Søkeresultat

(Wien, 1723). Tvär-folio. (1) s. Tunt hfrbd från mitten av 1900-talet (Nordiska bokhandeln). Inlagan vikt och med samtida underskrifter och välbevarat papperssigill. Ett handskrivet brev undertecknat av Gösta Wästlund och hans två olika exlibris. Ur Povel Ramels bibliotek. Kungörelsen behandlar bland annat lönenivån hos arbetare i vingårdar. Brevet lyder: ”Till Povel med 1000 lyckönskningar på födelsedagen den 1.6.72 och med tack för allt Din vänskap och Din konst givit mej tillgivne Gösta.” Gösta Wästlund (1907-85) var krögare på Ljungby stadshotell och stor bok- och konstsamlare.

Etsning och kopparstick på randat papper. Signerad och daterad i trycket: "Desiné 1756 et gravé 1788 par I: E: Rehn". 25 x 20 cm (plåten), 35,4 x 24,5 (bladet). Oskuret exemplar. Med senare påskrift i blyerts "496", a tergo "268" i bläck. Tre små nålhål i övre vänstra hörnet, förmodligen från en provisorisk sammanhäftning av flera blad ur serien. Ett av 8 blad italienska utsikter utan gemensam titel, och i olika storlek, graverade i slutet av 1780-talet efter Rehns egna teckningar från det halvår han tillbringade i Rom 1756 (Hultmark & Moselius, sid. 274). - - - Rehn, som hörde till de första eleverna vid Kungl. ritarakademin, hade utbildats till kopparstickare i Paris för Le Bas. Efter hemkomsten undervisade han själv i den gravyrskola som inrättats 1747. 1755 påbörjade han en studieresa för Lovisa Ulrikas räkning till Italien och Frankrike, och gjorde sina utflykter i Rom med omgivningar under ledning av franska konstnärer: "Rehn och Pasch anlände till Rom i november [1755] och uppsökte genast den franska konstakademin. Där fick de kontakt med den franska konstnärskolonin som kunde hjälpa dem tillrätta i staden. Enligt en dagbok från resan följde de med arkitekten A. Deriset på stadsvandringar till Roms sevärdheter för att 'informera sig i arkitekturen'. Av dagboken framgår att de fascinerades av de antika ruinerna, med stort intresse studerade utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum och besökte Bajae, berömt för sina heta svavelbad och antika ruiner. Rehn tecknade flitigt på museerna, och dessa antikstudier har förmodligen gjort det lättare för honom att i Paris anamma Louis-seize-stilen. Rehn inspirerades även att göra laveringar med romantiska ruinmotiv, s k capriccio con rovine, fantasisammanställningar av antika ruiner, ofta efter franska förlagor. [...] Sedan Rehn beviljats avsked från sin befattning som hovintendent [1789] och hans yrkeskarriär därmed avslutats fick han mer tid över för sina egna projekt. I KB förvaras ett exemplar av ett gravyralbum i folioformat, på vars pärminsida en blyertsanteckning finns: 'Jean Eric Rehn, Huit estampes representent des vues italiennes, dessinées et gravées de 1756 à 1789'. Under varje stick finns en uppgift på franska om motivet och att teckningen skulle vara utförd i Rom 1756 och gravyren i Stockholm under 1780-talets sista år. På två av sticken står att teckningen var utförd 'd'apres nature', tydligen så ovanligt att det var värt att notera" (Anna Greta Wahlberg i SBL). - - - Den märkliga s.k. Horatiernas och Curiaternas grav är belägen längs Via Appia i Albano söder om Rom. Det unika mausoleet ansågs länge vara etruskiskt, men har visat sig vara senare, möjligen en romersk rekonstruktion av en etruskisk grav, uppförd under första århundradet f. Kr. Graven fick sitt namn 1595 av Leon Battista Alberti, som i sin tur förknippade den med en gammal romersk legend. - - - I egenskap av Vatikanens generalinspektör för antikviteter och konst uppdrog Antonio Canova 1812 åt Giuseppe Valadier och Paolo Provinciali att restaurera mausoleet. Det var ett av de tidigaste exemplen på restaurering av ett antikt monument efter någorlunda moderna principer. Att den fantasieggande stenhögen länge varit ett kryss på romresenärens karta framgår även därav, att den engelske arkitekten, trädgårdsdesignern m.m. Thomas Wright 1761-62 uppförde en numera ruinerad (!) replik av graven för Norborne Berkeley (Lord Botetourt) på godset Stoke Park i Bristol. Berkeley förmodas ha sett graven under sin Grand Tour 1737, och man diskuterar nu som bäst hur man ska kunna restaurera repliken.

