Se Ark

Se Ark

Se Ark

Se Ark

Böcker tryckta av den venezianske boktryckaren Aldus Manutius (1449-1515) och hans efterträdare. Aldus' boktryckarmärke, ett ankare omslingrat av en delfin, är vida bekant. Mest känd är han för att ha givit ut de klassiska författarna, i litet format och med kursiva trycktyper.

Beteckningen markerar att volymen eller följden, trots vad som verkar vara fallet eller ursprungligen avsetts, inte fått någon fortsättning. Förkortas a.u.

Bokband utfört av en i bokbinderihantverket outbildad person. Den goda avsikten döljer sällan det bristfälliga resultatet.

Begynnelsebokstav, större än den övriga texten; ofta utsirad.

Utan författarnamn. Författarnamnet sätts inom parentes, när titelbladet inte lämnar någon uppgift om verkets författare. T.ex. (Palm, Magnus) om Magnus Palm i föreliggande ABC inte velat skylta med sitt namn.

Utan författarnamn. Författarnamnet sätts inom parentes, när titelbladet inte lämnar någon uppgift om verkets författare. T.ex. (Palm, Magnus) om Magnus Palm i föreliggande ABC inte velat skylta med sitt namn.

En av ett antikvariat utgiven försäljningskatalog. Några antikvariatkataloger år så utförliga och noggranna att de används som referenslitteratur (t.ex. Björck & Börjessons topografikataloger nr 190, 300 och 360); andra kan bestå av en enkel dubbel vikt lista utan andra upplysningar än författare, titel, tryckår och pris.

Vald samling poesi eller prosa. Från grekiskans anthos, blomma och le' gein, samla.

En antikvariatbokhandlare kan säga om en sönderfallande uppsättning av Nordisk Familjeboks andra upplaga i 38 band att den duger utmärkt som arbetsexemplar.

Ett ark är en indelningsenhet för böcker; ett tillskuret papper som rymmer ett visst antal trycksidor. När boken ska häftas och bindas in måste arket först vikas. Viker man det en gång blir formatet folio (2:o), två gånger kvarto (4:o), tre gånger oktavo (8:o), fyra gånger duodecimo (12:o).
En oktav kan vara stor och en kvarto liten. Bladstorleken kan variera p.g.a. det ursprungliga arkets storlek. En bok i oktavformat är vanligtvis som bladformatet A5, medan en kvarto kan jämföras med A4-formatet. Beteckningarna tvärkvarto, tväroktav förekommer om motsvarande liggande bokformat.
I äldre böcker har varje ark en bokstavssignatur från A till Z. T.ex. i en bok i oktav har första bladet i arket beteckningen A, andra bladet A2, tredje A3, fjärde A4 varefter i regel A5 till A8. Framförallt var arksignaturen avsedd för bokbindaren. Den är viktig vid kollationeringen av en gammal bok eftersom pagineringen ofta är felaktig.
I moderna böcker förekommer inte arksignaturer.
Bokens format (storlek) kan ibland även anges i mm eller cm.; höjden gånger bredden, t.ex. 360x240mm eller 36x24 cm.

Bok eller handskrift med dedikation, handskrivna rättelser, tillägg, exlibris, bilagda brev eller annat som visar på en anknytning till en känd eller i sammanhanget betydande person.

Kartverk.

Godkänd (bemyndigad, auktoriserad) av författaren. Från latinets auctor, författare, upphovsman.

Vanligen namnteckning men även originalhandskrift.

Pappersremsa med påtryckt text, anbringad i reklamsyfte som en gördel runt boken. En typisk banderolltext kan låta: Nominerad till Augustpriset 1994.

Den berömde engelske boktryckaren John Baskerville (1706-1775) skar ett typsnitt (Baskerville Antikva) som tack vare sin rena och klara form vunnit stor spridning över världen. Introducerades i Sverige av Linnélärjungen Henric Fougt, efter en vistelse i England. Med detta slog antikvan igenom i Sverige.

Begreppet begagnade böcker är inom antikvariatbranschen ett begrepp med blandad innebörd. Det är kopplat till förhållandevis ny allmänitteratur med snabb omsättning och antyder att bokhandlaren sysslar med triviallitteratur av sekunda kvalitet. Men så behöver inte vara fallet.

En upplaga som är begränsad till ett uttalat antal exemplar löper liten risk att komma bort i den löpande antikvariska hanteringen. äger den ett ointressant innehåll har den därför en tendens att bli irriterande vanlig. Någon omedelbar relation mellan högt ekonomiskt värde och begränsad upplaga existerar inte.

Samling av Gamla och Nya Testamentets skrifter.
Förekommer alltifrån boktryckarkonstens barndom som tryckt bok i ett oräkneligt antal upplagor världen över.
Den första fullständiga svenska bibelupplagan är Gustav Vasas bibel (1540-41). Den är värdefull, vilket inte kan sägas om t.ex. bruksbiblar från 1800-talet.

Något antikverad benämning på bokvän, bokälskare, boksamlare. Från grekiskans biblion, bok och filos, vän.

