Søkeresultat

”Londini Scanorum” [men sannolikt Amsterdam], ”sumtibus authoris”, 1682. 4:o. (10),565,(1 blank,32) s. Samtida pergamentbd med handskriven ryggtitel och ”duplet” i bläck på frampärmen. Rödstänkta snitt. Enstaka småfläckar på bandet och stor svag fuktfläck på bakpärmen. Enstaka fläckar. Två små maskhål i nedre hörnet från titelbladet fram till s. 98, därefter har endast den ena masken orkat gnaga vidare fram till s. 234. Några blad med oskuren nedermarginal. Fint ex. från Ericsberg med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. STCN 036345679. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 16.85. Detta är den tredje, omarbetade och utvidgade, upplagan av detta kontroversiella arbete om polygami. Den första tryckes i Danmark och omfattade 96 sidor, den andra 174 sidor. Båda dessa upplagor dömdes att brännas. Tryckorten för denna upplaga är omdebatterad, några attribuerar den till Lund, men fler till Amsterdam med stöd av vissa av stiltyperna och de typografiska vinjetterna. Den tyska prästen Johann Lyser (1631-84) förde en livslång kamp för att polygami skulle tillåtas och till och med upphöjas till norm i samhället då han ansåg det vara i enlighet med bibelns lära. För dessa tankar tvingades han föra en irrande tillvaro runt om i Europa till sin död. Under en tid vistades Lyser i Danmark, men utvisades av Christian V med hot om dödsstraff om han återvände och hans skrifter brändes av Köpenhamns bödel – vid bokbål som detta var tanken att bödelns stigma skulle smitta av sig på den brända skriften. Intressant nog besökte Lyser även Sverige, vilket framgår av ett utslag i Stockholms rådhus 1679, då Lyser anklagades för att ”här i staden utspridt en förargelig skrift de Polygamia”. Stockholms rådhus dom blev densamma som den danska: ”i anseende til sakens grofhet och den farliga efterfölgd som harpå tima torde, haft fog honom med lifs-straff belägga; dock emedan han sig på det högsta bedyrar, aldrig hafwa haft i sinnet höga öfwerheten offendera, altså pröfwar rätten skäligt, det bör han landet förwisas, och ofwanberörde hans förargeliga scriptum offenteligen på torget i hans åsyn af skarprättaren förbrännas” (avtryckt i del IV av Loenboms ”Handlingar til konung Carl XI:tes historia”, sidorna 167-71).

Sthlm, Stolpiska tryckeriet, 1783. 8:o. 182 + 164 s. Med dekorativa träsnittsillustrationer efter varje kapitel. Hårt nött samtida hfrbd med guldlinjerad rygg och ljusbrun titeletikett. Nött rygg med helt sprucken främre ytterfals, vilken dock håller ihop bra. Spridda fläckar, främst i första delen. Blyertsförstrykningar på s. 76-87 i andra delen. Det gemensamma huvudtitelbladet daterat 1782 saknas som ofta. Bibliotheca Walleriana 20043. Arbetet har tidigare tillskrivits både brodern August Nordenskiöld och Peter Fredell. ”Oneiromantien” – av grekiska ”oneiros”, dröm, och ”manteia”, spådom – är utformad som ett drömlexikon, vars innehåll Kellgren lär ha beskrivit som ”lutter swedenborgianism”. Harry Lenhammar har i ”Tolerans och bekännelsetvång” behandlat ”Oneiromantien”, som i själva verket var ett försök att kringgå censuren för att sprida swedenborgianismens tankar i en tid då originalarbeten av Swedenborg var omöjliga att trycka i Sverige. Carl Fredrik Nordenskiöld arbetade med boken på Drottningholm under våren 1782 och brodern August Nordenskiöld bidrog med att författa två artiklar och några tillägg. Arbetets syfte framgår bland annat av de för en drömbok något annorlunda uppslagsorden, till exempel ”Föras från naturs-ljuset”, ”Försyn” och ”Tiden”. Antalet tryckta exemplar var 1000. Arbetet väckte uppmärksamhet i samtiden och blev några år senare slagträ i debatten mellan Kellgren och swedenborgarna. En andra utgåva utannonserades i nr 45 av ”Swensk litteratur-tidning” 1814 och trycktes enligt SWIM kraftigt förkortad samma år i Karlskrona hos F. G. Bagge. Carl-Michael Edenborg skriver att arbetet ”at first sight appears to be merely a handbook of dream interpretation. A closer reading reveals that the brothers in their joint volume communicated their swedenborgian ideas and presented relatively advanced esoteric knowledge in areas such as numerology, magic, Kabbalah, and alchemy. Parts of the book were based on Dom Pernety’s Les fables égyptiennes et grecques dévoilées (1758), could be interpreted as a sort of swedenborgian correspondence system”.