Sthlm, C. Stolpe, 1768. 8:o. (22),351,(17) s. & 4 grav. plr. Trevligt lätt nött hfrbd från omkring 1830 med guldornerad och rikt blinddekorerad rygg. Blåstänkta snitt. Ryggen något blekt och med några obetydliga småfläckar samt ytlig sprickbildning i skinnet vid främre ytterfalsen och överst i bakre. Enstaka småfläckar. Lagning i marginalen på två blad i registret. Överklistrad äldre namnteckning på titelbladet. Med Gustav Oxenstiernas exlibris och Uppsala universitetsbiblioteks diskreta duplettanteckning i blyerts. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 1280. Planscherna avbildar en rad trädgårdsredskap och olika sätt att beskära trän. Ett bihang utkom 1782. Anders Lissander (1705-86) antogs 1730 i Krigskollegiet i Stockholm och blev 1747 kommissarie i rikets ständers Manufakturkontor som dock upplöstes 1766. 1770 blev han kommersråd. Lissander var en mångsysslare som bland annat gav ut flera praktiska småskrifter i lanthushållning och även gjorde en insats som pionjär inom försäkringsväsendet. Han tillhörde kretsen kring Bellman och var skaldens främsta gynnare under 1760-talet. Gustav Oxenstierna (1793-1860) donerade sitt och sin faders, skalden J. G. Oxenstiernas, bibliotek till Uppsala universitetsbibliotek.

Sthlm, Wennberg & compagnie, 1780. 8:o. 23 s. Tagen ur band och insatt i ny gråpappersryggremsa. Titelbladet med lagad reva i inre marginalen och liten reva upptill. Pappersförtunning i sista bladet har orsakat ett litet hål vid impressum. Lundwall Bibliografi över science fiction & fantasy s. 110. Utgiven på J. C. Holmbergs förlag. ”Imellan Arabien och norra udden af Persiska wiken är et underjordiskt land av omätelig widd, wid namn Catacombe”. Peter Fredell (1754-88) prästvigdes i Skara 1776, blev kyrkoherde i Adolf Fredrik i Stockholm 1782 och kyrkoherde i Lovö kyrka 1786. Utnämndes till kyrkoherde i Tranemo 1788, men avled på Drottningholm före tillträdet. ”Fredell utnämndes till kyrkoherde i Tranemo emedan han på grund av besynnerligheter i lära och leverne ej ansågs vara lämplig till kyrkoherde i Adolf Fredrik” enligt Gunnar Hellström ”Stockholms stads herdaminne”. Sarah Ljungquist behandlar skriften i ”Den litterära utopin och dystopin i Sverige” och menar att den ”till största delen är en dystopisk skildring av en fördärvad värld”. Den är enligt henne ”en mycket kraftfull kritik mot kyrkans dogmatism i det sena 1700-talets Sverige. i sin text vänder sig Fredell utan förbarmande emot såväl etablerade trosriktningar som statskyrkor och förespråkar istället en mysticitisk hållning till andligheten”.