Bokupplaga i ett finare utförande, nästan alltid utgiven parallellt med den ordinarie; distribuerad i en begränsad, numrerad och ofta signerad upplaga; gärna tryckt på särskilt papper med stora marginaler, kanske satt och bunden för hand samt ofta försedd med (signerade) illustrationer och grafiska blad. Termen har inte sällan missbrukats av mindre nogräknade förläggare.

Dels läran om hur man vetenskapligt utarbetar en bokförteckning; dels själva den systematiska bokförteckningen. En bibliografi innehåller en så komplett fysisk beskrivning som möjligt av varje enskild bok eller tryck.

En sjuklig besatthet av böcker. En biblioman kan både stjäla och mörda för att komma åt böcker men oftast yttrar sig galenskapen i ett maniskt samlande där bokens införlivande i samlingen är det enda viktiga. Bokhistorien känner många exempel på grava bibliomaner; ett är teologen Johann Tinius (1764-1846) som blev massmördare för att skaffa pengar till sina bokinköp.

En boksamlare som inte lånar ut sina böcker, en bokbegravare. Ett roligt ord, men har någon någonsin använt det?

Dels själva det rum, den byggnad eller den lokal där en boksamling förvaras; dels själva boksamlingen. Grekiskans bibliotheke var den kruka där bokrullarna förvarades (på den tiden boken var en bokrulle). Man brukar skilja på privata och offentliga bibliotek; de senare till väsentlig del bestående av de förra efter donationer. Antikvariatbokhandlaren Erik A Ohlson speglar en inte ovanlig uppfattning i branschen om offentliga bibliotek når han apropå boksamlande ungkarlar skriver: Tyvärr äro de icke sällan besatta av fåfängan att donera sina skatter till offentliga bibliotek, där böckerna gömmas i bombsäkra källare och därmed upphöra att existera för både antikvariat och samlare. (Bokvännen nr 8/59).

Uttalas Bibb-lis. Föreningen Biblis, bildad 1998 genom sammanslagning av Föreningen för bokhantverk och Sällskapet Bokvännerna. Utger tidskriften Biblis, tidskrift för bokhistoria, bibliografi, bokhantverk och samlande. Vänförening till Kungl. biblioteket.

Tomt blad som tillhör tryckarket.

Bokbandsdekorering utförd med stämplar men utan förgyllning.

Försäljning av böcker med hjälp av budgivning. Ofta sker försäljningen efter en tryckt bokauktionskatalog som förtecknar och anger utropspriser för den utbjudna litteraturen. Den första svenska bokauktionen (med bevarad katalog) hölls i Stockholm 1664.

En drastisk form av åsiktsförföljelse, i bruk åtminstone sedan år 213 f. Kr. då Kinas kejsare Shi Huangdi lät bränna bl.a. konfucianska skrifter.

Bokbindarens arbete sätter ihop de tryckta arken till den slutliga form boken tar. Inför bindningen är det många funderingar kring det slutliga uttrycket, material och vilket syfte boken ska ha.

Vissa bokbindare signerar sina bindningar antingen i form av en liten etikett eller stämpel på insidan av fram- eller bakpärmen.

Liten inklistrad etikett på främre, ibland bakre, pärmens insida med bokbinderiets firmanamn. En bokbindare kan också signera sitt verk, eller stämpla det.

Se Ark.

Från tyskans Buchladen. Föregångaren till vår tids bokhandlare forslade sitt lager i lådor. Idag betyder boklåda butik med böcker vilket gör såväl antikvariatet som bokhandeln till boklåda.

Larvarter i skalbaggsfamiljen trägnagare som förutom trä även kan ge sig på papper. Den har en fiende i bokskorpionen.

Ambulerande bokhandlare med kontoret på fickan. Lever på detaljerad kunskap om bokmarknaden. Jämför engelskans runner och franskans bouquineur.

Boksamlaren samlar böcker och prioriterar därvid bokens 1) innehåll och betydelse 2) form och utseende 3) sällsynthet och 4) skick. Boksamlaren utgår alltså normalt från bokens innehåll men värderar också bokens originalitet, yttre skick, typografiska utstyrsel, tidstypiska dekor m.m. En bokläsande ickeboksamlare anser icke sällan däremot att boksamlaren struntar i innehållet och bara ser till boken i sig.

Fläckar ofta i form av små bruna prickar. Uppstår som ett resultat av en självverkande kemisk process i vissa papperssorter. Särskilt vanligt i böcker tryckta mellan 1820 och 1890.

Uppsala universitetsbibliotek, grundat 1620.

Myndighetsgranskning av tryckt skrift, film etc. innan verket når offentligheten. Kan resultera i att en bok beslagtas vilket i sin tur kan resultera i att samlare kastar sig över den.

Guldsnitt med stämpelpressat mönster.

Den bokform som på 300-talet efterträdde bokrullen och som bestod av flera samman- fogade trätavlor (senare pergamentblad). Används idag mest om äldre handskrivna böcker och textsamlingar, som i Codex argenteus.

"Silverbibeln", en praktfull och dyrbar handskrift från 500-talet innehållande de fyra evangelierna i Ulfilas gotiska översättning, skriven med guld- och silverbokstäver på purpurpergament, senare bunden i ett band av drivet silver. Den var ursprungligen ett krigsbyte från trettioåriga kriget, finns nu i Uppsala universitetsbibliotek och är ett viktigt dokument om goternas kultur och språk.

