeletiketter och bruna ovala nummerskyltar. Gula snitt. Minimala revskador i rygghuvudet på de två senare volymerna. Några smånötningar på pärmpapperet på första volymen. Bortklippta försättsblad i del I och II. Bortklippta ägarmarkeringar och lagade hål där på alla tre titelbladen. Enstaka fläckar. Liten reva i övre marginalen på s. 495-96 och 607-08 i del I. Mindre brunfläck i nedre hörnet på s. 375-76 i del II. Litet marginalnagg i s. 89-90 i del III. Fin svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5789. Granlund Litteratur om Halland 2173. Krok Svensk botanisk litteratur 1 för kapitlet ”Hallands flora” i del I på sidorna 386-404, vilket bygger på anteckningar av P. Osbeck och L. Montin. Med de ovanliga sista sidorna 615-27 i första delen. Andra delen har ett företal av N. H. Sjöborg. Prosten och skriftställaren Sven Peter Bexell (1775-1864) var bland annat ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Den beskrivning över Halland, som han 1817–19 utgav, vilar utom på omfattande litteraturstudier på material, som insamlats under resor i landskapet; bl.a. anlitade B. kyrko- och stadsarkiven samt Aschebergska papperen. Fornlämningarna äro utförligt beskrivna efter ett av N. H. Sjöborg framlagt schema”.

Köpenhamn, 1924-35. (10),544 + (4),489 + (4),514 + (4),495 + (4),481 + (4),486,(1) + (4),473,(1) + (4),452 + (6),390 + IX,(3),532,(1) + IX,(3),549 + (10),374 s. Tolv hklbd med lätt nötta titel- och deltiteletiketter. Omslagen medbundna. Några av pärmarna aningen bågnade. Med Gustaf Rudbecks exlibris och namnteckning. De tre sista delarna innehåller en Holbergbibliografi. Ett tunt supplementhäfte som utkom 1939 saknas här. Ett standardreferensverk rörande äldre dansk litteratur.

Sthlm, C. Delén, 1824. Stor 12:o. (4),75 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Liten skada överst i ryggpappen. Mycket svag fuktrand i övre hörnet på s. 1-12. Fint ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 76. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 292 för första svenska upplagan som trycktes 1811 liksom andra upplagan. De tredje och fjärde svenska utgåvorna utkom 1824. Översättning av ”L’art de conserver pendant plusieurs années toutes les substances animales et végétale” (1810). Nicolas Appert (1749-1841) var fransk uppfinnare och skaparen av metoden att konservera genom att hetta upp tillslutna kärl, det vill säga den princip som den moderna konservburken bygger på. Han ger i skriften också anvisningar för hur de konserverade råvarorna sedan ska tillredas. 1795 hade Napoleons utlyst en belöning om 12000 francs till den som kunde presentera ett bättre sätt att bevara mat, något som behövdes under de långa fättågen. Appert presenterade sina förslag 1810 och vann priset i utbyte mot att han lät publicera sina rön. Arbetet fick stort inflytande och översattes till flera språk. I företalet sägs om Apperts uppfinning: ”Denna method erbjuder en säker utwäg att hela året igenom och öfwer hela riket njuta när man behagar de producter, som tillhöra blott en del deraf, utan att man behöfwer frukta att de blifwit förändrade genom afståndet af den ort eller den årstid hwarpå de wäxt.”

Sthlm, 1876. (2),55,(1 blank),XVI,(24) s. & 2 färgplr. Aningen nött men stiligt brunt halvmarokängbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och övre rött snitt (Hedberg). Pärmarna aningen bågnade. Det lagade och lite solkiga främre omslaget uppklistrat och medbundet sist. Med väl utförda lagningar i yttre marginalen på s. 5-8 och I-VIII. Fläck i övre marginalen på s. (17-21). Ur Nils Fries bibliotek. Svenska slott och herrgårdar III. Omslaget numrerat 23. En stor del av upplagan förstördes i Centraltryckeriets brand i december 1875 och Björck och Börjesson som saluförde detta exemplar i sin topografikatalog 360 menade att boken hör ”till de största och mest eftersökta rariteterna i svensk topografisk litteratur”. De båda färgplanscherna föreställer ”Wijks mur” respektive ”Riddarsalen”. Med bilagor av avtryckta medeltida brev och äldre inventarielistor samt på slutet en ”förteckning å samlingarne på Wijk” över bland annat de omfattande vapen-, konst- och konsthantverkssamlingarna. De var delvis arv och delvis ihopsamlade av Gustaf von Essen (1803-74), som tog över medeltidsslottet Wik efter sin mor 1855.

