Søkeresultat

Uppsala, J. H. Werner, 1716-17. 4:o. (8),23 s. & 3 utvikbara grav. plr, numrerade 1-3 + (2),25-40 s. & 1 tryckt tabell & 1 stor utvikbar grav. plansch + 41-64 s. & 2 grav. plr, varav 1 är utvikbar + 65-99 + (1),100-38 s. Del I-IV bundna i ett fint pergamentbd med rödbrun titeletikett i skinn och täta rödstänkta snitt (Bernard Middleton, osignerat). Pärmarna något solkiga och etiketten lite missfärgad. Första delen lätt lagerfläckig, mest i marginalerna. Liten fläck nederst på s. (7-8) och 69-71. Första planschen i andra delen med delvis lagade revor. Del II-IV på tjockt skrivpapper. Del V bundet i ett elegant marmorerat pappbd med rödbrun titeletikett i skinn och stänkta snitt (Hedberg, 1929, osignerat). Ryggen lite blekt. De inledande och avslutande bladen med lagningar i marginalen. Delvis något fukt- och lagerfläckig. Del V ur Carl Sahlins bibliotek. Exemplaret saknar tre planscher och som vanligt det avslutande häfte VI. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 11. Hyde A bibliography of the works of Emanuel Swedenborg 58-62. Stroh & Ekelöf Emanuel Swedenborgs skrifter 15. Bibliotheca Walleriana 10782a har bara 8 planscher och saknar liksom här det avslutande häfte VI. Detta sjätte häfte trycktes i Skara 1718 och är extremt sällsynt. Titelbladet och förordet i del I finns i flera varianter. Detta har ett samlingstitelblad som ersatte de tidigare och har ett citat som börjar ”Dædalus en auras carpit” samt är försett med ett register till de första fyra delarna. Dessa delar är skrivna på svenska medan den femte delen har svensk och latinsk parallelltext. Utgavs av Vetenskapssocietetens föregångare sällskapet Collegium curiosorum genom Emanuel Swedberg, adlad Swedenborg, som också skrivit det mesta i publikationen, ofta med utgångspunkt i hans läromästare Polhems uppfinningar, rön och försök. Bland Swedenborgs egna uppsatser märks hans ”Utkast til en machine at flyga i wädret” på sidorna 80-83. Även Lars Roberg och Johan Vallerius bidrog med varsin uppsats. Det intressanta och sällsynta arbetet, som av Lindroth betecknas som ”vårt lands första vetenskapliga tidskrift” lades ned i brist på prenumeranter. Den utgavs i faksimil i Vetenskapssocietetens minnesskrift vid tvåhundraårsjubileet 1910. Vetenskapssocieteten återupptog utgivningen av en periodisk skrift med sina ”Acta” som började utkomma 1720 och skrevs på latin.

Gävle, E. P. Sundqvist, 1783. Folio. (20) s. & 11 dubbelsidiga handkolorerade planschblad inklusive omslaget. Med författarens handskrivna kommentarer till illustrationerna. Brunt hklbd från tidigt 1900-tal med tryckt lite skadad pappersetikett. Första omslagsbladet med marginalnagg samt några fläckar. Kungliga bibliotekets blindstpl överstämplat med liten prydlig stpl ”Duplum” i nedre marginalen på första bladet. Spridda fläckar, bl.a. trycksvärtefläckar på de två näst sista planschbladen. Bra ex. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 2011a. Bernström Jacob Pontus von Wulfschmidts Bondestolpe 14. Schreber Svenska jaktens litteratur 415, noten. Müntzing Svensk jaktlitteratur (1928) nr 247. Den sista upplagan av detta charmiga arbete med presentationer i text och bild av författarens egenhändiga uppfinningar och förbättringar av redskap för jordbruket m.m. Bland annat beskrivs och avbildas ett björnspjut, en vargsax, en stående räv- och örnsax, en harsnara och ett abborrfiskedon med lysande agn samt simdynor. Denna upplaga är den vanligaste av de totalt åtta upplagorna som utkom mellan åren 1771 och 1783, men ändock en sällsynthet. Jacob Pontus von Wulfschmidt (1730-89) var furir vid Bohusläns dragoner innan han blev verksam som jordbruksreformator och uppfinnare. Planscherna med vattenmärken ”C H” (Carl Hultman) och ”L B” under Upplands vapen för Lingonbacka pappersbruk.

Paris, Imprimerie de A. Henry, 1829. 8:o. (4),100 s. & 4 utvikbara grav. plr. Tagen ur band och insatt i gammalt gråpappersomslag. Gamla brunstänkta snitt. Lagerfläckig, mest på smutstitelbladet, titelbladet och de följande tio sidorna. De sista sidorna bruntonade och fläckade i nedre marginalen samt med en tonad fuktfläck på sista sidan. Planscherna delvis lite lagerfläckiga och med en fuktrand i ryggmarginalen. De har dessutom visst spegeltryck. Liten reva i smutstitelbladet och mindre pappersfel i övre hörnet på s. 89-90. Förlagd av Vincent et C. Chevalier, opticiens. En andra upplaga utkom 1833. Planscherna är ritade av Silbermann och graverade av Hocquart j:ne. Principen för en camera obscura beskrevs redan av Aristoteles. Charles-Louis Chevalier (1804-59) var ”ingénieur opticien” och tillsammans med sin far tillverkare av vetenskapliga instrument i Paris. De utvecklade med nya linser camera obscuratekniken, vilket i sin tur var viktiga steg i riktning mot fotografiet. Chevalier samarbetade med Daguerre och flera andra av fotografikonstens pionjärer samt kom att tillverka kameror och annan kamerateknik. Chevalier skrev 1844 ”Melanges photographiques. Complement des nouvelles instructions sur l’usage du daguerreotype” och flera andra fototekniska texter 1847-59.

Sthlm, C. Delén, 1806-(25). 6:o. (8),VIII,112 + 9,(1 blank),9-59,(1 blank),91-103 + 15,(1 blank),15-52,95-111 + 66 + 108 + 56,79-115,(4) s. & 72 handkolorerade grav. plr. Två stiliga och välbevarade marmorerade mörkbruna skinnbd från 1900-talets slut med rikt guldornerade ryggar och mellanbruna titeletiketter i marokäng. Pärmarna med ramlinje i guld och blindpressad kantdekor. Gula snitt. Ytliga skrapningar på första volymens bakpärm. Enstaka fläckar. Några planscher lätt bruntonade. Plansch 21 ”Gråbrun fjällorm” och dess första textsida med fuktfläckar. Planscher och texter nr 3-6 omkastade vid inbindningen. Svårläst namnteckning i första volymen. Praktex. Nissen Die zoologische Buchillustration 3259. Allt som utkom. De 72 avsnitten av ”Svensk zoologi” är bundna i nummerordning medan pagineringen följer de tänkta sex avdelningarna, som för övrigt var: ”ett däggdjur, en fågel, ett kräldjur, en fisk, en insekt och ett ’mask-kräk’”. Kollationerigen som anges här är för enkelhetens skull sammanställd efter dessa avdelningar. Notera att det ändå förekommer hopp och oregelbundenheter i pagineringsföljderna, sannolikt till följd av den långa utgivningstiden och missförstånd vid sättningen. Även vissa planscher och enstaka avsnitt är felaktigt numrerade. Arbetet med ”Svensk zoologi” hade påbörjats av G. J. Billberg och utgavs i häften på samma sätt som den tidigare påbörjade ”Svensk botanik”. Under Palmstruchs ledning utkom de första nio häftena, fram till dennes död 1811. Häfte 10, 11 och 12 utkom 1813, 1818 respektive 1825. På andra delens titelblad står dock 1809. Conrad Quensel skrev de första texterna men avled under utgivningens första år och uppgiften övertogs av Olof Swartz. En tredje volym planerades men utkom aldrig.

