Search Results

Stockholm, Tiden-Barnängen tryckerier ab, 1968. 75,(1 blank,1) s. Häftad i tryckt omslag. Omslaget lätt solkigt. Ryggändar och omslagshörn aningen nötta. Med Ingegerd Granlunds exlibris och dedikationen: ”Till Ingegerd från Sonja d. 21/10 1969”. Utgiven av Rabén & Sjögren. Omslag av författarens man Jarl Hammarberg-Åkesson. Om Sonja Åkesson (1926-1977) skriver Eva Lilja i ”Kvinnobiografiskt lexikon” följande: ”[Hon] var det svenska 1960-talets ledande poet, den främsta i en ny riktning av talspråklig engagerad dikt. Hon publicerade sig under tjugo år, från debuten 1957 till den postuma ’Hästens öga’ 1977. Under denna tid gav hon ut tolv diktsamlingar, en roman, en novellsamling, en barnbok, en vissamling och ett tiotal dramer”. Diktsamlingen ”Pris” är en kollagebok som bygger på urklipp från dagstidningar, veckotidningar och en varukatalog. Lilja fortsätter: ”Överdrifter och inställsamhet blandas med ren råhet och en ilsken satir där konsumtionens förtryck går hand i hand med kvinnoförtryck”. Ingegerd Granlund (1903-78) var lärare, författare och översättare. Hennes exlibris med citatet ”men mäktigast är Aphrodite” är signerat av Folke Karlson. Ingegerd Granlund var ordförande i Nils Ferlinsällskapet och Sonja Åkesson fick 1969 dess pris dagen då denna dedikation skrevs.

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1727. 4:o. (20) s. Tagen ur band och insatt i ny gråpappersryggremsa. Gamla stänkta snitt. Ett par små bläckfläckar på titelbladet. Lite snävt skuren i övre marginalen mot slutet. Parallelltext på tyska och svenska. Detta är upplagan där det på titelbladet stavas ”keyserinnans” i stället för ”käyserinnans”.

Lund, 1920. 160 s. Elegant grönt klbd med tvåfärgad titeletikett i ljusbrunt och svart skinn samt gula klotpärmar (Bonniers privatbokbinderi). Övre snitt skuret, de övriga endast lätt putsade. Det medbundna omslaget med några minimala fläckar. Ryggen med en minimal fläck. Rikligt med blyertsmarkeringar i marginalerna och några bläckmarkeringar med röd penna. Med Gunnar Brusewitz exlibris.

Sthlm, A. Zetterberg, 1795. 8:o. 120 s. Obetydligt nött lila lackat hfrbd från början av 1900-talet med upphöjda bind och rikt guldornerad rygg (Hedberg). Övre guldsnitt, övriga snitt endast putsade. Ryggen blekt och med en minimal fläck. Titelbladet och sista sidan, liksom en del yttre marginaler, lätt solkiga. Några få fläckar, t.ex. på s. 75-76. Liten lagning i nedre hörnet på titelbladets baksida, lagningar även i marginalen på s. 119-20. Det är osäkert om skriften bygger på ett engelskt eller franskt arbete. Översättningen tycks vara gjord från franska. Charles James Fox (1749-1806) var engelsk politiker och berömd för sitt utsvävande leverne och sina kärleksaffärer, något som föreliggande skrift i huvudsak uppehåller sig vid.

(Sthlm), Kongl. tryckeriet, (1751). 8:o. (40) s. + (EKEBLAD, CLAS) Wid hans kongl. maj:ts wår allernådigste konungs, konung Adolph Friedrichs hyllnings-act, som sker then 28 novembr. 1751, kommer följande at i akt tagas. (Sthlm), Kongl. tryckeriet, (1751). 4:o. (8) s. Tagna ur band. Delvis lager- och småfläckiga. Fläckar på s. (5-8) i det första arbetet. Lite lös i häftningen. Akrell Stockholmiana 742 respektive 744. Mycket detaljerade anvisningar om kröningsdagens alla procedurer och ceremonier.