Dublin, 1721. 8:o. (4),88 s. Titelsidan tryckt i rött och svart. + (SALLENGRE, ALBERT-HENRI de) Recuil de pieces serieuses, comiques, et burlesque. U.o., 1721. 8:o. (2),172,283-92,(4) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Ngt nött samtida skinnbd med upphöjda bind, blekt röd titeletikett och rödstänkta snitt. Skinnet torrt och flagigt, ryggen blekt, flammig och med liten skada upptill. Bra inlaga med några enstaka fläckar, i det första arbetet på s. 55-56 och 84-86, den senare med några bokstavsförluster. Från Biby. Teerink Bibliography of Jonathan Swift 262 för det första arbetet som är en bearbetning utförd av René Macé av Jonathan Swifts ”Tale of a tub”. Att tryckorten skulle vara Dublin är tveksamt, snarare Haag. Hoppet i pagineringen i det sista arbetet beror på slarv vid sättningen.

Sthlm, C. Stolpe, 1768. 8:o. (22),351,(17) s. & 4 grav. plr. Trevligt lätt nött hfrbd från omkring 1830 med guldornerad och rikt blinddekorerad rygg. Blåstänkta snitt. Ryggen något blekt och med några obetydliga småfläckar samt ytlig sprickbildning i skinnet vid främre ytterfalsen och överst i bakre. Enstaka småfläckar. Lagning i marginalen på två blad i registret. Överklistrad äldre namnteckning på titelbladet. Med Gustav Oxenstiernas exlibris och Uppsala universitetsbiblioteks diskreta duplettanteckning i blyerts. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1280. Planscherna avbildar en rad trädgårdsredskap och olika sätt att beskära trän. Ett bihang utkom 1782. Anders Lissander (1705-86) antogs 1730 i Krigskollegiet i Stockholm och blev 1747 kommissarie i rikets ständers Manufakturkontor som dock upplöstes 1766. 1770 blev han kommersråd. Lissander var en mångsysslare som bland annat gav ut flera praktiska småskrifter i lanthushållning och även gjorde en insats som pionjär inom försäkringsväsendet. Han tillhörde kretsen kring Bellman och var skaldens främsta gynnare under 1760-talet. Gustav Oxenstierna (1793-1860) donerade sitt och sin faders, skalden J. G. Oxenstiernas, bibliotek till Uppsala universitetsbibliotek.

Sthlm, Nordströmska boktryckeriet, 1841. 8:o. (4),VIII,161 s. Enkelt och hårt nött samtida hfrbd med trasig rygg och spruckna falsar. Delvis hårt lagerfläckig och med en del andra fläckar. Veckstukning i nedre hörnet. Veck uptill på s. 149-56. Starka fuktfläckar i övre marginalen mot slutet. Amanda Vinlunds samtida blyertsnamnteckningar. Du Rietz Gastronomisk spegel 118. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 211. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 85. En andra upplaga utkom 1848. Innehåller förutom de av oss idag omhuldade recepten på den klassiska husmanskosten, även sådant som möjligen kan tänkas vara mer exotiskt såsom ”watten-klimpar i köttsoppa” och ”karperad braxen”. Noteras kan även den lakoniska inledningen till receptet om hönssoppa: ”Unga höns äro de bästa till stufningar, men gamla och feta höns, hwilka på länge ej wärpt, äro wärda sin död, och lämpa sig bäst till en god höns-soppa”.

Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 144 s. & 3 grav. plr varav 2 utvikbara. + HÅRLEMAN, CARL. Zwote Reise durch einige schwedische Provinzen. Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 300,(4 blanka) s. & 6 utvikbara grav. plr. Träsnittsillustrationer i texten på s. 36 i del I och på s. 27 och 222 i del II. Samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Ryggen hårt blekt och delvis fläckig samt lite nött och med obetydligt nagg i ryggändarna. En tre cm reva nedtill i främre ytterfalsen p.g.a. mask. Främre nedre pärmhörnet med mindre skada. Inlagan med spridda småfläckar. Flera veck i övre hörnet på s. 69-80 i första resan och några lätt vikta hörn mot slutet av andra resan. Gammal bläcknumrering ”6, 486” på första titelbladet. Bring Itineraria svecana 163 respektive 167. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 265, noten, för det första arbetet. Den tredje resan blev aldrig översatt. Den tyska översättningen av första resan trycktes första gången 1751. I första delen återfinns en plansch med en vy och en karta över Trollhättan samt profilritningar av de tre slussarna, som inte finns i den svenska upplagan även om en annons i ”Lärda tidningar” 1752 utlovade en sådan. Andra delen innehåller bland annat en plansch föreställande en runsten i Ramlösa och en karta över Hjälmare kanal.

Åbo, J. C. Winter, 1679. 4:o. (16),440,1-392,1-296,(40) s. Samtida nött och hårt solkat pergamentband. Rödstänkta solkiga snitt. Falsarnas spruckna och lagade med underliggande klot i modern tid. Sprickor i innerfalsarna men häftningen är stadig. Försättsblad urrivet. De första tjugo sidorna lite solkiga och naggade. Spridda fukt- och bläckfläckar. Ställvis lagerfläckig, några blad hårdare. Några vikta hörn. Lite maskhål i marginalen på några ställen. Sista arkets fyra blad delvis loss. På eftersättsbladet i bläck ”dena bok till hörer mig Johanes Jons son Berg getinge den 10 mars 1845” följd av en lång kristlig anteckning. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 442-443. I början dedikation till Karl XI, följd av ett blad ”Godh christen läsare” av Åbobiskopen Johannes Gezelius. De sista fyra opaginerade bladen är ”En ingångz predikan til then h. Psaltaren”. Kellingius (död 1679) var ”äldste cappelan och siälesörjare” i Storkyrkan i Stockholm. En av hans söner var sekreterare i generalguvernementet i Finland, vilket kan förklara tryckorten.

Uppsala, J. Edmans enka, 1792. 8:o. (8),358,(10) s. & 2 utvikbara grav. plr. Alrotsmarmorerat skinnbd från början av 1900-talet med svagt upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg och röd titeletikett samt guldpräglade pärmbårder. Ryggen ngt blekt och med ytliga sprickor och repor, bl.a. ovanför titeletiketten. Främre yttre fals sprucken. Inlagan oskuren och interfolierad med kvartoblad i samtiden. Samtida trevliga anteckningar i marginalerna och på de interfolierade bladen. En och annan bläckplump i marginalen och den sista planschen med bläckfläckar i de övre och nedre hörnen. Stort och intressant exemplar med H. Kugelbergs namnteckning daterad Uppsala 1792 och Thorbjörn Hwass exlibris. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Andra upplagan utkom 1798 och den tredje, utökad med norska växter, 1816. Dalslänningen Thorbjörn Hwass (1852-1927) var läkare och professor i nervsjukdomar.