Naples, per L. Scoriggio, 1626. 4to. Engraved title page,(54),635 pp. With 21 full-page copper engravings included in the pagination. 18th-century full vellum, covers with tooled gilt border, spine in compartments with raised bands, lettered and elaborately tooled in gilt. Head and tail of spine a little worn, covers slightly soiled and stained, corners a little bumped, endpapers renewed. Title page rather browned with faint dampstain, old, partially obscured library stamp and evidence of previous repairs on verso with insignificant loss, and previous manuscript note also partially removed at tail, old annotation in ink on dedication first leaf. Light browning and dust-soiling throughout, with occasional very faint traces of dampstaining, small paper flaw with loss of page number at p. 273, small marginal repairs at pp. 609, 619 and 635. With the signature and bookplate of Gunnar Brusewitz. Schwerdt Hunting, hawking, shooting II:123, a variant with imprimatur, colophon and printer’s device on final page. Souhart Bibliographie générale des ouvrages sur la chasse 394. Ceresoli Bibliografia delle opere italiane latine e greche su la caccia 441 calls for 20 engravings only. Harting Bibliotheca accipitraria 277. The present copy is dedicated to ”Mauritio Cardinale di Savoia”. Variant issues exist with a dedication to Fabrizio Caraffa. A handsome copy of this second edition of one of the most noted Italian books on hunting, and here expanded to include 21 charming full-sized copper engravings, as opposed to the seven full-page woodcuts found in the first edition of 1621, printed in Brescia. A third edition appeared in 1630, a fourth in 1675, and a fifth one at Venice in 1785. Very much a compilation, Raimondi has drawn heavily upon the work of previous writers and he includes in this edition a table opposite the first page of the eighty-four authors from whom he has borrowed. The engravings are larger and quite different to those of the first edition, though of the 21 engravings, 8 are duplicates. Schwerdt notes that ”The plates are certainly inspired by Stradanus’s ’Venationes Ferarum,’ but well executed”. On pp. 41-137 is found a description of the different kinds of falcons and hawks, ”as well as the method of training and flying the Goshawk and Sparrow-hawk, the former of which was much used in Italy in the seventeenth century for taking partridges and pheasants [...] the qualities of a good falconer are noted, the mode of training falcons, making them to hood, &c., and general advice as to feeding and moulting.” (Harting).

Karlskrona, J. Winqwist, (1752). Folio. (6),372,(6) s. Med 115 grav. plr, varav 1 utvikbar, vilka alla ingår i pagineringen. Nött mörkbrunt hfrbd från mitten av 1800-talet med guldornerad rygg och svagt stänkta snitt. Ryggen med lite repor och en begynnande spricka överst i främre ytterfalsen. Bra inlaga med några enstaka smärre fläckar, varav en fläck innanför plåtkanten på planschen på s. 181. Från Biby. Det franska originalet, ”L’art des armées navales ou traité des evolutions navales” utkom första gången 1696. En andra upplaga trycktes 1727. Översatt av Christoffer Falkengréen. De fina planscherna är graverade av Daniel Petersson Milander, som var anställd vid Amiralitetet i Karlskrona. I förordet framgår att Falkengréen tillsammans med sjöofficerarna Abraham Falkengréen, Eric Sparre, Claus von Stauden och Jöran Strandh ”uteslöto en dehl, som fants mehra curieust än nödigt, samt tillade mycket, som sedan den tiden blifwit förbättradt och upfunnit”. Paul Hoste (1642-1700) var professor i matematik i Toulon. Han hade tillbringat tolv år till sjöss i franska flottan och hans arbete om taktik vid krigsföring till sjöss var standardverket på området under större delen av 1700-talet. Christopher Falkengréen (1722-89), som sedermera blev riksråd och viceamiral, hade under några år på 1740-talet varit i fransk tjänst och bland annat haft befälet över fregatten ”Le Volage”.

Parma, ex typographia regia [=J. B. Bodoni], 1784. Folio. (7,1 blank,1,1 blank),30,(1) s. Med grav. titelvinjett och grav. vinjetter på s. (3), 1 och 30. Elegant rött halvmarokängbd från 1900-talets första hälft med upphöjda bind och guldornerad rygg samt fint inplacerad titeletikett från gammalt band. Fin inlaga. Titelbladet obetydligt solkigt. Med Adolfo Rasis små stplr på titelbladet. Brooks Edizioni Bodoniane 247. En annan upplaga trycktes samtidigt i kvarto. Folioupplagan är ytterst sällsynt på bokmarknaden. Detta är Bodonis ståtliga hyllning till Gustav III när kungen besökte tryckeriet i Parma under sin italienska resa. Sten G. Lindberg skriver att kungen ”omkring den 1 maj avlade ett besök i Bodonis redan berömda officin. Den frejdade boktryckaren försatt inte detta tillfälle utan tryckte en särskild hyllning, Hypomnema Parmense, som uppvisar alla de typografiska särdrag, bokstavsformens elegans, sättningens balans och tryckets svärta, som berett sin mästare en alltjämt lysande rangplats bland Europas typografer”.

