Sökresultat

London, apud I. Littleburii, 1684. 4:o. (4),343,(30) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. Samtida ngt nött och lite solkigt pergamentbd med handskriven ryggtitel. Spår av flera auktionsetiketter på främre pärmens insida. Delvis med fuktrand och enstaka lager och rostfläckar. Någon enstaka samtida understrykning och marginalnotering. Med G. Peringer Lillieblads och Er. v. Rolands namnteckningar på titelbladet samt Eric Filenius överstrukna namnteckning daterad 1761, gammal handskriven biblioteksetikett och Gunnar Wennerbergs namnteckning och exlibris på frampärmens insida. ESTC R34796: ”Apparently a reissue of the Leiden edition of 1684 to be sold in England, with a new title page giving the London bookseller’s name”. Boken är tryckt i Leiden av D. à Gaesbeeck. Detta är första upplagan av Catullus i Vossius edition. Gustaf Peringer Lillieblad (1651-1710) var orientalist, professor i österländska språk i Uppsala och sedermera censor librorum och hovbibliotekarie. Han adlades 1693. Exemplaret har sedan ägts av kanslirådet Erik von Roland (1675-1754) som deltog i Karl XII:s krig och en tid var auskulant vid Riksarkivet. Samuel Älf mindes honom i ett brev som ”en underlig gubbe och alla böcker han ägt bära märken af hans flitiga läsning och beläsenhet i andra skrifter”. Allan Ranius, som skrivit om Rolands bibliotek, tillägger: ”De klassiska auktorerna - som för Roland var ojämförliga - fanns inte bara i original, utan även i talrika översättningar till moderna språk.” Rolands bibliotek kom via biskop Eric Filenius donation till Linköpings stiftbibliotek, varifrån en del böcker sålts på duplettauktioner. Den senast ägaren som lämnat spår i boken är Gunnar Wennerberg (1817-1901), ”Gluntarnes” upphovsman.

Köpenhamn, typis M. Godicchenii, sumptibus P. Haubold acad. bibl., 1666. 8:o. (12),119,122-23,224-26,127-28,229-30,131-50,(1) s. Sannolikt samtida pergamentryggbd som på 1700-talet klätts i brunt stänkdekorerat papper och försetts med handskriven titeletikett. Ryggen delvis defekt, i synnerhet upp- och nedtill. Genomgående lagerfläckig. Bibliotheca danica IV:548. Thesaurus librorum danicorum 331. En ny utvidgad upplaga utkom 1699. Sista opaginerade sidan är ett ”Typographus Lectoris” som är en ursäkt för att Niels Stensen inte är nämnd i bibliografin. Det saknas ofta. Bröderna Albert och Thomas Bartholin var söner till den berömda danska polyhistorn Caspar Bartholin. Arbetet färdigställdes av den äldre brodern Thomas efter att Albert dött 1663. Det är den första författarbibliografin i Norden och ett av de äldsta bibliografiska arbetena i regionen överhuvudtaget.

Berlin, impensis Jeremiae Schrey, & hered. Henrici Johannis Meyeri, 1695. Folio. Graverad front,grav. porträtt,(12),3-728 + (2),729-1634,(82) s. Två graverade titelvinjetter. Graverad vinjett på dedikationsbladet och graverad vinjett och anfang på s. 3 i del I. Två ståtliga och tunga marmorerade skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och mörkröda titeletiketter i marokäng. Kantförgyllning och brunrödstänkta snitt. Inre svarta streckmålade denteller och vackert klistermarmorerade pärminsidor. Något nötta pärmar och lite nötta pärmkanter samt stötta hörn. De första och sista sidorna i båda volymerna med bruntonade marginaler. Spridda små fukt- och lagerfläckar. Ställvis lite fler fläckar i första bandet. Litet hål i texten på s. 567-68 med ett antal bokstävers förlust. Med Carl Oxenstiernas namnteckning och diplomaten Ulric Celsings namnteckning daterad 1782 och prisanteckning 3 rdr 10 sk inskrivet på båda försättsbladen. Från Biby fideikommissbibliotek. VD17 547:648294T. Frontespisen och porträttet graverade av S. Blesendorff. Friedrich Wilhelm (1620-88) var kurfurste och markgreve över Brandenburg samt hertig över Preussen från 1640 fram till sin död. Han kallades allmänt för ”Der grosse Kurfürst”. Verket utgavs postumt och ”Svenskt biografiskt lexikon” beskriver det och det 1696 utgivna verket om Karl X Gustav: ”Verken handlar uteslutande om det diplomatiska och militära skeendet och säger föga om den inrikes utvecklingen; sådant intresserade inte de utlänningar vilka var dessa texters publik. P:s historieskrivning grundar sig på omfattande arkivstudier. Trovärdighet är enligt förordet till Commentarii de rebus Suecicis historikerns särskilda plikt och P framhåller, att han ingenstans har gjort tillägg till dokumentens vittnesbörd. För att inte förlorarna i de krig han skildrar skall ta illa vid sig har han också undvikit affekterade omdömen. Denna sakliga och återhållsamma attityd innebär emellertid ingen strävan till objektivitet i modern mening. Perspektivet är hela tiden det svenska resp brandenburgska, och inget försök görs att utröna motsidans motiv eller förklara skeendet ur en neutral synpunkt. Delvis beror P:s återhållsamhet på hans dubbla lojaliteter. P var inte färdig med Karl Gustavs historia när han gick i brandenburgsk tjänst, och när han beskrev Fredrik Wilhelms historia, jämfördes hans skildring med vad han skrivit förut om Karl X Gustav, för att inte diplomatiska förvecklingar skulle uppstå mellan Brandenburg och Sverige. Moraliska omdömen grundade i den folkrätt P utvecklade i sina naturrättsliga skrifter saknas när det gäller svenskar och brandenburgare. När de bryter ingångna avtal handlar de i statsnyttans intresse, som i P:s historieskrivning blir en mer fundamental princip än folkrättens. Däremot är det påfallande, att danskarna, som P aldrig tjänade och hos vilka han suttit fången, klandras moraliskt för sitt beteende”. Kärnan i fideikommissbiblioteket på Biby var Ulric Celsings boksamling. Celsing (1731-1805) var diplomat i bland annat Konstantinopel och i Dresden från 1782 där han blev chef över den tidigare ägaren Carl Oxenstierna till Eka (1753-1815) som var svensk diplomat i bland annat Dresden, Portugal och Danmark.

