Search Results

Uppsala, litteris viduæ J. Edman, (1794). 4:o. 17 s. Häftad. Oskuren. Två små fläckar i titelbladets yttermarginal. Bra ex. ur L. F. Rääfs bibliotek. Marklin 188. Setterwall 5928. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi s. 26: ”Inneh. bl.a. förteckning över äldre handskriven och tryckt litteratur om Jönköping.” Med omfattande noter på svenska. Inleds med en tryckt dedikation till C. P. Thunberg och hans fru.

Sthlm, A. J. Nordström respektive Norrköping, A. F. Raam, 1791. 8:o. (2),224,(26) s. Enkelt vinrött stänkdekorerat pappbd. Stpl på baksidan av titelbladet. Inlagan delvis fläckig och med ngt större störande fläck i övre marginalen på s. 101-14. Enstaka småhål och pappersförluster i marginalerna. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 3189. Setterwall Svensk historisk bibliografi 83. Gjörwell Förtekning 170. Utgiven av C. C. Gjörwell. Registret, som trycktes i Norrköping, utarbetades av Elias Pasch. Förteckningarna omfattar den del av de Benzeliska handskriftssamlingarna, som genom C. J. Benzelius donation tillföll biblioteket 1789, bland annat den omfattande brevsamlingen. Boken såldes ”till inkomst för Linköpings bibliothek”.

Åbo, J. C. Frenckell, 1770. 4:o. (6),18 s. Nyare marmorerad ryggremsa. Några mindre fuktränder. Nedre hörnet avrivet på s. 3. Vallinkoski 333. Om Sveriges handel med Ryssland i äldre tider.

Sthlm, 1969. (8),178,(2) + (4),324 + (4),VII,(1),658 s. Två gröna oklbd med infärgade övre snitt. Lätt nötta. Jmfr Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 992. Faksimilupplaga. Originalet utkom 1895-1902 utarbetad på Publicistklubbens uppdrag. Standardreferensverket rörande den svenska tidnings- och tidskriftslitteraturen med många biografiska och litteraturhistoriska notiser. Tredje delen förtecknar landsortspressen 1813-99. Där återfinns också ett pseudonym- och signaturregister och ett mycket omfattande personregister för alla delarna.

Sthlm, J. P. Lindh, 1793. 8:o. 44,(9,1 blank,1) s. Tagen ur band. Delvis lite lagerfläckig i början och mot slutet. Två minimala bläckfläckar på två av de opaginerade bladen mot slutet. I övrigt ett gott ex. Pehr Enbom (1759-1810) utmärkte sig allt som oftast för sin högstämda ton och sitt svärmeri för Thorild och Rousseau. Hans försök på den vittra banan utmynnade i samtidens hån. Till exempel var Hammarsköld i ”Svenska vitterheten” särskilt skoningslös: ”Visserligen måste Enbom varit intagen af en blind och öfverdrifven egenkärlek, som uppskattade hans egenskaper högt öfver deras omfång och förmåga; det tyckes äfven, som skulle en högst ytlig bildning samt en oklar åsigt af konsten och lifvet hafva derjemnte bidragit att förvirra honom. Han hade nämligen också fått i sitt hufvud föreställningen om en prosaisk poesi, den han genom en tillkonstlad sentimentalitet, en efterjagad sublimitet och en uppblåst diction sökte frambringa, i sitt ’Skalde-försök öfver ett odödligt namn’”. Dock har B. E. Malmström senare försökt att släta över Enboms litterära försök: ”Enbom var en av dessa vårfåglar, som bebåda en skönare årstid men äro ute för tidigt och därför förfrysa under eftervinterns köld”.

Uppsala, 1927. XXI,(3),205 s. & plr. Lite nött vinrött halvmarokängbd med upphöjda bind och marmorerade pärmpapper samt snitt (Hedberg). Omslaget medbundet. Ett av binden med en repa. Dedikation på första blanka bladet till I. G. Clason från utgivaren. Totalt tryckt i 500 exemplar, varav detta är ett av de 75 onumrerade. Dagboken fördes under arkitektens studieresa genom Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien och Nederländerna. Den tillhör Konstakademiens arkiv.

Sthlm, C. Stolpe, 1769. 4:o. (4),104 s. Häftad och oskuren. Titelbladet med ett avrivet hörn i yttersta marginalen. Bra ex. Warmholtz 6948. Första upplagan som enligt en gammal tradition ska ha blivit indragen. En ny trycktes i Köpenhamn 1795 och en utvidgad utkom i Stockholm 1822. Skriften utgör ett svar på ”Præstmanna-öde i Swerige” (1768) och ingår i den debatt om de olika ståndens privilegier som blossade upp i slutet av 1760-talet. Eberhardt ville visa att inte bara prästerna utan även adeln hade sina förmåner. Tanken var att fortsätta och redovisa även de andra ståndens privilegier, men det stannade vid denna första avdelning.

