Search Results

Sthlm, 1897. (4),311,(1) s. Bra klbd med titeletikett i skinn (Levins). Ur Sune Lindqvists bibliotek. Allt som utkom.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1854. 8:o. 35,(1) s. & 8 s. litograferad musik. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Någon enstaka fläck. En fuktrand inledningsvis. Innehåller korta prosastycken och dikter, bland annat dikten ”Vid skickandet af ett beredt hundskinn; – favoriten Chassör, hvilken dog i följd af phosphor”. Musikbilagan består av: ”Den bedragne”, La serenata contadinesca” och ”Hussar-marsch”, de två första verken för röst och piano, det sista för piano. Ord och musik af M. Orozco. Kompositören, musikern och författaren Mathilda d’Orozco (1796-1863) var dotter till den spanska ambassadören i Milano och blev som ung bortgift med markis Cenami. Cenami dog tidigt och 1817 gifte hon om sig med svenska översten Josias Montgomery-Cederhielm. Sedan även hennes andre make avlidit 1825 gifte Mathilda om sig med Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal och bosatte sig utanför Stockholm. Hon kallades i Sverige för ”Söderländskan i Norden” eller ”Näktergalen från Arnos dal”. Hon tonsatte flera dikter och tillhörde Tegnérs bekantskapskrets.

Uppsala, litteris viduæ direct. J. Edman, (1794). 4:o. 10 s. & 1 utvikbar tryckt genealogisk tabell. Pergamentryggbd från slutet av 1800-talet utan titel. Ryggen och främre falsen med sprickor och smådefekter. Med Eugène Lewenhaupts exlibris. Bra inlaga. Från Säbylund. Marklin Catalogus disputationum 190. Almquist Svensk genealogisk litteratur 294. Rör de äldre släktleden i Eugène Lewenhaupts ätt.

Sthlm, Z. Hæggström, 1827. Stor 4:o. (8),LXXVII,(1 blank,10),592 s. & 8 litograferade faksimilplr, varav en utvikbar. Samtida hfrbd med breda upphöjda bind och rikt guldornerad rygg samt alrotsmarmorerade pärmpapper. Täta brunstänkta snitt. Ryggen något torr och flammig samt med småskador i rygghuvudet. Enstaka fläckar. Wilhelm Wachtmeisters namnteckning och Fredrik Wachtmeisters exlibris. Från Tistad. Corpus iuris Sueo-Gothorum antiqui. Volumen I. Samling af Sweriges gamla lagar [...]. Första bandet. Westgötalagen. Med både serietitelblad och titelblad. Subskribentlista bunden efter förordet. Planscherna är litograferade av bland andra von Schéele och Körner. Den enda signerade är plansch 8 som är signerad av Schéele. Verket utkom i totalt 13 delar och stod färdigt 1877. H. S. Collin dog efter utgivningen av det andra bandet och detta enorma forskningsarbete slutfördes praktiskt taget på egen hand av C. J. Schlyter. Projektets omfattning och tidsanspråk tydliggörs kanske bäst i de tryckta dedikationerna till kungen i första, sjätte, tionde och trettonde volymen, då fyra kungar hann avlösa varandra på den svenska tronen under tiden som arbetet utgavs. I sista bandets efterord skriver Schlyter om sitt ”efter fämtifäm års träget arbete fullbordade verk”. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”Vid genomgången av det omfattande handskriftsmaterialet i svenska och utländska bibliotek av totalt ca 800 laghandskrifter använde S således konsekvent en ny textfilologisk metod, som vid indelningen av handskrifterna redovisade hur felen fördelade sig mot ett förlorat original. Genom att identifiera felaktigheter kunde han konstruera ett stamträd för handskrifterna, ett stemma, med det förlorade originalet överst och det rekonstruerade grenverket med sina huvudgrenar nedåt. Metoden, som användes första gången i editionen av Västgötalagen, har i den internationella filologiska debatten ansetts så fundamental att den bör kallas S:s metod”. Vilhelm Wachtmeister är antagligen en farbror till Fredrik Wachtmeister som var född 1809 och dog 1879 i Nyköping. Fredrik Wachtmeister (1855-1919) var godsägare, ämbetsman och politiker samt en kort tid utrikesminister. Han var universitetskansler, preses i Konstakademien och ordförande i bland annat Nobelstiftelsen. Han ägde Tistad utanför Nyköping. Hans exlibris graverades av medaljgravören Adolf Lindberg efter en ritning av arkitekten Agi Lindegren.