Paris, chez Ladvocat, imprimerie de Fain, 1825. 8:o. (4),VII,(1 blank),414,(1) + (4),396,(1) + (2),394,(1) s. Tre eleganta samtida ljusröda halvsaffianbd med guldornerade ryggar och gråa titel- och deletiketter. Gula snitt. Ett fåtal småfläckar av olika slag. På frampärmarna den blivande kung Oskar I:s guldmonogram ”O” under hertiglig krona. Mycket fin svit från Frötuna. Sjögren Svenska kungliga och furstliga bokägaremärken nr 14, figur 310. Carlander berättar om Oskar I: ”Hans stora boksamling delades mellan arfvingarne, och ur den tillföllo äfven ansenliga lotter Kongl. biblioteket och universitetsbiblioteken, hvarjemte från konung Carl XV 5.000 volymer derur skänktes till Augustana-synoden i Förenta staterna. Hans böcker voro märkta med anglosachsiskt O med hertiglig krona och sedermera kunglig; båda i guldtryck å perm”. Dessa volymer har tillhört Carl Oscar Bernadotte af Wisborg (1890-1977) som ägde Frötuna. Carmontelle, eller egentligen Louis Carrogis (1717-1806) var fransk dramatiker, målare och gravör. Han var anställd som lektör och smakråd hos hertigen av Orléans, för vars fester han skrev tillfällighetsdramatik. För hertigen gjorde han även planritningarna till Parc Monceau i Paris. Som konstnär gjorde han många porträtt av samtidens Parissocietet.

Åbo, J. Winter, 1693. 4:o. (16),136,136-41,141-51,151-353,336-37,356-796,(38) s. Samtida pergamentband med gammal handskriven ryggtitel. Röda snitt. Rygg och pärmar solkiga samt flera bläckfläckar på frampärmen. Bokblocket helt loss i främre innerfalsen där ett tunnare arbete skurits ut. Även lite svag i bakre innerfalsen. Delvis något lagerfläckig i marginalerna. Flera samtida understrykningar och marginalanteckningar. Registerbladen i slutet med fuktränder i övre marginalen. Samtida latinska tillskrifter på pärmarnas insidor. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 318. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”I sin egenskap av prokansler för Åbo akademi intresserade sig G särskilt för teologiska fakulteten och för en effektiviserering av undervisningen där. Under en lång följd av år höll han själv homiletiska föreläsningar och ledde predikoövningar. Han lade stor vikt vid högmässopredikan och utgav av trycket utkast till predikningar, vilka flitigt togs i bruk av prästerskapet till fromma för förkunnelsen inom stiftet”. Johannes Gezelius d.ä. (1615-90) hann avlida innan föreliggande verk utkom och det färdigställdes av hans son, Johannes Gezelius d.y. (1647-1718). Sonen efterträdde fadern som biskop i Åbo.