Etsning och kopparstick på randat papper. Signerad och daterad i trycket: "Desiné 1756 et gravé 1788 par I: E: Rehn". 25 x 20 cm (plåten), 35,4 x 24,5 (bladet). Oskuret exemplar. Med senare påskrift i blyerts "496", a tergo "268" i bläck. Tre små nålhål i övre vänstra hörnet, förmodligen från en provisorisk sammanhäftning av flera blad ur serien. Ett av 8 blad italienska utsikter utan gemensam titel, och i olika storlek, graverade i slutet av 1780-talet efter Rehns egna teckningar från det halvår han tillbringade i Rom 1756 (Hultmark & Moselius, sid. 274). - - - Rehn, som hörde till de första eleverna vid Kungl. ritarakademin, hade utbildats till kopparstickare i Paris för Le Bas. Efter hemkomsten undervisade han själv i den gravyrskola som inrättats 1747. 1755 påbörjade han en studieresa för Lovisa Ulrikas räkning till Italien och Frankrike, och gjorde sina utflykter i Rom med omgivningar under ledning av franska konstnärer: "Rehn och Pasch anlände till Rom i november [1755] och uppsökte genast den franska konstakademin. Där fick de kontakt med den franska konstnärskolonin som kunde hjälpa dem tillrätta i staden. Enligt en dagbok från resan följde de med arkitekten A. Deriset på stadsvandringar till Roms sevärdheter för att 'informera sig i arkitekturen'. Av dagboken framgår att de fascinerades av de antika ruinerna, med stort intresse studerade utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum och besökte Bajae, berömt för sina heta svavelbad och antika ruiner. Rehn tecknade flitigt på museerna, och dessa antikstudier har förmodligen gjort det lättare för honom att i Paris anamma Louis-seize-stilen. Rehn inspirerades även att göra laveringar med romantiska ruinmotiv, s k capriccio con rovine, fantasisammanställningar av antika ruiner, ofta efter franska förlagor. [...] Sedan Rehn beviljats avsked från sin befattning som hovintendent [1789] och hans yrkeskarriär därmed avslutats fick han mer tid över för sina egna projekt. I KB förvaras ett exemplar av ett gravyralbum i folioformat, på vars pärminsida en blyertsanteckning finns: 'Jean Eric Rehn, Huit estampes representent des vues italiennes, dessinées et gravées de 1756 à 1789'. Under varje stick finns en uppgift på franska om motivet och att teckningen skulle vara utförd i Rom 1756 och gravyren i Stockholm under 1780-talets sista år. På två av sticken står att teckningen var utförd 'd'apres nature', tydligen så ovanligt att det var värt att notera" (Anna Greta Wahlberg i SBL). - - - Den märkliga s.k. Horatiernas och Curiaternas grav är belägen längs Via Appia i Albano söder om Rom. Det unika mausoleet ansågs länge vara etruskiskt, men har visat sig vara senare, möjligen en romersk rekonstruktion av en etruskisk grav, uppförd under första århundradet f. Kr. Graven fick sitt namn 1595 av Leon Battista Alberti, som i sin tur förknippade den med en gammal romersk legend. - - - I egenskap av Vatikanens generalinspektör för antikviteter och konst uppdrog Antonio Canova 1812 åt Giuseppe Valadier och Paolo Provinciali att restaurera mausoleet. Det var ett av de tidigaste exemplen på restaurering av ett antikt monument efter någorlunda moderna principer. Att den fantasieggande stenhögen länge varit ett kryss på romresenärens karta framgår även därav, att den engelske arkitekten, trädgårdsdesignern m.m. Thomas Wright 1761-62 uppförde en numera ruinerad (!) replik av graven för Norborne Berkeley (Lord Botetourt) på godset Stoke Park i Bristol. Berkeley förmodas ha sett graven under sin Grand Tour 1737, och man diskuterar nu som bäst hur man ska kunna restaurera repliken.

Två teckningar i bläck på tunt brunt papper. Båda signerade och daterade: »Westin 1814». 30 × 24 resp. 39 × 28,8 cm. Den sistnämnda bilden lagad i marginalen med obetydlig inverkan på den tecknade ramlinjen. Proveniens: Westins kusin, konstnärskollegan Olof Johan Södermark (1790-1848), därefter i arv. Litteratur: Bo Vahlne, Nyinredningen av Rosersbergs slott 1797-1818 (1988), s. 226-27 (jfr illustr.). En av bilderna (Christna Lärans förkunnande af Ansgarius) i ny ram, förgylld med bladguld. Syrafri passepartout. Den andra oinramad. Teckningar till kormålningar för Rosersbergs slottskapell i samband med Karl XIII:s nyinredning av slottet 1797-1818. Väggmålningarna blev aldrig utförda men var tänkta att placeras över två igensatta sidofönster. Dessa teckningar utgör två olika alternativ för det ena fältet; under planeringen byttes nämligen Ansgarsbilden ut mot Olof Skötkonungs dop vid Husaby källa. Det andra fältet skulle föreställa Protestantiska Evangeliska Lutherska lärans antagande under Konung Gustaf I:s regering. Förklaringen till förändringen är troligen att Karl XIII önskade att två företrädare i den svenska regentlängden skulle spegla hans egna insatser för den andliga förnyelsen i landet (Vahlne s. 227). Att målningarna inte kom till utförande berodde antagligen på att Westin inte hann leverera dem till Karl XIII i tid, och att beställningen inte förnyades av den nye slottsherren, Karl XIV Johan. I Nationalmuseum resp. privat ägo har två teckningar till de slutligt valda motiven bevarats. De avbildas av Vahlne på s. 226-27 och kan vara de som ställdes ut på Konstakademien i Stockholm 1816. Föreliggande teckning av Olof Skötkonungs dop är uppenbarligen kalkerad på bilden som återges av Vahlne, men Ansgarsteckningen kan möjligen vara unik. På Rosersberg utförde hovmålaren Westin bl. a. Dagens stunder, fyra dörröverstycken med antikiserande figurer i Stora sängkammaren (1812-13).