Köpenhamn, 1924-35. (10),544 + (4),489 + (4),514 + (4),495 + (4),481 + (4),486,(1) + (4),473,(1) + (4),452 + (6),390 + IX,(3),532,(1) + IX,(3),549 + (10),374 s. Tolv hklbd med lätt nötta titel- och deltiteletiketter. Omslagen medbundna. Några av pärmarna aningen bågnade. Med Gustaf Rudbecks exlibris och namnteckning. De tre sista delarna innehåller en Holbergbibliografi. Ett tunt supplementhäfte som utkom 1939 saknas här. Ett standardreferensverk rörande äldre dansk litteratur.

Hamburg, P. F. Fauche, 1794. 12:o. III-XX,314 s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 grav. plansch + XII,300 s. & 2 grav. plr. Två vackra samtida hfrbd med rikt guldornerade ryggar, bruna titeletiketter och gröna ovala nummerskyltar. Glättade snitt. Ryggarna lätt blekta. Bra inlagor med några svaga fuktränder på s. 227-28 i del I och några småfläckar i texten på s. 141-42 i del II. Avrivet hörn med pappers- och textförluster på s. 75-76 i del I. En gammal lagning i övre marginalen på s. 293 i del II. Med Louise Celsings namnteckning. Från Biby. Smutstitelbladet saknas i del I. De fina planscherna och kartan graverade av Gustav Georg Endner. Utkom första gången i Paris samma år. Boken är ett originalarbete och uppgiften om översättning fingerad. Elisabet Lovisa Celsing (1772-1866) fick Fjällskäfte och en tredjedel av Hellefors bruk som fideikommiss. Hon gifte sig 1791 med Elof Ihre (1766-1828).

Sthlm, N. Marcus, 1858. 8:o. (4),154,(2) s. Med 5 illustrationer i texten. Något nött samtida svart hfrbd med blindpressad linjedekor och guldtryckt ryggtitel. Blåstänkta snitt. Pärmhörnen som är av klot är lite stötta. Lite snävt skuren upptill, delvis tangerande pagineringen. Lagerfläckig på de första och sista sidorna men i gott skick för en dåtida kokbok. Ur Kurt Winbergs bibliotek och med några blyertsanteckningar av honom på pärmarnas insidor. Han har med rätta kallat boken ”rar”. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 215. De sista opaginerade sidorna utgörs av en bokannons med ett par avtryckta recensioner. Innehåller 459 olika recept. Alexis Soyer (1809-58) föddes i Frankrike och flyttade sedermera till England och blev under första delen av 1800-talet en av landets mer prominenta kockar med bland annat uppdrag för det engelska hovet. Han använde också sin berömdhet för att hjälpa till under hungersnöden på Irland vid mitten av 1800-talet. I samband med Krimkriget reste han på egen bekostnad till bland annat Konstantinopel. Tillsammans med Florence Nightingale och den medicinska personalen omorganiserade han provianteringen för sjukhusen där och i Scutari. Han skrev många kokböcker, till exempel ”A Shilling Cookery Book for the People” 1855, som här föreligger i svensk översättning.

Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 144 s. & 3 grav. plr varav 2 utvikbara. + HÅRLEMAN, CARL. Zwote Reise durch einige schwedische Provinzen. Leipzig, bey G. Kiesewetter, 1764. 8:o. 300,(4 blanka) s. & 6 utvikbara grav. plr. Träsnittsillustrationer i texten på s. 36 i del I och på s. 27 och 222 i del II. Samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Ryggen hårt blekt och delvis fläckig samt lite nött och med obetydligt nagg i ryggändarna. En tre cm reva nedtill i främre ytterfalsen p.g.a. mask. Främre nedre pärmhörnet med mindre skada. Inlagan med spridda småfläckar. Flera veck i övre hörnet på s. 69-80 i första resan och några lätt vikta hörn mot slutet av andra resan. Gammal bläcknumrering ”6, 486” på första titelbladet. Bring Itineraria svecana 163 respektive 167. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 265, noten, för det första arbetet. Den tredje resan blev aldrig översatt. Den tyska översättningen av första resan trycktes första gången 1751. I första delen återfinns en plansch med en vy och en karta över Trollhättan samt profilritningar av de tre slussarna, som inte finns i den svenska upplagan även om en annons i ”Lärda tidningar” 1752 utlovade en sådan. Andra delen innehåller bland annat en plansch föreställande en runsten i Ramlösa och en karta över Hjälmare kanal.