London, S. Bentley, 1830. 8:o. Litograferad front,XII,383 s. & 1 utvikbar grav. karta & 4 litograferade plr + litograferad front,VIII,377,(1 blank,2) s. & 1 grav. karta & 1 grav. plansch & 4 litograferade plr. Med illustrationer i texten. Två ngt nötta prydliga samtida hfrbd med guldornerade och blinddekorerade ryggar. Rödstänkta snitt. Ryggarna med viss ytlig sprickbildning. Någon enstaka småfläck, några av planscherna med svaga lagerfläckar. Reva i s. 67 och 235 i del I. Ovanligt bra ex. med the earl of Malmesburys förgyllda ryggexlibris och Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. Schreber Den svenska jaktens litteratur 246. Bring 497. Schiötz 613a för del II. En andra upplaga utkom 1831 och en tredje 1842. Sista bladet i andra delen är en förlagsannons. Llewellyn Lloyd (1792-1876) var född i London där fadern var bankir och när han kom till Sverige 1823 medförde han förutom sin äventyrslusta och jaktpassion även en tjock plånbok. Han hade inspirerats av kapten Brookes reseskildringar från Skandinavien och det sägs att Lloyd ”som järnfilspånet till magneten” genast drogs till den tidens mest berömde björnjägare, överjägmästaren i Värmland, Herman Falk. Lloyds upplevelser i slutet av 1820-talet resulterade i ”Field sports of the north of Europe” som på svenska fick namnet ”Jagt-nöjen i Sverige och Norrige”. Trots sin bakgrund var Lloyd säkert bättre lämpad för ett skogsmannaliv än för societetslivet i Stockholm, där han som synes var föga uppskattad. Fritz von Dardel, som illustrerade flera av Lloyds böcker, beskriver honom så här 1873: ”Frånsett sin specialitet som björnjägare är denne engelsman för övrigt en bra ledsam typ. Det språk han talar, en blandning av svenska och engelska, de onödiga frågor han gör utan att någonsin vänta på svar, förarga och trötta även den välvilligaste åhörare. Karlen är dessutom ogrannlaga och saknar takt.” Gunnar Brusewitz har ägnat Lloyd ett kapitel i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där skriver han om ”Field sports of the north of Europe”: ”ur många synpunkter är detta förstlingsverk Lloyds bästa och mest läsbara arbete. I varje fall är det hans mest personliga. Det visar oss en författare med skarp blick för både människor och miljöer och den ger oss en inträngande bild av hur livet tedde sig i de gammalsvenska skogarna. Lloyd intresserade sig långt ifrån enbart för jägarlivet utan passar också på att kommentera så vitt skilda ting som brottmålslagarna och deras tillämpning – ett ämne som han senare skulle bli väl insatt i av skilda skäl – svalans flyttning, livet på gästgivargårdarna, vägarnas beskaffenhet, julseder, bondbröllop, skrock, skidåkning och andra märkliga företeelser.” Exemplaret har sannolikt tillhört James Edward Harris, den tredje earlen av Malmesbury (1778-1841), vilken gjorde sig känd som en hängiven jägare och samlare av naturalier.

Sthlm, Wennberg & Nordström, 1770. 4:o. (10),48,(11) s. & 12 plr. Häftad i samtida trevligt klistermarmorerat pappomslag. Röda snitt. Ryggen med revor och småskavanker. Några fläckar på s. 47 och några av planscherna. Underbart ex. Lundberg s. 44. Med ett extra tryckt dedikationsblad till Axel von Fersen (d.ä.) som inte finns i Kungliga bibliotekets exemplar eller i andra som antikvariatet har haft. Gyllenborgs arbete syftar till att dra upp riktlinjer för ett framgångsrikt och långsiktigt hållbart fiske i svenska insjöar, ”denna naturens dyrbara-skatt-kammare”. Han vänder sig i synnerhet emot det överdrivna bruket av notar och förordar i stället fiske med nät, ”ty ingen konst är at med not och mycket folk kunna få mycken fisk, skiämma lekar, och utdöda sjöarna, för sig, andre, och efterkommande”. I texten redogörs bl.a. för lektider för lake, gädda (såväl för ”is-gäddan, ”frö eller gloss-gjäddan” som ”blomster-gäddan”), abborre, löja, mört, sarv, brax, gers och ål. Illustrationerna avbildar fiskeredskap och hur not, nät och revar bör läggas i sjöar. Det handskrivna bladet med nära samtida anteckningar om bl.a. ”At binda ryssjor”, ”Aborrnät hvarpå kan fås gäddor” och ”At lätta nät”.

Hamburg, bei B. G. Hoffmann, 1797. 8:o. XIV,522,(1,1 blank,1) s. & 7 grav. plr & 1 utvikbar grav. karta. Samtida ljusbrunt stänkdekorerat hfrbd med guldornerad rygg och tegelröd titeletikett i glättad papp. Stänkta snitt. Ryggen lite blekt och med några mörka småfläckar. Fin inlaga. Med spår av L. J. Sederholms exlibris. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Bra ex. VD18 10381945. Detta exemplar med bokbindaranvisningen medbunden i slutet. Planscherna föreställer ursprungsbefolkning, afrikanska slavar, redskap och musikinstrument samt vid s. 148 hur en jättelik pytonorm upphängd i ett träd avlivas. John Gabriel Stedman (1744-97) var soldat i holländsk tjänst och ledde en styrka på 800 man vars uppdrag var att rensa de områden inom kolonin där förrymda slavar levde. Till sin hjälp hade han även en trupp av friköpta slavar som utlovats frihet och en bit land i utbyte mot att de deltog i expeditionerna. Detta resulterade i ett utdraget gerillakrig med stora förluster på bägge sidor. Stedman förde under tiden dagbok som så småningom omarbetades till ”Narrative of a five year’s expedition against the revolted negroes of Surinam” som publicerades 1796. Det engelska originalet har illustrationer av William Blake inspirerade av Stedmans beskrivningar av den fruktansvärda behandlingen som slavarna i kolonin utsattes för. Resebeskrivningen kom därför att bli ett verktyg för abolitionisterna, trots att Stedmans inställning till slaveriet inte var okomplicerad: han kunde uppröras över behandlingen av enskilda personer samtidigt som han verkar ha betraktat slaveriet som institution som en nödvändighet. Ett sammandrag på svenska utgavs av Samuel Ödmann 1800 under titeln: ”Capitain Johan Stedmans dagbok öfwer sina fälttåg i Surinam, jämte beskrifning om detta nybygges inwånare och öfriga märkwärdigheter”.

