Søkeresultat

Köln, chez P. du Marteau, 1677. 12:o. (24),427 + 477 + 496 s. Tre bruna marokängbd från 1800-talets slut med upphöjda bind, guldtryckt titel och årtal, breda inre förgyllda denteller samt hela guldsnitt (Cuzin). Regnbågsfärgade läsband. Ryggarna obetydligt blekta och nötta. Ett fåtal småfläckar. Tryckt liten nummeretikett ”52” i början av första bandet. Exlibris Wilhelm Winther med bibliografiska blyertsanteckningar av honom. Löst bilagt franskt katalogklipp. Stilig svit. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8322. VD17 39:123821T anger att tryckorten är fingerad och verket möjligen är tryckt i Bryssel av E. H. Fricx. Utkom första gången i Paris 1674-75 och följdes snart av två nya upplagor, varav detta är den ena. En tysk översättning såg också dagens ljus. Pierre Hector Chanut (1604-67) var 1645-49 fransk ministerresident i Sverige och innehade ambassadörsposten i Stockholm och i Lübeck 1649-53. Martin Weibull har i ”Historisk tidskrift” 1887-88 redogjort för verkets innehåll i jämförelse med de bevarade originalrapporterna och kritiserar i sina artiklar utgivaren Linage de Vauciennes för uteslutningar, misstag etc. Weibull hävdar vidare att verket egentligen består av två delar; den ena innehåller depescher av Chanut och den andra av hans sekreterare Picques. Den sistnämnda var, under Chanuts frånvaro i Lübeck, chargé d’affaires i Stockholm. Arbetet är en av de betydelsefullaste källorna till drottning Kristinas historia. Chanut var kulturellt intresserad och sammanförde till exempel drottningen och Descartes. 1826 utkom en svensk översättning av verkets första del med tillagda kommentarer av drottning Kristina hämtade ur hennes eget annoterade exemplar av boken.

Amsterdam, by A. van der Kroe, (1791). 8:o. (8),188 s. & 1 grav. plansch. Häftad i samtida blekt och solkigt gråpappomslag. Ryggen defekt upp- och nedtill. Oskuren och tryckt på tjockt papper. Första två bladen solkiga och det första med reva i övre marginalen. Med samtida tillskrift nedtill på främre omslaget. Jan van Dyk (ca 1690-1769) var konstkännare och framförallt en framstående konservator. Det publicerades även en katalog över hans bibliotek.

Uppsala, 1928-29. 132,(2),XXVI + 105,(3),XXX s. & 220 plr. Två ståtliga ljusbruna oklbd med guldtryckta titlar på ryggar och frampärmar samt guldpräglade ornament på de främre pärmarna liksom övre guldsnitt, de övriga snitten med råkant (Herzogs, Sthlm). Ryggarna lite mörknade och den andra volymens frampärm med en ljusrand upptill. Med ett bilagt tryckt tackkort från författarna. Bra svit. Tryckt i 100 numrerade exemplar, varav detta är nummer 22. Del I behandlar svenska arbeten och del II utländska. Bortsett från de många planscherna även med illustrationer i texten. Det svenska standardverket om medeltida broderi och vävnad, huvudsakligen för kyrkligt bruk. Ett vackert utarbetat bokverk.