Sthlm, H. A. Nordström respektive Kumblinska tryckeriet respektive J. C. Holmberg, 1797-98. 4:o. (2),32,1-26,1-14,1-100,1-16,25-26,17-24 + 182,1-40,27-28 s. Häftad i samtida gråpappomslag. Ryggen defekt och med spår av handskriven titeltext. Enstaka småfläckar och lite lagerfläckig på sina håll samt med en del råkanter, men i stort sett en bra inlaga. En gammal namnteckning, Abr. Ehnroos och en stpl, ”Wrede 26/11-84”. Gjörwell Förtekning 209. Bibliotheca Walleriana 4972. Med förvirrad paginering och ett felpaginerat avsnitt, men så var tre olika boktryckare inblandade. Originalet som har titeln ”Die Kunst das menschliche Leben zu verlängern” utkom första gången 1796 och översättningen är utförd av J. A. Stechau. En ny svensk upplaga trycktes 1804 med titeln ”Konsten att förlänga det mänskliga lifvet”. Boken utkom även i fransk, holländsk, engelsk, dansk och italiensk översättning. Bland annat betonar Hufeland vikten av kroppslig rörelse och citerar Fredrik den stores ord om att naturen snarare har gjort oss lämpade till postiljoner än stillasittande lärda. Christoph Wilhelm Hufeland (1762-1836) var tysk läkare och professor i Jena och presenteras i följande panegyriska ordalag av utgivaren Gjörwell: ”Detta arbete är författadt af en af Tysklands uplystaste läkare, tillika människio-wän och patriot i hög grad, hwarom ensamt hans både föreslagne och inrättade likhus, til förekommande af lefwande människors begrafning, nogsamt witnar”. C. C. Gjörwell ber i efterordet om information från inhemska läkare om svenska förhållanden och har försett arbetet med några egna fotnoter.

Uppsala, (E. Ziervogel), 1762. 8:o. 109,(3) s. Hårt nött mörkblått hfrbd från 1800-talet. Pergamentskodda hörn. Falsarna delvis spruckna och nedre delen av ryggen saknas. Försättsbladet med avklippt hörn. Titelbladet med fuktfläck och tillskrivet översättaramn vid initialerna. Ngt bruntonad och med enstaka fläckar av olika slag. Blyertsförstrykningar och -bockar i marginalerna samt på s. 35 en tillskrift ”Voltaire!”. Översatt och försedd med kommentarer av Carl Nyrén som också inleder med ett rimmat företal. Innehåller texter om bl.a. böcker, konungar, böjelser, fransmän, handel, yppighet och lantbruk. Carl Nyrén (1726-89) var medarbetare till Jonas Alströmer, kontraktsprost i Kuddby, flitig översättare och vitter författare. Han studerade en tid för Linné.

Uppsala, L. M. Höjer, (1753). 8:o. (8),53,(3) s. Tagen ur band och försedd med nyare grått pappomslag med maskinskriven titeletikett på framsidan. Gamla stänkta snitt. Gott ex. Lidén Catalogus disputationum 10. Hebbe Den svenska lantbrukslitteraturen 701. Översattes även till tyska. Med tryckt dedikation till bland andra Jonas Alströmer och hyllningsskrifter av Anders Wijkström, Laurent Torgner, Anders Löwman och L. H. Herkepæus. Diskuterar möjligheterna att odla upp sankmarker på ett för landet och den enskilda rationellt och ekonomiskt vis. I avhandlingen redogörs bland annat för erfarenheter från Johan Ihres försök på Sandbro sätesgård i Björklinge socken och prosten Zacharias Westbecks dito i Lövsta socken. Anders Berch (1711-74), som var frihetstidens ledande merkantilist, fick Sveriges första ekonomiska professur 1741. I hans instruktion stadgades att både undervisningen och disputationerna skulle hållas på svenska.

