Søkeresultat

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (20),200,301-08,209-377,(7) s. & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten. Trevligt samtida lätt nött hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och tegelröd titeletikett i marokäng. Stänkta snitt. Ryggen något torr med en mindre skada i nedersta ryggfältet. Lätt bruntonad med spridda lager- och småfläckar. Lite lagerfläckigt titelblad. En fläck i yttermarginalen på s. 63-64 och en dito på s. 155-56. Pappersfel vid tryckningen i nedre hörnet på s. 294. Kartan har en liten skada överst vid infästningen. Bra ex. med Seton of Ekolsunds grav. exlibris. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län i litteratur, karta och bild 46. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 563: ”micrologier, samt obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda i detta, som författaren det kallar, nästan herculeiska arbete”. Med hyllningsverser av P. S. Hööke och en anonym författare samt ett företal av författaren daterat Tanum den 6 februari 1745. Den fina kartan över Bohuslän är graverad av J. Silfverling 1734 efter en förlaga av N. Knape. Träsnitten visar olika sigill från länets härader. Arbetet mötte i samtiden hård kritik i den lärda världen, men har senare kommit att uppskattas för sitt kulturhistoriska innehåll. Som kyrkoherde i Tanum hade Johan Oedman (1682-1749) goda möjligheter att ”utur dystra mörckret” uppteckna lokala sägner och folkminnen, vilka annars förmodligen hade skattat åt förgängelsen. ”Chorographia Bahusiensis” innehåller även kapitel om landskapets fiskar, sjö- och skogsfåglar samt ”om allehanda slags fyrfotade samt kräkande djur”.

Karlskrona, Kongl. amiralitets boktryckeriet, 1770. 8:o. (15,1 blank),1035,(1 blank,4) s. Med några träsnitt i texten. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och svart infärgat titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med ytliga sprickbildningar och en lite bredare spricka längst ned. Pärmpapprena lite nötta och två av pärmhörnen lätt stötta. Spår av gammal auktionsetikett på frampärmens insida. Enstaka fläckar. Titelbladet och sista sidan med bruntonade hörn. Titelbladet med lätta veckstukningar upptill, litet pappersfel i nedre hörnet på s. 391-92, en rostfläck med några tillhörande minimala hål i bladet s. 533-34 och liten nagg med rostfläck i yttermarginalen på s. 839. Edvard Taubes namnteckning på försättsbladet, Ernst Hjertbergs ägarstpl och på titelbladet stpl från Göteborgs realläroverk och gåvostpl från J. G. Holmstedt. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 478. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 84. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 1057. Med ett företal av J. Rogberg. Kapitlet om Smålands naturalhistoria på sidorna 16-26 är författat av Carl von Linné. Träsnitten på sidorna 235, 745 och 761 avbildar runinskrifter och är skurna av kyrkoherden Wirgander.

Åbo, J. C. Frenckell, 1775. 8:o. (16) s. Tagen ur band. Delvis med bevarat guldsnitt. Svag fuktfläck på s. (5), i övrigt obetydliga småfläckar. Författarnamnet tillskrivet i bläck med gammal hand på titelsidan. Bra ex. från Ericsberg. Dikten är Kellgrens första separat utgivna skönlitterära arbete och skildrar mänsklighetens väg från kaos och barbari till enighet och kultur. En av den svenska vitterhetens rariteter.

Uppsala, H. Curio, 1663. 8:o. (13),270,(1) s. Med Curios boktryckarmärke på titelsidan. Samtida ngt nött och lätt solkigt pergamentbd med spår av handskriven ryggtitel. Stänkta snitt. Lagad med ljus klotväv i främre innerfalsen. En del mindre fläckar. Liten reva i nedre marginalen på s. 148. Med Jonas Torins namnteckning daterad i Uppsala 1805 och Hilding Pleijels exlibris. Bra ex. ur Anders Granaths bibliotek. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 682. Parallellutgåva på grekiska och latin. Med tryckt dedikation till Magnus Gabriel De la Gardie. Den antika grekiska författaren Palaephatus, om vars identitet det tvistas, söker i detta hans hans enda bevarade arbete bland annat ge rationella förklaringar av antika myter och legender. Emellertid tvingas han ofta till halsbrytande etymologiska spekulationer för att rädda myternas trovärdighet. Martin Brunnerus (1627-79) var professor i grekiska och teologi i Uppsala och förmodligen mest bekant för sin kamp mot samtidens häxförföljelser. Sten Lindroth skriver i ”Svensk lärdomshistoria” att boken är ”en samling nöjsamma småstycken om kentaurer, hesperider, heroer och gudinnor - med utmärkta noter”. Brunnerus ”förbättrade texten med nya läsarter, hämtade från en handskrift, som hans kollega, orientalisten Christian Ravius fört med sig från Konstantinopel”. Jonas Torin (1781-1855) studerade vid tiden för förvärvet av denna bok vid Uppsala universitet och slutade sina dagar som domprost i Skara.