Sthlm, sal. Wankijfs änckia, 1694. 4:o. (24) s. + MERRET, CHRISTOPHER. Engländaren Christopher Merrets beskrifning om pottaske-siuderiet, med Joh. Kunckels anmärkningar; innehållande sättet at siuda och calcinera pottaskan på wisza orter i Tyskland och annorstädes efter kongl. maj:ts och riksens Commercie-collegii befalning till almän nytta af tyskan öfwersatt åhr 1742. Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1742). 4:o. (20) s. & 1 grav. plansch. + DUHRE, ANDERS GABRIEL. Utdrag af Anders Gabriel Duhres oeconomiske tractat, kallad Sweriges högsta wälstånd, hwarutinnan sammanhanget så wäl som sakens höga wigt och angelägenhet/ til alla wälsinte patrioters widare ompröfwande/ warder kort och tydeligen å daga lagd. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1738. 4:o. (4),76 s. + Thens stormächtigeste och höghborne herres och konungz/ her Gustaf Adolfs/ Sweiges/ Göthes och Wendes konungz/ storförstes til Finland/ hertigs uthi Estland och Carelen/ herres uthöfwer Ingermannaland/ konungzlige breff på the jorde-godzen och kyrckiotijenderna/ som k. m:tt til Upsala konglige academia nådigst gifwit hafwer. Uppsala, E. Matzson, 1624. 4:o. (16) s. Med ett träsnitt på titelsidan. Hfrbd från mitten av 1700-talet med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och stänkta snitt. Ryggen lite blekt. Första arbetet något lagerfläckigt och det sista snävt skuret i nedre marginalen på titelbladet med förlust av delar av tryckåret. Från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 392 och Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 982 för det första arbetet. En upplaga i oktav och en tysk översättning utkom även. Den som tog sig an Hiärnes frågor på allvar hade många timmars arbete framför sig. Svaren samlades i ”Den korta anledningen/ til åthskillige malm och bergarters/ mineraliers och jordeslags &c. efterspörjande och angifwande/ beswarad och förklarad” som utgavs 1702-06. Anders Gabriel Duhre (omkring 1680-1739) var bland annat privatlärare i matematik och en tidig företrädare för utilitarismen i Sverige. Mot slutet av sitt liv ägnade han sig åt att sammanställa sina tankar om ekonomin. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”som obotlig optimist och sangviniker fortsatte D. att bygga allt större luftslott. Hans 1738 utgivna ’Sweriges högsta wälmåga etc.’ upptog på nytt förslag till en Oeconomisk societet på ett fantastiskt och förfluget sätt. Denna societet skulle vara ett ämbetsverk, som å kronans vägnar drev all näring i landet – en utopi, som i viss mån återspeglar platonska idéer och förebådar modern kommunism. Societetens ledamöter (151 föreståndare, 302 medhjälpare, 60 övermästare och 5000 pådrivare) borde vara gudfruktiga män, som ej finge äga fast egendom. När D:s naiva förslag, dedicerat till ständerna 1738, avvisades i riksdagens justitiedeputation 13 mars 1739 anmäldes, att D. med döden avgått”. Warmholtz 9152 för det sista arbetet. I syfte att stärka bildningen i riket och göra landets enda universitet självförsörjande donerade Gustav II Adolf en mängd gods i Uppland och Västmanland till Uppsala universitet. Den årliga avkastningen var vid denna tid 10350 daler till vilka tillkom kyrkotiondena från åtta socknar. Dessa medel finansierade huvuddelen av universitetets verksamhet långt in på 1800-talet och fortfarande är denna donation en viktig inkomstkälla för universitetet.

Newcastle, S. Hodgson, R. Beilby, & T. Bewick, 1790. 8vo. VIII,456 pp. With 200 wood-engraved figures of quadrupeds, 103 wood-engraved tailpieces and 1 wood-engraved figure in text. Almost uncut in modern brown morocco-backed marbled boards, spine tooled and lettered in gilt, top edge gilt, a blank leaf, probably being a blank front cover, preserved. Small specks at lower part of spine. Light browning and some soiling throughout, with more prominent stain affecting pp. 427-436. Outer margins of pp. 9, 148 and 149 with later paper repairs, lower margin of p. 149 also repaired with neat repair to vertical tear affecting a couple of letters, two further neat repairs to vertical tears at pp. 61 and 163. Tear at upper margin of p. 60 not affecting text, large nick with loss to outer margin of p. 122, and lower margin of p. 135 excised. Old annotation in pencil on the blank front cover. With the bookplate of Gunnar Brusewitz and his signature in ink. Despite faults an appealing large copy. Nissen Die zoologische Buchillustration 315. Tattersfield Thomas Bewick 1.1. Roscoe Thomas Bewick a bibliography raisonné 1b, variant B. Thomas Bewick’s beautifully illustrated study of the mammals of the world, which revealed his considerable skills as an engraver for the first time, and ultimately led to a renaissance in wood engraved illustration. Though never formally taught, Bewick (1753-1828) showed a talent for drawing from an early age. In 1767, when he was 14, he was apprenticed to Ralph Beilby, an engraver in Newcastle whose name appears in the imprint of the present work together with Bewick’s. In 1775 Bewick received a premium from the Royal Society for the Encouragement of Arts, Manufactures and Commerce and became a partner in Beilby’s workshop in the following year. ”A General History of Quadrupeds” was his first publication and appeared in 1790. In this ambitious work, over 250 mammals of the world are described, of which over 200 are illustrated, ranging from cats to bats, and lions to seals. It is particularly strong on domestic and local animals and Bewick had acquired an intimate knowledge of their habits during his constant excursions into the countryside as a devoted naturalist and ornithologist. Whilst renowned for the skill and accuracy of the depictions, it is the inclusion of a further 103 humorous tailpiece vignettes that helped to seal the work’s enduring popularity and success. By the late 18th century, the woodblock was the poor relation to steel or copper engravings. Bewick, unlike his predecessors, would carve in harder woods, notably boxwood, against the grain, using fine tools normally favoured by metal engravers. This proved to be far superior, and in so doing Bewick revolutionised the printing of illustrations using wood and brought the medium back to life and popularity. Bewick’s teacher Ralph Beilby (1744-1817) was an English engraver, working chiefly on silver and copper. The texts for Bewick’s ”A General History of Quadrupeds” (1790) and ”History of British Birds: Land Birds” (1797) were drafted by Beilby and revised by Bewick. Both works proved immensely popular and went through numerous editions and variants. The present copy does not have the watermark ”TW” at p. 328. The fly on p. 176 faces right, and the opossum on p. 376 is not labelled (indexed as Opossum of New South Wales; and subsequently called the Squirrel-opossum in the second edition) which accounts for the ”wrong” catchword on p. 375. The annotation on the blank cover paper tells us that Bewick had the opportunity to show his skills as an illustrator to the Grand Duke Nicholas of Russia when he visited Newcastle on the 14th of December 1816.

