SCHMID, ANTONIE (TONI).

Stockholm, Wahlström & Widstrand, 1933. 159 s. Häftad. Oskuren. Med dedikation lydande ”Aktuarien Torsten Eriksson vänskapsfullt från förf.”. Inlägg i debatten om huruvida homosexualitet är medfödd eller inte, ur ett psykoanalytiskt perspektiv. Skriven som ett svar på den anonymt författade bilagan ”Om homosexualitet” i Wilhelm Lundstedts samma år utgivna ”’Otukt mot naturen’. Bör den vara straffbar?”. Gunnar Nycander (1900-64) var läkare samt förbundssekreterare för RFSU 1940-56 och ordförande för Svenska psykoanalytiska föreningen 1947-53. Torsten Eriksson (1906-77) var vid denna aktuarie vid Fångvårdsstyrelsen. Han skrev en mängd kriminologiska verk.

Göteborg, Data-Reprografi AB, 1972. 219,(1 blank,2) s. Grått hklbd med laminerade pappärmar. Något snedläst och pärmarna med några minimala fläckar. Inlagan med ett flertal stämplar ”Ahlströmska skolan Stockholm Biblioteket” och undertill i bläck ”Kliniken”. Med dedikation lydande ”Ahlströmska skolan från Maria Lang”. Utgåva tryckt i stor stil på läsvänligt gult papper. Maria Langs debutroman, som utkom i original 1949, i vilken det (spoiler) i slutet framkommer att mordet var ett svartsjukedrama och mördaren lesbisk. Den tidigaste svenska kriminalromanen med en central lesbisk karaktär i vilken Lang skickligt använder sig av tidens heteronormativitet för att vilseleda och i slutet överraska läsaren. Maria Lang (1914-91) var 1948-68 studierektor vid Ahlströmska skolan på Östermalm i Stockholm, vilken fram till 1970 var endast en flickskola. Under denna tid bodde hon även i skolans västra flygel på Kommendörsgatan 31. Skolan grundades av Anna Ahlström 1902 och som 1907 anställde Ellen Terserus som biträdande föreståndarinna. Utöver att tillsammans leda skolan levde Ahlan och Tersan, som de kallades, i ett så kallat Bostonäktenskap, d.v.s. ett lesbiskt samboskap.

Stockholm, Allmänna förlaget, 1949. 142,(1) s. Häftad. Oskuren. Främre omslaget ytterst lätt solkigt. Baksidestexten beskriver romanen som "berättelsen om en bondpojkes brokiga upplevelser i storstaden och på dess skuggsidor. Ensam och rotlös drives han i armarna på en hel del ljusskygga individer med förföriska locktoner och försåt". Innehåller bland annat skildringar av 1940-talets homosexuella subkultur i Stockholm. Victor Arendorff (1878-1958) var en av de tidiga Klarabohemerna och skildrade i sina böcker arbetarklassen och trasproletariatet. Han levde i perioder som hemlös och dömdes vid ett tillfälle till fängelse för lösdriveri.

Karlskrona, 1977. 75 s. Häftad i tryckt omslag. Omslaget minimalt nött och solkigt. Ytligt sprucken i häftningen mellan s. 14 och 15. Debattbok om kvinnlig homosexualitet utgiven två år innan homosexualitet upphörde att klassas som en psykisk störning. Betraktas som en av mest inflytelserika svenska böckerna i ämnet. Bakre omslagets text: ”Det påstås ofta att ’vanliga’ människor skulle se med större tolerans på lesbiska kvinnor än på homosexuella män. Det må vara hur som helst med det - ett faktum är att lesbiska kvinnor har det svårt nog på grund av omgivningens attityd. Ska det behöva vara så? Det är den fråga som Kari Bohm ställer i sin bok. Utifrån sin egen och andras erfarenhet beskriver hon hur det är vara lesbisk. Det är att möta fördomar och skräck, misstänksamhet och förakt, och, om man vill undvika det, att vara tvungen att smyga och inte kunna vara sig själv inför andra människor - men också att upptäckta vad lesbisk kärlek kan ge i jämförelse med den heterosexuella: ett mjukare och mer föråelsefullt samliv och större utrymme för personlig utveckling och självständighet. Intervjuer med lesbiska och bisexuella kvinnor ingår i boken”.