Sökresultat

Sthlm, A. Gadelius, 1817. 12:o. 98 s. Gråpappbd från början av 1900-talet med guldlinjer och titel på ryggen. Det tryckta omslaget medbundet. Bandet med en liten skada upptill. Omslaget med några små lagningar och det främre med en samtida numrering. Bra inlaga. Bandet inlagt i en elegant nutida kassett med guldornerad markokängrygg och röd titeletikett. Med Ellen S. Westers och Svante Svedlins namnteckningar samt den senares förgyllda pärmexlibris på kassetten. Almquistiana 202. Ferguson Bibliography of Australia Addenda 691a. Almquist ”Parjumouf” är förmodligen det första svenska skönlitterära verk vars handling är förlagd till Australien. Den nya kontinenten kallas förutom Nya Holland även ”Ulimaroa”, ett namn Almquist säkerligen funnit i geografen Daniel Djurbergs skrifter. Både Cook och Banks hade hört ordet användas på Nya Zeeland som beteckning för Australien. Ellen S. Wester (1873-1930), eller mer känd under signaturen E. Weer, var en av de framträdande översättarna under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Sthlm, f.d. Kongl. tryckeriet, 1773. 8:o. 64 s. + (TUDERUS, GABRIEL & WESTEN, THOMAS von) Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser, och afguderi. Sthlm, Kongl. Finska boktryckeriet på J. A. Carlbohms bekostnad, 1773. 8:o. 72 s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven ryggtitel. Fuktränder på omslaget. Det andra arbetet har några små lagerfläckar på de första sidorna. Sista bladet ofullständigt skuret i yttermarginalen så ett litet stycke sticker ut. Bra ex. av två ovanliga verk. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 754, noten, för originalet ”Memoire sur les samojedes et les lappons” som utkom i Königsberg 1762. Översatt av Samuel Loenbom. T. M. von Klingstedt (1730-86) var ryskt statsråd och hans arbete rör huvudsakligen samer och samojeder på ryskt territorium. Klingstedt argumenterar bland annat för att samerna härstammar från finnarna, medan samojederna är ett tartariskt folkslag.Setterwall Svensk historisk bibliografi 7028 och Marklund Övre Norrland i litteraturen 378 för det andra arbetet. Samuel Loenbom utgav och sammanställde de två berättelserna och har även skrivit förordet. Den första berättelsen är skriven av Gabriel Tuderus (1638-1705), ”de finska lapparnas apostel”, som var verksam i Enare och Kemi lappmark i Finland samt sedermera som kyrkoherde i Nedertorneå. Här återfinns bland annat en nedteckning av den så kallade björnsången. Den andra berättelsen är författad av Thomas von Westen (1682-1727) som missionerade i de norska lappmarkerna. Han gjorde bland annat några uppmärksammade resor 1716-23 och grundade såväl kyrka som sameskola i Mo i Rana.

Sthlm, Kongl. ordens-boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),218,1-27,(1) s. & 3 utvikbara tryckta tabeller. + (EKSTRÖM, C. U.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Sthlm, 1828. Tvär-folio. Litograferat titelblad & 24 litograferade plr, varav 1 handkolorerad & 2 utvikbara litograferade kartor. Textdelen oskuren i samtida gråpappomslag. Spridda lagerfläckar men fler fläckar på titelbladet och s. 21-25. Ett litet hål i första textraden på s. 119-20. Naggar i övre hörnet på s. 17-24 i sista sidföljden. Planschdelen i samtida brungrått hfrbd med blekt, nött och torr rygg med svagt upphöjda bind och guldlinjer. Gula snitt och marmorerade pärmpapper. Vacker orange guldtryckt titeletikett på frampärmen. Titelbladet och de två kartorna något lagerfläckiga. Marginalfläckar på plansch 13-17. Plansch 25 med fuktrand och fler fläckar. Essén Sörmländsk bibliografi s. 83. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Lundberg Sveriges ichthylogiska literatur s. 8-9. Müntzing Svensk jaktlitteratur I, 48. Planscherna, som är litograferade av Scheele, i varianten på tjockt papper beskriven av Göran Martling i ”Biblis” 2005:1. Björn Dal skriver i ”Sveriges zoologiska litteratur” om Ekström och hans mecenat Nils Bonde: ”Ett första stort uppdrag för greve Bonde fick Ekström med att författa en beskrivning över Mörkö socken. Allt skulle beskrivas, berg mätas och klipphålor granskas. Beskrifning öfver Mörkö socken utkom 1828 och är originell såtillvida att beskrivningen av öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av volymen. Den omfattande beskrivningen av öns insekter är vår första betydande lokala insektsfauna”. Ekströms naturintresse inskränker sig inte till enbart de vetenskapliga aspekterna: om tordyveln skriver han exempelvis: ”Den första torndyfvel, som bonden träffar om våren, granskas alltid under buken. Är den fullkrupen med ohyra (Acarus coleoptrator L.) spår han sig häraf en god och ymnig skörd; är den åter fri från denna inqvartering, skall årsväxten blifva knapp. Då torndyfveln är uppe, är kälan ur jorden, säger allmogen, hvilken äfven tror sig få 10 synder förlåtna, om den torndyfvel ställes på fötterna, som finnes liggande på rygg”. Gunnar Brusewitz har skrivit om Ekström och hans sockenbeskrivning i ”Björnjägare och fjärilsmålare”. Där redovisar Brusewitz Ekströms något blandade känslor inför Nils Bondes uppdrag, men tillägger: ”Tvärs emot Ekströms dystra aningar blev ’Beskrifning öfver Mörkö socken’ en stor framgång både bland kritiker och allmänhet när den utkom 1828. Genom sin rikedom på daggfriska iakttagelser, behagligt tryfferade med anekdoter och folklore, blev den verkligen den alldeles unika sockenhistoria som uppdragsgivaren hoppats på. Det var en bok som kunde läsas av humanisten och naturvetaren med lika stor behållning och frågan är väl om någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö. Ändå kan man med bästa vilja i världen inte blunda för att boken som helhet blivit en aning trögläst. Eller, för att nyttja en formulering av Voltaire: konsten att vara tråkig är att säga alltsamman”.