Sthlm, 1867-84. (4),995,(1) + (4),996 s. + Svensk bok-katalog för åren 1866–1895. Sthlm, 1878-1900. (8),331 + (8),437,(2) s. & medbunden rättelselapp + (8),520 s. Fem mörkbruna hfrbd där Linnströms två tjocka volymer har upphöjda bind, guldornerade ryggar, marmorerade pärmpapper, röda snitt och första främre respektive sista bakre häftesomslagen medbundna (Hedberg) och Svensk bok-katalog med guld- och blindornerade ryggar, marmorerade pärmpapper och stänkta snitt. Omslagen till 1876-1885 respektivel 1886-1895 medbundna. Samtliga band med visst bruksslitage, ryggen till Svensk bok-katalog 1866-1875 lite mer nött och den sista volymen med en liten spricka nedtill i bakre ytterfalsen. Några småfläckar. Markeringar och anteckningar med blyerts, enstaka med bläck och s. 84-85 i Svensk bok-katalog 1876-85 missfärgade av bilagt tidningsurklipp. Med Johannes Rudbecks guldpräglade vapenstämpel på ryggarna på de fem volymerna och dennes namnteckning i de fyra första volymerna samt Bengt Åhléns exlibris i samtliga. Alla delarna tillhör upplagorna tryckta på bättre papper. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 140 för Linnström och 143-45 för de tre första volymerna av ”Svensk bok-katalog”. Bland redaktörerna för ”Svensk bok-katalog” märks Carl Broberg, Arvid Thelin och Alfred Victorin. Denna Sveriges nationalbibliografi utkom i tryckt form för perioden 1830-1985.

Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (16),144,143-74,177-327,(9) s. + SCHEFFERUS, JOHANNES. De antiquorum torquibus. Syntagma. Sthlm, J. Janssonii, 1656. Liten 8:o. (4),62 s. Fint samtida pergamentband med handskriven ryggtitel och pärmar med blindpressad ramlinje. Stänkta snitt. Delvis lätt bruntonad. Små rostfläckar på s. 61, 64 och 104. Oskuren yttermarginal på s. 289-96. Äldre bibliotekssignum på frampärmens insida. På frampärmen de svartpressade initialerna ”BFVL”. Titelbladets baksida med en gammal vapenstpl med initialerna ”BFHVL” överst. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 329 respektive 825. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1585, noten, för det andra arbetet. Emund Gripenhielm (1622-75) hette Figrelius innan han adlades 1660. Han utnämndes efter en lång bildningsresa i Europa till professor i historia vid Uppsala universitet 1650 och blev riksråd 1673. Han var dessutom Karl XI:s lärare. Föreliggande verk behandlar den romerska skulpturen och är Sveriges första tryckta konstvetenskapliga arbete. Enligt Sten Lindroth är den ”typisk för genren, imponerande främst som lärdomsprov. Figrelius har gått igenom hela den tillgängliga antika litteraturen, textställen från grekiska och romerska författare flödar, också inskriftsmaterial använder han. Här stod allt att inhämta i ämnet, systematiskt ordnat: de olika slagen av romersk skulptur, hur guda- och kejsarbilder dyrkades, vilka enskilda personer som hedrades med statyer och formella ting om känslornas uttryck i höjda händer (gestuosa manus). Utblickar ges mot Grekland och Orienten, religionshistoriska problem antyds. Plinius var en guldgruva, liksom Strabon, Suetonius och Plutarchos; bara sporadiskt öppnar Figrelius diskussion med moderna forskare. Fastän den antika skulpturen för tidens klassicism framstod som högsta norm, undviker han estetiska värderingar”. Schefferus arbete behandlar ”de gamles halsringar” enligt Lindroth.

(1845?). 7,2 x 10,5 cm. (1) s. Spår av tidigare montering i hörnen på den blanka baksidan. Jacob Seib (1812-83) var daguerreotypist i Frankfurt am Main. Han är känd för sina fina porträtt av Arthur Schopenhauer och de porträttdaguerreotypier han tog av många av medlemmarna i Frankfurterparlamentet 1848-49. Den 25 juni 1845 annonserar han i ”Frankfurter Ober-Post-Amts-Zeitung” om sitt nya ”Daguerreotyp-Cabinet” på Bockenheimer strasse. 1852 var han verksam på Hochstrasse i Frankfurt.