Köpenhamn, H. F. Popp, 1817-21. 8:o. (8),317,(1) s. & 10 utvikbara handkolorerade grav. plr + XIV,112,(2),113-277,(1) s. & 2 utvikbara handkolorerade grav. plr. Två lätt nötta lackade hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och röda titel- respektive gröna deltiteletiketter (Hedberg). Övre guldsnitt, övriga snitt endast lätt putsade. Ryggarna flammiga. Någon enstaka småfläck, men som helhet en ren och fin inlaga. Försätts- och titelbladet till del I loss. Titelbladet dessutom med en liten obetydlig stjärnstpl nederst. Lagad reva i marginalen på s. 43 och 135 samt pappersförluster i yttermarginalen på s. 81 i del I. Med anteckning att volymerna härrör ur apotekare Gorthons bibliotek och Gunnar Brusewitz exlibris. Friesen s. 11. Nissen Die illustrierten Vogelbücher 677. Innehåller bl.a. en plansch föreställande den apokryfiska fågeln ”Falco longipes” som Nilsson här presenterade som en ny falkart. I själva verket hade han låtit sig luras av ett falsarium i Paykulls naturaliekabinett. Arbetet utkom 1824 i omarbetad svensk översättning som ”Svensk ornithologi”, av Björn Dal kallad den första populära ornitologin på svenska. Gunnar Brusewitz har ägnat Nilsson ett kapitel i ”Den nöjsamma nyttigheten” där han pekar på dennes betydelse som övergångsgestalt mellan två epoker: ”Som yngling hade han studerat hos lärjungar till Linné och själv hade han undervisat och inspirerat unga vetenskapsmän, vilka skulle få betydelse för forskningen i vårt sekel.” Efter studier vid Köpenhamns universitet och besök i Paykulls naturaliekabinett utkom föreliggande arbete ”i en liten vacker volym med handkolorerade illustrationer av den vid Lunds universitet verksamme ritmästaren Anders Arvidsson. Detta arbete befäste snabbt Sven Nilssons anseende som zoolog och kan ses som ett första utkast till Skandinavisk fauna. Det följdes fyra år senare av en avslutande del.” Av Nilssons dagboksanteckningar framgår att han lät trycka om kapitlet om ripor efter återkomsten från en resa i norr där han stiftat närmare bekantskap med ripsläktet.

Frankfurt am Main, M. Merian, 1638. 4:o. Grav. titelblad,(4,1 blank,1),64 s. & 30 delvis utvikbara blad med grav. illustrationer numrerade 1-31 och två extra märkta med +. Samtida pergamentbd med präntad titeltext. Pärmarna något konkava och med en del småfläckar. Smärre blyertskludd på insidan av pärmarna, där också pärmpappret ställvis lossnat i marginalerna. Eftersättsbladen med fuktränder. Titelbladet med en mindre reva i övre marginalen. Någon enstaka lager- och rostfläck och s. 13-14 med en miminal pappersförlust i yttre marginal. Första planschen med en reva i vikningen. Fint ex. från Ericsberg. VD17 12:654152G. En första upplaga utkom 1633. Några av planscherna med flera numrerade illustrationer på samma blad. Med tryckt dedikation till Alexander Ramsay från Mattheus Merian daterad 1633. Om marsch- och slagordning inom den svenska hären. Den svenska stridstaktikens blandning av ryttarförband och skyttesoldater till fots med lätta artilleripjäser bidrog till både ökad rörlighet och kraft hos infanteriet. Den vanliga så kallade karakoll-taktiken, som användes av ryttare i alla arméer, gick ut på att varje led av ryttare red fram mot motståndaren, avlossade sina pistoler på nära håll, svängde tillbaka längs de bakifrån kommande ryttarledens sidor, för att sedan sluta upp som förbandets sista led. På sin väg framåt laddade ryttarna om så att de åter kunde skjuta när de kom längst fram. Gustav II Adolf modifierade denna taktik, så att ryttarna i stället drog sina värjor och högg in på fienden medan musketörerna laddade om.

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1797. 4:o. XIV,220,(4) s. & 10 grav. plr. Med grav. titelvinjett och 24 gravyrer i texten. + LINNERHIELM, JON. CARL. Bref under nya resor i Sverige. Sthlm, C. Delén, 1806. 4:o. (2),XIV,150,(4) s. & 26 grav. plr. Med grav. titelvinjett. + LINNERHIELM, J. CARL. Bref under senare resor i Sverige. Sthlm, A. Gadelius, 1816. 4:o. XIII,(1),155,(5) s. & 16 grav. plr. Med grav. titelvinjett. Tre häftade och oskurna volymer i delvis renoverade samtida gråpappomslag inlagda i nutida skyddsomslag av gråpapper. Häftena i en prydlig vinröd kassett med marokängrygg och -hörn samt grön titeletikett (Leonard Gustafsson). Ryggen med några småfläckar. Planscherna i del I har alla en fuktrand i inre övre hörnet och en lite tråkigt lagad reva i texten på s. 125-26. I del II gamla lagningar på s. 9, 37, 45, 53 101-03 och 109 samt ouppskuren på s. 113-24, 137-44. I sista delen en fuktfläck nedtill i inre marginalen från s. 151 till slutet. Trevlig svit ur Gerard Bonniers bibliotek. Bring Itineraria svecana 251, 347 respektive 373. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6431, 6432 respektive 6433. De anger bägge felaktigt 25 planscher i den andra resan. Affärsmannen, riksheraldikern, konstnären och författaren Jonas Carl Linnerhielm (1758-1829) kan med sina tre resebeskrivningar ses som en svensk representant för den pittoreska reseskildringen, ”la voyage pittoresque”. Linnerhielm skriver bl.a. ”Jag har rest för att se mitt fädernesland: se det; icke forska; och jag har skrifvit hvad jag sett.” Hans resor genom Sverige gick från gods till gods och företogs 1787-1807. Teddy Brunius har skrivit att ”Linnerhielm sökte sig till landskap, och han betraktar de utvalda landskapen, vilka mestadels är kulturlandskapets odlade mark, som bilder. Täckheten, det måleriska, det pittoreska skildras, men han karaktäriserar också godsens arkitektur och omgivningar.” Bland de internationella förebilderna märks S. Gessner, som Linnerhielm beundrade djupt. Linnerhielm var god vän med C. C. Gjörwell och en tid förlovad med dennes dotter Gustafva Eleonora. Han blev sedermera riksheraldiker och kansliråd. I den första resebeskrivningen ingår 34 linjeetsningar, i den andra 27 akvatinter och i den tredje 17 så kallade crayongravyrer, en typ av mjukgrundsetsning. Gunnar Brusewitz har bl.a. i ”Resa i tid och rum” skrivit om Linnerhielm: ”Under flitigt kringkuskande i landet var han ständigt sysselsatt med att kritiskt värdera landskapets skönhetsvärden. Han bokstavligt talat ’recenserade’ den syd- och mellansvenska naturen, som om den skapats av någon som kunde tillrättavisas och manas till bättring.” Brusewitz kallar de tre volymerna resebrev ”något av det vackraste vi har av bokkonst från decennierna kring 1800.”

