Gå till innehållet

von Helvig, Amalia (1776-1831)

Porträtt av konstnärinnans syster Louise von Imhoff, senare g. von Kloch (1788-1848).

Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh03960
Akvarell. Osignerad. 25 x 19,7 cm. Bladet ngt gulnat. Originalram i mahogny med brännförgylld infattning. / Proveniens: Gåva av Amalia von Helvig till Erik Gustaf Geijer. Senare hos dennes dotterdotter Anna Hamilton Geete (1848-1913) och vidare till hennes systerson Adolf von Krusenstjerna (1891-1971) (not 1). / Litteratur: Omnämnt i Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer, 2 (1909), sid. 271. / Ett fint minne från svensk romantik - Amalia von Helvigs porträtt av sin syster, tillkommet i Malla Silfverstolpes salong (och omnämnt i hennes memoarer), samt skänkt till Erik Gustaf Geijer!

Systrarna von Imhoff var födda i Tyskland men tillbringade två längre perioder i Sverige och räknas därför ofta som tysk-svenska konstnärer. Amalia hade i sin ungdom i Weimar hört till kretsen kring Goethe och Schiller, som båda uppmuntrade hennes konstnärliga arbete. Flera tidiga smärre dikter trycktes i litterära tidskrifter och kalendrar såsom Schillers Musen-Almanach och Die Horen, och hennes äldsta dotter Charlotte bars till dopet av Schiller, med Goethe och Charlotte von Stein som faddrar. Amalia hade 1803 gift sig med den svenske vapenkonstruktören och artillerigeneralen Carl Gottfried von Helvig (1765-1844). Flytten gick till Stockholm följande år, och även Amalias enligt Malla Silfverstolpe "två värnlösa systrar", Marianne och Louise, följde med. Amalia von Helvig kom att bli ett viktigt inslag i det stockholmska kulturlivet och en länk till den tyska romantiken. Hon höll varje fredag salong i sitt hem för stadens kulturpersonligheter, vetenskapsmän och politiker, den s.k. Blå salongen, "en af de få verkliga 'salonger' i kontinental mening som Stockholm ägt" (Anna Hamilton Geete). Amalia von Helvig invaldes i Konstakademien 1804 och alla tre systrarna deltog i Akademiens utställningar under Sverigevistelsen, som varade till 1810 (not 2). - - - Föreliggande porträtt tillkom under Amalias och Louises andra - och långt viktigare - Sverigevistelse 1814-16, sedan de återkommit efter några år i Heidelberg. Mot slutet av denna vistelse tillbringade de några månader våren 1816 hos Malla Silfverstolpe i Uppsala, och det var nu som de gjorde sin viktiga bekantskap med bl. a. Geijer och Atterbom, med vilka de umgicks dagligen hos Malla under läsning, samtal, musicerande och tecknande, samt under utflykter till Uppsalas sevärdheter och Gamla Uppsala. Amalia följde även Geijers föreläsningar och tecknade flera fina porträtt av honom. - - - I sina memoarer, utgivna i urval 1908-11, nämner Malla tillkomsten i maj 1816 av detta mycket idealiserade porträtt föreställande Louise, och förklarar att det är Heidelberg och bron över floden Neckar som vi ser i bakgrunden (not 3). - - - Amalia von Helvig och Geijer hade mycket gemensamt och kom varandra nära - hur nära är omtvistat - och förblev livslånga vänner och korrespondenter. Geijer, vars förlovning med Anna Elisabeth Lilljebjörn tillåtits dra ut på tiden gifte sig slutligen med henne 1816, och Amalia återvände till Tyskland och bosatte sig i Berlin, där hon etablerade en av de viktigaste salongerna under det tidiga 1800-talet. "Till besökarna hörde författare, språkvetare, förläggare, diplomater och militärer, andra salongsvärdinnor och inte minst de svenska vännerna Atterbom, Silfverstolpe, Geijer och tonsättaren Adolf Fredrik Lindblad. Hennes roll som inkörsport för svenska resenärer till Tysklands intellektuella nätverk kan knappast överskattas" (Jules Kielmann). - - - Louise gifte sig efter återkomsten till Tyskland med Ludvig Otto Fredrik (Ferdinand) von Kloch. Som gift fortsatte hon att måla endast under lediga stunder. Hennes make var rentav orolig att storasystern Amalia med sin intellektuella framtoning och verksamhet skulle påverka Louise i mindre huslig riktning. - - - Amalia von Helvig förblev hela livet en viktig svensk-tysk kulturförmedlare, och översatte både Atterbom och Geijer, liksom Tegnérs Frithiofs saga. Hennes många brev till Geijer och Atterbom utgavs 1950 resp. 1915. Atterbom tillägnade Louise von Helvig sin levnadsteckning över Hörberg (1817) med en lång inledande dikt på tyska om de gemensamma minnena från mötet i Uppsala. Amalias sjuårige son Bernhard som dog oväntat 1816 ligger begravd i Uppsala, i samma hörn av Gamla kyrkogården som Fröding. - - - (not 1) Gammal påskrift på bakstycket: "Friherrinnan Louise von Kloch f. Imhoff / (Porträttet måladt af hennes syster, Amalia von Helvig, f. Imhoff, samt skänkt åt Erik Gustaf Geijer.) 