Sthlm, Hedmanska tryckeriet, 1817. 8:o. Litograferat porträtt,(4),194,(1) s. & 1 litograferat porträtt. Aningen nött samtida hfrbd med guldornerad rygg, titeletikett av glättad papp och rödstänkta snitt. Ryggen lite blekt och ryggskinnet till en del bortnött allra överst. Delvis lagerfläckig och med sporadiska småfläckar. Med Hj. Hallborgs namnteckning och Birger Nauckhoffs exlibris. Setterwall Svensk historisk bibliografi 3862. Utgivare var Carl Ehrenfried von der Lancken. En andra fristående del betitlad ”Tal, bref och proclamationer af hans majestät Carl XIV Johan, Sveriges och Norriges konung”, utkom 1822. Porträtten, vilka föreställer Karl XIV Johan och kronprins Oskar, är efter förlagor av Delorieux litograferade av C. Motte. De hör ej till verket men är medbundna i samtiden. Ekholm förtecknar det första av dem i ”Porträtt av Carl XIV Johan” som nr 160 a. De är hämtade ur Coupé de St. Donat et Rocheforts ”Mémoires pour servir a l’histoire de Charles-XIV-Jean” 1820.

Sthlm, Lundberg & comp., 1846. 8:o. 260 s. Samtida hklbd med guldlinjerad rygg och blåstänkta snitt. Ryggen blekt och med några minimala fläckar. De nedre pärmhörnen lite stötta. En bra inlaga med tidningsbevillningsstplr i marginalerna. En mindre fuktfläck i yttermarginalen vid s. 71-80 och några solkfläckar på s. 95 och 219. Med en samtida namnteckning, Stenman och författarnamnet angivet på försättsbladets baksida. Från Ericsberg. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6283 som nämner ett avslutande opaginerat blad som vanligtvis saknas, liksom här. Ursprungligen utgiven häftesvis i tidskriften ”Hermoder, bibliotek för Sweriges sköna litteratur”. Författaren hade inte mycket till övers för Medevi: ”Norr om Motala är Medevi beläget. Otrefligt, ohälsosamt, ovänligt har detta ställe alla tänkbara egenskaper – o, blott icke o-dyrt och o-fuktigt, i fall desse præfixer funnes i svenska språket. Engelsk dyrhet på allt – men klen svensk valuta”. Pontin (1819-52) var journalist och redaktör för tidningen ”Morgonbladet”. Han översatte under studentåren i Uppsala de tre första delarna av Tocquevilles ”Om folkväldet i Amerika” och erhöll av kungen kammarjunkares titel som belöning för sitt arbete. Pontin avled efter att ett kärl med svavelsyra ombord på ångfartyget ”Lennart Torstensson” under hård sjögång läckt ner i hans hytt. Föreliggande verk är en blandning av roman, reseskildring och historiebok.

Sthlm, B. G. Schneider, (1734) 4:o. 28 s. Häftad. Delvis lite lös i häftningen. Ngt nött och med fuktrand. Liten gammal duplettmarkering i bläck nederst på titelbladet. Lundstedt Sveriges periodiska litteratur 30. Utkom från januari 1734 t.o.m. augusti 1735. Denna viktiga ekonomiska tidskrift med merkantilistisk inriktning utkom månadsvis och varje nummer bestod av en längre uppsats. Sammanlagt publicerades fyra uppsatser, den första i juninumret, om ostindiska handeln som väckte stort uppseende och resulterade i flera följdskrifter.