Sthlm, A. Gutterwitz, 1607. 4:o. A4-Zzz4 = (551) s. Nöra samtida svart skinnbd med upphöjda bind och fint guldornerad rygg utan titel. Dubbla ramlinjer i guld på pärmarna. Röd- och blåstänkta snitt. Några små maskhål på bandet, ytligt krackelerade pärmar och några småskador på frampärmen. Eftersättsbladet sitter fast i bakpärmens insida i en punkt. Enstaka fläckar och delvis något bruntonad, ca 20 sidor hårdare. Några små marginella maskhål. Blad Fff2 lagat i nedre marginalen. Flera samtida marginalanteckningar. Bläckmonogram NB på det sista eftersättsbladet. Med Carl Bernhard Ulrik von Dübens exlibris och från Vegeholm. Fint ex. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 162. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3299 som berättar att Chesnecopherus, enligt uppgift från Messenius, förföljt en viss Erik Pampineus efter att denne påstått att arbetet var både oriktigt och enfaldigt. Även Karl IX var missnöjd med Chesnecopherus resultat och åtog sig att själv överse och förbättra texten inför den andra upplagan som utkom 1609. Denna översattes till latin av Messenius och utgavs 1610. Skriften är en förklaring över varför Sigismund blev avsatt.

Köpenhamn, N. Möller og sön, 1787. 8:o. (2 blanka,13,1 blank),163 s. Häftad i samtida ngt nött och blekt marmorerad ryggremsa med liten skada nederst. En del hundöron och enstaka småfläckar. Fuktrand i övre marginalen på s. 17-36 och i nedre hörnet på s. 65-126. Rester av insekt på s. (14). Med Arvid Bæckströms blindstpl på titelbladet. Bibliotheca danica I:1111-12. Den danska storsamlaren Otto Thott (1703-85) efterlämnade inte bara en enorm boksamling om 138 000 band som såldes på auktion 1788-92 och över 4000 manuskript som han skänkte till det Kongelige bibliotek, utan även ett kuriosakabinett som förtecknades i egen katalog och såldes 1788 samt en stor konstsamling som förtecknades i föreliggande katalog.

London, J. G., 1650. Liten 8:o. (4),155,(9) s. Ngt nött ljusbrunt skinnbd från 1700-talets början med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, röd titeletikett av marokäng och röda snitt. Kantförgyllning och inre denteller. Ryggen obetydligt naggad överst. Genomgående nära skuren i övre marginalen. Ett maskhål i yttermarginalen från titelbladet till s. 74. Bläckfläckar i yttermarginalen på s. 38-40 och några svaga, men knappast störande, fuktfläckar i nedre marginalen på sina håll. Med Charles Henry Hoyms guldpräglade pärmexlibris. Från Biby. ESTC R202413. Variant med omtryckt titelblad med förlängd titel och åtta opaginerade sidor med ett register. Bakom boktryckarens initialer döljer sig John Grismond. Behandlar rättegången mot Englands kung Karl I, som avrättades i januari 1649. Charles Henry Hoym (1694-1736) var Saxens och Polens ambassadör i Frankrike. Hans magnifika boksamling såldes 1738.

Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1905. 122,(2),123-69,(2) s. Lätt solkigt och delvis lite blekt dekorerat oklbd. Lite lös i häftningen och sprucken i innerfalsen mellan s. 2 och 3. Med Björn Mattséns ägarstämpel och med hans inköpsnotering i blyerts som antecknar att det är ”överläkare Carl Gentz ex.” Zetterlund I:94. Illustrerad och typografiskt redigerad av Arthur Sjögren. Komplett med både tredje sången i ”Holländarn” och det dekorativa blad som var tänkt att ersätta den. Strindberg hade uppvaktat förläggare med idén att ge ut dikterna ur ”Fagervik och Skamsund” med några tillägg i en billighetsutgåva, men utan att vinna gehör. Det var inte förrän bokkonstnären Arthur Sjögren, som vid det här laget hade samarbetat med Strindberg i ett flertal projekt, tog sig an verserna som Bonniers nappade. Sjögrens plan var naturligtvis inte någon billighetsutgåva, utan tvärtom en praktfullt illustrerad presentbok. Resultatet blev synnerligen lyckat och Georg Svensson beskriver den i sin bok ”Modern svensk bokkonst” som ”ett självständigt, nationellt färgat arbete som måste räknas till de vackraste svenska böckerna”. I ”Fagervik och Skamsund” hade det ingått en dikt med titeln ”Holländaren”. Till den nya samlingen hade dikten utökats med två verser. De nya verserna var, som Karl Otto Bonnier berättar ”uttryck för hans kvinnodyrkan och hans kvinnohat. – Hatet hade emellertid lagt sig följande sommar, då dikterna voro under tryckning. – Den 18 juli 1905 skrev han från Furusund: ’Broder Bonnier. Om ej det är för sent, så ber jag få stryka 1:a och 3:e satsen (avdelningen) i ’Holländarn’ i dikterna. Dessa stå ej i ton med bokens fridfulla omgivning och äro icke synnerligen av värde.’ Det var emellertid för sent. Hela boken var, då detta brev inträffade, färdigtryckt. Jag förstod naturligtvis varför Strindberg nu ville, om möjligt, ha bort dessa dikter, i synnerhet den tredje sången. – Trots svårigheterna sökte jag tillmötesgå Strindberg: ur de färdigtryckta exemplaren skuro vi ut de fyra sidorna 123-126, som innehöllo den tredje sången och ersatte dessa med ett blad, som pryddes med Sjögrens för sången avsedda vignett. Och så gick boken ut. – Jag tror ej att det finns mer än ett enda exemplar (i mitt privatbibliotek) där ’tredje sången’ finnes kvar!” Några fler exemplar än Karl Otto Bonniers privata förefaller ha läckt ut, men ”ocensurerade” exemplar är ändå mycket sällsynta. Carl Gentz böcker såldes på Stockholms bokauktionskammare den 27 november 1978.

Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. (8),304,1-14,(2) s. Med flera träsnitt i texten. Lätt nött alrotsmarmorerat hfrbd från 1900-talets början med guldornerad rygg och mörkgrön titeletikett samt försättsblad av Lessebopapper med vattenmärke från 1910. Ursprungligt klotförstärkta inre falsar. Ryggen ngt blekt. Oskuren inlaga som genomgående är lite lätt dammig. Första opaginerade sidorna med fuktränder, vilka sporadiskt återkommer i den nedre marginalen. Enstaka marginalnoteringar i bläck och blyerts. Reva i nedre marginalen på s. 231 och i det nedre ytterhörnet på s. 11 i den avslutande pagineringsföljden. Titelbladets yttermarginal med samtida bokbindaranteckning: ”bl. papper”. Med Nils Roséns grav. exlibris och en etikett från J. F. Hallmans bokhandel i Uppsala. Bring Itineraria svecana 150. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 278. Sallander Litteratur om Västergötland 484. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 198. Aberstén Bibliographia Gothoburgensis 163. Bördh Dalslandslitteratur 1511. Teijler Litteratur om Örebro län 6594a. Krok Bibliotheca botanica suecana 3. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 334. Linnélärjungen Pehr Kalms (1716-79) klassiska arbete innehåller förutom en resebeskrivning även en mängd uppgifter om botanik och lanthushållning. Resan företogs på uppdrag av Kalms mecenat Sten Carl Bielke. Nils Rosén (1866-1929) var specerihandlare i Malmö och samlade på allt som hade med Linné att göra, såväl böcker och manuskript som medaljer och föremål.

Skara, A. Kiellberg, 1709. 8:o. (24),578,(30) s. Titelsidan tryckt i rött och svart. + SWEDBERG, JESPER. Parentis optimi, canticum Svecicum, ungdoms regel och ålderdoms spegel/ ex. ecclesiast: c. XII latino carmine exhibitum ab Emanuele Swedbergio, filio. Skara, typis Kielbergianis, 1709. 8:o. (8) s. Samtida något nött mörkbrunt mönsterpressat karduansbd med upphöjda bind, guld- och blindlinjerad rygg samt mörkröd titeletikett i skinn. Titeletiketten med litet nagg i övre vänstra hörnet. Smärre sprickor och maskhål i bakre falsen. Fuktfläckar på övre och främre snittet har trängt in i marginalerna med små och knappast störande fuktfläckar som följd. En kraftig rostfläck i texten på s. 573-76. Sista bladet delvis loss och lite naggat i marginalen. Frampärmens insida med träsnitt föreställande Palmskiöldska vapnet. Frampärmen med de pressade initialerna ”W*S*” och försättsbladet med Wilhelm Mauritz Schwartz namnteckning daterad Arboga den 12 juni 1728 samt Sven Månsson Billströms namnteckning daterad den 30 mars 1859. Tryckpappersexemplar med prisuppgiften ”en och half carolin”. Skrivpappersexemplar har prisuppgiften ”2 caroliner” på titelbladet. Med en hyllningsvers av P. Hesselius. I sin ”Lefwernes beskrifning” skriver Swedberg: ”Åhr 1703 sammansatte jag Salomos predikares tolffte kapitel i songwis. Wisan begynnes så: Så gläd tig tu yngling i ungdomen tin. Then förklarade jag i twå fredags predikningar i Upsala bondakyrkio. (: Storkyrkian war förderfwad af wådelden :) Then jag ock sedan här i Skara af trycket lät utgå [...] och hafwer dedicerat eller tilskrifwit bokena then studerande ungdomen i Upsala.” Hyde A bibliography of the works of Emanuel Swedenborg 9 respektive Stroh & Ekelöf Kronologisk förteckning öfver Emanuel Swedenborgs skrifter 6 för det andra arbetet som är översatt till latin av sonen Emanuel Swedberg, senare adlad Swedenborg. Den svenska originaltexten återfinns i början av ”Ungdoms regel och ålderdoms spegel”. Uppgifterna i Hyde 8 om att den latinska översättningen även är avtryckt i det första arbetet är med all sannolikhet ett missförstånd, då föreliggande tryck, som här, emellanåt är medbundet i detta verk. Wilhelm Mauritz Schwardz (1708-71) hade enligt anteckning fått boken av sin mor. Billsten, som titulerar sig bomullsvävargesäll, köpte boken på auktion i Stockholm. Sven Månsson Billsten (1797-1870-talet) var född i Skåne och bomullsvävaregesäll. Han sålde i början av 1870-talet sina böcker till bokauktionskommissarie Claes Gartz och en del fanns bland de böcker som denne sålde 1894. Dessa uppgifter kommer från Carlander som sedan nämner att Billsten hade ovanan att klippa ut vapensköldar ur heraldiska verk och klistra in som ett slags exlibris i sina böcker, som i denna volym. Detta hade förvillat Carlander som tagit upp några av dessa vapensköldar som exempel på olika exlibris i första upplagan av ”Svenska bibliotek och ex-libris”. På Carlanders fråga svarade Gartz: ”Billsten gick på bokauktionerna i slutet av 1860-talet, såg ut som en halfbonde, men hade bra reda på böcker”. Han är ett mycket ovanligt historiskt exempel på en samlare av äldre böcker som tillhörde arbetarklassen.

