Search Results

London, printed by Cooper and Graham, 1796. 8vo. xvi,+ 152 pp.+ 7 engr. plates with printed colours and gilt frames. Spotting, the first plate with paper repair in top margin with slight off-setting to the title page. Rebound full calf, contemporary boards with gilt frames and modern spine gilt with red label. From the library of Robert Ellis Cunliffe, with his book plate and with his gilt arms (a Greyhound dog) on the front board. Summers p. 264. The first ”Jeffery's Edition” of Walpole’s classical Gothic novel with ”...sophisticatedly executed color-printed plates and ornamental borders unique to each copy of the book. It is one of the monuments of English color printing at the end of the eighteenth century” (Sandro Jung). Re-issues was published in 1800, 1801 and 1804. ”The Castle of Otranto”, first published in 1764 is generally recognised as the first Gothic novel. It was published anonymously and claimed to be based on a sixteenth century manuscript from Naples.

Naples, Stamperia Reale, 1803. 8vo. 137 pp.+ 2 fold. engr. plates. Prebound by: D’ANCORA, Gaetano. Guida ragionatá per le antichita e per le curiositá naturali di Pozzuoli e de luoghi circonvicino. Naples, Onofrio Zambraia, 1792. 8vo. Engr. portrait,+ engr. title,+ VI,+ 152 pp,+ 51 engr. plates, of which several folding. The plates are numbered 1-50 plus one extra. Somewhat worn green half calf from ca 1880, gilt spine faded, rubbed board papers. With a modern book plate. Garcia 3602. Furchheim p. 21. Cicognara 4314 for the second work. First editions of two rare works by the Italian geologist Gaetano D’Ancora (1751-1816). On the title pages he claims to be a member of both the Accademia Etruscoe and the Accademia Ercolanese. At least the latter membership is doubtful according to Garcia. The plates to the ”Prosetto storico-fisico” are engraved by Giovanni Guerra. One is a large map of the Naples bay, and the second shows the excavated areas in Herculaneum and Pompeii. A German translation by C. A. Behr, ”Die Ruinen von Herculaneum und Pompeji nebst dem ehemaligen Zustande des Vesuvs”, was published in 1806. The second work is a beautiful description of the natural and historical wonders of Pozzuoli and the surroundings of the Napoli bay, with lively engravings, many by Guglielmi Morghen.

Basel, 1776. Folio. Grav. titelblad,+ grav. dedikationsblad,+ 40 grav. planscher. Tryckt på tjockt papper. En fuktfläck i yttermarginalen förekommer på sina ställen i yttermarginalen Sammanbunden med:MECHEL, Chretien de. Explication historique et critique des médailles de l’œuvre du chevalier Hedlinger précédée de l’éloge historique de ce célèbre artiste. Basel, J. Schweighauser, 1778. Folio. XXXIV,+ (2),+ 64 s. Med grav. vinjetter i texten. Fuktfläck s. XXV-XXVIII. Oskuren i nött samtida pappband, ryggen hårt nött och blekt. Ställvis blekt på pärmsidorna med den ursprungliga rödstänkta dekorationer bortnött. Från Ericsbergs bibliotek, med Carl Jedvard Bondes exlibris klistrat ovanpå Gustaf d’Albedyhlls, i varianten med devisen Mors sine musis vita. Cohen 477. Hesse 0321-22. Warmholtz 9444(a), noten. Johann Carl Hedlinger (1691-1771) var åren 1718-45 kunglig medaljgravör vid myntverket i Stockholm och Europas mest berömde mästare i sitt fack. Före sitt avsked från Sverige invaldes han 1745 i Vetenskapsakademien och belönades med hederstiteln kunglig hovintendent. Återstoden av sitt liv tillbringade han i Schweiz. Den svenska produktionen upptar större delen av förteckningen.

Stockholm, Henrici Keysers, 1651. 12:o. *1, A12-G12, H6. Samtida pergamentband, med handtextad ryggtitel. Fina samtida bläckantedckningar på försätsbladen. Bortriven namnteckning på sista försättsbladet. Collijn sp. 530. Almquist s. 116. Första sällsynta upplagan. Den andra utkom 1665 och en tredje 1674. Johannes Loccenius (1598-1677) som föddes i Holstein blev doktor i juridik i Leiden 1625. Samma år blev han inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. År 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitetsbibliotekarie, 1651 rikshistoriograf och 1667 assessor i antikvitetskollegiet. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige, och behovet av ett lexikon som definierade och översatte det ålderdomliga svenska rättsspråket till latin var stort. Loccenius arbetade även ständigt vidare på detta lexikon och varje ny upplaga innebar förbättringar. På slutet finns ett ”Explicatio perigrinarum aliquot dictionum feudalium”, i vilket en mängd feodala termer förklaras ha germanskt (d.v.s. langobardiskt och gotiskt) ursprung.