Uppsala, S. P. Leffler, 1845. 8:o. XX,410,(1) s. & 7 utvikbara litografiska plr. Samtida brunt lackat hfrbd med guldornerad rygg och mönsterpressat marmorerat pärmpapper vilket har trevlig dekor med grenar och flera olika djur. Blåsprängda snitt. Ryggen lätt blekt och med obetydlig sprickbildning. Något nötta ytterfalsar med en tre cm spricka nedtill i främre ytterfalsen. Försättsbladet har ett hål i övre delen. Enstaka fläckar. Några små blyertsmarkeringar i texten och tryckfelslistan i slutet. Planscherna har några små extraveck i marginalerna. På frampärmens insida två små nummeretiketter, den ena klistrad över den andra. Grön tryckt samtida prisetikett för exemplaret och bandet på bakpärmens insida. Namnteckning L. Roos och ägaranteckning ”N:o 244B N. Lindström”. Johan Bredman (1770-1859) var astronom och matematiker vid Uppsala universitet. Han började sin karriär som docent i matematik 1801, utnämndes 1811 till professor i astronomi, en tjänst han innehade fram till 1841. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1815 och var även medlem i Götiska förbundet. Bredman är även känd genom texten till ”Uppsala är bäst”, skriven cirka 1850 och ingående i sångsamlingen ”Gluntarne” av Gunnar Wennerberg. Textraden lyder: ”Och finns det så är det på en annan planet vars namn ej självaste Bredman vet”. Frågan som ställdes var om det finns någon bättre plats än Uppsala på jorden vilket alltså inte var fallet. Föreliggande lärobok användes i undervisningen i Uppsala ända fram till sekelskiftet 1900.

Sthlm, J. Haeggström, 1824. 8:o. 104,106-09 s. & 2 utvikbara litograferade plr, varav en litograferad på båda sidor. Häftad i samtida något nött gråpappersomslag med sprucken rygg med några småskador och smärre pappersförluster på främre omslaget. Med rester av handskriven ryggtitel. Oskuren. Enstaka lagerfläckar. Den större andra planschen rymmer stjärnkartor på båda sidorna. Översättning från det tyska originalet ”Darstellung des Sternhimmels oder Anweisung zur Kenntniss der Gestirne durch Selbstunterricht”.

Uppsala, apud viduam beat. J. Höjeri, (1741). 4:o. (4),44 s. Häftad med utanpåliggande bindgarn.Med smårester av grön ryggremsa. Enstaka småfläckar. Titelbladet och sista sidan lite bruntonade. Skada nederst i inre marginalen på titelbladet. Samtida tillskrift eller namnteckning A. H. Wrangel nederst på titelbladet. Lidén Catalogus disputationum 1. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 7554.

Sthlm, Z. Haeggström, 1823-24. 8:o. V,(1 blank,2),332 + (4),424 s. Två samtida hfrbd med guld- och blindornerade ryggar samt grönstänkta snitt. Ryggarna lackade och med några ytliga småskador och småfläckar. Författarnamnet skrivet för hand på titelbladet i del I. Inlagorna med sporadiska småfläckar och mindre revor i övre marginalen, t.ex. på s. 225 och 261 i del I och på s. 133 i del II. En pappersförlust och mindre reva i övre marginalen på s. 245 i del I och i denna del även en gammal lagning i övre marginalen på s. 331. I del II är titelbladet uppfodrat och dessutom lagat i övre hörnet med sex bokstäver av titeltexten ersatta för hand. Även det nästföljande bladet har en gammal lagning i övre hörnet. En mindre pappersförlust i övre hörnet på s. 91. Med Fredr. Osc. Herslows namnteckning daterad i Norr-Munga by den 29 juni 1835 och Signe Carlssons daterad den 21 september 1948. Setterwall Svensk historisk bibliografi 4072. Första delen innehåller en rundmålning av Skandinaviens historia, statistik, litteraturhistoria m.m. med början i eddadiktningen! Andra delen är enligt förordet i huvudsak en bearbetning av Coupé de St.-Donats och Roqueforts ”Memoires pour servir à l’histoire de Charles-XIV-Jean” som utkom i Paris 1820 och översattes till tyska 1821.