Sthlm, J. Beckman, 1862-63. 8:o. 311,(1) + 275,(1) s. Två samtida ngt nötta hfrbd med guldornerade och sparsamt blinddekorerade ryggar. Blindpressat och guldlinjerat ramverk på pärmarna samt guldornerad pärmkantsdekor. Helt guldsnitt. Ryggarna med lätt ytlig sprickbildning och ytterfalsarna hårt, men ytligt nötta. Med Jenny Sjöbergs namnteckning daterad den 25 juni 1869 och Gunnar Brusewitz exlibris. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 413. Innehåller dikter som ”Höstjagten” och ”Jägarn på villspår”, verser över Ling, Tegnér och Retzius samt lustspelet ”Bellman”.

Sthlm, A. Zetterberg, 1796. 8:o. XVI,165 s. Trevligt samtida ljusbrunt hfrbd med guldornerad rygg och rosa titeletikett samt gula snitt. Den obetydligt blekta ryggen med ett par småfläckar och lätta skrapmärken. Enstaka småfläckar. Bra ex. Nils Lorens Sjöberg (1754-1822), den förste innehavaren av stol nr 18 i Svenska akademien, diskuterar i förordet svensk verslära och uttalsprinciper.

Uppsala, Wahlström & Låstbom, 1845. 8:o. (92) s. Brunt klotryggbd med stänkta snitt och handtextad titeletikett på främre pärmen. Med några enstaka marginalanteckningar, förlust av nedre hörnet på s. 89 vilket medfört att ett fåtal bokstäver bortfallit. Med Carl Trolle-Bondes exlibris och stpl samt stplr från Trolleholms bibliotek. Almquist Sveriges bibliografiska litteratur 4584 med felaktig kollationering. Låstbom (1815-45) var en mycket aktiv boksamlare inom det biografiska området och en av de mer verksamma medarbetarna i ”Biografiskt lexikon”. Han var dessutom delägare i boktryckeriet Wahlström & Låstbom, som sedermera blev Almqvist & Wiksells boktryckeri AB. Som synes är denna katalog tryckt på det egna tryckeriet.

Stockholm, A. Bonniers boktryckeri, 1934. 107 s. Trevligt klbd med svart rygg och grå pärmar samt tvåfärgad röd och grön titeletikett i skinn (Bonniers bokbinderi). Övre snittet infärgat, de övriga endast putsade. Omslaget medbundet. Främre pärmens kant med minimal fläck överst. Med Stig Wiltons medbundna exlibris. Ekelöfs översättningar av Bertrand, Nerval, Baudelaire, Verlaine, Rimbaud, Mallarmé, Maeterlinck, Fargue, Apollinaire, Reverdy, Cendrars, Desnos, Breton, Tzara och Paul Éluard. Även med kortfattade författarpresentationer och ett företal av översättaren.

Uppsala, Regiæ academiæ typographi, (1836). 8:o. (2),14 + (2),15-30 + (2),31-46 + (6),47-62 + (4),63-80,(2) s. Fem häften, del II-V oskurna. Del IV-V delvis med fuktrand i marginalen och de avslutande bladen med en mindre fläck. Solkfläckar i marginalen på s. 33-35 och pappersförtunning i marginalen på s. 45. Ur L. F. Rääfs bibliotek. Marklin 115 respektive 1-4. Setterwall 6262. Allt som utkom. Respondenter var Johannes Gustavus Schröder, Hjalmar August Abelin, Germundus och Fredericus Augustus Wikblad. Innehåller bl.a. ett herdaminne och avtrycker många äldre handlingar på svenska. Wessén återger även folkvisan om Pehr Tyrssons döttrar i Vånge och refererar till Geijers och Afzelius samling. En liten rättelse i bläck är införd i visan, förmodligen av L. F. Rääf.

Mariestad, f. d. Lewerentzska tryckeriet, 1832. 4:o. (1),10,(2 blanka),11-18,17-22,(1 blank,1) s. Häftad i samtida marmorerat pappomslag. Litet hack i övre marginalen med förlust av pagineringssiffran på s. 10. Tillskrift på titelbladet: ”herr kamar rådet Gyllenhoff”. Sista textsidan paginerad 23. Sidorna 12-18, 17-19 och det sista bladet är utvikbara.

Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri, 1954. (3,1 blank),99,(8) s. Dekorativt pappbd med bladmönster och klotskoning upp- och nedtill på rygg och pärmar samt brun titeletikett i skinn (Bonniers bokbinderi & även signerat av William Barkell). Omslaget medbundet. Ryggen helt obetydligt nött och lite snedläst. Med en tabula gratulatoria på de opaginerade bladen i början. Festskrift till Martinsons 50-årsdag. I redaktionen satt Olof Lagercrantz tillsammans med Georg Svensson och Ingalisa Munck. Bidrag av bland andra Erik Asklund, Artur Lundkvist, Gustav Sandgren, Ivar Lo-Johansson, Eyvind Johnson, Olof Lagercrantz, Alf Henrikson, Gunnar Ekelöf, Kjell Hjern och Torsten Billman.