Köpenhamn & Leipzig, sumptibus F. C. Pelt, 1754. 8:o. Grav. titelblad,(8),366,(2 blanka) s. & 8 grav. plr, varav 2 utvikbara. Nött nära samtida pappbd med handskriven ryggtitel. Röda snitt. Inlagan ngt lagerfläckig och med små marginalanteckningar i blyerts här och var. Med F. C. de Prauns namnteckning daterad 1778 och Harald Meyers exlibris. Bibliotheca danica IV 441. Ehrencron-Müller Bibliografi over Holbergs skrifter III, s. 229-31. Första upplagan utkom 1741 och i dansk översättning 1742. Utkom på svenska första gången 1746 med titeln ”Nicolai Klimii resa uti den underjordiska werlden, som inneholler en ny underrättelse om jordens beskaffenhet, och historia om den femte monarchien, okunnig alt hit intils. Et werk framdragit utur herr B. Abelins bibliothec, ifrån latinen tolkadt på swensko”.

Lund, ex officina Berlingiana, 1817. 8:o. XL,135 s. Svart halvmarokängbd från 1900-talets andra hälft med guldtryckt titel och årtal samt två våglinjer i guld på ryggen. Övre rödstänkt snitt, i övrigt endast lätt putsade snitt. Titelbladets yttermarginal lite bruntonad. Fint ex. Krok Bibliotheca botanica suecana 28. Carl Adolph Agardh räknas som den vetenskapliga algologins grundare och i detta arbete presenteras hans systematiska indelning för första gången. Han påbörjade strax därpå en mer omfångsrik framställning av algväxterna, men detta arbete utkom endast i två delar (1820 och 1828) och blev aldrig fullbordat. Bokens tryckta dedikation är ställd till Agardhs beskyddare och vän Lars von Engeström.

Sthlm, 1876. (2),55,(1 blank),XVI,(24) s. & 2 färgplr. Aningen nött men stiligt brunt halvmarokängbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och övre rött snitt (Hedberg). Pärmarna aningen bågnade. Det lagade och lite solkiga främre omslaget uppklistrat och medbundet sist. Med väl utförda lagningar i yttre marginalen på s. 5-8 och I-VIII. Fläck i övre marginalen på s. (17-21). Ur Nils Fries bibliotek. Svenska slott och herrgårdar III. Omslaget numrerat 23. En stor del av upplagan förstördes i Centraltryckeriets brand i december 1875 och Björck och Börjesson som saluförde detta exemplar i sin topografikatalog 360 menade att boken hör ”till de största och mest eftersökta rariteterna i svensk topografisk litteratur”. De båda färgplanscherna föreställer ”Wijks mur” respektive ”Riddarsalen”. Med bilagor av avtryckta medeltida brev och äldre inventarielistor samt på slutet en ”förteckning å samlingarne på Wijk” över bland annat de omfattande vapen-, konst- och konsthantverkssamlingarna. De var delvis arv och delvis ihopsamlade av Gustaf von Essen (1803-74), som tog över medeltidsslottet Wik efter sin mor 1855.

Uppsala, 1923-27. 371 s. & 1 utvikbar karta + 372 s. & utvikbar karta + 386 s. Tre stiliga mörkblå halvmarokängbd med upphöjda bind, guldornerade ryggar, marmorerade pärmpapper och övre guldsnitt. Främre omslaget i första delen medbundet och lite fläckigt samt med dedikation till generalkonsul Olof A. Söderberg på dess baksida. Henry Montgomerys namnteckning på försättsbladen, i första delen med anteckningen att verket var en gåva av T. Söderberg den 3 augusti 1956. Första bandet behandlar de första till namnet kända ägarna på 1200- och 1300-talen fram till släkten Bylow 1509. Andra bandet perioden 1509-1766 med ägarfamiljer som Natt och Dag och Cederhielm. Tredje bandet 1766-1900-talets början med ägarfamiljer som Cederhielm, von Saltza och Ekman.