Köln, chez P. du Marteau, 1677. 12:o. (24),427 + 477 + 496 s. Tre bruna marokängbd från 1800-talets slut med upphöjda bind, guldtryckt titel och årtal, breda inre förgyllda denteller samt hela guldsnitt (Cuzin). Regnbågsfärgade läsband. Ryggarna obetydligt blekta och nötta. Ett fåtal småfläckar. Tryckt liten nummeretikett ”52” i början av första bandet. Exlibris Wilhelm Winther med bibliografiska blyertsanteckningar av honom. Löst bilagt franskt katalogklipp. Stilig svit. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8322. VD17 39:123821T anger att tryckorten är fingerad och verket möjligen är tryckt i Bryssel av E. H. Fricx. Utkom första gången i Paris 1674-75 och följdes snart av två nya upplagor, varav detta är den ena. En tysk översättning såg också dagens ljus. Pierre Hector Chanut (1604-67) var 1645-49 fransk ministerresident i Sverige och innehade ambassadörsposten i Stockholm och i Lübeck 1649-53. Martin Weibull har i ”Historisk tidskrift” 1887-88 redogjort för verkets innehåll i jämförelse med de bevarade originalrapporterna och kritiserar i sina artiklar utgivaren Linage de Vauciennes för uteslutningar, misstag etc. Weibull hävdar vidare att verket egentligen består av två delar; den ena innehåller depescher av Chanut och den andra av hans sekreterare Picques. Den sistnämnda var, under Chanuts frånvaro i Lübeck, chargé d’affaires i Stockholm. Arbetet är en av de betydelsefullaste källorna till drottning Kristinas historia. Chanut var kulturellt intresserad och sammanförde till exempel drottningen och Descartes. 1826 utkom en svensk översättning av verkets första del med tillagda kommentarer av drottning Kristina hämtade ur hennes eget annoterade exemplar av boken.

Amsterdam, by A. van der Kroe, (1791). 8:o. (8),188 s. & 1 grav. plansch. Häftad i samtida blekt och solkigt gråpappomslag. Ryggen defekt upp- och nedtill. Oskuren och tryckt på tjockt papper. Första två bladen solkiga och det första med reva i övre marginalen. Med samtida tillskrift nedtill på främre omslaget. Jan van Dyk (ca 1690-1769) var konstkännare och framförallt en framstående konservator. Det publicerades även en katalog över hans bibliotek.

Göteborg, J. E. Kallmeyer, 1739. 4:o. (8),231,(5) s. & 4 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Aningen nött och fläckigt samtida skinnbd med upphöjda bind, oxiderad ryggdekor och stänkta snitt. Ryggen lite skadad upp- och nedtill. Eftersättsbladet med en del blyertsnoteringar. Inlagan med enstaka lager- och småfläckar. Bruntonad på sina håll, t.ex. samtliga plr och s. 169-208. Delvis tonad fuktfläck i nedre marginalen från s. 225 till slutet och en reva nedtill i yttermarginalen på s. 227. Med Magnus Dahlgrens exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 527. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 2. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0650. Med hyllningsdikter av E. Poppelman, E. Wall och A. D. Leenberg. Några av planscherna är signerade Gudmund Svensson (1687-1744). Ett kapitel behandlar stadens handel och bland annat Ostindiska kompaniet. Eric Cederbourg (död 1758) var rådman i Göteborg.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ryggen ytligt sprucken och aningen flammig. Främre falsen sprucken allra överst på grund ett litet maskangrepp där. Pärmarna ytligt nötta. Bra inlaga med enstaka obetydliga fläckar. En gammal namnteckning, C. F. Holmgren. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiske historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok.