Sthlm, C. Deleen, 1818. 4:o. (4),37 s. + HÄLLSTRÖM, C. P. Förteckning på de orters geografiska bredd och längd, i Vesterbottens höfdingdöme, som blifvit bestämde genom astronomiske observationer. Sammandragen. Sthlm, C. Delén, 1803. 4:o. 40 s. Trevligt samtida ngt nött grönt pappbd med handskriven oval orangefärgad pappersetikett på främre pärmen med texten: ”Long-der och lat-der.”. Rödstänkta snitt. Ryggen med skador. Fin lagning i nedre hörnet på s. 13 i det första arbetet. Det första arbetet interfolierat och med flera prydliga samtida tillägg och korrigeringar rörande norra Sverige och Norge. Med tillskrift på främre pärmens insida daterad augusti 1819: ”Gåfva af baron S. G. Hermelin till S. P. Nordstedt” och tillägget ”baron Hermelin afled i Stockholm den 4 mars 1820 i dess 76 lefnads år.” Med flera löst bifogade handskrivna blad. På s. 35-37 i det första arbetet återfinns longituder och latituder för orter i Norge, vilka kompletteras med två tätskrivna sidor noteringar. Carl Peter Hällström (1774-1835) var bördig från Ilmola socken i Vasa och har av Ekstrand i ”Svenska lantmätare” kallats ”Sveriges förnämsta kartograf”. Han gjorde en mängd forskningsresor i Sverige och Finland, resor som sammantagna uppskattats till ca 8000 mil. Hällström blev i Bergskollegium bekant med S. G. Hermelin hos vilken han blev informator och som 1797 bekostade Hällströms geografiska ortsbestämningar i Sverige och Finland. Åren 1798-1818 utarbetade Hällström 22 kartor i det Hermelinska kartverket och det var i mångt och mycket Hermelins frikostighet som möjliggjorde Hällströms forskning. Bland de bifogade handskrivna bladen återfinns ett kortare odaterat brev från C. P. Hällström till ”herr ingenieuren Nordstedt” angående Umeås läge, ”Latituder och longituder af ställen i Sverige, Norrige och Finland - utdragit af Hällströms annotationer”, ”Längdbestämmelse af Backen i Brunflo socken i Jemtland” och ett blad med överskriften ”Phaenomenerne som blifvit observerade” som bär Johan Törnstens namn. Det sistnämnda rör observationer gjorda under 1770-talet i Lund, St. Petersburg och Uppsala jämförda med egna observationer gjorda i Backen i Brunflo samt sedan omräknade till Frösöns horisont. Johan Törnsten (1738-96) var extra ordinarie lantmätare i Västernorrlands län. Han bestämde läge och stadsplan för Östersund. Ekstrand nämner att Törnsten genom kungligt brev 1770 fick uppdraget att göra longitudbestämningar i Jämtland genom observationer på Jupiters månar, vilka är antecknade på detta blad.

Åbo, J. C. Frenckells boktryckeri, 1795. 8:o. (8),260 s. Ngt nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och olivgrön titeletikett. Stänkta snitt. Knappt synlig lagning överst i bakre falsen. Försättsblad saknas. Återkommande svaga små fuktfläckar i översta marginalen. Titelbladet med några fuktfläckar. Som helhet en ovanligt ren inlaga. Namnteckning Gustaf Wetter daterad Lund 1839. Bra ex. En klassisk landskapsbeskrivning som även innehåller botaniska och zoologiska uppgifter. Här berättas bland annat att den sista älgen på Åland sköts 1778 i Flaka, men att varg vid denna tid ännu fanns på öarna. Provinsialläkaren i Åbo och senare i Norrtälje, Fredric Vilhelm Radloff (1765-1838), gav även ut ”Beskrifning öfver norra delen af Stockholms län” (1804-05). Efter Rysslands övertagande av Finland 1809 lämnade Radloff en skrift till kejsaren om det finska folkets ursprung, vilket renderade honom posten som referendariesekreterare vid regeringskonseljens kansliexpedition.

Sthlm, B. G. Schneider, Kongl. tryckeriet respektive Schneiders änckia, 1737-38. 4:o. (30),18 + 84 + 48 + 56 + 40 + 48 s. Del II:3 har en del av en inklistrad tryckt ersättningslapp ”Andra” på titelbladet. Ngt nött hfrbd från 1800-talets första hälft med guldlinjerad och blindpressad ryggdekor. Blågrå snitt. Inlagan bruntonad och till stor del ganska lagerfläckig, främst i delarna I:2-3 och II:1. Några spridda fuktränder och bläckfläckar. Titelbladet till del II:3 med en defekt påklistrad liten tryckt rättelselapp ”-dra”. Eftersättsbladet fullskrivet med blyertsanteckningar om innehållet. Titelbladet med Olof Nyblæus och Joh. Fried. Nyblæus lite beskurna anteckningar, de förra troligen daterad 1744. Eugène Lewenhaupts exlibris och hans förvärvsanteckning från auktionen efter P. Hanselli 1879. Från Säbylund. Den första egentliga lyriska antologin i Sverige där Carleson med verser av författare som Dahlstierna, Lagerlöf och Rudéen samt av vännen Dalin ville visa upp föredömen för den svenska diktkonsten. I sin iver lät han emellanåt redigera och ”förbättra” de avtryckta dikterna. Något övergripande system i urvalet går ej att spåra, till exempel saknas dikter av både Stiernhielm och Brenner. Tidsmässigt spänner antologin från ett gravkväde av Petrus Lagerlöf, daterat 1673, till premiärtryck av Dalinska smådikter. Förläggaren och bokauktionisten Pehr Hanselli (1815-79) kan räknas till skaran av Uppsalaoriginal. Hans boksamling såldes på auktion i Uppsala 1879 och omfattade drygt 3500 poster samt 88 handskrifter. Hanselli gav ut den monumentala antologin ”Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare. Från Stjernhjelm till Dalin” 1856-78 i 22 delar där Carlesons verk var en av källorna.