Helsingfors, 1966-88. XV,(1 blank),382 + (6),466 + (6),424 + (10),332 s. Fyra gröna klbd med svartlinjerade ryggar och medbundna omslag. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 419, 436, 525 respektive 550. De två första delarna utgivna av Martti Kerkkonen, den andra tillsammans med John E. Roos. Redigeringen av de två sista delarna ombesörjdes av John E. Roos (som avled 1972) och Harry Krogerus. I Kalms ”Resejournal” återfinns mycket information som utelämnades i hans tryckta resebeskrivning. I första delen behandlas utresan från Sverige via Norge och England och andra delen den sista tiden i England, överfarten och ankomsten till Delaware Bay samt den första tiden i Pennsylvania och New Jersey samt ett besök i New York. I tredje delen upphåller sig Kalm i Nya Sveriges gamla område och reser sedan till Kanada där han även vistas stora delar av fjärde delen innan återfarten via New York, Nya Sverige och Philadelphia. På slutet av del IV är avtryckt några av Kalms uppsatser i ”Philosophical transactions” m.m.

Göteborg, S. Norberg, 1817-19. 8:o. XII,614,(2 blanka),615-27 + XIV,(2),384,375-470 + (4),476 s. Tre lätt nötta stiliga samtida ljusbruna hfrbd med rikt guldornerade ryggar, bruna titeletiketter och bruna ovala nummerskyltar. Gula snitt. Minimala revskador i rygghuvudet på de två senare volymerna. Några smånötningar på pärmpapperet på första volymen. Bortklippta försättsblad i del I och II. Bortklippta ägarmarkeringar och lagade hål där på alla tre titelbladen. Enstaka fläckar. Liten reva i övre marginalen på s. 495-96 och 607-08 i del I. Mindre brunfläck i nedre hörnet på s. 375-76 i del II. Litet marginalnagg i s. 89-90 i del III. Fin svit. Setterwall Svensk historisk bibliografi 5789. Granlund Litteratur om Halland 2173. Krok Svensk botanisk litteratur 1 för kapitlet ”Hallands flora” i del I på sidorna 386-404, vilket bygger på anteckningar av P. Osbeck och L. Montin. Med de ovanliga sista sidorna 615-27 i första delen. Andra delen har ett företal av N. H. Sjöborg. Prosten och skriftställaren Sven Peter Bexell (1775-1864) var bland annat ledamot av Götiska förbundet. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Den beskrivning över Halland, som han 1817–19 utgav, vilar utom på omfattande litteraturstudier på material, som insamlats under resor i landskapet; bl.a. anlitade B. kyrko- och stadsarkiven samt Aschebergska papperen. Fornlämningarna äro utförligt beskrivna efter ett av N. H. Sjöborg framlagt schema”.

Sthlm, C. Delén, 1824. Stor 12:o. (4),75 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Liten skada överst i ryggpappen. Mycket svag fuktrand i övre hörnet på s. 1-12. Fint ex. Du Rietz Gastronomisk spegel 76. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 292 för första svenska upplagan som trycktes 1811 liksom andra upplagan. De tredje och fjärde svenska utgåvorna utkom 1824. Översättning av ”L’art de conserver pendant plusieurs années toutes les substances animales et végétale” (1810). Nicolas Appert (1749-1841) var fransk uppfinnare och skaparen av metoden att konservera genom att hetta upp tillslutna kärl, det vill säga den princip som den moderna konservburken bygger på. Han ger i skriften också anvisningar för hur de konserverade råvarorna sedan ska tillredas. 1795 hade Napoleons utlyst en belöning om 12000 francs till den som kunde presentera ett bättre sätt att bevara mat, något som behövdes under de långa fättågen. Appert presenterade sina förslag 1810 och vann priset i utbyte mot att han lät publicera sina rön. Arbetet fick stort inflytande och översattes till flera språk. I företalet sägs om Apperts uppfinning: ”Denna method erbjuder en säker utwäg att hela året igenom och öfwer hela riket njuta när man behagar de producter, som tillhöra blott en del deraf, utan att man behöfwer frukta att de blifwit förändrade genom afståndet af den ort eller den årstid hwarpå de wäxt.”

