Search Results

Sthlm, L. J. Hjerta, 1838. 12:o. 189 + 221 s. Trevligt samtida hfrbd med dekorativt guld- och blindpressad ryggdekor och svart infärgat titelfält, vilket har några ytliga skrapningar. Blåstänkta snitt. Lite stötta pärmhörn. Enstaka fläckar. Møller Bidrag til H. C. Andersens bibliografi S2. Furuland Bibliografi över svenska skönlitterära häftesserier L:74. Utkom i L. J. Hjertas serie ”Nytt läsebibliothek”. Med serietitelbladet som anger detta bevarat. Den första svenska översättningen av H. C. Andersens roman ”Kun en Spillemand” som utkom 1837.

Sthlm, H. Fougt, 1773. 4:o. (20),28 s. Fougts tryckarmärke i träsnitt på titelbladet. Tagen ur band. Gamla gula snitt. Något lager- och fuktfläckig, främst i yttre marginalen. Fuktrand på titelbladet och de följande bladen. En äldre fin lagning i yttre marginalen på s. (7). Sista bladen lite solkiga och slutbladet med några små bläckstänk. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 100. Översatt av G. Rothman och prologen av Zibet. Musiken skrevs av Gluck och till viss del av F. Uttini som bland annat komponerat musiken till det mesta av prologen. På titelbladet Henric Fougts stora tryckarmärke med en uggla sittande på en vågskål överst. Med många trevliga vinjetter i texten.

Sthlm, A. Biörkman, 1725. 8:o. (12),260 s. Lätt nött samtida hfrbd. Stänkta snitt. Enstaka småfläckar. Yttermarginalen på s. 243 lagad. Fint ex. med Carl Bernhard Ulrik von Dübens exlibris. Från Vegeholm. Författaren var ”gudz helige ords ringaste tienare wid guarnizonen i Malmö”. Första upplagan trycktes 1708 och den följdes av ytterligare ett tiotal upplagor. Den sista tryckt 1862.

Dresden, in der Arnoldischen Buchhandlung, 1820. 8:o. 248 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag vars rygg saknas. Ngt lös i häftningen och genomgående lite bruntonad. Från Näfveqvarn. Med stpl, numrering och gallringsstpl från Sigtunastiftelsen. Utgavs på nytt i författarens ”Schriften” 1827-29. Romanförfattaren Carl Gottlob Samuel Heun (1771-1854) publicerade sig under pseudonymen ”Heinrich Clauren”. ”Nordisk familjebok” skattade honom inte högt utan menade att hans romaner ”genom sin platthet, falska sentimentalitet och grofva frivolitet [utövade] ett fördärfligt inflytande på den goda smaken”. I senare tid har man uppmärksammat hur hans ”Die graue Stube” kan ha influerat Mary Shelleys ”Frankenstein”.

Sthlm, A. J. Nordström, 1786. 8:o. 13,(1) s. Brunt klotryggbd från 1800-talets slut med handskriven titeletikett på frampärmen och grönmarmorerade pärmsidor. Med Carl Trolle-Bondes monogramstpl. Från Trolleholm. Saknar som ofta ett avslutande blad med bokannonser. En andra upplaga utgavs av Apotekaresocieteten 1936. Författaren var kyrkoherde i Köping och skriver mycket lite om vad Scheele uträttade i kemin (”hvarken jag eller i, bedröfvade åhörare, kunna följa honom på spåren i naturens doldaste vinklar och vrår, där han uplöser sammansatta kroppar til sina första grundämnen, och af verkningarne letar sig fram til orsakerna”) men desto mer utbreder han sig om vilken god kristen Scheele var.

Uppsala, Edquist & k. 1859. 8:o. (4),329,(3) s. Samtida brunsvart hklbd med guld- och blindlinjerad rygg. Något nötta pärmar och pärmkanter. Tidens lite dåliga papper jämnt bruntonat. Namnteckning Nils Björkman på försättsbladet. Herman Rydin (1822-1904) var jurist och politiker. Anders Burius beskriver i sin doktorsavhandling ”Ömhet om friheten. Studier i frihetstidens censurpolitik” Rydins tryckfrihetshistoria ”som den första och länge mest grundliga. Här ingår en mycket fyllig historisk bakgrund, som även bygger på opublicerat material. Även om Rydin tar utgångspunkten i lagstiftningen och de skilda förordningarna anlägger han ett brett perspektiv. Han drar en starkt markerad skiljelinje mellan de äldre mössornas och hattarnas sätt att omhänderha censurinstrumentet, de senare överskred enligt honom stadgandena i långt högre grad än de förra. Väsentligt är att Rydin, mer än tidigare gjorts, för in Boktryckerisocieteten och tryckarna i framställningen; likaså ger han en fyllig bild av TF”.