Sthlm, C. Reusner, 1622. Folio. (12),324,(14) + (6),415,(9) s. Titelbladen tryckta i rött och svart. Med en träsnittsavbildning av Tegels vapen i slutet av andra delen. Trevligt ngt nött hfrbd från mitten av 1700-talet med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg, svart infärgat titelfält och stänkta snitt. Pärmsidorna tämligen nötta. Inlagan ställvis småfläckig och med en del smärre revor i marginalerna, t.ex. på titelbladet till del I. En hel del äldre lagade revor, hål och hörn: i del I på s. (10)-3, 7-14, 19, 43-44 och 253; i del II på s. 313, 357 och 369 samt på s. 335-36 med mindre textförluster. De sista 25 sidorna i del II med eskalerande fuktfläckar och en tillplattad gråsugga i övre marginalen på det näst sista registerbladet. Ur Carl Gustaf Warmholtz bibliotek och med dennes anteckningar på försättsbladet. Med Skottorps exlibris. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 913-14. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 3041. En ny upplaga utkom 1671. Med tryckta dedikationer till Gustav II Adolf och Maria Eleonora samt hyllningsskrifter av S. J. Phrygius, J. Dieterus, J. Lehus och två av J. Salvius. Historiken skrevs på Karl IX:s befallning för att vederlägga uppgifter om Gustav Vasa i Huitfeldts krönika om Kristian III. Tegel hämtade mycket stoff ur Peder Swarts krönika. Arbetet har fortsatt ett värde genom de där publicerade brev, riksdagsbeslut och andra handlingar, vilka annars hade varit förlorade. Carl Gustaf Warmholtz (1713-85) var hessiskt hovråd och bosatt på sin gård Christineholm i Södermanland. Han är en av sin tids främsta boksamlare och sammanfattade sina stora kunskaper rörande den svenska historiska litteraturen i bibliografin ”Bibliotheca historica Sueo-Gothica” utgiven i 15 delar 1782-1817. Han sålde sitt historiska bibliotek till sin förläggare C. C. Gjörwell.

Riga, bey Georg Matthias Nöller, (1706). Högsmal-12:o. (18),412,(40) s. Elegant stänkdekorerat och lackat skinnbd med svagt upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och rödbrun titeletikett av marokäng (Hedberg). Rödstänkta snitt. Blekt rygg. I något nött brun svartstänkt skinnskodd och fodrad pappkassett. Smutstitelbladet uppfodrat med saknad övre blank del utan textförlust. Spridda småfläckar. VD18 12775215. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 8175 för förstaupplagan i 4:o 1670. Tryckåret återfinns på sista sidan. Boktryckaren och bokhandlaren Georg Matthias Nöller var baserad i Riga, vid tiden en svensk provins. Översättning utförd av juristen Johan Enander (1660‑1732) som utnämndes till generalguvernements- och krigsfiskal i Riga 1691, assessor i Dorpats hovrätt 1695 och preses i svenska kommissorialrätten i Kurland 1707. Han översatte även lands- och stadslagen till tyska 1709. Initiativet till översättningarna kom åtminstone delvis från Erik Dahlberg. Dessa översättningar var en starkt bidragande orsak till att Enander adlades Enanderhielm 1714.

Sthlm, L. J. Hjerta, 1839. 12:o. 168 s. + (SNELLMAN, JOHAN VILHELM) Det går an. En tafla ur lifvet. Fortsättning. Sthlm, L. J. Hjerta, 1840. 12:o. (2),188 s. + (SILFVERSTOLPE, MALLA MONTGOMERY) Månne det går an? Fortsättning af ”Det går an.”. Uppsala, Leffler och Sebell, 1840. 12:o. (2),64 s. Samtida mönsterpressat violett klbd med dekorativ lyra i guld mitt på ryggen och guldtryckt titel. Gröna snitt. Ryggen blekt mot brunt och med litet brytmärke. Pärmarna med enstaka småfläckar och den bakre med ringformad fuktrand efter glas samt svart missfärgning i övre hörnet. Försättsbladet med ett prydligt samtida handskrivet register. Inlagorna med enstaka småfläckar. Första titelbladet till hälften loss i ryggen och reva i inte marginalen på s. 23-26. På frampärmens insida en handskriven blå numrerad etikett liksom namnteckningar av G. Stenman i bläck och Carl Åkermark i blyerts. Almquistiana 231 för första arbetet. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 156 för Silfverstolpe. Almquist i andra upplagan. Med ett nyskrivet förord. Första upplagan trycktes 1838, men makulerades och är endast känd i ett par exemplar. Inget har synts till på marknaden sedan Göteborgs universitetsbibliotek köpte ett på Carlanders auktion 1892. Snellmans fortsättning är den mest betydelsefulla följdskriften i ”Det går an”-debatten. Trycket är utformat på samma sätt som förlagan. Försättsbladet med handskrivet register av den samtida ägaren G. Stenman, där författaren till det sista arbetet felaktigt anges vara ”professorskan Knös” i Uppsala, med rättelse i blyerts av Åkermark. Carl Åkermark (1888-1983) var banktjänsteman och stor boksamlare. Hans bibliotek auktionerades ut av Sten Lundquist och Styrbjörn Öhman. Åkermark donerade en fond till Svenska akademien för att dela ut stipendier till ”förtjänta artister inom svensk teater (dramatiker, skådespelare, regissörer eller scenografer)”. Aldrig har väl Lidköping fått så mycket uppmärksamhet i den svenska litteraturen som åren 1839-40 då både ”Det går an” och båda här medbundna följdskrifter utspelar sig där. Ytterligare ett antal följdskrifter utkom.