Bok eller annan tryckt skrift där författaren skrivit en tillägnan. En längre dedikation från en intressant person till en annan kan ofta höja värdet på en bok. Dedikationen Till Stickan från Stieg Trenter, julen -54 är närmast att betrakta som en s.k. reklamsignatur (se vidare Signerat exemplar).

En bok där blad eller planscher fattas är defekt.

I antikvariatsammanhang används beteckningen dentelle vanligen om en dekorativ bård på bokbandet. Uttrycket inre denteller används om en sådan bård längs ytterkanterna av en bokpärms insida.

En förteckning över önskade böcker, riktad till ett antikvariat från en kund. Populärt Söklista. Många antikvariat tar emot söklistor och har idag ett tekniskt avancerat bevakningssystem.

Akademisk avhandling. Från latinets disserto, utförligt klargöra. Förkortas diss.

Ryktbar pergamenthandskrift från 1200-talet i mycket stort format (89 x 49 cm) innehållande bl. a. en grotesk djävulsbild. Finns på Kungl. biblioteket i Stockholm. Togs som krigsbyte av svenskarna vid stormningen av Prag 1648. Se mera här: Codex Gigas

duodecimo (12mo), se Ark.

Första tryckta upplagan, tidigare endast i handskrift. Används om de äldsta tryckta upplagorna av antikens och medeltidens klassiker.

De blad som i en bunden bok förenar den bakre pärmen och inlagan.

Om t.ex. en särskild upplaga av en bok under en längre period varit särskilt efterfrågad förses den ofta av antikvariatbokhandlare med epitetet eftersökt (eller sökt). Dessvärre har beteckningen en tendens att hänga kvar även om efterfrågan de facto har upphört. Felaktigt betraktas stundom en bok som eftersökt bara därför att den inte längre finns tillgänglig i bokhandeln.

Vanligen bok i fickformat utgiven hos boktryckar- och förläggarfamiljen Elzevier på 1600-talet. Den svenske läkaren Gustaf Berghman (l836-1910) skänkte sin enastående samling av Elzeviertryck, omkring 2300 volymer och en av de största existerande, till Kungl. biblioteket.

Erratum är latin för misstag, errata är misstag i plural. Här betyder errata lista över tryckfel (med rättelser). Erratablad är ett särskilt blad med Tryckfelsrättelser, vanligtvis i slutet av en bok.

Tryckalster på enstaka blad med avslutad text; tryckt vanligen enbart på ena sidan. T.ex. avlatsbrev, flygblad, affischer, anslag.

Kyrkohandbok med de delar av evangelierna som läses upp vid gudstjänsten. Utgavs ofta tillsammans med en psalmbok i uniformt band.

Bokägarmärke, i form av 1) en inklistrad, ofta konstnärligt utförd och ibland graverad etikett på vanligen främre pärmens insida eller 2) en stämpel på utsidan av en bok, ibland upprepad på dess insida (pärmexlibris, superexlibris). Från latinets ex libris, ur /NN:s/ böcker, d.v.s. hörande till /NN:s/ boksamling.

Utryckt eller urtagen artikel eller blad ur en bok eller tryckt skrift. Ej att förväxla med särtryck (se dito). Förkortas extr.

Faksimil (faksimile, facsimile) är en exakt efterbildning i tryck, ofta fotografiskt reproducerad, av ett brev, en bok etc. En faksimilupplaga (eller faksimilutgåva) av en bok bör överensstämma med originalet även avseende på format.

Bok i folioformat. även om stor och tung bok generellt. Se Ark

Se Ark

Målning på framsnittet som träder fram när snittet lutas snett framåt. Vanligt i 17- och 1800-talens England.

Foreningen blev stiftet d. 26. februar 1888 af xylografen Frederik Hendriksen (1847-1938). Hendriksen var en fagligt engageret og dynamisk personlighed som var meget aktiv i bog- og bladbranchen. Han fik en artikel i Politiken, hvor han giver hele faget en detaljeret og sønderlemmende kritik af såvel bøgernes typografiske og æstetiske udstyr som af deres rent bogtekniske kvaliteter. Artikelen blev den direkte anledning til stiftelsen af Forening for Boghaandværk.

Du kan læse en længere udgave af foreningens historie klik her.  Og se foreningens website her: www.boghaandvaerk.dk

Bildades år 1900 med syfte att utbreda och höja intresset för bokhantverk. Arrangerade studiebesök vid berömda bibliotek i Sverige och utlandet och gav 1957 till 1996 ut årsskriften Biblis. Sedan 1998 ombildad till Föreningen Biblis. Se Biblis.

Del af det originale oplag udsendt gratis til boghandlere før den endelige udgivelse - i håbet om at de så ville bestille nogle flere eksemplarer. Omslaget er ofte anderledes end den endelige udgave. Ikke at forveksle med Anmeldereksemplar

Del av en originalupplaga ofta försett med särskilt omslag och utsänt till bokhandeln före den officiella utgivningsdagen.

Förlagets serieproducerade originalband.

De blad som i en bunden bok förenar den främre pärmen och inlagan.

Första upplagan i Sverige av en bok som tidigare utkommit utomlands.