Linköping, Biörckegrens enka, 1758. 8:o. Grav. porträtt,(20),378,(6) s. & 1 utvikbar grav. stadsvy. Med träsnittsillustrationer i texten på s. 180 och 219. Samtida hfrbd med upphöjda bind, blindpressade linjer och röd titeletikett. Ryggen med flera ytliga vertikala sprickor. Ytliga småskador på skinnet vid ryggen på bakpärmen. Försättsblad saknas. Porträttet senare uppfodrat och lite fläckigt. Titelbladet med bortklippt namnteckning med lagning och under det en diminutiv namnteckning av C. J. Eek från (17)64. Även bortklippt namn i övre marginalen på bladet s. 1-2 med liten förlust av typografisk vinjett. Ett fåtal obetydliga småfläckar. Flera bortskrapade namnteckningar på frampärmens insida; en av dem har årtalet 1822 bevarat. Hyggligt ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 477. Porträttet graverat av C. Fritzsch 1756 efter en målning av Joh. Stålbom och med en latinsk sentens av Anders Nicander. Fritzsch har även graverat stadsvyn över Västervik. Med ett uppskattande förord av Andreas Olavi Rhyzelius daterat i Linköping den 13 november 1758. I subskribentförteckningen återfinns bland andra Carl Ehrenpreus, Erik Ekholm, Sigfrid Gahm, C. C. Gjörwell, Fridr. Granschoug, Jacob Albrecht Lantingshausen, Jonas Linnerhielm, Anders Nicander och Martin Johan Wallenius.

Leipzig und Stockholm, G. Kiesewetter, 1756. 8:o. (32),336 s. & 1 utvikbar grav. karta & 2 grav. plr varav 1 utvikbar. Trevligt mörkbrunt stänkdekorerat pappbd med en benvit titeletikett (Johanna Röjgård). Delvis lager- och småfläckig. Titelbladet med en äldre tillskrift överst. En kraftig men liten rostfläck på s. 111-12 och ett par vaxljusfläckar på s. 188. Ett felskuret nedre hörn på s. 167. Genomgående maskhål nederst i den inre marginalen. Ett serietitelblad saknas. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 213: ”Wanting the main title-page”. Bring Itineraria svecana 164. Översättning av Linnés ”Skånska resa” från 1751. Det saknade serietitelbladet anger ”Reisen durch das Königreich Schweden, welche auf Befehl der hohen Obrigkeit, zur Verbesserung der Naturkunde, Haushaltungs- und Arzneykunst von ihm angestellet, und mit Anmerkungen, so die Geschichte, Alterthümer, Sitten und Lebensart der Einwohner betreffen, nachher sind herausgegeben worden. Erster Theil.” Översättningen, som gjordes av C. E. Klein, var alltså troligen tänkt som en första del i en serie översättningar av Linnés resor i Sverige. Någon ytterligare del utkom dock aldrig av denna serie.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. + (DRAGONETTI, GIACINTO) Afhandling, om dygder och belöningar, följande på Afhandlingen om brott och straff. Öfwersättning. Sthlm, f.d. Grefingska tryckeriet, 1771. 8:o. (12),68 s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, guldpräglad titeltext och stänkta snitt. Ryggen lite torr och flammig. Gamla anteckningar på för- och eftersättsbladen. Titelbladet aningen solkigt. Inlagan i ovanligt bra skick. En förorening i papperet i nedre hörnet på s. 230 i det första arbetet och ett avrivet hörn på s. 3 i det andra. Med en anteckning om inköpskostnad för inlaga och band daterad i Stockholm den 1 augusti 1771, initialerna ”C. C.”, daterade 1777 på titelbladet, A. P. [?] Ekholms namnteckning daterad Uppsala den 19 november 1831 och W. Skarstedts från 1904. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne. Även det andra arbetet är översatt av J. H. Hochschild efter ”Jean Claude Pingerons fransöska öfwersättning”. Hochschild har dock jämfört denna med det italienska originalet och genomfört vissa rättelser. Arbetet är en fortsättning på Beccarias ”Afhandling om brott och straff”. Översättaren hoppas, enligt företalet, få tillfälle att översätta ytterligare en italiensk bok inom samma ämnesområde: ”om allmänna och enskilta wåldsamheter”.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Samtida marmorerat pappbd med brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggen nött och bakre ytterfals med liten spricka nedtill. En gammal handskriven auktionsetikett på insidan av främre pärmen. Några få lager- och småfläckar. Med Sam. Wallners namnteckning. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Bibliotheca Walleriana 11282. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk. Samuel Wallner (1778-1865) disputerade under Thunbergs presidium 1800 respektive 1804. Han var sedan verksam som läkare i Hudiksvall.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Häftad i nött, lite fuktfläckat och solkigt samtida gråpappersomslag med defekt rygg. Oskuren. Ouppskuren från s. 41. Ngt lagerfläckig och med spridda marginella fuktränder. Mycket fint ex. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk.