Lund, V. Haberegger, 1673. 8:o. (32),240 s. Titelsidan tryckt i rött och svart samt med träsnittsvinjett. Samtida obetydligt solkigt pergamentbd med rödstänkta snitt. Bra inlaga med endast enstaka småfläckar, dock en kraftig rostfläck i övre marginalen på s. 161-62. Med ett grav. exlibris med initialerna ”C. W. G. V. N.”, vilket är Christoph Wentzel, Graf von Nostitz. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 745 med avvikande kollationering. Nya upplagor trycktes 1678, 1679, 1681 osv. Uppenbarligen finns det två upplagor med årtalet 1673, Collijn har kollationeringen från den andra, men det ser ut som om de förekommer lika ofta på de offentliga biblioteken. Med tryckt dedikation till Gustaf Otto Stenbock, Lunds universitets kansler. Pufendorfs viktiga bidrag till den så kallade naturrätten inom rättsfilosofin i Grotius och Hobbes efterföljd. ”De officio”, som tryckts i översättning in i modern tid, hör tillsammans med ”De jure naturae et gentium libri octo”, till Pufendorfs mest betydelsefulla arbeten. Pufendorf var vid tiden för bokens tryckning verksam som professor i Lund. Christoph Wentzel, Graf von Nostitz, (1648-1712) var en betydande konst- och boksamlare i sin samtid. Han flyttade sin fars och egna samlingar till sitt palats i Prag. Bland märkvärdigheter i det stora biblioteket fanns originalmanuskriptet till Copernicus ”De revolutionibus”.

Paris, C. Bajat, (1841-42). 8:o. 8 + 9-16 + 17-24 + 25-31,(1) + 33-40 + 41-48 + 49-61,(1) + 65-80 + 81-88 + 89-96 + 97-104 + 105-12 + 113-20 + 121-34 + 135-50 + 151-66 s. Mycket lätt nött marmorerat hfrbd från 1900-talets första hälft. Marmorerade snitt. Någon liten småfläck, bl.a. en liten fuktfläck i nedre hörnet på sista sidan. Bra ex. Utgiven häftesvis där varje häfte är ett ”lettre” och undertecknad i trycket med författarens efternamn. Det tionde brevet är uppdelat i sitt första ordinarie häfte och fyra därpå följande, beskrivna i sidrubriken som ”1er suite de la 10e lettre”, ”2e suite de la 10e lettre” och så vidare. Det första brevet är daterat den 26 maj 1841 och det sista den 18 februari 1842. Flera senare upplagor trycktes. Étienne Cabet (1788-1856) var fransk filosof och utopisk socialist. Influerad av bland annat Thomas Mores ”Utopia” förespråkade han ett samhälle där privategendom var avskaffad. I texter och romaner beskrev han detta idealsamhälle som han kallade ”Icaria”. Cabet ska ha varit den första som använde sig av begreppet ”communiste” i tryckt text (1840, från latinets ”communis”). 1848 grundade Cabet en ”ikarisk” koloni i USA som han ledde till dess han försköts 1855, ett år före sin död. Hans skrifter anses ha påverkat både Marx och Engels. I ”Douze lettres d’un communiste” drar Cabet i fiktiv brevform upp riktlinjer för det ikariska samhällsbygge han presenterat i tidigare skrifter som ”Voyage et aventures de lord William Carisdall en Icarie” (1840).

Leipzig, verlegts J. C. Martini, 1719-1724. Folio. (24),356,1-4,357-400 pp. & 62 engraved plates (including engraved portrait, nine double-page plates, several folding) + double page engraved frontispiece,(8),12,1-8,1-224,(2),225-364,(2),365-500,(32),1-111,(33) pp. & 49 engraved plates (including sixteen double page and several folding). Title pages printed in red and black. Two volumes, contemporary full calf, spines in compartments with raised bands, lettered and decorated in blind (gilt faded and oxidized). Head and tail of spines worn, head of spine of volume II with later repair, joints a little cracked, extremities and surfaces rubbed, corners worn. Somewhat browned throughout due to paper quality, with some occasional soiling. Lower outer corner of first double-page plate in volume I repaired, vertical tear at p. 309 obscuring text a little with loss of a few letters. Lower outer corner of p. 471 in volume II repaired. With Carl Gustaf Tessin’s signature on both title pages and his shelfmark in ink on free endpaper. From the library of Gunnar Brusewitz. Lacking the two leaves giving the plates list usually found at the end of each index. Schwerdt Hunting, hawking, shooting I:175 lacking one half-title leaf in volume II. Souhart Bibliographie générale des ouvrages sur la chasse 187. Lindner Bibliographie der deutschen und der niederländischen Jagdliteratur 11.0611.01. Harting Bibliotheca accipitraria 99. Westwood & Satchell Bibliotheca piscatoria 95. A second edition was printed in 1749. First edition of ”the foremost eighteenth century German classic on hunting, shooting, hawking, fishing [...] it is a notable production and the copper plates contained therein are original and of considerable interest. Fleming was an experienced sportsman and, although part of his text can be traced to previous writers, much of it was evidently based on personal knowledge” according to Schwerdt, who also remarks that copies with all of the plates are hard to find. Hans (Johann) Friedrich von Fleming (1670-1733) wrote several works on hunting and militaria. Carl Gustaf Tessin (1695-1770) was a diplomat and a politician and in his time one of Sweden’s most prominent cultural figures. A famous art and book connoisseur, Tessin in 1757 was forced to sell his library due to financial difficulties. It was bought by the Swedish Riksdag of the Estates for 60,000 thalers and given to crown prince Gustav for the purpose of his education. As was Tessin’s nature, he immidiately started forming a new library, which was then sold at auction after his death. The shelfmarks present here indicate that these volumes were a part of Tessin’s first collection.

Basel, J. Werenfels, 1664. Folio. Engraved title leaf,(14),663,(1 blank,4),665-1529,(1 blank,132) pp. With 2359 woodcuts of plants in the text. Contemporary calf, spine in compartments with raised bands, richly decorated in gilt. Lower joint torn at head, upper joint with 6 cm tear at tail, covers quite heavily scuffed, extremities rubbed and bumped, corners very worn. Engraved title leaf quite heavily browned and frayed, with loss at tail, and further loss at head with slight loss of image, and with hole in left margin with very minor loss of image, preliminary leaves and outer margins of index also quite loose, chipped and browned. Somewhat browned and stained throughout, with sporadic marginal dampstaining, and a few small marginal nicks and tears. With the crowned ownership monogram ”C. T.” for Claes Tott stamped in gilt on both covers, the signature of Sten Bielke in the centre of the engraved title page, old shelfmark in ink and later notes in pencil on front pastedown. From the library of Gunnar Brusewitz. VD17 39:125471N. Nissen Die botanische Buchillustration 1931. Plesch Mille et un livres botaniques 422. The title is taken from the engraved title page. An augmented and revised edition of Tabernaemontanus’ famous herbal first published in 1588. This edition is the work of Hieronymus Bauhin, grandson of Caspar Bauhin, the editor of the revised and enlarged edition of 1613. It is one of the most extensive herbals and was much used by botanists even up to the early 18th century. Linnaeus owned a copy of this edition. Like the majority of the herbalists, Jacob Theodor von Bergzabern (latinised Tabernaemontanus, ca. 1520-1590) was a medical man. He was closely connected with such people as Otto Brunfels and Hieronymus Bock. His herbal first appeared in 1588 and is a large and finely illustrated work. The figures are for the most part not original, but reproduced from Bock, Fuchs, Dodoen, Mattioli, de l’Ecluse, and de l’Obel. This collection of woodblocks became familiar in England a few years later, when they were acquired by the printer John Norton and used to illustrate Gerard’s ”Herball” (1597). Tabernaemontanus was the last of the botanists of the 16th century who attempted to produce an extensive book on herbs for the purpose of identification of the plants and their medical properties. His work is of major importance because of its systematic approach. The early attempts at classifying the individual plants in families makes Tabernaemontanus a precursor to Linnaeus and one of the fathers of the new botany. Privy council and field marshal Claes Tott (1630-1674) was at a young age a protégée of Queen Christina. A number of times, he was sent to Paris as a Swedish ambassador and during his travels he acquired books for his library. Tott took a keen interest in natural science and was a patron for Urban Hiärne who also served as his personal physician. Hiärne’s extensive study tour of France and England, where he was elected a fellow of Royal Society, was paid for by Tott. Since Tott didn’t have any children of his own, his library was inherited by his uncle Sten Bielke (1624-1684). In the process of the Swedish reduction, the library was confiscated by the state, and many books from the Tott-Bielke collection are now to be found in the Royal Library in Stockholm.