Sthlm, Central-tryckeriet, 1881. Tvär-folio. Extra färglitograferat titelblad,(4) s.,10,(2 blanka),1-18,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-24,1-16,1-14,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-32,1-28,1-16,1-12,1-12,1-14,(2 blanka),1-20,1-28,1-10,(2 blanka),1-34,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-16,1-20,1-8,1-8,1-24,1-6,(2 blanka),1-44,1-20,1-14,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-16,1-14,(2 blanka),1-22,(2 blanka),1-12,1-18,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-18,(2 blanka),1-34,(2 blanka),1-6,(2 blanka),1-28,1-18,(2 blanka),1-32,1-8,1-10,(2 blanka),1-14,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-26,(2 blanka),1-12,1-10,(2 blanka),1-26,(2 blanka),1-10,(2 blanka),1-12,1-6,(2 blanka),1-24,1-8,1-16,1-10,(2 blanka),1-36,1-14,(2 blanka),1-20 spalter,38 s. & 60 färglitografiska plr & 1 utvikbar tryckt genealogisk tabell. Titelsidan tryckt i rött och svart. Med ett fåtal illustrationer i texten. Rött välbevarat oklbd med rikt guldornerad rygg och blindpressade pärmar. Guldtryckt titel på frampärmen med ett riksäpple i mitten. Planscherna har skyddspapper av pergamyn. Häftningen är som vanligt med smärre svagheter men håller ihop bra. Fin och i princip fläckfri inlaga. Mycket fint ex. Det ståtliga planschverket utgavs av F. & G. Beijers förlag. Beskriver sextio herrgårdar i bokstavordning från Aske till Österby. Även planscherna är tryckta på Centraltryckeriet. Den genealogiska tabellen rör Grillarvingarna på Söderfors. De sista 38 sidorna är rättelser och register. De gårdar som beskrivs är med verkets stavning: Aske, Bogesund, Djursholm, Edsberg, Eka, Ekebyhof, Ekebyholm, Ekholmen, Ekolsund, Forsmark, Frötuna, Fånö, Gimo, Granhammar, Grönsö, Görveln, Haga, Hammarskog, Harg, Hesselby, Hjulsta, Hufvudsta, Håtunaholm, Kaggeholm, Krusenberg, Lennartsnäs, Löfsta, Linnés Hammarby, Margretelund, Marielund, Nybyholm, Näsby, Penningeby, Rungarn, Runsa, Rydboholm, Rånäs, Salsta, Signildsberg, Sjö, Skebo, Skokloster, Skånelaholm, Stafsund, Steninge, Strömsta, Stäket, Sundby, Sätuna, Söderfors, Torsåker, Ulfsunda, Wallstanäs, Vik, Väsby, Ådö, Åkeshof, Örbyhus, Östanå och Österby bruk.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1788-89. 4:o. Grav. titelblad,(12),568,(2),569-1096 s. Med 1 grav. vinjett på s. 1. + grav. titelblad,(2),480,(2),481-1248,(26) s. + 34 grav. plr i tvärfolio. Två häftade, oskurna och ouppskurna volymer i samtida gråpappomslag. Stämplade numreringar på ryggarna som har några små revor. Det separata planschdelen i tvärfolio likaledes i samtida gråpappomslag med något skadad rygg. Inlagorna lätt lagerfläckiga, något mer i del I. Denna del har några tråkiga fläckar i yttermarginalen på de första opaginerade sidorna och även fuktfläckar i början, sporadiskt fram till s. 116 och på deltitelbladet mellan s. 568-69. Även delvis med svaga fuktfläckar i yttermarginalen i del II, t.ex. på s. 33-36. Planschdelen har svaga fuktfläckar i yttermarginalen, dock utanför plåtkanterna, och enstaka småfläckar. Pappersförlust i yttermarginalen på den sista planschen. Häftningen av detta exemplar är utförd i enlighet med de bokbindaranvisningar som återfinns på sista sidan. Titelbladen med författarens porträtt efter Sergels medaljong är graverade av J. Gillberg. En av planscherna är signerad [Johan] Grandel. En tysk översättning utkom 1808-09. Rinman hade utgått från ett efterlämnat manuskript av A. R. Bellander som han totalt omarbetade och väsentligt utvidgade. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Bergwerks lexicon är en huvudkälla för vår kunskap om den äldre järnhanteringen, och som sådan har den en ovärderlig betydelse för förståelsen av olika arbetsprocesser och arbetsoperationer inom så gott som alla järn- och metallhanteringens områden innan modernare metoder började införas från 1820-talet och framåt”.