Stockholm, Anders Jac. Nordström resp. Uppsala, J. F. Edman/ Zeipel och Palmblad, 1782-1817. 8:o. (54),+ 316,+ (16); XXII,+ 141,+ (9); (2),+ VIII,+ 254,+ (8); (2),+ 344,+ (8); (2),+ 288,+ (8); (2),+ 224,+ (6); (2),+ (2, blanka),+ 185,+ (3); 222, 225-229,+ (1); (4),+ 249,+ (1); (2),+ 208; 174,+ (8); (3),+ (blank),+ 183; (2),+ 235; (2),+ 304; (2),+ (blank),+ 291 s. Bundna uniforma med:STIERNMAN, Anders Anton von. Bibliotheca suiogothica. In qua, praemissa de philosophia Gothorum eorumque in literas meritis, dissertatione, reges, heroaes, magnates atque viri ab antiquissimis retro temporibus, sc. anno mundi MMMCCCLXII. [...] Stockholm, Hartw. Gercken, 1731. 4:o. (12),+753-876,+ (20) s. Brunfläckig inledningsvis, ställvis kraftigt lagerfläckig, papperslagning s. 637, brun fläck 825-826. Mörkbruna hfrbd med rikt guldornerad rygg med upphöjda bind och gröna titeletiketter, marmorerade pärmpapper (G. A. Ömansson Uppsala). Sju volymer, en volym med skada på övre kapitäl. Almquist 1396 resp 86. Warmholtz 9028 för Stiernman. Fint uniformt bundet set av både Warmholtz och Stiernman, dvs en komplett uppsättning av Warmholtz fortfarande oumbärliga referensverket till äldre svensk historia, och andra delen - dvs allt som utkom - av Stiernmans brett upplagda svenska litteraturhistoria, som var planerad att utkomma i sju delar. Denna del täcker perioden 1600 till 1632 och innehåller verkförteckningar och korta biografier över de viktigaste personerna samt ett register. Warmholtz storverk utgavs första av C. G. Gjörwell och avslutades av P. F. Aurivillius. Ett registret utgavs 1889 av Aksel Andersson och en faksimilutgåva av hela verket trycktes 1966-68.

Turin, chez Hermann Loescher, 1877. Small folio. 8 pp.+ 10 chromolith. plates; 8 pp.+ 10 chromolith. plates; 8 pp.+ 10 chromolith. plates. All plates with tissue guards with printed text in red. Contemporary red half morocco, gilt spine with raised bands, marbled boards, top edge gilt, slight wear to extremities. Not in Garcia, but compare 10898f. Not in Furchheim, but compare p. 75. The Italian, German, English and this French edition were all published the same year, 1877. Garcia mentions all but this French (he mentions a second French edition from 1878), Furchheim only mentions an Italian later edition. Each cahier starts with the same overview map of the excavated areas of Pompeii. Emil Preseuhn (1844-81) and Victor Steeger also co-operated in the larger work ”Pompeji. Die neuesten Ausgrabungen von 1874 bis 1878”, with 60 chromolithographed plates.