Sthlm, C. Stolpe respektive Kumblinska tryckeriet respektive J. C. Holmberg respektive P. Sohm, 1779-1806. 8:o. XVI,773,(31) s. & 10 utvikbara grav. plr. Med 2 inklistrade grav. vinjetter. + 504,(28) s. & 11 utvikbara grav. plr. Med 1 grav. vinjett. + 515,(1 blank,2) s. & 3 grav. plr varav 2 utvikbara. Med 1 grav. vinjett. + 311,112-113,314-493,(19) s. & 3 utvikbara grav. plr. Med 1 inklistrad grav. vinjett. Samtliga delar med grav. titelvinjetter. Fyra samtida ganska nötta hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och ljusa titeletiketter samt stänkta snitt. Den fjärde volymen skiljer sig från de övriga i utformning genom sin ryggdekor och ljusare skinnfärg, men passar ändå fint ihop med de övriga volymerna. Första delens rygg är tråkigt skadad nedtill. Inlagan med några spridda fläckar. De inledande bladen i del I med fuktfläck i övre marginalen. Ett ”hack” i övre marginalen på s. 13-34 i del IV med åtföljande pappersförlust och lagerfläckig på s. 111-28 och 407-18. Denna del saknar dessutom den inklistrade grav. vinjetten på s. 229. Med samtida stpl ”C. I. H.” nedtill på titelbladet i de tre första delarna. Ur Richard Du Rietz bibliotek. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 102. Krok Bibliotheca botanica suecana 4. Du Rietz Gastronomisk spegel 44. Blomqvist Mat och dryck i Sverige s. 261. Bihanget från 1796 saknas som ofta. Den av P. Sohm tryckta förklaringen till planscherna i del IV är här i den längre varianten över två sidor och med impressum. En av vinjetterna och två av planscherna är signerade av Snack. Planscherna illustrerar bland annat den omfattande artikeln om bin och biodling. Fischerströms ambitiösa intention att skapa en svensk ekonomisk encyklopedi försinkades av ekonomiska problem och verket avbröts vid författarens död 1796, varför endast bokstäverna A-C hann utkomma. Skriftställaren Johan Fischerström (1735-96) författade en rad arbeten inom ekonomi och lanthushållning samt ”Utkast til beskrifning om Mälaren”.

Sthlm, N. Wankijf, 1685. Folio. (8),298,(18) s. Hfrbd från 1700-talets andra hälft med upphöjda bind, guldlinjerad rygg och lejongul titeletikett. Stänkta snitt. Ryggen avnött allra överst, ngt nötta pärmkanter och hörn samt delvis ytligt nött pärmpapper på bakre pärmen. Något bruntonad med ställvisa fukt- och lagerfläckar. De första och sista sidorna med bruntonade marginaler. Liten bläckfläck i övre hörnet på s. 201-10. I början rester av en bortriven gammal auktionslapp och en rund orangeröd sigillrest på försättsbladet. Thorsten Laurins guldtryckta exlibris. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 870. Första upplagan av den 11000 verser långa lärodikten som trycktes om flera gånger under 1700-talet. Den har antika förebilder i Lucretius och Ovidius men även mer moderna som till exempel Guillaume de Salluste du Bartas och i synnerhet dansken Anders Arrebo. Spegel, född i Skåne, var föga förvånande danskorienterad men tog ovanligt nog intryck också från engelskt kulturliv. ”Gudz werk och hwila” har likheter med Miltons ”Paradise lost” (1667), något som föranlett litteraturhistoriker att kalla ”Gudz werk och hwila” den första influensen av Miltons epos på kontinentens litteratur. Samtidigt är verket lärdomshistoriskt intressant då det söker att ge en bild av hela skapelsen, en skapelse som fortfarande var under upptäckt: ”Jag skal likwäl rätt nu om andra saker röra/ så framt man tåleligt tekz blotta nampnen höra / om giraf, hwilket diur iag fuller intet kenner/ men andra säya thet uti Jamaica renner”. Thorsten Laurin (1875-1954) var en av ägarna och drivkrafterna i Norstedts förlag samt hade en stor bok- och konstsamling i sitt hem på Djurgården. Hans exlibris är tecknat av Carl Larsson.