Sthlm, O. Enæo, 1705. 4:o. Grav. front,(16),259,(1) s. & 10 utvikbara grav. plr. Trevligt lätt nött hfrbd från 1700-talets mitt med upphöjda bind, svartlinjerad rygg och beige titeletikett i glättad papp. Röd- och blåstänkta snitt. Enstaka spridda fläckar. En stor fuktrand börjar på titelbladet och fortsätter sedan i skiftande styrka fram till s. 25. Några små rostfläckar på s. 129-36 och ett rosthål på s. 147-48 med bokstavsförlust. Liten fuktrand i övre hörnet på s. 169-76. Från s. 241 tilltagande fuktrand först i nedre och sedan i övre hörnet, och de sista fyra sidorna med starkt fläckade hörn. Trots fläckarna ett trevligt ex. från Trolleholm och ur Tommy Hellmans bibliotek. Detta är det äldsta och noggrannaste svenska verket i ämnet före 1794. Den tekniska inriktningen syns inte minst på de trevliga planscherna där kanonerna och dess manskap avbildas i detalj.

Köpenhamn, J. F. Schultz, (1786). 8:o. Grav. porträtt,102,(2 blanka),1-212,113-16,217-34,233-40,141-45,(1) s. Häftad i ngt nött samtida bronserat omslag med bakre nedre hörn bortrivet. Pärmar och snitt solkiga och ryggen ngt mörknad. Bra inlaga med enbart några enstaka mindre fläckar och ett litet hål i yttermarginalen på s. 141. Bibliotheca danica IV:572. Den första pagineringsföljden innehåller vetenskapliga instrument, kartor och grafik och den andra böcker. Med ett förord av Frederik Ekkard. Johann Samuel Augustin (1715-85) var född i Slesvig och dansk ämbetsman. Sedan ungdomsårens studier intresserade han sig för matematik, astronomi och geografi, vilket biblioteket bär vittne om. Han studerade bl.a. Tycho Brahes observationsanteckningar. På auktionen gjorde bl.a. P. F. Suhm många inköp.

Sthlm, N. Wankijff, 1675. 8:o. Grav. front,(22),300,(3) s. Mycket vackert hfrbd från 1800-talets början med rikt guldornerad rygg och titeletikett i glättad papp. Gula snitt. Ryggen med en liten svag fläck. Lagad reva i yttermarginalen på s. 9. Lagning i s. 15-16 med textförlust i marginalkommentaren. Med Ericsbergs biblioteks exlibris. Saknar sju sidor på slutet som utgörs av en biografi över författaren. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 335. Första svenska upplagan utkom 1629. Den fina frontespisen, signerad H. Padt-Brugge, visar två herremän som sirligt bugar inför varandra mot bakgrund av en pastoral scen med åkrar och plöjande bönder samt ett slott. Franciskanern Antonio de Guevara (ca 1480-1545) var spansk biskop och Karl V:s hovpredikant. Den saknade biografin som skrevs av Widekindi har aldrig varit inbunden i detta band och saknas t.ex. även i Linköpings stiftsbiblioteks exemplar, liksom i Hiertas, som dessutom saknade ett antal preliminärblad. Denne undrade också varför denna bok är så rar!

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1772. 8:o. (16),67,(1) s. Häftad i samtida gråpappomslag med handskriven ryggtitel. En skur små bläckfläckar på främre omslaget och mindre maskhål nedtill i främre falsen samt i bakre omslagets ytterkant. Enstaka lager- och småfläckar. Ett hål i ryggmarginalen på s. (15-16) s. och lite lös i häftningen där. Titelbladet med liten fuktrand. Bra ex. från Biby med Ulric Celsings namnteckning. Marklund Övre Norrland i litteraturen 2677. Schreber Svenska jaktens litteratur tillägg 388a. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 703: ”Näppeligen lärer någon förmodat, at denna berättelse, efter förlopp af et seculum, skulle få skåda dagsljuset”. Tornæus arbete inleds med en sextonsidig kommenterad bibliografi över skrifter om samer, vilken är sammanställd av utgivaren Samuel Loenbom. Tornæus (död 1681) var kyrkoherde i Nedertorneå socken och lät översätta flera skrifter till samiska. Detta arbete innehåller kapitel om samernas historia, seder och bruk, klädedräkt, jakt och fiske m.m. Stort utrymme lämnas åt samernas ursprungliga religion, missionsarbetet i Lappmarken och kristendomens närvarande tillstånd bland samerna. Kemi lappmark ligger idag i nuvarande Finland och Torneå lappmark är uppdelad mellan Sverige, Norge och Finland.