Stockholm, stentryck af Fehr & Müller, (1818-19). Folio. Litogr. titel,+ 2-15 litogr. s; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s.; litogr. titel,+ 2-15 litogr. s. Första titelbladet med reva lagad med en pappersremsa, som förorsakat en textförlust. Denna har ersatts av nära samtida handskrift. Genomgående solkig, en svag fuktrand i delar av tredje och femte häftena, titelbladen till fjärde och sjätte häftet med bläckplumpar och med ett litet hål i det fjärde, sidan 7 i andra häftet hårt skuret i ytterkant med förlust av notkant. Nött samtida hfrbd, med skada på övre kapitäl. Ej i Fellinger. Nisser s. 46f. Wiberg s. 151. Andersson, Franz Berwald (1970), s. 36-42. Allt som utkom av Franz Berwalds första i tryck utkomna arbete, både som tonsättare och utgivare. Mycket sällsynt! Det är dessutom både en tidig musiktidskrift och ett tidigt svenskt litografiskt arbete. Första delen har underrubriken ”1. Häftet af Franz Berwald”, densamma har - med resp. häftesnummer - även tredje och sjätte häftet. Det andra, tredje och femte häftet har istället, efter häftesnumret, underrubriken ”...af Åtskillige”. Efter studieår och anställning vid hovkapellet debuterade den 21-årige Franz Berwald som tonsättare med en konsert den 10 januari 1818. Stärkt av framgången beslöt han sig för att säga upp sig som violinist i hovkapellet och istället försörja sig som oberoende tonsättare. Samtidigt planlade han utgivandet av en musikalisk tidskrift. Han tog kontakt med Ludvig Fehr och Carl Müller, vilka just startat ett litografiskt tryckeri för noter, där Berwald troligen även kom att fungera som musikaliskt sakkunnig. Hans syfte med utgivningen var, bortsett från att försörja sig, enligt honom själv - i en tidningsartikel 21 september 1818 - att förse publiken, både den ”i konsten bewandrade som den mindre skicklige, ett werkligt musikaliskt nöje”. Enligt Andersson fanns dock även ett klart pedagogiskt syfte med utgivandet (Andersson s. 38). På våren 1819 reste dock Berwald på konsertresa till St. Petersburg och tidskriften fick ta en paus efter det sjätte numret. Då han dröjde längre än väntat tog Carl Müller, som nu ensam förestod tryckeriet, istället kontakt med Laur. Westerberg för en ny tidskrift, ”Musikalisk journal för damer”. Då Berwald återkom till Sverige tog han ånyo kontakt med Müller och de förberedde istället en internationell tidskrift, ”Journal de musique”, av vilken dock endast fyra nummer utkom, 1819-20. Musikalisk journal innehåller åtskilliga småstycken av Berwald, både i de häften som anger så i titeln och vilka enbart innehåller verk av honom (dvs. nummer ett, tre och sex), och i de häften som anger ”af åtskiliga”. Enligt faktasammanställningen i ”Franz Berwald. Die Dokumente seines Leben” (1979) återfinns i Journalen 28 bidrag av Berwald. Då endast ca. 43 av Berwalds kompositioner, huvudsakligen saker av ringa omfång, överhuvudtaget trycktes under hans livstid, utgör detta en stor del. Bland övriga tonsättare som representeras i Journalen återfinns bl.a. Du Puy och Bernhard Romberg.

Stockholm, Ignatio Meurer, 1626. 4to. (99) pp. Spotting, and stain in margin and upper corner. Disbound. Collijn sp. 954. Warmholtz 7629, note. Sabin 98211. First Swedish edition of the privilege for the Swedish South Sea company, it was printed in German the same year and in dutch 1627. Willem Usselinx (1537-1647) var en av grundarna av det holländska Västindiska kompaniet och fick av Gustav II Adolf uppdraget att bilda ett svenskt handelsbolag, med handel på Afrika och Västindien. Framgångarna uteblev dock. Ur detta utvecklades dock idén till skapandet av en koloni i Amerika, det som skulle bli Nya Sverige. Detta genomfördes 1637 av Usselinxs vän Peter Minuit.

Utan ort, 1715-17. 8:o. Grav. front,+ (14),+ 112; grav. front,+ (2),+ 123-168, 163-226; grav. front,+ (2),+ 239-344,+ (2, blanka); grav. front,+ (2),+ 349-431; grav. front,+ (2),+ 437-508,+ (2, blanka); grav. front,+ (2),+ 511-593; grav. front,+ (2),+ 597-688; (2),+ 1165-1246; grav. front,+ (2),+ 1247-1344; grav. front,+ (2),+ 1345-1428; grav. front,+ (2),+ 1429-1520; grav. front.+ (2),+ 1519-1618; grav. front,+ (2),+ 1619-1726; grav. front,+ (4),+ 1727-1814; grav. front.+ (4),+ 1815-1898 s. Titelbladen med träsnittsvinjett. Första delens titelblad, de följande tre bladen och frontespisen med maskhål i inre kant. Litet återkommande maskhål i övre marginal i del 1-7, i 3 och 4 med lätt bokstavsförlust. Del 1-7 även genomgående lagerfläckiga. 13-20 med skurna titelblad, med förlust av tryckår. Del 1-7 häftade, oskurna och delvis ouppsprättade, i ett samtida marmorerat pappomslag med trasig rygg, del 13-20 i något nött samtida pergamentband. Två volymer. Andra volymen med Bernhard Rosenblads namnteckning, och därefter anteckningen att den köpts 1819 hos bokhandlare Berglund. Ur Ericsbergs bibliotek. Saknar del (ouverture) 8-12, och del 13 saknar troligen en graverad frontespis. Warmholtz 5911. Snoilsky s. 181. Kungliga bibliotekets exemplar verkar vara det enda kompletta exemplaret med alla 21 delarna i svenska offentliga bibliotek. Frontespiserna med charmiga, svenskvänliga sinnesbilder, med bilder tagna från det politiska skeendet och försedda med lämpliga visdomsord, t.ex. nummer 2 med Karl XII med ett lejon bredvid sig forcerande framåt i en sagovagn dragen av två vilda hästar; med devisen ”Frisch gewagt ist halb gewonn”. Träsnittsvinjetten på alla titelbladen visar Karl XII till häst iklädd turkisk dräkt.