Sthlm, H. A. respektive A. J. Nordström, 1797-1801. 8:o. (4),102 + (2),182 + (2),107 + (2),157,(1) + (2),176,(4) + (4),138,(2) + (2),205,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),188,(1) + (2),190 + (2),89,(4) + (4),135,(1) + (2),116,(1) + (2),157 + (2),120 + (2),151 s. & 1 utvikbar grav. karta + (2),215 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),131,(5),(10) + (2),207 + (2),183,(1) s. & 1 utvikbar tryckt tabell + (2),218 + (2),144,(4) + (6),449,(1) s. & 2 utvikbara tryckta tabeller & 3 utvikbara grav. plr. Nio något nötta samtida hfrbd med guldlinjerade ryggar, beige titeletiketter och runda olivgröna nummerskyltar, varav de två volymerna med årgång IV med mörkare titeletiketter. Rödstänkta snitt. Ryggarna delvis något flammiga och med några småfläckar. Andra och fjärde volymerna med minimala maskhål i främre falsen. Enstaka fläckar. Bläckfläckar i innermarginalen på titelbladet till årgång V. Exlibris för Stellan & Martha Vennersten. Komplett och trevlig svit. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 330 b. Register med (10) sidor över det dittills utkomna samt över ”Läsning för landtmän” i sjätte volymen, slutet av tredje årgången. Föregicks av Adlersparres ”Läsning för landtmän” 1795-96. Ryktbar tidskrift där innehållet är en blandning av vitterhet, lanthushållning, ekonomi, juridik, filosofi och politik. Den lär ha kallats ”Läsning i brännbara ämnen” i samtiden. Bland medarbetarna fanns Adlerbeth, Franzén, Gyllenborg, Järta, Oxenstierna och Leopold, som var den flitigaste bidragsgivaren vid sidan av redaktören. Här finns texter av och om Kant, Gibbon, De Lolme och inte minst Adam Smith, som genom denna tidskrift blev bekant för den svenska allmänheten. Sammanlagt finns nio översatta texter av Smith i tidskriften. Utförligt och illustrerat med en karta presenteras Rutger Macklean och hans omdaningsarbeten på Svaneholm.

Amsterdam, for J. Ter Beek, 1744. 8:o. (4),165,(6) s. & 5 grav. plr & 1 utvikbar tryckt tabell. Nära samtida senare bemålat solkigt och ngt nött pappbd med röd titeletikett. Röda snitt. Ngt hårdare nött överst på ryggen och i ytterfalsarna. Några enstaka småfläckar. Bring Itineraria svecana 98. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 252-53. ESTC T110214. Första upplagan trycktes 1688. Nya upplagor utkom 1691, 1693 (två olika), 1695, 1725, 1733 och 1739 samt möjligen även 1690, 1697 och 1727. Detta tycks vara den sista. Författaren var engelsk konsul i Amsterdam. Möjligen är namnformen Ker riktigare (se Warmholtz 252) eller kanske bättre Ker of Kersland. Författaren skriver bl.a. om Skåne: ”It was formerly very dangerous to travel in this province of Schonen, because of the snaphances, who were a kind of bloody robbers, now utterly destroyed by the king; so that it is safe enough travelling there. Entering into Schonen I saw 29 of these rogues upon wheels, and elsewhere in the country, ten and twenty at several places.” Bring noterar att det dock torde vara osäkert om Carr någonsin besökte Sverige.

Linköping, C. Günter, 1644. 4:o. (62),604 s. Titeln inom typografisk ram. Samtida mycket skadat och solkigt pergamentbd med blåstänkta snitt. Stora bortrivna bitar av ryggens pergament. På frampärmen har pergamentet släppt upptill. Bakpärmen saknar den yttre hälften av pergamentet med pappärmen väl synlig. Båda innerfalsarna med sprickor och maskangrepp. Inlagan är i betydligt bättre skick än vad bokens yttre låter ana och har endast spridda fläckar och enstaka små marginalnoteringar i bläck. Erratalistan i slutet är överkorsad och rättelserna införda i texten. I titelbladets nedre marginal ägaranteckning av Gudmund Laurentius [?] daterad Linköping den 20 juni 1645. Bortklippt namnteckning nedtill på ett av försättsbladen och strax bredvid namnteckning Friderich Chourlingh [?]. På bakpärmens insida anonym förvärvsanteckning daterad Stockholm den 22 maj 1728. Collijn Svensk biobliografi 1600-talet 159. Predikningar nedtecknade av Melchior Neukirchen och översatta till svenska av Arvidus Olavi Scheningensis (1609-1663). På arken a-c i början finns också ”Jesu Christi lefwernes historia” av Claudius Botvidi (1573-1646). Med lång tryckt dedikation av Olavi till ”fröken Christina Augusta” och fjorton andra högättade kvinnor, bland dem Ebba Brahe, följt av ett hyllningsepigram på latin av Samuel Enander. Martin Chemnitz (1522-86) var född i Brandenburg och utbildade sig först till vävare, varefter han under en tid hjälpte till i familjens klädeshandel. Han påbörjade därefter universitetsstudier i Frankfurt an der Oder och när han av ekonomiska skäl fick avbryta dessa försörjde han sig som lärare. 1545 började han studera i Wittenberg under Martin Luther, vars föreläsningar han enligt egen utsago inte uppmärksammade tillräckligt, och Philipp Melanchthon, vilken blev hans första teologiska läromästare. Efter en tids studier vid universitetet i Königsberg fick han en tjänst som hovbibliotekarie hos hertig Albert av Preussen och därmed också tillgång till vad som ansågs vara ett av dåtidens finaste bibliotek. Chemnitz bibehöll samtidigt vänskapen med Melanchthon och flyttade 1553 tillbaka till Wittenberg där han från 1554 blev medlem av universitetsfakulteten. Han prästvigdes samma år och fick sedan anställning som medhjälpare åt superintendenten i Braunschweig, vars tjänst han övertog 1567 och bibehöll livet ut. Chemnitz var drivande i genomförandet av reformationen i Braunschweig-Wolfenbüttel och även ledande i arbetet bakom Konkordieboken 1580 - den enande bekännelsetext som de flesta reformerade tyska kyrkorna ställde sig bakom. Han var även ett av de främsta namnen i den polemiska stridslinjen gentemot katolicismen och motreformationen, framförallt genom sina stora undersökning i fyra delar (1565-73) om kyrkomötet i Trient. Teologiskt anses Chemnitz tankegångar utgöra en övergång mellan reformationens ursprungliga inriktning och den kommande lutherska ortodoxin. Chemnitz sonson Bogislaus Philipp von Chemnitz (1605-78) skulle senare hamna i Sverige där han 1644 blev rikshistoriograf. Fredricus Chourling (1659-1708) var verksam som präst i Linköpings stift.