Se Upplaga

Variant av gotisk bokstavsform, första gången använd i en tysk bönbok från 1512.

Betegner det ubetrykte blad mellem en bogs forsatsblad og bogens side 1, samt mellem sidste trykside og bageste forsatsblad.

Vanligen kopparstucken plansch liggande mot titelbladet, eller extra utsmyckat graverat titel blad, ofta med allegoriskt motiv. Förkortas front.

Används för tomma eller linjerade sidor som infogas mellan de utskrivna sidorna, så att användaren kan skriva in sina egna anteckningar. Vanligt i t.ex. antavlor/släktböcker.

Reproduktion från plåt, sten, trä etc. Etsning, kopparstick, akvatintgravyr, litografi, träsnitt, stålstick... allt, och mycket mer än det, är grafik.

Se Omslag

Avtryck från en tryckform där de färgavgivande partierna sänkts ned, t.ex. etsning eller kopparstick.

Bokband som utförts för boksamlaren Jean Grolier (1479-1565). Hans berömda exlibris bär texten: Io. Grolierii et amicorum".

Med guld förgylld dekor på bokband.

En skuren kant av ett bokblock kallas snitt. Ett med bladguld förgyllt snitt kallas guldsnitt. Det forhindrar, liksom för övrigt ett färgat eller marmorerat snitt, damm att tränga in mellan boksidorna.

Fläckar - ofta i form av små bruna prickar. Uppstår som ett resultat av en självförstärkande kemisk process i vissa papperstyper. Särskilt böcker tryckta mellan 1820 och 1890. Se även Aldersplettet

Johann Gutenberg (ca 1397-1468) uppfann omkring 1440 ett gjutinstrument med vars hjälp man kunde framställa exakt likadana bokstavstyper i stort antal. Allt sedan dess är han känd som "boktryckarkonstens fader". Hans 42-radiga bibel är den dyraste tryckta boken i världen.

Trådbunden bok. Förkortas hft. eller häft. Antas vara det normala förhållandet varför det sällan anges i kataloger.

Rygg och hörn av skinn; vanligtvis gulddekorerad rygg; ofta med övre guldsnitt. Egentligen ett halvskinnband. Förkortas hfrbd.

Bind der er beklædt med lærred på ryggen og nogle centimeter ind på bindets for- og bagpermer. Også kaldet Halvshirtingbind, fra den engelske betegnelse for lærred.

Privatbundet s.k. biblioteksband, eller: plastöverdraget klotband. M.a.o. inget vidare snyggt, men starkt band.

Halvshirtingbind er det engelske navn for det man på dansk kalder Halvlærredsbind.

Sägs om en plansch eller illustration färglagd för hand. Många planschverk från särskilt 1700-talet är handkolorerade. Förkortas handkol.

Ett för hand skrivet eller avskrivet dokument. Det är genom handskrifter den antika litteraturen delvis bevarats åt eftervärlden.

Band utfört av hovbokbindaren Gustaf Hedberg, eller av hans firma. Han öppnade sin verkstad 1886 och blev snart den ledande i Sverige.

Kunstlæderbind (blankere end shirting) - svarer til vore dages udtryk Hardback.

Se Skinnband

Internationell sammanslutning av nationella antikvariatföreningar. Grundad 1948 publicerar ILAB regelbundet en medlemsmatrikel, som är en användbar förteckning över antikvariat runt hela världen. Finns även på Internet:  www.ilab.org

Latin för "låt det tryckas". Censors i skriften tryckta tryckningstillstånd. Infördes i Sverige under G Benzelstiernas censorstid (1737-46) och upphörde huvudsakligen i samband med tryckfrihetsförordningen 1766.

Synnerligen lämpat för inbindning. Sägs ofta om häftade böcker som fallit sönder men ändå bevarat sina beståndsdelar inklusive omslag intakta och i acceptabelt skick.

Om enbart inbunden anges som beteckning menas ett enkelt band utan särskilda anspråk på kvalitet, men förväntas vara trådbunden. Förkortas inb.

Alfabetiskt ordnad lista över en boks innehåll; även förteckning över förbjudna böcker.

Böcker tryckta före år 1501. Efter latinets incunabula, lindor vagga som beteckning för ursprung. Inkunabler är alltså de böcker som framställdes då boktryckarkonsten ännu låg i sin linda.

I antikvariatammanhang är inlagan ofta fin men bandet slitet. Inlagan är sålunda bokens alla sidor utan avseende på omslag eller pärmar.

I kataloger stöter man ofta på anmärkningen Inte hos... alternativt Inte i... vilket betyder att boken ifråga icke, som man skulle kunna vänta, återfinns i den eller den erkända bibliografin eller katalogen, varför den förmodas vara något av en hittills oupptäckt raritet och därför också betingar ett högre pris.

Häfta in oskrivna, ibland linjerade, anteckningsblad mellan de tryckta sidorna. Förekommer t.ex. i personmatriklar för att möjliggöra ändringar och kompletteringar.

Varje del av en bok som ersätter det ursprungligen tryckta i boken. Det kan vara en remsa klistrad över en rad eller, vilket är vanligast, ett helt blad eller ark som ersätter det urtagna original bladet.

Kapitæl, er den håndsyede eller vævede strimmel, der er fastgjort til toppen eller bunden af ​​bogens ryg, der flugter med snittet.