Strängnäs, typis Paulinianis excudebat J. Barkenius, 1630. 4:o. (59) s. Titeln inom bred träsnittsram. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Delvis lätt bruntonad. Några samtida understrykningar. Titelbladet med ett liten pappersförlust i övre hörnet. Bra ex. från Ericsberg. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 691. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1227. Teijler Litteratur om Örebro län 864. En samtida svensk bearbetning existerar i manuskript i Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek med titeln ”Een liten berättelse och underwijsning, hwad och huru man skall hålla och döma om engla uppenbarelser [...] såsom och thet under, som är händt med ene prästedotter uthi Näricke i Kumbla sock:n a:o 1627”. Det tryckta arbetet bygger på ett föredrag biskopen Paulinus höll vid ett stiftsmöte i Strängnäs 1629. Han inleder med en betraktelse över uppenbarelser i allmänhet i vilken han slår fast att sådana bör behandlas med stor försiktighet då de ofta är satans verk. Sedan övergår Paulinus till att på sidorna 21-57 redogöra för den besatta prästdottern Margareta och hennes predikningar. Författaren stödjer sig bland annat på en nu försvunnen handskrift av Margaretas far, kyrkoherden i Kumla Johannes Laurentii. Paulinus tendens är klar: Margaretas syner härrör inte från gud. Som Margaretas främsta underverk räknades botandet av en stum pojke, men hon förknippades också med ljus- och ljudfenomen samt höll förmanande predikningar som påverkade även kyrkans män. Vid ett tillfälle uppgav sig Margareta varit besatt av sju onda andar och omkring sig i sovrummet sett ytterligare 700 andar eller änglar. Paulinus ironiserar över att dessa 700 inte förmådde kasta ut de sju onda andarna i Margareta då det i bibeln står att en enda ängel kunde slå 185000 assyrier. Det enda verkliga kätteri Paulinus anklagar Margareta för är hennes vilja att helighålla även lördagen, den judiska vilodagen; hon var med andra ord en tidig förespråkare för fem dagars arbetsvecka. Hennes vidare öden är okända. Händelserna i Kumla på 1620-talet är ett uttryck för de apokalyptiska stämningar som uppstod i spåren av oroligheterna på kontinenten. J. Gabrielsson skriver i sin uppsats om Margareta i ”Kyrkohistorisk årsskrift” 1924: ”att det var en kvinna som utövade dessa funktioner gjorde saken så mycket värre och var för biskopen ett synnerligt bevis på uppenbarelsens djävulska ursprung”.

Sthlm, Nyström och Stolpes förlag, 1764. 8:o. (14),256,(2) s. & 1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar träsnittsplansch med kompletterande tryckt text. Med spridda illustrationer i texten. Samtida trevligt något nött hfrbd med upphöjda bind och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Tre små maskhål i främre och bakre pärmen som även har ett litet maskangrepp. Svaga lagerfläckar här och var. Titelbladet lite solkigt. Litet maskhål från s. 251 till slutet och genom de båda planscherna med förlust av en runbokstav. Med J. Åhmans och M. Flincks namnteckning, Carl Bernhard Ulrik von Dübens och Gunnar Brusewitz exlibris, det förra klistrat över ett äldre exlibris. Ur Vegeholmsbiblioteket. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 655 och Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 250-52. Med tryckt dedikation till Vetenskapsakademien, hyllningsdikt av Magnus Beronius och företal av Sven Bælter. Den stora planschen avbildar ”Delsbo rune-häll”. Författarens arbete med denna sockenbeskrivning var färdigt i manuskript redan 1736, men utgivningen drog av okänd anledning ut på tiden. När utgivningen väl kommit till stånd fick boken ett syrligt mottagande. Inte minst gällde detta i Gjörwells ”Swenske Mercurius”, där signaturen Democritus stod för en häcklande genomgång av hela arbetet. Forsbom menar att personen bakom signaturen Democritus var J. H. Lidén, ”som på detta sätt tog hämnd på Lenæus för dennes kritik av Rhyzelii Episcoposcopia”. En försvarsskrift publicerades i samma tidning 1766 tillsammans med förnyad kritik av Democritus. Arbetet är inte desto mindre en grundlig genomgång av hela Delsbo socken med beskrivning av geografi, mineralogi och bergsbruk, märkliga händelser i socknens historia, traditioner, dialektala uttryck, folkdräkter m.m. Knut Nilsson Lenæus var född i Lena socken i Uppland 1688, men blev kyrkoherde i Delsbo 1733 och stannade där till sin död 1776. Vegeholm ägdes under 1700-talet av släkten Cedercrantz. Både Johan (död 1699) och sonen Isak Cedercrantz (död 1754) vinnlade sig om att bygga upp ett fint bibliotek. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes Vegeholm av de tre ogifta syskonen Isak Johan, Charlotta Maria och Vilhelmina Ulrika. Den sistnämnda hade en fosterdotter, Gunilla Lindros, som 1797 gifte sig med tjänstemannen och dåvarande borgmästaren i Landskrona, Magnus Flinck. Han flyttade in på Vegeholm och tog till stor del över driften av gården. Under denna tid skänkte Vilhelmina Ulrika farfaderns och faderns bibliotek till Magnus Flinck som väsentligt ökade dess storlek. När både Vilhelmina Ulrika Cedercrantz och Magnus Flinck dog, 1814, såldes Vegeholm och änkan Gunilla Lindros flyttade med biblioteket till Rögle. Senare flyttades samlingen till Ängelholm för att 1868 köpas av Magnus Flincks, i sitt första äktenskap, barnbarn Carl Bernhard Ulrik von Düben. Biblioteket ställdes senare upp på von Dübens Södra Lindved, där det fanns kvar till dess huvuddelen såldes på Libris bokauktioner 1982-85.