Sthlm respektive Uppsala, 1867-84. Folio. 10,15-116,(2) s. & 100 färglitograferade plr + porträtt,(4),VII,(1 blank),100,(2),101-104 s. & 100 färglitograferade plr. Två trevliga samtida hfrbd med guldornerade ryggar och röda titeletiketter samt alrotsmarmorerat pärmpapper. Ryggarna ngt fläckiga och med en del skrapmärken samt ytlig sprickbildning. En främre ytterfals med spricka nedtill. Fin inlaga med sällsynt rena planscher. Med Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. I del I saknas s. 11-14. Krok Bibliotheca botanica suecana 131. Tryckt i 200 exemplar. Planscherna delvis lackade för att åstadkomma så naturtrogen färg som möjligt. Bland de medverkande konstnärerna kan nämnas P. Åkerlund, E. Pettersson, R. Haglund, E. Pettersson, A. G. Hafström, von Post, Sanna Fries, Lignell och A. F. Carlsson. Del I utgavs av Elias Fries och del II efter hans död 1878 av sönerna Thore Magnus och Robert Fries. I det ståtliga arbetet beskrivs och avbildas förut förbisedda eller aldrig tidigare avbildade svamparter.

Sthlm, L. Salvius, 1764. 8:o. Grav. porträtt,(8),720,(2),1-110,(1) s. Det första titelbladet tryckt i rött och svart. Samtida ngt nött skinnbd från Frankrike med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och röd titeletikett i marokäng. Röda snitt. Några maskhål i ytterfalsarna och hårdare nött överst och nederst på ryggen. Liten nummeretikett fäst nedtill på ryggen. Någon småfläck och en del lätt bruntonade blad. Mindre fläck på s. (3-4). Med ägaranteckning ”Latourette 1765”, grav. exlibris från ”Musæo Mouton-Fontenille academiæ Lugdunensis” och deras lilla tryckta etikett på försättsbladet samt med Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. Soulsby Catalogue of the works of Linnæus 1095a. Ett osignerat porträtt av Linné efter Roslin är insatt i detta exemplar som frontespis. Linné hade mött fursteparet första gången 1744 och dedicerade 1747 sin ”Wästgöta-resa” till drottningen. De var enligt Fries Linnés främsta gynnare vid sidan av Tessin. Lindroth skriver i sin lärdomshistoria: ”Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika anlade i tidstypisk nit kostbara naturaliekabinett [...], och Linné tillkallades för att beskriva de kungliga skatterna. Från 1751 vistades han i sådant uppdrag ofta på Drottningholm och Ulriksdal, där han visste att förvärva majestäternas ynnest; den kräsna Lovisa Ulrika fängslades av hans otvungna manér. Efter forcerat arbete kunde Linné 1754 publicera sin beskrivning över Adolf Fredriks naturaliekabinett [...]. Med drottningens samling gick det trögare, och först tio år senare utkom ett naket inventarium över dess bestånd av insekter och konkylier [...]. Linné hade fullgjort sin hovtjänst.” Under Linnés arbete med katalogiseringen försämrades drottningens ekonomi, vilket resulterade i att det färdiga arbetet inte försågs med de planscher som ursprungligen avsetts. Det fick också till följd att den planerade andra delen av beskrivningen av Adolf Fredriks kabinett återfinns här i slutet av arbetet, men med eget titelblad och separat paginering, dock med löpande arksignering. Titelbladet har titeln: ”Museum s:æ r:æ m:tis Adolphi Friderici regissvecorum, gothorum, vandalorumque &c. &c. &c. in quo animalia rariora imprimis & exotica: aves, amphibia, pisces describuntur. Tomi secundi prodrumus.” I Lovisa Ulrikas naturaliekabinett ingick bl.a. material insamlat av Kalm, Osbeck och Hasselquist under deras resor. Samlingarna delades så småningom upp på en mängd händer. M. A. L. C. de Latourette (1729-93) var botaniker och naturaliesamlare i Lyon. Han hörde till J. J. Rousseaus vänkrets och brevväxlade med flera av samtidens framstående botaniker, däribland Linné, samt lät utge flera botaniska verk. Hans bibliotek utmärkte sig genom sina val av ämnen och sina fina band. J.-P. Mouton-Fontenille (1769-1837) var professor i naturalhistoria i Lyon och gav bl.a. ut ”Système des plantes” 1803-04 med sammandrag ur Linnés verk. Han förestod Lyons universitets naturaliekabinett.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1836-(57). Stor 4:o. (2),IV,170,169-222,(2),1-49,49b,50,50b,51,51b,52,52b,53,53b,54,54b,55-140,1-44,(2) s. & 60 litograferade plr, varav 59 handkolorerade, & 3 grav. plr. Fint brunt halvmarokängbd från slutet av 1900-talet med upphöjda bind och guldornerad rygg (Leonard Gustafssons bokbinderi). Till större del lager- och brunfläckiga marginaler, vilka ställvis något tränger in i text, hårdare fläckad även i text på s. 61-65 i första pagineringsföljden och s. 57-64 samt 101-08 i andra pagineringsföljden, fuktfläckar i marginal och marginellt i text på s. 141-48 och en liten blå fläck i nedre marginal på s. 170 i första pagineringsföljden. Planscherna i övervägande fint skick, som vanligt lätt avfärgade mot föregående planschs baksida och med enstaka solkfläckar i marginalerna, planscherna 44-46, 53 och 59 med hårdare fläckade marginaler, plansch B med en fuktfläck som delvis tränger in i motiv och plansch C med hårdare fläckad övre marginal som något tränger in i motiv. Bra exemplar. Lindberg Swedish books 62. Nissen Die zoologische Buchillustration 1435. Lundberg Sveriges ichthyologiska literatur s. 17: ”I detta förträffliga arbete finnas 65 arter fiskar afbildade och beskrifna”. Allt som utkom. Utgavs i tio häften och ett bihang. Exemplar med det ofta saknade titelbladet där verkets slutår satts till 1848 och med båda varianterna av sidorna 169-70. Andra pagineringsföljden utgörs av texten på latin. Den medföljde endast om man betalade extra och saknas därför i många exemplar. Den tredje pagineringsföljden är ”Bihang, innefattande beskrifningar öfver de i Skandinavien brukelige fiskeredskap, med figurer”. Initiativet till detta storverk togs av Fries, Ekström och von Wright. Verket var tänkt att ansluta till Sven Nilssons ”Illuminerade figurer till Skandinaviens fauna”. Efter Fries bortgång 1839 tog Sundevall över huvudansvaret och utgav häfte 6-10. Textförfattarna hörde till tidens ledande vetenskapsmän, men tyvärr förblev både den latinska och svenska texten oavslutade. Handkoloreringen, som håller absolut högsta klass, utfördes av konstnärer under övervakning av von Wright själv. Dal skriver att ”Inget av våra äldre zoologiska arbeten äger kombinationen av så många skickliga krafter som ’Skandinaviens fiskar’. [...] Sammanställningen av en vetenskapligt viktig text och oöverträffade bilder resulterade i ett klassiskt arbete”.