Kapitäl, är den handsydda eller vävda list som fästs upptill eller nedtill i bokens rygg i jämnhöjd med snittet.

Samlet betegnelse for billige bindtyper. Ofte kaldet hardback. Se også Papirbind.

Samlingsterm för billigare bandtyper i enkelt utförande. Idag är det typiska kartonnagebandet en plastlaminerad massupplaga av en bestseller.

Special gjort skyddsfodral eller skyddsbox för böcker.

Sveriges nationalbibliotek, tillkommet på 1600-talet med svenska kungars och privatsamlares bibliotek som grund.

(Blækklatter) Fra tiden med fjer- og fyldepenne kendes utilsigtede dekorationer af bogens sider. Sådanne tilfører ikke bogen ekstra værdi, med mindre det kan dokumenteres at klatteren er af fornem herkomst.

även helklotband, ett bokband helt i klotmaterial. Från engelskan cloth "tyg", liksom också - före vikingatiden - tygnamnet kläde; inom bokbinderiet benämning på en väv av linne eller bomull till bokband. Ett halvklotband är ett band med såväl rygg som hörn i klot. Ett klotryggsband är ett band med enbart klotrygg.

Inte ovanligt i böcker. Mycket sällan upplyftande. Berömt klotter är de anteckningar Erik XIV förde i sina böcker under fängelsevistelsen.

Se Codex

Genomgång av en boks ark- och sidantal, eventuella insatta planscher, kartor, erratablad m.m., för att fastställa om den är komplett eller inte.
Latinets collatio betyder jämförelse och kollationering bygger alltid på en jämförelse mellan det undersökta exemplaret och ett annat, ofta dokumenterat i en bibliografi. äldre böcker bör alltid kollationeras; mycket kan ha hänt sedan boken lämnade tryckeriet.

Efterskrift (i medeltida handskrift) som upplyser om innehåll, författare, verkets tillkomst m.m. Idag används kolofoner enbart i bibliofilupplagor eller typografiskt högtstående arbeten. Arbeten som vill framstå som högtstående utan att vara det tar ibland hjälp av en kolofon för att markera status.

Not i antikvariatkatalog med syfte att stimulera intresset för boken. Allt från vetenskapliga utredningar till impressionistiska infall. Antikvariatbokhandlaren Robert Sahlberg (1837-1922) var den som i Sverige först med någon medvetenhet praktiserade denna konst. Bland dem som fört den vidare kan nämnas antikvariatbokhandlaren Eric österlund, vilken i den egna firmans kataloger excellerade i träffande anmärkningar och visade att en bra kommentar är mycket svårare att skriva än man tror.

Se Skick.

1800-talsbenämning på uppslagsverk som alfabetiskt ordnade upplysningar om sådant som ansågs höra till den bildade konversationen.
Det första svenskproducerade var P G Bergs Svenskt konversationslexikon (4 delar l845-52).

Avtryck från graverad kopparplåt.

Samling af kort eller billeder.

Ett ensamt ord tryckt längst ner på sidan, på egen rad, hänvisande till första ordet på nästa sida. Användes i äldre tider och är ett viktigt hjälpmedel för kollationeringen av en bok.

Se ArArk, arksignaturk

Fläckar ofta i form av små bruna prickar. Uppstår som ett resultat av en självverkande kemisk process i vissa papperssorter.  Särskilt vanligt i böcker tryckta mellan 1820 och 1890.

La Ligue International de la Librarie - International sammenslutning af nationale antikvarbog-handlerforeninger. Dannet i 1947. LILA/ILAB arbejder for en høj etisk standard blandt medlemmerne. Den Danske Antikvarboghandlerforening (ABF) har været med fra starten. LILA/ILAB udarbejder med jævne mellemrum en verdensomspændende medlemsfortegnelse. Flere oplysninger på www.ilab.org

Har ersatt häftningen som dominerande metod att förena bokens blad i ryggen. Starkt bidragande orsak till att nya böcker så lätt förvandlas till lösbladssystem (se dito).

Stentryck, av grekiskans lithos, sten och grafein, skriva. Metoden bygger på att de färgavgivande ytorna är feta, de övriga fuktiga. Färgen fastnar bara på de feta ytorna och överförs därifrån till papperet. Idag är den litografiska tryckningen ett renodlat konsttryck och utförs oftast från tunna metall plåtar.

Bok där alla eller nästan alla blad lossnat från ryggen. Särskilt vanligt beträffande imbundna pocketböcker tryckta på för hårt papper.

Enstaka del i avsaknad av den andra eller de andra delar som skulle göra den till en del av ett komplett verk. Sparas i ett fåfängt hopp om att någon gång lokalisera andra, kompletterande lösdelar.

Ett extra hållbart papper huvudsakligen gjort av textillump. Fram till början av 1800-talet framställdes allt papper av lump. I boksammanhang används lumppapper idag mest för exklusivare upplagor.

Handskriven eller på annat sätt utförd text efter vilken något skall tryckas.

Det tomma utrymmet mellan satsytan och sidans kant fylls ibland av intressanta s.k. marginalanteckningar. Stora marginaler i rätta proportioner är ett typografiskt och bokkonstnärligt ideal, men kan sällan förverkligas eftersom papper är dyrt. Samlare av Elsevirer brukar mäta marginalerna; ju större marginaler desto finare var exemplaret.