Åbo, J. C. Frenckells boktryckeri, 1795. 8:o. (8),260 s. Ngt nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och olivgrön titeletikett. Stänkta snitt. Knappt synlig lagning överst i bakre falsen. Försättsblad saknas. Återkommande svaga små fuktfläckar i översta marginalen. Titelbladet med några fuktfläckar. Som helhet en ovanligt ren inlaga. Namnteckning Gustaf Wetter daterad Lund 1839. Bra ex. En klassisk landskapsbeskrivning som även innehåller botaniska och zoologiska uppgifter. Här berättas bland annat att den sista älgen på Åland sköts 1778 i Flaka, men att varg vid denna tid ännu fanns på öarna. Provinsialläkaren i Åbo och senare i Norrtälje, Fredric Vilhelm Radloff (1765-1838), gav även ut ”Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län” (1804-05). Efter Rysslands övertagande av Finland 1809 lämnade Radloff en skrift till kejsaren om det finska folkets ursprung, vilket renderade honom posten som referendariesekreterare vid regeringskonseljens kansliexpedition.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Samtida något nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och ljusbrun titeletikett. Inre pärmkanterna dekorerade med målade svarta diagonallinjer. Svagt blåmarmorerade snitt. Liten skinnskada i rygghuvudet och obetydligt nagg nedtill. Huvudsakligen ytligt nötta ytterfalsar, men med en spricka överst i bakre ytterfalsen. Bra inlaga med ett fåtal småfläckar. Några bläcknumreringar och en stpl E2 på titelbladet. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiska historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok.

Sthlm, B. G. Schneider, Kongl. tryckeriet respektive Schneiders änckia, 1737-38. 4:o. (30),18 + 84 + 48 + 56 + 40 + 48 s. Del II:3 har en del av en inklistrad tryckt ersättningslapp ”Andra” på titelbladet. Ngt nött hfrbd från 1800-talets första hälft med guldlinjerad och blindpressad ryggdekor. Blågrå snitt. Inlagan bruntonad och till stor del ganska lagerfläckig, främst i delarna I:2-3 och II:1. Några spridda fuktränder och bläckfläckar. Titelbladet till del II:3 med en defekt påklistrad liten tryckt rättelselapp ”-dra”. Eftersättsbladet fullskrivet med blyertsanteckningar om innehållet. Titelbladet med Olof Nyblæus och Joh. Fried. Nyblæus lite beskurna anteckningar, de förra troligen daterad 1744. Eugène Lewenhaupts exlibris och hans förvärvsanteckning från auktionen efter P. Hanselli 1879. Från Säbylund. Den första egentliga lyriska antologin i Sverige där Carleson med verser av författare som Dahlstierna, Lagerlöf och Rudéen samt av vännen Dalin ville visa upp föredömen för den svenska diktkonsten. I sin iver lät han emellanåt redigera och ”förbättra” de avtryckta dikterna. Något övergripande system i urvalet går ej att spåra, till exempel saknas dikter av både Stiernhielm och Brenner. Tidsmässigt spänner antologin från ett gravkväde av Petrus Lagerlöf, daterat 1673, till premiärtryck av Dalinska smådikter. Förläggaren och bokauktionisten Pehr Hanselli (1815-79) kan räknas till skaran av Uppsalaoriginal. Hans boksamling såldes på auktion i Uppsala 1879 och omfattade drygt 3500 poster samt 88 handskrifter. Hanselli gav ut den monumentala antologin ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare. Från Stjernhjelm till Dalin” 1856-78 i 22 delar där Carlesons verk var en av källorna.