Weimar, im Verlage des Landes-Industrie-Comptoirs, 1805. 8:o. XXIV,239 s. & 3 utvikbara grav. kartor. Häftad i samtida gråpappomslag. Oskuren. Enstaka småfläckar. Reva i s. 5, 37 och 227, avrivet hörn på s. 51 och litet hål i s. 81. Gammal biblioteksstpl på titelbladet. Fint ex. Bring Itineraria svecana 315a. Schiötz Utlendingers reiser i Norge 968b*. Även utgiven som Bibliothek der neuesten und wichtigsten Reisebeschreibungen, Bd 26. Är en översättning av ”Description des cataractes et du canal de Trollhätta en Suède” och ”Voyage pittoresque au Cap Nord”.

Sthlm, J. Imnelius, 1820. 8:o. 128 s. + (ALMQUIST, CARL JONAS LOVE) Om Manhemsförbundets föreslagna organisation. Recension af omdömena deröfver. Adress till allmänheten. Sthlm, J. Imnelius, 1821. 8:o. 16 s. Ljusbrunt hfrbd från 1800-talets slut med rik gulddekorerad rygg, röd författaretikett och mörkgrön titeletikett. Alrotsmarmorerat pärmpapper och pergamentskodda hörn samt glest blåmarmorerade snitt. Ytterfalsarna delvis spruckna och med en skada överst i främre ytterfalsen. Enstaka fläckar. det andra arbetet uppenbarligen insatt senare i bandet. Lång men lagad reva i andra arbetets titelblad. Första arbetets titelblad med namnteckning Jacob Åkerman och andra arbetets titelblad med Gabriel Marklins monogramstpl ”GM”. Med J. A. Almquists graverade exlibris med mottot ”Nil constanti arduum est” och hans ifyllda biblioteksetikett. Almquistiana 299 & 300. Manhemsförbundet var en förening med götiskt-kristet program som Almquist blev medlem i 1816. Bland medlemmarna återfanns J. A. Hazelius och hans bröder, A. A. Afzelius, P. D. A. Atterbom, J. Börjesson, C. F. Dahlgren och A. Fryxell. ”Handlingar till upplysning i Manhemsförbundets historia” riktar sig till en större publik. Almquist redogör för de olika graderna i förbundets organisation och deras symbolik och mystik. Kritik kom från det antiromantiska, konservativa lägret och succén som han hoppats på uteblev. Trycket är en omarbetning av det förslag till förbundet som Almquist presenterade 1816. Den första rubriken lyder: ”Förslag till Manhems-förbundets organismus; till förbundets pröfning inlemnadt år 1816 af en dess medlem; öfversedt och utveckladt”. Det andra arbete är en ovanlig försvarsskrift mot kritiken. J. A. Almquists ovanliga exlibris är graverat av Robert Haglund. Förutom språkbandet finns där en uggla, en kräkla, en lyra, en törnroskvist och en eskulapstav, ”sammansatt av symboler för min släkt” enligt Almquists egna ord (Carlander IV:475-476). Mottot kan översättas ”Inget är omöjligt för den uthållige”, vilket ju stämmer väl med Almquists magnifika bibliografiska arbeten och övrig vetenskaplig produktion samt hans i sanning imponerande boksamlargärning.