Färga strimmig eller ådrig som marmor. Det som färgas ådrigt som marmor i boksammanhang kan vara snittarna, pärmöverdragspapperet och för- och eftersättsbladen.

Getskinn av hög kvalitet, ursprungligen från Marocko. Används för inbindning (marokängband), och färgas då ofta in i lysande färger.

Betegnelsen for bøger i ganske små formater. Den ældste miniature bog er i størrelsen 43x28 mm trykt i Neapel 1486. I Danmark udsendtes de tidligste miniaturebøger i det 18. århundrede.

Skrift som behandlar ett enda avgränsat ämne, en enda person, en enda sak etc.

En slarvig namnteckning med kulspetspenna i en bok brukar inte uppskattas av boksamlare; en äldre namnteckning anses inte lika störande, kanske kan den tvärtom vara en tillgång. I det fall namnteckningen tillhör en känd person, eller rentav författaren eller någon författaren närstående, kan den till och med höja bokens värde.

I en begränsad upplaga är det inte ovanligt att varje enskilt exemplar numreras. Numret skrivs in för hand eller stämplas. Att en bok numrerats betyder inte att den automatiskt är värdefull.

Oprindelig pris - Bogens pris da den blev udgivet.

Se Ark

Man talar om främre omslag, bakre omslag, skyddsomslag (se dito), gråpappersomslag, tryckta omslag o.s.v. Omslagen har för samlare och forskare blivit allt viktigare. Dels kan de rymma intressant information, dels blir boken tydligare som representativ för sin tid med bevarade omslag. Originalupplagan av August Strindbergs Röda rummet (1879) med bevarade främre och bakre omslag betingar ett upp till 30 gånger högre pris jämfört med samma bok utan omslag; är enbart främre omslaget bevarat blir priset kanske 20 till 25 gånger högre. I äldre tider spreds böcker ofta med ett skyddande grått pappersomslag. Mot slutet av 1700-talet såg man dessa s.k. gråpappersomslag ersättas av tryckta omslag, ett bruk som blev allt vanligare under 1800- talet och under senare hälften av seklet närmast regelmässigt. Se också Smudsomslag.

Se Udgave

Vanlig benämning på förlagsband. Ett samtida band behöver inte vara ett originalband.

Når en paperback samtidigt er en første udgave. Nogle af Panduros tv-spil i paper-back/Tranebøger er første udgave.

När en pocketbok samtidigt är en originalupplaga.

Se Upplaga, förstaupplaga, originalupplaga, variantupplagava

En bokbindare som beskurit omslaget för hårt anses ha begått ett övergrepp. Ur bibliofil synpunkt är oskuret bäst.

Sidenummerering. Nummeringen af siderne i en bog eller et dokument. Modsat foliering hvor det er de enkelte blade/ark der er nummererede.

Disse bøger er ofte i lommeformat, ca 18x10 cm. Blev lanceret i USA i slutningen af 1930-erne. Betegnelsen bruges i dag lidt i flæng om uindbundne bøger, hvor man ikke kan se de enkelte hefteark.

Bokband där pärmarna och ryggen är helt överdragna med papper.

Se Exlibris

Pergament används idag som material för bokband, men under medeltiden var pergament det man skrev på - pergamentet efterträdde papyrus som skrivmaterial och avlöstes vid medeltidens slut av papperet. Tillverkas av get-, får- eller kalvskinn som skrapas och sedan behandlas med kalkvatten, krita och pimpsten. Namnet härlett från staden Pergamon Mindre Asien.

Bogbind udført i pergament. Fremstilles af gede-, fåre- eller kalveskind som skrabes og behandles med kalkvand, kridt og pimpsten.

Regelbundet utkommande skrifter av olika slag, t.ex. tidskrifter och årsböcker.

Forperm og bagperm: de stykker bindpap som udgør bogens for- og bagside.

Term som brukar användas för en upplaga utgiven och marknadsförd utan författarens tillstånd och utan ersättning till författaren.

Rymlig benämning för bokverk huvudsakligen innehållande (hand)kolorerade, tryckta eller graverade, planscher. Ofta med inriktning på resor, pittoreska vyer, häst- och jaktidrott, satir, karikatyr, anatomi och naturvetenskap.

En lågprisbok i fickformat (normalt 18,5 x 10,5 cm) med mjuka pärmar och ofta grafiskt slagkraftigt omslag. Efter billighetsserien Pocket-Books som startades 1939 i USA. Lanseras vanligen som en serie, t.ex. Penguin Classics, Delfinserien, MånPocket, PAN etc.

Band utförda på uppdrag av privatpersoner (eller bibliotek).

En tryckt skrift framställd i begränsad upplaga och inte avsedd för bokhandeln.

Tryckt plan, broschyr. En översikt av ett verks (planerade) innehåll utsänd i reklamsyfte från förläggaren till bokhandlaren för vidare utdelning bland intresserade kunder. Av latinets prospectus, utsikt.

För en boksamlare en bok vars tidigare ägare kan dokumenteras genom anteckningar i boken, ägarmärken, exlibris, pärmexlibris etc.
Beteckningen används särskilt om exemplar som kommer från berömda bibliotek.