Haag, P. de Hondt, 1756. 4:o. Front,XVI,125,(3) s. & XXXIX grav plr, varav 5 utvikbara. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida nött marmorerat skinnbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och röd titeletikett i marokäng. Ryggen hårdare nött och skinnet avskavt upp- och nedtill. Skinnet även ytligt avskavt på delar av två av ryggfälten och pärmarna med repor. Ett av pärmhörnen lite defekt. Några planscher och blad lätt bruntonade. Ovalt litet samtida exlibris med monogrammet ”DF”. Med gammal biblioteksstpl på försättsbladet och s. III och läkaren i Ypris H. L. Coppieters stpl på titelbladet. Nissen Botanische Buchillustration 590. Med tryckt dedikation till Lovisa Ulrika. Ellis naturalhistoria om koraller vid Englands och Irlands kuster, som utkommit första gången 1755, översattes även till holländska och tyska. I arbetet ingår även en text om en polyp funnen vid Nordpolen av valfångstmän 1753. Planscherna är kopierade efter Ehret. John Ellis (omkring 1711-76) var irländsk naturforskare och verksam i London som köpman. Han brevväxlade bl.a. med Carl von Linné och var vän med Anders Sparrman. Daniel Solander ordnade och katalogiserade Ellis samlingar.

Sthlm, J. G. Lange, (1780). 4:o. (4),LXXX,716 s. Halvpergamentband från 1900-talets mitt med titeletikett av svart skinn och grönt pärmpapper. Helt oskuren inlaga. Titelbladet något bruntonat och med fuktränder i marginalerna samt småskador i inre marginalen. Delvis med lagerfläckar, fuktränder och bruntoningar i marginalerna. Större fläckar på några ställen, t.ex. i nedre marginalen på s. 89-93. De sista sidorna har fler och lite större fuktfläckar i yttermarginalen. Deltitelbladet till ”Svenskt och lappskt orda-register” skall egentligen sitta innan s. 585 men sitter här som andra blad. Svårläst gammal namnteckning i titelbladets övre ytterhörn. Exlibris i form av en liten reproduktion av Umeå ur Suecia Antiqua samt kompletterad med ”Arne Lindgrens bok nr 168”. Haugen A bibliography of Scandinavian dictionaries 2142. Hammarsköld Förtekning s. 70. Marklund Övre Norrland i litteraturen 985. Qvigstad & Wiklund S. 155: ”Die südlappische schriftsprache. Die grammatik ist von Öhrling verfasst”. I förordet av Johan Ihre, vilket har latinsk och svensk parallelltext, skriver denne: ”Tå jag var i begrepp, att utarbeta mitt Glossarium sviogothicum, och i anledning theraf föranlåts, att nogare undersöka våra svenska ords upprinnelse, tyckte jag mig framför annat sakna en fullständig ordbok af lappska språket, hälst som jag var övertygad, att thetta folkslaget var Scandinaviens stamfäder och vårt fäderneslands förste inbyggare, om hvilka man alltså kunde föreställa sig, att the under sammanlefnad med the ankommande götherna lånt them många ord, och många åter till låns taget”. Erik Lindahl (1717-93) hade bland annat varit kaplan i Sorsele och senare prost i Lycksele i Umeå lappmark. Lappmarkssonen Johan Öhrling (1718-78) var kyrkoherde i Jokkmokk och hade 1742 försvarat avhandlingen ”Exercitium academicum, nonnullas in orthographiam lapponicam observationes sistens”.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1758. 4:o. 20 s. Häftad i ngt nött omslag från ca 1900. Delvis lätt lagerfläckig och sista bladet med en mindre fläck och reva. Med W. E. Svedelius namnteckning. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 401. Björck & Börjesson Katalog 190:7051: ”ytterst sällsynt”, vilket bevisas av att något exemplar av arbetet inte dök upp igen i de två följande topografikatalogerna 300 och 360! Bygger på Olof Graus ”Beskrifning öfwer Westmanland” som utkom 1754. Palmquist uppställning i tabellform avviker på flera punkter från den information som lämnats i Graus arbete. Exempelvis anger Palmquist att antalet socknar i Västmanland uppgår till 68 medan Grau räknar till 76 stycken.