Nürnberg, Johann Eberhard Zeh, 1769-71. 4:o. 158, 173-346, (2), 347-398 s.+ 9 grav. planscher, varav en utvikbar. Flera graverade myntavbildningar i texten. Bläckanteckningar på några deltitelblad och bläcknumrering på planscherna. Enstaka småfläckar, en bläckfläck s. 286. Något nött samtida hfrbd, guldornerad rygg med upphöjda bind och beige titeletikett, röda snitt. Liten skada på övre kapitäl och lätt sprickbildning i främre fals. Ur Johan Frans Podolijns bibliotek, med hans namnteckning, och ur Ericsbergs, med Carl Jedvard Bondes exlibris. Ej i Dekesel! Lipsius s. 25 nämner 24 delar, men endast 20 delar utkom. Ett generalregister av Johann Eberhard Zeh utkom 1772, ”mit Kupfern und einem Hauptregister über alle zwanzig Stücke”, vilket dock saknas här. Delvis postumt utgiven. Georg Bauer (1721-69) dog efter att ha utgivit fjorton delar och fortsättningen utgavs av förläggaren J. E. Zeh. Fin proveniens. Johan Frans Podolijn (1739-84), född i Lissabon och död i Göteborg, var faktor vid Alströmerska manufakturierna i Alingsås och samlade mynt och medaljer. En auktionskatalog över hans samling trycktes i Göteborg 1786. Han skrev även en artikel om ”carthaginesiska och cyrenaiska mynt” i Göteborgs Vetenskaps och Vitterhets samhälles handlingar 1778.

Moscow, N. S. Vsevolozskianis, 1814. 8vo. Engr. front.+ XXIX,+ (1),+ 182 pp. With a discreet stain mark in upper margin, spotting on pp. XXV-XXX. Bound together with:HOFFMAN, Georg Franz. Syllabus plantarum umbelliferatum disponendarum, exhibens [...]. Moscow, N. S. Vsevolozskianis, 1814. 8vo. (2),+ 20 pp.+ 3 engr. plates of which 2 are folding. Bound together with:Genera plantarum umbelliferarum etc. Prospectus. (Moscow, 1814.) 8vo. (1) ,+ (blank) folding pp. Contemporary half calf, spine gilt with beige label, green paper boards with stain marks. With the owner’s signatures of N. W. Lundequist, dated 1828 and of N. J. Andersson 1845. Stafleu 2893-2895. First rare edition. There exists two editions of ”Genera plantarum umbelliferarum”, this from 1814 and a second enlarged from 1816. Copies vary according to Stafleu. This is the first edition but with the engr. frontespiece and the first, but not the second, half title that Stafleu only mentions for the second edition. The ”Syllabus” was both published separatly and together with both editions of Genera plantarum. The three plates, numbered 1a, 1b and 2 and drawn by the author, were also published separatly the same year as ”Icones et analyses Umbelliferarum”. Georg Franz Hoffmann (1760-1826) was a German boatanist, working as professor of botany in Erlangen in 1789, from 1792 in Göttingen and from 1804 in Moscow, where he worked with the royal gardens. Fine provenance from two Swedish botanists. Nils Wilhelm Lundeqvist (1804-63) studied in Uppsala and became both a lawyer, a bookseller in Stockholm and later a farmer in Slätte in Västergötland. He wrote a local flora, ”Flora paroeciae Bränkyrka”, in 1827 of Brännkyrka outside Stockholm. Nils Johan Andersson (1821-80) was professor in botany and intendent at Riksmuseets botaniska samlingar, and also a participant of the circumpolar journey with the frigate Eugenie in 1851-53.