Antaget eller påhittat författarnamn. Ex: Ernst Ahlgren, Bo Balderson, Lewis Carroll. Förkortas pseud.

När råsnittet inte skurits utan bara jämnats till.

se Sällsynt.

Oskuret och obehandlat snitt med arkets råkanter intakta.

Utsänt till recensenter och försett med recensionsstämpel på smutstiteln, titelbladet, toppsnittet, framsnittet eller fotsnittet. Ibland utan de hårda pärmarna.

Den del av en bokupplaga som efter realisation eller andra utförsäljningsansträngningar ändå blir över och säljs billigt i partier istället för att makuleras.

Stiftat 1946 med syfte att stimulera intresset för läsning, bokkonst och boksamlande. Publicerade ett stort antal böcker och småskrifter och utgav tidskriften Bokvännen (1946-1996). Se även Biblis.

När man talar om en boks svåråtkomlighet rör man vid boksamlandets själ. För om en bok när som helst kan anskaffas minskar behovet av att samla den. Det räcker inte för samlaren att boken är sällsynt, eller rar, som det hette förr. Den måste ha någonting som gör den värd att spara; därför är en sällsynt bok aldrig attraktiv bara för att den är sällsynt. Hur ovanlig eller svåråtkomlig en bok är diskuteras ständigt bland boksamlare. Det finns en sorts definitiv sällsynthet, en annan sorts osäker, fluktuerande sällsynthet, en tredje sorts tillfälligt uppblossande sällsynthet och en fjärde sorts lokal sällsynthet. Om en bok som är sällsynt kan man säga att den är introuvabel, unik, måhända unik, extremt ovanlig, mycket sällsynt, ytterst sällsynt, sällsynt och sökt, att den utgör den eftersökta och mycket sällsynta original upplagan o.s.v. Förr användes sällsynthetsbeteckningen r, rr, rrr i såväl gemener som versaler, vilket alltså betydde sex grader av raritet. Beteckningen R.R.R betecknade den allra yttersta graden av sällsynthet.

När en författares verk är särskilt efterfrågade av boksamlare säger man att författaren ifråga är "samlad". Ex: "Sten Selander är inte särskilt samlad, men Fritiof Nilsson Piraten är det."

I motsats till valda skrifter är samlade skrifter (eller samlade verk) en utgiven samling av allt författaren skrivit (eller åtminstone allt det som utgivaren vid utgivningstillfället lyckats upptäcka).

Bokband utfört samtidigt med, eller nära i tiden efter, bokens tryckning.

Begränsad upplaga av en artikel eller ett kapitel ur en bok eller tidskrift som försetts med eget omslag och häftats för sig och ibland begåvats med såväl egen paginering som numrering. Ett särtryck motiveras ofta av en forskares behov av att dela med sig till vänner och kollegor av sina i samlingspublikationer publicerade och ofta svårfunna resultat.

Enkelte bind i en serie eller værk som mangler et eller flere bind for at være et komplet værk. Det kan ikke anbefales, at købe løse bind - det er meget sjældent, at man finder de resterende (kompletterende). Se iøvrigt Det udkomne.

Exemplar med författarens namnteckning. På senare tid har reklamsigneringen blivit allt vanligare. Därmed förstås att författaren på t.ex. ett varuhus eller i en bokhandel signerar sin senaste bok i syfte att stimulera försäljningen. Detta har fått sådan utbredning att signerade exemplar nu delvis förlorat den air av exklusivitet de tidigare hade.

Se Codex Argenteus.

Eftersom bokens skick är av stor vikt för samlaren används en uppsjö benämningar. Några exempel: som ny, nyskick, fint ex, gott antikvariskt skick (om skicket inte anges förutsätts detta skick), acceptabelt, hyggligt, dåligt, läsex, arbetsexemplar. För bokens yttre finns bl.a. följande beskrivningar: ouppskuren, fräsch, blekt, något nött, medfaren, sliten, naggad, snedläst, vikt, ömtålig, skör, restaurerad, renoverad, reparerad, lagad, defekt, loss i häftningen, inbindningsexemplar, lösbladssystem. För bokens inre finns t.ex. dessa beskrivningar: ren, brunfläckad, lagerfläckad, varsamt tummad, tummad, fläckad, tvättad, fuktfläckad, med fettfläckar, missfärgad, smutsad, solkig. Värdeomdömen och lindriga överdrifter förekommer emellanåt. Exemplaret kan då befinnas vara i perfekt skick, elegant, synnerligen vackert, ovanligt snyggt, magnifikt, utsökt eller trevligt.

Enkelt gjorda småtryck med visor och dikter. Såldes vanligen för en skilling. Det första kända svenska skillingtrycket är från 1583. Från den tiden och fram till 1910, då vis- och schlagerhäften tog över, är 20 till 25 000 skillingtryck bevarade. Genom skillingtrycken nådde poeter som Bellman, Lenngren och Tegnér ut till en bred publik över hela landet.

Såväl pärmar som rygg i skinn. Kallas även helt skinnband och, felaktigt helfranskt band.

Bättre, tjockare papper än det ordinära tryckpapperet. Med hårdare yta för att hindra bläckets utflytande.