Köpenhamn, M. Winclerum, (1646). 4:o. (73) s. Fint lätt nött hfrbd från mitten av 1700-talet med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, röd titeletikett och rödstänkta snitt. Enstaka småfläckar. Två små hål i titelbladet. En liten tuschfläck i texten på blad D3 och några solkfläckar i nedre marginalen på blad I4. Med en fuktrand från ark E och framåt som blir starkare mot slutet. På blad F4, G1 och H1 samtida beskurna marginalanteckningar och understrykningar. En samtida sentens i bläck på titelsidan, ”Portio Jesus Mea”, vars initaler kanske döljer en bokägare. Frampärmens insida med äldre biblioteksanteckningar i blyerts och en liten nummeretikett samt en rest av en gammal auktionslapp. Titelsidan med Rosenørn-Lehns stpl. Fint ex. Bibliotheca danica III:121. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 4249. Översattes 1647 till danska av Peder Hermansson med titeln ”Svenske-danske krigs under”. Med tryckt dedikation till Christen Thomesen Sehested daterad Lund den 16 april 1646. Hölls vid prästmötet i Lund 1646 med anledning av freden i Brömsebro 1645 och tacksamhet uttrycks för att Danmark fick behålla Skåne. Det Rosenørn-Lehnska bibliotekets historia beskrivs av Sven Houmøller i skriften ”Abraham Lehn og bibliotekerne paa Berritzgaard og Oreby” som utkom 1952.

Strängnäs, L. A. Collin, 1776. 4:o. 63 s. Elegant halvpergamentbd med röd titeletikett av skinn och rödstänkt övre snitt, övriga snitt oskurna (Hedberg, 1954). Titelbladet har en gammal lagning i nedre yttre hörnet. Avslutas med ett inbundet grått blad med anteckningar av C. M. Carlander. Fint ex. med Gustaf Bernströms exlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3138, som anger F. V. Brannius som katalogens upphovsman. Han var förvisso bibliotekarie vid Strängnäs domkyrkobibliotek, men föddes inte förrän 1780. En annan uppgift har gjort gällande att det var hans far Johan Wilhelm Brannius, kanslist i Riksarkivet, som sammanställde katalogen, men av allt att döma rör det sig i stället om Carl Gustaf Barkman (1725-99). Han är känd för sin latinska grammatik som utkom i flera upplagor. Katalogen förtecknar den krigsbytesrika boksamling som än idag står i domkyrkan i Strängnäs och nästan uteslutande består av böcker tryckta på 1400- och 1500-talen samt de första årtiondena av 1600-talet. På sidorna 57-63 förtecknas biskop Johannes Matthiæs donation. Carlanders medbundna anteckningsblad är ett utdrag ur ”Lärda tidningar” 1750 om biblioteket.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1795. 8:o. (4),223,242-374 s. Ngt nött samtida stänkdekorerat hfrbd med sparsamt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett i glättad papp och stänkta snitt. Gamla noteringar på insidan av främre pärmen. Spår av en liten gammal auktionslapp klistrad på titelbladet. Bra inlaga med sporadiska småfläckar. Med Jac. Lunds namnteckning. Bra ex. Arbetet översattes till tyska och utkom i Leipzig 1798. Hoppet i pagineringen beror på sättarslarv. Anders Jahan Retzius (1742-1821) läste som ung vid Lunds universitet, försörjde sig därefter en tid som apotekare men återvände till universitet och blev professor i naturalhistoria samt ansvarig för den botaniska trädgården. Från 1782 var han också ledamot av Vetenskapsakademien. I ”Försök til mineral-rikets upställning” är mineralerna strikt uppordnade i klasser och ordningar. Systemet hämtades, enligt Lindroth, i huvudsak från Cronstedt, varifrån även titeln är lånad. Arbetet är dock uppdaterat med nyare forskningsrön. Retzius inleder sålunda: ”Åter en handbok i mineralogien, och en handbok hvaruti man hvarken fölgt Bergmans eller Werners plan! Har man icke nog af Kirwans, Succows, Veltheims, Lentz, Emmerlings, utom alla de föregående? Nej säkerligen icke. Jag har dristat öka dessas antal, och blifver visserligen icke den sista”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Retzius ”befäste ett för tiden modernt betraktelsesätt genom att beskriva mineralen med utgångspunkt i deras kemiska sammansättning, inte deras yttre egenskaper”.