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (20),200,301-08,209-377,(7) s. & 1 utvikbar grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten. Trevligt samtida lätt nött hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och tegelröd titeletikett i marokäng. Stänkta snitt. Ryggen något torr med en mindre skada i nedersta ryggfältet. Lätt bruntonad med spridda lager- och småfläckar. Lite lagerfläckigt titelblad. En fläck i yttermarginalen på s. 63-64 och en dito på s. 155-56. Pappersfel vid tryckningen i nedre hörnet på s. 294. Kartan har en liten skada överst vid infästningen. Bra ex. med Seton of Ekolsunds grav. exlibris. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län i litteratur, karta och bild 46. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 563: ”micrologier, samt obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda i detta, som författaren det kallar, nästan herculeiska arbete”. Med hyllningsverser av P. S. Hööke och en anonym författare samt ett företal av författaren daterat Tanum den 6 februari 1745. Den fina kartan över Bohuslän är graverad av J. Silfverling 1734 efter en förlaga av N. Knape. Träsnitten visar olika sigill från länets härader. Arbetet mötte i samtiden hård kritik i den lärda världen, men har senare kommit att uppskattas för sitt kulturhistoriska innehåll. Som kyrkoherde i Tanum hade Johan Oedman (1682-1749) goda möjligheter att ”utur dystra mörckret” uppteckna lokala sägner och folkminnen, vilka annars förmodligen hade skattat åt förgängelsen. ”Chorographia Bahusiensis” innehåller även kapitel om landskapets fiskar, sjö- och skogsfåglar samt ”om allehanda slags fyrfotade samt kräkande djur”.

Göteborg, J. E. Kallmeyer, 1739. 4:o. (8),231,(5) s. & 4 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Aningen nött och fläckigt samtida skinnbd med upphöjda bind, oxiderad ryggdekor och stänkta snitt. Ryggen lite skadad upp- och nedtill. Eftersättsbladet med en del blyertsnoteringar. Inlagan med enstaka lager- och småfläckar. Bruntonad på sina håll, t.ex. samtliga plr och s. 169-208. Delvis tonad fuktfläck i nedre marginalen från s. 225 till slutet och en reva nedtill i yttermarginalen på s. 227. Med Magnus Dahlgrens exlibris. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 527. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 2. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 0650. Med hyllningsdikter av E. Poppelman, E. Wall och A. D. Leenberg. Några av planscherna är signerade Gudmund Svensson (1687-1744). Ett kapitel behandlar stadens handel och bland annat Ostindiska kompaniet. Eric Cederbourg (död 1758) var rådman i Göteborg.

Sthlm, L. Salvius, (1746?). 8:o. (20),271,(1 blank,12) s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, ljusbrun titeletikett och stänkta snitt. Ryggen ytligt sprucken och aningen flammig. Främre falsen sprucken allra överst på grund ett litet maskangrepp där. Pärmarna ytligt nötta. Bra inlaga med enstaka obetydliga fläckar. En gammal namnteckning, C. F. Holmgren. Bra ex. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 712. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2580. Qvigstad & Wiklund Bibliographie der lappischen Litteratur s. 153. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 443. Det råder delade meningar huruvida boken är tryckt 1746 eller 1747. Det första kapitlet rör lappmarkens natur i allmänhet, kapitel 2-13 beskriver det samiska folket och det avslutande 14:e kapitlet de svenska nybyggarna i området. Pehr Högström (1714-84) föddes i Medelpad och studerade i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat med Pehr Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper om samerna och hans beskrivning är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter författade verk. Warmholtz skriver att Högström ”icke framgifvit annat, än det han sjelf sedt och förfarit; följaktligen har han på många ställen måst gå ifrån så väl Scheffers, som andras berättelser och meningar”. Av kyrkoherden i Lycksele Pehr Fjellström hade Högström lärt sig lulesamiska och den samiske historikern Israel Ruong skriver att ”Högström är den förste som behärskade samiska helt och fullt av dem som skildrat samerna och deras liv, sedvänjor, näringar, religion och folktro. Han gjorde det på en tid då samernas kultur var intakt. Skildringen överflödar av detaljer”. Författaren framställer såväl landskapet som samerna i ljus dager, även om han kraftfullt tar avstånd från de senares avgudadyrkan. Av språkhistoriskt intresse kan nämnas det som Högström har att säga om ”borgarmålet”, ett blandspråk mellan svenska och samiska som användes i handeln och på marknader. Högström anför några exempel på det som språkforskare idag skulle kalla ett svenskt pidginspråk: ”Hur sit din heit? det är: huru heter du?”. Boken översattes till danska, tyska och franska och blev anledningen till Högströms inval i Vetenskapsakademien 1749. Högström utgav även bland annat en förkortad utgåva på lulesamiska av Luthers katekes, ”Högströms frågebok” kallad, som enligt Petrus Læstadius ännu under 1800-talet var samernas främsta religionsbok.