Strängnäs, Z. Brockenius, 1669. 8:o. A8-T8 = (304) s. + [TERSERUS, JOHANNES ELIA. Förklaring öfwer catechismum, eller the sex wår christlige läras hufwudstycken. Thet wyrdiga ministerio vthi Åboo stifft til ähra och tiänst förfärdigat, och til en lijten nyåhrs gåfwo förährat. Åbo, P. Hansonius, 1662]. 8:o. A8-M8,N2,O8-Z8,Aa8-Kk8 = (516) s. Samtida mörkbrunt karduansbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och stänkta snitt. Blindpressade ramverk på pärmarna med hörn- och mittstämplar. Sannolikt är för- och eftersättsblad, liksom pärmarnas innerspeglar förnyade kring år 1800. Guldlinjerna på ryggen är troligen tillagda kanske 100 år senare. Enstaka småfläckar. Första arbetet med den gamla bläckinskriften ”In Christo Wivo”, bakom vilken kanske en ägare med samma begynnelsebokstäver döljer sig. Inledningen till det andra arbetet med en del marginalanteckningar och understrykningar och blad P1 med ett bortrivet nedre hörn. Med A. H. Stenholms namnteckning daterad den 16 oktober 1815. Andra arbetet saknar titelblad. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 227 respektive 917-18. Åhlén & Åhlén Censur och tryckfrihet 16.65 respektive 16.54. Terserus i varianten där andra bladet i N-arket är omtryckt samt tredje och fjärde bladet i samma ark borttagna. N-arket omfattade i ursprungsversionen endast fyra blad. Båda dessa katekeser förbjöds och har länge varit begärliga samlarobjekt. Emporagrius är dock lika vanlig som Terserus är sällsynt. Titelbladet saknas oftast till den senare. Det första arbetet förbjöds av änkedrottning Hedvig Eleonora eftersom författaren i förklaringen av det tionde budet räknat hustrun till mannens lösöre: ”thet är hans löösören/ eller rörlige egendom/ ehwad nampn han hafwer/ aff hwilken hustrun är thet förnämsta stycket”. Om det andra arbetet skriver ”Biografiskt lexikon över Finland”: ”ett av katekesens mål var att minska motsättningen mellan lutherdom och kalvinism så att övergången till den lutherska läran skulle kunna ske smidigt. Metoden baserade sig på den Helmstedtska teologins princip att skilja oförytterliga och mindre oförytterliga trossatser från varandra. Terserus mål var alltså inte en synkretistisk union av den typ som förfäktades av Johannes Matthiae. Biskopen framlade delar av katekesen till diskussion redan innan den blev färdig i december 1662”. Terserus (1605-78) anklagades för att katekesen inte var lutherskt renlärig och den förbjöds samtidigt som han förlorade sin biskopstjänst i Åbo 1664.

Skara, F. I. Lewerentz, 1795. 8:o. 534,(2 blanka) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, svartlinjering runt binden och ljusbrun titeletikett. Stänkta snitt. Något stötta pärmhörn. Ställvisa lager- och fuktfläckar. Titelbladet lagerfläckigt och fler fläckar i första arket, s. 1-16. Jonas Beronius överstrukna namnteckning och namnteckning för Joh. Axelsson. S. A. Smith på titelbladet. Samma namnteckning på försättsbladet jämte namnteckning av en annan Smith daterad 1857. Krok Bibliotheca botanica suecana 2. Sammanskrevs ursprungligen som underlag för Hernquists elever vid Veterinärskolan i Skara och är en detaljrik sammanfattning av mineralogin, zoologin, botaniken och i viss mån astronomin. Arbetet är tänkt ”at sätta en upmärksam naturforskare uti förtjusning, då han lyfter sina uplysta tankar på bergens grundläggning, skogens fägring, frucktbare trän, skuggrike lundar, gräsens ymnoga slag”. Det är en av de omfångsrikaste naturalhistoriska läroböckerna i äldre tid i Sverige. Linnélärjungen Peter Hernquist (1726-1808) genomdrev grundandet av Veterinärinrättningen i Skara 1775 som han ledde till sin död.

Hamburg, G. Schultzen, 1678. 8:o. (60),65,62-290,(1) s. + MICHAELIS, GREGORIUS. Notæ in Jacobi Gaffarelli Curiositates. Hamburg, G. Schultzen, 1676. 8:o. 303,(1 blank),304-498,(1 blank,1,3 blanka,44) s. & 11 utvikbara träsnittsplr. Samtida ngt nött pergamentbd med handskriven ryggtitel. Rödstänkta snitt. Lite svag i frampärmens innerfals och frampärmens insida med spår efter bortskrapat exlibris. Inlagan med någon enstaka småfläck och blyertsförstrykning. I den första pagineringsföljden har bladen vid s. 105-08 varit vikta vid tryckningen, vilket resulterat i att en del bokstäver fallit bort på de nedersta raderna på sidan. Med J. G. Sparwenfelds namnteckning på titelbladet. Det första arbetet saknar ett grav. titelblad och två plr, det andra ett ”Index notarum” om (4) s. VD17 23:320426A respektive 1:640603P. Caillet Manuel bibliographique des sciences psychiques ou occultes 4293 för första upplagan av Gaffarel från 1629, och 7508 för Michaelis. Denna utgåva av ”Curiositez inouyes” är ett omtryck av 1676 års upplaga. Med tryckt dedikation till Fredrik IV av Danmark. Gregorius Michaelis förord är daterat i Flensburg. Jacques Gaffarel (1601-81) var präst och astrolog, detta är hans mest kända arbete. Han räknas som en viktig företrädare för den kristna kabbalan. Johan Gabriel Sparwenfeld (1655-1727) var svensk språkforskare och upptäcktsresande. Han samlade under sina resor en värdefull boksamling som till stora delar fördelats mellan offentliga svenska bibliotek.