Linköping, 1947. 236,(2 blanka) s. & 1 löst ilagt tryckt tackblad. Brunt skinnbd med upphöjda bind, guldlinjerad rygg, helt guldsnitt och guldpressade linjer på både pärmarnas ut- och insidor. Ett längre, men mycket svagt, streck på främre pärm, ett par mindre ytliga repor och bakre pärm med ett par minimala fläckar. Med Dag Hamiltons namnteckning daterad den 29 april 1947. Bibliofilupplaga tryckt i 50 exemplar, varav detta är nr 1. Illustrerad med fotografier och kartor. Historik över Norsholms herrgård i Kimstads socken, vid Motala ströms utlopp ur Roxen. Gården har anor sedan 1100-talet då det tillhörde biskopsstolen i Linköping och benämndes Munkeboda. Den sista biskopen som innehade Norsholm var Hans Brask och i samband med Västerås riksdag drogs det in av kronan. 1636 donerades Norsholm till Peter Spiring, adlad Silfvercrona, och 1688 köptes det av riksrådet Knut Kurck. Senare ägare har varit bland andra Carl Gustaf Tessin, J. G. Sack, C. Adlerfelt, familjerna Abelin, Swartz och Löfgreen.

Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1834. 8:o. 15,(1) s. Häftad i samtida marmorerat omslag. Med J. G. Paykulls initialer ”J. G. P.” skrivna i övre marginalen på titelbladet. Leijonhufvud & Brithelli Kvinnan inom svenska litteraturen s. 187. ”Lyriska bilder” utkom i tre delar under åren 1834-41. Detta är den första. Charlotta Öberg (1818-56) var född i enkla förhållanden och sjuklig men fick understöd och hjälp att studera och skriva samt att ge ut sina dikthäften. Johan Gustaf Paykull (1798-1868) var diplomat och första sekreterare i kabinettet. Han ägde godset Wallox-Säby utanför Knivsta.

Karlskrona, Kongl. amiralitets tryckeriet, 1768. 4:o. (4),216 s. Marmorerat pappbd från 1900-talets mitt med tryckt arkaiserande titeletikett av papper. Gamla blåstänkta snitt. Ställvis lagerfläckig, t.ex. på de första och sista sidorna. Större brunfläckar på s. 105-06 och de två sista sidorna. Några bläckfläckar. Med Hilding Pleijels exlibris. Imprimatur av Lor. Muhrbeck. Utgiven och med förord av Hans Bergeström efter uppteckningar som gjorts av några av Murbecks ”trogna åhörare”, vilka också bestått förlaget. En tydligtvis populär samling som kom i nya upplagor 1771 och 1798. 1773 utkom ”Fortsättning af några tilförene censurerade, samt tryckte prädikningar”. Peter Murbeck (1708-66) var berömd som predikant. Som pietist var han ofta i strid med sina kollegor och inte minst överordnade inom kyrkan. År 1740 inberättades till domkapitlet i Lund, att Murbeck hyste åtskilliga pietistiska åsikter i likhet med kyrkoherden i Frillestad Carl von Bergen, med vilken Murbeck under sin tjänstgöring i Hässlunda flitigt umgicks. Till svar därpå ingav Murbeck till domkapitlet sin berömda trosbekännelse och blev med anledning därav inkallad för nämnda myndighet samt efter undergånget förhör den 21 april 1741 tills vidare suspenderad från prästerlig tjänstgöring. Som grund uppgavs bland annat att han låtit begrava två lik utan att kasta jord på dem och vid sockenbud begagnat vanligt grovt bröd i stället för oblater, samt att han, enligt domkapitlets förmenande, i de till prästämbetet hörande stycken inte förkovrat sig så som han bort, utan vid åtskilliga tillfällen brukat ”mörka och svåra” utlåtelser, av vilka det ska ha framgått, att han ”in dogmaticis” behövde undervisning.

Sthlm, Marquardska tryckeriet, 1817. 8:o. 12 s. Tagen ur band. Enstaka lagerfläckar. Evangeliska sällskapets skrifter. N:o 22. Arksignatur Y. Första separata upplagan utkom på samiska 1811 och svenska 1812. Ytterligare svenskspråkiga upplagor utkom 1816, 1817 och 1820 samt 1891. Theophilus Gran (1723-97) var prost och kyrkoherde i Piteå och texten ingick ursprungligen i fjärde häftet av ”Guds lof af barnas och spena-barnas mun” som utkom 1775.