Sthlm, P. J. Nyström, 1756. 8:o. 24 s. Tagen ur band. Delvis med svag fuktrand och några småfläckar samt ett knappnålsstort hål i övre yttre hörnet. Med Oscar Seelenbrandts blåstpl på titelbladet och i texten på s. 20. Warmholtz 5982. En upplaga trycktes i Göteborg samma år av J. G. Lange junior.

Uppsala, literis Wernerianis, (1722). 8:o. (8),46,(5) s. Häftad med marmorerad ryggremsa. Inlagan med fuktfläck upptill, fuktfläck även i yttre marginalen på s. (5)-18 och sista bladet. Titelbladet med bortklippt tillskrift i nedre marginalen och fuktrand. Gammalt bläckkludd på näst sista bladet. Ur L. F. Rääfs bibliotek. Lidén Catalogus disputationum 20. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1053. Med hyllningsskrifter av L. Wicander, P. Saxholm, A. Wichæus, D. Heike och A. och R. Löfman. Behandlar ”Hammarwärck och stångjärns smijde”.

(Sthlm, 1691). 4:o. (4) s. Tagen ur band och med gammal bläckpaginering. Andra bladet med lättare solkfläckar. Innehåller kritik av en disputation med titeln ”De statu hominum naturali & adventitio” där ”allehanda oredor/ som sedan icke så lätteligen stå at afhielpa/ däraf förorsakas måtte”. ”At grubbla uti theologiske saker och wår reena evangeliska lära” var inte lämpligt vid denna tid. Eric Castovius ”Disputatio philosophica de statu naturali et adventitio” utkom 1690. Det rörde upp känslorna hos teologerna i Uppsala, ledda av Henrik Schütz. Kort sagt menade Castovius att konungen i staten inte hade större rätt än som av naturen tillkommer människan, att det vore en hädelse mot gud att säga att människorna vore av naturen olika. Karl XI avlät föreliggande ampra skrivelse, vilken gick ut på att ”sådane nyfikenheter och skadelige uptåg förnimmas att omgå, förutan annan vår onåde, slätt ingen befordring varken i det andelige eller världslige ståndet skole hava att förvänta”. Därvid var Castovius karriär stäckt och dessutom befallde kungen att alla exemplar av avhandlingen skulle indragas, men då Castovius i december 1691 var inkallad till konsistoriet för att få konungens brev uppläst, hade han endast fyra exemplar att avlämna.

Sthlm, J. Hörberg, 1834. 8:o. 23 s. Häftad i samtida gråpappersomslag.

Sthlm, 1899. (10),VI,34,(2),I-XLII,(2) s. & plr. Titelbladet tryckt i rött och svart. Blått dekorerat oklbd i folioformat (Hedberg). Ryggen hårt nött och naggad upp- och nedtill. Pärmkanterna aningen nötta och pärmhörnen lite stukade. Försättsbladet lätt solkigt. Tryckt i 125 exemplar av Warner Silfversparres nya grafiska aktiebolag. Bandet och vinjetterna utformade av Agi Lindegren.

Sthlm, Nordström, 1786. 8:o. Grav. titelblad,(2),14,17-47 s. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Fint ex. Hoppet i pagineringen beror på slarv vid sättningen. Titelbladet med sin vinjett graverades av Fredrik Akrel. Översatt av Hans Graffman. Hans Thunman var född i Södermanland 1746 och doktorerade i Greifswald 1769. 1772 utnämndes han till professor i vältalighet och filosofi i Halle där han avled 1778. Han hade en vidlyftig korrespondens med Gjörwell. Den fina titelvinjetten föreställer en gråtande putto sittandes framför graven med initialerna ”HT”. Putton torkar sina tårar med en näsduk och stöder vänsterhanden på ett timglas och höger armbåge på en hög med tre böcker.