Sthlm, P. J. Nyström, 1746. 8:o. (16),464 s. Träsnitt på titelbladet och i texten. Fint osignerat brunt marokängbd från 1900-talets andra hälft med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och svarttryckt titel. Röda gamla och solkiga snitt. Inlagan med en del fläckar och solkigheter. Enstaka marginalrevor. Liten lagning och fläck i nedre innerhörnet på s. 7-8. Sista sidan med solkfläck och några bläckfläckar samt utplånad ägaranteckning skriven uppochned i nedre marginalen. Gammal namnteckning Emil Blom på ett gammalt extra medbundet försättsblad. Avslutas med ett fylligt register på sidorna 439-64. Översättning av Ericus Petri Ljung, som också skrivit ett företal, undertecknat Eric Ljung Päderzon. Han var kyrkoherde i Rekarne i Södermanland. Den första svenska utgåvan av denna kända tyska folksaga utkom 1621. Denna andra utgåva är en nyöversättning på prosa med kommentarer i marginalerna. Träsnitten är i huvudsak återanvända från 1621-års utgåva. Träsnitten på s. 26, 67, 94, 119, 170, 174, 237 och 265 är dock naiva efterbildningar av dessa.

Sthlm, viduæ Gutterwicianæ, 1611. 8:o. (7,1 blank),126,(2) s. Titelsidan med typografiskt ramverk. Ljusbrunt skinnbd från cirka 1900 med blindpressad rygg- och pärmdekor samt guldtryckt titel, etikettsignerat Ömanssons bokbinderi i Uppsala. Ryggen lätt blekt. Ett maskhål längst ned i bakre falsen. Oskuren och något ojämnt skuren inlaga. Titelbladet med senare tråkiga lagningar vid ryggen med förlust av delar av vänstra stycket av ramverket och av några bokstäver i dedikationen. Utfluten gammal bläckanteckning i marginalen på s. 15. Delvis lagerfläckig, se t.ex. s. 29-32, 42-46 och 57-62 samt på slutet. Delvis snävt skuren i övre marginalen och på några få ställen snuddande översta textraden. Snett och nära skuren nedtill på s. 123-26. Från Säbylund med Eugène Lewenhaupts exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 607. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1873. En ny upplaga trycktes i Leipzig 1685. Med tryckt dedikation till Sveriges biskopar och Uppsala universitets rektor. Messenius biskopskrönika löper från landets kristnande till hans samtid och är uppdelad i särskilda kapitel för varje stift. Warmholtz kallar detta tidiga Messeniusarbete för ”mycket felaktigt och ofullkomligt; hvarföre han ock sedan fant sig föranlåten, uti sin Scond. illustrata, och särdeles uti sina Libris Analectorum, detsamma, på ganska många ställen, at rätta, ändra och föröka. Han förer icke allenast de gamla stiftens första biskopar til orätta år, och ofta blandar den ena med den andra, utan förbigår också, eller utesluter aldeles månge av dem”.

Sthlm, J. H. Werner, 1717. 4:o. (7) s. Tagen ur band och insatt i en ny ryggremsa av gråpapper. En gammal uträkning i bläck på den sista blanka sidan. Bra ex. Utformat som ett aktieprospekt och exklusivt privilegium för ett saltsjuderibolag under ledning av Christopher Polhem bestående av 200000 ”låtter”. Det tillkom i samarbete med Emanuel Swedenborg som 1719 utgav ”Underrettelse om docken/ slysswercken och salt-wercket”. Saltsjuderiverket var enligt Swedenborgs skrift tänkt att ligga i Strömstad. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”De kortvariga förbindelserna med Karl XII innebar att P fick stor frihet och betydelsefullt gensvar för sina idéer angående olika projekt i Sverige. Av de diskuterade förslagen genomfördes bl a fartygsdockan i Karlskrona medan andra aldrig fullbordades. Detta gällde t ex vittgående industrialiseringsplaner samt den kanal som initierades av P med en påbörjad sluss i Trollhättan men som förverkligades först lång senare – då under namnet Göta kanal. Kungens död 1718 satte stopp för alla dessa planer”.

Sthlm, 1698. 8:o. (12),84 s. & 8 träsnittsplr. Ngt nött och solkigt samtida svinläderryggbd med gråpappersöverdrag på träpärmarna. Pärmkanterna hårt nötta, en träflisa saknas och med mindre maskhål överst på ryggen. Lätt sprucken i innerfalsarna. Spridda småfläckar och enstaka diskreta understrykningar i rödkrita. Bra ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 394. Första upplagan, som var oillustrerad, utkom i form av disputationer 1678. Föreliggande andra upplaga utgavs och illustrerades av Lars Roberg. ”Synopsis physica” betecknar det definitiva genombrottet för den nya cartesianska världsuppfattningen i Uppsala och Sverige. För att undvika konfrontation med teologerna nämns Descartes aldrig vid namn, trots att hans teorier och vetenskapliga resultat är skriftens huvudsakliga innehåll! Hoffwenius anser här att jorden och solsystemet inte tillkommit genom någon gudomlig skapelse utan genom en långsam och naturlig utveckling. ”Svenskt biografiskt lexikon” menar att arbetet bygger på verk av J. Clauberg och J. de Raei. ”Synopsis” användes som lärobok in på 1700-talet. Petrus Hoffwenius (1630-82) var professor i medicin vid Uppsala universitet och hade redan 1665 väckt anstöt hos konsistoriet med sin afhandling ”Parec-basis, qua tropos epistemos seu” som också präglades av cartesianskt tankeinnehåll. Stridigheterna om den nya filosofin avmattades något efter förmaningar riktade till prästerskapet från Magnus Gabriel De la Gardie.