London, 1894. XII,208,1-48,1-16 s. & plr. Ngt nött oklbd. Ngt lös i häftningen. Enstaka blyertsanteckningar. Med Alfred Chappells namnteckning. De avslutande två pagineringsföljderna består av förlagsreklam.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1799. 8:o. 40 s. & 3 utvikbara grav. plr. Tagen ur band. Planscherna och textmarginalerna lagerfläckiga. Beskuren gammal namnteckning Schwer[in] på titelbladet. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 985. Första upplagan trycktes av Fougt 1774.

Sthlm, B. Nestius, 1824. (6),132,(2) s. + LING, (PER HENRIK). Styrbjörn Starke. Historiskt skådespel. Sthlm, G. Scheutz, 1824. (6),132,(12) s. Samtida trevligt hfrbd med guldlinjerad rygg, dubbla titeletiketter, den ena ljusbrun, den andra mörkbrun. Rödstänkta snitt. Något lagerfläckig, t.ex. i början och på s. 81-100 i första arbetet och bladet s. 15-16 med lång reva. Med F. Engquists namnteckning i blyerts daterad 1906. Lings kontrollstplr på sista sidorna. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 230 respektive 229. Skådeplatsen i ”Visburs söner” föreställer Oden heliga lund. Enligt ”Ynglingasagan” och ”Heimskringla”, planerade Visburs två äldsta söner att mörda sin far, men spåddes olycka av völvan Huld. De sista opaginerade sidorna i det andra arbetet utgörs av subskriptionslista och rättelser. Första scenen i det dramat utspelar sig vid inloppet till Mälaren. Huvudpersoner är kung Erik Segersäll och Styrbjörn Starke, kungens brorson. Ling bygger upp dramat kring berättelserna om slaget vid Fyrisvall där kung Erik vann en stor seger och därmed fick namnet Segersäll.

Berlin, 2008. 395 s. Opappbd. Europa im Mittelalter. Abhandlungen und Beiträge zur historischen Komparastik. Herausgegeben von Michael Borgolte. Band 11.

Sthlm, L. Salvius, 1771. 8:o. 62 s. Med en inklistrad grav. titelvinjett. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Titelbladet och sista sidan obetydligt solkiga. Med Joh. Ax. Almquists stpl. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 9490. En anonym donator lämnade i början av år 1770 femtio dukater till Vetenskapsakademien för utlysande av en tävling om ett äreminne över Lantingshausen. Endast tre bidrag inkom och Edvard Gyldenstolpe vann belöningen. Schönbergs bidrag fick ett hedersomnämnande. Jacob Albrecht von Lantingshausen (1699-1769) var efter svensk och utländsk krigstjänst en av hattarnas mera betydande män och ledamot av Sekreta utskottet 1751-56 respektive 1769. Hans politiska karriär bromsades dock ständigt av kungen och han sökte sig med tiden allt mer tillbaka till de militära uppdragen. Under åren 1758-61 var han överbefälhavare i Pommern i kriget mot Preussen. Han avslutade sin karriär som överståthållare i Stockholm.

Grand-Montrouge, Paul Schmidt, 1891. (2 blanka,6),249 s. Något nött marmorerat hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, dubbla titeletiketter i rött och grönt samt övre guldsnitt (Östermalms bokbinderi, Stockholm). Ryggen blekt och ganska fläckig. Omslaget inte medbundet. Zetterlund I:53. Bland de avslutande bilagorna märks: ”Ambassadeurs de France en Suède”, ”Familles françaises anoblies en Suède” och ”Quelques manuscrits et incunables français de la Bibliothèque Nationale de Stockholm” samt ”Portraits français peints à l’hulie faisant partie du Musée de Gripsholm”. Författaren själv refererar lite nedlåtande till sina svensk-romanska kulturhistoriska uppsatser från den här tiden som ”lärdt knåp” som han sysselsatte sig med när inspirationen tröt i arbetet med romanen ”I havsbandet”. Senare bedömare har dock tillerkänt dem ett betydligt större värde än många av hans övriga vetenskapliga försök. Bland annat under inflytande av Frankrikevännen Nietzsche överger Strindberg sitt Tysklandssvärmeri till förmån för Frankrike, och försöker dra nytta av Frankrikeintresset som skapats i och med 100-årsjubileet av franska revolutionen. Strindberg erbjöd först boken åt Bonniers. Han kallade den för en ”maskerad diatrib mot das Preussenthum”, och menade att den skulle vinna Albert Bonnier hederslegionen, ”en liten restitution” för ”de skamfilningar man bestått [honom] [...] för mitt författeris skull”. Albert Bonnier avböjde dock både boken och hederslegionen: ”Jag är och förblir alldeles kallsinnig för dylika prydnader”. Strindberg lät sig inte nedslås utan såg istället till att boken gavs ut i Paris, där den också kom att röna viss uppskattning.