Uppsala, Palmblad & c., 1824-27. 8:o. (6),342,(1) + (8),459 s. Två trevliga blåmarmorerade pappbd med guldlinjerad rygg och benvita titeletiketter (Johanna Röjgård). Övre stänkta snitt, i övrigt oskuren inlaga. I första delen är den yttersta delen av de övre yttre hörnen bortrivna fram till s. 39 och det nedre hörnet på s. 49. Nagg och smårevor i yttermarginalen på s. 193. I andra delen fuktfläckar i nedre hörnet fram till s. 10 och sporadiskt därefter. Även fuktfläckar upptill i yttermarginalen på s. 111-16. En reva i nedre hörnet på s. 121. Bra ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 228 och 240. En andra omarbetad upplaga utkom 1854. Översattes även till tyska.

Uppsala, J. Edman, 1785. 8:o. 104 s. & 1 utvikbar grav. karta. Nära samtida enkelt blått glättat pappbd utan titel. Ryggen gulnad. Inlagan obetydligt lager- och småfläckig. En handskriven numrering överst på titelbladet. Kartan med några gamla lagningar på baksidan. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6179. Marklund Övre Norrland i litteraturen 6427. Sandqvist Litteratur om svenska industriföretag 1545. Ovanligt och mycket detaljerat försäljningsprospekt rörande det stora bruket, vilket anlagts av Jonas Meldercreutz (1714-85). Emanuel Ekman (1737-1801) var bland annat professor i praktisk ekonomi i Uppsala och utgav tillsammans med Lostbom ”Oeconomiska tidningar”. Den samtida prosten Matthias Floderus beskriver Ekman som: ”Torr, mager karl med grått hår. Stark hushållare och rik. Då han talade i saker med intresse, svor han och slog knogarna i bordet. Var i Gustafs tid en häftig antiroyalist”.

Sthlm, J. C. Merckell, 1728. Liten 8:o. (4),90,(17) s. & 3 utvikbara grav. plr numrerade I-IV. Bra marmorerat pappbd med röd något blekt titeletikett av skinn. Rödstänkta snitt. Ryggen lite gulnad. Enstaka lager- och småfläckar. Titelbladet med grå fläckar i övre marginalen. En fuktrand nedtill på s. 1-4. Två registerblad s. (13-14) och (17) med lite tråkiga lagningar i övre hörnet, med obetydlig bokstavsförlust på sista sidan. Den andra planschen med grå fläckar och den tredje planschen ojämnt bruntonad. Med Svante Bergs exlibris och namnteckning. Översättning av Jacob Richardson. På det sista planschbladet sitter två olika planscher numrerade III respektive IV. Svante Berg var enligt en kommentar till namnteckningen militär i Östersund iallafall under krigsåren 1943-44.

Uppsala. 1923-28. XVI,373,(1 blank,1) + 396 + 389,(1 blank,1) + 431 s. Två fina gröna klbd med guldlinjerade ryggar, titeletiketter av brunt skinn och stänkta snitt. Samtliga främre omslag medbundna, liksom de bakre till delarna II och IV. Säbylunds fideikommissbiblioteks exlibris. Bilagt är ett handskrivet brev från Bygdén [till Eugéne Lewenhaupt], daterat ”Upsala 19 aug 1923” omfattande fyra sidor. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 902. Luleå stift utbröts från Härnösands 1904. Leonard Bygdén (1844-1929) var verksam vid Uppsala universitetsbibliotek och kollega där till Lewenhaupt. Bygdén hann precis avsluta detta hans sista storverk. Bygdéns brev rör första delen av herdaminnet och arbetet med dess fortsättning samt försöker i huvudsak besvara en fråga från Lewenhaupt om prästgårdarnas äldsta historia. Lewenhaupt var även han verksam vid Uppsala universitetsbibliotek