Stockholm, Henrici Keysers, 1651. 12:o. *1, A12-G12, H6. Någon enstaka fuktrand. Förbunden av: [Konungastyrelse.] En nyttigh bok, om konunga styrilse och höfdinga, fordom för någre hundrade åhr, af en förståndigh swensk man skrifvin, ock nu nyliga framkommen, och utaf framlidhne salige hoos Gudi martyren, höglofligh hos oss och uthi hele christenhetenne i åminnelse den stormechtigeste högborne förste och herre h. Gustaf Adolf den andre och store, /.../ och efter H.K.M:s nådige befalning, strax ord från ord trykt blifvin, och sedan i medler tidh medh torftige register förbettrad, och nu publicerat. Stockholm, Henrich Keyser, 1650. 12:o. (1),+ 87,+ (19) bl. Titelbladet inom ramtryck. Senare pergamentband, ryggen med röd titeletikett, första arbetet med blått främre snitt och det andra med rött, övre och nedre snitt röda. Med Sophie Adlersparres namnteckning på försättsbladet, daterat 1874, samt på första titelbladet. Collijn sp. 530 resp. sp. 462 & 481-81. Almquist s. 116. Rudbeck 24 (för konungastyrelsen). Första sällsynta upplagan av Loccenius juridiska lexikon. En andra utkom 1665 och en tredje 1674. Som forskare i svensk rätt och som lärare introducerade Loccenius rättsvetenskapen i Sverige, och behovet av ett lexikon som definierade och översatte det ålderdomliga svenska rättsspråket till latin var stort. Loccenius arbetade även ständigt vidare på detta lexikon och varje ny upplaga innebar förbättringar. På slutet finns ett ”Explicatio perigrinarum aliquot dictionum feudalium”, i vilket en mängd feodala termer förklaras ha germanskt (d.v.s. langobardiskt och gotiskt) ursprung. Johannes Loccenius (1598-1677) från Holstein blev doktor i juridik i Leiden 1625. Samma år blev han inkallad till Sverige av Gustav II Adolf till en professur i historia i Uppsala. År 1628 blir han professor Skytteanus, 1648 universitetsbibliotekarie, 1651 rikshistoriograf och 1667 assessor i antikvitetskollegiet. Här bunden tillsammand med andra upplagan av Johannes Bureus edition av Konungastyrelsen. Den gavs egentligen ut tillsammans med Sveriges rikes lagböcker 1650, vilka saknas här. Sophie Adlersparre (1823-95), en av pionjärerna i Sverige inom kvinnosaksrörelsen och en av grundarna av Fredrika-Bremer-förbundet.

Stockholm, i Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1828. 8:o. (6),+ 218,+ 27,+ (1) s.+ 3 utvikbara tabeller. Titelbladet med rödstämpel från Vetenskapsakademien. Tillsammans med: (EKSTRÖM, C. U. & SCHÉELE, C. A. von.) Teckningar till beskrifningen öfver Mörkö socken. Stockholm, 1828. Tvär 4:o. Litogr. titelblad,+ 2 utvikbara litogr. kartor,+ 24 litogr. planscher, varav 1 handkolorerad. Första bladet med liten reva och äldre papperslagning. Lätta lagerfläckar. Samtida snarlika hfrbd, guldornerade ryggar med röda titeletiketter, marmorerade pärmpapper. Två volymer. Något olika ryggdekor och etiketter. Essén s. 83. Setterwall 6064. Krok s. 158. Planscherna är litograferade av Schéele. Prosten m.m. C. U. Ekströms (1781-1859) beskrivning över Mörkö, som han skrev på uppdrag av Nils Bonde, hade ambitionen att täcka allt. Öns naturalhistoria upptar två tredjedelar av texten, med en rik beskrivning av bl.a. insektsfloran, men beskrivningen innehåller även anekdoter och folkloristik om allmogens vidskeplighet m.m. Den blev en stor framgång när den utkom 1828. Gunnar Brusewitz frågar sig (i Björnjägare och fjärilsmålare) retoriskt om "...någon författare kommit närmare det linneanska idealet för en topografisk skildring än pastorn på Mörkö". Den handkolorerade planschen föreställer ett par i sockendräkt.

(Uppsala, Eskil Mattsson), 1634. 4:o. (12),+ 87,+ (41) s. Titel tryckt inom ram. Enstaka äldre bläckunderstrykningar och marginalanteckningar. Titelbladet lätt lagat i innerkant. Marmorerat linneband, ryggen med brun skinnetikett (G. Hedberg). Ur Thore Virgins bibliotek, med hans namnteckning daterad 1928 och superexlibris på frampärmen, och ur Per S. Ridderstads, med hans namnteckning. Collijn 461f. Utgiven av Johannes Bureus med fina typografiska detaljer. ”Konnunga styrilse” är en medeltida furstespegel, dvs en uppfostringslära för en ung kung, och eventuellt författad för Magnus Eriksson ca 1330. Författaren är okänd och gissningar har gjorts på både Brynolf Algotson och Philippus Ragvaldi, men troligen är det en bearbetning av den italienska teologen och författaren Colonnas ”De regimine principum”. Manuskriptet kom till Bureus via Johan Skytte men stammar sannolikt ursprungligen från Vadstena kloster. Manuskript är idag försvunnet och tidigare har dess äkthet ifrågasatts men i och med fyndet av det så kallade ”Vadstenafragmentet” i Helsingfors senatsarkiv 1867 har dock verkets äkthet bestyrkts. I språkligt hänseende är denna rättsurkund av oskattbart värde och Henrik Schück har kallat Bureus utgåva för ”vår första egentliga textedition”. En ny upplaga trycktes 1650 och en ny edition utgavs av Schefferus år 1669. Exemplaret såldes på den första Thore Virgin-auktionen, där felaktigt kallad pappband (Libris 1975, nummer 176).