Leipzig und Stockholm, G. Kiesewetter, 1756. 8:o. (32),336 s. & 1 utvikbar grav. karta & 2 grav. plr varav 1 utvikbar. Trevligt mörkbrunt stänkdekorerat pappbd med en benvit titeletikett (Johanna Röjgård). Delvis lager- och småfläckig. Titelbladet med en äldre tillskrift överst. En kraftig men liten rostfläck på s. 111-12 och ett par vaxljusfläckar på s. 188. Ett felskuret nedre hörn på s. 167. Genomgående maskhål nederst i den inre marginalen. Ett serietitelblad saknas. Soulsby A catalogue of the works of Linnæus 213: ”Wanting the main title-page”. Bring Itineraria svecana 164. Översättning av Linnés ”Skånska resa” från 1751. Det saknade serietitelbladet anger ”Reisen durch das Königreich Schweden, welche auf Befehl der hohen Obrigkeit, zur Verbesserung der Naturkunde, Haushaltungs- und Arzneykunst von ihm angestellet, und mit Anmerkungen, so die Geschichte, Alterthümer, Sitten und Lebensart der Einwohner betreffen, nachher sind herausgegeben worden. Erster Theil.” Översättningen, som gjordes av C. E. Klein, var alltså troligen tänkt som en första del i en serie översättningar av Linnés resor i Sverige. Någon ytterligare del utkom dock aldrig av denna serie.

Sthlm, Wennberg och Nordström, 1770. 8:o. Grav. titelblad,(8),238,(2) s. + (DRAGONETTI, GIACINTO) Afhandling, om dygder och belöningar, följande på Afhandlingen om brott och straff. Öfwersättning. Sthlm, f.d. Grefingska tryckeriet, 1771. 8:o. (12),68 s. Något nött samtida hfrbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, guldpräglad titeltext och stänkta snitt. Ryggen lite torr och flammig. Gamla anteckningar på för- och eftersättsbladen. Titelbladet aningen solkigt. Inlagan i ovanligt bra skick. En förorening i papperet i nedre hörnet på s. 230 i det första arbetet och ett avrivet hörn på s. 3 i det andra. Med en anteckning om inköpskostnad för inlaga och band daterad i Stockholm den 1 augusti 1771, initialerna ”C. C.”, daterade 1777 på titelbladet, A. P. [?] Ekholms namnteckning daterad Uppsala den 19 november 1831 och W. Skarstedts från 1904. Översatt av rättshistorikern m.m. Johan Henrik Hochschild (1711-76). Cesare Beccaria (1738-94) var bara 26 år när han 1764 publicerade detta sitt viktigaste arbete, ”Dei delitti e delle pene”. Inspirerad av upplysningens tankar propagerar Beccaria bland annat för att straffet måste sättas i relation till den skada som brottet förorsakat samhället. Enligt Beccaria är det viktigare att förhindra än att bestraffa brott och han vänder sig mot tortyr, hemliga domstolar och dödsstraff. Trots sitt radikala och stundom revolutionerande innehåll blev arbetet en stor succé och utkom i sex upplagor de första två åren. ”Dei delitti e delle pene” översattes flitigt och påverkade bland annat Katarina II och de nya franska och nordamerikanska konstitutionerna. Den inspirerade även Gustav III till de straffrättsliga reformer som genomfördes i Sverige under 1770-talet, då till exempel tortyr förbjöds. Arbetets tendens avspeglar sig även i titelvinjetten där Justitia vänder sitt huvud bort från de avhuggna huvuden som bödeln visar upp för henne. Även det andra arbetet är översatt av J. H. Hochschild efter ”Jean Claude Pingerons fransöska öfwersättning”. Hochschild har dock jämfört denna med det italienska originalet och genomfört vissa rättelser. Arbetet är en fortsättning på Beccarias ”Afhandling om brott och straff”. Översättaren hoppas, enligt företalet, få tillfälle att översätta ytterligare en italiensk bok inom samma ämnesområde: ”om allmänna och enskilta wåldsamheter”.