Åbo, J. C. Winter, 1679. 4:o. (16),440,1-392,1-296,(40) s. Samtida nött och hårt solkat pergamentband. Rödstänkta solkiga snitt. Falsarnas spruckna och lagade med underliggande klot i modern tid. Sprickor i innerfalsarna men häftningen är stadig. Försättsblad urrivet. De första tjugo sidorna lite solkiga och naggade. Spridda fukt- och bläckfläckar. Ställvis lagerfläckig, några blad hårdare. Några vikta hörn. Lite maskhål i marginalen på några ställen. Sista arkets fyra blad delvis loss. På eftersättsbladet i bläck ”dena bok till hörer mig Johanes Jons son Berg getinge den 10 mars 1845” följd av en lång kristlig anteckning. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 442-443. I början dedikation till Karl XI, följd av ett blad ”Godh christen läsare” av Åbobiskopen Johannes Gezelius. De sista fyra opaginerade bladen är ”En ingångz predikan til then h. Psaltaren”. Kellingius (död 1679) var ”äldste cappelan och siälesörjare” i Storkyrkan i Stockholm. En av hans söner var sekreterare i generalguvernementet i Finland, vilket kan förklara tryckorten.

Sthlm, f.d. Kongl. tryckeriet, 1773. 8:o. 64 s. Tagen ur band och insatt i en ny gråpappersryggremsa. Gamla stänkta snitt. Delvis lagerfläckig. Några små rostfläckar på titelbladet. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 754, noten, för originalet ”Memoire sur les samojedes et les lappons” som utkom i Königsberg 1762. Översatt av Samuel Loenbom. T. M. von Klingstedt (1730-86) var ryskt statsråd och hans arbete rör huvudsakligen samer och samojeder på ryskt territorium. Klingstedt argumenterar bland annat för att samerna härstammar från finnarna, medan samojederna är ett tartariskt folkslag.

U.o., 1785. 8:o. IV,358 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + IV,383 + IV,326 s. Tre vackra samtida marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar, röda titeletiketter och röda snitt. Titeletiketterna något blekta. Pärmarna till del I och II med spår av ytliga maskangrepp. Bakre pärmen till del I med en del små ljusa fläckar. Inlagorna med sporadiska lagerfläckar. Enstaka små fuktfläckar i övre marginalen i del I och i del II på s. 169-92 och sporadiskt därefter. En gammal lagning i nedre marginalen på s. 326 i del I. En fin svit från Ericsberg. Jmfr Goldsmith’s library of economic literature 13050. Första upplagan utkom 1784 och på kort tid ska 80000 exemplar ha tryckts och sålts. Jacques Necker (1732-1804), var finansminister under Ludvig XVI från 1776-81 och åter från 1788 till den 11 juli 1789, då han blev avskedad; av många ansett som den tändande gnistan till franska revolutionens utbrott den 14 juli 1789. Jacques Neckers dotter, Anne Louise Germaine, känd som författarinnan Germaine de Staël, var fr.o.m. 1786 gift med den svenska ambassadören Eric Magnus Staël von Holstein.

Karlstad, E. Höijer respektive G. Wallencrona, 1805-15. 8:o. (8),LXXVI,135,(1) s. & 1 grav. plansch + (6),248 s. Mörkblått hfrbd från mitten av 1800-talet med sparsamt guldornerad rygg. Blågröna stänkta snitt. Ryggen med en lagad reva överst och en liten mörk fläck nederst. Liten spricka överst i främre ytterfals. Första delens titelblad med en gammal lagning i nedre yttre hörn och med en större fuktfläck. Bra inlaga med endast obetydliga lager- och småfläckar. Sista bladet i del I bruntonat och titelbladet till del II nära skuret i övre marginalen. Från G. A. Sparres bibliotek och Trolleholm. Del III saknas! Del III utkom 1816. Första delen beskriver Lurö skärgård. Den romerska pagineringsföljden upptas av en teknisk redogörelse för skeppsfart och seglation i allmänhet. Andra delen avhandlar ”Östra sjön”. Den graverade planschen i början utgörs av en dekorativ kompassros.