Rostock & Wismar, bey Berger und Boedner, 1756-60. 8:o. (8),174,(2) + (4),175-330 + (4),331-510 + 511-680,(4) + 681-862,(2) s. Bra hfrbd från början av 1800-talet med guldornerad rygg, brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggen något blekt och med ett par obetydliga fläckar. Delvis ouppskuren inlaga som bara ställvis är lätt lagerfläckig. Smärre pappersföroreningar på s. 643-47. Trevligt ex. från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 9114. Soulsby Catalogue of the works of Linnæus 1087 respektive Add 2587aa. Den tryckta dedikationen är undertecknad med författarens initialer ”A. L. S.”. August Ludvig Schlözer (1735-1809) var informator, student i Uppsala och sedan handelskorrespondent hos grosshandlaren C. W. Seele i Stockholm. Senare utnämndes han till professor, först i St. Petersburg och sedan i Göttingen, och kom att betyda mycket för de kulturella kontakterna mellan Sverige och Tyskland. 1767 utnämndes han till ledamot av Vetenskapsakademien. I föreliggande verk behandlas bland mycket annat Linnés verk om Adolf Fredriks naturaliekabinett inklusive en översättning av förordet, liksom dennes ”Systema naturæ”, striden om vattuminskningsteorin, Gjörwells tidskrifter och forskningsresorna av Hasselquist, Löfling och Osbeck.

Sthlm, J. L. Horrn, 1739. 8:o. (16),176 s. Ett samtida hfrbd med upphöjda bind, blindlinjerad rygg och stänkta snitt. Ryggen något blekt och lite torr. Ett annat arbete har skurits ut baktill så att inlagan har ”en för stor kostym”. Bra inlaga med sporadiska lager- och småfläckar. Med biblioteksmarkering ”A.4” på frampärmens insida. Från Ericsberg. Schreber Svenska jaktens litteratur 413. Sahlin Förteckning över svensk färgerilitteratur 5. ”Collectio rerum curiosarum” utkom i sin första upplaga 1738, då med Olof Assarssons initialer på titelbladet. Senare upplagor utkom 1747, 1759 och 1788. På sidan 93 börjar en ”Tilökning af collecio rerum curiosarum, som innehåller nyttige saker/ hwarjom och enom til tienst sammanletad utur åtskilliga lärda mäns skrifter. Tryckt åhr M.D.C.C.XXXIX”. Författare till tillägget, som ingår i pagineringen, var Anders Ehrenström. Boken innehåller en mängd nyttigheter, såsom: ”At giöra järn hwitt som silfwer”, ”at giöra stora pärlor af små”, ”at fördrifwa elack lucht ifrån förderfwat win”, ”at skrifwa med guld och silfwer”, ”goda raqueter”, ”at bringa tilsamman en myckenhet harar”, ”at fånga kråkor”, ”at fånga fisk med händerna”, ”at giöra en bedröfwad menniska glad”, ”at giöra en swart som en morian” och ”at färga en häst röd” samt att konstruera en camera obscura. Vinberedning upptar sidorna 23-43. Tillägget fortsätter på samma vis med allt från cirkuskonster och trolleri till fiske och jakt, bland annat hur man ska ”förjaga leopard- eller panther-diur ifrån sig”.

Sthlm, P. Momma, 1743. 8:o. 144 s. & 1 utvikbar grav. karta. Samtida något nött hfrbd med upphöjda bind och blåstänkta snitt men utan titel. Ryggen torr och med småskador upp- och nedtill. Främre ytterfalsen sprucken allra nederst. Pärmpapperet ytligt bortnött och en överstruken numrering med rödkrita och en annan med bläck på främre pärmen. Bra inlaga med enstaka lager- och småfläckar. Kartan med en liten reva. En äldre svårläst namnteckning och samtida kludd på insidan av främre pärmen. Från Ericsberg. Bring Itineraria svecana 146. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 401. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 284. Carli Ångermanlands bibliografi 1119. Marklund Övre Norrland i litteraturen 4234. Kartan ritades av Sam. Heusler och graverades av Carl Bergquist. Arvid Ehrenmalm (1720-45) blev redan 1740 notarie vid Vetenskapsakademien. På akademiens program stod bland annat att understödja resor i Sverige för att kartlägga landets tillgångar. Ehrenmalms resa var den första som företogs i detta syfte och på akademiens bekostnad. En av de pådrivande krafterna var Jacob Faggot, som även undertecknat den tryckta rekommendationsskrivelsen på titelbladets baksida. Med på resan var även C. W. Cederhielm, en av Vetenskapsakademiens stiftare och tillika Ehrenmalms kusin. Reseskildringen översattes senare både till tyska, franska och engelska.