Göteborg, N. J. Gumpert & comp., 1851. 8:o. 14,(1 blank,1) s. Första och sista sidan med typografiskt ramverk. Häftad. Lätt nött, men fint ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 342. Titelbladet och sista bladet utformade som ett omslag. Stycket efter en idé av Erik Bögh. Philipsson skrev alla sånger utom nr 2 för vilken Högfeldt ansvarade. ”Kupletterna å sid. 3, 4 förbjödos af censuren att sjungas vid styckets uppförande i Göteborg” meddelar Klemming. Avslutas med: ”Blott än en gång jag önska får: en rolig natt och – godt nytt år!!”

Västerås, T. R. Björkbom, 1826-27. 8:o. Graverat titelblad,17-83 s. & 1 utvikbar grav. karta. Tagen ur band och insatt i lite trasig gammal blå ryggremsa och med blåtonat omslag av gammalt papper. Gamla tätt stänkta snitt. Titelbladet är missfärgat med grå diagonala stråk som egentligen inte är så störande. Kartan är häftad lite löst i början. Blyertsanteckning ”Binds ej” på titelbladet. Sista ovidkommande sidan 84 är början av G. Borgmans artikel ”Försök att med ler-märgel förbättra åker”. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6243. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 356. Det extra graverade titelbladet utfört av S. Anderson.

Sthlm, Typografiska föreningens boktryckeri, 1855. 12:o. (2),XXV,(1 blank,1,1 blank),154 s. Brunt hfrbd med guldlinjerad rygg och svartbrun titeletikett (K. Hässlers bokbinderi, Stockholm). Gula snitt. Det tryckta grå omslaget medbundet, det främre med små lagningar, liten marginalreva och en bortskrapad namnteckning. Ryggen lätt blekt och med några små repor. Fin inlaga. Sista bladet lite beskuret i marginalerna. Guldinitialer nederst på ryggen, ”H.D.”, för Hugo Diedrichs. Exlibris Eric Törnqvist. Utgavs av Herman Bjursten på J. L. Brudins förlag. I bihanget finner man författarens mer ekivoka alster, vilka enligt utgivaren är ”i sitt slag [...] så oöfverträffliga, att de ingalunda borde lämnas åt glömskan”. Dock bedömde han innehållet vara väl magstarkt för en bredare allmänhet och gav ut verserna på eget förlag i detta bihang ”ämnadt att spridas till resp. subskribenter, som önska att lära känna den Wadmanska sångmön, äfven i dess ystraste sjelfsvåld”. Några ord och rader har emellertid Bjursten av tryckfrihetsskäl inte vågat ta med ens i denna upplaga, utan de representeras av ”streck” i texten.

Stockholm, Victor Pettersons bokindustri AB, 1963. 127,(1) s. Mörkgrönt halvmarokängbd med guldornerad rygg och övre guldsnitt (Knut Hässlers bokbinderi). Omslaget medbundet. Bifogad julhälsning från Greta och Edvard Hässler. Ur Sten G. Lindbergs bibliotek och med hans handritade monogram på främre pärmens insida. Utgavs av Lars Hökerbergs förlag. Rikt illustrerad.

Åbo, typis Frenckellianis, (1792). 4:o. (2),16 + (2),17-32 + (2),33-48 + (2),49-64 s. Tagen ur band. Gamla svagt stänkta snitt. Spridda lager- och fuktfläckar. Tilltagande fuktfläck i övre hörnet på s. 41-48. Den femte delen saknas! Vallinkoski Disserationer i Åbo 535-38. Om insekternas ögonlock och deras skepnad, bruk och skillnader. Den fjärde delen med tryckt dedikation till Anders Chydenius. Den avslutande femte delen med Johannes Bergman som respondent saknas här. ”Svenskt biografisk lexikon” skriver att Bonsdorff (1762-1831) ”som med stor framgång studerat naturalhistoria i Åbo under ledning av sin morbroder Johan Haartman och Karl Niklas Hellenius, kom hösten 1783 över till Uppsala för att där under Jonas Sidrén, Adolf Murray och K. P. Thunberg idka medicinska studier och blev »snart känd och utmärkt både för kunskaper, lyckligt snille och sällsynt arbetsamhet»”. Han återvände till Finland och en specialinrättad professorstjänst i Åbo som han tillträdde bara 24 år gammal. ”Sina stora naturhistoriska samlingar, som av B. samlats under hela hans liv, skänkte han år 1819 till Åbo akademi. Herbariet omfattade 4.855 species, däribland 447 kryptogamer, i 6,166 exemplar inberäknat varieteter och dupletter. Insektsamlingen, uppställd enligt Fabricius' system, innehöll 4,108 exemplar, därav endast Eleuterata 1,941. Snäckornas antal var 2,326, av koraller och zoophyter funnos 106, av petrifikäter 509 och av mineralier 2,300 exemplar. B. blev, antagligen i följd av denna gåva, adlad och antog namnet von B. (1819)”.