Sthlm, Wildiska tryckeriet, 1757. 4:o. (8),48 s. Tagen ur band. En hel del lager- och småfläckar, bland annat på titelbladet. Tilltagande mörktonad fuktfläck i övre marginalen från s. 25 och framåt. Hårt skuren i övre marginalen på s. (5-6) så det snuddar översta textraden och s. 11-12 respektive 19-22 där pagineringen är beskuren. Från Säbylund. Översatt av Carl Michael Bellman och med dedikation såväl som en dikt ställd till hans moder. Den svenska utgåvan är ett sammandrag av von Schweinitz (1600-67) original, redigerat av den 17-åriga översättaren. Arbetet recenserades i februari 1757 i Gjörwells ”Den swenska Mercurius”, vilket gör det sannolikt att översättningen utförts redan 1756. Hyllningen till Catharina Bellman är den äldsta kända tryckta originaldikten av Bellman. Dessutom innehåller en del av betraktelserna avslutande dikter.

(Sthlm), 1801. 4:o. (10) s.,580,579-80,583-1274 spalter,(1) s. + MÖLLER, J. G. P. Tysk och swensk ord-bok. Andra delen. Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, A. J. Nordström, 1802. 4:o. (2) s.,5-1168,1165-462 spalter. Två trevliga samtida mörkbruna stänkdekorerade och alrotsmarmorerade skinnbd med guldornerade ryggar, ljusrosa blekta titel- och grågula deltiteletiketter i glättad papp. Samtliga pärmar med två mindre ovala fält och under dem ett större cirkelformat fält i ljusare alrotsmarmorering samt med pärmbårder och hörnstämplar i blindtryck. Med blåstänkta snitt och vackra kattuntryckta pärmspeglar och försättsblad. Banden etikettsignerade Johan Berggren, Lund. Ryggarna lite solbrända och med smärre nötningar. Första volymen med ett litet maskhål i nedre delen av frampärmens innerfals. Ryggen till andra volymen med små maskhål överst och även några minimala maskhål på pärmarna och i den bakre pärmens ytterfals. Inlagorna bitvis småfläckiga, t.ex. i del I i spalt 509-12, 699, 866-7 och 902-03. En gammal lagning i övre hörn vid spalt 178. Del II med mindre maskhål som på sina håll orsakat bokstavsförluster. Några ytliga maskhål på några få ställen i översta marginalen. Ett litet hål med förlust av någon bokstav i spalt 520. Med Ragnar Bruzelius namnteckning daterad Löderup den 11 november 1842. Hammarsköld Förtekning s. 30. Karlson Bokband och bokbindare i Lund s. 69-73. Sista sidan i första delen med bokreklam. Första upplagan trycktes i Greifswald 1782-85. Del I är utgiven av Kongl. academiska bokhandeln i Uppsala, men enligt förordet tryckt i Stockholm. Tysken J. P. G. Möller (1729-1807) var professor i retorik och historia vid universitetet i Greifswald i svenska Pommern och hans ordbok kännetecknas av sitt rika ordförråd. Trots att Möller i förordet skarpt kritiserar sin föregångare Linds arbete – ”ofullkomligt, otilräckligt och felactigt”, ”författaren synes utom des icke hafwa warit rätt mägtig det tyska språket” – har forskningen visat att Möller i mångt och mycket själv har använt sig av Linds ordbok. I förordet till denna andra upplaga skriver Möller om sin tacksamhet till Tyskland och Sverige: ”Den ena af dessa nationer har jag at tacka för min födelse, den andra för min lycka”. Johan Berggren (1775-1815) är den mest kända och framstående av Lunds bokbindare. Efter hans död drevs rörelsen vidare, först av änkan Elsa Maria Berggren och därefter av son och sonson. I William Karlsons ”Bokband och bokbindare från Lund” på plansch XXXVII upptas två bokband av Berggren med samma karaktäristiska pärmdekor, bestående av cirklar utförda i en ljus alrotsmarmorering mot en mörkare stänkdekorering. Stilmedlet var en del av hans särart och fantasifullhet som bokbandskonstnär. Ragnar Bruzelius (1832-1902) var professor i medicin och kunglig livmedikus. Hans far Magnus Bruzelius (1786-1855) var kyrkoherde i Löderups och Hörups församlingar.