Stockholm, Lars Salvius, 1747-62. 4:o. (40),+ 666,+ (6); (44),+ 922,+ (4); (30),+ 704; (22),+ 652,+ (8) s. Grav. titelvinjetter samt tre grav. vinjetter i texten. Titlarna tryckta i rött och svart. Brun- och lagerfläckig, ffa i första och början av andra delen, genomgående med småfläckar och stänk, fulare fläck s. 163 i del 3:1 och s. 123 i del 3:2. Något senare hfrbd, mycket rikt guldornerade ryggar med upphöjda bind, röda resp. blå titel- och deltiteletiketter, blåa pärmpapper och gula snitt. Fyra volymer. Främre försättsblad saknas i del 3:2. Ur Fredrik Philip Klingspors bibliotek, med hans exlibris i samtliga volymer. Warmholtz 2532. Carlander III, s. 111f. Allt som utkom. Första upplagan av Olof von Dalins klassiska svenska historia som brukar kallas för det första ”moderna” allmänna svenska historieverket, och som tidsmässigt sträcker sig fram till och med Karl IX. Dalin (1708-63) bryter här mot den tidigare svenska historieskrivningen, framförallt genom elegansen och lättheten i framställningen men även genom att med den nya ”vattuminskningsteorin” korta ned Sveriges historia med åtskilliga tusen år jämfört med den tidigare rudbeckianska historieskrivningen. Metodiskt var han dock ingen förnyare. De graverade vinjetterna är utförda av Jean Eric Rehn och Per Gustaf Floding. Friherre Fredrik Philip Klingspor (1761-1832) var bl.a. ståthållare på Stockholm slott och stor konstvän och själv duktig miniatyrmålare. Hans stora bibliotek på över 2000 nummer såldes på auktion 9 april 1823. Han samlade därefter ihop en ny samling, som såldes efter hans död. Hans böcker är ofta inbundna i band som dessa.

Stuttgart, Hallberger’sche Verlagsbuchhandlung, 1840-41. 8vo. 480 pp.+ 7 lithogr. plates, of which 4 hand coloured; (7),+ blank,+ 496 pp.+ 1 lithogr. plate; (6),+ 584 pp.+ 7 lithogr. plates. Some spotting in part one on pp. 168-190. Contemporary half calf, spines richly gilt and blind stamped, with raised bands, green marbled edges. Three volumes. From the library of Ericsberg, with the book plate of Carl Jedvard Bonde. Blackmer 1361. Like the Blackmer copy and almost all other, this has 15 plates, of which 4 are handcoloured. Navari claims that there should be 17. First and only edition. The famous landscape gardener Pückler-Muskau (1785-1871) travelled in the Levant during several years. The first part deals with Tunis and Malta and part 2 and 3 are devoted to Greece, and is a mixture of facts and fantasy written during his travels in Greece in 1836-37.

(Hamburg, 1759?) 8:o. (8),+ 192 s. Det latinska titelbladet lagat och uppfodrat, genomgående fuktrand i marginalen och fläckig. S. 1-2 med litet hål, med bokstavsförlust. I äldre tid insatt i ett samtida nött hfrbd, guldornerad rygg med utraderad titel. Ur Ericsbergs bibliotek. Hesse 1874a. Förordet med latinsk-tysk parallelltext, katalogen på latin. Försäljning av Georg Friedrich Niehencks samling av mynt. Niehenck (1678-1752) från Rostock var pastor i Göteborgs tyska församling och en stor myntsamlare. I Svenska Merkurius omtalades 1756 att hans samling på 4270 mynt var till salu för 20.000 daler silvermynt och att den ska ha erbjudits myntkabinetten i Uppsala och Stockholm. 1759 fördes dock samlingen av änkan till Hamburg för att, som synes, säljas på auktion. Redan 1758 ska dock en viss Finlay ha köpt vissa delar av samlingen.