Strängnäs, L. A. Collin, 1776. 4:o. 63 s. Elegant halvpergamentbd med röd titeletikett av skinn och rödstänkt övre snitt, övriga snitt oskurna (Hedberg, 1954). Titelbladet har en gammal lagning i nedre yttre hörnet. Avslutas med ett inbundet grått blad med anteckningar av C. M. Carlander. Fint ex. med Gustaf Bernströms exlibris. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3138, som anger F. V. Brannius som katalogens upphovsman. Han var förvisso bibliotekarie vid Strängnäs domkyrkobibliotek, men föddes inte förrän 1780. En annan uppgift har gjort gällande att det var hans far Johan Wilhelm Brannius, kanslist i Riksarkivet, som sammanställde katalogen, men av allt att döma rör det sig i stället om Carl Gustaf Barkman (1725-99). Han är känd för sin latinska grammatik som utkom i flera upplagor. Katalogen förtecknar den krigsbytesrika boksamling som än idag står i domkyrkan i Strängnäs och nästan uteslutande består av böcker tryckta på 1400- och 1500-talen samt de första årtiondena av 1600-talet. På sidorna 57-63 förtecknas biskop Johannes Matthiæs donation. Carlanders medbundna anteckningsblad är ett utdrag ur ”Lärda tidningar” 1750 om biblioteket.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1795. 8:o. (4),223,242-374 s. Ngt nött samtida stänkdekorerat hfrbd med sparsamt guldornerad rygg, ljusbrun titeletikett i glättad papp och stänkta snitt. Gamla noteringar på insidan av främre pärmen. Spår av en liten gammal auktionslapp klistrad på titelbladet. Bra inlaga med sporadiska småfläckar. Med Jac. Lunds namnteckning. Bra ex. Arbetet översattes till tyska och utkom i Leipzig 1798. Hoppet i pagineringen beror på sättarslarv. Anders Jahan Retzius (1742-1821) läste som ung vid Lunds universitet, försörjde sig därefter en tid som apotekare men återvände till universitet och blev professor i naturalhistoria samt ansvarig för den botaniska trädgården. Från 1782 var han också ledamot av Vetenskapsakademien. I ”Försök til mineral-rikets upställning” är mineralerna strikt uppordnade i klasser och ordningar. Systemet hämtades, enligt Lindroth, i huvudsak från Cronstedt, varifrån även titeln är lånad. Arbetet är dock uppdaterat med nyare forskningsrön. Retzius inleder sålunda: ”Åter en handbok i mineralogien, och en handbok hvaruti man hvarken fölgt Bergmans eller Werners plan! Har man icke nog af Kirwans, Succows, Veltheims, Lentz, Emmerlings, utom alla de föregående? Nej säkerligen icke. Jag har dristat öka dessas antal, och blifver visserligen icke den sista”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver att Retzius ”befäste ett för tiden modernt betraktelsesätt genom att beskriva mineralen med utgångspunkt i deras kemiska sammansättning, inte deras yttre egenskaper”.

Sthlm, Wildiska tryckeriet, 1757. 4:o. (8),48 s. Tagen ur band. En hel del lager- och småfläckar, bland annat på titelbladet. Tilltagande mörktonad fuktfläck i övre marginalen från s. 25 och framåt. Hårt skuren i övre marginalen på s. (5-6) så det snuddar översta textraden och s. 11-12 respektive 19-22 där pagineringen är beskuren. Från Säbylund. Översatt av Carl Michael Bellman och med dedikation såväl som en dikt ställd till hans moder. Den svenska utgåvan är ett sammandrag av von Schweinitz (1600-67) original, redigerat av den 17-åriga översättaren. Arbetet recenserades i februari 1757 i Gjörwells ”Den swenska Mercurius”, vilket gör det sannolikt att översättningen utförts redan 1756. Hyllningen till Catharina Bellman är den äldsta kända tryckta originaldikten av Bellman. Dessutom innehåller en del av betraktelserna avslutande dikter.