Regensburg, in Verlegung J. Z. Seidels, 1707. 8:o. Grav. porträtt,(8),576,579-658 + 320,(60) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Något nött samtida skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad, delvis oxiderad ryggdekor, guldpräglad titeltext och stänkta snitt. Guldpräglade pärmkanter. Ryggen torr och med ytliga sprickor. En del småfläckar på snitten. Försättsbladet har en reva och en pappersförlust överst. En bra inlaga med en del bruksspår, t.ex. en smärre solkfläck i yttermarginalen i del I på s. 211 och några lagerfläckar på sina håll. Med J. von Waldaus namnteckning, J. G. Psilanderhielms överstrukna namnteckning och Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 209. En andra upplaga utkom året därpå utökad med 20 planscher. Porträttet, graverat av G. H. Schifflen, föreställer Karl XII och planschen Drottningholms slott. Johann Georg Goelgel (1669-1732) var jurist och medlem av rådet i Regensburg.

Sthlm, C. Reusner, 1622. Folio. (12),324,(14,2 blanka) + (6),415,(9,2 blanka) s. Titelbladen tryckta i rött och svart samt med stora riksvapnet i träsnitt. Med en träsnittsavbildning av Tegels vapen i slutet av andra delen. Samtida nött men stiligt svart karduansbd med upphöjda bind, guldornerad rygg och röd titeletikett i marokäng. Pärmarna har förgyllda ramverk, hörnstämplar och arabesk i mitten. Rödstänkta snitt. Liten spricka överst i främre ytterfalsen. Flera småskador i bakpärmens skinn. Spår av knytband. Småskador i hörnen. Spridda fläckar och småskavanker av olika slag. En del revor och nagg i marginalerna. Enstaka små blyertsmarkeringar. Några blad i början delvis loss. Titelbladet har bortklippt namnteckning i övre marginalen, vilket delvis skadat de övre staplarna i titelns första rad och avrivet och lagat nedre ytterhörn med förlust av några bokstäver i tryckarens namn. Reva vid nedre hörnet på s. 87-88 i del I. Lite blyertskludd på titelbladet och anteckning samt utsmetad bläckfläck i yttermarginalen på s. 233 i del II. Förvärvsanteckning från bokauktion i Stockholm den 31 maj 1743 på försättsbladet. Namnteckning Olof Malmerfeldt på första titelbladet. Johan Sederholms namnteckning daterad Uppsala 1831 på frampärmens insida. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 913-14. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3041. En ny upplaga utkom 1671. Med tryckta dedikationer till Gustav II Adolf och Maria Eleonora samt hyllningsskrifter av S. J. Phrygius, J. Dieterus, J. Lehus och två av J. Salvius. Historiken skrevs på Karl IX:s befallning för att vederlägga uppgifter om Gustav Vasa i Huitfeldts krönika om Kristian III. Tegel hämtade mycket stoff ur Peder Swarts krönika. Arbetet har fortsatt ett värde genom de där publicerade brev, riksdagsbeslut och andra handlingar, vilka annars hade varit förlorade. Olof Malmerfeldt (1763-1829) var stallmästare vid Uppsala universitet från 1793. Hans boksamling värderades i bouppteckningen 1830 till 33 rdr 16 skilling.

Haas, chez J. J. Thourneyse, fils, 1784. 8:o. XXX,(2),384,(2) s. & 4 utvikbara grav. plr. Med grav. vinjetter i texten. Charmigt mönstrat samtida pappbd med rödstänkta snitt. Ryggen aningen mörknad. Genomgående bra inlaga men med en liten solkfläck i texten på s. 21-25 och några små fuktfläckar i övre marginalen på s. 165-96 och 229-52. Trevligt ex. från Biby. Utkom först på tyska 1783. Christian von Mechel (1737-1817) var förutom gravör även konsthandlare och förläggare. Han är bl.a. känd för sitt gravyrverk över Hedlingers medaljer. Samlingen, som ordnades av Mechel efter skolor och länder, omfattade 1300 olika verk. Förvärvades av Ulric Celsing när han var svensk diplomat i Wien 1787-89.

Lund, A. Habereger, 1712. 4:o. (34),619,(1) s. Samtida ngt nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och sparsamt blinddekorerad rygg samt infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Ryggen med spår av äldre handskriven pappersetikett. Interfolierad. Fuktfläck i nedre hörnet på s. 555-64. Några enstaka samtida tillägg på de interfolierade bladen och eftersättsbladet. Med Samuel S. Loenboms överstrukna namnteckning daterad i Uppsala 1752 och Ulric Celsings namnteckning. Från Biby. The Hannås collection 616. På sidorna 583-602 återfinns en ”förtekning på några fransöska ord som äro nu inblandade uti swenskan/ och kan hende af allom icke rätt förstås”. Sten Lindroth kallar Spegels lexikon ”ett pionjärverk, det första i sitt slag. Redan i instruktionen för antikvarierna 1630 ingick åliggandet att utarbeta ett svenskt lexikon, och Bureus, Stiernhielm och andra grep sig an med saken, men det skedde i götisk-antikvarisk anda och resultatet blev som vi sett magra. Spegels Glossarium meddelar väl också fornnordiska ordprov liksom i jämförande syfte tyska, engelska, latinska osv., men är främst en inventering av det samtida ordförrådet”. Denna karaktärisering, som ytterst går tillbaka på språkforskaren Adolf Noreens uppfattning, har ifrågasatts och omformulerats i modern tid. Bo Ralph exempelvis skriver att ”när man undersöker Spegels ordbok från 1712 slås man i första hand av hur underlig den är, sedd med våra ögon. Den innehåller vitt skilda typer av artiklar, alltifrån vad vi nu uppfattar som helt vanliga ordboksartiklar till långa utredningar av närmast encyklopedisk karaktär. Till många ord fogas oändliga rader med ekvivalenter eller på annat sätt liknande ord hämtade från andra språk. Syftet med ordboken uppges vara att underlätta för de nya sydsvenskarna, som före Roskildefreden 1658 hade varit danskar, att läsa den heliga skrift på svenska. Hur väl lämpad för denna uppgift den har varit är det svårt att avgöra [...]. Däremot finns det åtskilligt hämtat från dialekternas ordförråd och – framför allt – ålderdomliga ord och uttryck från de fornsvenska texterna samt antagligen för de flesta samtida svenskar tämligen obegripliga norröna ord”. Ralph sammanfattar att det är riktigt att ”Spegels ordbok är den första svenska ordbok som inte på något tydligt sätt ansluter till latintraditionen. Men det är ändå missvisande att betrakta den som den första ’moderna’ svenska ordboken”. Exemplaret har tillhört den flitiga urkundsutgivaren och historikern Samuel Loenbom (1725-76), amanuens hos rikshistoriografen, och Ulric Celsing (1731-1805), diplomat i bl.a. Konstantinopel, vars boksamling utgjorde grunden för fideikommissbiblioteket på Biby.