Venedig, per Francesco Franceschi Sanese, 1564. 4:o. (4),141,(3) blad & 2 utvikbara träsnittsplr. Titelbladet inom figurativ träsnittsram. Mängder av träsnitt i texten. Fint ljusbrunt hfrbd med upphöjda bind och rik svartpressad ryggdekor (Hedberg 1925). Röda snitt. Ryggen lätt blekt, mer i övre fältet. Stark tonad fuktrand i ryggmarginalen de första tio sidorna. Fukt- och lagerfläckig samt med spridda solkigheter och en större men svag fuktfläck i bokens mitt. Några lagade smårevor i övre marginalen t.ex. på blad 2. Samtida namnteckning i titelbladets nedre marginal. Gammal stpl ”D. O. P.” på titelbladets baksida och blad 1. Ur Carl Sahlins bibliotek med hans anteckning ”Inköpt i ett bokstånd på Seine-kajen i Paris 360 år efter bokens tryckning för 3 francs”. Första upplagan. En andra upplaga trycktes 1589. Med fyra helsides träsnitt, fyrtioåtta större träsnitt samt cirka hundra mindre geometriska träsnitt. De större träsnitten avbildar mest landskap där perspektivmätningar och trianguleringar av olika slag utförs, ofta från höga torn, med hjälp av astrolabier, kvadranter och kompasser. Det andra bladet med författarens porträtt samt på baksidan en lista över författare från vilka Bartoli hämtat information, bl.a. Arkimedes, Euklides, Alberti och Vitruvius. Cosimo Bartoli (1503-72) var författare och matematiker från Florens, men länge verksam som diplomat i Venedig. Han var vän till Giorgio Vasari och hjälpte till att utge dennes ”Vite”.

Köpenhamn, M. Martzan, 1633. 4:o. (20),299,400-404,(2) s. Titelbladet tryckt i rött och svart och med typografiskt ramverk. På dess baksida ett fint träsnitt av Gotlands vapen. Med träsnitt på s. 171. Tagen ur band och insatt i senare blågrått klistermarmorerat pappomslag. Gamla röda snitt. I senare något nött röd klotkassett med utskurna tumgrepp. Titelbladet med lagat hål efter hårt bortskrapad namnteckning. Ett maskhål i nedre hörnet på de första tio sidorna. Utsmetad liten bläckfläck i nedre marginalen på s. (3). Fjärde och åttonde bladen med lagade övre hörn. En ställvis återkommande skiftande brun fuktfläck i övre marginalen. Små rostfläckar på s. 103-04 och 265-69 samt ett litet rosthål i s. 245-46. Bläckfläck i övre marginalen på s. 231. Små rättelser i texten på s. 14 och 189. Med A. Rodehns namnteckning. Warmholtz Bibliotheca historica Sveo-Gothica 500. Molér Bidrag till en gotländsk bibliografi 301. Thesaurus 670. Hesse Svensk numismatisk bibliografi 1644. Med hyllningsverser av W. Westovius, N. Mickelssøn, N. Lauritzsøn och S. Haldasøn. Det stora träsnittet på sidan 171 avbildar korset som ställdes upp utanför ringmuren till minne av de gutar som stupade mot danskarna år 1361. H. N. Strelow (1587-1656) var prost på Gotland och blev efter att ön tillfallit Sverige 1645 dess superintendent. En gata i Visby är uppkallad efter honom. Detta är den äldsta mera omfattande tryckta skildringen av öns historia och topografi.

Hamburg, bey B. G. Hoffmann, 1801. 8:o. Grav. front,XIV,312,(1) s. & 13 utvikbara grav. plr. Trevligt samtida tyskt marmorerat pappbd med röd titeletikett i papp. Ryggen ngt nött upp- och nedtill. Frontespisen och planscherna genomgående ngt lagerfläckiga. Med samtida grav. exlibris. Bring Itineraria svecana 322. Boken kom även ut som band 15 i ”Neuere Geschichte der See- und Land-Reisen”. Schmidt var rektor vid tyska skolan i Stockholm och reste 1799 i sällskap med fortifikationskonduktören Gillberg i Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen och Jämtland. Planscherna avbildar en Mälarvy, Månsgruvan i Norberg, Säter, Båtsta, Sjugare, John-Nils-stöten i Falun, Järvsö, Sånfjället, Ljusnedals bruk, Ruten och Vigeln, samevistet i Gröndalen, Älvkarleby fors och Dannemora gruva. De är utförda av Gillberg och Akrell efter förlagor av den förstnämnde.

Köpenhamn, N. Möller og sön, 1787. 8:o. (2 blanka,13,1 blank),163 s. Häftad i samtida ngt nött och blekt marmorerad ryggremsa med liten skada nederst. En del hundöron och enstaka småfläckar. Fuktrand i övre marginalen på s. 17-36 och i nedre hörnet på s. 65-126. Rester av insekt på s. (14). Med Arvid Bæckströms blindstpl på titelbladet. Bibliotheca danica I:1111-12. Den danska storsamlaren Otto Thott (1703-85) efterlämnade inte bara en enorm boksamling om 138 000 band som såldes på auktion 1788-92 och över 4000 manuskript som han skänkte till det Kongelige bibliotek, utan även ett kuriosakabinett som förtecknades i egen katalog och såldes 1788 samt en stor konstsamling som förtecknades i föreliggande katalog.