1817.) / Hans dotterdotterson Adolf von Krusenstjerna fick denna tafla i arf efter sin moster Anna Hamilton Geete, d. 8 nov. 1916", samt med en hänvisning till Malla Montgomery-Silfverstolpes memoarer, del 2, sid. 271. - - - (not 2) I sina memoarer ger Malla Silfverstolpe en beskrivning av systrarna vid denna tid: "Amalia hade ej utmärkta anletsdrag, ej stora bländande ögon, men en fin fysionomi, vacker mun och vackert leende, en rak näsa och omväxlande uttryck i det lifliga ansiktet med de blå själfulla ögonen, en smärt, vacker gestalt. Marianne var lång och mager, icke reguliärt vacker, men hennes bruna ögon hade lif och känsla och det ljusbruna håret föll i naturliga, vackra lockar. Louise hade svart-brunt hår, som hon brukade slättbenadt i pannan med lockar bakom öronen, stora, sköna själfulla ögon, men hennes hy var mörk och hennes drag mindre fina än systrarnas. Ingen af de tre var skön, ingendera rätt hvit, men alla hade behag på olika sätt och alla hade sann bildning och medfödd talang. De tecknade väl och Amalia och Louise målade gärna och vackert". - - - (not 3) Mallas memoarer ger överhuvudtaget en mycket levande bild av umgänget mellan den intima uppsalaparnassen och systrarna Imhoff / Helvig i Mallas salong. Tillkomsten av detta porträtt är bara en detalj i en figurrik scen: "Aftnarna kommo alltid Geijer och Atterbom och läste högt, och läsningen gaf anledning till de lifligaste samtal. En gång, då Geijer läste sin Gustaf Wasa, afbröt Louise, tog boken ifrån honom och sade: 'Han förstår ju icke hvad han läser! Det är så vackert och han läser så kallt!' Emellanåt målade Amalia och Louise. Den förra, Louise's porträtt; fonden utgjordes af Heidelberg med slottsruinen och bron öfver Neckar. Man läste tillsammans Novalis' arbeten med ljuf glädje; flera saker af Goethe, Amalias 'Briefe über weiblicher Erziehung', som likväl voro och förblefvo fragment. Atterbom utgaf vid denna tid: 'Hörbergs lefverne, författadt af honom själf', med ett godt företal, och föreläste det för Amalia" (2:271). Systrarna intresserade herrarna på flera sätt enligt Malla: "Atterbom, som oändligen behagade sig i de intressanta ovanliga systrarnas sällskap, tycktes ibland tro sig vara kär i Louise. Det föreföll Malla dock så inbilladt; hon trodde ej, att Atterbom rätt kunde bli kär. Hans eget rika jag uppfyllde därtill alltför mycket både känsla och fantasi. Han föreföll henne som en etherisk varelse utan kön och kropp. Johan Henrik Schröder däremot hade en andaktsfull beundran för systrarna, som intresserade Malla hos den blyga, hvita unga mannen. Aldrig betraktade han Louise Imhoffs porträtt utan med ihopknäppta händer. Geijer var förlofvad med mamsell Anna Lisa Lilljebjörn i hans hembygd Värmland; men aldrig talade han om den frånvarande fästmön, och Malla tyckte, att han var en kall fästman" (2:272). Även Tegnér anslöt vid ett tillfälle, men motsvarade inte riktigt de höga förväntningarna: "Den 23 maj kom Geijer till Amalia och medförde Tegnér, som öfver en dag var i Uppsala. Han var tyst; man var dock intresserad att göra den ädle skaldens bekantskap, men hans personlighet föreföll dock ej så som de hade väntat. Han var blond, hade vackra drag, men lättja och vällust tyckte Malla vara det rådande uttrycket hos den märkvärdige mannen" (2:274). Tegnér och Amalia hade dock fortsatt kontakt brevledes i anslutning till utgivningen av Frithiofs saga, som Amalia von Helvig delvis fick läsa i manuskript. Hon utgav en av de tre tyska översättningar som utkom 1826, och hade självkänsla nog att även föreslå ändringar i den svenska texten.
Adress:
Hägerstensvägen 141
12648 Hägersten (Aspudden, Stockholm)
Sweden
Telefon:
CVR/VAT:
SE 670 503 943 301