(Sthlm), 1801. 4:o. (10) s.,580,579-80,583-1274 spalter,(1) s. + MÖLLER, J. G. P. Tysk och swensk ord-bok. Andra delen. Andra uplagan, förbättrad. Sthlm, A. J. Nordström, 1802. 4:o. (2) s.,5-1168,1165-462 spalter. Två trevliga samtida mörkbruna stänkdekorerade och alrotsmarmorerade skinnbd med guldornerade ryggar, ljusrosa blekta titel- och grågula deltiteletiketter i glättad papp. Samtliga pärmar med två mindre ovala fält och under dem ett större cirkelformat fält i ljusare alrotsmarmorering samt med pärmbårder och hörnstämplar i blindtryck. Med blåstänkta snitt och vackra kattuntryckta pärmspeglar och försättsblad. Banden etikettsignerade Johan Berggren, Lund. Ryggarna lite solbrända och med smärre nötningar. Första volymen med ett litet maskhål i nedre delen av frampärmens innerfals. Ryggen till andra volymen med små maskhål överst och även några minimala maskhål på pärmarna och i den bakre pärmens ytterfals. Inlagorna bitvis småfläckiga, t.ex. i del I i spalt 509-12, 699, 866-7 och 902-03. En gammal lagning i övre hörn vid spalt 178. Del II med mindre maskhål som på sina håll orsakat bokstavsförluster. Några ytliga maskhål på några få ställen i översta marginalen. Ett litet hål med förlust av någon bokstav i spalt 520. Med Ragnar Bruzelius namnteckning daterad Löderup den 11 november 1842. Hammarsköld Förtekning s. 30. Karlson Bokband och bokbindare i Lund s. 69-73. Sista sidan i första delen med bokreklam. Första upplagan trycktes i Greifswald 1782-85. Del I är utgiven av Kongl. academiska bokhandeln i Uppsala, men enligt förordet tryckt i Stockholm. Tysken J. P. G. Möller (1729-1807) var professor i retorik och historia vid universitetet i Greifswald i svenska Pommern och hans ordbok kännetecknas av sitt rika ordförråd. Trots att Möller i förordet skarpt kritiserar sin föregångare Linds arbete – ”ofullkomligt, otilräckligt och felactigt”, ”författaren synes utom des icke hafwa warit rätt mägtig det tyska språket” – har forskningen visat att Möller i mångt och mycket själv har använt sig av Linds ordbok. I förordet till denna andra upplaga skriver Möller om sin tacksamhet till Tyskland och Sverige: ”Den ena af dessa nationer har jag at tacka för min födelse, den andra för min lycka”. Johan Berggren (1775-1815) är den mest kända och framstående av Lunds bokbindare. Efter hans död drevs rörelsen vidare, först av änkan Elsa Maria Berggren och därefter av son och sonson. I William Karlsons ”Bokband och bokbindare från Lund” på plansch XXXVII upptas två bokband av Berggren med samma karaktäristiska pärmdekor, bestående av cirklar utförda i en ljus alrotsmarmorering mot en mörkare stänkdekorering. Stilmedlet var en del av hans särart och fantasifullhet som bokbandskonstnär. Ragnar Bruzelius (1832-1902) var professor i medicin och kunglig livmedikus. Hans far Magnus Bruzelius (1786-1855) var kyrkoherde i Löderups och Hörups församlingar.