Lund, litteris Berlingianis, 1812. 4:o. 21 s. Tagen ur band. Spridda lager- och småfläckar. Titelbladet lätt solkigt i nedre marginalen. Flera bläckrättelser i text och marginaler. Nedre marginalen tillskrynklad med veck. Sista bladet med reva vid ryggen. Marklin Catalogus disputationum 1. Med tryckt dedikation till A. J. Retzius från Sven Nilsson. Om olika sätt att uppdela däggdjuren i klasser. Förutom Linné nämns bland annat J. C. P. Erxleben och J. T. Klein. Nilssons avhandling för att få en docentur i naturalhistoria. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Då denne erbjöd honom befattningen som docent i naturalhistoria och amanuens vid det naturhistoriska museet tvekade han inte och utnämndes efter att ha framlagt den obligatoriska disputationsavhandlingen, ett snustorrt specimen på latin, behandlande däggdjurssystematik”. Det är början på ett storartat zoologiskt författarskap.

Sthlm, 1897. (2),12,(1) & 22 plr. Halvpergamentbd med guldlinjer på pärmarna, vilka är klädda i rött klot, främre pärm med Stockholms stadssigill avtryckt i rött (Hedberg). Övre rött snitt. Det lätt solkiga främre omslaget medbundet. Pergamentet lite solkigt på både ryggen och hörnen. Oskuren inlaga. Med Carl Piltz guldpressade pärmexlibris, Johan Axel Almquists biblioteksetikett på främre pärmens insida och John Olssons lilla blå stpl med bokstäverna ”J. O. P.P.I.C.T.” på försättsbladet. Tryckt i 120 numrerade exemplar, varav detta nummer 49. De 22 planscherna som trycktes hos Warner Silfversparre föreställer ”Blasieholmen, Jakobs kyrka m.m. från Slottsbacken, början af 1700-talet”, ”Riddarholmskyrkan och Geijerska huset, 1840-talet”, ”Scen från Gamla Norrbro och Mynttorget, 1700-talets slut”, ”Blå Porten före och efter reparationen 1811”, ”Riddarholmen från Nya Kungsholmsbron, 1700-talet”, ”Röda slussen, början af 1800-talet”, ”Norrmalms hälsobrunn”, ”Utsigt från Kungsholms kyrktorn, 1830-talet”, ”Arsenalsgatan, slutet af 1700-talet”, ”Från Kastellholmen (?), midten af 1700-talet”, ”Skeppsholmen från Söder, 1830-talet”, ”Gamla Norrbro och Myntet, slutet af 1700-talet”, ”Scen från Strömgatan, 1830-talet”, ”Stockholm från Mosebacke, 1807”, ”Del af panorama från Jakobs kyrka, 1845”, ”Benikebrinken 1864”, ”Slottets sydöstra flygel samt Blasieholmen, slutet af 1700-talet”, ”Riddarholmen från sydost, 1830-talet”, ”Utsigt öfver slottet och Helgeandsholmen, 1700-talet”, ”Utsigt från n:o 93 Regeringsgatan 1830”, ”Gustaf III mönstrar borgerskapets kavalleri och infanteri 1790” och ”Torstensonska huset (nu Arffurstens palats), 1700-talet”. Materialet till utställningen var bland annat utlånat av Vitterhetsakademien och ur Westinska samlingen på Uppsala universitetsbibliotek. Samtliga utställda verk nämns i den inledande texten.

(Strängnäs), L. A. Collin, (1772). Liten 8:o. (16) s. Häftad i fint samtida klistermarmorerat pappomslag. Liten solkfläckpå näst sista sidan. Fint ex. med J. O. Wedbergs diskreta stpl. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1611. Tryckta skolkataloger utkom från 1754 och framåt. Alla studenters fäders yrken nämns i listan, med ett kors om de var avlidna.

Västervik, 2000-03. 341 + 375 + 427 + 408 + 91 s. Fem röda oklbd med skyddsomslag. Den femte delen utgörs av ett register. Deltitlarna lyder ”I. I begynnelsen (tiden före 1830)”, ”II. Åren då allting hände (1830-1897)”, ”III. Det moderna Sveriges spegel (1897–1945)” och ”IV. Bland andra massmedier (efter 1945)”. Illustrerad i färg och svartvitt. Standardverket rörande svensk presshistoria.