Skyddsomslagen, som förr vanemässigt kastades bort, är nuförtiden föremål för ett intensivt intresse. De första svenska skyddsomslagen dök upp på 1860-talet, det första kända engelska är från 1832. För samlare av särskilt modern skönlitteratur är skyddsomslaget en näst intill nödvändig del av boken. Se även OmOmslagslag.

När värdefulla delar (t.ex. handkolorerade planscher) tas ur ett bokverk för att säljas separat. Betraktas normalt som vandalism och accepteras endast om exemplaret är defekt (s.k. slaktningsexemplar).

Bladet före titelbladet där boktiteln återges i förkortad form. Skulle förr skydda titeibladet från att fläckas och smutsas ned.

Se Desiderata.

Används i kataloger for att markera kunskap om att boken i sitt mest eftersökta skick bör innehålla det som den vanligtvis saknar. Ex: "Som vanligt utan det sällsynta B-arket."

Utförs på stålplattor där text och bilder graveras in med en gravstickel. Metoden härstammar från omkring 1820.

Förhandsbeställning av t.ex. ett bokverk. I slutet på många äldre böcker finns en tryckt subskriptionslista eller subskriptionsförteckning, med namn på privatpersoner och bokhandlare som i förväg bundit sig för att köpa boken.

Se ExExlibris.

Grundad 1936 Stockholm i avsikt att verka för en seriös och ansvarskännande antikvarisk bokhandel. Medlemsantalet har stigit från 26 (1945) till 66 (2005). För att bli medlem av föreningen måste ett antikvariat ha bedrivit verksamhet i tre år samt rekommenderas av tre medlemmar. Ansluten till ILAB (se dito).

Anges när en tryckt skrift vilken ingått som del av t.ex. ett samlingsband tagits ur bandet.

Periodiseringskatalog, en äldre form av register över en samling, där böckerna registreras i den ordning de köps in till samlingen.

Blad vanligen efter smutstiteln som normalt innehåller uppgift om författare, boktitel, förlag, tryckeri, tryckort, tryckår etc.

Avtryck från en träskiva eller stock, där bilden skurits in för hand.

Angives på tryckalster som inte är avsedda för allmänheten utan utgivet för författarens eller utgivarens vänner eller för särskilt ändamål i liten upplaga.

Inklistring av planscher, illustrationer, tidningsurklipp och annat kompletterande bild- och textmaterial i en bok.

Se Udgave.

Dette angiver når et skrift, som indgår i for eksempel en antologi, er fjernet fra publikationen, og sælges for sig selv.

Vanliga särskilt i kursböcker. Utförs med kulspetspenna, blyertspenna, anilinpenna, tuschpenna, färgmarkeringspenna, bläckpenna och ett otal andra sorters pennor. Ej önskvärda, såvida inte den som har gjort dem är en känd person och understrykningarna på något sätt signifikanta.

Likformig. T.ex. uniforma band om en svit likformigt bundna böcker.

Ouppsprättat.

Det vil sige at siderne i bogen er uden numre.

Upphöjningar i form av tvärband på bokbandets rygg.

En upplaga är alla de exemplar av en bok eller ett tryck som tryckts vid ett och samma tillfälle. Första tryckningen är detsamma som första upplagan. I handsatta tryck kan dock vissa ändringar av exempelvis upptäckt tryckfel eller av den typografiska utstyrseln förekomma sedan en del av arket eller upplagan tryckts, vilket kan benämnas varianttryck, såvida det första trycket redan hunnit lämna tryckeriet. En förstaupplaga kan, om den är efterfrågad och tar slut, tryckas om men utan att sättas om. Den benämns då andra tryckningen, andra tusendet etc. I offsettryck används då samma plåtar. En av författaren omarbetad, reviderad eller utökad upplaga benämns andra, tredje etc. upplagan, liksom en även efter en längre tid omtryckt och omsatt bok. För samlare av förstaupplagor gäller således den ursprungliga tryckningen. Eller ännu hellre "första upplagan, första tryckningen med tryckfel istället för tryckfel på erratabladet i slutet av boken".

Priset på boken vid dess utgivning.

Brukar anges när tryckort och tryckår inte är angivet i trycket. Förkortas u.o.o.å.

Sägs ibland om en bok som är utgången från förlaget eller utsåld i bokhandeln.

En avdelning med blandat innehåll.

Stora bokstaver - i motsats till gemener, vilket betyder små bokstaver.

Mindre, ofta konstnärligt utformad dekoration, särskilt på titel-, begynnelse- och slutsidor. Från franskans vignettes för vinrankor (de äldsta vinjetterna hade formen av vinrankor).

Diktkonst, skönlitterärt författarskap. I antikvariaten ofta avdelningen för äldre skönlitteratur. Under första hälften av 1700-talet var vitterhet ett bredare humanistiskt begrepp och kunde innefatta även ämnen som litteraturhistoria, estetik och filosofi.

Engelska ord för volym. På danska används uttrycket för samlingsvolymer. 5 volymer (delar) i 3 volymer. etc. Den engelska termen används knappt längre.

Bokband, fysisk del av bokverk. T.ex. fem delar i tre volymer eller "fem delar i en volym".