Uppsala, Kongl. acad. tryckeriet, 1758. 8:o. (12),144,(5) s. Med avbildningar av kinesiska tecken i texten på s. 48-49. Häftad i samtida blått klistermarmorerat pappomslag med lite senare handskriven titeletikett. Omslagsryggen nött, ytterfalsarna hårt nötta och ytligt spruckna. Delvis lagerfläckig, främst i marginalerna. Dedikationsbladen i början mer fläckade. På frampärmens insida en bortskrapad samtida bläcknamnteckning samt en datering i blyerts ”8 sept 1842”. Löwendahl China illustrata 492 med felaktig kollationering. På slutet återfinns avtryckta brev från F. Angerstein respektive Maria E. Aspgreen. Johan Brelin (1734-82) avreste i januari 1755 till Kina med Ostindiska kompaniets skepp Sophia Albertina under kapten Carl Gustav Lehmans befäl. Hemresan från Kina blev lång och omständlig. Brelin gick vilse, bröt foten och blev akterseglad på den obebodda ön Ascension väster om Afrika. Han fruktade ”en död som kan med skäl kan kallas den svåraste”, men räddades i sista stund av ett franskt fartyg. Med bruten mast tog de sig till Brasilien och sedan vidare mot Portugal där Brelin en kort tid misstänktes vara spion. Utfattig genomlevde han en vinter i Amsterdam innan han i april 1757 kunde återvända till Sverige. I Stockholm fann Brelin att han ”blifvit redan såsom döde begråtne” och att hans anhöriga ännu bar sorgedräkt för hans skull. Hans strapatsrika skildring präglas likväl av ett gott humör och ett öppet sinnelag. Resebeskrivningen utgavs i faksimil 1973.

Sthlm, I. Meurer, 1642-43. 8:o. (16),45,45-46,48-268,(9,1 blank,2),1-36,(1,3 blanka) s. Trädgårdsbokens titelsida med träsnittsvinjett. Hårt nött gammalt halvpergamentband med handskriven ryggtitel. Ryggen fläckig och med ett litet hål upptill och främre falsen till större delen sprucken. Bruntonad och lagerfläckig. Små bläckfläckar på s. 109-26, 147 och 251-56. Lagning i inre marginalen på s. 144-45 med obetydlig textförlust. Sidorna 167-70 lite snävare skurna nedtill och uppenbarligen hämtade ur ett annat exemplar. En fuktrand i trädgårdsboken mot slutet. Många samtida marginalkommentarer och understrykningar samt sista sidan och två blanka sidor fullskrivna med recept, delar av dem på tyska. Med Catharina Åkermans och Jacob Åkermans namnteckningar. Ett monogram ”E:W:R:” på s. (5). På pärmens insida namnteckningar av Aug. Nybohm och J. A. [?], inklistrat katalogurklipp från Klemmings antikvariat. Flera delvis utraderade blåstplr på titelbladet. Med Nils Fries exlibris och dennes diskreta inköpsanteckning. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 632. Krok Krok Bibliotheca botanica suecana 1. Bibliotheca Walleriana 6227 respektive 11681. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 761 respektive 1255. Inleds med ett förord av utgivaren växjöbiskopen Petrus Jonæ Angermannus daterat den 24 mars 1628. Författarens eget förord är daterat den 10 januari 1628. Örtaboken utkom första gången i Kalmar 1628 och därefter i Linköping 1637 och 1641, i Stockholm 1642-43, i Uppsala 1643 respektive 1644 och i Linköping 1650 samt i Stockholm 1654. Detta är den fjärde upplagan, men den första som inkluderar författarens trädgårdsbok, ”Een nyy träägårdzbook”, vilken har eget titelblad, impressum och paginering, men gemensam arksignering med huvudarbetet. Den trycktes om separat 1647 och tillsammans med örtaboken 1654. Författaren Arvid Månsson (död 1649) kom från Skaftorp utanför Jönköping och hans arbete rör växter och deras medicinska användning. I sitt förord uppger han att han varken studerat i främmande land eller vid någon akademi, ”utan allenast uti gemeene scholer”. Hans egentliga kunskaper inom den medicinska vetenskapen är omstridda och Collijn, till exempel, ger honom det föga smickrande epitetet ”kvacksalvare”. Ett exemplar av ”Örta-book” fanns i Linnés ungdomsbibliotek. Arbetet visar att vid 1600-talets början var ett flertal av våra viktigaste kulturväxter kända och odlades i Sverige, förutom sädesslagen även till exempel bönor, betor, dill, kål, lin, morötter, pepparrot, persilja rättika, rödlök, rovor, vitlök, klöver och ärtor. Nils Fries (1912-94) var professor i botanik vid Uppsala universitet. Han fullföljde släkttraditionen och studerade bland annat svampars fortplantning. Hans bibliotek var omfattande, inte minst inom botaniken.