Sthlm, 1875. (4),409 s. Nött men stabilt brunt hfrbd med guldornerad och blindpressad rygg. Lagerfläckig och inledningsvis med en liten tonad fuktrand i övre ytterhörnet. Med Hans Wachtmeisters namnteckning överst på titelbladet. Ågren Svensk biografisk uppslagslitteratur 1386. Almquist Svensk genealogisk litteratur 111. Fortfarande den bästa matrikeln på sitt område och ett viktigt supplement till Elgenstierna.

Stockholm, O. L. Svanbäcks boktryckeri, 1928. 109 s. Häftad. Omslaget delvis loss i limningen. Med Silluf och Bengt-Olof Landins exlibris. Tredje upplagan. Den första utkom 1927, men drogs in och makulerades. En ny utökad andra upplaga utkom 1928 och makulerades även den. Boken är en moraliserande genomgång av djurs egenskaper. Framförallt behandlas katten, som beskrivs med ett oreserverat äckel och ett till det psykotiska gränsande hat. ”Hur den ser ut! En blandning av sliskighet och rovlystnad, ett ohyggligare uttryck än den vilda mordlusten. [...] Ett inställsamt, sliskigt pinoredskap [...] en blick med endast ondskans liv. Hur lömsk den ter sig.” ”Hur vederstygglig den är skapad. Vilken vidrig eld i ögonen, de brinna, där den färdas tyst som en skugga”. ”Och vad är det för slags känsloliv som trivs med katten? Det är för lågt känsloliv.” En av sina få tillskyndare fann boken i Gustaf-Otto Adelborg, själv katthatare av rang. Han skrev långt och välvilligt om boken i ”Social-demokraten” 1927, och sedan ännu längre när den tredje upplagan kommit ut, en artikel som publicerades först i hans bok ”Redogörelser och utredningar” 1952. ”Man behöver inte läsa många rader i den skrift, som här refereras till”, menar Adelborg där, ”för att finna, hur fri från fördomar dess författare är, hur höjd över fåfänga spekulationer och blöt sentimentalitet. Författaren är saklig utan att vara torr, han är skarpsinnig och tydlig, men tillika så uppenbart varmhjärtad och så livlig, frisk och naturlig i sin skildringskonst, att framställningen blir sällsynt gripande och övertygande.” Adelborgs djupa sympati för Conradssons bok kom också att leda till en slutgiltig brytning mellan honom och kattägaren Vilhelm Ekelund. ”Det är egentligen blott två svenska moderna författare som djupt fängslat mig” skriver han i ”BLM” 1952, ”Vilhelm Ekelund och Ivar Conradson. Redan från början skattade jag dock Conradson högre [...]. Det stod genast klart för mig, att detta var en märklig skrift, av största betydelse för en klar, rättvis uppfattning av livets fenomen”. Adelborg sände boken och sin recension till Ekelund och ansåg sig ”ha all rätt att vänta, att han skulle tydligt visa sig förstå och erkänna vad boken gällde och betydde.” Istället skickade Ekelund en månad senare en kort lustifikation. ”En förolämpning utan gräns” enligt Adelborg, och därmed var bollen satt i rullning som skulle leda till slutet för deras vänskap.

(Helsingfors, J. Simelii arfvingar, 1846). 8:o. 239-91 s. & 1 utvikbar litograferad plankarta. Tagen ur band. Aningen snävt skuren. Genomgående fuktfläckig och med en gammal bläcknotering i övre marginalen på titelsidan att skriften var en gåva från författaren. Edward Grönblad (1814-64) var docent och biblioteksamanuens vid högskolan i Helsingfors och utgav en mängd skrifter rörande Finlands historia.