Göttingen & Gotha, impensis Dieterichianis, 1770. 8:o. (8),119 s. Häftad i samtida gråpappersomslag. Ryggen med några småskador. Några vikta hörn. Genomgående lätt lagerfläckig och dammig samt med spridda äldre marginalnoteringar i blyerts. Från Biby. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1263 för den fjärde uppsatsen, ”de Hyperboreis”. Johann Eberhard Fischer (1697-1771) var född i Schwaben men verksam främst som historiker i S:t Petersburg. 1740 efterträdde han Gerhard Friedrich Müller som forskare i den så kallade Andra Kamtjatka-expeditionen, som under ledning av Vitus Bering utforskade Sibirien under åren 1733-43. Med hjälp av Müllers anteckningar och egen forskning utgav han 1768 sin ”Geschichte von Sibirien”. Utgivaren av föreliggande publikation, August Ludwig von Schlözer (1735-1809), var en viktig företrädare för den tyska upplysningen och verksam bland annat som historiker och filolog. Han tillbringade tid både i Sverige och S:t Petersburg innan han blev professor i Göttingen. Framförallt är han känd för sina insatser för rysk historieforskning och för sin utgåva av Nestorskrönikan. På senare tid har det också uppmärksammats att han var den som lanserade forskningsmetoden ”etnografi” i dess moderna mening. Särskilt intressant är att den första att utveckla denna metod var just Müller i sina instruktioner till Fischer under Kamtjatka-expeditionen. Schlözer hade träffat både Fischer och Müller under sin tid i S:t Petersburg. Uppsatserna i denna skrift är daterade 1756 (den första) och 1754 (den fjärde). De behandlar olika frågeställningar kring folkens historia i de norra delarna av Europa och Asien, med referenser till bland andra Strahlenberg. Den första delen behandlar det ungerska folkets härkomst, som var hett omdebatterad just kring 1770 i svallvågorna efter Maximilian Hells ”Demonstratio idioma Ungarorum et Lapponum idem esse”. Fischer hade studerat detta i en större sibirisk kontext, och exemplifierar bland annat med en tabell med jämförelser över ord på finska, ungerska och olika sibiriska språk. Den andra delen tar upp tartarerna och mongolerna och deras språk och den tredje behandlar olika benämningar på Kinas härskare. Den fjärde delen om ”hyperboreerna” är skriven på tyska, till skillnad från de övriga som är på latin. Warmholtz noterar att Fischer ”stannar i den mening, at intet särskilt folkslag gifvits, som burit namn af hyperboreer, utan at grækerne, som i anseende til belägenheten kallat thraserne för boreaner, hafva med namnet hyperboreaner velat utmärka de folkslag, som bodde utöfver Thracien”.

(Basel, T. Guarin), 1570. 8:o. (28),164,163-282 s. Samtida mjukt pergamentbd med präntad titeltext och några pappersetiketter med bläcknumreringar på ryggen. Genomgående ngt dammig på snitten och pärmkanter. Svaga inre falsar. Lite lagerfläckig på sina håll. En fuktfläck i övre yttre hörnet på s. 113-63. Från Biby. VD16 V 503. Franciscus Sonnius (1506-76) var teolog under tiden för motreformationen. Han var rådgivare till påven Paul IV och blev sedermera biskop i Antwerpen.

Sthlm, H. A. Nordström, 1808. 8:o. Grav. titelblad,XX,276,(8) s. & 5 grav. plr, varav 3 utvikbara. Häftad och oskuren i samtida glättat gult tryckt pappomslag. Ryggen ngt solkig och främre pärmen med småfläckar i yttermarginalen. Fin inlaga med enstaka obetydliga småfläckar. Bra ex. med Th. A. Odencrants namnteckning och Gustaf Odencrants exlibris. Hisingers ambitiösa försök till en översikt av Sveriges geognostiska beskaffenhet. Planscherna avbildar bland annat gruvfälten i Norberg och Grängesberg. Wilhelm Hisinger (1766-1852) var kemist och mineralog och ägnade sig åt bergs- och bruksverksamhet. Han samarbetade även med Berzelius vilket 1804 ledde till upptäckten av det nya grundämnet cerium. Han gav ut flera arbeten inom geologi varav ett av de viktigaste är ”Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige”. Sina betydande samlingar donerade han till Vetenskapsakademien. Thor August Odencrants (1782-1829) publicerade flera sockenbeskrivningar i ”Jönköpings hushålls-sällskaps handlingar”, som han dessutom var redaktör för. Gustaf Odencrants (1863-1944) skänkte huvuddelen av sitt bibliotek till Linköpings stiftsbibliotek medan han fortfarande levde.