Basel, sumptibus L. Regis, 1642. 8:o. (16),667,(27,2 blanka) s. Boktryckarmärke i träsnitt. Med träsnitt i texten. Något nött stänkdekorerat skinnbd från 1700-talets första hälft med upphöjda bind och svartlinjerad rygg men utan titeletikett. Pärmarna med blindpressade ramverk av spegelbandstyp, vilka har fält av olika färg. Röd- och blåstänkta snitt. Bakpärmen med en lång skrapskada och frampärmen med en lagad mindre skinnreva. Enstaka spridda fläckar. På frampärmens insida spår av gammal auktionslapp. Bibliotheca Reuterholmianas bruna graverade exlibris med datering 1740 i bläck. Från Ericsberg. VD17 23:270321W. Krivatsky A Catalogue of Seventeenth Century Printed Books in the National Library of Medicine 12626. Duveen Bibliotheca alchemica et chemica s. 612 för den troliga första upplagan från 1582. Nya upplagor utkom fram till 1750. Johann Jacob Wecker (1528-86) var en schweizisk läkare och filosof mest berömd för föreliggande arbete vilket är en slags uppslagsbok i genren ”Books of secrets” i sjutton avdelningar över praktiska och teoretiska kunskaper inom främst farmaci och medicin men även rörande ämnen såsom astronomi och kosmetik samt en mängd mer esoteriska och hermetiska kunskaper inom alkemi och trolldom. Det inleds med en förteckning över drygt hundra läkare, filosofer och mystiker ifrån vilka Wecker hämtat upplysningar, inklusive sådana som Nostradamus, Paracelsus och Zarathustra. Bibliotheca Reuterholmiana byggdes upp av landshövdingen Nils Esbjörnsson Reuterholm (1676-1756) och var inriktat på ”teologien, naturalhistorien, oeconomien, historien och politiken” samt bundet ”i en art af engelska band” som dessa. Efter hans död delades samlingarna i fem delar mellan arvingarna, allt enligt Gjörwell. Nils Reuterholm var först landshövding i Dalarna och från 1739 i Närkes och Värmlands län. Han var en tidig mecenat till Carl von Linné och när Vetenskapsakademien grundades 1739 var Reuterholm den första invalda ledamoten efter de sex grundarna.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1772. 8:o. 334 s. Samtida stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind, blindpressad rygglinjering, ljusbrun titeletikett av glättad papp och stänkta snitt. Lätt stötta pärmhörn. Inlagan med enstaka förstrykningar i blyerts. Några smärre solkfläckar på s. 83-85 och 118. En samtida namnteckning skriven på bakre pärmens insida. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Trevligt ex. från Ericsberg. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8995. Sallander Litteratur om Västergötland 411. Det första separata arbetet om västgötadialekten och enligt ”Svenskt biografiskt lexikon” ”vår första vetenskapliga dialektmonografi” överhuvudtaget. Arbetet inleds med en utförlig grammatisk del som följs av en ordlista på sidorna 81-334. Ordlistan förtecknar de västgötska orden vilka översätts till uppsvenska och latin. Språkforskaren Adolf Noreen (1854-1925) kallar ”Dialectus vestrogothica” ”ett arbete, som ej blott ojämförligt överglänste hela den föregående litteraturen i ämnet både i fråga om utförlighet och vetenskaplig hållning, utan som i båda dessa avseenden först i vår tid blivit överträffat”. Arbetet innehåller även en liten ordlista över västgötaknallarnas månsing. Sven Hof (1703-86) var lektor vid Skara gymnasium och gjorde viktiga insatser inom den svenska språkvetenskapen.

Sthlm, N. Wankijff, 1674-76. (20),1-110,109-524,515-94,(48) + (24),1-16 s.,17-32 blad,33-474,(30) s. Samtida ståtligt men lätt nött stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg samt mörkröd titeletikett. Röda stänksnitt. Titeletiketten med lite småskavanker. Inlagan något lager- och fuktfläckad samt med smärre revor och hål. Litet hål på s. 296 och lagad reva med obetydlig textförlust på s. 562 i del I samt några lagningar i marginalerna i båda delarna. Lite bruntonad mot slutet av andra delen och de två sista registerbladen uppfodrade i nedre marginalen. På titelbladet namnteckning C. V. Tolstedt [?] och försättsbladet med Wilhelm Thams lilla namnteckning. Med Göteborgs museums biblioteks- och duplettstplr samt Helge Lilliestiernas lilla blå monogramstpl under adlig krona och stplr från Stora Eks bibliotek. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 771 med felaktig kollationering. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 2495. Hadorphs bilagor i andra delen är den första utgivna samlingen av svenska historiska urkunder och innehåller handlingar från 1308 till 1523. På grund av slottsbranden 1697, då många av originalhandlingarna gick upp i rök, har dessutom denna del av arbetet fortsatt aktualitet.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1802. 8:o. (6),145,(1) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Samtida marmorerat pappbd med brun titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggen nött och bakre ytterfals med liten spricka nedtill. En gammal handskriven auktionsetikett på insidan av främre pärmen. Några få lager- och småfläckar. Med Sam. Wallners namnteckning. Holmberg Bibliografi över J. J. Berzelius 1802:1. Bibliotheca Walleriana 11282. Med ett bihang av W. Hisinger på s. 138-45 angående de avbildade arbetsinstrumenten. Arbetet är Berzelius första större vetenskapliga verk. Samuel Wallner (1778-1865) disputerade under Thunbergs presidium 1800 respektive 1804. Han var sedan verksam som läkare i Hudiksvall.