Köpenhamn, M. Martzan, 1633. 4:o. (24),136,139-76,179-858,(22,2 blanka) s. Titelsidan tryckt i rött och svart inom träsnittsram. + CLAUSSØN, PEDER. Norriges oc omliggende øers sandfærdige bescriffuelse/ indholdendis huis vært er at vide/ baade om landsens oc indbyggernis leilighed oc vilkor/ saa vel i fordum tid/ som nu i vore dage; korteligen tilsammen fattit. Köpenhamn, M. Martzan, 1632. 4:o. (8),185,(11) s. Titelsidan tryckt i rött och svart inom träsnittsram. Samtida något solkigt pergamentbd med bläcknumrering på ryggen. Infärgade snitt. En skuren liten stjärna i bakpärmens pergament. En del lager- och småfläckar. Första titelbladet med hårt överstruken anteckning. Svag fuktrand i övre hörnet i början. Det sista registret med några småveck i yttermarginalen. Mindre spår av gammal auktionsetikett på frampärmens insida. Carl Jedvard Bondes formklippta exlibris. Från Ericsberg. Fiske Icelandic collection s. 536 respektive 88. Bibliotheca danica III:909 respektive 842. Thesaurus 652 respektive 438. Det första arbetet översatt av Peder Claussøn och med ett förord av utgivaren Ole Worm. De första femhundra sidorna utgörs av en översättning av Sturlassons kungasagor ”Heimskringla” och därpå följer översättningar av bland annat ”Sverris saga” och ”Hákonar saga” samt tillägg författade av Worm. En tidigare, men inte lika omfattande, översättning utgiven av Jens Mortensen utkom 1594. Först 1697 utkom en utgåva av den kompletta ”Heimskringla” på isländska och då med såväl svensk som latinsk översättning. Den utgåvan sammanställdes av Johan Peringskiöld. En utökad utgåva av Claussøns översättning, medtagande ett antal passager vilka utelämnats i föreliggande utgåva, utkom 1757. Det andra arbetet består av Claussøns historisk-topografiska beskrivning av Norge och de omgivande öarna. Peder Claussøn Friis (1545-1614) var författare och präst, mest berömd för översättningarna och författarskapet i föreliggande arbeten.

Uppsala, J. H. Werner, 1716. 4:o. (8) + (4),23 s. & 3 utvikbara grav. plr + (2),25-40 s. & 1 tryckt tabell & 1 utvikbar grav. plansch + 41-64 s. & 4 utvikbara grav. plr + 65-99 + (1),100-38 s. & 1 utvikbar grav plansch. Fem oskurna häften med ny häfttråd men delvis lösa i häftningen. Häfte II och V delvis något lagerfläckiga, i övrigt med några enstaka småfläckar. En del blad med mycket svag fuktrand. Ett tuschstreck i yttermarginalen på s. 65. Den sista planschen med en lagad reva. Några av planscherna är hämtade ur ett annat ex. I en trevlig, mörkbrun stänkdekorerad kassett med benvit titeletikett (Johanna Röjgård). Fint ex. som enligt en blyertsanteckning köptes in hos Bukowskis den 21 april 1896. Saknar som vanligt det avslutande häfte VI. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 11. Hyde A bibliography of the works of Emanuel Swedenborg 58-62 med avvikande uppgifter om antalet planscher. Stroh & Ekelöf Emanuel Swedenborgs skrifter 15. Bibliotheca Walleriana 10782a har bara 8 planscher och saknar liksom här det avslutande häfte VI. Detta sjätte häfte trycktes i Skara 1718 och är extremt sällsynt. De fyra första delarna är på svenska och del V har svensk och latinsk parallelltext. Titelbladet och förordet till häfte I finns i flera varianter, dels en ursprunglig, fyrsidig opaginerad variant av titelblad och inledning, dels en åttasidig dito som var tänkt att ersätta den förstnämnda och innehåller ett register till de fyra första häftena. Detta exemplar innehåller bägge varianterna, den ursprungliga är löst bifogad. ”Dædalus hyperboreus” utgavs av Vetenskapssocietetens föregångare sällskapet Collegium curiosorum genom Emanuel Swedberg, adlad Swedenborg, som också skrivit det mesta i publikationen, ofta med utgångspunkt i hans läromästare Polhems uppfinningar, rön och försök. Bland Swedenborgs egna uppsatser märks hans ”Utkast til en machine at flyga i wädret” på sidorna 80-83. Även Lars Roberg och Johan Vallerius bidrog med varsin uppsats. Det intressanta och sällsynta arbetet, som av Lindroth betecknas som ”vårt lands första vetenskapliga tidskrift”, lades ned i brist på prenumeranter. Den utgavs i faksimil i Vetenskapssocietetens minnesskrift vid tvåhundraårsjubileet 1910. Vetenskapssocieteten återupptog utgivningen av en periodisk skrift med sina ”Acta” som började utkomma 1720 och skrevs på latin.