Lund, Berlingska boktryckeriet, 1847. 8:o. (4),IV,212 s. & 1 utvikbart litograferat notblad. Samtida hfrbd med guldornerad rygg och gröna snitt. Lite repig rygg och hårt nötta falsar. Titelbladet lätt bruntonat och med en pappersrest vid ryggen. Enstaka fläckar, t.ex. en minimal brunfläck i marginalen på s. 9-20. Några marginalrättelser i blyerts. Sista sidan missfärgad av musikbilagan. Med J. Falkmans namnteckning. Ur Gerard Bonniers bibliotek, med en bilagd handskriven lapp i visitkortsformat: ”Gerard 65 från Cissie och Joje” [=Georg Svensson]. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6440. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 74. En andra upplaga utkom 1868. Boken om bondelivet i hembyn Räng, som dock aldrig nämns vid namn, räknas som Lovéns viktigaste litterära arbete och är en klassiker i den svenska etnografiska och topografiska litteraturen. Här berättas om ”bylivets organisation, arbetsårets gång och årstidernas festräcka, livscykelns etapper med frieri och bröllop, barndop och kyrktagning, sjukdom, död och begravning, kringgärdade och ritualiserade av den solidaste vidskepelse” enligt ”Svenskt biografiskt lexikon”.

Sthlm, L. Salvius, 1755. 8:o. 16 s. Med grav. titelvinjett. Tagen ur band. Gamla glättade röda snitt. Enstaka fläckar. Svar av Pehr Wargentin på de två avslutande sidorna.

Lund, C. F. Berling, (1838). 8:o. (2),15,(1 blank,4) s. Häftad, oskuren och ouppskuren. Har varit vikt. Spridda lager- och småfläckar. Bra ex. från Charlottenlund. Almquistiana 316. Marklin Catalogus disputationum 3. De sista fyra bladen är fyra sammanfattande ”Sätze” på tyska och fyra ”Aphorisms” på engelska. ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”i konkurrensen med den unge Karl August Hagberg om Norbergska professuren i moderna språk och estetik i Lund låg han under. Hans i hast utarbetade specimina voro behäftade med åtskilliga fel och i likhet med Runeberg m.fl. var han icke riktigt tåld av den s.a.s. äldre bildningens män”.

Sthlm, H. A. Nordström, 1813. 8:o. (6),76 s. Samtida ngt nött gråpappomslag med rödstänkta snitt. Främre omslaget med en samling små bläckstänk i övre hörnet. Ngt lagerfläckig och med återkommande svag fuktrand. Några lätta solkigheter i övre hörnet.

Enköping, A. J. Edholm, 1872. 8:o. 80 s. & 1 stor utvikbar tryckt tabell. Svart samtida hklbd med handskriven titeletikett på frampärmen. Titelbladet ojämnt bruntonat och med fuktrand i övre marginalen. Det dåliga pappret i inlagan jämnt bruntonat. Tabellen med två revor. Bra ex. från Trolleholm med Carl Trolle-Bondes exlibris och hans monogram ”CTB” tryckt på titeletiketten. Setterwall Svensk historisk bibliografi 6121. Bygdén Landskapet Upland och Stockholms stad s. 40.

Sthlm, J. L. Horrn, (1726). 4:o. (4),48,(6) s. Med träsnittsillustrationer i texten. Tagen ur band och insatt i senare brunt kartongomslag med svart klotrygg. Genomgående med fuktrand och fuktbucklor i nedre hörnet. Bibliografiska blyertsanteckningar på titelbladet. Warmholtz Bibliotheca historica Sueo-Gothica 1265 respektive 660. Forsbom Litteratur om Hälsingland s. 20. Sidorna 29-48 utgörs av ”De ætate usu et genuina explicatione runarum, quæ in provinciis suethiæ borealibus, Helsingia et Medelpadia reperiuntur”. Med detta arbete gick Biörner till angrepp mot Olof Celsius undersökningsresultat kring runstenarna i Hälsingland och Medelpad som publicerats i ”Acta literaria Sveciæ” 1724. Biörner hävdade, alldeles riktigt skulle det visa sig, att hälsingerunorna var yngre och inte äldre än de vanliga runorna, men han saknade grund för sina tvärsäkra underkännanden av de avbildningar Olof Celsius utfört tillsammans med sin brorson Anders Celsius. Motangreppet lät inte vänta på sig och snart följde nya inlagor från båda parterna. Striden upphörde året därpå.