Sthlm, sal. H. C. Merckells enka, 1735. 8:o. (4),131,(1) s. Prydligt marmorerat hfrbd med guldlinjerad rygg och röd titeletikett av marokäng (Hedberg, 1964). Stänkta snitt. Bandet med lätt nötta ytterfalsar och obetydligt blekt rygg. Enstaka lagerfläckar och inlagan lite bruntonad. Ur Bengt Bernströms bibliotek. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 326. Bygdén Landskapet Uplands och Stockholms stads s. 54. En av Schupps käpphästar var att akademiska avhandlingar skulle skrivas på tyska och inte på latin. Gröndahls förord upptar sidorna 3-36 och innehåller en kronologiskt uppställd genomgång rörande de bränder som drabbat Stockholm mellan 1297 och 1734 samt några exempel på andra förödande bränder i bland annat Troja, St. Petersburg och Uppsala. Dessutom upptas sidorna 130-31 av ett litet supplement som förtecknar ytterligare fem Stockholmsbränder 1713-35.

Sthlm, L. Salvius, 1744. 8:o. (10),68 s. Häftad och insatt i en ny gråpappersryggremsa. Inlagan endast putsad. Enstaka småfläckar. Titelbladet med några små solkfläckar och s. (5-8) med en liten pappersförlust i övermarginalen. En ca fem cm lång reva i yttermarginalen på s. 11-12. Trycktes på tyska i ”Sammlung russischer Geschichte” IV, 1760. Den första viktigare etnografiska skildringen av kalmuckerna. Kalmuckerna är ett mongolfolk vars rike omfattade bl.a. nuvarande Östturkestan och den kinesiska provinsen Sinkiang. Joh. Christ. Schnitscher (1682-1744) var kornett vid Gyllenstiernska dragonerna och hade 1711-15 medföljt den kinesiska ambassadören till Kalmyk Aiuk Khan. Hans berättelse nedskrevs i staden Zaratoff och kopierades av en svensk officer vars avskrift så småningom hamnade i Salvius händer. I Salvius förord anges att arbetet är försett med noter av ”capitein Renat”. Denne är identisk med den svenska styckjunkaren vid artilleriet Johan Renat, som i rysk tjänst blivit tillfångatagen av kalmuckerna: ”denne herrens 17 års wistande ibland calmuckerne har nog warit tilräckeligt, at förwärfwa honom mycken kunskap om deras tilstånd”. Renat, som var av judisk börd och vars föräldrar invandrat till Sverige och övergått till kristendomen, upprättade även några tidiga kartor över Centralasien.

Köpenhamn, S. Popp, 1796-99. 8:o. XXX,(2),336 + (8),346 + 368 + 372 + 352 + (2),XXVI,3-324 s. Sex häften i samtida ngt nötta och lätt fläckade gråpappomslag med tryckta ryggtiteletiketter. Oskurna, del II-VI dessutom ouppskurna. Delvis med svaga fuktränder. I del I är s. 221-24 slarvigt uppskurna med liten pappersförlust i marginalen som följd. Arken Q-Z i tredje respektive fjärde delen förväxlade vid inbindningen! Fin svit! Bibliotheca danica I:1004. Allt som utkom. Översatt av J. Werfel som även skrivit kommentarer och ett översvallande företal i del VI. I detta skriver Werfel om Rousseau: ”Hvo, der vil negte, at han maaskee først om tusinde aar, om verden end imidlertid uafladeligen følger oplysningens bane, vil finde sine jævnlige, den er enten for inbildsk af sin tidsalder eller for inskrænket i begrep til at fatte endog en tusindedeel af hans ord.” Detta exemplar med ett extra gemensamt titelblad för del V-VI, motsvarande titelblad existerar även för del I-II och III-IV.

Prag, bei K. Barth, 1803-04. 8:o. Grav. porträtt,(16),323,(5) s. + grav. front,(10),424,(2 blanka) s. Med grav. vinjett på sista sidan. Första delen i ett samtida ngt solkigt pappbd med guldornerad rygg av ljusare korkmarmorerat papper och svart titeletikett samt mörkare marmorerade pärmpapper. Andra delen i ett lätt nött samtida marmorerat skinnbd med guldornerad rygg, röd titeletikett och svart oval nummerskylt. Pärmarna och pärmkanterna med enkel dekorativ guldornering. Båda titelbladen, frontespisen och porträttet, som är på avvikande papper, är ngt lagerfläckiga. Första delen med liten fläck på s. 36 och liten reva på s. 43. Andra delen med liten reva på s. (7). Johann Gottlieb Naumann var hovkapellmästare i Dresden men kallades till Stockholm av Gustav III och stannade där åren 1777-78 och 1782-83. För Kungliga teatern i Stockholm skrev han operorna ”Amphion”, ”Cora och Alonzo” samt ”Gustaf Wasa”. Den sistnämnda med libretto av Kellgren efter idé av Gustav III. Naumanns svenska tid behandlas på s. 10-98 i del II och hans danska uppehåll på s. 99-133.