Basel, C. Waldkirch, 1604. 8:o. (16),667,(27,2 blanka) s. Boktryckarmärke i träsnitt. Med träsnitt i texten. Samtida solkigt pergamentbd med blindpressad rygglinjering, pärmar med blindpressade ramverk och dekorativ oval medaljong i mitten samt stänkta snitt. Två intressanta kolorerade handteckningar inom träsnittsramar från 1500-talets slut eller 1600-talets början inklistrade på pärmarnas insidor. Samtida anteckningar på försättsbladets baksida. Flera skrivblad medbundna i början och slutet, varav ett i slutet med omfattande samtida anteckningar. Även eftersättsbladet med en lång samtida anteckning. Några samtida anteckningar och många NB i marginalerna. Spridda fläckar och smärre solkigheter. Friedrich Menius ägaranteckning ”Sum Fridrici Menii ao. 1640” på titelbladet. Ur det Cederhielmska biblioteket på Säby med initialerna ”G.L.C.” Därefter från Ericsberg. VD17 39:137206F. Krivatsky A Catalogue of Seventeenth Century Printed Books in the National Library of Medicine 12624. Duveen Bibliotheca alchemica et chemica s. 612 för den troliga första upplagan från 1582. Johann Jacob Wecker (1528-86) var en schweizisk läkare och filosof. Han är mest berömd för föreliggande arbete vilket är en slags uppslagsbok i genren ”Books of secrets” i sjutton avdelningar över praktiska och teoretiska kunskaper inom främst farmaci och medicin men även rörande ämnen såsom astronomi och kosmetik samt en mängd mer esoteriska och hermetiska kunskaper inom alkemi och trolldom. Det inleds med en förteckning över drygt hundra läkare, filosofer och mystiker ifrån vilka Wecker hämtat upplysningar, inklusive sådana som Nostradamus, Paracelsus och Zarathustra. Friedrich Menius (1593/1594-1659) var en tysk författare och mystiker. Efter studier i Rostock och Greifswald anställdes han som inspektor över Gustav Horns livländska gods och som dennes fältpräst 1629. Han utnämndes sedan till lärare i historia vid gymnasiet i Dorpat 1630 och blev professor i samma ämne vid universitetet därstädes 1632. Under denna tid var han även verksam som skald av latinsk poesi och översättare av engelsk renässansdramatik. Efter anklagelser om bigami flydde han från Dorpat 1637 och via Ösel och Danmark kom han till Sverige där han i ett brev till Axel Oxenstierna, som han stått i kontakt med sedan 1620-talet, bönföll om understöd. Kring 1640, det år Menius införskaffat föreliggande exemplar, var han verksam som gruvinspektor i Småland. Efter några år av misslyckade försök att etablera sig inom bergsnäringen begav han sig till Stockholm och utgav där under pseudonymen Salomon Majus det mystika arbetet ”Consensus Hermetico-Mosaicus” (1644) – en tolkning av första mosebok inspirerad av bland annat Comenius och Böhmes texter. Menius blev vid publiceringen anklagad för kätteri och fängslad. En anklagelsepunkt var att han ansågs förneka treenigheten. Utöver detta befanns arbetet innehålla en rad irrläror från den alkemiska och hermetiska tankesfären. Efter en långdragen rättsprocess, inklusive hot om dödsstraff, frigavs Menius 1646 sedan han tvingats ta avstånd från sin bok och förklarat den som irrlära och villfarelse. Menius liv efter rättsprocessen är, utöver hans dödsår, ofullständigt dokumenterat, möjligen arbetade han en tid som gruvdräng i Falun och lämnade därefter Sverige. Hans hermetiska författarskap tycks ha inletts 1639 med ett outgivet verk som är bevarat i handskrift med titeln ”Pandora Sophica” och nådde sin kulmen med ”Consensus” 1644. Det är således under en intensiv period av mystikt skrivande som Menius införskaffat föreliggande exemplar av Weckers alkemiska och hermetiska verk. Menius har uppenbarligen läst boken noga då den innehåller 43 nota bene och 15 andra marginalanteckningar. På ett av försättsbladen har han listat vilka passager som berör olika bibelställen. Listan inleds med referenser till första mosebok, och mer specifikt till ställen som rör just treenigheten. På eftersättsbladen finns en något svårbegriplig anteckning på latin om kråkungar, fadern och sonen, och en sten, högst troligt de vises sten. Därunder står på svenska att ”lijbbsticka är den root man kan hielpa [raderat ord] till rätta medh”, där det avgörande ordet blivit bortskrapat. Slutligen finns längre anteckningar på tyska, dels om ölbryggning, dels om sidentyg och sidenstrumpor. De två inklistrade kolorerade handteckningarna är tydligt emblematiska och samtida eller äldre än boken. På den ena står två kvinnor och slipar en man på en slipsten. Ytterligare en man står bredvid (och väntar på sin tur?) medan en annan kvinna för bort tre (färdigslipade?) män i en kärra. Den andra bilden föreställer en välklädd yngling som balanserar på en boll. Till vänster i bild står en äldre kvinna som håller honom i ett koppel eller en kedja, och till höger en yngre kvinna. Det Cederhielmska biblioteket började byggas upp i slutet av 1600-talet av presidenten i Göta hovrätt Germund Cederhielm. Det ärvdes och utökades ytterligare av sonen Eric Germund men framförallt av dennes son Germund Carl. Den sista ägaren i familjen Cederhielm, Germund Ludvig, lät i början av 1800-talet flytta hela boksamlingen till Säby utanför Linköping. Den omfångsrika manuskriptsamlingen donerades med tiden till Uppsala universitetsbibliotek medan boksamlingen 1841 gick i arv till Cederhielms hushållerska. Hennes efterlevande lät sälja böckerna på auktion i Stockholm 1878, 1880 och 1882. Biblioteket var då starkt reducerat på grund av en omfattande misskötsel under de föregående trettio åren men dessa bokauktioner var trots detta bland 1800-talets viktigaste och mest intressanta, inte minst genom de många äldre provenienserna som fanns i samlingen. Där ingick bland annat böcker ur Magnus Gabriel De la Gardies bibliotek och även ett stort antal krigsbyten ur polska bibliotek, framförallt med Karl Ferdinands pärmexlibris eller namn. Många av dessa böcker hade förvärvats vid försäljningen av det Oxenstiernska biblioteket 1732.