London, J. G., 1650. Liten 8:o. (4),155,(9) s. Ngt nött ljusbrunt skinnbd från 1700-talets början med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, röd titeletikett av marokäng och röda snitt. Kantförgyllning och inre denteller. Ryggen obetydligt naggad överst. Genomgående nära skuren i övre marginalen. Ett maskhål i yttermarginalen från titelbladet till s. 74. Bläckfläckar i yttermarginalen på s. 38-40 och några svaga, men knappast störande, fuktfläckar i nedre marginalen på sina håll. Med Charles Henry Hoyms guldpräglade pärmexlibris. Från Biby. ESTC R202413. Variant med omtryckt titelblad med förlängd titel och åtta opaginerade sidor med ett register. Bakom boktryckarens initialer döljer sig John Grismond. Behandlar rättegången mot Englands kung Karl I, som avrättades i januari 1649. Charles Henry Hoym (1694-1736) var Saxens och Polens ambassadör i Frankrike. Hans magnifika boksamling såldes 1738.

Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1905. 122,(2),123-69,(2) s. Lätt solkigt och delvis lite blekt dekorerat oklbd. Lite lös i häftningen och sprucken i innerfalsen mellan s. 2 och 3. Med Björn Mattséns ägarstämpel och med hans inköpsnotering i blyerts som antecknar att det är ”överläkare Carl Gentz ex.” Zetterlund I:94. Illustrerad och typografiskt redigerad av Arthur Sjögren. Komplett med både tredje sången i ”Holländarn” och det dekorativa blad som var tänkt att ersätta den. Strindberg hade uppvaktat förläggare med idén att ge ut dikterna ur ”Fagervik och Skamsund” med några tillägg i en billighetsutgåva, men utan att vinna gehör. Det var inte förrän bokkonstnären Arthur Sjögren, som vid det här laget hade samarbetat med Strindberg i ett flertal projekt, tog sig an verserna som Bonniers nappade. Sjögrens plan var naturligtvis inte någon billighetsutgåva, utan tvärtom en praktfullt illustrerad presentbok. Resultatet blev synnerligen lyckat och Georg Svensson beskriver den i sin bok ”Modern svensk bokkonst” som ”ett självständigt, nationellt färgat arbete som måste räknas till de vackraste svenska böckerna”. I ”Fagervik och Skamsund” hade det ingått en dikt med titeln ”Holländaren”. Till den nya samlingen hade dikten utökats med två verser. De nya verserna var, som Karl Otto Bonnier berättar ”uttryck för hans kvinnodyrkan och hans kvinnohat. – Hatet hade emellertid lagt sig följande sommar, då dikterna voro under tryckning. – Den 18 juli 1905 skrev han från Furusund: ’Broder Bonnier. Om ej det är för sent, så ber jag få stryka 1:a och 3:e satsen (avdelningen) i ’Holländarn’ i dikterna. Dessa stå ej i ton med bokens fridfulla omgivning och äro icke synnerligen av värde.’ Det var emellertid för sent. Hela boken var, då detta brev inträffade, färdigtryckt. Jag förstod naturligtvis varför Strindberg nu ville, om möjligt, ha bort dessa dikter, i synnerhet den tredje sången. – Trots svårigheterna sökte jag tillmötesgå Strindberg: ur de färdigtryckta exemplaren skuro vi ut de fyra sidorna 123-126, som innehöllo den tredje sången och ersatte dessa med ett blad, som pryddes med Sjögrens för sången avsedda vignett. Och så gick boken ut. – Jag tror ej att det finns mer än ett enda exemplar (i mitt privatbibliotek) där ’tredje sången’ finnes kvar!” Några fler exemplar än Karl Otto Bonniers privata förefaller ha läckt ut, men ”ocensurerade” exemplar är ändå mycket sällsynta. Carl Gentz böcker såldes på Stockholms bokauktionskammare den 27 november 1978.

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (8),304,1-14,(2) s. Med flera träsnitt i texten. Lätt nött alrotsmarmorerat hfrbd från 1900-talets början med guldornerad rygg och mörkgrön titeletikett samt försättsblad av Lessebopapper med vattenmärke från 1910. Ursprungligt klotförstärkta inre falsar. Ryggen ngt blekt. Oskuren inlaga som genomgående är lite lätt dammig. Första opaginerade sidorna med fuktränder, vilka sporadiskt återkommer i den nedre marginalen. Enstaka marginalnoteringar i bläck och blyerts. Reva i nedre marginalen på s. 231 och i det nedre ytterhörnet på s. 11 i den avslutande pagineringsföljden. Titelbladets yttermarginal med samtida bokbindaranteckning: ”bl. papper”. Med Nils Roséns grav. exlibris och en etikett från J. F. Hallmans bokhandel i Uppsala. Bring Itineraria svecana 150. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 278. Sallander Litteratur om Västergötland 484. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 198. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 163. Bördh Dalslandslitteratur 1511. Teijler Litteratur om Örebro län 6594a. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 334. Linnélärjungen Pehr Kalms (1716-79) klassiska arbete innehåller förutom en resebeskrivning även en mängd uppgifter om botanik och lanthushållning. Resan företogs på uppdrag av Kalms mecenat Sten Carl Bielke. Nils Rosén (1866-1929) var specerihandlare i Malmö och samlade på allt som hade med Linné att göra, såväl böcker och manuskript som medaljer och föremål.