London, Methuen & Co, 1922. 119 + 8 p. Publisher´s cloth, partly uncut. Soiled and slightly worn, front cover with minor inkstain, spine slightly faded. Somewhat loose in binding. With booksellers etiquette "Kelly & Walsh, Raffles Place, Singapore" on inside of front cover. First English edition.

Frame [2017] 30x24 cm. (28) pp. Photographs only. Original flexible blue cloth. Lower cover with miscolouring in upper part and less in lower part, otherwise very good. Printed in 500 numbered copies, this copy is unnumbered.

S.-Peterburg 1908. IV+376 pp. More than 400 marks and monograms (reproduced in the text as well as in an alphabetical index) plus ca 30 photos and other illustrations. Bound up with: Eduard von Lenz (ed.), IMPERATORSKIJ ÉRMITAZH'. AL'BOM' IZOBRAZHENIYA VYDAYUSHCHIKHSYA PREDMETOV' IÉ' SBRANIYA ORUSHCHIYA - COLLECTION D'ARMES DE L'ERMITAGE IMPÉRIAL. S.-Peterburg 1908. Title leaf + 30 heliogravure plates with ca 220 photos + 30 leaves with descriptions in Russian and French. 25x17. Neat half grey cloth. Book-plate of Karl Konrad Meinander. Rare inventory and study of the collection of arms and armour in the Hermitage Museum (published as part 1 of the Catalogue of the Mediaeval and Renaissance Department), supplemented with a bilingual volume of plates. This copy is from the library of the art scholar Karl Konrad Meinander, curator at the Historical / National Museum of Finland 1900-1933 and founder of the Helsinki City Museum in 1912.

ETC Förlag, Stockholm 1983. First edition. (110) pp. Publisher's board, pictorial dustjacket with minor tears.

Rotterdam, Reiner Leers 1688. (6),604 pages. 12:mo. Near contemporary full leather with gilt spine. First 3 leaves waterstained in lower corner, otherwise very fine interior. Book-plate.

Lund, C.G. Berling, [1749]-1758 (4), 212 (sista s. blank); (4), 288; (2), 310 (sista s. blank) s. Träsnitt i texten. I en volym, senare halvpergamentband med ryggförgyllning, ryggen med röd titeletikett, röda snitt. Enstaka fläckar i texten men huvudsakligen ett rent och fint exemplar. Titelsidan med gammal ägarantecking. Insidan av främre pärm med Gustaf Berndtssons exlibris samt litet urklipp från antikvariatskatalog.

Stockholm, Albert Bonnier, 1929. 4:o. (2),+ 198,+ (1) s. Titeln tryckt med rött och svart. Raderingar dels i texten, dels på i pagineringen ingående separata blad. Mörkblått marokängband, något blekt guldornerad rygg med upphöjda bind, pärmarna med dubbla guldramar, fin inre förgylld bordure, övre guldsnitt med övriga snitt putsade och med omslaget medbundet (Fritzes hovbokhandel). I vadderad skinnskodd pappkassett. Mycket lätta små stänk på ryggen. Bibliofilutgåva tryckt i 150 av konstnären signerade exemplar, varav 146 numrerade med arabiska siffror och tryckta på Van Geldernpapper, detta är nummer 6, vilket även är guldpräglat på ryggens nedre fält. Mycket rent exemplar av denna fina bok.