Paris, A. Boudet, 1760. 4to. XXIV,22,27-526,LXXIII,(3) pp. & 1 folded sheet in folio with 3 printed tables numbered 24-26 & 37 folding engraved plates + (4),516,LXIV pp. & 46 folding engraved plates + (4),734,XCI,(1) pp. & 37 folding engraved plates + (4),576,LIV,(2) pp. & 46 folding engraved plates + (4),544,LV,(1) pp. & 42 folding engraved plates + (4),543,(1),LXV,(3) pp. & 47 folding engraved plates + 146,XXII,(2) pp. & 6 folding engraved plates. With 6 engraved titles included in the collation, engraved armorial headpiece vignette to dedication in volume I, and woodcut head- and tailpieces and initials. An attractive set, six volumes in contemporary full mottled calf. Spines in compartments with raised bands, decorated in gilt, with red morocco labels lettered in gilt. Spines a little scuffed and rubbed, with some wear at head and tail, notably to volumes III, IV and V which are nicked and cracked along upper and lower joints. Surfaces somewhat scuffed and scratched, extremities bumped and lightly worn. Front free endpaper of volume I excised. Large folding table at gathering G of volume I with old repair to large tear, with the outer edges of plate XV a little frayed, p. 159 of volume II with large horizontal tear at tail touching a couple of letters but with no loss, upper corner of p. 531 of volume IV repaired, vertical tear at one fold of plate XXXII in volume VI not touching image. A few leaves browned with some occasional foxing and soiling, more noticeable in volume III, and in volume V, with particular soiling to plates XVI, XIX, XXXII and XLII. With the signature of J. Liljestråle, the bookplates of Christian Hammer, Bengt Bellander’s bookplates, the signature of Gustaf Brun dated 1937, and the signature of Gunnar Brusewitz. Lacking two final index leaves in volume II. Anker Bird books and bird art 69. Zimmer Catalogue of the Edward E. Ayer Ornithological Library I p. 94. Wood An introduction to the literature of vertebrate zoology 257. Nissen Die illustrierten Vogelbücher 145. Titles also in Latin on verso of the engraved title leaves (”Ornithologia, sive synopsis methodica sistens avium divisionem in ordines [...]”), and with bilingual text throughout. In part I, pp. 47-50 are printed in folio and folded. First edition of one of the most important early systematic ornithologies, by a contemporary of Linnaeus. This work far surpassed most of its predecessors, and is considered a model of method in observation and description to modern ornithologists. Brisson classified 1336 species in addition to 150 varieties distributed over 115 genera, which he grouped in 26 orders. Indeed, Brisson’s exhaustively ”subdivided system approaches our own more closely than any attempt made in the following eighty years” according to Erwinn Stresemann. Although John Ray and Francis Willughby had previously attempted such a comprehensive work, Brisson had the luxury of access to an extensive collection of specimens, being responsible for overseeing the vast private natural history cabinet of the French collector René-Antoine Frechault de Réaumur, whose private collection of well preserved bird skins was the largest in Europe. The fine illustrations are the work of François Nicolaus Martinet with over 500 birds, on 261 plates, a number of which had not been illustrated before. The plates were arranged so as to fold out beyond the text for easy reference. Martinet went on to illustrate the other great 18th-century French ornithology, Buffon’s famous ”Histoire naturelle des oiseaux” (1770-1786). The first owner Joachim Wilhelm Liliestråle (1721-1807) was a member of the Royal Swedish Academy of Sciences. His well-selected library was sold at an auction in Uppsala in 1831. Liliestråle’s manor was Låstad in Södermanland, and according to Brusewitz, the Swedish ornithologist Pehr Gustaf Tengmalm (1754-1803) worked there as a tutor in the 1770s, at the same time studying birds in the wild. After graduating in medicine in Uppsala, Tengmalm continued his studies, in particular on owls, and he gave name to the species Tengmalm’s owl, with the earlier Linnaean name ”Strix tengmalmi”.

(London), Skinner and co., (1786). 4:o. Grav. front,VIII,3-194 s. + A marked catalogue containing the lots, what each respectively sold for, and the names of the purchasers of the four thousand two hundred and sixty-three lots. Which constituted the Portland museum; late the property of the duchess dowager of Portland, deceased. Which sold by auction by mr. Skinner and co. on monday the 24th of april, 1786, and the thirty-eight following days. Enabling every connoiseur to know among whom these valuable curiosities are distributed, and the sum which every lot produced. London, printed for Kearsley [...], 1786. 4:o. 3-44 s. Samtida skinnband med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, röd titeletikett av marokäng, pärmkanter med oxiderad guldornering och gula snitt. Främre ytterfals sprucken, pärmen delvis loss upptill och nedtill. Pärmarna med skrapmärken och framsidan med ett maskspår. Liten skada överst på ryggen, titeletiketten med minimal repa. Frontespisens baksida fuktfläckig efter uppklistring. Det andra arbetets första blad med pappersförlust i inre marginalen och sista blad nära skuret med liten textförlust på sista raden. Några smärre fläckar och vikmärken. Främre pärmens insida med grav. vapenexlibris tillhörigt the Earl of Fife och en samtida tryckt biblioteksetikett med handskriven hyllsignatur. Exemplarnumret ”839” inskrivet för hand på det första arbetets titelblad. Det andra här medbundna arbetet är en mycket ovanlig katalog med försäljningspriser och namn på köpare vid auktionen. Margaret Cavendish Bentinck, Duchess of Portland (1715-85), var dotter till den andre earlen av Oxford och Mortimer, som var en i sin tid framstående bibliofil och samlare. Redan under sin barndom började hon samla naturalhistoriska objekt, i synnerhet snäckor, och genom egna arv och giftermålet 1734 med den andre earlen av Portland bereddes hon goda ekonomiska möjligheter att gå i sin fars samlarfotspår. Naturalhistorien kompletterades snart med konst och antikviteter, men det förstnämnda ämnesområdet utgjorde på många sätt fokus i hennes samlargärning. Till skillnad från många av sina samtida kollegor skaffade hon sig också goda förvaltare av de vidsträckta och mångskiftande samlingar som växte fram på Bulstrode Hall i Buckinghamshire – i brittiska hovkretsar kallad ”The Hive”. De naturalhistoriska samlingarna i det som kom att kallas Portland museum sköttes av linnélärjungen Daniel Solander (1736-82) vilken till sin hjälp hade ett flertal framstående botanister, entomologer och ornitologer. Assisterade gjorde även prästen John Lightfoot (1735-88), vilken både var hertiginnans själasörjare och bibliotekarie. Med hjälp av sin månghövdade stab skapade hertiginnan en samling som fick hennes samtida Horace Walpole att utbrista: ”Few men have rivalled Margaret Cavendish in the mania of collecting, and perhaps no woman. In an age of great collectors she has rivalled the greatest.” Bland de övriga besökare som lät sig imponeras av samlingarna återfanns bl.a. George III, Jean Jacques Rousseau och naturalhistorikern Joseph Banks; en del av fynden från dennes upptäcktsresor med James Cook hamnade för övrigt på Bulstrode. Värt att framhålla vad gäller Cavendish är också att hon knappast framstår som någon enkelspårig ”manisk” samlare. Som medlem av The Bluestockings, en grupp progressiva kvinnor ur den engelska aristokratin, sökte hon t.ex. ökade möjligheter att förkovra sig på intellektuella områden. Cavendish sex barn delade inte sin mors samlarintressen och i enlighet med hennes vilja såldes därför samlingarna genom denna auktion, som fördelades på 38 dagar och 4146 nummer. Frågan om vem som sammanställde katalogen utreds av S. P. Dance i en artikel i ”Journal of the Society for the bibliography of natural history” 1962. Dance avfärdar Solander, vilken ju avlidit flera år tidigare, som möjlig katalogförfattare (även om många uppgifter självfallet stammar från honom) och kommer med hjälp av uppgifter i en samtida dödsruna över den ovannämnda Lightfoot fram till att denne haft huvudansvaret för katalogen. Förutom en omfattande litteraturkännedom hade Lightfoot också tillägnat sig goda kunskaper på det naturalhistoriska området, särskilt vad gällde snäckor. Enligt Dance pekar vissa källor också på att Lightfoot troligen hade hjälp med katalogförfattandet av den londonbaserade handlaren George Humphrey, vilken specialiserat sig på naturalhistoriska objekt.