Sthlm, J. P. Lindh, 1805. 8:o. (2),XVI,I-XXXI,(1),196 s. & 3 utvikbara grav. plr. Häftad, oskuren och ouppskuren i samtida gråpappersomslag med nött rygg, det främre omslaget helt loss, det bakre delvis loss, liksom det sista arket från s. 185. Titelbladet lagerfläckigt, i övrigt enstaka lagerfläckar. Bring Itineraria svecana 340 uppger felaktigt fyra planscher. Expeditionen gjordes för att kontrollera Maupertuis mätningar från 1736. Jöns Svanberg (1771-1851) var astronom vid Vetenskapsakademien och från 1811 professor i matematik vid Uppsala universitet. Han var även med och grundade Uppsala simsällskap! ”Svenskt biografiskt lexikon” skriver: ”S kom själv från Tornetrakten, vilket var en anledning till att han ansågs lämplig som expeditionsledare. Han var också en utpräglad matematisk begåvning. [...] En internationellt uppmärksammad geodetisk mätning var, hoppades man, den typ av projekt som skulle kunna bidra till att vända en sedan länge nedåtgående trend inom de matematiska vetenskaperna i Sverige. S tycktes vara som klippt och skuren att leda inte bara mätningen utan även den framtida vetenskapliga utvecklingen i landet. Rekognosceringar skedde 1799 och två år senare påbörjdes själva mätarbetet. Vid mätningen användes ett hypermodernt vinkelmätningsinstrument, en s k bordacirkel, som under 1790-talet utprovats i samband med de geodetiska arbeten som utfördes i Frankrike för att bestämma meterns längd. Melanderhielm och S stod båda i kontakt med metermätningarnas ledare Jean-Baptiste-Joseph Delambre, tidens främste geodet. Denne gav både moraliskt och vetenskapligt stöd; de svenska mätningarna skulle bli användbara som ett led i att förbättra den allmänna geodesin och de var strålande reklam för fransk vetenskap och mätteknik, också för att S som en av de första utanför Frankrike konsekvent använde metersystemet. Den bok där resultaten 1805 redovisades var också författad på franska, och 1806 belönades S med Franska institutets astronomiska guldmedalj”.

Sthlm, Marquardska boktryckeriet, 1829. 8:o. (2),53 s. Häftad och oskuren i samtida gråpappersomslag. Senare handskriven kort titel på främre omslaget. enstaka lagerfläckar. Lite solkig överst i texten på s. 31-32 och omkringliggande sidor. En andra upplaga med en kolorerad plansch utkom 1830, då utan ”Andra akten” i början av titeln. Verket var menat som en fortsättning på den samma år utgivna ”Anna Cajsa Frodigs resa till Stockholm” av okänd författare. Den ursprungliga texten om Anna Cajsa Frodig är en berättelse om flickan från landet som misslyckas i storstaden och till slut hamnar på spinnhuset. I Lindebergs fortsättning får vi följa hennes liv på spinnhuset innan hon ärver en stor summa pengar, försätts på fri fot, introduceras i societeten men flyttar slutligen till England.

Strängnäs, L. A. Collin, 1758. 8:o. (4),876,(2) s. Prydligt marmorerat hfrbd från 1800-talets första hälft med guldornerad rygg och ”Praemium” guldtryckt nedtill. Dekorativa blåsprängda snitt. Några obetydliga nötningsskador på ryggen. Ett fint orört exemplar! Hammarsköld Scholae- och undervisnings-böcker s. 117. Nya testamentet på originalspråket grekiska utgiven av Eric Ekbom, troligen i första hand för eleverna vid Strängnäs gymnasium. Endast förord och erratablad på latin, övrig text på grekiska förutom prisuppgiften nederst på sidan 876: ”à 12. dal. kopp:mt exemplaret”.

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1798. 8:o. (4),103,(1) s. Häftad och oskuren i samtida gråpappomslag. Lös i ryggen där omslaget till stor del är bortnött. Enstaka obetydliga fläckar. M. von Rosensteins namnteckning daterad Stockholm i mars 1798 på omslagets insida. Gustaf Regnér har enligt förordet biträtt i redigeringen av denna fristående del av Gyllenborgs vittra arbeten. Bihanget upplästes ursprungligen i Svenska akademien 1786, men är här något omarbetat. Arbetet är som helhet ett försvar för de klassiska idealen mot romantikens nya grepp. Måns (Magnus) von Rosenstein (1755-1801) var son till Samuel Aurivillius och blev adopterad på sin morfar Nils von Rosensteins adelsnamn 1773. Under sin sjömilitära karriär deltog han i amerikanska frihetskriget 1776-82, vilket slutade med att han blev brittisk krigsfånge, var med på en svensk expedition i Medelhavet 1784-85, gjorde hjälteinsatser i 1788-90-års krig i Finland där han blev rysk krigsfånge och ytterligare en Medelhavsexpedition 1791.