Sthlm, I. Hæggströms boktryckeri, 1866. 8:o. 125,(1 blank,1) s. Grönt samtida klbd med guld- och blindlinjerad rygg, blindpressad ramdekor på pärmarna och guldtryckt titel på frampärmen. Stänkta snitt. Det främre tryckta omslaget medbundet. Med lite nagg i ryggändarna och ryggen lite snedläst. Flera trista fläckar på frampärmen. Enstaka småfläckar, bl.a. på s. 39-40. Det främre omslaget med dedikation ”Till min högtvärderade vän friherre Carl Adlercreutz. Tillgifnast R. von Kræmer”. Dedikationen har avfärgat sig lätt på titelbladet. Robert von Kræmer (1791-1880) var född i Finland och militär, som bland annat deltog i 1813-14 års fälttåg på kontinenten och i Norge. Han var far till författarna Lotten och Robert von Kræmer. Sina största insatser gjorde han som Upplands landshövding 1830-62. Han förekommer i en vers ur Wennerbergs ”Gluntarne” från 1848, när de båda tittar upp mot slottet i den välkända ”En månskensnatt på Slottsbacken”: ”Kors, vad den Kræmer är bra för staden! Han bygger broar och planterar trän.” Hans hem på Uppsala slott blev en viktig kulturell samlingsplats, inte minst på grund av hans musikaliska fru. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver ” I sina på ålderdomen nedtecknade Minnen har K med påtaglig tillfredsställelse redogjort för sina många insatser o utmärkelser. Även om hans verkliga roll kanske inte alltid var så utslagsgivande som denna o även senare framställningar tyder på, var K obestridligen en innovatör o organisatör av mindre vanliga mått”. Carl Adlercreutz (1799-1883) föddes på Kiala och var son till Carl Johan Adlercreutz. Han var militär och ägde Nynäs i Ösmo socken.

Zürich, O. Füsli und Compagnie, 1803. 8:o. Front,grav. titelblad,VIII,290,(1) s. + SALIS, J. G. Gedichte. Vierte vermehrte Auflage. Zürich, O. Füsli und Compagnie, 1803. 8:o. Front,grav. titelblad,139 s. Häftade i ett samtida ngt nött glättat pappomslag med tryckt titeletikett. Oskuren. En del blad med svaga lagerfläckar. Med L. F. Rääfs exlibris. Det första arbetet med ett förord av J. G. Salis. Matthissons lyrik var välkänd i Sverige under romantiken och anses ha influerat bl.a. Franzén.

Sthlm, Z. Haeggström, 1837. 8:o. 19 s. Prydligt rödbrunt hklbd från 1900-talets början med guldlinjerad rygg och guldpräglad titeltext på främre pärmen. Författaren, som ”från sin barndom varit i beröring med den arbetande klassen”, har med bekymmer sett ”sedeförderfvets och fattigdomen tillvext bredvid hvarandra”. Som exempel på tidens problem anges ”den stigande luxen, befrämjad genom gårdfarihandeln, sådan den länge bedrifvits af vestgötar,” vilka är ”en icke obetydlig orsak till fattigdomens tilltagande. Dessa kringsprida en mängd luxartiklar, dem de med en särdeles talande tunga förmå i synnerhet allmogens qvinnor att köpa”. Författaren (1790-1840) var prost och kyrkoherde i Eskilstuna.