Stockholm, Z. Haeggström/ P. A. Norstedt & söner / Lund, Berling, 1827-77. Stor 8:o. (18),+ LXXVII,+ (3),+ 592 s.+ 8 litogr. planscher; (4),+ XXXI,+ (blank),+ 403 s.+ 4 litogr. planscher; (4),+ LXXXIII,+ (blank),+ 456 s.+ 3 litogr. planscher; (4),+ LV,+ (blank),+ 338 s.; (4),+ XLV,+ (blank),+ 357 s.+ 2 litogr. planscher; (8),+ XLIII,+ (blank),+ 251 s.+ 2 litogr. planscher; (4),+ XXXI,+ (blank),+ 382 s.+ 2 litogr. planscher; (4),+ CXIII,+ (blank),+ 580 s.+ 2 litogr. planscher; (2),+ CLXXXIII,+ (blank),+ 652 s.+ 2 litogr. planscher; (8),+ CII,+ 459 s.+ 2 litogr. planscher; (4),+ CV,+ (blank),+ 490 s.+ 2 litogr. planscher; (4),+ CXVII,+ (blank),+ 486 s.+ 2 fotolitogr. planscher; (8),+ LIV,+ 818 s. Lätta lagerfläckar, svag fuktrand i början av fjärde delen. Deltitelblad saknas i del nio. Ljusbruna uniforma hfrbd, guldornerade ryggar med röda titeletiketter (L. W. Levin). 13 volymer, del två, sju och åtta med något nötta ryggar, delarna ett, sex, 10 och 13 med senare för- och eftersättsblad. Med Fredrik Tamms biblioteksstämpel i del 6. Diskreta stämplar från Uppsala studentkårs bibliotek. Fin svit av Schlyters stora lagutgåva, inklusive ordboken. Planscherna är litograferade av bl.a. von Schéele och Körner. Delarna är: 1: Westgöta-lagen; 2: Östgöta-lagen; 3: Upplands-lagen; 4: Södermanna-lagen; 5: Westmanna-lagen; 6: Helsinge-lagen; 7: Gotlands-lagen; 8: Visby stads- och landslag; 9: Skåne-lagen; 10: Magnus Erikssons Landslag; 11: Magnus Eriksson landslag; 12: Christoffers landslag; 13: Ordbok till samlingen af Sweriges Gamla lagar.

Franckfurt und Leipzig, In Verlegung Thomae Matthiae Götzens sel. Erben, 1678. 8vo. 176 pp. Ugly stain on pp. 14-15, and a few lighter stains in the margins. Bound together with:MONTE-SNYDER, Joh de. Metamorphosis planetarum. Das ist: Eine wunderbarliche Veränderung der Planeten und Metallischen Gestalten in ihr erstes Wesen, mit beygefügtem Proceß und Entdeckung der dreyen Schlüssel, so zur Erlangung der drey Principia gehörig, und wie das Universale Generalissimum zu erlangen, in vielen Örtern dieses Büchleins beschrieben. Anietzo wiederumb zum Druck befördert durch A. Gottlob B. Franckfurt a.M, Verlegts Georg Heinrich Oehrling / Wetzslar, druckts Ernst Winkler, 1700. 8vo. Engraved extra title page,+ 142 pp. Contemporary slightly soiled vellum. Library bookplate of the Provincial masonic lodge of Gothenburg, and its hand written number-label on spine. VD17 39:116331G & 23:644439L. Ferguson II pp. 104f. Caillet 7689 & 7690. Duveen p. 411 lists the first edition of ”Medicina universali”, published in 1662 and the 1684 edition of ”Metamorphosis planetarum”. This is the second edition of the ”Tractatus” and the third edition of the ”Metamorphosis”.First work with separate title page on p. 139. ”Spagyrische GrundRegeln, aus des vortrefflichen Joh. de Monte-Snyders Tract. De Medicina universali, verfasset, und dem geneigten Leser zu ersprießlichen Nutzen vorgestellet von A. Gottlob B.” listing 150 general rules of universal medicine based on Montesnyder’s work. The editor of both works (and author of the Spagyrische Grund-Regeln) was dr. Adam Gottlob Berlich who also published a dissertation on the subject ”Dissertatio inauguralis de medicina universali. Praes. Rudolf Wilhelm Crause.” Jena, 1679.Schmieder writes that although the author called himself Monte Snyder, which to him suggests a dutch origin, the author was actually from the Pfalz and his name was Mondschneider. He relates the story that Monte Snyder inherited an alchemical tincture from his relative the doctor Laevinus Lemnius who died in Heidelberg 1568, and that it was with this tincture that Monte Snyder traveled around and performed transmutations, most notably in Vienna in 1660, in the presence of Kaiser Leopold I and in Aachen in 1667, under the inspection of an experienced goldsmith. It is said that as Monte Snyder ran out of his inherited tincture he fell into poverty and died a pauper in Mainz. (Schmieder, Karl Christoph. Geschichte der Alchemie. Halle, 1832. pp. 403ff.)Thorndike writes: ”The work of Johann de Montesnyder on the universal medicine is alchemical rather than medical and is written in German. It discusses such topics and questions as the universal menstruum of all metals and minerals; the magical elements and their reduction to the three principles; wether the universal medicine is to be found in the seven stars, i.e. metals, or just in gold and first matter. [...]Montesnyder had previously composed a work on the Metamorphosis of the Planets (i.e. metals), in the preface to which he mentions a still earlier treatise, De elementis magicis, which I have not seen. The text speaks of three worlds, how to distinguish the hermaphroditish little irrational mineral world from the lunar feminine Gebuhrt, of the double and universal nature of the hermaphroditish microcosm, how the planets serve the monarch of this world, how Mercury, after he triumphs, changes himself into mercury of the philosophers, and many other metaphorical representations of the chemical process.” (Thorndike VIII, p. 355f)