Sthlm, L. Salvius, 1750. 8:o. 228 s. Tagen ur band. Gamla stänkta snitt. Något lager- och småfläckad. Fler lagerfläckar på s. 113-16. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 88. Översatt till franska av de Torche och därifrån till svenska av C. F. Wennberg. En tidigare svensk översättning utfördes av G. Eurelius Dahlstierna och trycktes i Stettin 1696. Guarinis herdedrama ”Il pastor fido” utkom första gången 1590 och hade Tassos ”Aminta” som förebild. Första franska översättningen trycktes 1593. G. F. Händel komponerade en opera av pjäsen 1712.

Uppsala, 1947. 166,(1) s. & plr. Häftad. Ryggen med liten fläck. Oskuren och delvis ouppskuren. I en bra klotkassett med P. A. Sjögrens exlibris. Tryckt i 50 ex. Innehåller ”En unik pärmstämpel på ett band som tillhört Fredrik I” av Isak Collijn, ”Holberg-samlingen i Göteborgs stadsbibliotek” av F. J. Billeskov Jansen, ”Rigshofmester Joachim Gersdorffs bibliotek” av Carl S. Petersen, ”Antonio Panizzi och British museum”, ”Variantexemplar och tryckteknik. En undersökning av originalupplagan av C. G. Leopolds Oden, 1790” av J. Viktor Johansson, ”Verdens störste lögnhals? Et kapitel av de litterære falskneriers historie” av Wilhelm Munthe och ”Romerska bibliofiler” av Tönnes Kleberg.

Stockholm, Bonniers grafiska industrier AB, 1977. 179 s. Häftad. Något snedläst. Ryggen med läsveck. Dedikation till Per Anders Fogelström: ”Till Paff från Slas”. Med omslagsteckning av författaren. På fyrtiotalet och början av femtiotalet företog Per Anders Fogelström och Stig Claesson reportageresor som signaturerna ”Paff” och ”Slas”. Deras samarbeten fortsatte och vänskapen varade livet ut.

Sthlm, L. J. Hjerta, 1834. 8:o. (4),82 s. Trevligt orangemarmorerat pappbd från 1900-talets början med röd titeletikett i skinn. Rödstänkta snitt. Det främre blanka gråpappersomslaget medbundet med beskuren samtida tillskrift ”åtföljer tidninga”. Ryggen lite gulnad och med två små hack upptill. Delvis lite bruntonad och med en svag fuktrand i nedre ytterhörnet. Fuktränder och klisterspår efter ett stort borttaget exlibris på frampärmens insida. Bra ex. Klemming Sveriges dramatiska litteratur s. 256. Själva stycket på vers. Med ett förord daterat Stockholm och stadshusfängelset den 17 juli 1834: ”Detta stycke skrefs redan år 1827. Dess ämne hvilar på en moralisk paradox. Man har tviflat på sjelfmordets ursäktlighet”. Lindeberg är sarkastisk mot Kongl. teatern, dit han lämnade stycket både 1827 och 1831 men fick det tillbaka refuserat. Handlingen utspelar sig i Tyskland vid slutet av trettioåriga kriget. Den svenska f.d. generalen Fredsberg tömmer en giftbägare i slutet av pjäsen. Lindeberg var vid tiden för utgivningen uppmärksammad politisk fånge.

Sthlm, I. Marcus, 1853. 12:o. (8),185,(1) s. & 1 utvikbar litograferad karta. Blått hklbd med guldlinjerad rygg och titeletikett av grått skinn samt gula snitt (Hedberg). Ryggen lite blekt. Pärmhörnen något stötta. Svag fuktrand i marginalerna på de första tjugo sidorna. Ett fåtal småfläckar, t.ex. liten trycksvärtefläck i yttermarginalen på s. 151. Joh. Ax. Almquists ifyllda biblioteksetikett och hans blåstpl på titelbladet. Löst bilagd en understreckare ur SvD 1921 om Döda fallet av Nils Ahnlund. Bra ex. Tryckt versifierad dedikation till Carl Jacob af Nordin, lektor i Härnösand. Kartan består av tre delar, dels en situationskarta, dels två detaljkartor av Kvarnudden före respektive efter den 6 juni 1796 då Magnus Huss genom en felaktig utförd plan av misstag tömde sjön på sitt vatten och skapade Döda fallet. Vattenfallet, i regel kallat Gedungsen, förekommer också under andra namn som Storforsen eller Ragundaforsen, i folkligt tal även kallat Gedunsen eller i äldre dokument Getamsen.