Sthlm, Langeska tryckeriet, 1794. 4:o. (8),16 s. & 19 grav. plr. + (THAM, PEHR) Politiska antekningar. Första stycket. Skrifvit på D---a af T- i december år 1792. Med några tilökningar sedermera. Skara, F. J. Leverentz, 1799. 4:o. 56 s. & 3 utvikbara grav. plr. + THAM, P. Anmärkningar i anledning af herr prof. Müllers afhandling om guldhornen, utgifven i Köpenhamn år 1806. Sthlm, Z. Haeggström, 1817. 4:o. 52 s. & 1 grav. plansch. Med en mängd illustrationer i texten. + (THAM, PEHR) Anmärkningar till förbättring af ordaförståndet i vår äldsta nordiska historia. Sthlm, Z. Haeggström, 1817. 4:o. 14 s. & 2 grav. plr. Trevligt violett mönsterpressat klbd från 1800-talets mitt med blindpressade linjer på ryggen och ramar på pärmarna. Tätt blåstänkta snitt. Ryggen blekt mot ljusbrunt. Andra arbetet med något lagerfläckigt titelblad och några småfläckar av olika slag. Tredje arbetet med fläckat titelblad och fler fläckar på sista bladet och baksidan av planschen. Fjärde arbetet med en stor brun fuktfläck i titelbladets övre ytterhörn. Prydligt handskrivet register på försättsbladet och Gustaf Adolf Sparres accessionsnummer på frampärmens insida. Från Trolleholm med Carl Trolle-Bondes guldmonogram längst ned på ryggen. 1. Aberstén & Tiselius Göteborgs och Bohus län 520. Berthelius Bohuslänsk samling 1042. Gjörwell Förtekning 188. Detta första häfte var allt som utkom. Enligt Berthelius finns fortsättningen i elva handskrivna volymer på Kungliga biblioteket. Med ett förord av utgivaren C. C. Gjörwell. Behandlar fornminnen i Bohuslän, bland annat hällristningar. Planscherna är utförda efter teckningar av Hilfeling som på Thams bekostnad gjorde omfattande resor i Sverige för att avteckna fornlämningar. Även N. H. Sjöborg fick mycket hjälp och Thams mecenatskap fick stor betydelse för svensk fornforskning. Tham bekostade även utgivningen av ett par volymer av C. G. Warmholtz viktiga bibliografi ”Bibliotheca historica sueo-gothica”.2. Setterwall Svensk historisk bibliografi 3702 anger felaktigt fyra planscher. Allt som utkom. Planscherna, som är graverade av Elias Martin, föreställer en gånggrift vid Dala och Askeberga stenar, bägge efter Hilfeling, samt ett fantasiporträtt av Torgils Knutsson på Kungslena. Detta arbete har en komplicerad förhistoria: det föregicks av ”Politiska erinringar” 1793 som inarbetades i den 1795 utkomna ”Politiska erhinringar”. Ur den sistnämnda trycktes en omarbetad del av det första stycket 1798 under titeln ”Politiska erinringar”, följt av detta arbete året därpå. Tham redovisar här sina politiska och historiska reflexioner över bland annat de gamla göternas styresskick med hänvisningar till olika äldre urkunder och lagböcker samt sagalitteraturen. Författaren pläderar för sin aristokratiska grundsyn och kritiserar skarpt tryckfriheten och demokratiska strävanden i samtiden. I dedikationen ber Tham att skriften inte ska utlånas.3. Montelius 26. Bibliotheca danica II:583. Peter Erasmus Müllers avhandling hade titeln ”Antikvarisk undersögelse over de ved Gallehuus fundne guldhorn”. Tham skrev sina anmärkningar 1807, vilka endast delvis rör de berömda guldhornen (bland avbildningarna finns både mynt och runstenar). De två stora hornen, det största var nästan 80 cm, hittades 1639 respektive 1734. De förvärvades av danska kungafamiljen, men stals 1802 och ”bleve omsmeltede till skoespænder, guldkieder og stierne-pagoder” (Müller). Stölden väckte ett nytt intresse för de tidigare nästan bortglömda nationalskatterna. Œhlenschläger besjöng dem i ett berömt ode och Viedenskabsselskabet inrättade en pristävling i ämnet. Hornen uppskattas ha varit från början av 400-talet.4. ”Skrifvet på Dagsnäs 1798”. Med en tryckt dedikation till Johan Ihre. Planscherna är stuckna av E. Martin.Gustaf Adolf Sparre (1802-86) var justitieminister 1848-56. Efter sin avgång som minister utnämndes han till president i Svea hovrätt och avslutade till sist sin karriär som riksmarskalk från 1864 och fram till sin död. Han ägnade sig även åt forskning i svenska medeltidshandskrifter, i synnerhet rörande svensk adelsgenealogi från denna tid och byggde upp en stor boksamling, vilken efter hans bortgång förvärvades av släktingen Carl Trolle-Bonde (1843-1912) på Trolleholm.

Sthlm, I. Meurer, 1647-48. 8:o. Extra grav. titelblad,(24),389,(3) + (4),486,(6) + (6),7-109,(3) + (4),5-197,(3) s. Med Meurers boktryckarmärke i träsnitt på sista sidan i bok III och IV. Samtida brunt ganska hårt nött men helt skinnbd med upphöjda bind, blindpressad ryggdekor och krackelerad titeletikett. Bevarade mässingsknäppen med harpspelande kung David och läderspännen, vilka kanske är utbytta senare. Ojämnt infärgade snitt. Röda lackplumpar med pappersrester på båda pärmarnas insidor. Försättsblad saknas. Ställvis något hårt skuren. Några invikta hörn. En hel del fukt- och lagerfläckarLiten skada med obetydlig bild- och textförlust i övre hörnet på det extra grav. titelbladet och i yttermarginalen på de följande fem bladen. Lång gammal kristelig vers på eftersättsbladet. Gammal namnteckning Pehr Wungerecht på frampärmens insida. Denne har även strykt över bokstäver i titeln, vilka bildar hans namn. Collijn Sveriges bibliografi 1600-talet 25. Tryckt dedikation från översättaren till drottning Kristina och med hyllningsverser av Olof Laurelius och Aeschillus Petræus. Översatt på uppdrag av Carl Carlsson Gyllenhielm av dennes huspredikant, kyrkoherden i Kristinehamn, Stephanus Muraeus (död 1645). Tyska originalets första upplaga trycktes i Braunschweig 1606. En andra svensk upplaga trycktes 1695 och följdes av fem upplagor bara under 1700-talet. Lindqvist behandlar inte arbetet i sin ”Den svenska andaktslitteraturen under stormaktstidevarvet”, men skriver i sitt förord: ”Några av tidevarvets ’stora’ andaktsböcker ha också förbigåtts. Endast ett klarläggande av den roll, som J. Arndts Fyra böcker om een sann christendom spelat i det svenska fromhetslivet, vore en särskild uppgift”.