Amsterdam, Elizeum Weyerstraten, 1664. 12mo. Engr. title,+ (14),+ 670,+ (22) pp. Woodcut illustrations in text. Small tears in pp. (3) and (5). Weak dampstains up to p. 30. Some pages with stains and browning. Small hole in p. 515 with loss of a letter. Pencil underlining on p. 384 and ink notation on p. 169. Very worn contemporary marbled stiff paper wrapper with defective spine. Signature of L. M. Klase on the inside of the front wrapper dated 1740, and of J. L. Rothman on the engraved title leaf dated Uppsala 174[?]. Library bookplate of the Provincial masonic lodge of Gothenburg, and its hand written number-label on spine. STCN 094955271. Ferguson II, p. 215-16 for earlier editions. Caillet 8851, note. Duveen p. 481 for other editions. The nice engraved title depicts the author at work in his laboratory. Later edition of the most famous work of the Italian natural philosopher and scientist Giambattista della Porta (or Giovanni Battista Della Porta) (1535-1615). It was first published in 1558 in Naples, consisting then of only four books. It was later expanded, reaching twenty books in 1589. Ferguson writes that Della Porta ”made long journeys in search of natural knowledge, and formed an Academy of the Secrets of Nature in his house at Rome, which was supressed of course. His work is entitled ’Magia Naturalis’ and it is divided into twenty books according to subjects. This is a more comprehensive work than some of his predecessors, but I cannot say that in its contents it is much more sensible. It had its share of popularity, however, passed through many Latin editions, and was translated into all the languages”. (Ferguson, John. ”Biographical Notes on Histories of Inventions and Books of Secrets” Part I. pp. 14f.)Lars Magnus Klase (1722-66) was the respondent to the first dissertation Linnaeus published as professor (Dissertatio botanica de Betula nana, 1743). Johan Ludvig Rothman was a son of Linnaeus’ schoolteacher Johan Stensson Rothman.

Offenbach, I. André, (c. 1786). Folio. Engr. title,+ 2-29 engr. pp.; engr. title,+ 2-9 engr. pp.; engr. title,+ (blank),+ 3-7 engr. pp. PN 121. The titles with engr. frames and vignettes. The clavicin part with paper repair on the title and with spotting on p. 3, slight spotting also to title to violoncell part. Sewn, in somewhat later marbled paperboards with handwritten label, the accompanying parts with contemporary marbled spine paper. Three volumes. RISM H3637 (2 copies, of which one is incomplete). Hoboken XV:3-5 (I, p. 683). Not in Sammlung Hoboken. First edition.

(Paris). 4to 1025-1060. Later blue half morocco. With the Bookplate of Nils Fries. Pasteur’s article makes up pp. 1032-36. ”In December 1857 Pasteur published the first in a series of abstracts, notes, and letters on alcoholic fermentation that culminated in a long and classic memoir of 1860. Divided into two major sections, dealing respectively with the fate of sugar and of yeast in alcoholic fermentation, it inflicted on the chemical theory what Duclaux called ’a series of blows straight from the shoulder, delivered with agility and assurance.’ Pasteur established that alcoholic fermentation invariably produces not only carbonic acid and ethyl alcohol–as was well known–but also appreciable quantities of glycerin and succine acid as well as trace amounts of cellulose, ’fatty matters,’ and ’indeterminate products.’ On the basis of these results, Pasteur emphasized the complexity of alcoholic fermentation and attacked the tendency of chemists since Lavoisier to depict it as the simple conversion of sugar into carbonic acid and alcohol.” (Gerald L. Geison in ”Dictionary of Scientific Biography”)