Nyligen tillagda från Hatt Rare Books ILAB & CINOA

(Private Press) - Signaturen Sigerson
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh05773
Stockholm, Pränteri Kronobergsgården (bostadsrättsföreningen Kronobergsgården), i samarbete med Föreningen Biblis, 2024. 8:o. [ii] + 38 sid. Tryckt (på papper) i flera färger i en risograph. Inlagan med två monterade (pappers-)bilder och tre inklistade pappersprover. Tryfferad med ett löst fotografi (på papper), ett "Post scriptum [på papper] från oss som tryckte fotografierna" (Allduplo), med en liten lös pappersannons från DN i faksimil, en bit potentiellt papper i form av björkträ i en pergamynficka i bakre omslaget, samt ett falsat löst styvt pappersblad "Ett slags erratum", om det tredje erövrade Publishingpriset! Därtill en julhälsning (på papper) från Biblis. Utgiven i numrerade delupplagor till medlemmarna i bostadsrättsföreningen, vänner & välgörare, och 1212 exemplar som julgåva till medlemmarna i Föreningen Biblis. Ingår i serien: Nöjesläsning till avgiftsavierna, som en del av projektet Pränteri Kronobergsgården. Häftad i styvt tryckt grått omslag, dek. skyddsomslag. Det hela i en tryckt papperspåse, förvarat i en kartong av kartong. Ovanlig svensk "private press". Nöjesläsning till avgiftsavierna" utges årligen, alltid med någon form av Kungsholms-tema, ibland medvetet sökt, skruvat eller krystat. Inte sällan förekommer Hugo Lagerström, med såväl bostad som verksamhet på Kungsholmen.
Visa mer
(Engström, Albert)
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh788331a
Stockholm, Marcus Boktryckeri, 1937. 8:o. Program omfattande 1 blad med tryck på framsidan. Fint skick. Program: Fattigstugan (med bilder), Karl XII, Herkules och Gustaf Mattsson, Farbror Bergklint samt Båtuppdragning.
Lengertz, William
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh788748a
Lund, Förlag Lengertz, 1939. 8:o. 24 sid., med ett inklistrat frontispisporträtt av författaren. Klammerhäftad, trykta omslag. Fint exemplar. Om boktjyvar och bibliofilurer (exemplet G. E. Klemming) fr o m sid. 16. Presentupplaga ur Lunds Dagblad den 26 maj 1939, tryckt i endast 100 numrerade exemplar varav detta är nummer 7.
[Rosén, Johan Magnus]
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh788666a
Stockholm, Nordströmska Boktryckeriet, 1828. 8:o. 28 sid. Häftad, tryckta lätt nötta omslag. ngt nött, inlagan med små veck och en svag genomgående fuktrand i övre yttre hörnet. Proveniens: Säbylunds fideikommissbibliotek, med löst bifogat exlibris. Föranleddes enligt Linnström av A. B. Schmiterlövs "Den hvita boken" samma år. Upplageuppgiften möjligen falsk, vi har inte funnit konkreta belägg för någon annan upplaga; litteraturen tycks sluta sig till två tidigare upplagor av editionsuppgiften på denna. - - - Johan Magnus Rosén (Göteborg 1806-1885 Stockholm) var författare, journalist och tonsättare. Han var extra ordinarie tjänsteman i flera ämbetsverk i Stockholm och auditör vid andra livgrenadjärregementet samt kammarskrivare i Krigskollegium 1835. Han lämnade emellertid sin tjänst och ägnade sig sedan uteslutande åt musik, litteratur och journalistik. Han medarbetade i Aftonbladet sedan 1831 och i en mängd andra tidningar med kritiker, korrespondenser, noveller och kåserier.
Visa mer
(Didon, A.)
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh786341a
Malmö, tryckt hos Joh. Cronquist, 1840. 4:o. [4] s. Fint exemplar. Dikten signerad "L-a".
Björkegren, Rudolf (R. Bj-n.)
Hatt Rare Books ILAB & CINOA
lbh788274a
Särtryck ur Gotl. Alleh. 23 jan. 1937. Visby, Gotlands Alehanda, 1937. 8:o. [4] sid. Vikblad. Fint exemplar. David Hansson (Hanssön) Bilefeld var dansk superintendent (biskop) i Visby 1592-1596.